RIKSDAGENS PROTOKOLL
1887. Första Kammaren. N:o 24.
Onsdagen den 29 juni.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollen för den 22 i denna månad.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran kon¬
stitutionsutskottets under gårdagen bordlagda utlåtande n:o 11 och
statsutskottets samma dag bordlagda utlåtande n:o 49.
Föredrogs och lades till handlingarna bevillningsutskottets näst-
lidne dag bordlagda memorial n:o 15, i anledning af kamrarnes skilj¬
aktiga beslut rörande vissa delar af utskottets betänkande n:o 8, an¬
gående vilkor en för tillverkning af bränvin.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran be¬
villningsutskottets under gårdagen bordlagda betänkande n:o 16.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 25 och 27» innevarande juni bordlagda utlåtande n:o 7 b, med
anledning af åtskilliga angående skogsväsendet framstälda förslag.
1 punkten.
Mom. a).
Herr C eder b er g: Då jag låtit anteckna mig såsom reservant i
nu föredragna betänkande, har jag ansett mig böra med några ord
angifva skälen dertill.
Det är icke den omständigheten, att de af mig och en ledamot
i Andra Kammaren uti förevarande punkt väckta motioner skulle an-
Första Kammarens Prot. 1887. JB, N:o 24. 1
Ifrågasatt
lönereglering
för skogs-
staten.
N:0 24. 2
Onsdagen den 29 Juni.
Ifrågasatt
lönereglerint
för skogs-
staten.
(Forts.)
ses hafva förfallit, för deri händelse Riksdagen beslutar i enlighet med'
statsutskottets förslag rörande mom. a), tj dessa motioner äro verkli¬
gen så uppstälda, att de hafva förfallit under denna förutsättning.
Det gäller i stället några delar af utskottets motivering. Jag med-
gifver visserligen, att den anmärkning, jag har att framställa, egent¬
ligen angår punkten c). Men då den första af mina anmärkningar
gäller den nu föredragna punkten, begagnar jag tillfället att på en
gång angifva skälen till min reservation.
Det första skälet är det, att, när utskottet yttrar, att det »funnit
Kongl. Maj:ts framställning om lönereglering vid skogsstaten i flera
delar innebära förbättringar i nu rådande förhållanden beträffande för¬
valtningen af den värdefulla statsegendom, hvarom här är fråga»,
utskottet, enligt mitt förmenande, äfven bort angifva, i hvilka delar
förbättringar, enligt utskottets åsigt, verkligen skulle åstadkommas
genom den nu föreslagna regleringen, på det man icke vid den kom¬
mande riksdagen, då frågan påtagligen ånyo kommer under behand¬
ling, skall behöfva tvista om denna sak. Äfven jag erkänner, att
förslaget i flera delar möjligen kan innebära förbättringar, men, en¬
ligt mitt förmenande, innebär det i vissa delar också försämringar, och
bland dessa räknar jag, så eget det än må låta, den visserligen i och
för sig obetydliga titelförändring, som är vidtagen beträffande en
tjenstebefattning inom skogsförvaltningen. Det är nemligen fråga om
att hädanefter kalla skogsiuspektörerna för öfverjägmästare. En titel
betyder visserligen, som sagd!, ingenting. Men genom borttagande af
den förra titeln och dess ersättande med den nu föreslagna borttager
man äfven det sista ord, som just antyder, att hela denna tjenste-
mannacorps är inrättad för förvaltningen af skogarne, och tillägger den
en titel, som, enligt mitt förmenande, innebär något, hvarmed ifråga¬
varande tjenstebefattning bra litet har att skaffa. Derför har jag an¬
sett det vara skäl att göra alldeles tvärtom, det vill säga icke blott
bibehålla den titel, som ligger i skogsinspektörstiteln, utan äfven för¬
söka ändra jägmästare titeln till någon liknande kronojägaretiteln eller
dylikt, som mera står i öfverensstämmelse med det, som verkligen
tillhör tjenstebefattningarne. För öfrigt tror jag, att hvad staten i
allmänhet behöfver för vården af sina skogar, det är billiga tjenste-
män med små pretentioner. Statens fordringar i afseende på deras
utbildning äro icke särdeles stora, deraf torde också följa, att deras
pretentioner i afseende på löneförmåner icke heller böra sättas syn¬
nerligen höga. Med den högre samhällsställningen och dermed föl¬
jande högre lön komma allt värre anspråk. Domänstyrelsen torde
bäst veta, huru redan nu svårigheter förekomma att få vissa jägmä¬
stare i mellersta Sverige att bo inom sina revier, i det de gjort den
ena förevändningen efter den andra för att slippa flytta dit, och jag
tror icke att det ännu lyckats domänstyrelsen att hos dem öfvervinna
denna obenägenhet. Man har till och med påstått, att denna obenä¬
genhet gått derhän, att en del revier måst förändras, så att reviererna,
så att säga, flyttat till jägmästarne i stället för att dessa bort flytta
till reviererna.
Den andra anmärkningen jag har mot utskottets utlåtande, rör,
såsom jag nämnde, egentligen punkten c). Der föreslås nemligen att
Onsdagen den 29 Juni.
3 N:o 24.
för år 1888 på extra stat anvisa ett anslag af 78,000 kronor, hvilket,
enligt utskottets motivering, skulle användas till, bland annat, »under¬
sökning i landets nordligaste provinser af der befintliga, ännu orörda
skogstillgångar, till åstadkommande af transportleder in. m.» Med
den kännedom jag eger om dessa förhållanden tror jag dock, dels att
undersökningar af skogstillgången å kronoparkerna, vida mer än hit¬
tills skett, skulle kunna besörjas af den ordinarie tjenstemannaperso-
nalen, dels ock att de medel, som varit använda såväl till denna
undersökning som ock i någon mån äfven till åstadkommande af trans¬
portleder å kronans skogar, blifvit, jag vill icke säga bortkastade, men
åtminstone till icke ringa del illa använda.
Det är på dessa grunder jag icke ansett mig ega rätt att låta
utskottets motivering passera alldeles utan anmärkningar; men jag har
för öfrigt icke något yrkande att framställa.
Hers Evers: Då den siste ärade talaren icke hade något yr¬
kande att göra, skulle jag egentligen icke hafva besvärat kammaren
med något anförande, derest icke samme talare gjort några anmärk¬
ningar mot det af domänstyrelsen uppgjorda, genom Kongl. Maj:t fram¬
lagda förslag om lönereglering vid skogsstaten, hvilket utskottet säger
sig hafva funnit »i flere delar innebära förbättringar i nu rådande
förhållanden beträffande förvaltningen af den värdefulla statsegendom
hvarom här är fråga», men hvilka förbättringar enligt talarens för¬
menande ej blifvit af utskottet framhållna.
Jag ber då att få påpeka, att bland de förbättringar för statens
skogsväsen, som genom detta förslag vunnes, vore att ä statens utar¬
renderade egendomars och boställens skogar skulle kunna åstadkommas
en mera intensiv skogsskötsel än hvad nu är förhållandet. För när¬
varande åligger det nemligen boställsinnehafvare och arrendator att
bekosta och verkställa skogsodlingen på boställena och de utarrende¬
rade egendomarne. Men man har kommit till insigt derom, att äfven
med bästa vilja förstå i allmänhet dessa boställshafvare och arrenda¬
tor^' icke att på ändamålsenligt sätt verkställa dessa arbeten, och det
var med afseende derpå som domänstyrelsen ansett att skogsstaten
borde mera verksamt ingripa, och att allt arbete vid skogsodling å
dessa skogar skulle verkställas af skogsstaten, hvarigenom en föresyn
jemväl kunde åstadkommas för den enskilda skogshushållningen.
Vidare har domänstyrelsen påpekat, att vid den försäljning under
hand, som redan nu eger rum inom flertalet af reviererna, inkomsten
för dessa mindre försäljningar uppgått till ett ganska stort belopp,
samt att, derest än vidare sådana underhandförsäljningar blefve ut¬
sträckta, deraf skulle kunna påräknas ökade inkomster för staten. För¬
hållandet är nemligen att, utom den ordinarie virkesutsyningen, hvilken
i allmänhet försäljes på offentlig auktion, förekommer å kronoparkerna
i synnerhet i Norrland en mängd virke, torrskog och vindfällen, som
vid dessa tillfällen med fördel kunna under hand afyttras. Detta är
ytterst beroende på den nit och omtanke, som jägmästarne dervidlag
ådagalägga, men på samma gång som man ställer ett högre kraf på
jägmästarn es arbete såväl häri som ock hvad skogsodlingen å statens
boställen som å de utarrenderade egendomarne jemte den tillökning i
Ifrågasatt
lönereglering
för skogs-
staten.
(Forts.)
N:0 24.
Ifrågasatt
lönereglering
för shogs-
staten.
(Forts.)
4 Onsdagen den 29 Juni.
göromålen, som uppkommit genom tillökningen af kronoparkernas yt¬
vidd sedan skogsstatens lönevilkor senast blefvo reglerade, ansåg sig do¬
mänstyrelsen ega stöd för sitt förslag att föreslå eu förbättring i de
ringa löneförmåner, som skogsstatens tjensteman och betjente för när¬
varande hafva.
Den siste ärade talaren ansåg tillika, att den benämning af
»skogsinspektörer», som för närvarande eger rum, vore att föredraga
framför den af »öfverjägmästare», såsom domän styrelsen föreslagit.
Detta kan nu bero på tycke och smak, och ber jag endast att få fram¬
hålla att, innan skogsinspektörsbenämningen uppkom, kallades dessa
för öfverjägmästare. Förändringen innebär således endast en återgång
till det gamla, och benämningen föreställer jag mig har föga be¬
tydelse.
Vidare påstod samme talare att, enligt hans förmenande, skulle
flottledssyner samt utredning om flottleders åvägabringande kunna
verkställas på ett billigare sätt. Jag är mycket tacksam för alla upp¬
lysningar, som han i den vägen kan lemna, men då han icke upp-
gifvit några sådana, kan jag naturligtvis icke nu yttra mig härom.
Innan försäljning af virke på flerårig afverkning i Norrland eger
rum, med skyldighet för köparen att sjelf bekosta flottleds anläggningar,
der sådana ej förut finnas, har man ansett nödigt att genom en sorg¬
fällig undersökning få utredt kostnaden för sådana flottleders åväga¬
bringande och dervid sökt att utföra dessa undersökningar såväl så
samvetsgrant och billigt som möjligt till ledning för köparen, som ock
med iakttagande af all sparsamhet.
Hvad det nu föredragna utlåtandet vidkommer, kan jag icke
underlåta att uttrycka mitt beklagande öfver att statsutskottet icke
tagit under ompröfning det förslag, som af Kong!. Maj:t blifvit frarn-
stäldt. I Kongl. Maj:ts proposition å sidan Öl har herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet visat den ökning i det fästa anslaget
till skogsstaten, som skulle uppkomma i händelse förslaget hade god¬
känts. Ökningen i utgiften i och för den föreslagna regleringen af
skogsstaten skulle enligt herr statsrådets beräkning i rundt tal uppgå
till omkring 50,000 kronor. Om jag derifrån afdrager de 5,000 kro¬
nor, som utskottet ansett böra utgå i och för ålderstillägg och dess¬
utom eu post af 17,400 kronor, som rätteligen skulle utgå af det fasta
anslaget för aflöning till extra kronoj ägare i mellersta och södra de-
larne af landet, hvilka enligt löneregleringsförslaget skulle komma på
ordinarie stat och hvilkas aflöning nu utgår från reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjandet af skogsväsendet i
allmänhet, eller tillsammans 22,400, återstår ej fullt 28,000 kronor ut¬
öfver det belopp, som för närvarande utgår som bestämdt anslag till
skogsstaten, och jag hade hoppats att utskottet, i betraktande af den för¬
del, som genom detta förslag tillskyndats såväl statens skogsväsen
som skogsstaten, bort hafva all anledning tillstyrka detsamma. Nu
har utskottet begärt en ytterligare utredning och särskildt påpekat,
att en minskning i revierernas antal möjligen skulle kunna ega rum.
Domänstyrelsen har redan visat uti sitt framlagda förslag, att icke
mindre än elfva revier skulle indragas, och den omständigheten att
5 N:0 24.
Onsdagen den 29 Juni.
inom vissa revier i mellersta och södra Sverige staten har mindre in- Ifrågasatt
komst af dervarande kronoparker eller boställsskogar, än hvad utgif- lSf£e$T"9
terna för revieren kräfva, bör icke utgöra tillräcklig anledning att statel
företaga en ytterligare indragning, alldenstund arbetet blifver det- (Forts.)
samma såväl å boställsskogar och utarrenderade boställen som ock inom
dessa revier förekommande andra skogar, företrädesvis ecklesiastika
boställsskogar, hvilkas afkastning ingår icke till staten men till vissa
fonder, deribland presterskapets löneregleringsfond. Någon ytterligare
indragning hvarken af revier eller antalet af de knappt tilltagna öfver-
jägmästaretjensterna tror jag icke vara möjlig.
Domänstyrelsen har utgått från den åsigten, att i och med det¬
samma man ålägger skogsstaten mera arbete och dervid fördelat detta
på så få som möjligt, man också bör lemna tillräcklig aflöning för
detta, och har dervid försökt till det yttersta nedbringa kostnaderna
för det hela. Då jag väl inser, att ett yrkande om återremiss vid
denna Riksdagens sena timme icke skulle tjena till något, kan jag
dock icke underlåta att, på samma gång jag uttalar mitt beklagande
öfver den utgång frågan nu fått, hoppas att när förslaget vid en blif¬
vande riksdag åter kommer till behandling, det då måtte röna ett
bättre öde.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, och utskottets i afseende
på förevarande moment gjorda hemställan bifölls.
Mom. b).
Bifölls.
2 punkten.
Bifölls.
Föredrogs å nyo statsutskottets den 25 och 27 innevarande manad ifrågasätta
bordlagda utlåtande n:o 47, med anledning af väckta motioner angå-”»»?™™"
ende nya grunder för statens embets- och tjenstemäns aflöning m. in. ay sta(ens
embets- och
Herr Bexell: Jag får yrka bifall till min motion och dervid {iensiemän'
hänvisa till den diskusssion, som kär i kammaren egde rum angående
nedsättning i arrendena för kronans arrendatorer, då det af flera leda¬
möter uttalades såsom önskligt och lämpligt, att dessa arrenden borde
utgå in natura.
Friherre von Krsemer: För min del får jag deremot anhålla
om bifall till utskottets hemställan. Motionärens förslag torde nem¬
ligen icke hafva något rimligt skäl för sig, helst sedan frågan om
kronoarrendenas bestämmande i spanmål, med hvilket detta förslag
står i sammanhang, blifvit af Riksdagen förkastad.^
Jag yrkar, som sagdt, bifall till utskottets utlåtande.
N:o 24. 6
Onsdagen den 29 Juni.
nja Tunder f häfne(:J slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
för afösning ™stalda yrkandena propositioner, törst på bifall till hvad utskottet
af statens i förevarande utlåtande henistält och sedan derpå att kammaren, med
embets- och afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla herr Bexells i ämnet
tjensteman, väckta motion; hvarefter propositionen på bifall till utskottets hem-
(Forts.) ställan förnyades och förklarades vara med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs å nyo och bifölls statsutskottets den 25 och 27 i denna
manad bordlagda utlåtande n:o 48, med anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående upprättande af ett kompani volontärer vid Norr¬
bottens fältjägareeorps.
Herr grefven och talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till
sammanträdets fortsättande kl. 7 e. m.
Ifrslabfm. Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande sammansatta
och riJcsbanhs-sff- ocdl bankoutskottets den 25 och 27 innevarande juni bordlagda
hus m. m. flätande n:o 3, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
nytt riksdags- och nytt riksbankshus in. in.
1 punkten.
Friherre af Ugglas: Då jag bland kammarens ledamöter må¬
hända torde vara den, som varit i tillfälle att längst och oftast deltaga
i frågan om Helgeandsholmens ordnande och bebyggande, torde det
icke förundra kammaren, om jag vid detta tillfälle önskar att få an-
gifva den ståndpunkt, som jag under denna tid intagit, och den jag
för närvarande ännu omfattar, och då ordnandet af Helgeandsholmen
i det närmaste sammanhänger med läget för den byggnad, som nu af
Kongl. Maj:t föreslagits, så anhåller jag att äfven i afseende på denna
byggnad få yttra några ord.
Fragan om Helgeandsholmens ordnande har under många, många
ar fortgått och vant eu för Stockholm i högsta grad brännande fråga.
Under. denna tid hafva hufvudsakligen trenne särskilda strömningar
gjort sig gällande.^ Den äldsta af dessa —• jag ber att få nämna, att jag
icke tänker ga så långt tillbaka i tiden som till det Tessinska för¬
slaget,. utan ber att fa halla mig till hvad som under detta sekel före¬
kommit — syftar alldeles afgjordt till en öppen och afröjd holme, och
första gången en sådan tanke fick något mera bestämdt uttryck var
genom Kongl. Maj:ts resolution af år 1837 på bazarbolagets begäran
att få bygga en bazar. I denna resolution funnos uttalade olika vilkor
och bestämmelser, i händelse Helgeandsholmen skulle afrödjas eller
bebyggas, och^ i det förra fallet förbehöllos staten eller staden särdeles
fördelaktiga vilkor för inlösen af denna byggnad. Deri ligger ju uppen¬
bart den ^antydan, att man redan den tiden tänkte sig holmen som eu
fri och öppen plats. Kom sa konung Oscar I:s förklaring år 1856,
deri han, varmt intresserad för förskönandet af holmen, uttalade, att
7 Ji:0 24.
Onsdagen den 29 Juni.
lian, när densamma af röjdes, ville skänka de hus som han pa kolmen
egde. I sammanhang härmed tillsattes en komité för att taga denna^
fråga om hand. Af denna komites arbeten blef dock icke något ie- jlus m 1Tlt
sultat och det har icke heller lyckats mig att finna något spår af (Förta.)
dess verksamhet. Under hela denna tid synas dock, som sagd!, tan-
karne hafva varit eniga derom, att det lämpligaste sättet för ordnandet
af Helgeandsholmen vore att förvandla densamma till en fri och öppen
plats, och denna tanke tror jag fortfarande gälde ända till dess att,
vid 1872 års riksdag, i denna kammare väcktes motion om att förlägga
ett riksdagshus på Helgeandsholmen. Denna motion föranledde dertill,
att det uppdrogs åt fullmägtige i riksgäldskontoret och riksbanken att
gå i författning om uppgörande af ritningar och förslag till byggnader
för riksdagen och äfven för riksbanken. Frågan derom förekom vid
två särskilda riksdagar, men vid 1874 ars riksdag kom frågan, genom
kamrarnes olika beslut, att förfalla; men efter den tiden har smanin-
gom den åsigten mer och mer vunnit insteg, att det enda sattet 101
Helgeandsholmens ordnande vore densammas bebyggande. Sa korn
1881 års riksdag, då Kong! Maj:t föreslog att förlägga ett riksbanks-
hus på Helgeandsholmen och i sammanhang dermed ordna holmen.
Förslaget föll likväl, och så hvilade denna fråga ända till ar löbd, da
en komité tillsattes, på Riksdagens anhållan, för att ordna åtskilliga
byggnadsfrågor. Så väl Riksdagen uti sin skrifvelse, som Kong!. Maj .t
i sina föreskrifter förklarade dock uttryckligen, att denna komité icke
hade att befatta sig med frågan om Helgeandsholmen, emedan derom
redan förelåg utredning, och det hade visat sig, att en sammanbland¬
ning af stallbyggnadens förflyttande och riksdagshuset icke hade lent
till något resultat. ^ tr i ,
Den andra strömningen afsåg, såsom jag antydt, att pa Helgeands¬
holmens vestra ända bygga ett riksbankshus. Jag far bekänna, att
ehuru jag varmt och lifligt har omfattat den tanken, att Helgeands¬
holmen en gång skulle kunna blifva en fri och öppen plats — jag vill
gerna erkänna att jag möjligen i detta afseende tagit intryck åt den,
som härnäst och varmast förfäktat denna åsigt, nemligen numera attidne
öfverintendenten Scholander, med hvilken jag varit i tillfälle att sam¬
arbeta i denna fråga, — så vill jag säga, att jag, val inseende svårig¬
heterna om icke det omöjliga att, utan bidrag från det allmannas
sida, komma till något resultat i denna fråga, slutligen omfattat den
åsföten, att det lämpligaste vore att på Helgeandsholmens yttersta,
vestra ända förlägga ett riksbankshus och för öfrigt gorå holmen till
en fri och öppen plats. Den senaste komitén hade icke, såsom jag
här ofvan nämndt, att befatta sig med frågan om Helgeandsholmen.
