10
Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
N:o 55.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 juli 1887.
— — — — Andra Kammaren den 5 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af KongI. May.ts
proposition angående vissa åtgärder i afseende å för¬
valtningen af kronans domäner.
(Statsutskottets utlåtande n:o 33.)
Till Konungen.
I en till Riksdagen aflåten proposition af den 15 april innevarande
år har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
dels medgifva, att arrendatorerne af kronans utarrenderade egen¬
domar må å arrendeafgiften för sistförflutna arrendeår åtnjuta eftergift
med tio procent, att afdragas å den del af arrendebeloppet, som ännu
må vara obetald, eller, der arrendeafgiften blifvit till fullo gulden, upp¬
bäras kontant, att afkortas å 1886 års arrendemedel; dock att från åt¬
njutande af denna eftergift undantagas innehafvarne af följande arren¬
den, nemligen:
arrenden, hvarom kontrakten afslutas efter 1884 års början;
arrenden af skog och fiske samt andra till jordbruksegendom icke
hänförliga, särskilt utarrenderade lägenheter och förmåner, såsom
fisken, qvarnar, sågar, hus och tomter in. m.;
arrenden af de för skogsväsendets räkning utarrenderade egen-
domarne;
arrenden bestämda i persedlar, att utgöras in natura eller lösas
efter löpande årets markegång eller femårigt medelpris;
arrenden af Malmö och Kristianstads hospital förut tillhöriga
hemman och lägenheter;
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
arrendena af Eldgarns kronoäng i Stockholms län samt af indragna
pipareboställena mantal Brännårby i Södermanlands län, j mantal
Lilla Holgryte i Jönköpings län och] mantal Gräsöna i Skaraborgs län;
arrenden, hvilka redovisas till indelningshafvare på gammal stat;
samt andra arrenden, hvilka icke ingå omedelbarligen till stats¬
verket;
dels jemväl medgifva, att, med enahanda undantag, som omför-
mälts i föregående punkt, kronans nuvarande arrendatorer må ega att,
der de så önska, uppsäga sina arrenden till upphörande den 14 mars
1889, med iakttagande härvid,
att uppsägningen skall göras skriftligen hos Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i länet inom två månader, efter det kungörelse i
ämnet af Eders Kongl. Maj:t utfärdats, och åtföljas af arrendelöftes-
männens förklaring att de, oberoende af att arrendet sålunda kommer
att afträda# tidigare, än arrendeaftalet bestämmer, vidblifva sin borgen
för fullgörande af de arrendatorn åliggande förbindelser,
■ samt att arrendator, hvilken begagnar den medgifna uppsägnings-
rätten, icke må vid den arrenderade egendomens utbjudande på nytt
arrende åtnjuta vare sig optionsrätt, äfven om sådan varit honom genom
arrendekontraktet tillförsäkrad, eller den nu i 7:de punkten af gällande
grunder för förvaltningen af kronans domäner stadgade rätt för arren¬
dator, som väl brukat egendomen, att efter arrendets utbjudande öfver¬
taga detsamma emot erläggande af högsta erbjudna arrendeafgift;
dels för sin del besluta, att de i 7:de och 8:de punkterna af Kongl.
kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser rörande
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner skola utbytas mot följande
stadganden:
7:o) Sedan arrendevilkoren blifvit af domänstyrelsen faststälda,
skall, derest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till
optionsrätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans
med återstående delen af arrendetiden uppgår till tio år, och han egen¬
domen väl brukat, hvithet tillhör domänstyr^lsen att efter derom vid
arrendeuppskattningen och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifna
yttranden pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till
det faststälda arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller, i händelse
han med döden afgått, hans enka och barn; börande i senare fallet,
derest arrendatorn efterlemnat både enka och barn eller flera barn,
dessa föreläggas att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till
handhafvande för deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig
person.
Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande
Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
eller varder ej, då enligt föregående punkt sterbhusdelegare åligger att
anställa viss person för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid an¬
mäld person, som af domänstyrelsen godkännes, anses optionsrätten
förfallen, och varde, i sådant fall eller då optionsrätt ej eger rum, efter
kungörelse, som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om
arrendcvilkoren och det arrendevärde domänstyrelsen ansett egendomen
höra. betinga samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig
auktion, hvilken förrättas samtidigt hos Kong]. Maj:ts befallningshafvande
i länet och a plats i orten, som af Kong!. Maj:ts befallningshafvande
bestämmes, af kronofogden eller annan af Kongl. Maj:ts befallnino-s-
hafvande förordnad kronobetjent.
Före auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud ingifvas
till Kongl. Majrts befallningshafvande, Indika anbud, sedan det munt¬
liga utropet. blifvit med klubbslag afslutadt, öppnas och jemte de er¬
hållna muntliga anbuden underställas domänstyrelsens pröfning; egande
styrelsen till arrendator antaga den högstbjudande, som för sitt anbud
stält godkänd säkerhet, der anmärkning emot hans fräjd icke före¬
kommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under
sådan a omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator olämp¬
lig. År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta arrendevärdet,
icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas.
På styrelsen ankomme derefter att, ’ med iakttagande af ofvan
stadgade vilkor i afseende å säkerheten samt arrendatorns person och
fräjd, arrendet åt den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller,
i händelse antagligt anbud dervid icke erhållits, om egendomens skötsel
tills vidare efter omständigheterna förordna.
Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej antagits.
8:°) Vid utarrendering i här ofvan stadgade ordning skall bland
arrendcvilkoren intagas det uttryckliga förbehåll, att. derest efter ar¬
rendetidens utgång egendomen i sin helhet eller till någon del cj vidare
kommer att utarrenderas eller vederbörande embetsmyndighet skulle
finna lämpligt att egendomen eller en del deraf under ett arrende med
annan egendom upplåta," arrendatorn då icke eger att för den honom
eljest ankommande optionsrätt af kronan fordra eller erhålla någon
ersättning.
dels ock förklara, att, der Eders Kongl. Maj:t, efter framställning
af domänstyrelsen, finner ersättning, hvartill nuvarande arrendator af
kronan tillhörig egendom enligt de för hans arrende gällande föreskrifter
kan finnas berättigad för verkstäld öfverbyggnad, böra af kronan gäldas,
härför erforderligt belopp må af tillgängliga medel förskjutas, att seder¬
mera anmälas hos Riksdagen till ersättande.
13
Riksdagens Skrifvelse JV:o 55.
Riksdagen, som icke underskattat de svårigheter, i Indika de flesta
af kronans arrendatorer måst råka genom det under senare åren inträf¬
fade prisfallet å jordbrukets produkter, och vid sådant förhållande fun¬
nit någon lindring böra arrendatorerna beredas, har ansett den af Eders
Kongl. Maj:t i detta syfte föreslagna åtgärd vara den lämpligaste; och
då det, på sätt här nedan kommer att anmälas, blifver nuvarande ar¬
rendatorer medgifvet att uppsäga arrendena, torde ytterligare anspråk
å nedsättning i arrendeafgifterna endast undantagsvis böra för fram¬
tiden förekomma, då sådana anspråk väl icke med skäl torde kunna
framställas af de arrendatorer, som icke begagnat sig af uppsägnings-
rätten.
Vidkommande de undantag från den ifrågasatta eftergiften, hvilka,
enligt Eders Kongl. Mapts omförmälda förslag, böra göras i afseende
å innehafvarne af vissa uppgifna arrenden, har Riksdagen icke haft
annat att erinra än att, då möjligen den uppfattning skulle kunna göra
sig gällande, att kontrakt om arrende bör anses vara »afslutadt» vid
det tillfälle, då arrendet å auktion inropas, tydligen bör angifvas, att
från eftergiften bör undantagas innehafvare af arrenden, för hvilka
arrendekontrakten äro upprättade efter 1884 års början.
Riksdagen, som funnit det lämpligaste medlet till afhjelpande af
det betryck, hvari en stor del af kronans arrendatorer befinna sig,
vara, att dem medgifves rätt till arrendenas uppsägning, har, i likhet
med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit, ansett tidpunkten för de upp¬
sagda arrendenas upphörande icke böra sättas tidigare än till den 14
mars 1889.
