10
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
N:o 24.
Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1887, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kong1. Maj:ts proposition angående
försäljning af åtskilliga kr ono eg endomar i de norrländ¬
ska länen. (I. A.)
Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för den 31 december 1886, har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten
till statsutskottet öfverlemnad proposition (n:o 12) föreslagit Riksdagen
att medgifva:
att, med undantag af dels kronoskären Limon, Rönnmalen och
Granskär i Gefleborgs län, dels de å Frösön i Jemtlands län belägna
kronoegendomar, kronans samtliga i de norrländska länen belägna ut¬
arrenderade jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstege tvåhundra kro¬
nor, men ej öfverstege femhundra kronor, och hvilkas bibehållande i
sin helhet eller delvis åt kronan icke af befintlig skogstillgång eller
annan särskild anledning påkallades, måtte, i den mån arrendekontrakten
efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt slut, å offentlig auktion
till den högstbjudande försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj
1874 bestämda vilkor;
att innan sådan egendom, efter skogsmarks frånskiljande, utbjödes
till försäljning, den till försäljning afsedda delen skulle värderas i den
ordning, som för arrendeuppskattningar vore stadgad, och att kostnaden
för sådan värdering skulle få utgå af samma anslag som resekostnader
vid domänförvaltningen;
samt att köpeskillingarne skulle få användas på enahanda sätt som
vore bestämdt i fråga om köpeskillingarne för de hemman och lägen¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
11
heter, hvilkas försäljning egde rum enligt kongl. brefvet den 29 maj
1874.’
Jemte det i förenämnda statsrådsprotokoll meddelas en sammanfatt¬
ning af de beslut, Indika af Kongl. Maj:t och Riksdagen allt sedan år
1874 fattats i fråga om försäljning af kronoegendomarne, anföres vidare,
att domänstyrelsen i en till Kongl. Maj:t den 30 januari 1885 ingifven
skrifvelse ånyo väckt fråga om försäljning af kronans samtliga utarren¬
derade jordegendomar i de norrländska länen och dervid erinrat, att
dessa egendomar befunnes spridda å en yta, som utgjorde omkring två
tredjedelar af hela riket, hvilken omständighet medförde, att, i händelse
egendomarne fortfarande komme att utarrenderas, kronans utgifter för
arrendeuppskattningar, syner, besigtningar, skogseffekters utstämpling
och utsyning in. m. måste uppgå till synnerligen höga belopp i förhål¬
lande till de arrenden, som kunde af egendomarne påräknas.
Enligt hvad domänstyrelsen upplyst, skulle ifrågavarande egendo¬
mars sammanlagda arrende utgöra 3,52 procent af taxeringsvärdet; och
i den mån vid ny utarrendering af egendomarne skogsmarken blefve
frånskild, hade domänstyrelsen antagit, att de nya arrendebeloppen skulle
komma att betydligt understiga de nuvarande.
Utom de dryga förvaltningskostnaderna och de låga arrendeinkom¬
sterna hade domänstyrelsen såsom skäl för den ifrågasatta försäljningen
åberopat de svårigheter, som mött för egendomarnes utarrendering, och
dervid anfört, att de norrländska kronoegendomarne, åtminstone de i
Jemtland belägna, befunne sig i allmänhet i vanvårdadt skick, med för¬
fallna åbyggnader, hvilket för arrendatorerna medförde betydliga omkost¬
nader för egendomarnes iståndsättande, innan någon inkomst af dem
kunde påräknas. Och som arbetsprisen i de norrländska länen i syn¬
nerhet vid de tider, då skogsarbetena påginge, vore högt uppdrifva,
vore det helt naturligt, att personer, som ej kunde köpa jord, hellre
sökte sig eu säker förtjenst i skogarne än de nedlade tid och penningar
på ett arrende, af hvilket de åtminstone under de närmaste åren ej
kunde vänta några säkra förmåner. Särskildt i Jemtland, hvarest stör¬
sta antalet af de norrländska domänerna vore beläget, hade svårighet
mött för deras utarrendering, i det att derstädes inträffat, att flera ar¬
rendeauktioner efter hvarandra måst hållas, utan att något anbud af¬
gift ts.
På grund af nu anförda omständigheter och då domänstyrelsen med
hänsyn till det fördelaktiga resultat, som hittills, oaktadt rådande tryckta
konjunkturer för jordbruket, ernåtts vid försäljning af kronoegendomar
uti de norrländska länen, icke hade anledning antaga, att en dylik för¬
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
säljning för framtiden skulle ställa sig mindre gynsam, hade domänsty¬
relsen hemstält, att samtliga uti de nämnda länen belägna, för kronans
räkning utarrenderade jordegendomar med arrenden öfverstigande 200
kronor, och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan icke
på grund af befintlig skogstillgång eller af annan särskild anledning på¬
kallades, måtte, i den mån gällande arrendekontrakt efter uppsägning
eller eljest närmade sig sitt slut, få å offentlig auktion till den högst¬
bjudande försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 omför-
mälda vilkor.
Vidare hade domänstyrelsen hemstält att, då skogsvärdet komrae af¬
stiga i den mån de enskildes skogar afverkades, samt det borde anses
såsom en pligt för den nuvarande generationen att bibehålla och föröka
kronans skogar, de genom försäljningen inflytande medel måtte användas
till inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark, samt att till
ledning vid bedömande af köpeanbud å egendomar, hvilka efter skogens
afskiljande skulle försäljas, särskild värdering måtte å egendomen före¬
tagas af sådana personer, som enligt gällande stadgande!! verkstälde
arrendeuppskattningar, och att kostnaden derför måtte utgå af anslaget
till resekostnader vid domänförvaltningen.
Öfver domänstyrelsens berörda framställning hade Kongl. Maj:t au-
befalt sine befallningshafvande i Gefleborgs, Jemtlands, Vesterbottens och
Norrbottens län att afgifva utlåtanden; och hade Kongl. Maj:t tillika
meddelat föreskrift derom, att de af de norrländska kronoegendoinarne,
som under den närmaste framtiden blifva arrendelediga, icke skulle ut¬
arrenderas för längre tid än till den 14 mars 1889.
Med hänvisande till den i förenämnda statsrådsprotokoll intagna ut¬
redning dels angående resultatet af den försäljning af kronoegendomar,
som på grund af kongl. brefven den 29 maj 1874 och den 6 juni 1879
egt rum i Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, dels i fråga om
afkastningen i förhållande till taxeringsvärdet af de i nämnda tre län
jemte Gefleborgs län befintliga kronoegendomar, som lemna högre arrende
än 200 kronor årligen, och dels beträffande kostnaden för den lokala
domänförvaltningen i Norrland, får utskottet meddela, att, enligt hvad
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet till samma protokoll
vidare anfört, en orsak till det ogynsainma förhållandet mellan de norr¬
ländska kronoegendomarnes taxeringsvärde samt den arrendeinkomst, de
lemnade, vore att söka deri, att till egendomarne hörde betydande skogs¬
vidder, hvilka naturligtvis ökade taxeringsvärdet, men för att lemna nöj¬
aktig afkomst borde ställas under skogsstatens omedelbara förvaltning.
Sedan ett sådant afskiljande af skogsmarken skett, komme dock, såsom
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
13
doinänstyrelsen äfven anfört, svårigheter ofta att möta för den återstå¬
ende egendomens utarrenderande, synnerligast till nöjaktigt arrende, då
deremot försäljningen af egendomar i de norrländska länen inbragt en
köpesumma, som såväl i förhållande till taxeringsvärde som arrende
varit att anse såsom förmånlig. De jemförelsevis betydande kostnaderna
för förvaltningen af de norrländska kronoegendomarne drabbade natur¬
ligtvis egentligen de mindre egendomarne, hvilkas bibehållande i kronans
ego således vore än mindre fördelaktigt. Vid öfvervägande häraf syntes
det framstå såsom det ekonomiskt rigtiga förfaringssättet, att de norr¬
ländska kronoegendomarne efter skogsmarkens frånskiljande försåldes,
hvarvid dock borde undantagas ej mindre de egendomar, hvilkas bibehål¬
lande i kronans ego på grund af befintlig skogstillgång eller annan sär¬
skild anledning påkallades, än äfven, då kronan framdeles kunde komma
i behof af en eller annan kronoegendom i de norrländska länen, de mer
betydande egendomarne, för hvilka förvaltningskostnaderna ej kunde
uppgå till något i förhållande till arrendet afsevärdt belopp. I fråga
åter om gränsen mellan de egendomar, som borde bibehållas, och de,
som borde säljas, borde densamma lämpligen uppdragas så, att till de
senare räknades de egendomar, hvilkas arrenden ej öfverstege 500 kronor.
Genom att bestämma gränsen sålunda komme åtskilliga bland de egen¬
domar, Kong!. Maj:ts befallningshafvande af särskilda anledningar ansett
böra i kronans ego bibehållas, att blifva från försäljning undantagna.
Hvad åter anginge de öfriga egendomar, hvilkas bibehållande åt kronan
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansetts särskildt önskvärdt, borde
dessa vid beslut om försäljning uttryckligen undantagas.
Enligt eu vid förevarande statsrådsprotokoll fogad förteckning öfver
de för statsverkets räkning i de norrländska länen utarrenderade egen¬
domar med arrenden öfverstigande 200 kronor, uppgår antalet af de nu
till försäljning ifrågasatta egendomar till
i Gefleborgs län.......................................................... 11
» Jemtlands » ............................................................ 17
» Vesterbottens län ................................................... 7 och
» Norrbottens » 6
Summa 41.
Den tiderymd, under hvilken denna försäljning skulle komma att
ega rum, kan, med ledning af de i samma förteckning meddelade upp¬
gifter å den tid, då arrendet för ifrågavarande egendomar utgår, antagas
komma att sträcka sig till år 1905; och synes alltså den föreslagna för¬
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
säljningen icke i afsevärd mån komma att inverka å försäljningspriset
för egendomar i nämnda län.
Utskottet, som ansett de för den ifrågasatta försäljningen åberopade
skäl fullt giltiga, har alltså funnit sig böra biträda Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, hvarvid utskottet endast velat uttala den mening, att vid
försäljningen af ifrågavarande egendomar annan skogsmark icke torde
böra från försäljningen undantagas än den, hvilken på grund af areal
och belägenhet belinnes med fördel kunna för kronan bibehållas.
Utskottet hemställer sålunda,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning, må medgifva:
att, med undantag af dels kronoskären Limon, Rönn-
malen och Granskär i Gefleborgs län, dels de å Frösön i
Jemtlands län belägna kronoegendomar, kronans samtliga
i de norrländska länen belägna utarrenderade jordegen¬
domar, hvilkas arrenden öfverstiga tvåhundra kronor,
men ej öfverstiga femhundra kronor, och hvilkas bibe¬
hållande i sin helhet eller delvis åt kronan icke af be¬
fintlig skogstillgång eller annan särskild anledning på¬
kallas, må, i den mån arrendekontrakten efter uppsägning
eller eljest närma sig sitt slut, å offentlig auktion till
den högstbjudande försäljas under de i kong!, brefvet
den 29 maj 1874 bestämda vilkor;
att, innan sådan egendom, efter skogsmarks från¬
skiljande, utbjudes till försäljning, den till försäljning
afsedda delen värderas i den ordning, som för arrende¬
uppskattningar är stadgad, och att kostnaden för sådan
värdering må få utgå af samma anslag som resekost¬
nader vid domänförvaltningen; samt
att köpeskillingarne må få användas på ena¬
handa sätt som är bestämdt i fråga om köpeskillin¬
garne för de hemman och lägenheter, hvilkas försälj¬
ning egen rum enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874.
Stockholm den 26 februari 1887.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.