Emellertid var komitén så sammansatt, att pluraliteten inom densamma
omfattade den mening att Helgeandsholmen just vore den lämpligaste
platsen för ett riksdagshus, och på grund deraf lät också komitén utar¬
beta ett lika fullständigt förslag för eu grundläggning och planering
å Helgeandsholmen som för alla öfriga platser, hvilka komitén ansag
kunde ifrågakomma till ett nytt riksdagshus. Jag vill i förbigående
nämna, att vid valet af platser den kufvudgrunden var for nng be¬
stämmande, att man borde försöka så mycket som möjligt frånskilja
den ena byggnaden från den andra och icke sammankoppla dem med
N:0 24.
Onsdagen den 29 Juni.
nyH ril3 i°m ^varan^rai. och är denna hufvudgrund, som funnit sitt uttryck i
och nSTifna.„k0“ltes betänkande Ehuru jag sålunda, mine herrar, icke har
hus m. m. otvergitvit mm gamla ståndpunkt i afseende å Helgeandsholmens ord-
(Förts.) nande, har jag såsom reservant vid detta komitébetänkande antydt att
jag skulle kunna modifiera densamma, derest det visade sig omöjligt
att för densammas realiserande vinna framgång, och jag ma sä»a, att
den senare tidens _ tilldragelser hafva för mig mer och mer klargjort
att det måhända icke låter sig göra att få denna holme ordnad på
annat sätt än att den tages i anspråk för någon större byggnad.
Under sadana förhallanden anser jag det vara min skyldighet att icke
lata mina egna individuella åsigter spela en allt för stor roll, i synnerhet
som denna fråga i ekonomiskt afseende är af så stor betydelse för
btockholms stad, och då det nu af Kongl. Maj:t blifvit ifrågasatt, att
hela denna fråga skulle ordnas utan några afsevärda kostnader för
btockholms kommun, så får jag bekänna, att jag, i min nuvarande
stallning, är mycket tveksam huruvida jag icke måste låta mina gamla
åsigter tara. Men, mine herrar, om jag äfven skulle kunna förmå mig
dertill, tillåter jag 1111g likvisst att uttala eu tvekan huruvida det sätt.
hvarpå man nu ..söker att lösa denna fråga, verkligen är det, som, åt¬
minstone för närvarande, kan och bör af Riksdagen antagas Här är
nu, såsom herrarne hafva sig bekant, fråga om att pa Helgeandsholmen
uppföra en byggnad, som skulle inrymma Riksdagens båda kamrar och
kansli, riksbank, riksgäldskontor samt några andra embetsverk, såsom
justitieombudsmansexpeditionen in. fl. För min del betviflar jao-, att
det kan vara möjligt att på ett fullt tillfredsställande sätt lösa eu
“PPg“t- } ,detta afseende måste jag gå något tillbaka i tiden.
„ c‘e*; a*' tullmägtige i riksgäldskontoret och riksbanken uppdrogs att
gorå upp ntinngar och kostnadsförslag till eu dylik byggnad, upp¬
rattades 2 särskilda alternativ, det ena omfattande en sammanbygg¬
nad för Riksdagen, riksbanken och riksgäldskontoret, eller precis samma
förslag som det, hvilket nu är i fråga. Det andra alternativet omfattade
eu särskild riksdagshusbyggnad och särskildt hus för riksbanken. Detta
program utstäldes till allmän täflan och inom den föreskrifna tiden
inkommo tvenne täflingsritniugar, hvilka öfverlemnades åt en särskild
utsedd namnd för att af denna granskas. Uti det utlåtande, som denna
namnd, efter ^ fullgörandet af sitt uppdrag, afgaf, uttalar den, att den
icke funnit nagotdera af de ingifna förslagen kunna läggas till grund
för en dylik byggnads uppförande på Helgeandsholmen och sålunda
icke heller kunnat tillerkänna något pris åt dessa ritningar, endast
någon ersättning för besväret. Detta var icke underligt, ty författaren
1 ett af dessa förslag yttrar i slutet af sin skrifvelse, i afseende på
De lydaUna augelägeuliet> några ord, som jag skall be att få uppläsa.
»Innan författaren nedlägger pennan, torde det tillåtas honom
med nagra ord uttala sm mening om lämpligheten af det ena eller
andra alternativets genomförande. Kongl. slottet är en farlig granne
mot hvilken man vid Helgeandsholmens bebyggande får vara på sin
vakt Det blifvande riksdagshuset får nemligen icke låta qväsa sig af
ongl. slottet; men å andra sidan får ännu mindre riksdagshuset,
genom tung ofordelad massa, störande inverka på detsamma
icke
9 Ji:o 24.
Onsdagen den 29 Juni.
derföre att det icke under alla omständigheter står sig, men det kan Förslag om
stå sig mer och mindre bra, beroende på det blifvande granskapet å
Helgeandsholmen. För att både riksdaghuset och slottet skola hvar
för sig komma till sin fulla rätt och gemensamt förlikas vid hvaran- (Fortg-)
dras sida, är nödigt att riksdagshuset framträder så enkelt och, till
form och massa, så litet braskande som möjligt; att det i stil harmo¬
nierar med detsamma, utan att derföre behöfva slafviskt draga på dess
arkitektonik — hvarunder det för resten här helt visst kom till korta.
Frågas nu: är det möjligt att, såväl enligt lista som 2:dra alterna¬
tivet, åstadkomma en så beskaffad byggnad? Författaren tror att det
är mycket svårt, om icke omöjligt, att enligt 1 :sta alternativet lösa en
sådan uppgift; ty de många embetslokalerna tvinga till en alltigenom
stor och för mycket dominerande byggnad, hvars många och tätsittande
fönster (som lokalerna nödvändigt behöfva) göra det hela mer eller
mindre trivialt. Deremot torde för detta syfte 2:dra alternativet vara
lyckligare, och författaren har derföre med förkärlek sökt lösa upp¬
gifterna deruti, beklagande nu blott att det lista alternativet hindrat
honom att fullständigare genomtänka och noggrannare genomföra sin
idé. 2alra alternativet kostar visserligen — så som författaren tänkt
sio- det — nära en half million mera än det första, men vid ett så
storartadt företag som detta, torde rättast vara att låta penning¬
frågan blifva en fråga numero 2 — eller 3.»
Nu vill jag, för att icke på något vis missleda någon, säga, att
enligt detta program hade huset till sin östra yttersta linie en linie
dragen emellan midten af Gustaf Adolfs torg och nordvestra flygeln
af slottet, då det nu varande förslaget angifver samma linie dragen
från arffurstens palats till nordvestra slottsflygeln. Denna skilnad kan,
enligt min tanke, icke borttaga de anmärkningar, som emot det förra
förslaget blifvit uttalade. Efter denna tid har man också icke på
något sätt sökt lösa denna fråga.
Det enda förslag, som vi i detta fall hafva att rätta oss efter,
är det, som finnes utstäldt här inom Riksdagen. Jag vill, för min del,
mycket gerna erkänna, att detta endast är en eskiss och att det icke
är den slutliga. ritning, efter hvilken huset skall byggas, ty natur¬
ligtvis kommer då en täfling att anställas och då komma kanske andra
ritningar, hvilka blifva lagda till grund för denna byggnad. Emel¬
lertid är det nämnda förslaget uppgjordt af en person, som obestrid¬
ligen är en af våra förnämsta arkitekter, hvilken allt sedan år 1874
särskild! satt sig in uti detta ärende och sedermera studerat sig in i
ämnet, och då kan jag icke tro annat än att man måste fästa åtmin¬
stone något afseende vid dessa ritningar, ehuru de sont sagdt säker¬
ligen icke blifva de, som vid det slutliga utförandet komma att an¬
vändas. Jag tviflar dessutom på, att någon skall kunna på ett lyck¬
ligare sätt än han lösa detta problem. Ser jag då på dessa planrit¬
ningar, tillåter jag mig först och främst att få anmärka något i afse¬
ende på arealen. Byggnadskomitén hade, efter noggranna uträkningar,
kommit till det resultat, att Riksdagens hus kräfde en grundyta af
57,000 qvadratfot och riksbanken 15,000 qvadratfot, samt för riksgälds-
kontoret en yta af 4,500 qvadratfot, tillsammans en areal af 76,500
qvadratfot. T Kongl. Majits proposition finnes, på grund af sakkunni-
tf:© 24. 10
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om
nytt riksdags
oeh riksbank,
hus m. m.
(Forts.)
ges utredning, antydt, att ytan för detta hus skulle uppgå till 83,000
■qvadratrot. Jag har genom fullt sakkunnige personer låtit göra en
'"uträkning af den yta, som, enligt det här utstälda förslaget, erfordra¬
des och den visar en areal af 88,500 qvadratfot. Man ser således
häraf, att, i afseende å arealen, tankarne äro ganska delade. Ser jag
derefter på sjelfva anordningen att sammanbygga riksbanken med riks¬
dagshuset, så vill jag saga, att jag mycket stött mig på en sådan an¬
ordning. När en gång svenska staten kommer att bygga ett hus för
sin representation, sä bör den, enligt min uppfattning, få detta hus
ensamt för sig. Detta må nu vara en känsloaffär, men jag kan icke
hjelpa att detta sammanbyggande af riksbanken med riksdagshuset
verkar stötande. Vidare får jag säga, att denna anordning är mycket
svår att åstadkomma utan att vidtaga andra ganska betänkliga anord¬
ningar. Först och främst omöjliggöres för all framtid Drottninggatans
framdragande öfver Helgeandsholmen till en kommunikationsled mot
staden. Man må nu tänka hvad man vill, man må anse det för eu
fantasi eller icke, men min öfvertygelse är, att i framtiden, låt vara
också efter 100 år, ett ordnande af staden inom broarne kommer att
ega rum, och då vore det att djupt beklaga, ifall man, genom byggan¬
det af ett sådant hus som det ifrågasatta riksdagshuset, hade omöj¬
liggjort att öfver Helgeandsholmen framdraga denna vigtiga kommu¬
nikationsled. Vidare vill jag fästa uppmärksamheten på, huruvida
riksbankens eget läge blefve så synnerligen fördelaktigt genom att
förläggas bakom riksdagshuset. Enligt den anordning, som på denna
plan är uppgjord, mynna broarne från Drottninggatan och staden ut i
stora hvälfda portgångar i riksdagshuset, hvarifrån man skall vika åt
sidorna ut genom andra portgångar för att så småningom komma till
riksbanken. Riksbanken kommer således, oaktadt sitt centrala läge,
icke att ligga fördelaktigt för allmänna rörelsen. Man har sagt, att
det skulle vara ekonomiska skål, som nu skulle nödvändiggöra detta
sammanbyggande. _ Jag erkänner mycket villigt, att i det fallet tala
verkligen ekonomiska skäl, ty ett särskiljande af dessa två byggnader
kommer att kosta icke så obetydligt mera än om de sammanbyggdes,
men då det, mine herrar, är fråga om att för all framtid bygga ett
hus för den svenska representationen, så tror jag för min del, att man
icke far fasta ett allt för stort afseende vid de ekonomiska förhål¬
landena. _ Äfven om jag nu, till töljd af omständigheterna, skulle kunna
finna mig uti och icke motsätta mig Helgeandsholmens bebyggande
med en större byggnad än som, enligt min uppfattning, ur estetisk
synpunkt vore det lyckligaste och bästa, så tillåter jag mig likväl
hemställa, hirra vida icke, genom ett uppskof i denna fråga, man skulle
kunna få en klarare inblick i densamma än man för närvarande har.
Om denna byggnadsfråga uppskjutes till en kommande riksdag och
Riksdagen nu uttryckligen begär att erhålla fullständiga ritningar och
kostnadsförslag öfver en sådan anordning, som här är i fråga, så tror
jag verkligen, mine herrar, att frågan derpå skulle vinna mera än om
man. nu faststälde hvad som här föreslås utan den utredning, som en
så vigtig fråga krafvel*. Möjligtvis misstager jag mig, men åtminstone
är det min tro, att detta program icke kan utföras, och är det väl då
rätt att fastställa detta utan att vara fullt öfvertygad om, att den
Onsdagen den 29 Juni.
11 N:0 24.
byggnad, som uppföres, verkligen i eu framtid blir värdig sitt stora Förslag om
ändamål? ' 'f{daSf
Jag tramstaller icke något yrkande, men jag nar velat lasta upp- Jms
märksamheten på de anmärkningar, som jag trott att man, i frågans (Forts)’
närvarande skick, varit berättigad att göra och jag öfverlemnar åt
kammaren att härvid fästa det afseende, som kammaren kan finna
skäligt.
Herr statsrådet friherre Tamm: Den fråga, som nu föreligger,
torde egentligen utgöra en Riksdagens angelägenhet, och Kongl. Majds
åtgörande dervid inskränker sig till att lemna Riksdagen upplysning
angående dispositionen af de tomter, öfver hvilka Kongl. Maj:t förfogar,
och att derjemte till Riksdagen framföra det erbjudande, som Hans
Maj:t Konungen gjort angående öfverlåtande af vissa, honom enskild!
tillhöriga tomter. Den ifrågavarande propositionen har derför afsett
detta. Men det är gifven, att dervid också har bort fogas en utred¬
ning såväl angående lämpligheten att använda dessa tomter som ock
öfver de antagliga kostnaderna. Jag ber få fästa kammarens upp¬
märksamhet på nödvändigheten deraf, att frågan icke uppskjutes allt
för länge, ty de på Helgeandsholmen befintliga tomterna erfordra inom
kortare tid en icke obetydlig reparation, och att i samma mån denna
reparation blifvit verkstäld, de då torde representera ett betydligt
större värde. Det är icke ens sagdt, att de kunna stå Riksdagen till
buds vid det tillfälle, som Riksdagen skulle önska det. Med anledning
af detta anser jag mig icke böra, åtminstone från denna plats, deltaga
i öfverläggningen angående såväl kostnaderna som öfriga till ärendet
hörande frågor, utan anhåller blott att få öfverlemna frågan till kamma¬
rens afgörande, men vill särskildt betona, att det erbjudande, som från
Konungen nu är lemnadt, torde böra vara ett vigtig! moment med af¬
seende på frågans afgörande i närvarande stund.
Herr Carlheim-Gyllenskiöld: För min del anser jag att denna
fråga icke underkastats eu så fullständig utredning, som man möjligen
från Kongl. Maj:t hade kunnat vänta, äfvensom att den ekonomiska
ställningen i landet i allmänhet är sådan, att det icke ens vore rigtigt
handladt af Riksdagen att åt sig sjelf låta uppföra ett storartadt palats,
medan Riksdagen å andra sidan icke kunnat understödja jordbruket
och näringarne. För öfrig! vill det synas mig, som om staten under
de sista åren uppoffrat allt för stora kapital på palatslika byggnader,
hvilka med afseende på de nedlagda kostnaderna varit mer eller min¬
dre öfverflödiga.
På dessa i korthet anförda grunder vill jag, för att icke förlänga
diskussionen, inskränka mig till att yrka afslag på utskottets hem¬
ställan.
Friherre Åkerhielm: Till en början anhåller jag att få fästa
kammarens uppmärksamhet på, att under den brådska, hvilken vid
denna sena tid i Riksdagen är rådande, sammansatta utskottet gjort sig
skyldigt till en expeditionsförseelse vid afsändande! till tryckeriet af
det föreliggande betänkandet. Herrarne hafva således, en och hvar,
tt:0 24. 12
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om en sida rättelser, deri den af utskottet föreslagna ändring i Kongl.
”jf proposition, uteslutande af mom. 3, finnes iakttagen. Det är
hus m, m. enc!ast detta förhållande jag velat meddela.
(}?orts.) Jag begärde egentligen ordet med anledning af den förste ärade
talarens yttrande, icke för att motsäga honom, utan snarare för att
gifva till känna att jag, för min del, står på snart sagdt samma stånd¬
punkt, som han till den föreliggande frågan intager. Jag har alltid
tillförene varit en afgjord motståndare till de förslag, hvilka afsett att
Riksdagens hus och riksbanken skulle gemensamt förläggas på Helge¬
andsholmen, af de skäl, att jag funnit platsen för dyr och kostnaderna
för uppförande af en sådan byggnad proportionsvis för stora för eu
representation som den svenska under de ekonomiska förhållanden, som
råda i landet. Hvad jag i denna fråga förut yttrat, finnes i kamma¬
rens protokoll antecknadt, för den, som derom vill taga kännedom, och
jag skall derföre icke rekapitulera hvad jag sagt. Skälet till att jag
nu, då jag deltagit i det sammansatta utskottets arbeten, ansåg mig
från början böra, så vidt möjligt var, söka att ur den kongl. proposi¬
tionen finna ut hvad som möjligen deraf kunde vara anledning att
tagas under Riksdagens skärskådande och till äfventyrs vinna dess bi¬
fall, var att alla utsigter att bygga på annat håll och ordna denna
fråga för ett rimligare och billigare pris numera synas vara försvunna.
Det är väl icke gerna tänkbart att det kan komma i fråga att bygga
riksdagshuset på riksgäldskontorets tomt, lika litet som på någon an¬
nan tomt i närheten deraf, då ju Riksdagen dess värre beslutat att på
dess gamla tomt uppföra det nya riksarkivet, och äfven den Norstedtska
tomten numera är upptagen af en alldeles ny och prydlig enskild
byggnad. Icke heller är det tänkbart, efter senaste komitéutredning,
att riksdagshuset skulle kunna komma att ligga på den tomt, der stora
teatern nu är belägen. Vid sådant förhållande och då medgifvas må¬
ste, att de lokaler, vi nu hafva, äro alldeles för trånga och osunda,
har jag icke, genom att inom utskottet motsätta mig lösningen af
denna fråga, velat bära ansvaret för att icke Riksdagen blifvit i till¬
fälle att efter bästa pröfning i detta ärende besluta. Det är således
en ganska ljum försvarare af förslaget, som nu uppträder inför kam¬
maren. Jag gör detta erkännande i likhet med den förste ärade
talaren; men jag skall dock försöka att icke likna honom i så fall, att,
sedan jag gjort detta erkännande, jag upptager alla de olägenheter
och anmärkningar, som kunna göras, utan jag skall söka framhålla de
skal, som synas mig tala för, huru vida icke ett antagande af det före¬
liggande förslaget skulle vara ganska tänkbart, åtminstone mera tänk¬
bart nu än tillförene. Först och främst förefaller det mig, som om
behofvet af ett nytt riksdagshus vore så trängande, att representationen
icke längre kan undanskjuta denna fråga, och för det andra är det
erbjudande, som från Hans Maj:t Konungens sida göres, under nuva¬
rande förhållanden så pass fördelaktigt, i jemförelse med hvad som
hittills stått att vinna, att det visserligen förtjena!- att noga skärskådas.
Dertill kommer, att äfven riksbankens behof af ett nytt hus blir mer
och mer framträdande, och att denna bank, af det läge Helgeands¬
holmen erbjuder, skulle hafva väsentliga fördelar, om hvilkas vinnande
Riksdagen måste vara ganska mån. Jag har derföre trott, att man
Onsdagen den 29 Juni.