I afseende å den tid, inom hvilken arrendatorerne höra för att
komma i åtnjutande af uppsägningsrätten i sådant syfte gorå anmälan,
har Riksdagen förestält sig, att denna tid, som af Eders Kongl. Maj:t
föreslagits till två månader efter det kungörelse i ämnet af Eders
Kongl. Maj:t utfärdats, skäligen borde kunna bestämmas till lika lång¬
tid, eller två månader, från det kungörelse blifvit i församlingens kyrka
uppläst, i hvilket senare fall enahanda rådrum för öfvervägande af en
dylik, vigtig åtgärd blefve beredt kronans samtlige arrendatorer, och
således äfven dem, som äro bosatta å aflägset belägna orter, till hvilka
underrättelse om den i ämnet utfärdade kungörelsen först efter någon
tidsutdrägt kan anlända.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle de arrenden, som afföre-
nämnda anledning blefve lediga, utbjudas till förnyad utarrendering i den
ordning, som i kongl. kungörelsen den 10 november 1882 föreskrifves.
Ny värdering å den till utarrendering lediga egendomen skulle alltså
föranstaltas och egendomen genom nytt arrende utarrenderas på 20 år.
14 Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
Om ock med hänsyn till de vid uppsägningsrätten fastade vilkor
skulle kunna antagas, att icke alltför många arrendatorer, utan endast
de, hvilkas arrendevilkor äro mest betungande, komma att begagna sig
af denna rätt, synes det dock nödigt att vara beredd på det fall, att,
särskild! inom vissa län, eu mängd kronoegendomar genom uppsägning
kunna blifva lediga till utarrendering från den 14 mars 1889. I sådan
händelse torde stora svårigheter möta för domänförvaltningen att hinna
enligt gällande föreskrifter anställa arrendevärderingar å samtliga dessa
egendomar, likasom ock genom alla dessa egendomars samtidiga ut¬
bjudande på förnyade arrenden arrendepriset öfver hofvan komme att
nedtryckas samt i allt fall den hittills rådande kontinuiteten i utarren-
deringen af kronans egendomar rubbas; och skulle, genom de nya arren¬
denas samtidiga utlöpande i måhända stor mängd, samtliga dessa olä¬
genheter återkomma efter de tjugu årens förlopp.
Med afseende härå har Riksdagen ansett lämpligast, att de genom
den nu föreslagna uppsägningsrättens begagnande arrendelediga egen¬
domar på förut gällande arrendevilkor utbjudas på nytt arrende utan
förnyad värdering och endast för den återstående arrendetiden, på sätt,
enligt gällande grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,
nu eger rum, då arrenderätt förverkats.
I sammanhang med ofvannämnda förslag till lindringar för kro¬
nans arrendatorer har Eders. Kongl. Maj: t i förevarande proposition
hemstält om återinförande af den genom kongl. kungörelsen den 24
maj 1875 borttagna så kallade optionsrätten, eller rättigheten för arren¬
dator, som väl skött egendomen, att vid arrendeperiodens slut, utan
auktion, öfvertaga egendomen på nytt arrende emot den afgift, denna
efter uppskattning ansetts skäligen böra betinga.
Då optionsrätten otvifvelaktigt innebär en eggelse för arrendator
att å den arrenderade egendomen nedlägga arbete och kostnader till
beredande af en fortgående ökad afkomst af densamma samt följaktligen
bör föranleda till en nitisk vård af egendomen och till dess deraf upp¬
kommande förbättring, har Riksdagen, som ej heller förbisett vigten af
att egendomarne i allmänhet så sällan som möjligt ombyta brukare,
icke tvekat biträda Eders Kongl. Maj:ts förslag om optionsrättens åter¬
införande, helst den noggrannhet, hvarmed arrendeuppskattningarne nu¬
mera i allmänhet ske, torde innebära sådan trygghet för erhållande af
ett tillförlitligt arrendevärde, att de skäl, hvilka år 1875 föranledde
optionsrättens afskaffande, förlorat sin giltighet; och, på sätt Eders
Kongl. Maj:t ansett, torde härvid någon återgång till åsättande af
rainimi- eller maximiarrenden icke böra ega rum, utan, i enlighet med
1882 års grunder för domänförvaltningen, endast ett arrendevärde böra
Riksdagens Skrifvelse N:o 55. 15
bestämmas, och detta utgöra det belopp, hvartill arrende må genom
option öfvertagas.
