8
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
N:o 19.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 juni 1887.
—. — — — Andra Kammaren den 18 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående behörighet för qvinna
att väljas till ledamot af fattigvändsstyrelse och af skolråd.
(Lagutskottets utlåtande n:o 16.)
Till Konungen.
Hos Riksdagen har framställning' blifvit gjord om sådan ändring af
nu gällande bestämmelser i fråga om behörighet att väljas till ledamot af
fångvårdsstyrelse och af skolråd, att dylik behörighet jemväl må tillkomma
qvinna.
Hvad härvid först angår frågan om qvinnas inväljande i fångvårds¬
styrelse, torde det väl icke vara fullt klart, att nu gällande lagstiftning-
lägger bestämdt hinder i vägen härför, der nemligen fångvårdsstyrelse!! ej
utgöres af kommunalnämnden. I förordningen angående fattigvården före¬
kommer icke någon bestämmelse, som i och för sig utesluter möjligheten,
att qvinna skulle kunna i fångvårdsstyrelse inväljas. Deremot har man i
den omständighet, att i kommunalnämnd, som enligt § 10 mom. 1 af nämnda
förordning skall å landet utgöra fångvårdsstyrelse, der fattigvårdssamhället
ej annorlunda förordnar, endast män kunna inväljas, sökt ett stöd för det
antagande, att fångvårdsstyrelse, äfven i stad och der särskild sådan å
landet finnes, skall bestå uteslutande af män.
Utan att nu närmare inlåta sig på tolkningen af ifrågavarande be¬
stämmelser anser Riksdagen, att qvinnors inväljande i fångvårdsstyrelse
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
skulle kunna vara samhället till ganska väsentligt gagn. De göromål, som
enligt fattigvårdsförordningen åligga fångvårdsstyrelse, kräfva så mycken
tid, att det ofta, kan vara för den af andra värf upptagne mannen förenad!;
med stor svårighet att på ett tillfredsställande sätt fullgöra desamma. Gran¬
skar man närmare beskaffenheten af dessa göromål, sådana de i £§ 12 och
13 af fattigvårdsförordningen finnas angifna, kan man ej undgå att erkänna,
att qvinnan genom arten af sin begåfning och de sysselsättningar, åt hvilka
hon i allmänhet egnar sig, är synnerligt väl lämpad för fullgörandet af
åtminstone en del af antydda skyldigheter. T detta afseende må särskild t
erinras om fattigvårdsstyrelsens förpligtelse att tillse, det barn, hvilkas un¬
derhåll åligger fattigvårdssamhället, erhålla vård och kristlig uppfostran.
Äfven i öfrigt torde qvinnan i högre grad än mannen vara i besittning af
den grannlagenhet och ömhet mot den nödstälde, som i väsentlig man ökar
värdet af meddelad hjelp och bidrager att hos den, som blir föremål derför,
väcka och underhålla hågen att, såvidt i hans förmåga står, sjelf draga
försorg för sig och de sina.
Beträffande vidare den ifrågasatta behörigheten för qvinna att inväljas
i skolråd, så synas giltiga skäl tala äfven härför. Det sätt, hvarpå qvinnan
under senare tider i allt större utsträckning visat sig kunna verka på un¬
dervisningens alla områden, synnerligen inom folkskolan, torde innebära eu
borgen för, att hennes deltagande i ledningen af folkskolans angelägenheter
inom de särskilda skoldistrikten skulle kunna vara icke blott utan skadlig
inverkan utan äfven till gagn. Detta gäller särskilt i fråga om öfver-
vakandet af undervisningen i qvinlig slöjd, för hvilket ändamål skolråden
flerestädes lära nödgats anlita biträde af deruti erfarna qvinno!1.
Då Riksdagen emellertid anser en fullständig utredning af de för
ändamålets vinnande nödiga lagstiftningsåtgärder böra föregå framläggandet
af ett lagförslag i ämnet, får Riksdagen härmed anhålla, att Eders Kong!.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring i gällande lagstiftning, att hinder icke må möta för att i kommunala
angelägenheter röstberättigad qvinna ma kunna sa,väl i stad som på landet
inväljas till ledamot af skolråd och af fångvårdsstyrelse, der denna å landet
icke utgöres af kommunalnämnd.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 18 juni 1887.
Bill. till Riksd. Prat. 1887. tf- 10 Sami. 1 Afä. 1 Band. 4 Höft.
2