13 N:0 24.
borde från den kongl. propositionen afskära de delar, som icke vid Förslag om
denna riksdag tarfvade ett ovilkorlig^ svar och endast bibehålla de^M rikshda9*~_
delar, om hvilka beslut redan nu måste fattas. För så vidt det skulle00^™ 5
visa sig, att Riksdagens flertal inom båda kamrarne vill bebygga Helge- ^For{s_)
andsholmen, kan denna holme nu förvärfvas för Riksdagen på bättre
och billigare vilkor än förut, och än hvad till äfventyra i eu framtid,
såsom vi nyss hörde från statsrådsbänken, torde stå att erhålla. Det
förefaller mig vidare, som om den ifrågasatta inlösen af den bazar-
byggnad, som för närvarande finnes under vissa vilkor inrymd på
Helgeandsholmen, icke oundgängligen nu behöfver afgöras, eller åt¬
minstone att vid afgörandet å Riksdagens sida ett vilkor kunde fästas,
det nemligen att den för sagda byggnad i statsrådsprotokollet för¬
slagsvis tilltänkta lösesumma icke måtte öfverskridas. Det har vidare
förefallit mig, som om något beslut vid denna riksdag icke nödvändigt
behöfver fattas angående sättet för användandet af det ledigblifvande
riksdagshuset och riksbankshuset, om hvilka i den kongl. propositionen
särskildt förhandlas. Jag har sålunda varit med om att reducera denna
fråga till dess minsta möjliga dimensioner, och jag har icke heller velat
motsätta mig, att ett förslag, så pass fullständigt som utskottet varit
i stånd att åstadkomma det, skulle komma under Riksdagens pröfning.
Skulle sedermera visa sig, att den Riksdagens kammare, som utgått af
de val, hvilka under särskilda förhållanden företagits, icke för sin del
vill vara med om att redan nu afgöra detta ärende, utan ryggar till¬
baka för de utgifter, hvilka, äfven om de reduceras, dock i ganska be¬
tydlig grad ännu qvarstå, så kan jag icke annat än erkänna, att jag
icke tror det vara lyckligt, om denna kammares flertal vid eu gemen¬
sam votering skulle taga på sig ett så vigtigt ansvar, som lösningen
af denna fråga medför. I sådant fall kommer jag vid gemensam om¬
röstning att rösta emot bifall till förslaget.
Herr Stråle, Holdo: För åtskilliga år sedan tog jag mig, såsom
dåvarande ledamot af medkammaren, friheten att väcka förslag om till-
och ombyggnad af det hus, hvari vi nu äro församlade, till ett mera
lämpligt riksdagshus. Denna fråga upptogs ett par år senare, men det
framstälda förslaget underkändes af då varande riksdag.
Ehuru jag får bekänna, att jag fortfarande hyser den bestämda
åsigten, att i afseende å praktisk utförbarliet, yttre utseende och fram¬
för allt med hänsyn till kostnaden, det vore fördelaktigare att med
tillägg af den här bredvid liggande platsen åstadkomma ett riksdags¬
hus, hvilket i monumentalt hänseende vore framstående och äfven mot¬
svarade framtida behof, så får jag dock säga, att detta endast är eu
förhoppning, hvilken väl knappast torde kunna realiseras, då ju denna
fråga redan är utaf Riksdagen afslagen. Jag har under loppet af flera
år äfven hyst den förhoppningen, att Stockholms stad möjligen skulle
kunna förvärfva eganderätten till Helgeandsholmen emot skyldighet
att på densamma uppföra en stor teater. I strid med den högt ärade
talare, som öppnade denna debatt, är jag nemligen af den bestämda
åsigten, att det icke är lämpligt att denna holme anordnas till en fri
och öppen plats. Långt ifrån att detta skulle blifva en prydnad för
staden, skulle det snarare blifva eu missprydnad; ty platsen är för stor
N:0 24. 14
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om för att lemnas obebyggd, och det kan väl icke vara lämpligt att ge-
och ett Oto,!ltomrilde af denna storlek skilja Stockolms stad i tvenne
hus m. m. hälfter, da distanserna inom denna stad redan förut äro ganska betyd-
(Forts.) hga. Deremot är det gifvet, att ett riksdagshus å Helgeandsholmen
skulle komma att förena icke blott de skilda stadsdelarne, utan äfven
landets olika delar.
Då jag emellertid icke har någon förhoppning att få se den tanken
förverkligad, att man skulle på Helgeandsholmen få en vacker teater,
ligger det för mig, såsom medlem af Riksdagen, närmast till hands, att
jag, °da jag har att välja emellan att låta det ligga, som det nu ser
ut på Helgeandsholmen, sådant det varit i 50 år och helt säkert skall
blifva _ i ytterligare 50 år, samt möjligheten att få, låt vara, denna
komplicerade byggnad, kommer jag att lemna min röst för det senare,
ehuru jag ingalunda är förtjust _i detta förslag; och jag skall icke heller
sörja, om det faller, men jag biträder det föreliggande förslaget i den
förhoppning, att denna holme inom en icke allt för långt aflägsen
framtid må erhålla ett utseende, som fullt värdigt motsvarar dess läge
nom hufvudstaden.
Herr Björnstjerna: Sedan man i några år lappat på det nu¬
varande riksdagshuset efter representationsförändringen, väcktes vid
riksdagen år 1872 eu motion om byggande af ett hus för riksdag,
riksbank och riksgäldskontor i förening på Helgeandsholmen; båda
kamrarne biföllo då denna tanke ocli beslöto, att undersökningar i
denna rigtning skulle företagas. Detta är det enda beslut i denna
fråga, ° uti hvilken Riksdagens båda kamrar hittills kunnat enas. Till
1873 års Riksdag hade förslaget ännu icke hunnit blifva färdigt, och
vid 1874 års riksdag biföll Första Kammaren men Andra Kammaren
afslog det förslag, som blifvit uppgjordt. Man har ofta påstått, att en
sammanblandning af dessa frågor gjort alla resultat omöjliga. Jag ber
att få fästa kammarens uppmärksamhet på, att allt från år 1874, när
detta sammanblandningsförslag föll, har icke under 'er, tid af åtta år
föreslagits någon sammanbyggnad af riksdagshuset med något annat,
utan en stor mängd förslag »hafva blifvit uppgjorda att bygga riksdags¬
huset särskild!, hvilka dock alla förkastats. Åf dessa hafva icke min¬
dre än sex eller åtta galt dettas om- eller nybyggande på Riddar-
holmen, af hvilka åtminstone ett sannolikt blifvit mycket dyrare än
det nu föreliggande, nemligen det, som afsåg riksdagshusets förläg¬
gande på generalstabens tomt.
Hvad riksbanken beträffar, har man äfven under hela denna tid
förgäfves letat efter en lämplig plats för densamma. Efter det dessa
8 år fruktlöst gatt förbi, kom man åter till den första, och jag före¬
ställer mig äfven kloka, tanken att genom sammanförande på Helge¬
andsholmen af riksdags- och bankbyggnaderna på ett billigare sätt nå
det efterlängtade målet, ty utan tvifvel blir det mycket mera kostsamt
att särskild! för sig uppföra hvar och en af dessa byggnader, hvilka
länge ansetts ^nödvändiga, samt bereda rum åt husvilla embetsverk och
pa samma gång fa ett nytt hofstall och Helgeandsholmen ordnad på
ett sätt, som hvar och en måste erkänna blifva en stor försköning i
jemförelse med det nuvarande tillståndet, och som, enligt min tanke,
Onsdagen den 29 Juni.
15 N:0 24»
är det enda möjliga, hvarigenom denna holme på något vis kan komma Förslag om
till heders. Kostnaderna för att göra Helgeandsholmen i sin helhet"^ r-!?s?ag?~
till eu fri och öppen plats skulle nemligen blifva allt för stora för00^”^
Stockholms stad ensam att bestrida, ty äfven om staten skänkte eller (Fort8 ^ ’
utan ersättning uppläte holmen, och Konungen afstode från sina värde¬
fulla tomter derstädes, skulle kostnaden i alla fall gå till 2 ‘/2 millioner
kronor. Om artilleriplanen icke längre funnes tillgänglig för Konun¬
gens stall, utan plats för detsamma måste inköpas, komme kostnaden
att ökas med måhända ännu en million. Att stadsfullmägtige hvarken
kunna eller böra för ändamålet bevilja så ofantliga belopp, synes mig
vara uppenbart. Man måste sträfva efter att få hvad som är möjligt,
äfven om detta icke är det tänkbarast bästa.
' Jag instämmer för öfrigt fullkomligt med den siste ärade talaren
deri, att på Helgeandsholmen bör någon större praktbyggnad vara be¬
lägen. Detta skulle blifva mycket vackrare än att göra den till en
öppen promenadplats i denna del af staden, der en stor mängd sådana
platser redan finnas, hvilka äro mycket vackrare än Helgeandsholmen
någonsin kan blifva. Från denna holme finnes i sjelfva verket icke
den vackra utsigt, som man föreställer sig. Holmen är nemligen nä¬
stan helt och hållet gringgärdad af tätt inpå liggande land med höga
byggnader. Främst är det den del af staden inom broarne, der kansli¬
huset är beläget, och bakom kommer Riddarholmen, hvilken utskjuter
så långt, att den går nästan framför hela holmen. Den öfriga delen
skymmes af Strömsborg och de båda broarne, af hvilka Vasabron går
på ett afstånd af endast omkring 400 fot. Man har således icke der¬
ifrån på långt när så vacker utsigt som från mångfaldiga andra platser
i Stockholm, t. ex. Strömparterren, Kungsträdgården, Blasieholms- eller
Skeppsholmsstranden åt denna sida.
Den förste ärade talaren framhöll, att redan år 1874 vid de täf-
lingsförslag, som då uppgjordes, hade sakkunnige förklarat, att det
vore förenadt med den största svårighet att på Helgeandsholmen kunna
inrymma sådana byggnader som de ifrågavarande, utan att skada
slottets utseende. Jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att dessa
förslag och ritningar voro uppgjorda under förutsättning att byggna¬
derna skulle ligga framför eu förlängning af Drottninggatan, hvilken
skulle dragas rakt fram öfver Helgeandsholmen. Det var detta, som
gjorde det omöjligt att då finna en lämplig lösning på denna fråga,
och det var äfven i följd deraf, som professor Scholander gjorde de
anmärkningar, hvilka ofta framdragits emöt detta förslag. Han utgick
nemligen derifrån, att det visat sig vara omöjligt att förlägga en dylik
byggnad så långt tillbaka, att synlinien från Gustaf Adolfs stod till
vestra hörnet af slottet blefve fri, och på den grund förkastades hela
förslaget. Nu är här föreslaget, såsom herrarne känna, att byggna¬
derna skola ligga så långt tillbaka, att synlinien till och med från
hörnet af arfprinsens palats till vestra slottshörnet blir fri, men detta
kan icke ske på annat sätt, än att Drottninggatan icke förlänges i rät
linie öfver Helgeandsholmen.
Den förste ärade talaren har framhållit detta såsom en olägenhet,
hvilket jag för min del icke kan erkänna, ty åtminstone kan det icke
under nuvarande förhållanden komma i fråga att draga någon egentlig
N:0 24. 16
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om körtrafik öfver Helgeandsholmen, tj om man från Drottninggatan skall
nytt riksdags-fortsätta öfver denna holme, kommer man ju till Mynttorget, tätt invid
°mSkanslihusets port, hvarifrån man endast har valet mellan den smala
(Forts)' Vest erlånggatan, dit väl meningen ej kan vara att draga någon större
mängd körande, eller den trånga Myntgatan, hvilken redan vid hörnet
af Riddarhustorget sammanträffar med gatan från Yasahron, hvilken
senare väg säkert af de körande, som skola från Drottninggatan till
staden, hellre väljes. Något behof af eu körväg öfver holmen finnes
således ej. Det enda, som, enligt min tanke, bör ifrågakomma, är att
från Drottninggatan göra eu gångbro till holmen, hvilken är nödvän¬
dig för att man lätt skall kunna komma till riksbanken. Huru många
är det väl som åka till banken, och taga de omvägen öfver Norrbro,
blir tidsskilnaden endast en eller annan minut. Detta, att Drottning¬
gatan ej fortsattes i rak linie öfver holmen, är således vilkoret för att
på ett tillfredsställande sätt kunna åstadkomma en så stor byggnad
derstädes. Drottninggatan behöfver icke heller förlängas, ty den är
sannerligen lång nog förut i förhållande till sin bredd, och något
vackert skulle det icke vara att se Mynttorget som ändpunkt. Då
vore det vida vackrare, såsom arkitekten tänkt sig på de nu uppgjorda
ritningarna, att midt för Drottninggatan göra ett kolonnparti på riks¬
dagshuset, som skulle taga sig väl ut från denna gata.
Den förste ärade talaren nämnde äfven, att till riksbanken skulle
man komma endast genom ett hvalf. Det är visserligen sant, att på
den i fråga varande ritningen förhåller det sig så; men detta hvalf skulle
hafva i det närmaste samma bredd som Drottninggatan, och sjelfva
ritningen är endast ett utkast för att visa möjligheten af att förlägga
en sådan byggnad på Helgeandsholmen, utan att skada slottets ut¬
seende, och utan att af slottet nedtryckas.
Det har icke förutsatts något annat än att, så framt Riksdagen
bifaller förslaget, skulle vissa belopp anvisas för täflingsritningar, och
uppmaning utfärdas att inkomma med sådana. Det är således icke
alls meningen att fatta beslut om byggnadens uppförande efter den
i fråga varande ritningen, utan kan det förslag, som slutligen antages,
blifva något helt olika.
Man har mycket talat om de stora kostnaderna. Men kostnaderna
för monumentala byggnader måste vara stora, ty annars blifva bygg¬
naderna icke monumentala och uppfylla icke sitt ändamål. För att
gifva ett begrepp om hvad man i andra länder gifvit för sådana bygg¬
nader ber jag att få anföra några siffror, hemtade, som jag tror, ur
tillförlitliga källor:
Det engelska parlamentshuset uppgifves hafva kostat 21/.2 å 3
millioner pund sterling eller 45 å 54 millioner kronor; för riksdags¬
huset, som nu uppföres i Berlin, var redan år 1880 en fond samlad af
30 millioner mark; för parlamentshuset i Wien har redan utgifvits
8,300,000 gulden och det beräknas kosta ännu en million; till parla¬
mentshuset i Budapest har voterats 10 millioner gulden och hela kost¬
naden beräknas till 16 millioner gulden, omkring 28 millioner kronor;
utgiften för det nya justitiepalatset i Brussel uppgick år 1884 till 45
millioner francs, 32 millioner kronor, och ännu återstodo expropriatio-
ner i stor skala för att skaffa palatset eu värdig omgifning. I Buenos-
Onsdagen den 29 Juni.
IT N:0 24.
Ayres skall ett storartadt riksdagshus byggas, för hvilket eu areal af Förslag om
20 acres är inköpt; byggnaden är afsedcl att utstyras med stor praktnntt r}ksdags-
och prydas med bildhuggerier och taflor. °°
I jemförelse med dessa siffror är, hvad här begäres, mycket blyg- (poris/
samt. En byggnad för svenska Riksdagen bör icke vara något lapp¬
verk, belägen i en aflägsen gränd, utan en monumental byggnad i
stadens medelpunkt, för hvilken den bör utgöra en framstående prydnad.
Finnes väl någon, som beklagar de summor, hvilka blifvit nedlagda
på Stockholms slott, och som skulle önska, att man i stället nöjt sig
med eu enkel och tarflig byggning? Eller finnes någon, som nu klan¬
drar, att nationalmuseum blef bygdt efter den ursprungliga ritningen
och icke efter den, som riksens ständer i sin vishet beslöto, då de
ströko bort hälften af byggnaden och satte jernpelare i stället för
marmor, furugolf i stället för parkett? Skulle vi nu bygga ett riks¬
dagshus trångt och simpelt, är det min öfvertygelse, att vi bittert få
ångra detta framdeles, och vi skulle af en sådan byggnad icke hafva
annat än skam. Nej, Utom oss handla så som andra nationer och
göra riksdagshuset till hvad det skall och bör vara, en stolt och prakt¬
full byggnad, beräknad för sekler. Låtom oss, genom att bifalla detta
förslag, lemna ett vackert minne af denna riksdag, något, hvaröfver
vi sjelfva och Sveriges folk kunna vara stolta!
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr T a in in, Hugo: Den förste ärade talare, som här uppträdde,
betraktade frågan egentligen ur estetisk synpunkt. Jag tror, att denna
synpunkt är så till vida farlig, att, om vi gifva oss in på det gebietet,
vi icke alls komma till någon samstämmighet i byggnadsfrågan, och
som ett bevis på, huru svårt det är att vinna enighet, der tycke och
smak komma med i spelet, vill jag anföra några exempel ur den för
byggnadsfrågans lösning tillsatta komiténs betänkande; en ledamot säger:
»Det är ej värdigt att hopbygga riksdagshus och riksbank»; en annan
svarar: »det är värdigt stat och riksdag att göra det»; en ledamot ytt¬
rar: »Hvad är väl tanken att uppföra ett stort riksdagshus på Helge¬
andsholmen annat än utkastet till en mot naturen stridande åtgärd?»
En annan genmäler: »En monumental byggnad der vackrast, oöfver-
träffligt!» En ledamot säger: »Riksdagshuset nedtryckes af slottet»;
En annan: »Riksdagshuset supplerar rytmiskt slottet», en tredje lö¬
ser skönhetsfrågan med att föreslå »bodlägenheter på holmen» o. s. v.
Nej, säkrast torde vara, att vi i kammaren lemna smak och estetik å
sido; eljest försvåras högst betänkligt frågans lösning.
Jag skall ock derför helt enkelt betrakta den ur praktisk syn¬
punkt. Jag vänder mig då icke till dem, som anse, att vi icke be¬
höfva någon ändring af riksdagshuset, utan att vi kunna nöja oss med
det vi hafva, utan till dem, som erfarit och erkänna behofvet af eu
förändring i detta hänseende. Redan den lifaktighet, hvarmed frågan
hållits uppe, visar ju tydligt på, att behofvet förefinnes. Jag vill icke
upprepa talet om bristande utrymme, men beskaffenheten hos en hel
mängd af rummen inom detta hus är dock sådan, att vi alla måste er¬
känna, att det närvarande riksdagshuset icke uppfyller de fordringar,
som kunna ställas på ett sådant. Våra kommittenter hafva rätt att af
Första Kammarens Prot. 1887. JB, N:o 24. 2
N:o 24. 18
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om 0ss kräfva arbete, men de hafva icke rätt att fordra att vi dervid skola
nytt id<T’riskera vår helsa. Det är också i betraktande häraf, som jag ansett
°C hus ig kunna sluta mig till dem som påstå, att behof af ett nytt riks-
(Forts) dagshus förefinnes.
Men då blir frågan, hvar skall ett sådant uppföras? Det har år
efter år gjorts försök att komma till enighet derom, och jag tror, att
resultatet deraf blifvit, att allt större flertal samlas omkring förslaget att
förlägga riksdagshuset på Helgeandsholmen. Häremot har dock fram¬
ställs hufvudsakligen tvenne anmärkningar, nemligen att kostnaderna
äro ovissa och allt för höga. Derpå är redan svaradt, att några rit¬
ningar till sjelfva riksdagshuset icke äro faststälda, men vid uppgö¬
rande af dessa ligger det ju fullkomligt i Riksdagens magt att be¬
stämma, huru dessa skola göras och dermed äfven frågan om kostna¬
dernas begränsning, och dervid är det min åsigt, att man ej bör söka
en jemförelse med utlandets monumentala, öfverdrifvet kostbara riks¬
dagshus — utan att all den fordran i detta hänseende, oss åligger, är
att uppföra ett hus för representationen, som icke stöter de estetiska
begreppen och på samma gång fyller det ändamål, för hvilket det
skall uppföras. Jag kan ej neka till, att siffrorna, när man först laser
den kongl. propositionen, förefalla något höga, såsom för byggnads-
platsens beredande 3,443,000 kronor, för hvilken summa man kan häpna,
hvarför jag har tillåtit mig att i min reservation tydligt uttala, att
jag anser, att detta icke beliöfver vara det belopp, som kräfves. Jag
har der tydligt uttalat, såsom en föregående talare antydde, att det
ingalunda är för statens ändamål behöflig!, att det göres en samman¬
bindning mellan Drottninggatan och Myntgatan. Ändamålet med bro-
arne skulle vara deras beqvämlighet, som bo vid Drottninggatan, att
kunna litet vigare komma till riksbanken; men en så liten omväg föl¬
en mindre del af stadens befolkning kan icke vara värd en uppoffring
för bankens räkning af 220,000 kronor. Vidare kan ej för riksdags¬
husets ändamål det norra hörnet af Helgeandsholmen behöfva afskäras,
en kostnad som belöper sig till 290,000 kronor, förutom 30,000 kronor
för tvättinrättningen, och häruti äro utskottet och jag ense.