Deremot har Riksdagen icke funnit sig böra biträda Eders Kongl.
Maj:ts förslag, att såsom vilkor för optionsrättens tillgodonjutande borde
stadgas, att arrendatorn skulle hafva innehaft egendomen så lång tid
som minst tio år. Förutom de fall, då, enligt hvad Riksdagen härnedan
meddelar, den arrendator tillkommande optionsrätten synts Riksdagen
böra öfvergå på vissa andra öfvertagare af arrendet än afliden arren-
dators enka och barn, torde omständigheter kunna förekomma, hvilka
billigtvis böra föranleda optionsrätts medgifvande för arrendator, som
under kortare tid innehaft arrendet, exempelvis då eu åldrig arrendator
med behörigt tillstånd öfverlåtit arrende på eu aflägsnare anförvandt
eller annan person, som under någon tid för arrendators räkning brukat
egendomen. Under alla förhållanden synes första vilkoret för options¬
rättens åtnjutande vara, att egendomen blifvit väl skött; och torde den
härvid förutsatta tiden för arrendets innehafvande ej böra utsträckas
vidare, än som erfordras för att vederbörande må kunna bilda sig ett
tillförlitligt omdöme om egendomens skötsel. På grund häraf har Riks¬
dagen funnit såsom vilkor för optionsrättens åtnjutande böra bestämmas,
att arrendatorn innehaft ögendomen i minst fem år, återstående delen
af arrendetiden inberäknad.
Såsom förut är sagd!,, anser Riksdagen den arrendator tillkommande
optionsrätten böra kunna öfverflyttas äfven till vissa andra personer än
hans enka och barn. Riksdagen har nemligen ansett med billighet
öfverensstämmande, att, om under de sista fem åren af arrendetiden
arrendators sterbhusdelegare efter vederbörligt tillstånd öfvertagit arren¬
det eller om under samma tid arrendator med vederbörligt tillstånd
öfverlåtit. arrenderätten på barn eller måg, den, som på sådant sätt blif¬
vit innehafvare af arrenderätten, må för åtnjutande af optionsrätt räkna
sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i besittning af arren¬
det. Har vidare arrenderätt öfverlåtits på arrendators löftesmän eller
öfvergått till i konkurs försatt arrendators konkursbo eller blifvit af
konkursförvaltningen försåld, synes ej heller i dessa fall den förmån,
arrendatorn må hafva egt i optionsrätten, böra, då i öfrigt föreskrifna
vilkor fullgjorts, vara förverkad, utan kunna öfverflyttas på den nye
arrendatorn till fördel för dem, hvilka i allt fall torde under vanliga
förhållanden hafva fått vidkännas förluster genom arrendatorns obestånd.
På grund häraf har Riksdagen funnit ett tillägg i det sålunda antydda
syftet böra göras till det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna stadgandet
angående optionsrätten.
IG Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
I afseende å den ersättning för öfverbyggnad, som kan ifråga¬
komma då arrendator enligt arrendekontrakt, som afslntats före ut¬
färdandet af 1882 års grunder för domänförvaltningen, bar fordran för
verkstäld öfverbyggnad, bär Riksdagen icke haft något att erinra mot
att, såsom Eders Kongl. Maj:t föreslagit, Eders Kongl. Maj:t bemyndigas
att för sådant fall förskjuta erforderliga medel att sedermera af Riks¬
dagen efter anmälan ersättas.
Då emellertid ersättning för öfverbyggnad först vid af- och till¬
trä d e s s y 11 e n emellan afgående och tillträdande arrendator kan till siffran
bestämmas, och ersättningsbeloppet således icke kan vara känd!, vid
det långt derförut uppgjorda nya kontraktets upprättande, har inom
Riksdagen uppmärksamheten fästs å svårigheten att, vid arrendeaftalets
uppgörande, meddela föreskrifter angående ersättningens utbetalande,
hvilken svårighet ytterligare torde ökas, derest domänstyrelsen i hvarje
fall skulle nödgas underställa frågan Eders Kongl. Maj:ts pröfning. På
det Eders Kongl. Maj:t må blifva i tillfälle att på tjenligaste sätt ordna
denna angelägenhet, har Riksdagen derför trott sig böra bemyndiga
Eders Kongl. Maj: t att förskjuta de för dylik ersättning erforderliga
medel, utan att vid sådant bemyndigande fästa det vilkor, att fram¬
ställning i hvarje fall bör af domänstyrelsen hos Eders Kongl. Maj:t
göras; och bär Riksdagen så mycket mindre ansett något hinder böra
möta för Eders Kongl. Maj:t att anbefalla statskontoret att på reqvisition
af domänstyrelsen utbetala de för om förmälda ersättningars gäldande
erforderliga belopp, som ersättningsbeloppets utgående alltid är be¬
roende på synerätts laga kraftvunna utslag.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen dels
medgifvit
Ro) att arrendatorerne af kronans utarrenderade egendomar må
å arrendeafgiften för sistförflutna arrendeår åtnjuta eftergift med tio
procent, att afdragas å don del af arrendebeloppet, som ännu må vara
obetald, eller, der arrendeafgiften blifvit till fullo gulden, uppbäras
kontant, att af kortas å 1886 års arrendemedel; dock att från åtnjutande
af denna eftergift undantagas innehafvare af följande arrenden, nemligen:
arrenden, hvarom kontrakten upprättats efter 1884 års början;
arrenden af skog och fiske samt andra till jordbruksegendom icke
hänförliga, särskild! utarrenderade lägenheter och förmåner, såsom fisken,
qvarnar, sågar, hus och tomter m. m.;
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
arrenden af de för skogsväsendets räkning utarrenderade egen-
domarne;
arrenden, bestämda i persedlar, att utgöras in natura eller lösas
efter löpande årets markegång eller femårigt medelpris;
arrenden af Malmö och Kristianstads hospital förut tillhöriga
hemman och lägenheter;
arrendena af Eldgarns kronoäng i Stockholms län samt af indragna
pipareboställena TV mantal Brännårby i Södermanlands län, f mantal Lilla
Holgryte i Jönköpings län och } mantal Gräsöna i Skaraborgs län;
arrenden, hvilka redovisas till indelningshafvare på gammal stat;
samt andra arrenden, hvilka icke ingå omedelbarligen till stats¬
verket;
2:6) att, med enahanda undantag, som omförmälts i föregående
punkt, kronans nuvarande arrendatorer må ega att, der de så önska,
uppsäga sina arrenden till upphörande den 14 Mars 1889, med iakt¬
tagande härvid,
att uppsägningen skall göras skriftligen hos Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i länet inom två månader, efter det af Eders Kongl.
Maj:t utfärdad kungörelse i ämnet blifvit i församlingens kyrka uppläst,
och åtföljas af arrendelöftesmännens förklaring att de, oberoende af att
arrendet sålunda kommer att afträdas tidigare, än arrendeaftalet be¬
stämmer, vidblifva sin borgen för fullgörande af de arrendatorn åliggande
förbindelser;
samt att arrendator, hvilken begagnar den medgifva uppsägnings-
rätten, icke må vid den arrenderade egendomens utbjudande på nytt
arrende åtnjuta vare sig optionsrätt, äfven om sådan varit honom genom
arrendekontraktet tillförsäkrad, eller den nu i 7:de punkten af gällande
grunder för förvaltningen af kronans domäner stadgade rätt för arren¬
dator, som väl brukat egendomen, att efter arrendets utbjudande öfver¬
taga detsamma emot erläggande af högsta erbjudna arrendeafgift;
börande de egendomar, hvilka på sådant sätt blifva arrendelediga,
utbjudas å auktion till förnyadt arrende på förut gällande arrendevilkor
under den återstående arrendetiden;
dels beslutat att de i 7 och 8 punkterna af kongl. kungörelsen
den 10 november 1882 meddelade bestämmelser rörande förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner skola utbytas mot följande stadganden:
sjunde punkten:
Sedan arrendevilkoren blifvit af domänstyrelsen faststälda, skall,
derest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till options-
Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. U Häft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
rätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med
återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, och han egen¬
domen väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att efter derom vid
arrendeuppskattningen och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifna
yttranden pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till det
faststälda arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller, i händelse
han med döden afgått, hans enka och barn; börande i senare fallet,
derest arrendatorn efterlemnat både enka och barn eller flera barn,
dessa föreläggas att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till
handhafvande för deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig
person.