Det, hvaruti jag egentligen skiljer mig från utskottet, är i fråga
om den omtalade basarbyggnaden. I den kongl. propositionen upp-
gifves, att den skall kunna lösas med 250,000 kronor. Jag vågar derom
uttala mina tvifvelsmål. Utskottet har för säkerhets skull dervid fogat
ordet »högst». Denna del af holmen upplåts år 1837 åt ett aktie¬
bolag, som nu innehafver den, med rättighet att der bibehålla sin
bazar, »så länge till dess Helgeandsholmen förändras till öppen plats
genom alla derå nu befintliga byggnaders borttagande». Endast om
detta skedde, skulle man hafva rättighet att lösa den med 101,000
kronor. Nu är holmen icke afröjd och blir det icke heller, om man
derpå bygger det nya riksdagshuset; alltså måste man lägga en annan
grund för dess inlösen. Då denna bazar i årliga hyror lemnar sina
egare 30,000 kronor, kan väl kammaren icke gerna tänka sig, att
egarne skola släppa den för 250,000 kronor. Jag är således öfver-
tygad, att denna post får högst betydligt höjas; och då så väl lös-
ningspriset är ovisst som rättigheten att borttaga bazaren kan omtvistas
utan ett öfverdrifvet expropriationspris, hvadan jag anser att frågan
Onsdagen den 20 Juni.
19 N:0 24.
om bazarens borttagande bör förfalla. Men deremot finnes det i opp- Förslag om
låtelsebrefvet stipulera!!!, att bazaregarne hafva skyldighet att lemnar}ksdags-
utrymme till »gator å ömse sidor af bazaren», eller, om så önskas, frioc\,!'.lkibanks'
genomgång Iran bolagets byggnadsportique till en passage, som möj- (Fort8)
ligen kan blifva upptagen genom hofstallet på södra sidan, hvarige¬
nom man finge en genomgång fram till riksdagshusplanen från Norrbro.
Nu skrattar man deråt och tycker, att det icke vore vackert; men äf¬
ven utan basarens borttagande blir det dock en gårdsplan af fullt 250
fot framför riksdagshuset, och det tycker jag kan vara alldeles till¬
räcklig gård. Jag tror knappast, att den så särdeles skall skilja sig
från parlamentsgården i London. Emellertid ser jag i detta en be¬
stämd besparing, till och med i den beräknade kostnaden af 200,000
kronor och nära en half million på den verkliga, såsom jag antager
denna gestalta sig.
Genom dessa indragningar, bron 220,000, norra hörnet 290,000,
tvättinrättningen 30,000, bazaren 200,000 jemte 15 procent oförutsedda
utgifter, skulle göras en besparing af ungefär 800,000 kronor och må¬
hända öfver en million.
Jag är säker, att mången kommer att häremot invända: huru går
det med holmens försköning? År det meningen att sätta Stockholms
stad i klistret? Det är icke alls min mening, men jag håller blott
på, att det icke är statens skyldighet att bevilja mera än som er¬
fordras för dess behof, enär vi dermed icke skada, utan snarare gagna
Stockholms kommun, och helt enkelt lemna åt Stockholms stads för¬
troendemän att liksom vi beräkna, hvad de kunna och vilja gifva ut
för platsens förskönande. Vill Stockholms stad göra detta, så låt den
göra det. Man bör låta hvar och en sköta sig, i annat fall försvårar
man frågan.
Man ler åt tanken att lemna dessa arbeten outförda, särskild! åt
bazarens vanprydande utseende, och anser detta ej värdigt m. in., men
jag får säga, att jag för min del drager mig mycket mera för att gå
in på en utgift på kanske en million kronor för det, som måste er¬
kännas vara mera lyx än verkligt behof. Klandret på nu föreliggande
ärende kommer icke att grundas derpå, att vi bygga ett riksdagshus,
som är ett erkändt behof, utan derpå att vi .begagna denna husbygg¬
nad till att onödigtvis göra utgifter, och det i en tid, då man verk¬
ligen beköfver hålla igen och icke kasta ut penningar på hvad som
är onödigt. Det är också derför, som jag stält fram det förslaget i
min reservation, att det endast skulle beviljas 50,000 kronor för den
enda genomgång af bazaren, till hvilken vi hafva rätt och som vi be¬
höfva. För bazarens prydliga utseende och vidmagthållande egen man
en garanti uti kongl. öfverlåtelsebrefvet; der står, att »byggnaden
skulle allt framgent underhållas i fullgodt skick, kunnande bolaget
genom politie-, embets- och byggnadskollegium tillhållas att sitt ålig¬
gande härutinnan fullgöra». Vi se således att vi i detta fall icke
hafva mycket att befara.
Men det finnes äfven ett annat sätt att minska kostnaden för riksdags¬
huset, och det är det föreslagna hopbyggandet af riksbanks- och riksdags¬
hus. Till de härför redan af andra andragna skäl ber jag att få foga
ett, som kan något litet väga, och det är, att man vet ju aldrig, huru
N:0 24. 20
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om
nytt riksdags-
och riksbanks-
hus m. m.
(Forts.)
framtiden gestaltar sig. Den tillbyggnad som nu afses för riksbanken,
kan en dag blifva behöflig för Riksdagens eget behof, och i så fall är
det godt att utrymme öfver stundens kraf finnes beredt.
Till sist vill jag endast med några få siffror visa, huru- affären
ställer sig. Reduceras den beräknade kostnaden med 800,000 kronor,
så blir kostnaden för alla förarbeten, inberäknad grunden, 2,600,000
kronor; lägges dertill kostnaden för uppförande af riksdags- och riks-
bankshus, 8,000,000 kronor, som torde vara en hög summa, då ett för¬
slag finnes, som ej öfverskrider 1,500,000 kronor, så är det hela en affär
på 5,600,000 kronor. Till detta finnes i närvarande stund dels fonden
för nytt riksdagshus 2,600,000, dels af riksbankens medel 1,200,000
eller tillsammans 3,800,000 kronor. Således återstår det 1,800,000
kronor, och om man således endast afsätter ett belopp af 200,000 kro¬
nor om året, så skall man på nio år få hela kostnaden betäckt, och
då har dessutom svenska staten fri disposition öfver riksbankshusen,
nuvarande riksdagshuset äfvensom riksgäldskontorets byggnad, för att
deri inrymma de embetsverk, för hvilka nu betalas nära 40,000 kronor
i hyra.
Det är hufvudsakligen på dessa grunder jag har fattat mitt beslut
i frågan; och då jag är fullt och bestämdt öfvertygad om behofvet af
ett nytt riksbanks- och riksdagshus, och ingen plats hittills kunnat på¬
visas, som är lämpligare än Helgeandsholmen, och ett afslag i när¬
varande stund skulle vara det samma som ett längre uppskjutande af
frågan, så anser jag det vara Riksdagens både rätt och pligt att bifalla
Kongl. Maj ds förslag, men för min del vill jag tillägga, med ett be¬
stämdt uttalande, att Riksdagen i detta fall äfven vill ställa sig på
den ekonomiska sparsamhetens ståndpunkt; och då den af mig fram-
stälda reservationen just är ett uttalande i det syftet, får jag härmed
yrka bifall till den samma.
Herr Tö rnebladh: Då jag nu går att tillkännagifva, att jag kom¬
mer att efter bästa förmåga förorda det föreliggande förslaget, gör jag
det med det uttryckliga förklarandet från början, att detta sker derför,
att det någon gång måtte blifva allvar med uppförande af byggnad
åt Riksdagen och riksbanken. Frågan har varit så länge behandlad,
att, om man nu försummar det gynsamma ögonblicket, det torde dröja
lång tid, innan något lika gynsamt kommer tillbaka, och deraf komma
både Riksdagen och riksbanken att lida. Det är icke värdt att längre
stå i valet och qvalet, icke blott det qval, som alltid valet kommer att
medföra — och det valet grundar sig på det mer eller mindre berätti¬
gade och motiverade estetiska omdömet, eller om hvad den ene tycker
och hvad den andre tycker — utan också det qval, som ligger deri,
att Riksdagen icke har någon förhoppning att på lång tid kunna komma
ifrån de lokaler, hvilkas olämplighet under dessa dagar väl framför allt
bort af Riksdagens ledamöter inses och beaktas, äfvensom att riks¬
banken, som står under Riksdagens förvaltning, icke kan i längden,
icke ens under eu begränsad följd af år, utan olägenhet eller till och med
fara bo qvar i den nuvarande lokalen. Det är från den synpunkten
jag vill utgå.
Hvad det nämnts derom, att det skulle vara otjenligt att sam-
Onsdagen den 29 Juni.
21 N:0 24.
manbygga riksdags- och riksbankshus, kan hafva berättigande i någon Förslag om
män så till vida, som det naturligtvis vore bättre, om hvarje institu-”^ riksbankl-
tion finge sin särskilda lokal; men man får i det menskliga lifvet icke hus m m_
alltid se på hvad som är bäst, utan man måste rätta sig efter hvad (Port8^
som är möjligt och ekonomiskt genomförbart. Och i det afseende!
anse bankofullmägtige det vara af stor vigt, att riksbanken någorlunda
snart får ny lokal, helst den olägenhet, som skulle följa af en sam¬
manbyggnad' af riksdags- och riksbankshus, i ganska betydlig mån kan
afhjelpas genom en ändamålsenlig anordning, och den väger för öfrigt
helt litet, jemförd med den stora olägenheten af att under en obe¬
stämd framtid få vara qvar i de nuvarande husen. Det nuvarande
riksbankshuset är så beskaffad!, att grunden för hvarje år blir allt
sämre och sämre, och det af helt naturliga skäl; ty till följd af lan¬
dets höjning, eller, såsom man i dagligt tal säger, vattnets sjunkande,
kommer pålverket, hvarpå grunden ligger, att ruttna, och deraf upp¬
komma ständiga sättningar och sprickor på huset, hvilka visserligen
kunna lappas, så att de icke ifalla alltför mycket i ögonen, men alltid
qvarstå till sina menliga följder, hvithet, särskild! om en eldsvåda in¬
träffade, sannolikt skulle göra, att åtskilliga delar af huset helt enkelt
skulle ramla. Vidare äro lokalerna till stor del så trånga, mörka och
osunda samt otjenliga för expeditionsgöromålens fördelning, att det in¬
verkar högst väsentligt på arbetet inom banken.
Man har sagt, att den nuvarande platsen skirlie vara särdeles lämp¬
lig till bankhus, emedan Skeppsbron är centrum för affärslifvet. Banko-
fullmägtiges erfarenhet går i eu annan rigtning, särskildt med afseende
på rörelsen vid det norra kontoret.
Om man tänker på Stockholms utveckling åt norr, kan man förstå,
att riksbanken, hvars hufvudkontor är förlagdt vid sydöstra ändan af
Skeppsbron, icke skall komma att tillfredsställa de stora behofven hos
den sig allt mer och mer åt norr utvidgande hufvudstadens befolk¬
ning. Komiterade, hvilka i afseende å riksbankens belägenhet utgå
från förut fattade meningar, som icke hafva stöd i någon sakkun¬
skap i ämnet, hafva visserligen påstått, att detta behof skulle kunna
hjelpas genom anläggande af särskilda lokaler på olika ställen. Detta
visar att komiterade icke hafva den ringaste föreställning om, huru
bankverksamheten vid hufvudkontoret i Stockholm bedrifves. Och då
komiterade också påstå, att bankhuset skulle kunna ombyggas på. den
nuvarande lokalen, och att rörelsen kunde vara qvar der under tiden,
är detta ett kategoriskt påstående, som icke är bevisadt utan tvärtom
vederlagdt af bankofullmägtige i deras promemoria, der det ådaga-
lägges, att en anordning, hvarigenom riksbanken skulle nödgas att
under byggnadstiden få utöfva sin verksamhet i blott en del af loka¬
len, skulle komma att skadligt inverka på lokalens beskaffenhet i dess
helhet och för framtiden, oafsedt andra olägenheter. Under sådana
förhållanden måste bankofullmägtige acceptera möjligheten att kunna
få så pass god lokal, som på Helgeandsholmen erbjuder sig, äfven i
sammanhang med riksdagshus, allrahelst bankofullmägtige förgäfves
sökt för särskild lokal erhålla lämplig tomt, emedan förslagsvis fram¬
kastade sådana befunnits dels icke möjliga att erhålla, dels ej för ända¬
målet tjenliga, dels alldeles för dyra. Nu är det gifvet, att, om man
K:o 24. 22
Ousdagen den 29 Juni.
Förslag om skall besluta sig för eu stor byggnad, olägenheter och fördelar af denna
o!h riksbanks- '^'gg^d kunna och måste framstå. Det beror då på, hvilketdéra man
hus m. m. njest accentuera!’, olägenheterna eller fördelarne. Man får icke ensi-
(Forts.) fästa sig vid de ena eller de andra, utan väga olägenheter och
fördelar emot hvarandra, så att man vid detta vägande kan komma
till ett resultat, på hvilken sida de största äro; vid en sådan pröfning
kan jag icke finna annat än, att särskilt med afseende å riksbankens
läge på en central plats inom hufvudstaden det vore en fullkomligt
tillfredsställande anordning att bygga på den föreslagna tomten, ty
derigenom skulle dels bankens verksamhet tryggas och dels åt den¬
samma beredas eu god och tjenlig lokal. För Riksdagen skulle detta
läge äfven vara att föredraga framför det vidunderliga förslaget att
förlägga riksdagshuset till Skeppsholmen eller det något bättre, men
af komiterade ogillade förslaget angående riksdagshusets förläggning
på artilleriplanen, för att icke tala om det förslag, som framkommit,
att kasta detsamma på teatertomten eller norra delen af Carl XIII:s
torg, förslag, som synas egentligen hafva tillkommit för att hindra det
nu föreliggande. 9
Det har visserligen blifvit anmärkt, att det skulle vara ett brott
mot skönhetsreglerna att lägga en stor byggnad: på Helgeandsholmen.
Jag skall icke vara mångordig, jag skall i detta fall endast bedja få
erinra derom, att det yttrande, som blifvit afgifvet af en numera af¬
liden estetisk konstdomare och framstående arkitekt, för närvarande
icke kan hafva den giltighet, det då hade, emedan planen för husets
förläggande är helt och hållet förändrad. För öfrigt kunna mot hans
omdöme ställas andra icke mindre betydande auktoriteters.
Hvad åter beträffar den »vandalism», som skulle ligga deri, att
man ° förstör en af naturen till öppen plats danad tomt genom att
derpå förlägga ett stort hus, är äfven detta mera ett påstående än ett
på skäl och bevis grundadt omdöme. Det är sant, att man dagligen
och stundligen ser och hör uttryck, som äro så starka i det afseendet,
att man föreställer sig, att man borde bäfva tillbaka för ett dylikt
barbari, som att förorda eu sådan plats. Dessa starka uttryck, hvilka
förekommit- dels i diskussionen, dels i pressen, synas dock, liksom de
flesta starka uttryck, endast tjena till att öfverskyla svagheten i bevis¬
föringen.
Det är gifvet, att, när jag nu berör dessa förhållanden, jag äfven
maste komma till de mera praktiska framställningar, som gjorts af
reservanterne från Andra Kammaren, och jag skall försöka att punkt
efter punkt visa, att de icke hafva den synnerliga betydenhet, som
man velat tillägga dem. Kostnaderna äro visserligen stora, men så¬
dana äro oskiljaktiga från ett företag sådant som detta. Men då det
heter, »att den ensamt för riksdagshusbyggnad samlade fonden antag¬
ligen skulle åtgå endast för Helgeandsholmens afrödjande och för nya
liofstall, hvaraf följer att nya statsanslag till betydliga belopp skulle
erfordras för sa väl byggnaderna å holmen som alla öfriga dermed
förenade kostnader», är här helt enkelt uteglömdt det bidrag, som från
riksbanken kommer att lemnas till företaget, och hvilket uppgår till
1,200,000 kronor, värdet af tomten oberäknad!;.
Hvad vidare beträffar att »Helgeandsholmens lämplighet till bygg-
Onsdagen den 29 Juni.
23 N:0 24.
nadsplats för riksdagshus är omtvistad», så är det en egenskap, som Förslag om
Helgeandsholmen, så vidt jag vet, delar med alla andra tomter, och^^'s_
som således ingenting bevisar. _ __ hus m. m.
Härefter säga reservanterna, »att det nya riksdagshuset, uppfördt (Fortsy
a Helgeandsholmen, icke antages blifva tillgängligt för Riksdagen förr
än efter omkring 9 års förlopp, men, uppfördt på annan, utan stora
förberedande åtgärder tillgänglig plats, kunde, hufvudsakligen med den
nu samlade byggnadsfonden, blifva uppfördt och tillgängligt långt ti¬
digare, äfven om beslut derom icke vid innevarande riksdag fattas».
Detta påstående tarfvar också bevis, ty först skall man komma öfver¬
ens om tomt, och redan det fordrar så lång tid, att det skrider ett
stycke in på de nio åren, och dessutom lära de föreslagna tomterna,
om ock möjligen snart, dock icke ögonblickligen vara tillgängliga. Om
jag särskild! fäster mig vid stora teatern, skulle dess tomt vara med
det snaraste tillgänglig endast under förutsättning, att teaterhuset
blefve fullständigt slopadt, utan att någon annan byggnad funnes för
teatern, och i det afseende! tror jag icke, att kammaren ville gifva
något på hand.
Vidare heter det, att »det icke synes oss lämpligt att denna Riks¬
dag, hvars Andra Kammare är vald hufvudsakligen med hänsyn till
en särskild fråga, fattar beslut om ifrågavarande byggnadsföretag och
således förbinder kommande Riksdagar till mångåriga fortlöpande störa
utgifter, hvilka måste menligt inverka på, om icke alldeles tillintet¬
göra väl behöfliga och derför efterlängtade skattelindringar».
Hvad det angår, så torde den för »ett särskilt ändamål» bildade
Andra Kammaren dock möjligen icke undandraga sig att fatta beslut
i andra lika vigtiga frågor, äfven der det rör störa utgifter för fram¬
tiden, och jag erinrar derom, att vi hafva ett betänkande liggande på
bordet, i följd hvaraf den för särskild! ändamål bildade Andra Kam¬
maren dock kommer att gifva sig in på den så omfattande frågan om
grundskatternas afskrifning, för att icke nämna, att ganska manga
röster äfven i den kammaren lemuat bidrag till den nyligen beslutade
pansarbåten, hvars behöflighet denna kammare särskild! erkänner, men
hvars behöflighet väl icke är större än riksdagshusets och riksbanks-
husets. Hvad för öfrigt de efterlängtade skattelindringarna beträffar,
vill jag erinra derom, att till riksdagshuset är samlad en ganska be¬
tydlig fond, och att med tillägg af bidraget från riksbanken beloppet
kommer att gå så högt, att något synnerligen stort bidrag derutöfver
icke torde vara erforderligt, allra helst om, såsom bakom mig erinrats,
vill tiden kommer att dragas något ut i följd af ärendets natur. Jag
finner således icke, att denna reservation i någon män rubbar den till¬
försigt man kan hafva, att företaget skall kunna ändamålsenligt ut¬
föras och utan men för staten.
Hvad beträffar den af herr Tamm föreslagna förändringen i Kongl.
Maj:ts plan, eller angående bazarbyggnaden, kan jag för min del icke
biträda hans mening, emedan jag föreställer mig, att om den skulle
bifallas, det icke kan länge dröja, innan hela bazarbyggnaden måste
‘ borttagas, och jag kan icke förmoda, att Stockholms stad är villig att
för det ändamålet ikläda sig några kostnader. _ Men äfven med bort¬
tagande af denna byggnad, går det hela icke till större belopp än som
N:0 24. 24
Onsdagen den 29 Juni.
Förlag om kau anses vara behöfligfc för eu byggnad, som skall för eu lång fram-
Th riksbank^ im7m“a sä val riksdags- som. riksbanshus.
hus vi. m. Sant.. är, att ärendet icke är så fullt utredt, att ritningar och
(Forts.) kostnadsförslag specifikt äro uppgjorda. Detta är en omständighet af
vigt och att taga vara pa, men da det gäller att nu besluta sig för
sjelfva åtgärden, har Riksdagen sedermera i sin hand att pröfva rit¬
ningarna och underkasta dem den granskning, som Riksdagen icke
lär underlåta att särskild! ur ekonomisk synpunkt verkställa, och då
den närvarande tidpunkten synes tala för, att den ifrågasatta kost¬
naden bör blifva mindre, än som beräknats, emedan byggnads¬
materialier och arbete äro betydligt billigare, och det i sådant afse¬
ende är lämpligt att nu åstadkomma detta företag, kan jag icke inse,
att den nämnda omständigheten bör utgöra något hinder för att i när-
v aran de ögonblick bestämma sig för den stora sakens genomförande.
Da jag mot den nu framhallna olägenheten ställer den andra större
olägenheten, att. hafva en oviss framtid för sig, en oviss framtid,
hvilken^ kanske icke på många år kommer att lösa den så högst vig¬
tiga frågan, så kan jag icke underlåta att, särskildt med afseende på
angelägenheten för riksbanken att blifva förflyttad ur den lokal, der
den för närvarande med stor olägenhet och icke utan våda är inrymd,
yrka bifall till den åt utskottet föreslagna första punkten.
Herr Hedlund: Då jag tager mig friheten att här yttra mig i
detta ämne, star jag i sjelfva verket såsom representant för de många
inom. saväl denna kammare som medkammaren, hvilka varit och kan¬
ske ännu äro mycket villrådiga i denna sak. Man bär sökt se fördelar
och olägenheter i. de olika förslagen och särskildt i det nu föreliggande
och ofta kommit i det läge, att då man hört eu vältalig försvarare för
den ena eller andra meningen, man varit benägen att säga, att den
siste haft rätt. Jag skulle från denna villrådighetens ståndpunkt, som
dock visserligen genom denna debatt blifvit minskad, be att få anföra
nagra af de skäl, som jag hört i vidsträckta kretsar anföras för
eller emot.
... £ör årslaget talar det, att alla erkänna behofvet af ett nytt hus
lör Riksdagen och ett nytt hus för riksbanken. Dervid vill jag likväl
nämna, att man från många håll gör den invändningen, att talet om
detta ..behof innebure en icke obetydlig öfverdrift. Det är sant, att vi
icke äro synnerligen väl logerade i detta hus, i synnerhet hvad med-
kammaren^ vidkommer; men man kan dock icke säga, att lif och helsa
”Fi •,va SP^1, såsom somliga sagt, och man skulle måhända genom
åtskilliga ändringar kunna ställa så till, att vi här befunne oss i hö<r-
önsklig välmåga.
En annan synpunkt är, att vi böra uppföra ett riksdagshus, som
vore folket värdigt, således en monumental byggnad. Denna synpunkt
har dock hos vårt prosaiska och anspråkslösa svenska folk icke så
mycken genklang. Man har åtminstone tänkt, att innan man komme
derhän, bolde åtskilliga förhallanden inom förvaltning och statshus-
hailmng fatt ..en bättre ordning än hittills. Jag vill nämna, det jag
raknar till Göteborgs samhälles ära, att när dess fullmägtige suttit i
sm provisoriska lokal och beslutat utgifter på millioner till stadens
Onsdagen den 29 Juni.
25 No 24.
förbättring, de icke användt mer än kanske 4 å 5,000 kronor under Förslag om
hela tiden för sin lokals inredning till egen beqvämlighet. Det länder"^
icke ett land och minst dess representantförsamling till skam, utan m.
snarare tvärtom till heder, att denna underkastar sig sjelf obehag i (Forts,)
afvaktan på de goda tiderna, då den dock har i sin hand rättigheten
att besluta och votera utgifter äfven till fromma för sig sjelf.
Det är sant, att förslagen att genom användande af närgränsande
byggnader göra de nuvarande riksdagslokalerna bättre, icke vunnit
framgång; men det finnes ganska många, som ännu se tillbaka på
dessa förslag och undra, om icke något af dem kunde tagas upp igen.
Emellertid vill jag icke bestrida behofvet af ett annat riksdagshus, och
detta är naturligtvis ett talande skäl på den sidan.
Så kommer jag till riksbankshuset. Det är klart, att man fäster
stort afseende vid en sådan auktoritet som herrar bankofullmägtige
och särskilt vid hvad deras förre verkställande direktör önskade, då
han åtnjöt ett stort anseende i Andra Kammaren; han var, som vi
veta, en stark ifrare för ett nytt riksbankshus. Men här är det två
särskilda omständigheter att fästa sig vid; den ena är läget och den
andra inredningen. Hvad läget angår, behöfver man icke vara så
särdeles sakkunnig för att inse, att det icke finnes några tvingande
omständigheter att bereda riksbanken ett nytt läge. Det har anmärkts
af en ärad talare, att det för bankens verksamhet vore af stor vigt,
att den hade ett lättare åtkomligt läge än dess nuvarande, och han
anförde särskild!, att afdelningskontoret på Norrmalm betydligt ökat
sin verksamhet. Deremot anmärker jag det centrala läge som riks¬
banken nu har särskild! i afseende på det sig allt mer och mer ut¬
vecklande Södermalm, hvars befolkning stiger i hög grad, ehuru dess
bebyggande icke fortgått på samma sätt som förhållandet är på Öster¬
malm. Jag tror dock, att man öfverskatta!' betydelsen af en banks
läge i och för dess bankverksamhet. Yi hafva i Göteborg ett afdel-
ningskontor af riksbanken, som har det yppersta läge i staden, och
dock har detta läge icke kunnat tillvimla kontoret någon bankrörelse
jemförlig med de andra bankernas. Under det att detta afdelnings-
kontor, med fonder på nio till tio millioner, har depositioner till ett
belopp af 2 å 3 hundratusen kronor, har Göteborgs folkbank, med en
grundfond af 100,000 kronor, vida större depositioner. Således är icke
bankens rörelse uteslutande beroende på dess läge, och i alla fall, om
riksbankens läge på den plats, der den nu är förlagd, icke är fullt
tillfredsställande, så står alltid den utvägen banken öppen att anlägga
nya kontor och fördela en del af sin verksamhet på dem. Jag tror
således, att man i fråga om läget har öfverdrifvit angelägenheten af
ett nytt riksbankshus, samt att man bör äfven taga i beräkning bety¬
delsen af den gamla häfdvunna kända platsen.
Hvad inredningens tidsenlighet beträffar, vågar jag icke derom
yttra mig; men jag undrar, om man icke skulle kunna göra med riks¬
banken såsom med åtskilliga andra enskilda verk och inrättningar,
nemligen skaffa sig tillfälliga lokaler, medan det gamla huset sattes i
stånd. Jag vill emellertid icke bestrida, att ju frågan om inredningen
kan vara ett skäl för behofvet af ett nytt riksbankshus.
Nu möta anmärkningarna mot det föreliggande förslaget. Först
N:0 24. 26
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om den, som af den förste talaren på stockholmsbänken framstäldes an-
nytt r‘ksfda3s-_gå.ende sammanslagningen af de begge byggningarne. Den ledamot
0CÄMr::.S-f bankofullmägtige, som nyss yttrade sig, fann icke någon olägenhet
(Forts.) c^er^ Jag sbiter mig till dem, som finna, om icke en praktisk olä¬
genhet, dock något för känslan obehagligt i en sådan sammanslagning.
Men jag tror, att det är icke endast en känslosak. Sveriges riksbank
bör dock hafva sitt eget hus. Yi hafva varit vana dervid sedan lång
tid, och då vi hafva den gamla inskriften >hinc robur et securitas» i
minne, så tänka vi oss, att den skall hafva sitt uttryck äfven i en
sjelfständig och solid byggnad. Det behöfves ock i en dylik inrättning
en mängd anordningar, såsom bankhvalf och kassahvalf m. in., hvilka
torde påkalla en egen för ändamålet uppförd byggnad. Den nu före¬
slagna sammanbyggningen är derför för mig en mycket vägande om¬
ständighet i frågan om föreliggande förslag. I detaljer härom vill jag
ej nu ingå.
Den andra anmärkningen, som möter, är frågan om riksdagshusets
utseende. Man säger, att om riksdagshuset bygges på Helgeands¬
holmen, så blir det en nedtryckt byggnad. Slottets massa kommer
att hvila tung öfver denna riksdagsbyggnad, huru monumental den än
må vara uppförd, och det kommer att göra ett plågsamt intryck att
se två vackra byggnader stälda i detta läge bredvid hvarandra. (Det
är här icke någon politisk bitanke, utan blott fråga om det estetiska
intrycket.) Dervid lägger jag emellertid mindre vigt. Jag ställer mig
på samma sida, som en föregående talare intog, då jag tror, att det
ligger någon öfverdrift i påståendet från Stockholms stads sida, att
Helgeandsholmen borde bibehållas såsom en öppen plats. Jag kan icke
anse, att det skulle verka menligt, om eu vacker byggnad der upp¬
fördes, utan tvärtom. Men så kommer riksbanken. Finge man tänka
sig, att man med frånskiljande af riksbankens hus skulle kunna få eu
något reducerad byggnad för riksdagen, så kommer man till frågan
om den stora kostnaden, hvilken skulle minskas genom föreningen med
riksbanken. Här har nämnts; att England, Ungern, Österrike, att icke
tala om det tyska riket, nedlagt ofantligt stora kostnader på sina riks¬
dagshus, i tanke på'att »folkets majestät», som de velat hafva repre-
senteradt i dessa byggnader, i dem skulle hafva ett värdigt uttryck.
Jag är så god demokrat som någon, men kan dock icke inse nödvän¬
digheten af att »folkets majestät» får sitt uttryck i granna och dyr¬
bara byggnader. Det kan yttra sig lika kraftigt och mägtigt på ett
anspråkslöst som på ett pompöst sätt. Jag kan således icke böja mig
för de åberopade auktoriteterna, allra minst i fråga om Ungern, som
icke har lyckan att såsom vi i sparsamme bönder ega eu motvigt mot
slösande och misshushållande stormän, hvarigenom ock detta rika lands
finanser kommit i ett ganska dåligt tillstånd. Och om man jemför de
uppgifva siffrorna med förhållandet i vårt land och med våra tillgån¬
gar^ så går jemförelse!! icke i samma rigtning, som den ärade talaren
ansåg. Om man i England nedlagt 2 */2 millioner pund på ett par-
lamentshus, så svarar detta mot lika många kronor i Sverige. (Stor¬
britanniens inkomstbudget visar i pund sterling ungefär samma belopp
som vår budget i kronor, eller omkring 80 millioner.)
Det får jag dock säga, att en kostnad af 4 eller 5 millioner kro-
Onsdagen den 29 Juni.
27 5:0 24.
nör för ett riksdagshus synes mig ingalunda afskräckande, ty jag delar Förslag om
den ärade talarens mening, att byggningen skall vara monumentalt™^ riksdaäs
uppförd. Det är icke för tidigt att göra något i fråga om vår arki-0CÄM" ^
lektur, särdeles hvad de allmänna byggnaderna angår. De bära vittne (Forts,)
om folkets och tidens kultur, och vi böra icke lemna åt efterverlden
bilder af barbari eller dekadens, utan vi böra vara angelägna om, att
den kommande tiden skall se i de offentliga byggnader, vi uppfört,
ett uttryck af ett folk med odling och estetisk bildning. Således lu¬
den synpunkten har jag ingen betänklighet. Men det är några med
denna sak förenade biomkostnader, som på åtskilliga håll väckt ondt
blod, och jag tvekar icke att uttala detta här, då sannolikt ingen annan
vill göra det, i känsla och medvetande af mitt ärliga uppsåt. Det
gäller det kongl. hofstallet. Man har anmärkt, att när Riksdagen
skall gifva ett vederlag för hofstallet för att få ifrågavarande plats åt
sig afröjd, så borde detta vederlag vara inskränkt till hvad de nuva¬
rande byggnaderna äro värda, och att man snarare kunde vänta en
reduktion af detta vederlag än motsatsen, emedan saken ju måste vara
af största intresse för den, som nu har byggnaderna i sin hand; här
borde man snarare göra än kräfva uppoffring. Att nu detta vederlag
blifvit stäldt så högt, beror på de orimliga anspråken af en förvaltning
och betjening, hvilken icke vill för framtiden låta sig nöja med hvad
de för närvarande måste låta sig nöja. Men att detta vederlag blifvit
stäldt så högt, och att förflyttningen af hofstallet skulle gå till eu och
annan million, detta kommer utan tvifvel att i medkammaren blifva
en bland de vigtigaste faktorer, som vålla afslag på detta betänkande.
Här har blifvit citerad en i statsrådsprotokollet förekommande
skrifvelse från Konungen, hvari bifall till det nuvarande förslaget göres
till vilkor för upplåtelse af Konungens enskilda hus på Helgeands¬
holmen. Då det heter »dock under uttryckligt vilkor att, derest bifall
till det förslag, som denna dag i afseende å nämnda byggnadsfrågor
af mig beslutas, icke lemnas af innevarande års Riksdag, Jag derefter
utan hinder af förestående eller förut gifna löften förbehåller Mig att
öfver nämnda lägenheter fritt förfoga», måste detta vara någon lapsus
calarni, ty förut gifna löften blifva naturligtvis alltid till hinder. De
af konung Oscar I, likasom af drottning Josefina, i detta afseende
gifna löften voro gifna med vissa vilkor. Meningen är väl derför att
det här endast är fråga om huruvida dessa vilkor komma att uppfyllas.
Således är saken icke absolut beroende på denna Riksdag; men skulle
så vara, så medgifver jag, att detta är en vigtig punkt i detta betän¬
kande, emedan det kostnadsfria upplåtandet af dessa byggnader spelar
eu stor roll i ekonomiskt afseende, men denna sak lär väl höra till det
outreddas område.
Nu heter det i det sammansatta utskottets utlåtande, att fullstän¬
diga ritningar med kostnadsförslag skulle genom Kongl. Maj:ts försorg,
efter fullmägtiges i riksbanken och riksgäldskontoret hörande, upprättas
och derefter till Riksdagen öfverlemnas. En föregående talare har
tolkat detta så, att det vore meningen, att ritningarna äfven skulle af
Riksdagen pröfvas. Det står dock icke i förslaget; det står endast
öfverlemnas. Jag skulle för min del också vara mycket tveksam, om
det vore lämpligt att öfverlemna detaljritningarna till Riksdagens prof-
N:0 24. 28
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om
nytt riksdags-
och riksbanks-
hus m. m.
(Forts.)
ning. Det finnes intet farligare än att åt eu stor församling öfver¬
lemna en sådan pröfningsrätt; men i alla fäll kommer väl Riksdagen
'att ega någon beslutanderätt. Det lijelper således icke, om vi nu bi¬
falla förslaget, ty en kommande Riksdag kunde mot fullgörandet af
detta beslut lägga oöfvervinneliga binder. Under sådana förhållanden
hemställer jag, huruvida det icke vore klokt, att Riksdagen beslöte, att
ritningar skulle uppgöras, men att hela detta förslag icke måtte för
närvarande bifallas, något hvarom jag vågar framställa yrkande.
Men det är också ett annat förslag, som här är väckt, nemligen
yrkandet på afslag. Till den ärade talare, som yrkat afslag, hemställer
jag, huruvida det vore klokt, att Riksdagen prejudicerade sitt beslut
genom ett afslag. Om Riksdagen afslår detta förslag, innebär det, att
Riksdagen måste upprifva detta sitt beslut, derest emellertid en plan
framlades om användande af Helgeandsholmen till riksdagshus, hvar¬
med Riksdagen vore belåten. För min del anser jag, att en sådan
plan lian bringas till stånd, och att man derför icke bör förhasta sig
med ett totalt afslag. Jag tror, att man vinner samma ändamål, om
man besluter att icke för närvarande bifalla förslaget, och de, som
yrka bifall, skulle ock derigenom kunna vinna det af dem önskade
resultatet. Så vidt jag kan förstå, skulle många betänkligheter mot
detta förslag möjligen kunna häfvas till eu kommande riksdag genom
förändringar i planen, hvilka gjorde motståndet mindre bestämdt än
nu, och det skulle från Första Kammarens sida vara ett på en gång
hofsamt och bestämdt uttalande, om man stannade vid beslutet att
endast icke för närvarande bifalla detta utskottets betänkande, hvarpå
jag anhåller om proposition.
Friherre Klinckowström: I motsats mot flertalet af föregående
talare, hvilka haft långa anföranden, vill jag söka göra ett lysande
undantag genom att yttra mig kort. Jag är mycket tacksam för det
slut, hvartill det sammansatta utskottet i denna fråga kommit, men
jag har dock en anmärkning att göra, hvilken träffar såväl utskottet
som alla de herrar, hvilka med bifall till utskottets förslag hafva yttrat
sig hittills i frågan. Det synes mig att utskottet hade varit skyldigt
•—• och jag vågar hoppas, att denna uraktlåtenhet skett af förbiseende
och icke med fri vilja — att framställa sin tacksamhet för den icke
ringa gåfva, Hans Maj:t Konungen personligen gjort i och för denna
frågas realiserande genom att utan all ersättning skänka de honom
tillhöriga hus, som finnas på Helgeandsholmen, till staten. Som jag
icke vill blifva hemfallen under samma underlåtenhetssynd, vill jag
här till protokollet förklara, att jag finner detta vara värdt Riksdagens
stora tacksamhet. Det går löst på mellan eu half och en hel million
kronor. Hvad sjelfva frågan beträffar, så gillar jag fullkomligt ut¬
skottets förslag i detta fall och skulle mycket beklaga, om Riksdagen
nu skulle afslå detsamma, emedan derigenom denna vigtiga fråga för
måhända många, många år blefve skjuten åt sidan.
Herr Hedlund har nyss nämnt, att »folkets majestät» behöfver
icke uttrycka sig i pompösa byggnader. Det är sant, men folkets
majestät bjuder att åtminstone inrymma folkets ombud i så beskaffade
lokaler, att de icke vedervåga Rf och helsa under sin särskilt i Första
29 N:0 24.
Onsdagen den 29 Juni.
Kammaren icke aflönade verksamhet för allmänt väl. Det är känclt Förslag om
af herrarne, och jag är ett af syndaoffren, huru man genom drag och”»“
otjenlig ventilation ådrager sig svåra både reumatiska sjukdomar och hus m_
andra indispositioner, och för sådant höra väl landets representanter (Forts.)
icke vara utsatte. Jag har intet annat att tillägga, än att jag varmt
förordar bifall till detta förslag, och vågar hoppas, att de få vänner i
kammaren, som bruka tänka lika med mig, ville äfven i denna fråga
förena sig med mig om bifall till förslaget.
Friherre von Kraemer: Då jag i går afton gick hem från sam¬
manträdet här i kammaren, tog jag vägen öfver Yasabron, och när
jag kommit till dess norra ända, vände jag mig om för att se på den
vackra täflan i den ljusa sommarnatten. Den var i sanning vacker!
Helgeandsholmens ruskiga byggnader äro nu till stor del bortskymda
af de löfmassor, sommaren framkallat, och öfver dessa reste sig den
majestätiska slottsbyggnadens norra och vestra fasader, bildande en
väldig vinkel. Jag tänkte: skall det snart vara omöjligt att vidare få
se denna vackra tafla?
Man talar så ofta om, att den nya husmassan, som skulle uppbyggas
på Helgeandsholmen, icke skulle från Gustaf Adolfs torg skymma
slottet; men, mine herrar, såsom redan af mitt exempel framgår, så
angenämt än Gustaf Adolfs torg är, så är det dock möjligt att befinna
sig annorstädes än der. Sjelfva slottets anblick är dessutom utan allt
tvifvel, om det också är den förnämsta fasaden, man ser ifrån Gustaf
Adolfs torg, icke derifrån den arkitektoniskt vackraste, utan vackrast visar
det sig från Logården och från den sida, jag nyss nämnde, der man ser
detta väldiga hörn af slottets vestra och norra fasader. — Mig synes, att
när man har en sådan skatt i arkitektoniskt hänseende som vart^ slott,
hvithet hela Europa afundas oss, så handla vi orätt och oförståndigt
mot landet, och särskildt mot hufvudstaden, om vi skymma bort detsamma.
Men, säger man, hvar vill ni då lägga dessa byggnader, som dock
måste erkännas vara nödiga? Ja, det är naturligen mycket vågadt att
gifva sig in på förslag i den vägen; men jag är lifligt öfvertygad om
att, derest frågan nu genom etfc utslag skulle komma att uppskjutas,
mall nog finner plats för dessa byggnader. Jag vill dock icke nöja
mig med blotta antydan, utan vill, äfven med risk att framkalla klan¬
der, kasta fram ett projekt. Bestämmer man sig för den plats, som
nu är i fråga, så förstör man derigenom icke blott den vackra an¬
blicken af slottet, utan äfven artilleriplanen, genom att belamra den¬
samma med en stallbyggnad, denna artilleriplan, som ligger vid ^den
gata, hvilken kanske snart biafvel- Stockholms förnämsta! Jag vågar
derför i stället framkasta, att man, såsom också har blifvit föreslaget,
skulle förlägga riksdagshuset till Artilleriplanen, der det finge en, efter
mitt förmenande, fullt värdig plats. Man talar om, att den är aflägsen,
men detta beror på, att man icke tänker längre än för ögonblicket.
När Stockholm får 400 tusen invånare och utbreder sig ytterligare
vida kring åt Djurgårdssidan, kommer denna plats — Artilleriplanen —
att blifva en af de mest centralt belägna. Återstår sedan att finna
en plats för hofstallet. Jag vågar i det afseendet framkomma med en
ny tanke, men som jag dock tror icke alldeles saknar sitt berättigande.
S:o 24. 30
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om Bakom centralstationen finnes ett stort område, som upptages af vedtraf-
nytt rtksdags-Y&r qqJj Upp]ag och som icke beliöfves för jernvägens egen drift. Bakom
hus m. m. denna plan ligger gasverket, om hvars flyttning man manga gånger
(Forts.)' 'iar falali och 0)11 deri planen realiserades, så skulle man utan tvifvel
få eu mer än tillräcklig plats för hofstallet. Mot dess förläggande dit
vore ur skönhetssynpunkt ingenting att invända, och ur ekonomisk
synpunkt vunnes derigenom den fördelen, att stallet blefve beläget så
pass nära slottet, att något särskildt vaktstall icke behöfde ifråga¬
komma. Det blefve således derigenom en besparing på 80 tusen
kronor. Jag lemnar dock dessa förslag åt sitt värde, men har ansett
mig skyldig att, då jag klandrat de nu gjorda förslagen, framställa
något annat, som jag ansåg antagligt; och jag är öfvertygad, att om
man nu afslår utskottets förslag, skall man nog sedan finna något
bättre i dess ställe.
Men hvarje afslag är farligt, säger man, om ej för annat, så der¬
för, att kamrarnes ledamöter böra kunna räkna på att icke behöfva
vistas i eu lokal, der de äfventyra sin helsa. Jag vet ej hur det är
med de andra ledamöterna, men jag har här känt mig ganska frisk.
— I afseende på luften och frågan, huruvida densamma skall blifva
bättre i en ny lokal, kommer jag i håg en historia från statsutskottet.
Man införde der för några år sedan eu ventilationsapparat. När ut¬
skottet sedan första gången sammanträdde och denna apparat var
öppnad, befans det omöjligt att vistas i lokalen i anseende till det våld¬
samma draget. Man stängde en lucka, man stängde två, man slutade
med att stänga dem alla — och efter några ytterligare försök var man
fullt på det klara med, att apparaten var förträfflig — när den var
stängd! Jag anför denna historia derför att jag icke är säker på, att
icke den nya lokalen kunde blifva kall, dragig och lika ofördelaktig
för helsan som den vi nu hafva.
I afseende på den ekonomiska sidan af saken vore mycket att säga;
men jag vill sammanfatta min mening derhän blott, att jag ovilkorligen
hör till dem, som tycka att, när det är fråga om ett stort byggnads¬
företag, det är bäst att rita och räkna först och bevilja anslag sedan.
Kan man tänka sig något så orimligt som att besluta denna byggnad,
då likvisst i förslagets femte punkt det omtalas, att icke ens några
ritningar och kostnadsförslag äro uppgjorda? Mig synes, att denna
omständighet ensam är tillräcklig för att motivera ett afslag.
En talare, som en stund före mig hade ordet, ville icke helt och
hållet afstyrka förslaget, utan ville blott att det för närvarande icke
skulle bifallas. Mig synes detta vara alldeles detsamma, och skulle
kammaren föredraga denna mildare form, så har jag ingenting der¬
emot, då hvarje afslag, efter mitt förmenande, är liktydigt med att
man för närvarande icke vill bifalla. Jag får emellertid såsom enklast
och rigtigast yrka rent afslag å utskottets betänkande.
Herr Cederberg: Två af utskottets ledamöter hafva redan till
en del försvarat utskottets betänkande. Bland dem har dock den ene,
utskottets ordförande, förklarat sig vara en mycket ljum vän af ut¬
skottets förslag, under det att den andre i vissa delar haft en motsatt
åsigt mot utskottet. Jag skall bedja att få angifva mig såsom en be-
Onsdagen den 29 Juni.
31 N:0 24.
stämd anhängare af utskottets förslag. Jag medgifver, att det hade Förslag om
varit bättre, om denna förklaring kommit från någon, som icke sitter”^,M riksdass-
vid kammarens dörr, och som mera an jag har kammarens ora. bkalen hus
för förslaget äro angifna i utskottets betänkande och j’ag skall icke (Forts.)
upprepa dem, men jag har ansett mig böra bemöta ett par anmärk¬
ningar, som framkommit under debatten. I likhet med talaren på
uplandsbänken, gifver jag mig ogerna in på det estetiska, men då
talaren näst före mig fäste uppmärksamheten på de reflektioner han
gjorde, då han i går afton gick hem ifrån kammaren, vill jag åter
fästa uppmärksamheten på herr Zetterwalls yttrande i sin vid bygg-
nadskomiténs betänkande fogade reservation, der det heter: »Bygg¬
nadens säregna karakter och platsens monumentalitet skola verka lika
sjelfständigt som förmedlande. Men från Röda bodarne och Vasabron?
Ja visserligen, härifrån måste de nedre delarne af slottet blifva mer
eller mindre undanskymda; men de blifva det likväl icke i större grad,
än hvad förhållandet nu är eller hvad förhållandet skulle blifva, i fall
holmen blefve förvandlad till park; ty svårligen kan jag tänka mig,
att man vill ha en park utan egentliga träd; och som träd växa, så
komma de också att allt mer skymma slottet, och detta lika mycket
som en byggnad, hvilket hvar och en kan öfvertyga sig om genom att
i det syftet betrakta den trädgrupp, som redan finnes på holmens vestra
ända». Jag vill icke citera mera, oaktadt fortsättningen innehåller
ytterligare åtskilligt, som kunde vara att tillägga.
Jag ber nu att få vända mig mot dem som yttrat, att vi böra
icke under dessa tryckta tider besluta en dyrbar monumental byggnad
för oss sjelfva? För hvem besluta vi byggnaden, när vi en gång göra
det? Påtagligen icke för dem, som nu äro ledamöter af Riksdagen.
Ty innan denna byggnad kommer att användas, hafva alla, som nu
sitta i denna kammare, så vidt de icke få nytt mandat, säkerligen
upphört att vara riksdagsmän. Det blir således för svenska folkets
representanter och icke för Riksdagens nuvarande ledamöter, som huset
kommer att byggas. Men för öfrigt är det icke fråga om att nu be¬
sluta byggandet. Det är origtigt att påstå, att vi genom att biträda
utskottets förslag fatta beslut om en ny stor byggnad. Man har sett
förslag till sjelfva byggnaden, som gått på l!/2 million kronor, och
andra, som gått på o'/2 million, men derom är nu icke fråga. Derom
kommer Riksdagen att yttra sig, när ritningar och kostnadsförslag
blifvit framlagda. Nu är blott , fråga om att bereda plats för bygg¬
naden. Man kan tala om, att platsen är för dyr, men icke att bygg¬
naden är för dyr. I afseende å platsen synes mig, att Riksdagen har
förut gjort ganska bestämda uttalanden, dels när den kastat öfver bord
alla lappningsförslag och dels när den bildade byggnadsfonden, utan
att platsen eller byggnadens beskaffenhet var bestämd, och genom att
fortfara med afsättningar till denna fond, har Riksdagen visat, att den
har fullkomligt klart för sig, att ett ganska betydligt kapital kommer
att åtgå, innan byggnaden blir färdig. Det tjenar ingenting till att
nu stanna, ty nu är det blott fråga om ett andra steg; det första är
redan taget. Nu är det fråga om att besluta, hvar byggnaden skall
läggas, att bereda plats derför.
Detta är allt hvad som kunde behöfva yttras om det föredragna
N:0 24. 32
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om
nytt riksdags¬
år riksbanks-
hus m. m.
(Forts.)
första momentet, men då talaren på uplandsbänken något vidrört frå¬
gan om bazarerna och lösesumman derför, vill jag äfven yttra några
ord derom. Han sade, att utskottet tror sig hafva kommit från den
höga lösesumman genom att inskjuta ordet högst. Jag medgifver, att
detta ord står något naket, men vi måste dock erinra oss, att bazar-
bolaget har att uppbära ersättning blott för sjelfva byggnaderna och
icke för platsen, och att de inkomster, bolaget nu har, äro inkomster
af byggnaderna jemte tomten, men hvad de skola hafva betaldt för äro
sjelfva byggnaderna utan tomt. Eu annan sak böra vi också ihåg¬
komma, nemligen att bolaget har ett damoklessvärd hängande öfver
sig, att det kan under vissa omständigheter tvingas att afstå byggna¬
derna för 101,000 kronor, och under sådana förhållanden är det an¬
tagligt, att de ifrågasatta 250,000 kronorna äro fullt tillräckliga. Men
om så icke är, så köper man icke bazarerna. Man har då herr Tamms
utväg att bryta sig igenom dem. Jag anser denna utväg visserligen
något våldsam, men den står dock alltid till buds.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Bäckström: Det måste väl efter mitt förmenande vara
ett ganska ringa fatal af Riksdagens ledamöter, som icke inser nöd¬
vändigheten af att till och med i den allra närmaste framtiden söka
anskaffa nya lokaler för våra sammanträden. Då man derjemte icke
kan förneka, att riksbankens lokaler äro i högsta grad olämpliga och
eldfarliga samt deras läge är för rörelsen mindre gynsamt, och nu ett
tillfälle erbjuder sig att få dessa lokaler placerade på ett lämpligt
ställe, hvilket tillfälle kanske en annan gång icke står till buds, så
kan jag icke annat än på det högsta tillstyrka bifall till utskottets
förslag; och då jag förmodar, att denna fråga åtminstone icke bör ut¬
göra någon politisk fråga, utan får gälla för sig, hoppas jag få fram¬
gång åt förslaget.
Herr vice talmannen: Jag har alltför ofta deltagit i öfver-
läggningar om anskaffande af nytt riksdagshus och nytt riksbankshus,
för att jag icke skulle vara eu varm anhängare af det förslag, som nu
af Kongl. Maj:t blifvit framlagdt. Enligt mitt förmenande är det
ingen af de många platser, hvilka hafva varit i fråga för riksdagshus,
som kan jemföras med Helgeandsholmen i välbelägenhet, och hvad be¬
träffar sjelfva det estetiska intrycket, som detta hus en gång kommer
att göra, när det blir färdigt, så är jag öfvertygad om, att det blir
sådant, att man skall förvåna sig öfver, huru någon kunnat motsätta
sig riksdagshusets anläggande på Helgeandsholmen. Hvad riksbanken
särskild! beträffar, så har man derför sökt lokaler på en mängd olika
ställen inom Stockholm, men i fråga om alla dessa platser hafva sådana
svårigheter visat sig, att man icke kunnat tänka på deras användande.
Det ligger nu för öfrigt i sakens natur, att om båda dessa stora bygg¬
nadsföretag kunna förenas, så komma kostnaderna derigenom att blifva
betydligt mindre, än om man anlägger de båda lägenheterna på hvar
sitt ställe; och om jag också är fullt ense med den förste talaren
derom, att man i en fråga sådan som denna icke bör se så mycket på
kostnaden som på ändamålsenligheten, så synes det mig dock vara eu
Onsdagen den 29 Juni.
33 N:0 24.
stor fördel, om man kan förena en minskning i kostnaderna med den Förslag om
största ändamålsenlighet, och att Helgeandsholmen för riksbanken harM2/M riksdags-
ett tjenligt läge, har redan blifvit ådagalagdt och torde icke t>eköfva0CjM”^s“”fc®"
vidare ådagaläggas. Om riksbanken också icke har så många deposi- (portg \ ’
tioner som Göteborgs folkbank, så finnes det dock så mycket annat,
hvarför ett centralt läge är önskvärd! för riksbanken.
För min del tror jag icke, att många komma att sakna den vackra
tafla, som Helgeandsholmen nu erbjuder, ty om den också kanske för
skalder och artister erbjuder en lika pittoresk anblick, som många af
Italiens småstäder, så tror jag dock icke, att denna anblick är så sär¬
deles önskvärd i hjertat af eu hufvudstad. Men det finnes äfven en
annan sak, som jag tror att man bör taga i betraktande. Frågan om
Helgeandsholmens ordnande är visserligen icke någon riksdagsfråga, och
Riksdagen får således icke i första rummet tänka derpå, men om ända¬
målsenliga åtgärder för två så vigtiga ändamål, som dem Riksdagen
har att tillse, kunna förenas genom att ordna Helgeandsholmen vackert
och tillfredsställande, så bör väl icke heller den synpunkten alldeles
frånses. Jag vill i det afseende! erinra om en gammal stockholms-
åsigt, hvilken dock till min synnerliga glädje på senare tider börjat
gifva vika, nemligen att Helgeandsholmen bör blifva en öppen plats.
Nu veta vi hvad som följer med de öppna platserna i Stockholm. Det
är ett stort, elegant och dyrbart schweizeri, som skall öka antalet af de
redan befintliga. Jag kan icke neka, att när jag någon gång, hvilket i
följd af min framskridna ålder dock naturligen händer ganska sällan, ser
ett sådant schweizeri invändigt, så gör det på mig ett nedslående in¬
tryck, att det kan löna mödan att lägga ned så ofantliga kostnader
på en rörelse, hvilken, om någon, kan anses höra till det öfverflödiga.
Jag är fullt öfvertygad, att om icke Riksdagen genom att tillegna sig
Helgeandsholmen för ett stort, vackert fosterländskt ändamål också
bereder tillfälle att ordna denna holme, så blir resultatet det jag sagt,
ty det enda, som kan betala Helgeandsholmens reglering utan Riks¬
dagens medverkan, är anläggandet derstädes af ett stortartadt schweizeri.
Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.
Grefve Sparre: Jag skulle icke upptaga kammarens tid med att
afgifva något yttrande i denna fråga, om jag icke i tidningsuppsatser
sett uppgifvas, att jag skulle hafva deltagit i det sammansatta ut¬
skottets förhandlingar och der tillhört dem, som omfattat majoritetens
inom utskottet åsigter. Jag ber här få meddela, att denna uppgift
beror på ett misstag, och att jag icke har deltagit i det sammansatta
utskottets arbeten. Jag vill tillägga, att om jag hade deltagit i dessa
arbeten, så skulle jag icke hafva omfattat majoritetens mening. Min
åsigt är nemligen den, att, utom hvad som mot det föreliggande för¬
slaget med skäl kan anföras, tidpunkten för lösandet af denna fråga
är synnerligen illa vald, då den nu blifvit framlagd. Från alla håll
upplyses, att den ekonomiska ställningen i landet är svår, och utan
tvifvel hafva de lifliga valrörelserna efter Riksdagens upplösning gjort
känslan deraf ännu starkare. Jag undrar, om under sådana förhållan¬
den det kan vara lämpligt att Riksdagen nu beslutar företag af den
Första Kammarens Prof. 1887. JB, N:o 24. 3
N:0 24. 34
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om
nytt riksdags-
och riksbanks-
hus m. m.
(Forts.)
art och omfattning som det ifrågavarande. Jag tror det icke, och
derför yrkar jag afslag å utskottets förslag.
Rop hördes nu på proposition.
Herr Peyron: I motsats mot den siste talaren ber jag för min
del få nämna, att jag anser den nuvarande tidpunkten just vara den
rätta att, ju förr desto hellre, låta - uppföra den ifrågavarande bygg¬
naden. Det är enligt min åsigt icke skäl att tala om de ekonomiskt
dåliga tiderna, när fråga är om sådana byggnadsföretag. Tvärtom
synes mig den närvarande tidpunkten synnerligen lämplig dertill, af
orsak att arbetsprisen äro billiga och alla materialier ovanligt låga.
Beträffande de stora kostnaderna, så finnas ju redan betydliga fonder
afsätta för ändamålet, och ytterligare dylika hunne nog att samlas
under loppet af byggnadsåren. Jag för min del, som har lifligt biträdt
förslaget inom utskottet, skulle på det högsta beklaga, om frågan för
det närvarande undanskötes. Det är min öfvertygelse, att för hvarje
gång denna fråga undanskjutes, blir kostnaden större, och hvad angår
ordnandet af Helgeandsholmen, så, om den icke nu blir ordnad på det
föreslagna sättet, kommer detta ordnande slutligen att blifva mycket
dyrare. Om staten skulle afstå holmen till Stockholms stad eller till
något bolag eller konsortium, komme den enormt höga köpeskillingen,
söm naturligtvis med rätta fordrades för ifrågavarande dyrbara tomter,
helt visst att förhindra förvärfvandet af deras eganderätt. Jag skulle
visserligen för min del icke hafva något emot, att endast riksdagshus
uppfördes på denna holme, men derigenom blefve kostnaderna för de
ifrågasatta byggnadsföretagen ännu dyrare, och då det icke synes mig
vara rigtigt att nu längre undanskjuta denna fråga, enär det trängande
behofvet både af riksdagshus och riksbankshus sedan åratal är allmänt
kändt och erkändt, så vore det sorgligt, om frågan icke nu skulle
blifva löst.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Ropen på proposition upprepades.
Friherre von Krasmer: Blott få ord ber jag att få tillägga, som
jag glömde, då jag sist hade ordet. Jag har särskild! uppkallats af
ett yttrande af herr vice talmannen. Jag hade icke tänkt mig, att
Helgeandsholmen skulle lernnas helt och hållet obebyggd och derigenom
falla offer för dessa förskräckliga, af honom skildrade schweizerier.
Ingenting hindrar att så till vida realisera utskottets plan, att man
der förlägger ensamt en bankbyggnad, ty den skulle kunna göras till
en envåningsbyggnad, som på intet sätt bortskymde slottet eller störde
dess arkitektoniska skönhet och verkan, under det att derigenom till¬
lika skydd skulle vinnas för de genomstrykande vindarne på holmen
— och mot schweizerierna!
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grefven och tal¬
mannen, att i afseende på förevarande punkt yrkats dels bifall till
utskottets hemställan, dels af herr Hedlund, att Kongl. Maj:ts fram-
Onsdagen den 29 Juni.
35 jN:0 24.
ställning i förevarande hänseende icke för närvarande skulle bifallas, Förslag om
dels ock att utskottets hemställan skulle af kammaren afslås. mJu riksdass■
och riksbanks
. . hus m. m.
Sedermera gjorde herr grefven och talmannen propositioner enligt (Forts<)
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till ut¬
skottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Flere ledamöter begärde votering, i anledning hvaraf och sedan
såsom kontraproposition dervid antagits afslag å utskottets hemställan,
uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande
lydelse:
Den, som bifaller 1 punkten i sammansatta stats- och banko¬
utskottets utlåtande n:o 3, röstar
Ja;
Den, det ei vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås punkten.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 78;
Nej — 39.
2—i punkterna.
Biföllos.
5 punkten.
Herr Tamm, Hugo: Jag skall blott anhålla att få yrka bifall
till min reservation vid denna punkt.
Herr Björnstjerna: Efter som bifall blifvit yrkadt till herr
Tamms reservation, men jag icke tror, att det skulle gagna till något
att antaga densamma, får jag inskränka mig till att yrka bifall till ut¬
skottets förslag.
Friherre Åkerhielm: Vid det förhållande, att herr Tamm in¬
skränkt sig till ett yrkande, som redan blifvit af herr Björnstjerna
upptaget och bemött, vill jag icke vidare upptaga tiden, utan anhåller
endast att kammaren ville, i sammanhang med kammarens förut fat¬
tade beslut, bifalla den nu föreslagna punkten 5, såsom utskottet upp-
stält densamma.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till hvad utskottet
i förevarande punkt hemstält och sedan på bifall till motsvarande punkt
i herr Tamms emot utskottets utlåtande afgifna reservation; hvarefter
N:0 24. 36
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om
bestämmande
af en gemen¬
sam dag för
val till riks¬
dagsmän i
Andra Kam¬
maren.
propositionen på bifall till utskottets hemställan upprepades och för¬
klarades vara med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogos å nyo och biföllos sammansatta stats- och bankoutskot¬
tets den 26 och 27 i denna månad bordlagda utlåtanden:
n:o 4, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition om ändring i
kongl. förordningarna den 26 april 1861 angående dels en allmän
kypoteksbank för riket samt dels de allmänna grunder, som vid hypo-
teksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse
lända;
n:o 5, med anledning af väckt motion om skrifvelse till Ivongl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag i afseende å hypoteks-
bankens och hypoteksföreningarnas omorganisation;
n:o 6, med anledning af väckta motioner, i fråga om åtgärders
vidtagande för nedsättning i räntan å hypotekslån; samt
n:o 7, i anledning af väckt motion om ändring af hypoteksför¬
eningarnas verksamhet.
Föredrogs å nyo konstitutionsutskottets den 25 och 27 innevarande
juni bordlagda utlåtande n:o 8, i anledning af väckt motion rörande
ändring i §§ 15, 16 och 18 riksdagsordningen.
Herr vice talmannen: Första momentet af 15 § riksdagsord¬
ningen innehåller, såsom bekant, att »val till riksdagsmän i Andra
Kammaren skall verkställas inom september månads utgång näst före
början af de tre år, för hvilka valen gälla». Det förslag, som konstitu¬
tionsutskottet nu framlagt för Riksdagen, går ut på att till gemen¬
sam valdag för val af riksdagsmän till Andra Kammaren för hela riket
bestämma andra måndagen i september månad. Kammarens ledamöter
torde erinra sig, att detta förslag i något modifierad form förut varit
föremål för kammarens behandling. Då gälde det endast att bestämma
en gemensam valdag för landsbygden. Förslaget blef Infilande i båda
kamrarne, antogs vid den slutliga behandlingen i denna kammare, men
afslogs af Andra Kammaren. Nu har utskottet emellertid utsträckt
denna bestämmelse äfven till städerna. Enligt min åsigt finnes icke
något skäl, som talar för en sådan bestämmelse för städerna, under
det att den deremot är i högsta grad oläglig och icke kan annat än
utöfva ett synnerligen menligt inflytande på valens utgång. De skäl,
som anförts för landsbygden — deras giltighet vill jag för min del
lemna derhän; de synas mig icke särdeles vigtiga, ehuru jag icke velat
motsätta mig den föreslagna ändringen, då den endast afsåg lands¬
orten — äro att kungörelser om valen skola utfärdas dels af kommu-
nalstämmoordförande, som ej alltid ordentligt fullgör åliggandet, dels
af domhafvande!!, som stundom bestämmer otjenlig valdag. Sådant
kan icke komma i fråga i städerna, der kungörelserna uteslutande ut¬
färdas af embetsmyndigheter och der magistraterna icke kunna vara
Onsdagen den 29 Juni.
37 N:0 24.
så utan all samverkan med valkorporationerna, att de bestämma otjen- Förslag om
liga dagar för valen. Att bestämma en dag, som kan inträffa så tidigt
som den 8 september, och i ingen händelse senare än den 15 septem- sa,T domför
ber, till valdag i städerna, är med afseende å de vanor, hvilka allt vai af riks-
mer och mer i städerna göra sig gällande, i hög grad oklokt. Städer- dagsmän i
nas invånare söka sig ut till landet, och många af dem företaga resor Andra Kam-
just under den tidigare hösten. Det ligger i sakens natur, att, om eu
så tidig dag för valet bestämmes, valmännens närvaro i staden erfor- 0
dras redan i slutet af augusti; och denna deras närvaro i staden för
valförberedelserna måste äfven vara stadig och oafbruten. Då det enligt
min åsigt ligger allra största vigt uppå att se till, att en hvar får
utan särskilda ansträngningar fullgöra sin pligt att välja riksdags¬
man, och här icke förefinnes skäl att göra några svårigheter för val¬
männen i detta afseende, kan jag icke annat än anse, att den nu
föreslagna bestämmelsen skulle för städerna vara i högsta grad otjen¬
lig. Om åtgärden afsåge blott landsbygden, skulle jag icke motsätta
mig densamma, men då det icke torde vara skäl att nu framställa
yrkande om att inskränka den endast till landsbygden, anhåller jag
om afslag å utskottets betänkande.
Herr Claeson: Lika med den föregående talaren känner jag
mig mycket litet tillfredsstäld med konstitutionsutskottets föreliggande
förslag till grundlagsändring. Gerna vill jag medgifva, att det kan
medföra gagn att hafva en viss dag för riksdagsmannaval bestämd;
men å andra sidan kan man icke neka, att såsom en olägenhet måste
betraktas att valförrättare!!, derigenom hindras att utsätta valet på den
tid, som med afseende å särskilda förhållanden inom eu eller annan
valkets kan finnas för den valkretsen mest lämplig. Men, utom. denna
omständighet, är det, enligt min åsigt, en brist på konseqvens i detta
betänkande, hvarigenom detsamma i det fallet är sämre än motionen.
Utskottet bär nemligen föreslagit en viss dag för riksdagsmannaval,
men icke, såsom motionären, äfven för elektorsval, ehuru de synas vara
temligen analoga. Jag finner till och med, att en omständighet talar
mera för att en bestämd dag utsattes för elektorsvalen än för riks-
dagsmannavalen. Rsksdagsmannaval utsattes af domhafvande!!, hvaremot
elektorsval bestämmes af kommunalstämmoordföranden, som lättare än
domhafvanden kan frestas att med hänsyn till personliga eller parti¬
intressen utsätta olämplig olag för valet.
Hvad jag dock mest fäster mig vid, är sjelfva redaktionen, som
jag finner vara otydlig och origtig. Första momentet i paragrafen
skulle enligt utskottets förslag lyda sålunda: »Val till riksdagsmän i
Andra Kammaren verkställas andra måndagen i september näst före
början af de tre år, för hvilka valen gälla». Denna bestämmelse är
tydlig i fråga om de medelbara valen, men icke rörande de omedel¬
bara, hvilka icke försiggå på 1 dag utan omfatta 2 dagar, nemligen
1 dag, då rösterna uppsamlas inför kommunalstämmoordförandena, och
1 dag, då rösterna sammanräknas inför domhafvanden. En sådan otyd¬
lighet förefinnes icke i den nu gällande riksdagsordningen.
Konstitutionsutskottet synes hafva ansett, att uttrycket val till
riksdagsmän i Andra Kammaren skulle vid de omedelbara valen betyda,
N:o 24. 38
Onsdagen den 29 Juni.
Förslag om att valen skulle ske inför kommunalstämmoordförandena, men en sådan
bestämmande tydning framgår ej klart af riksdagsordningens öfriga bestämmelser.
sa™da g"'för första momentet af 15 paragrafen lyder på följande sätt: »Val till
val till riks- riksdagsman i Andra Kammaren verkställas inom september månads
dagsmän i utgång näst före början af de tre år, lör kvilka valen gälla». Jag
Andra, Kam- pj.or gjf denna bestämmelse alltid tolkats så, att äfven sammanräkning
waren. a£ rgs);erria pgr hafva skett inom denna tid. 22 § bestämmer, att »om
01 s'’ någon är missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren, må
han deröfver anföra besvär hos vederbörande Konungens befallnings¬
hafvande inom åtta dagar efter valförrättningens slut». Det är således
uppenbart, att uttrycket val till riksdagsman kan hänföras lika väl
till den slutliga förrättningen som till dess första del.
Då således af den utaf utskottet nu föreslagna lagbestämmelsen
endast otydligt framgår hvad utskottet menar, då jag för min del icke
vill vara med om att öka antalet otydliga bestämmelser i riksdagsord¬
ningen i fråga om riksdagsmannaval, då det syfte, som motionären
afsett, endast ofullständigt vinues genom den föreslagna förändringen,
då de fördelar, som skulle erhållas, ej vinnas utan motsvarande olä¬
genheter, och då framför allt någon brådska icke förefinnes, ber jag
att få instämma med den förste talaren i hans yrkande om afslag.
Herr Hallenborg: Jag var ej i tillfälle att åhöra förra delen
af den förste ärade talarens anförande och vet alltså icke, om han
redan anfört hvad jag kommer att säga.
Jag ber endast att i afseende å denna fråga få nämna, att den
åtminstone tvenne gånger förut förekommit i Riksdagen. Orsaken
hvarför en dylik förändring förut blifvit af Första Kammaren antagen
till Infilande i grundlagsenlig ordning och derefter af kammaren god¬
känd, likasom att nu utskottets fleste ledamöter slutit sig till före¬
varande förslag om gemensam valdag, var den att man ville visa till¬
mötesgående mot de önskningar från Andra Kammaren, som uttalat
sig derför.
Denna valdag bestämdes första gången till andra måndagen i juli
månad, som då ansågs lämplig såsom bäst passande för de olika landt-
mannaförhållandena, emedan landtmännen derigenom ej skulle behöfva
ryckas från tillsynen af sitt jordbruk för utöfvande af sin valrätt.
Sedan dess inträffade, såsom i betänkandet omförmäles, att genom ut¬
sträckning af beväringens vapenöfningar, arméns befäl och en del af
det valberättigade manskapet icke skulle kunna komma tillstädes vid
valen i juli månad — en rättighet, som man ej ansåg sig kunna be¬
röfva dem.
Då fråga nu å nyo uppstått om hvilken tid skulle i sådant afseende
derför bäst lämpa sig, kom man att anse september månad vara den
lämpligaste; och när man kommit så långt, ansågs att man kunde
bestämma en gemensam dag för såväl stad som land. Nu har jag
emellertid hört det uppgifvas vara mindre lämpligt att för städerna
bestämma andra måndagen i september.
Hvad beträffar de oformligheter, som den siste-talaren anmärkte
emot förslaget, tror jag dock ej, att han har så fullkomligt rätt. I
grundlagen förekommer nemligen den bestämmelsen, att elektorsval
39 N:0 24.
Onsdagen den 29 Juni.
skola hållas minst åtta dagar före riksdagsmannavalet, och der medel- Förslag om
hart val skall ega rum, kommer enligt 18 § riksdagsordningen dom- “"J.
hafvanden att tillkännagifva dagen före valet, ^ sam dag för
Vidare kan jag icke dela samme talares åsigt derom, att vid det val till riks-
omedelbara valsättet den dag, då hufvudsummeringen af rösterna sker dagsmäu i
utaf domhafvande!!, skall anses. såsom den dag, då valet eger ruin. ~ar^m'
Denna fråga diskuterades jemväl i utskottet, som deremot ansåg att (port8^
den dag, då valsedlarne aflemnades inför kommunalstämmans ordfö¬
rande, var den rätta valdagen, och således icke den, då hopsumme¬
ringen af rösterna försiggick.
Någon tvetydighet torde sålunda i detta fall ej förekomma.
Jag" vill vid denna sena timme ej längre upptaga kammarens tid,
utan inskränker mig till att yrka bifall till utskottets förslag.
Friherre af Ugglas: Till de skäl för afslag, som af två före¬
gående talare redan anförts, ber jag att få lägga ett, som jag anser
för denna fråga fullständigt afgörande. Ifrågavarande grundlagsförslag
står nemligen i uppenbar strid emot allmänna lagens stadgande i 3 §
af 6 kap. rättegångsbalken, som lyder så: att »hvar måndag, eller när
helgdag å måndag inträffar, nästa söcknedag derefter, skall rådstufvu¬
rätt hällas». Och då nu rådstufvurättens ledamöter äro valförrättare,
skulle ju det vara för dem alldeles omöjligt att fullgöra rättegångs¬
balkens föreskrift om rådstufvurätts hållande hvarje måndag, såvidt de
skola förrätta valen. . o
Då jag ej gerna ser att våra domare komma i någon kollision
vid tillämpningen af allmän lag och grundlagens bestämmelser, får
jag anhålla om afslag å konstitutionsutskottets betänkande.
Häruti instämde herr Bergström med flere af kammarens leda¬
möter.
Herr Hallenborg: Äfven angående den fråga, som den siste
ärade talaren vidrört, var diskussion inom utskottet. Det stål' verk¬
ligen i 6 kap. 3 § rättegångsbalken, att hvar måndag. skall rådstufvu¬
rätt hållas; men jag föreställer mig att till exempel i Stockholm, der
rådstufvurätten arbetar på flera afdeluingar, borde ej vara något hinder
för en afdelning af rätten att fullgöra denna skyldighet. Och i små¬
städerna måtte väl i afseende på tiden kunna ställas till sa, att kolli¬
sion ej behöfver uppstå. Skulle det emellertid visa sig, att de skäl,
som af friherre af Ugglas anförts, hafva så stor betydelse, må kam¬
maren vid dem fästa det afseende de förtjena, och jag skall finna
mig deri.
Friherre af Ugglas: Jag her endast få fästa herr Hallenborgs
uppmärksamhet derpå, att vid riksdagsmannavalen i Stockholm är hvar-
enda ledamot af rådstufvurätten upptagen, sa att man till och med
måste för ändamålet adjungera personer från andra håll, hvarför det
för rådstufvurättens ledamöter är alldeles omöjligt att samtidigt halla
rådstufvurätt och förrätta riksdagsmannaval.
N:0 24. 40
Onsdagen den 29 Juni.
Salt h“'med slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
af eu "-fra“stalda Fkandena propositioner, först på bifall till hvad utskottet
sam dag för ^ lorc varande utlåtande lienistält och sedan pa afslag derå 5 och för¬
råd till riks- klarades den senare propositionen vara med öfvervägande ia besvarad.
dagsmän i J •
Andra Kam- -
maren.
(Forts.) Föredrogos å nyo och godkändes lagutskottets den 25 och 27 i
denna månad bordlagda utlåtanden:
n:o 28, i anledning af väckt motion om ändring af § 144 i kon¬
kurslagen den 18 september 1862; och
n:o 24, i anledning af kamrarnes återremiss af det i utskottets
utlåtande. n:o 9 afgifna förslag till lag angående ändrad lydelse af 1 8
i förordningen om lagfart å tång till fast egendom den 16 juni 1875.
Mg tiden för . Föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 25 och
betalande "in ^ mneyarande juni bordlagda betänkande n:o 8, i anledning af förslag
folkskola °“ utfärdande åt föreskrifter rörande tiden för afiönings utbetalande
lärare, till lärårepersönalen vid rikets folkskolor, mindre folkskolor och små¬
skolor.
Hell Fetteisson: Den föreskrift, som här skulle lemnas, synes
mig. i sjelfva verket .öfverflödig. Sådana fall, som gifvit anledning till
motionen, tror jag för min del ej kunna å lagstiftningens väg afhjel-
pas. I allmänhet utbetalas lärarelönerna qvartalsvis, och jag tror att
de^. finnes något gammalt cirkulär, som derom bestämmer. Skall man
®Kong], .Maj:; i enlighet med motionärens förslag, förekomma
förhållanden, som kunna vara ganska tvistiga, såsom till exempel om
lärare åtgå under läseåret, huru lönen clå kan fördelas.
Vi kunna till exempel tänka oss 3:dje qvartalet, från den 1 juli
till den 1 oktober, dä ferierna infalla. Hvilken lärare skall åtnjuta
deuta qvartal? Större delen af lästiden infaller på våren och blott en
obetydlig del på hösten. När ombytet nu sker, hvilken lärare skall då
som sagdt åtnjuta det. qvartalet? Enligt 28 § i folkskolestadgan är
till- och afträdestiden för folkskolelärare den 1 januari och den 1 juli.
Pa grund deraf synes mig eu den 1 juli tillträdande lärare vara be¬
rättigad åtnjuta, halfva årslönen, äfven om undervisningstiden under
senare delen af året skulle blifva ganska ringa. Men huru mycket
skall, da tillkomma den förre läraren under läsåret? Jag har hört
uppgifvas, att om en lärare vikarierar, skall det uträknas efter läs-
tiden, således mera än halfva årslönen. En vikarierande lärare skulle
sålunda komma att uppbära högre lön än den ordinarie.
Jag tillåter mig derför vördsamt göra följande förslag:
»Skollärarelöner ..utbetalas qvartalsvis före qvartalets slut. Ombytas
under aret lärare (lärarinnor), erhåller ordinarie folkskolelärare (lära-
rmna), som enligt nådiga folkskolestadgans af den 20 januari 1882 §
28 åt- eller tillträder den 1 juli, utöfver bostad och vedbrand under
sm tjenstetid, ett hälft års lön jemte hälften af kofodrets beräknade
Onsdagen den 29 Juni.
41 N:0 24.
■värde. Afdraget för folkskolelärares afgifter till enke- och pupiilkas-^»s- tiden för¬
syn fördelas lika emellan den 1 juli af- och tillträdande. Sker af- ^fiSninss ut-
och tillträde å annan tid under året, sker fördelningen af både för- ‘f^i^sicole-^
maner och afdrag i proportion efter undervisningstiden. J lärare.
Hvad tillförordnade vid mindre folkskolor och småskolor beträffar, (Forts.)
fördelas viol ombyten årslönen i proportion efter undervisningstiden.»
Jag ber få fästa uppmärksamheten på att denna fråga ej är eu
fråga, som blott rör lärare och kommuner, utan äfven kommunerna
inbördes, när en lärare flyttar från den ena kommunen till den andra.
Endast genom antagande af detta eller något annat, liknande förslag
kan denna fråga, synes mig, blifva utredd. Och det är den erfarenhet
jag haft, som nu föranledt mig att göra denna framställning.
Herr Wsern, Carl Fredrik: Hvad den siste talaren anfört
synes mig väl bevisa behofvet af föreskrifter i detta afseende, och det
är just det, som utskottets förslag afser att afhjelpa. Hvad åter angår
det förslag, som samme talare nu framstält, kan det ej betraktas annat
än såsom ett alldeles nytt, angående hvilket nu omöjligen kan fattas
beslut.
Jag anhåller om bifall till utskottets hemställan.
Herr Pettersson: Med anledning af hvad den föregående ärade
talaren anfört, får jag vördsamt anhålla om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till hvad utskottet
i förevarande betänkande hemstält samt vidare derpå att betänkandet
skulle till utskottet återförvisas; och förklarades den förra propositio¬
nen, som upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogos å nyo och biföllos Första Kammarens tillfälliga ut¬
skotts den 25 och 27 i denna månad bordlagda betänkande och ut¬
låtande:
n:o 9, i anledning af förslag om förändradt sätt för utbetalning
af pensioner från folkskolelärarnes pensionsinrättning samt folkskole-
lärarnes enke- och pupillkassa; äfvensom
n:o 10, angående förslag om underdånig skrifvelse rörande rätt
för delegare i socken- eller distriktsmagasin att besluta om användande
af deras fonder och magasinens upplösning.
Föredrogs å nvo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 23 ifrågasatt
och 25 innevarande juni bordlagda betänkande n:o 7 öfver väckt frågaifrighet för
om införande i helso vårdsstadgan för riket af en bestämmelse derom,t
att myndig qvinna skulle kunna inväljas i kelsovårdsstyrelse. vårdsstyrelse.
N:0 24. 42
Onsdagen den 29 Juni.
ifrågasatt Herr Borg: Herr talman, mine herrar! Enligt öfligt bruk, ber
behörighet /'”'jag att få saga några ord vid mitt aflidna fosters jordfästning.
VäTas i1 helsa- finner anledning dertill ej blott i min faderliga känsla, utan
vårdsstyrelse, än mer i barnets märkliga och ärofulla öden och mindre ärofulla —
(l?orts.) afrättning.
Ja, mine herrar, det var öden och var en afrättning, som torde
förtjena ett klassiskt epitaphium, hvilket jag ansett böra bli: Habent
sua fata bibeln. Historien skall bekräfta denna uppfattning, sedan
barnets öden blifvit kända. Men dess största ära återstår dock efter
grafläggningen, det är återuppståndelsens.
Ty den oskyldigt offrade, lika oskyldig som Isaak, då han skulle
slägtas af fader Abraham, skall uppstå från de döda; ja, mine herrar,
ej blott det; men lian skall öfverlefva icke blott tredje tillfälliga ut¬
skottet vid andra riksdagen 1887, utan han skall öfverlefva alla med¬
lemmar af hela Första Kammaren, alla strejkande protektionister och
frihandlare inberäknade, ja, så underligt det kan låta, han skall, när
han en gång uppstått från de döda, lefva så länge, som här finnes
riksdagar på jorden; ty han tillhör en familj, ett slägte, som har odöd¬
lighetens spira uti sig, som, sedan den eu gäng slagit rot, aldrig kan
utrotas, utan som från slägte till slägte sprider sig allt mer och mer,
och denna mägtiga, outrotliga, framtidens jordmån allt mer beherskande
naturliga familj är: Det Tätta, hvarom skalden säger:
»Det rätta är evigt
Ej plånas ut
Från jorden dess trampade lilja.»
Jag öfvergår nu till den allifvades historia.
I februari månad mottogs pilten med öppna armar af tredje till¬
fälliga utskottet, och till och med en medicine doktor förklarade honom
i allo välskapad och egande alla utsigter att blifva till gagn i sam¬
hället, hvarför han upptogs och anbefaldes af utskottet hos dess prin¬
cipaler. Endast ordföranden fann honom obehöflig, emedan en dylik
redan förut fans.
Kom så majriksdagen med ett nytt tredje tillfälliga utskott. Nu
blef det en annan visa. Pilten var hvarken välkommen eller behöflig;
han borde ju förr dess hellre expedieras från denna verlden. Jag vill
nu kalla honom för min motion. Utskottet beslöt först att afstå den¬
samma på grund deraf, att den gifta qvinnan ej blifvit föreslagen,
oaktadt hon må anses besitta mera lämplighet i eu helsovårdsnämnd
än den ogifta; men vid justeringen ströks detta motiv och ny motive¬
ring inlades. Man tycks ha varit villrådig om hvad skål, som borde
anföras, och det är ej heller att undra öfver. Och så framkom det nu
föreliggande utlåtandet.
Utskottet förklarade i diskussionen att med ordet person, i § 1
mom. 2, icke kunde menas qvinna.
I betänkandet deremot, i samma paragrafs mom. 6, förklarar ut¬
skottet, att ordet personer kan betyda qvinnor. .
Hvarför ej qvinnor skulle kunna vara med om att antaga och
entlediga tj ens tebiträden, är svårt att förstå.
Utskottet talar vidare om den olägenhet, som den föreslagna be¬
fattningen skulle förorsaka qvinnan; men hur vet utskottet, att det skulle
43 N:0 24.
Onsdagen den 29 Juni.
blifva en olägenhet för henne? Har hon nånsin erhållit en rättighet ifrågasatt_
utan motsvarande skyldighet, vare sig man gifvit henne rättighet
förvalta sin förmögenhet eller att innehafva befattningar i statens,läijas i helso-
skolans eller kyrkans tjenst? Har hon ej alltid fått, och det helt na- vårdsstyrelse.
farligt, underkasta sig de olägenheter, som härmed varit förenade, och (Forts.)
har hon väl nånsin sjelf stält i fråga att befrias från något slags dylik
olägenhet? Ingalunda.
Vidare får jag anmärka, att den nu föreslagna rättigheten för
qvinnan i sjelfva verket icke är så stor och magtpåliggande som de
rättigheter, dem Riksdagen redan välvilligt beviljat henne eller rättare
om hvilkas beviljande Riksdagen beslutat skrifvelse till Kongl. Maj:t,
nemligen om hennes inväljande i skolråd och fattigvårdsnämnd. Eller
skulle det väl vara mera magtpåliggande att sitta i en helsovårds-
nämnd än i skolråd och fattigvårdsnämnd? Jag kan ej fatta detta,
utan föreställer mig, att skolråd och fattigvårdsnämnd äro mycket
vigtigare institutioner än helsovårdsnämnd, och då man erkänner
qvinnans kompetens på förstnämnda områden, borde man ej tveka att
draga konseqvenserna af detta erkännande i fråga om sistnämnda.
Jag ber också få erinra, att i vårt land är det just qvinnorna,
som skaffat sig undervisning i helsovårdslära. Det är nemligen så
stäldt, att i våra många högre manliga skolor förekommer ej någon
undervisning i helsolära, men för qvinnan har införts sådan undervis¬
ning i de stora qvinnoläroverkeh i Stockholm, såsom Wallinska skolan,
högre lärarinneseminariet, lyceum, normalskolan, Åhlinska skolan
o. s. v., af hvilka flera, såsom bekant, äfven bilda studenter. I alla
dessa qvinligt skolor undervisas i fysiologi och helsolära, och det
ej af fuskare, utan af professorer och framstående vetenskapsmän, så¬
som Wallis, Tigerstedt, Sandahl in. fl.
Denna undervisning har redan fortgått vid åtskilliga af dessa läro¬
verk i flera år. Man har alltså den bästa utsigt att just bland qvin¬
norna få lämpliga personer för helsovårdsstyrelser, medan deremot för
närvarande föga utsigt finnes att få dertill fullt lämplige män, enär
till och med i öfrigt vetenskapligt bildade män gemenligen äro okun¬
nige i helsolära.
Om det ej läte som eu paradox, vore jag hågad att säga, att
qvinnan redan nu är mycket lämpligare att sitta i helsovårdsstyrelse
än mannen, på grund deraf, att hon, så vidt jag uppfattat henne,
har mycket mera sinne för ordentlighet och snygghet än denne. Hon
har lärt sig dessa egenskaper i det enskilda lifvet, der det är Jhon,
som inom hus upprätthåller ordning och snygghet och lagar så att
mannen kan lefva der och att ej bakterier och baciller öfverväldiga
honom, då han annars, om han lemnades åt sig sjelf, skulle fä gå der
i smuts och dam. När det nu är qvinnan, som både eger och ytter¬
ligare utbildar här påpekade egenskaper, som mannen ej i lika hög-
grad besitter, frågar jag, om det finnes något rimligt skäl att ute¬
stänga henne från en befattning, der just ordentlighet och snygghet
äro de mest beliöfliga egenskaperna. Det ligger ej någon konseqvens
i en sådan lagstiftning. Dermed vill jag ej klandra den nuvarande
lagstiftningen i detta stycke, den har haft sin tid och sitt berättigande,
men för våra dagar borde det vara tydligt och klart, att qvinnan på
N:0 24. 44
Onsdagen den 29 Juni.
ifrågasatt ifrågavarande område både lian och bör ega en verksamhet, och skalle
behörighet /o»’man }lancf[a fullt konseqvent, borde man i kelsovårdsnämnderna insätta
liljas “‘Lisa9/io qjinnor och VI0 män. Jag vill dock ej gå så långt, i synnerhet
vårdsstyrelse, som jag är rådd för att herrarne ej skulle följa mig på vägen. Men
(Forts.) i alla fall fordrar konseqvensen att, då hon är mera män om snygghet
och har, så att säga, finare näsa för helsovårdsförhållanden än mannen,
man begagnar sig häraf och tillförsäkrar samhället alla här berörda
krafter, som hos qvinnan finnas.
Kanske har jag varit något väl vidlyftig i egenskap af graftalare
öfver ett så litet foster, men frågan har sin stora betydelse för fram¬
tiden.
Till sist ber jag att få ändra mitt förslag derhän, att »äfven
kommunalt röstberättigad qvinna kan i helsovårdsstyrelse inväljas»,
ordalag, hvarigenom lagutskottet förbättrat mina tvenne andra mo¬
tioner.
Jag anhåller sålunda om afslag å utskottets hemställan och bifall
till min motion med nyss nämnda ändring.
Herr Grenholm: Denna motion, som afser att äfven åt qvinna
skaffa rätt att såsom ledamot inväljas i helsovårdsnämnd, anser jag
för min enskilda del vara mycket god, klok och praktisk och vill der¬
för gerna förena mig med den ärade motionären, synnerligen i hvad
han i senare delen af sitt anförande yttrade. Jag beklagar att ut¬
skottet afstyrkt motionen och jag kan icke förstå hvad som dertill
gifvit anledning. Mig synas ock skälen hafva varit temligen klena.
Utskottet säger till en början, att qvinnan nog kan utöfva en gagnande
verksamhet i helso vårdsnämnden, men advocerar sedan bort detta och
säger att ingenting finnes, som hindrar att hon kan inväljas i helso-
vårdsnämnden; det står ingenstädes förbjudet, likasom hon ock kali
användas såsom biträde för detta ändamål. Att utskottet icke velat
tillstyrka motionen torde bero på den gamla traditionen att qvinnor
icke varit invalda i sådana nämnder. Att qvinnor kunna användas så¬
som biträden är något helt annat och medför icke det nit och intresse
för saken, som en sjelfständig ledamot kan utöfva. Det synes mig
hufvudsakligen bero på den personliga lämpligheten, om man eller
qvinna mera egnar sig att uppfylla de förbindelser, som åligga helso-
vårdsnämnden. Denna styrelse har sig ålagdt att ordna och rangera
alla förhållanden, som göra sig gällande vid utbredd sjuklighet i orten.
När det emellertid blir fråga om smittosamma sjukdomar, finner man,
om man sett, huru förhållandena vid sådana tillfällen gestalta sig i
de fattiges bostäder, att det icke är tillräckligt besluta, att flen eller
den åtgärden skall vidtagas, utan att det ock blir nödvändigt att på
ort och ställe se till, om de gifna föreskrifterna efterföljas. Det allra
nödvändigaste för att hindra uppkomsten och spridningen- af en smit¬
tosam sjukdom är just snygghet och renlighet, och detta i den allra
minutiösaste grad. Man vet numera att dessa sjukdomar uppkomma
och spridas genom en mängd mikroskopiska organiska varelser, som
hafva sin upprinnelse just i smuts och orenlighet. Jag tror derför att,
när sjukdomen kommit in i de fattiges bostäder, mannen med all sill
förmåga väl kan ställa om och ordna hvad som bör göras i stort, men
45 N:0 24.
Onsdagen den 29 Juni.
att, när det gäller att gå in till de sjuke och se till, huru de hafva ifrågasatt
det i kistor och skåp, och söka efter i vinklar och vrår, om det finnes
hland kläder och osunda födoämnen något som förorsakar förruttnelse^-^ i helso_
och stank, då är qvinnan mera lämplig än mannen, så till vida, som vårdsstyrelse.
hon kan närmare ingå uti och taga reda på sådana förhållanden, ^som (Forts.)
just böra ändras, och derom meddela upplysning, hvarjemte hon någon
gång kan skänka ett rent linne eller lakan, omständigheter som män¬
nen sällan tänka på. Medicin, läkare och sjukvård äro nog goda att
hafva; men jag anser det nyss nämnda af vida större betydelse, och
med afseende å smittosamma sjukdomar är just renlighet och snygghet
det bästa medlet att förekomma och hämma dem. Jag för min del
skulle derför anse det mycket sundt och klokt för helso vården^ om en
eller annan qvinna blefve invald i nämnden. Den skall bestå af sju
personer och, der det finnes lämpliga qvinnor, kunde gerna en och
annan af dem inväljas, dock under förutsättning, att de äro humana,
välvilliga och framför allt hafva ett godt hjerta, såsom man säger,
hvithet ock är en hufvudsak vid all sjukvård, synnerligast inom. den
fattiges hem. I sådana fall är, enligt min erfarenhet, qvinnan lämp¬
ligare än mannen, och derför tror jag, att qvinnan skulle vara helso-
vårdsnämnden till en utmärkt hjelp. Jag yrkar af dessa skäl bifall
till motionen.
Grefve De la Gardie: Jag skall icke följa den förste ärade
talaren på de utflygter i vidsträckta rymder, som han företagit, utan
vill helt enkelt inskränka mig till att, på de grunder utskottet anfört,
yrka bifall till dess hemställan.
• Herr Pettersson: På landsbygden är i många socknar barn¬
morskan den största medicinska auktoriteten. Hvarför skulle icke hon
få inväljas i helsovårdsnämnden? I anledning häraf yrkar äfven jag
bifall till motionen.
Herr Törnebladh: Det tyckes af diskussionen, som om. egent¬
ligen stadgandet borde skrifvas så, att blott qvinnor skulle fa inväljas
i helsovårdsnämnden, ty man har bevisat så starkt för qvinnans lämp¬
lighet att der inväljas, att man i sjelfva verket bevisat, för mycket.
Utskottet, i hvars förhandlingar jag blott helt litet deltagit, har endast
påpekat, att stadgandet skulle kunna för qvinnan medföra en ganska
besvärlig skyldighet. Redan nu kan man ju draga nytta af qvinnans
stora erfarenhet på det ifrågavarande området genom att använda
henne såsom biträde. Men då beror det hufvudsakligen på henne sjelf.
Skulle man åter stadga rättighet för qvinnan, så blefve den för henne
förvandlad till en kommunal skyldighet, och detta är något helt annat
än hvad motionären förmenade. Blir det en kommunal skyldighet,
måste hon åtaga sig att sitta i helsovårdsnämnden, och det kan för
henne blifva ett ganska kinkigt uppdrag just vid det nyss. omtalade
utrönandet af, huruvida det är snyggt och renligt i de fattiges hem.
Det är helsovårdsnämndens eller polisens uppdrag att gå ikring och
ransaka i hus och gårdar, der den inspekterande mottages på allt annat
än angenämt sätt. Att nu tvinga qvinnan dertill, det vill jag icke
N:0 24. 46
Onsdagen den 29 Juni.
ifrågasatt 6 e-vara med om, helst qvinnan, om hon antages till biträde, kan göra
närighet för möjligt gagn. Jag anser, att man Denar qvinnan sjelf bäst genom
väljas i helsot blfalla utskottets förslag.
vårdsstyrelse.
(Forts.) Herr Eke innan, Victor: Jag skall icke såsom den förste ärade
talaren slå mig på det patetiska i denna fråga och göra den mycket
vidlyftig, utan jag skall söka bringa den till rimliga dimensioner. Jag
skulle icke yttrat mig och än mindre reserverat mig i denna fråga,
om icke kammaren nyligen fattat ett beslut, som går i samma rigtning
som reservationen och står i strid mot utskottets förslag, nemligen i
fråga om rätt för qvinna att inväljas såsom ledamot i skolråd och fat-
tigvårdsstyrelse. Dessa befattningar skilja sig icke mycket från den
som ledamot i helsovårdsstyrelse. Här är icke fråga om, att qvinnan
skall hafva några särskilda prerogativ eller framhållas på något sär¬
skilt sätt, lika litet som att det skulle vara endast qvinnor i helso-
vårdsstyrelsen; något sådant har motionären icke föreslagit, ej heller
jag tänkt mig. Endast den omständighet, att en person är qvinna,
bör icke utesluta henne från att väljas till ledamot i helsovårdsstyrel-
sen, om hon i öfrigt innehar de erforderliga qvalifikationerna, och ve¬
derbörande valmän finna henne lämplig. Det innebär icke något före¬
träde framför männen. Sådan är frågan i all dess nakenhet.
Att bifalla motionen helt och hållet torde emellertid icke vara
lämpligt. Motionären har nemligen förbisett några omständigheter,
bland annat den att, då kommunalnämnden utgör helsovårdsstyrelse
på landet, qvinnan enligt hans förslag skulle kunna der inväljas. Det
torde icke vara lämpligt att göra saken så vidlyftig, att qvinnan äfven
skulle kunna inväljas i kommunalnämnden. Jag tillåter mig derför
yrka, att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag derom, att
äfven qvinna, som är i kommunens angelägenheter röstberättigad, må
kunna till ledamot i helsovårdsstyrelse inväljas, der denna ej består
af kommunalnämnd.
Herr Borg: Jag skall anhålla att få afstå från mitt förslag till
proposition och förena mig med den siste ärade talaren i hans yrkande.
Herr Törnebladh: Jag anhåller att få mot det sista förslaget
anmärka, att den begränsning, som skulle göras i skrifvelsen, synes
mig mindre ändamålsenlig, ty, om det endast blir en i kommunala
angelägenheter röstberättigad qvinna, som skulle fä användas i helso-
vårdsnämnd, skulle man icke vinna så särdeles mycket. Då tycker
jag man vinner mycket mera genom att antaga henne till biträde, och
det är just den nuvarande rättigheten att så kunna göra, som skiljer
denna fråga från den om qvinnans deltagande i skolråd och fattig¬
vår dsstyrelse.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grofven och tal¬
mannen, att i afseende på förevarande betänkande yrkats dels bifall
till hvad utskottet deri hemstält, dels, af herr Grenholm, att kamma¬
ren, med utslag å utskottets hemställan, skulle bifalla den i ämnet
Onsdagen den 29 Juni.
47 N:0 24.
väckta motionen, dels ock, af herr Ekenman, Victor, att kammaren,ifrågasatt be-
med afslag å utskottets hemställan, skulle besluta att i underdånig \°T^etat{0^
skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till i bebo-
sådan ändring i helsovårdsstadgan, att äfven qvinna, som i kommunens vårdsstyrelse.
angelägenheter är röstberättigad, må kunna till ledamot i helsovårds- (Ports.)
styrelse inväljas, der denna ej består af kommunalnämnd.
Sedermera gjorde herr grefven och talmannen propositioner enligt
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall till
utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Borg begärde votering, i anledning hvaraf och sedan såsom
kontraproposition dervid antagits bifall till herr Ekenmans yrkande,
uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande
lydelse:
Den, som bifaller Första Kammarens tillfälliga utskotts betän¬
kande n:o 7, röstar
J a ;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages herr Ekenmans förslag i ämnet.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 38.
Nej — 24.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
|
|
|
herr Cederberg
|
under 14 dagar från
|
denna dag,
|
herr Carlheim-Gyllenskölä
|
;> 8 »
|
»
|
morgondagen,
|
herr Nyström
|
» 14 »
|
»
|
:>
|
herr Reuterswärd
|
» 14 »
|
»
|
»
|
herr Ekenman, Thor,
|
;> 8 »
|
»
|
d. 1 nästk. juli och
|
herr Unger, Magnus,
|
» 14 »
|
»
|
d. 3 » »
|
Justerades sju protokollsutdrag för detta sammanträde.
På framställning af herr vice talmannen, som öfvertagit ledningen
af kammarens förhandlingar, beslöts, att de ärenden, som denna dag
bordlagts andra gången, skulle sättas sist å föredragningslistan till
nästa sammanträde.
,TNT:o 24.
48
Onsdagen den 29 Juni.
Sedan kammaren vidare, på framställning af herr vice talmannen,
medgifvit, att de utfärdade anslagen till sammanträdets fortsättande
på eftermiddagen finge nedtagas, åtskildes kammaren klockan 3,34
eftermiddagen.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1887.