Har under de sista fem arrendeåren arrendators sterbhusdelegare
efter medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller har
under samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller
måg öfverlåtit arrenderätten, eger vid nya utarrenderingen den, som
på sådant sätt blifvit innehafvare af arrenderätten, för åtnjutande af
optionsrätt räkna sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i
besittning af arrendet.
Har arrenderätt öfverlåtits på arrendators löftesmän för arrendet
eller öfvergått till i konkurs försatt arrendators konkursbo eller blifvit
af konkursförvaltningen försåld, må, derest arrendatorn uppfylt de för
optionsrätts åtnjutande föreskrift^ vilkor, löftesmännen, konkursboet
eller den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen för¬
såld, ega optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering, oaktadt
löftesmännen, konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke innehaft
arrendet i så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af
arrendetiden uppgår till fem år, dock, då arrendet öfvergått till arrende-
löftesmän eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll beträffande
viss persons anställande för egendomens skötsel, som här ofvan gjorts
i afseende å arrendets eftertagande af arrendators enka och barn.
Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande
eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan stadgats, viss person skall
anställas för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person,
som af domänstyrelsen godkännes, anses optionsrätten förfallen, och
varde i sådant fall eller då optionsrätt ej eger rum, efter kungörelse,
som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om arrende-
vilkoren och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendom böra
betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig
auktion, hvilken förrättas samtidigt hos Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vande i länet och å plats i orten, som af Kongl. Maj:ts befallnings-
19
Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
hafvande bestämmes, af kronfogden eller annan af Kongl. Majrts be¬
fallningshafvande förordnad kronobetjent.
Före auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud ingifvas till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka anbud, sedan det muntliga
utropet blifvit med klubbslag afslutadt, öppnas och jemte de erhållna
muntliga anbuden underställas domänstyrelsens pröfning; egande styrel¬
sen till arrendator antaga den högstbjudande, som för sitt anbud stält
godkänd säkerhet, der anmärkning emot hans fräjd icke förekommit
och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under sådana
omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator olämplig. År
antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta arrendevärdet, icke af-
gifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas.
På styrelsen ankomme derefter att, med iakttagande af ofvan
stadgade vilkor i afseende å säkerheten samt arrendatorns person och
fräjd, arrendet åt den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller,
i händelse antagligt anbud dervid icke erhållits, om egendomens skötsel
tills vidare efter omständigheterna förordna.
Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej antagits.
åttonde punkten:
Vid utarrendering i här ofvan stadgade ordning skall bland arrende-
vilkoren intagas det uttryckliga förbehåll, att, derest efter arrendetidens
utgång egendomen i sin helhet eller till någon del ej vidare kommer
att utarrenderas eller vederbörande embetsmyndighet skulle finna lämp¬
ligt att egendomen eller en del deraf under ett arrende med annan
egendom upplåta, arrendatorn då icke eger att för den honom eljest
tillkommande optionsrätt af kronan fordra eller erhålla någon ersättning;
dels förklarat, att der ersättning, hvartill nuvarande arrendator af
kronan tillhörig egendom enligt de för hans arrende gällande före¬
skrifter kan finnas berättigad för verkstäld öfverbyggnad, finnes böra
af kronan gäldas, härför erforderligt belopp må af tillgängliga medel
förskjutas, att sedermera anmälas hos Riksdagen till ersättande.
Stockholm den 5 juli 1887.
Med undersåtlig vördnad: