RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1887. Andra Kammaren. N:o 16.
Lördagen den 18 Juni.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 10 dennes.
§ 2.
Upplästes ett till kammaren inkommet sjukbetyg, så lydande:
Att kyrkoherden F. W. Metzén för tillfället är af opasslighet
tandrad att i dag bevista Andra Kammarens sammanträde intygar
Stockholm den 18 juni 1887.
Axel Stridbeck.
Legit. läkare.
§ 3.
Herr talmannen tillkännagaf, att representanten för Sotenäs, Tunge
och borbygdens harads valkrets herr Joll. Andersson i Knarrevik
numera anlandt till hufvudstaden och denna dag intagit sin plats
bland kammarens ledamöter. 1
§ 4.
S®4an Riksdagens båda kamrar förehaft och godkänt de uti stats¬
utskottets memorial mis 29, 30 och 31 föreslagna voteringspropositioner
rörande åtskillig^ frågor, deri kamrarne fattat stridiga beslut, och
denna dag bhfvit bestämd för omröstning öfver de olika besluten,
sa anstaldes nu dessa omröstningar, enligt nedanintagna voterings¬
propositioner, i följande ordning, nemligen:
Andra Kammarens Prot. 1887. B. JV:o 16.
1
N:o 16. 2
Lördagen den 18 Juni, f. m.
Gemensamma
omröst¬
ningar.
Första omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 29, punkt. l:o).
Den, som vill, att Riksdagen — med godkännande af de i stats¬
rådsprotokollet den 25 april 1887 omförmälda grunder för organisa¬
tion af en fästningsartilleribataljon å Vaxholm—Oskar-Fredriksborg
■jemte hvad som dervid föreslagits beträffande personalens aflöning _—
till genomförande af den del af bataljonens organisation, som enligt
samma protokoll skulle ega rum under år 1888, anvisar, utöfver de
för svea artilleriregementes tre fästningskompanier och ett fästnings-
kompani vid göta artilleriregemente jemte befäl samt till arfvoden åt
kommendant och placemajor å Vaxholm—Oskar-Fredriksborg nu an¬
slagna medel, jemväl 10,400 kronor af reservartilleriets anslag samt
såsom nytt anslag 86,400 kronor; . .
att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning “fästningsartilleri-
bataljonen å Vaxholm—Oskar-Fredriksborg“, uppföres under fjerde
hufvudtiteln såsom reservationsanslag näst efter anslaget till fält¬
artilleriet;
samt att de besparingar, som under uppsattmngstiden kunna a
de för fästningsartilleribataljonen sålunda afsedda medel beredas, ma,
i likhet med hvad förut vid uppsättning af nya trupper vant med-
gifvet, af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättnings-
kostnader och öfriga med organisationens genomförande förenade ut¬
gifter, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
blifvit af Riksdagen bifallen.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och upp¬
räkning, och utföll omröstningen med 70 Ja och 142 Nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna votenngspioposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 85 Ja och 49 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster, eller...........................-..........--......-...... 70 Ja och 142 NeJ;
sammanräkningen visar.............................15J, Jaj och *91
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen tattadt i
öfverensstämmelse med nej-propositionens innehall.
Lördagen den 18 Juni, f. m.
3 N:o 16.
Andra omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 29, punkt. 2:o).
i -r-P6”-’ Vl11, att för tillämpning af nya värnpligtslagens före¬
skrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.
ett extra anslag a 150,000 kronor för år 1888 anvisas, röstar
Gemensamma
omröst-
Jci ,
Den, det ej vill, röstar
(Forts.)
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen på sådant sätt bifallit Kong], Makts
förevarande framställning, att Riksdagen, för tillämpning af nya värn-
p lgtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning m. in., på extra stat för år 1888 anvisat 77,500 kronor.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflao-d
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga’
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och upp¬
räkning, och utföll omröstningen med 94 Ja och 119 Nej. r
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 78 Ja och 56 Nei
hvadan, da dertill läggas Andra Kammarens
röster, eller........................................................ 94 Ja och 119 Nej,
sammanräkningen visar........................I............... 172 Ja och 175 Nej;
.. och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i
orverensstammelse med nej-propositionens innehåll
Tredje omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 29, punkt. 3:o).
ko non6?’ SOm ,.V^’ • Riksdagen för år 1888 å extra stat beviljar
50,000 kronor for vidtagande af åtgärder för befästande af Vaberget,
rostar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
N:o 16. i
Gemensamma
omröst¬
ningar.
(Forts.)
Lördagen den 18 Juni, f. m.
Vinner Nej, har Riksdagen afslagit den gjorda framställningen
om beviljande af 50,000 kronor för vidtagande af åtgärder för be¬
fästande af Vaberget.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt^ en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och upp¬
räkning, och utföll omröstningen med 63 Ja och 152 Nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit åt 1 bistå
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 80 Ja och 5o Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens i i so åt *
röster, eller....................................................... 63 Ja och 152 NeJ’
sammanräkningen visar..................-........ry. y-.v' °ch 2f°L ■’
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
Fjerde omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 30, punkt. 2:o).
Den, som vill, att öfverlotsen af lista graden vid Kalmar lots-
plats C ' V. Kinnmans enka Johanna Kinnman, född Malmsten, ma
för sin återstående lifstid tilldelas ett årligt understöd af 300 kronor,
att utgå från lots- och fyrmedlen, äfvensom att detta understöd ma
få utgå från och med ar 1887, röstar
Ja ;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen på det sättet bifallit Kongl. Maj:ts
förslag, att Riksdagen medgifva det öfverlotsen af lista graden vid
Kalmar lotsplats C. V. Kinnmans enka Johanna, Kinnman, född Malm¬
sten, må från och med år 1888, så länge hon lefver enka, åtnjuta ett
ärligt understöd af 210 kronor, att utgå från lots- och fyrmedlen.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och upp¬
räkning, och utföll omröstningen med 111 Ja och 99 Nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af hors a
Lördagen den 18 Juni, f. m.
5
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 109 Ja och 21 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster, eller....................................................... 111 Ja och 99 Nej,
sammanräkningen visar.................... ............... 220 Ja och 120 Nej~;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
Femte omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 30, punkt. 3:o).
Den, som vill, att Riksdagen till byggande af en pansarbåt af
“Sveas* cert beviljar ett anslag af 2,868,000 kronor och deraf för år
1888 anvisar dels, af den medelstillgång, som uppkommit genom de
från statskontoret aflemnade vakansafgifterna för åren 1884 och 1885,
hvilka enligt Riksdagens redan fattade beslut böra komma sjöförsvaret
till godo, det belopp af 151,565 kronor 51 öre, som återstår efter
afdrag af 33,600 kronor, hvilka erfordras för iståndsättande af Skepps-
holmsbron i Stockholm, och dels såsom extra anslag 548.434 kro¬
nor, röstar
Ja j
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen afslagit så väl utskottets hemställan
som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga’
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och upp¬
räkning, och utföll omröstningen med 80 Ja och 135 Nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren^samtidigt anstäld, hade utfallit med 100 Ja och 33 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röser, eller........................................................ 80 Ja och 135 Nej,
sammanräkningen^visar .................................... 180 Ja och 168 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
N:o 16.
Gemensamma
omröst¬
ningar,
(Forts.)
N:0 16.
6
Lördagen den 18 Juni, f. m.
Gemensamma
omröst¬
ningar.
(Korta.)
Sjette omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 31).
Den, som vill, att Riksdagen medgifver, att livad för den i bo¬
uppteckningen efter friherre Carl Otto Silfverschiöld upptagna fidei¬
kommissegendom blifvit erlagdt i stämpelafgift, eller 4,919 kronor
75 öre, må till så stor del, som belöper på de fyra bland bemälde
friherres sterbhusdelegare, Indika till följd af egendomens, egenskap
af fideikommiss varit från andel i densamma uteslutne, restitutionsvis
återbetalas till dessa sterbhusdelegare från sjunde hufvudtitelns anslag-
till restitutioner, röstar
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen afslagit sa väl utskottets hemställan
som Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna proposition.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt^ en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och upp¬
räkning, och utföll omröstningen med 65 Ja och 142 Nej..
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet oeh nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 75 Ja och 49 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens .
röster, eller...................................—- ----------- 65 Ja och 142 Nej,
samman!- åkningen visar...................................— 140 Ja och 191 Nej ;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
§ 5-
Föredrogs och bordlädes för andra gången lagutskottets utlå¬
tande n:o 18.
§ 6.
Företogs till behandling statsutskottets utlåtande n:o 8, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel.
Punkterna 1—10.
Biföllos.
Lördagen den 18 Juni, f. m.
7 N:0 16.
Punkten 11.
Sedan Kongl. Maj:t föreslagit,
att för anordnande af undervisning i slöjd vid tre folkskolelärare-
seminarier anslaget till folkskolelärareseminarierna måtte ökas med
ö,000 kronor, hemstälde utskottet under denna punkt:
att Riksdagen måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, att Riksdagen, för anordnande af undervisning i slöjd
vid . tre. folkskolelärareseminarier, höjde anslaget till folkskolelärare-
seminarierna med 1,500 kronor för hvart och ett af dessa seminarier,
eller sammanlagdt 4,500 kronor.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Månsson: Jag har icke begärt ordet för att yrka afslag
å anslaget derför, att det är för stort, utan det är sjelfva den princip,
som bär föreligger, jag anser vara origtfg, nemligen att införa slöjd¬
undervisning vid folkskolan såsom allmänt läroämne. Jag anser nem¬
ligen denna slöjdundervisnings införande vid folkskolorna vara mera
egnad att skada än att gagna, mera egnad att der minska framstegen
i öfriga läroämnen än att åstadkomma någon förbättring i detta hän¬
seende. — Jag är en varm vän af folkskolan och stor ifrare för dess
framgång och utveckling, men jag kan icke i dessa eller dylika för¬
slag se något sätt att förkofra eller uppmuntra folkskoleverksam-
heten. Denna fråga var föremål för Riksdagens uppmärksamhet år
1877 och blef då af Riksdagen afslagen. Hvarför den nu å nyo fram¬
kommit är på grund af framställning från folkskolelärareseminariet i
Hernösand, der man begärt apslag till undervisning i slöjd. Kong],
Maj:t har deröfver latit höra öfriga folkskolelärareseminarier i raket,
och af deras utlåtanden finna vi, att seminarierna sjelfva gjort ganska
störa och graverande anmärkningar mot detta förslag. Sä har semi¬
nariet i Yexiö sagt, att sådan undervisning der icke ansåges kunna
ske, med mindre undervisningstimmarnes antal inskränkes i ett par
andra ämnen. Äfven från Upsala och Linköping gjorde sig eu viss
farhåga gällande, att om slöjdundervisning derstädes infördes, oför¬
delaktiga rubbningar i dessa seminariers läsordning skulle förorsakas.
Från seminariet i Göteborg framhölles väl, att det på förhand vore
vanskligt att förutsäga, om införande af ämnet slöjd kunde utan skada
för den öfriga undervisningen och utan lärjungarnes öfveransträng¬
ning, samt utan större svårigheter vid läsordningens uppgörande ega
rum, men å andra sidan syntes man dock vara öfvertygad, att, om
slöjdundervisningen erhölle vederbörande begränsning och förlädes på
lämpliga tider, olägenheterna skulle blifva utan betydelse.
Man ser häraf, att stora farhågor från seminariernas egen sida
uttalats mot en dylik åtgärds vidtagande, och deri instämmer jag i
alla delar. Jag anser nemligen, att det skulle skada den öfriga un¬
dervisningen. Vi skola komma i håg, att våra folkskolelärare äro
redan nu skyldiga att, en och samma person, undervisa i många äm¬
nen, såsom läsning, skrifning och räkning, trädgårdsskötsel och gymna¬
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
N:o 16. 8
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Forts.)
t*
Lördagen den 18 Juni, f. m.
stik in. in. Att till denna ganska omfattande undervisningsskyldighet
nu lägga ytterligare ett ämne, slöjden, det tror jag vara för mycket
begärdt af en person. Jag medgifver villigt, att det kan finnas per¬
soner med så stark energi och så stora fysiska krafter, att de kunde
åtaga sig ett dylikt arbete. Men det blefve dock endast undantag..
De skulle möjligen hålla ut en tid, så länge principen vore ny; men
till slut skulle intresset slappas och arbetsförmågan minskas; och
undervisningen i dess helhet blefve den lidande.
Slöjdundervisningen anser jag derföre böra vara alldeles fristående-
och icke sammanblandas med folkskolan och dess ändamål. De för¬
samlingar, som äro intresserade för denna undervisning, dem kan det.
ju stå fritt att anslå medel dertill, och möjligtvis kunna de äfven
erhålla något understöd af staten i det afseendet.
Jag ber derför ur rent intresse för folkskolans sak, att Kam¬
maren icke ville slå in på denna väg; och har jag med dessa ord
endast velat få i protokollet antecknadt, att jag åtminstone icke kan
vara med om ett dylikt åtgörande.
Jag yrkar, på grund af hvad jag sagt, afslag på föreliggande
förslaget.
Häruti instämde herr Blomberg.
Herr Lasse Jönsson: Icke heller jag kan instämma i utskot¬
tets förslag. Jag tror nemligen, att dess antagande skulle komma
att hafva vida större utgifter till följd, än det vid första påseendet
kan synas. Ty min öfvertygelse är, att, om det jemförelsevis ringa
belopp, som nu är begärdt och som af utskottet nedprutats till 4,500
kronor, blefve ett ordinarie anslag, så skulle det icke dröja länger
innan man fordrade, att vid hvarje folkskolelärareseminarium under¬
visning i slöjd infördes, hvilket åter skulle komma att medföra så.
stora kostnader, att ingen för närvarande kan beräkna dem. Detta
är en sida af saken.
En annan sida är den verkan, som denna slöjdundervisning komme
att hafva. Blir nemligen slöjdundervisningen obligatorisk vid semi¬
narierna, så står det nog icke länge på, förrän den blir det äfven i
folkskolan. Men min tro är, att denna endast skulle komma att lida
deraf. I de flesta fall undervisas ju gossar och flickor tillsammans,
och skall skolläraren undervisa gossarne i slöjd, så blifva flickorna
under tiden lemnade åt sitt öde. En följd häraf blir, att den vanliga
undervisningen kommer att lida en inskränkning, som ju måste anse»
högst betänklig. Yi veta också, hurusom vid 1877 års riksdag KougL
Maj:t föreslog, att undervisningstiden vid folkskolan skulle bestämmas
till fyra timmar på förmiddagen, hvarförutom två timmar på efter¬
middagen anslogos till slöjdundervisning. Men då man derjemte vet,
huru svårt skolråden på landsbygden hafva att fä en ordentlig skol¬
gång till stånd och huru svårt det äfven är för fattiga föräldrar att
låta sina barn besöka skolan i synnerhet på tider, då de lämpligen
skulle kunna sysselsättas på andra håll, så är det lätt att inse, huru
den redan nu knappa undervisningstiden beträffande vanliga läroämnen
Lördagen den 18 Juni, f. m. 9 N:0 16.
skulle blifva ännu knappare, om slöjdundervisningen i folkskolan Angående
..® . 0^gatonsk, Dertill kommer, att sådant äfven skulle hafva ansla9 f°r
till följd betydliga omkostnader för kommunerna, emedan naturligtvis anoJ^^y^e
särskilda lokaler för denna slöjdundervisning måste anskaffas, vare sig undervisning
derigenom, att sadana förhyrdes eller tillbyggdes, hvilket senare an- nid folkskole-
taghgen blefve det allmännaste på landsbygden, der lämpliga lokaler lärare-
lcke så lätt få hyras. Huru jag således än ser saken, kan jag icke
betrakta införandet af obligatorisk slöjdundervisning i folkskolan an- ^
nät än som skadlig så väl för folkskolan sjelf som äfven för statens
och kommunernas kassor, och det är på den grund, som jag i likhet
med den föregående talaren ber att få yrka rent afslag å utskottets
hemställan å denna punkt.
Herrar Göransson, Svensson i Lösen, Holm, Er sson i Vestlanda-
holm, Börjesson, Andersson i Lyckorna och Sundling instämde i detta
yttrande.
Herr Petersson i Runtorp: Jag fruktar, att de föregående ta-
larne se spöken på ljusa dagen. Med den erfarenhet, som jag har
tran den trakt jag tillhör, tror jag alls icke, att det är så farligt med
denna. sak, som de låtit påskina. Ty hvad först beträffar den an¬
märkningen, att slöjdundervisningen vid seminarierna skulle komma
att medföra en inskränkning i undervisningen uti öfriga ämnen, så
tror jag för min del, att den senare undervisningen tvärt om skulle
komma att hafva gagn af slöjdundervisningen, emedan denna skulle
blifva såsom en hvila, en fristund för eleverna, i synnerhet för dem
— och det torde väl vara de fleste — som förut hafva någon vana
vid slöjd. Från den synpunkten anser jag således, att man snarare
gör dem en tjenst genom att införa slöjden som ett undervisnings¬
ämne.
Hvad åter beträffar den andra invändningen, eller att icke alla
elever hafva den hag och fallenhet för slöjd, att de med någon fram¬
gång kunna undervisas deri, så kan jag väl icke tro, att någon före¬
stält sig, det meningen skulle vara att göra dem till mästare i den
ena eller andra branchen, utan afsigten är endast, att de skulle få
lära sig de första grunderna och handgreppen.
I min hemort hafva genom landstingets och hushållningssäll¬
skapets försorg anordnats frikurser i slöjd för skollärare, af hvilka man
ganska allmänt begagnat sig, och för min del har jag gjort den iakt¬
tagelsen, att, om man icke sammanbinder slöjdundervisningen med
den öfriga ^skolundervisningen, så tager denna senare ingen vigtig
fart. Tv såsom jag nyss nämnde om seminarieleverna, så är ock
med barnen i folkskolan det förhållandet, att de behöfva dessa re-
kreationsstunder, som slöjdundervisningen bereder dem, för att de
skola stå ut med och hafva något verkligt gagn af det ständiga lä¬
sandet och skrifvandet, som undervisningen i de andra ämnena häf¬
ver. Naturligtvis kan det icke heller här blifva fråga om att blifva
mästare i konsten, utan endast att barnen få göra sig litet förtrogna
N:o 16.
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Forts.)
10 Lördagen den 18 Juni, f. m.
med användandet af de särskilda redskapen, och att de äro roade
deraf, det vet jag också.
Nu skulle man väl kunna säga, att slöjdundervisningen skulle
kunna verka skadligt på folkskolan i allmänhet, emedan ämnena der,
förutom slöjden, äro ganska många, och att man icke kan samman¬
blanda gossar och flickor vid undervisningen i slöjd. Ingen har dock
tänkt, att flickor skulle öfvas i sådan slöjd som t. ex. svarfveri och
dylikt. De hafva sin slöjd för sig; och någon svårighet bör icke
uppstå att anskaffa lämpliga lärarinnor för undervisning i flickslöjd,
om man önskar det.
Huru jag ser saken, kan jag ej finna något giltigt skäl för. ut¬
slag å hvad utskottet här föreslagit. Det kan icke förnekas, att slöjd-
färdigheten på senare tiden gatt tillbaka; och man bör derför gorå
något för att uppmuntra den. För min del vill jag derför på det
varmaste förorda bifall till utskottets förslag, hvilket ju blott afser
anställande af försök med dylik undervisning på tre ställen utan. nå¬
gon nämnvärd kostnad. Och för öfrigt har Riksdagen råd att lägga
omkring tre millioner kronor i en pansarbat, sa har den nog också
råd att bekosta denna undervisning.
Jag yrkar, som sagdt är, bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde herrar Key, Lovén, Thomasson, Salil-
ström och Larsson i Fole.
Herr Löfberg: Under de sista trettio åren har ju allt mer .och
mer frågan om att åt det uppväxande slägtet bereda tillfälle att vinna
färdighet i handaslöjd utgjort föremål för liflig behandling. Man har
ock särskildt under sista tiden sökt införlifva undervisningen i slöjd
med den öfriga undervisningen i folkskolan. Regering och^. Riksdag
hafva äfven redan i visst fall afgjordt uttalat sig i fragan, da dels det
tillåtits att som särskildt ämne fa införa slöjd i skolan, och dels da
för den sålunda anordnade undervisningen, enligt kong! förordningen
den 11 september 1877, statsanslag kan erhållas.
De två förste talarne i ämnet hafva påpekat, att hufvudsyftet
med det nu begärda anslaget för anordnande af slöjdundervisning vid
några folkskolelårareseminarier skulle vara att sa småningom fa^slöjd
såsom obligatoriskt läroämne i folkskolan. Om ock något sadant
läge bakom, kan jag icke se något midt deri. Tvärt om. Men äfven
om man icke afser att under den närmaste tiden fa slöjdundervisningen
införd såsom obligatoriskt undervisningsämne i folkskolan, torde det
dock vara nödvändigt, att staten drager försorg derom, att de, som
bildas till lärare i folkskolan, få någon öfning och färdighet i slöjd,
emedan de ju kunna komma till skolor, hvarest undervisning i slöjd
redan är anordnad eller under deras tid kommer att der införas. ° Om
ock slöjdundervisningen bestrides af särskilda s. k. slöjdlärare,, sa kan
det ej annat än förefalla olämpligt, för att icke säga löjligt, att
folkskolelärare!! skulle vara främmande för ett ämne, som dock före¬
kommer i hans skola. .. , ...
Det kan derför ej, enligt min tanke, vara lämpligare, an att ia-
Lördagen den 18 Juni, f. m. H
faren sjelf under sin seminarietid blir satt i tillfälle att vinna öfning
jemväl i slöjd, sa att han åtminstone kan öfvervaka denna undervis¬
ning i skolan.
instämmer till alla delar uti den föregående talarens an-
10rande, att sa väl lärare som barn genom slöjdandet vinner en nöd¬
vändig rekreation, och att slöjdarbetet blir i viss mening en hvila för
det fortsatta arbetet i skolans öfriga ämnen.
Man har väl sett, att hushållningssällskap och landsting tagit sio-
an denna sak dels medelst anordnande af undervisningskurser för
utbildande af slöjdlärare, dels äfven genom att lemna lärare anslag
för att genomgå kurs vid Nääs’ slöjdlärareseminarium, hvilket i sitt
slag är ansedt och erkändt såsom ett mönster i hela vår verldsdel
och må hända än vidare. Men utom det, att denna slöjdlärebildning
är förenad med betydliga kostnader, är en enda anstalt för otillräcklig
«r kunna bereda tillfälle åt landets lärarecorps att vinna nödig
slöjdfärdighet. Då man upptager slöjdfrågan såsom undervisnings¬
ämne vid folkskolelärareseminarium eller i folkskolan, bör man no^a
skilja mellan denna art af handaslöjd och den egentliga hemslöjden.
Jag anser nemligen, att man genom att införa slöjdundervis¬
ning vid lärareseminarierna och folkskolan ingalunda har fullgjort
berättigade kraf på åtgärder i fråga om hemslöjden och dess befor¬
drande, hvarför man icke heller får förblanda dessa båda, utan böra
de stå^ som två skilda saker —- den förra såsom uteslutande ämnad
att i så. väl pedagogiskt som metodiskt afseende i det närmaste sam¬
manföras med skolans öfriga undervisning, den sistnämnda deremot
atsedd att bland befolkningen i allmänhet införa allmän hemslöjd¬
färdighet. Den verksamhet, jag derför anser hushållningssällskapen
och landstingen i detta hänseende böra företaga, torde i främsta rum¬
met höra afse hemslöjdens befordran i allmänhet, hvilken också måste
bedrifvas pa helt annat sätt än skolslöjden. Det bör deremot vara
statens sak att taga skolslöjden om hand. Af den siste talaren på¬
pekades, att det inom kommunerna finnes många skolor, i hvilka äro
anstälda lärarinnor, hvilka icke kunna undervisa på detta område,
men om man inom församlingen har blott en slöjdskicklig skollärare,
kan denne, äfven om han icke medhinner att undervisa på olika stäl¬
len, dock vara skicklig att öfvervaka och i hufvudsak handleda slöjd¬
undervisningen i det hela inom församlingen. Man har vidare sagt,
aft slöjdundervisningen i folkskolan skulle hafva en skadlig inverkan
på så sätt, att den skulle tillbakatränga åtskilliga andra ämnen. Jag
erkänner visserligen, att, när man ser på schemat för folkskolan och
de många ämnen det upptager, kan det verkligen förefalla så, men
jag tror att hvar och en, som har någon praktisk erfarenhet på detta
område, skall erkänna sanningsenligheten af det vittnesbördet, att
man har den största hjelp i folkskolearbetet i sin helhet genom
att dermed förena undervisning i slöjd. Jag ber för min del att få
yrka bifall till hvad utskottet föreslagit.
Herrar Broström och Nilsson i Vrängebol instämde med herr
Löfberg.
N:o 16.
Angående
anslag f ör
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Forts.)
N:0 16. 12
Angående
andag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Forts.)
Lördagen den 18 Juni, f. m.
Herr Hammarlund: Jag finner det verkligen något egendom¬
ligt, att inom denna kammare yrkas afslag å den föreliggande punk¬
ten. Denna kammare borde väl dock, synes det mig, hafva det stör¬
sta intresse i denna fråga, den borde väl skänka sitt understöd atr
att undervisningen ledes i en praktisk rigtning, att handarbetet lik¬
ställes med den bokliga undervisningen.
Den förste talaren lade stor vigt vid, att ett par seminarier gjort,,
såsom han sade, grava anmärkningar mot förslaget om slöjds in¬
förande. Men han underlät att nämna, att flera yttranden i motsatt
rigtning jemväl inkommit. Det är ju heller icke (råga om att införa,
slöjd vid alla seminarierna, utan endast vid dem, der det utan
olägenhet kan ske. Den har redan införts i Karlstad och skulle
komma att införas i Lund och Hernösand, der vederbörande rektorer
framhållit, att något intrång af slöjden på den öfriga undervisningen
alls icke vore att befara, samt ansett, att slöjden skulle blifva ett
icke oväsentligt medel för främjande af elevernas både kroppsliga och
andliga utveckling, hvarjemte de framhållit, att eleverna, som nästan
utan undantag före sitt inträde vid seminariet egnat sig åt kropps¬
arbete och derför mera än lärjungar vid andra läroverk lede till sin
helsa af ihållande tankearbete, behöfde i allmänhet för sitt välbefin¬
nande mera kroppslig verksamhet, än som bereddes dem vid gymnastik-
öfningarna och genom arbete i seminariets trädgård, samt att syssel¬
sättningen med slöjd borde kunna bidraga till att hos seminarie-
eleverna väcka och underhålla aktningen för det kroppsliga arbetet,
hvilket de stundom vore benägna att ringakta.
Den erfarenhet, man har från Karlstad, jäfvar fullkomligt det
påståendet, att slöjden är hinderlig för den bokliga undervisningen.
Slöjdundervisning har nemligen under flera år varit införd vid semi¬
nariet i Karlstad, men icke har man förnummit, att de elever, som
utgått derifrån, varit mindre kunniga i bokliga ämnen än de, som
utgått från andra seminarier.
Vi hafva alldeles nyss fått ett ganska talande bevis för, att slöjd¬
undervisning icke har någon dylik menlig inverkan pa öfriga studier.
Här finnes nemligen i Stockholm en skola, den s. k. praktiska aibets-
skolan, hvilken numera är ett fullständigt läroverk. I vår har student¬
examen för första gången aflagts af elever från denna skola.. Dessa
elever hafva i många år deltagit i skolans slöjdundervisning vid sidan
af de bokliga studierna, men detta oaktadt hafva de lika fort^ som
elever vid statens läroverk tagit sin examen och en vacker sådan.
Detta visar ju, att slöjden icke haft någon ofördelaktig inverkan på
de bokliga studierna.
Den förste talaren påstod, att slöjden skulle komma att skada
folkskolan. Jag tror dock, att hvarken han eller den andre talaren
äro fullt kompetenta att bedöma, detta, emedan, såsom vi veta, slöjd¬
undervisning ty värr icke vunnit någon utbredning i Skåne; man kan
alltså icke hafva någon erfarenhet derifrån i denna fråga.
Erfarenheten från andra delar af landet jäfvar deremot fullkomligt
den förste talarens påstående, att slöjdundervisnings införande i folk¬
skolan skulle komma att skada denna. Det har visat sig, att sa väl
Lördagen den 18 Juni, f. m. 13
lärjungarne som deras målsmän med glädje omfattat tillfället till un¬
dervisning i slöjd, och det är ett faktum, att skolan härigenom blifvit
långt kärare både för folket och för barnen. Skolgången har i all¬
mänhet vant ordentligare i de skolor, der slöjdundervisning införts,
hvarjemte många andra fördelar vunnits deraf.
Det är nu icke alls fråga om införande af obligatorisk slöjdunder¬
visning i. folkskolan. Folkskolestadgan säger tydligt, att den icke är
obligatorisk. Denna sak . behöfva vi alltså icke nu tala om. Här är
endast fråga om att införa undervisning i slöjd vid tre läraresemi¬
narier.
På de skäl, som äro anförda i Kongl. Maj:ts proposition, skulle
jag helst se, att densamma blefve antagen utan ändring, helst de
äskade . 2,000 . kronorna för hvarje seminarium nog blifva behöfliga,
men då här icke finnes någon utsigt till framgång för propositionen
oförändrad, skall jag anhålla, herr talman, att få yrka bifall till ut¬
skottets hemställan.
Herr Petersson i Hamra: Jag skall be att få förutskicka den
upplysningen, att jag, så godt jag kunnat, inom Östergötland sökt
verka för slöjdundervisningens utbredande. Den har också blifvit sär¬
deles omhuldad af landstinget inom denna provins, och äfven befolk¬
ningen har visat den stora sympatier. Men så stor vän jag än är af
slöjdundervisningen, vill. jag likväl gifva herr Ivar Månsson rätt deri,
att, om obligatorisk slöjdundervisning införes i våra folkskolor, detta
skall lända till skada icke blott för undervisningen i de öfriga ämnena
utan äfven för sjelfva slöjdundervisningen. Jag tror, att man i. första
rummet bör se till, att de personer, som skola meddela undervisning
i slöjd, äro sa intresserade för sitt ämne, att de göra denna undervis¬
ning lefvande och verksam för de elever, som de skola undervisa. Men
icke. kunna alla folkskolelärare hysa ett så stort intresse för slöjdunder¬
visningen, och. således skulle det mångenstädes blifva ganska illa be-
stäldt med slöjdundervisningen i folkskolorna, om denna undervisning
blefve obligatorisk derstädes; och derhän komme det väl att gå, derest
obligatorisk slöjdundervisning blefve införd i folkskoleläraresemina¬
rierna. . Ett annat ämne, som blifvit obligatoriskt vid folkskolelärare¬
seminarierna och som man äfven försökt göra till obligatoriskt läro¬
ämne vid folkskolorna, är trädgårdsskötseln; men jag vill fråga eder,
mine herrar, och i synnerhet, dem bland eder, som äro bosatta på
landsbygden, om denna undervisning verkligen varit till någon nytta?
Jag för min del tror det icke. Bland de lärare, åt hvilka denna un¬
dervisnings meddelande blifvit anförtrodd, finnes nemligen knappast en
af tio, som har verkligt intresse för saken. På samma sätt kommer
det helt säkert också att förhålla sig med slöjdundervisningen i folk¬
skolorna, om den skall vara obligatorisk; och jag tror, att det blir en
mycket stor tunga för eleverna, om saken drifves derhän. Inom Öster¬
götland äro icke obetydliga anslag beviljade för slöjdundervisningens
befrämjande. De folkskolelärare, som hafva fast anställning och som
sa önska, kunna kostnadsfritt genomgå en slöjdkurs vid slöjdsemi¬
nariet i Nääs. Om da inga andra anmäla sig till genomgående af en
N:o 16.
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Forts.)
N:0 16. 14
Lördagen den 18 Juni, f. m.
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkshole-
lärare-
seminarier.
(Forts.)
sådan kurs än de, som hafva lust för saken och som på förhand veta,,
att det inom den kommun, de tillhöra, verkligen finnes intresse för
slöjdundervisningen, så går saken framåt och omfattas med kärlek. Jag
tror derför, att det bästa sättet att gagna slöjdundervisningens sak vore,
om staten med ett särskilt anslag understödde slöjdseminariet vid
Nääs, så länge det fortfar med sin verksamhet eller, när det i en
framtid kommer att upphöra, inrättade ett särskilt slöjdseminarium,
der elever från folkskolelärareseminarierna och redan anstälda folk¬
skolelärare kunde få åtnjuta undervisning. På detta sätt tror jag, att
vi skulle kunna få denna vigtiga sak förd framåt. Att göra slöjd¬
undervisningen obligatorisk i folkskolelärareseminarierna, tror jag der¬
emot skulle förderfva hela saken.
Jag instämminer sålunda i herr Ivar Månssons yrkande om af¬
steg å den nu föredragna punkten, sådan den nu föreligger.
Herr Jönsson i Mårarp: Då jag är väsentligen förekommen
af den föregående talaren, kan jag fatta mig ganska kort.
Jag vill blott erinra om den gamla visan: “klockarfar han skall all¬
ting bestyra", som vi litet hvar förmodligen hört sjungas i vår barndom.
Denna visa skildrar de många och olikartade göromål, som åligga en
klockare, och när man hör den, förundrar man sig öfver, att klocka¬
ren verkligen kunde hinna med allt detta. Men jag tror, att det är
mycket värre för folkskoleläraren i våra dagar, flan skall undervisa
i alla folkskolans ämnen och dessutom vara militär och trädgårds¬
mästare. Skall han nu blifva slöjdlärare också, tror jag verkligen
att han får för mycken sysselsättning. Jag har sjelf i tio års tid
sysslat med slöjd, så att jag vet hvilket arbete det klöfver, så vida
det icke skall blifva fusk af alltsammans. Det har också sagts, att
meddelandet af slöjdundervisning skulle vara en verklig hvila för lä-
rarne. Jag tror för min del, att det är en ganska dålig hvila att
undervisa ett tjog pojkar i slöjd. Dessutom höra vi komma i håg,
att många lärare äro så opraktiskt anlagda, att de icke ens kunna
slå en spik i en vägg. Deremot hafva de i allmänhet anlag att sköta
kommunala värf, och det göra de i allmänhet till belåtenhet. Jag
tror derför, att, om man skall gifva folkskolelärarne någon syssel¬
sättning utom deras egentliga tjenstgöring, de då böra användas på
sådana områden, der de kunna vara till någon verklig nytta.
Jag yrkar afsteg å såväl Kongl. Maj:ts proposition som utskottets
förslag.
Herr Truedsson: Jag erkänner villigt det vackra i förstegets
syfte, men vill i alla fall yrka afsteg derå till följd deraf, att, enligt
mitt förmenande, rätta tiden nu icke är inne att bevilja ett dylikt an¬
slag, då så allmänt betryck råder i landet.
Chefen för kongl. eklesiastikdepartementet, herr statsrådet Ham¬
marskjöld: Det torde vara flertalet af kammarens ledamöter väl
bekant, att slöjdundervisningen i våra folkskolor under de senaste tio¬
talen af år tagit mycken fart, så att den i vissa orter blifvit införd i
Lördagen den 18 Juni, f. m.
15 N:o 16.
|le, ““W* skolor. Så vidt jag kunnat förnimma såväl från min
födelsebygd som ock genom samtal med personer från andra trakter
i—j11 i ’ . r.man 1 allmänhet varit ganska belåten med resultatet af
slöjdundervisningens införande i skolorna. Denna undervisnina' har
dels visat sig nyttig för barnen i kroppsligt afseende och dels äfven
befordrat deras bag för skolundervisningen. Den omvexling mellan
läsning och sysslandet med praktiska yrken, som deraf blifvit eu följd
har gjort barnen mer glada att begifva sig till skolan. Det har med¬
delats mig,. att man på sina ställen till och med användt deltagandet
1 e"Sr u^estängandet från slöjdlektionerna rent af såsom belöning eller
i-ra.Ti Pen’ son}. uPP^®r^ iPa> bär till straff derför utestängts från
slöjdlektionen, eller den, som uppfört sig väl, har såsom belöning fått
deltaga deruti. Jag lemiiar a sido, om detta kan vara så alldeles
rigtigt, men jag nämner det för att visa den verkan, man ansett sig
finna, att slöjdundervisningen har på skolgången. Någon skada för
skolbarnen af denna undervisning torde sålunda icke behöfva befaras.
Nu är emellertid alldeles icke fråga om att obligatoriskt åläo-ga
kommunerna att införa slöjdundervisning i folkskolorna. Något sådlmt
ar hvarken föreslaget eller ligger i min tanke att föreslå, utan står
jag i likhet med flere föregående talare på den ståndpunkt, att det
bor fa bero på kommunernas, egen önskan att införa dylik undervis-
nm(p ,e^er ick;e- Men visserligen lefver jag i den förhoppning, att,
med stegrad erfarenhet om slöjdundervisningens nytta, allt flere kommuner
skola finna det med ungdomens bästa förenligt att införa slöjdunder¬
visning i sina skolor. Något tvång dertill har emellertid aldrig legat
i min tanke.. Det torde man nu i allmänhet vara ense om, att det
bär nera svaxigbeter att halla särskilda slöjdlärare för barnens under-
visning. Det är icke sagdt, att tillgång till sådana finnes. Oftast
skulle en sådan anordning blifva vida dyrare, än om man låter folk¬
skoleläraren få denna lilla biförtjenst. Och framför allt, de för barns
undervisning mera främmande personer, som man sålunda skulle draga
in i skolan, hafva sällan den förmåga att sköta en mängd barn, att
icke hvarjehanda odygd och skoj uppkommer, då barnen icke stå
under sm vanliga lärares uppsigt och tuktan. Derför tror jag, att
alla om folkskolan nitälskande personer önska, att folkskoleläraren
sjelf, der sig göra later, skall hafva om hand äfven denna undervis-
ning. Någon obenägenhet hos lärarne att åtaga sig densamma, tror
jag alldeles icke finnes, åtminstone om de sättas i tillfälle att in-
hemta de kunskaper, som behöfvas. I detta sammanhang vill jäv
särskildt erinra om, hvad redan af en annan talare blifvit anmärk?,
nemligen att här icke är fråga om att göra folkskolorna till sådana
anstalter, der eleverna skola uppfostras till fullärda snickare eller andra
handtverkare, utan meningen är endast att lära pojkarne att handtera
de mest vanliga verktygen.
. ^ man nu befordra en lämplig anordning af slöjdundervisning
i folkskolorna, måste man tillse, att kommunerna må komma i till¬
fälle att utan allt för stor svårighet anordna sådan helst under led¬
ning af den ordinarie folkskoleläraren. Det torde således vara skäl
att ställa sa till, att det finnes folkskolelärare, som hafva de derför
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Forts.)
N:0 16.
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole-
lärare-
seminarier.
(Forts.)
16 Lördagen den 18 Juni, f. m.
nödiga kunskaperna. Derför har allt sedan 1876 undervisning i slöjd
meddelats vid folkskolelärareseminarium i Karlstad. Efter hvad jag
kunnat inhemta, har man der varit mycket belåten med införandet åt
denna undervisning. Jag har derom samtalat med hade den nu¬
varande och den förut varande seminarierektorn, och båda hafva de
varit eniga derom, att de icke ville vara af med slöjdundervisningen,
utan ansett densamma såsom en stor förmån för detta seminarium.
Hvari ligger väl då denna förmån? Jo, framför allt deri att, på sätt
en talare redan omnämnt, eleverna, hvaraf de flesta komma från
praktiska yrken, må bäst af att, tillika med studierna, äfven få syssel¬
sätta sig 'med något kroppsligt arbete. Det gör ock studierna mera
lifvande, skollifvet mera intressant. Nu har man väl sagt, att en del
skollärare vore så opraktiska, att de icke kunde “slå in spik i vägg."
Det är ju mycket möjligt, att så är. Men jag anser detta vara ett
desto större skäl att tillse, att de, under det de äro bildbara, utbildas
så, att de åtminstone få så mycket praktisk kunskap, att de kunna
sjelfve slå in spiken i väggen och icke behöfva dertill begära hjelp af
någon annan. . .
Jag för min del är så intresserad för slöjdundervisningen, att jag
önskar ”dess införande äfven vid våra allmänna läroverk. Svårigheterna
häremot äro dock i allmänhet för stora, för att detta nu genast skulle
kunna ske annat än undantagsvis, men jag har bjudit handen till dess
införande vid några läroverk, och jag hoppas att man med tiden skall
kunna införa den vid allt flera.
Eu har man sagt, att denna undervisnings införande i folkskole-
seminarierna vore förenad med sa ofantligt stora kostnader, och man
har målat på väggen betydliga utgifter till material och. lärare och
till och med stora byggnader för ändamalet. Något sadant är alls icke
fråga om. I Karlstad vid dervarande seminarium har slöjdundervisning
fortgått i tio år, och der har aldrig kommit på tal behofvet af några
särskilda byggnader, utan har undervisningen der fortgått medelst ett
litet anslag af 1,500 kronor, eller just samma summa som utskottet
här föreslagit. Hvad anslagets storlek angar, sa äro 2,000 kronor af
Kongl. Magt begärda. Och jag är icke i stånd att säga, huruvida icke
detta belopp verkligen behöfves. Detta beror hufvudsakligen på kost¬
naden för anskaffande af lämplig lokal. Jag kan derför å andra sidan
icke säga, att icke 1,500 kronor möjligen räcka till, och derför vill
ja<r nu åtnöjas med denna af utskottet föreslagna summa. Skulle^den
ej ”räcka till, får Riksdagen naturligtvis höra af frågan ännu en gång.
Jag hemställer på grund häraf, huruvida icke kammaren må finna
skäl att bevilja det ifrågavarande anslaget.
Herr Andersson i Lyckorna: Jag skulle icke behöft taga. till
ordet, då jag instämt med herr Lasse Jönsson, men jag kan dock icke
underlåta att säga, att, då man begärt detta anslag för att fa folk-
skolelärarne skickliga till slöjdlärare, ligger det i sakens natur, att derest
församlingarna skola fä nytta af denna slöjdundervisning, måste de i
sina skollokaler inrymma en särskild slöjdafdelning eller till och med
anskaffa en ny lokal, men skollokalerna äro redan nu för trånga, ty,
Lördagen den 18 Juni, f. m. 17
såsom vi veta, har under de senaste 20 åren barnens antal betydligt
tillväxt, och församlingarna hafva redan nu haft mycket besvär och
kostnader för anskaffande af tillräckliga lokaler. Skulle slöjdundervis¬
ningen nu bedrifvas pa praktiskt sätt, är det naturligt, att ännu större
lokaler maste anskaffas. Äfven behöfves en mängd materialier. Jag
har såsom skolrådsledamot mer än en gång sett, huru svårt det är
att fä nödiga medel för anskaffande af den skolmateriel, som nu för
tiden behöfves, och skall nu ytterligare anskaffas slöjdmateriel, blir
det ändå värre.
Pa grund häråt yrkar jag fortfarande afslag på utskottets förslag.
Herr P. A. Siljeströ m: Jag intresserar mig mycket lifligt för slöjd¬
undervisningens införande och anser att den borde meddelas i äfven andra
skolor, än folkskolorna, och det af två skäl, nemligen dels för att öka
handafärdigheten och skärpa ögat och det praktiska sinnet och dels
föi att bidraga till den intellektuella utvecklingen. I förra afseendet
är slöjdundervisningen af vigt framför allt för städerna, der den
praktiska uppfostran, såsom bekant, nästan helt och hållet försum¬
mas i hemmen, men nu mera äfven för landsbygden, enligt hvad
en representant från Södra Möre upplyst. Då här icke är fråga om
någon obligatorisk slöjdundervisnings införande, och då man ännu icke
kan anses hafva vunnit tillräcklig erfarenhet i den sak, hvarom fråga
äi, kan jag icke anse. skäl vara för handen att afstå det begärda an¬
slaget. Detta om slöjdundervisning i allmänhet.
En annan fråga är om de anspråk man i det fallet bör ställa på
folkskolelärare!!, och i det fallet kan jag icke ammat än tro, att hvad
herr Ivar Månsson anfört förtjena!- att väl beaktas; jag afser frågan
om att göra slöjdundervisningen obligatorisk för folkskolelärarne. Jag
kan icke underlåta att fästa herrarnes uppmärksamhet på de öfver-
drifna fordringar man ställer pa folkskoleläraren. Man fordrar af ho¬
nom för mycket. Han skall vara en religions]ärare, som med varmt
hjerta och full öfvertygelse undervisar barnen i religionsläran, så att
de blifva väl förberedda för nattvardsläsningen, hvilket väl egentligen
och bäst borde och kunde, äfven det, omhänderhafvas af kyrkan. Der¬
jemte skall han undervisa barnen i räkna, skrifva, historia och geo¬
grafi och naturvetenskap m. m., visserligen icke mer än de första
elementerna; men den, som har någon erfarenhet i undervisning,
vet mycket väl, att det icke är lätt att undervisa i t elementerna,
om man icke sjelf står betydligt öfver elementerna. Ån vidare vill
man att han skall undervisa i trädgårdsskötsel och slöjd såväl som i exer¬
cis och gymnastik samt i sång. Der han varit klockare har han haft
att vaccinera barn in. m. Han skall med ett ord vara allt i allom.
Sadant lyckas icke. Det är icke möjligt att finna folkskolelärare, som
uppfylla alla dessa fordringar. Vill man, att folkskoleläraren skall
vara hvad han kan och bör vara, kan detta icke ske på annat sätt än
genom att särskilja dessa undervisningsämnen. Om han obligatoriskt
endast behöfde undervisa i de verldsliga läseämnena, skulle han kunna
komma långt. .. Om sedermera, såsom herr Peterson i Hamra antydt,
man, der omständigheterna derför lämpade sig, och dervid folkskolelära-
Andra Kammarens Prut. 1887. B, N:o 16.
N:0 16.
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Porta.)
2
N:0 16. 18
Angående
anslag föl
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
'Forts.)
Lördagen den 18 Juni, f. m.
ren utan tvifvel eventuel skulle kunna medverka, beredde undervisning i
trädgårdsskötsel och slöjd, så skulle man äfven i det fallet kunna
åstadkomma något med besked. Nu fruktar jag, att man alltför ofta
misslyckas, emedan man vill för mycket. Detta anmärker jag naturligt¬
vis icke för att göra någon invändning mot slöjdundervisningen, som
jag anser det mycket vigtig^ att understödja; jag bar endast velat be¬
gagna tillfället att uttala en pedagogisk sats, som jag tror det vara
af vigt att här vid lag beakta.
Herr Liss Öl. Larsson: Som jag icke var med i utskottet vid
behandlingen af denna fråga, så har jag icke kunnat reservera mig
mot utskottets förslag. Men min åsigt i detta fall är densamma som
förut, då dylika frågor förekommit i utskottet. Det kan väl vid första
påseendet förefalla så, som om här vore fråga om en mycket liten summa,
ty den är här upptagen blott till 4,500 kronor, om man frånser några
tusen, som förekomma längre fram i utlåtandet. Men det är dock en
början, och man behöfver icke vara utrustad med mycket förutseende
för att finna, det denna sak framdeles skall komma att kräfva stora
summor. Men om den praktiska nyttan kan komma att motsvara
dessa summor, derom kunna tankarne vara delade. För min del an¬
ser jag, att man kunde låta denna sak fortfarande gå såsom hittills,
till dess man vunnit mera stadgad åsigt härutinnan. Dessutom har
jag hört temligen allmänna klagomål deröfver, att den kurs, som folk¬
skolelärare redan nu hafva att genomgå, skulle kräfva för lång tid.
Denna kurs är nemligen för närvarande fyraårig. Skulle man nu yt¬
terligare öka den med slöjdundervisning, så fruktar jag, att den komrne
att förlängas med ett eller annat år. Jag tror dock, att denna kurs
redan nu är tillräckligt lång i förhållande till den aflöning, vi hafva
råd att erbjuda våra folkskolelärare. Dessutom är jag af den åsigt,
att jag icke kan begripa, hvarest vi skola finna dessa tusenkonstnärer,
som skola kunna lära sig allt detta. Om man ser till, huru det för¬
håller sig i detta afseende inom högre läroverk och tekniska skolor,
så skall man finna, att de olika ämnena der äro fördelade på en mängd
lärare, som undervisa en hvar i sitt. Men inom folkskolan åter for¬
drar man, att en och samme lärare skall undervisa i alla i skolan
förekommande ämnen och således sjelf ega en något så när god kun¬
skap deri. Detta synes mig redan nu vara väl mycket begärdt, och
skall man nu dertill fordra, att denne ende lärare skall undervisa jem¬
väl i slöjd, så torde detta blifva en orimlighet För öfrigt kan man
väl ej begära, att en folkskolelärare skall lära sig alla slags slöjder, så¬
som snickeri, skomakeri m. m. dylikt, eller, om en lärare fått lära sig
det ena eller andra, skola då alla de gossar, som gå i den skolan,
lära sig att blifva skomakare eller snickare? Detta synes mig blifva
en alltför ensidig utbildning. Dessutom skola vi komma i håg, att
vi i folkskolan hafva såväl gossar som flickor, och icke kan man väl
begära, att i eu skola, der endast en manlig lärare finnes, denne skall
undervisa flickorna i för dem lämpliga slöjder, såsom t. ex. virkning,
strumpstickning och dylikt. Icke heller kan väl en skollärarinna un¬
dervisa gossarne i sådana slöjder, som tillhöra det manliga könet. Der-
Lördagen den 18 Juni, f, m, 19
för tror jag att mycket stora svårigheter komma att uppstå på landet
för denna sak, då man icke der kan hafva råd att hålla särskilda lä¬
rare för gossar och flickor, ty på det ena stället, der en manlig lärare
funnes, skulle gossarne få lära sig slöjd men icke flickorna, medan åter,
der en qvinlig lärare funnes, förhållandet skulle blifva tvärtom. Med
anledning af alla dessa svårigheter anser jag, att staten icke bör in¬
gripa i denna sak, utan helt och hållet öfverlemna densamma åt kom¬
munerna sjelfva. För öfrigt är, såsom jag redan förut sagt, antalet
ämnen, hvari undervisning i folkskolan lemnas, så stort förut, att lä¬
raren behöfver egna hela sin tid deråt, utan att barnen ändock kunna
sägas blifva för lärda.
Skulle nu härtill komma undervisning i slöjd, för hvilken må¬
hända hvarken läraren eller lärjungarne hafva några anlag, så tror
jag, i likhet med hvad flere andra redan uttalat, att detta skulle mer
skada den öfriga undervisningen än gagna densamma. Det sades
nyss från statsrådsbänken, att här icke vore fråga om någon stor
summa, och att det endast var i fantasien, som man målat ut de
störa kostnader, som denna slöjdundervisning i framtiden skulle med¬
föra. Det är nog vanligt, att, då man börjar med en sådan sak, man
söker visa, huru litet den skall komma att kosta, såsom man äfven
nu gör, då det icke är fråga om mer än 4,500 kronor, men icke blott
jag utan många med mig hafva dock varit med nog länge för att veta,
hvad ett sådant frö kan innebära. Vi hafva visserligen för närvarande
skolhus öfver hela landet, men jag tror dock icke, att man ännu nå¬
gonstädes har särskilda slöjdlokaler. Om derför slöjdundervisning skall
ega rum i folkskolan, så torde det snart blifva nödvändigt att skaffa
särskilda lokaler derför.
Då jag sålunda anser, att en folkskolelärare har mer än nog utaf
att lära sig alla de ämnen, som för närvarande erfordras, utan att man
dertill lägger en kurs i slöjd, emedan man då skulle fordra allt för
mycket af dessa lärare, samt undervisningen äfven komma att blifva
för omfattande för barnen, så förenar jag mig med dem, som yrkat
afslag å utskottets betänkande i denna punkt.
Herr Beckman: I likhet med min ärade granne på stockholms¬
bänken är jag en varm vän af slöjdundervisningen. I likhet med ho¬
nom må jag också gerna erkänna, att man lagt mycket och tungt
arbete på folkskolelärarens axlar. Han har, så yttrades det, redan så
många ämnen att undervisa uti, att han icke kan tåla vid ett till.
I viss mening är detta yttrande sant. Ty skulle man lägga på
honom ett nytt bokligt ämne, så är jag lika väl som någon fullkomligt
öfvertygad derom, att man beginge ett misstag. Men hvad slöjd¬
undervisningen beträffar, är förhållandet ett annat. Den är just en
motvigt mot den myckna bokliga undervisningen. I stället för att
öfveranstränga hjernan lemmar den henne hvila, enär denna undervis¬
ning sysselsätter handen och skänker arbetets rörelse åt kroppen.
Detta tror jag vara så välgörande, att slöjdundervisningen, långt ifrån
att kännas såsom en ny börda, snarare uppfattas såsom en hjelp att
bära förut pålagda bördor.
N;V 16.
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Forts.)
N:0*l6. 20
Lördagen den 18 Juni, f. m.
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd-
■undervisning
vid folkskole-
lårare-
seminarier.
(Forts.)
Det är mycket sant, som en talare på dalabänken anmärkte, att
man ej får af läraren vänta att han skall vara en tnsenkonstnär. Och
det har förut försäkrats, att det finnes personer, så opraktiskt anlagda
att de icke ens kunna lära sig slå en spik i väggen. Det är möjligt,
att sådana finnes, och med dem kan man naturligtvis rakt icke före¬
taga någonting. Meningen är dock här att resonnera om personer, som
äro temligen normala, och då tror jag mig tryggt kunna påstå, att
det stora flertalet seminarieelever skola kunna lära sig så pass mycket
slöjd, som behöfves för att meddela undervisning deri. Man kan
visserligen icke begära, att de skola blifva mästare, men man kan ju
kanske nöja sig med mindre.
Här är för öfrigt, såsom redan blifvit påpekadt, alls icke afsigten
att göra slöjden obligatorisk i landets alla skolor. Här är blott fråga
om att söka tillgodose ett behof, som redan visat sig i skilda landsdelar,
der man gerna ville införa slöjdundervisning, men tycker att det
ställer sig för dyrt att hålla särskilda slöjdundervisare. För sådant
fäll är det lyckligt, om slöjdundervisningen kan förenas med den
öfriga folkundervisningen genom användande af folkskolelärare. Han
är ju dessutom i pedagogiskt hänseende den lämpligaste slöjdunder-
visaren.
Om man så fattar slöjden, som talaren på dalabänken, nemligen
att den blifvande undervisaren skulle lära sig ett särskildt yrke t. ex.
skomakeri och år efter år uppfostra skomakare, den ena generationen
efter den andra, så visar man åtminstone en sak: man har icke till¬
räckligt beaktat den utveckling, som slöjdundervisningen faktiskt tagit
i vårt land. Den har just gått i motsatt rigtning. Den har ej haft
till mål att meddela färdighet i ett specielt yrke. Afsigten har tvärt om,
såsom den förste talare, som talade för bifall till punkten, framhöll,
varit den, att lära barnen använda sina händer och bruka de vanliga
verktygen; derför är det oftast träslöjden, som lägges till grund för
slöjden i skolan.
Naturligtvis kan det icke gerna ställas så till, att gossar och
flickor i allmänhet kunna gemensamt undervisas i slöjd. För flickorna
måste man vanligtvis använda en särskild slöjdlärarinna, såvida icke
någon qvinlig lärarekraft redan är anstäld i skolan. Måste man
undvara en lärarinna i qvinlig slöjd, så gifves dock vanligen i hvarje
godt hem flickorna tillfälle att få lära sig något i fråga om sömnad,
stickning m. m., deremot är det långt ifrån fallet, i fråga om den
manliga slöjden, att gossarne vanligen fä lära något i hemmet. Der¬
för bör man, äfven om det skall ske med någon uppoffring, söka
att utom hemmen bereda gossarne sådan undervisning.
Slutligen får jag å nyo upprepa, att jag icke kan fatta, hvarför
man säger, att det här föreliggande förslaget skulle innebära hvad
man kallat “en fara“, eller med andra ord att slöjden genom dess
antagande skall blifva obligatorisk i folkskolorna. Man har under
öfverläggningen litet emellan yttrat sig så, som om detta skulle vara
det slutliga och medvetna ändamålet. Men detta är ej förhållandet,
utan det är tvärt om, såsom jag redan sökt påvisa, endast meningen
Lördagen den 18 Juni, f. m.
21 N:o 16.
att bereda de kommuner, som sådant önska, tillfälle att för billigare
pris än eljest erhålla slöjdundervisning.
Jag anhåller, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Med herr Beckman instämde herrar Ericsson i Ahlberga, Östberg,
Söderblom, Bokström, Oléhn, Johnsson i Norr Kärra, Ahlström, Wij-
kander, O. Melin, Collander, Andersson i Hasselbol, Segerlind, Anders¬
son i Lysvik, Elowson och Hansson i Solberga.
Herr Jonsson i Hof yttrade: När man kan uppdrifva frågans bety¬
delse till sådan grad, som åtskilliga talare här gjort, så är det mycket
lätt att få fram motståndare mot förslaget. Och dock är frågan på det
hela taget mycket oskyldig. Hvad är det fråga om annat än att be¬
vilja 4,500 kronor till tre seminarier och de elever, som vilja gå igenom
en slöjdkurs och i sammanhang med den öfriga undervisningen in¬
hemta denna kunskap?
Här talas om obligatorisk slöjdundervisning i folkskolan, men
hvad hafva dessa fantasier att göra med sjelfva sakförhållandet? Huf-
vudsyftet med denna slöjdundervisning måste väl vara det, att barnen
få lära sig handtera allmänna verktyg och, hvad som är ännu vigtigare,
att de, sedan de lärt sig begagna verktygen, skola få håg att använda
dem i hemmen och göra nytta för familjen i stället för att ligga på
spiselhällen eller ute i snödrifvorna om vintern. Det är detta, som
det är fråga om, och dertill fordras icke så stor skicklighet hos folk-
skolelärarne, som man tror. Vore meningen åter att utbilda handt¬
verkare, då vore det förslag, herr Axel Petersson omnämnde, eller att
gifva läraren särskildt anslag för genomgående af en kurs vid Nääs,
på sin plats, men derom är icke fråga, utan allenast om inhemtande
af de första grunderna i detta ämne. Jag förstår icke, huru man kan
gifva sig in på fantasier och föreställningar, som icke finnas till. Jag
för min del vill slutligen, för öfrigt anslutande mig till hvad herr
Beckman nyss yttrade, yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Lasse Jönsson: Den siste ärade talaren sade, att det nu
ju endast gälde en obetydlig summa, nemligen 4,500 kronor. Han,
såsom ledamot i statsutskottet, borde emellertid hafva reda på inne¬
hållet i 43 punkten i betänkandet, der utskottet hemställer, att Riks¬
dagen måtte för år 1888 anvisa ett extra anslag af 5,000 kronor till
anordnande af undervisning i slöjd vid tre folkskolelärareseminarier.
Detta anslag skulle komma till utöfver det nu ifrågavarande, ty, säger
utskottet i 43 punkten, om hvad utskottet i 11 punkten föreslagit
vinner Riksdagens bifall, erfordras jemväl hvad utskottet hemstält om
under 43 punkten. Detta spelar väl heller ingen roll. Men när man
uppför ifrågavarande anslag på ordinarie stat, slår man in på en väg,
som man nödgas fullfölja. Inom kort skall det visa sig, att man icke
vidare kan få lärare i slöjd för af utskottet beräknade 900 kronors
årlig lön. Beloppet måste ökas. Slutligen räcka ej heller lokalerna
till längre. Man måste bygga nya hus eller hyra lokaler. Detta skall
blifva en känbar kostnad. Om dertill kommer, att man betvifla!- nyttan
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd-
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Forts.)
N:0 16. 22
Lördagen den 18 Juni, f. m.
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd-
undervisning
vid folkskole¬
lärare¬
seminarier.
(Forts.)
af undervisningen i slöjd, torde man hafva skäl nog för yrkande om
afslag å punkten.
Herr Hammarlund yttrade med stort sjelfförtroende, att vi repre¬
sentanter från Skåne icke förstode oss på slöjd. Vid sådant för¬
hållande hade jag väntat, att herr Hammarlund skulle undervisa oss
om hvad han kände till om slöjden här i Stockholm och dess stånd¬
punkt i folkskolorna. I stället gick herr Hammarlund öfver till den
praktiska slöjdskolan här i staden. Men det är ju eu helt annan sak.
Den har helt andra lärarekrafter etc. Den bevisning, han derifrån
ville hemta, kan icke tillämpas på hvad han ville bevisa. Jag skall
emellertid icke längre upptaga kammarens tid, utan inskränker mig
till att förklara, det jag vidhåller mitt förra yrkande.
Herr Petersson i Runtorp: Jag kunde icke hafva behöft begära
ordet för andra gången, emedan herr Beckman redan framhållit hvad
jag kan hafva att säga. Jag skall derför yttra endast några ord.
Om här varit fråga om, att undervisningen i slöjd skulle blifva
obligatorisk i folkskolorna, skulle äfven jag uppträda deremot, men
dä så icke är fallet, vill jag framhålla ytterligare ett par skäl, som
tala för förslagets godkännande. Man har sagt, att man, om under¬
visning i slöjd skulle meddelas, skulle pålägga folkskolelärare allt
för mycket arbete. Detta kan vara till en viss grad sant. Och man
har frågat, huru går det med undervisningen i trädgårdsskötsel. Det
visade sig emellertid snart, att, der undervisningen i trädgårdsskötsel
omfattades med lust, den hade nytta med sig. Det är naturligtvis
ej möjligt, att alla skulle vara lämpliga att undervisa i slöjd. De,
som söka inträde såsom seminarieelever, hafva ju anlag, den ene för
ett och den andre för ett annat. Huru vore det också möjligt, att
en person skulle kunnna vara skicklig i allt? Om nu man önskar en
skollärare, som är hemma i slöjd, så bör det ju vara godt att kunna
få en sådan. Det vore, enligt mitt förmenande, en verklig fördel för
kommuner, som önska det, att kunna erhålla eu lärare, som har kun¬
skap i slöjd och är lämplig att undervisa deri, hvilket kommer att
synas af betygen ifrån seminarierna. Man har sagt, att det skulle
förorsaka stora kostnader att skaffa för sådan undervisning lämplig
lokal. Detta skäl skulle kunna vara bindande, om det vore fråga om
att göra undervisningen i slöjd obligatorisk, men nu förfaller det, ty
jag föreställer mig att, om man icke har något lämpligt skolhus och
icke vill anskaffa sådant, kan sådan undervisning icke ifrågakomma.
Har man deremot redan nu lämplig lokal, så vore det väl en fördel
för kommunen att kunna skatta sig en lärare, som eger kunskap i
slöjd. Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets förslag.
Herr Winkrans: Jag skall icke synnerligt förlänga diskussionen
om denna fråga, som redan tillräckligt diskuterats, och det så mycket
mindre, som jag delar den åsigt, hvilken framstälts och utvecklats af
ett par talare på stockholmsbänken.
Jag har begärt ordet för att upplysa, att i den kommun, jag
representerar, undervisning i slöjd inom folkskolorna införts redan
23 N:o 16.
Lördagen den 18 Juni, 1. m.
för omkring tolf till tretton år sedan. Samma betänkligheter, som
här yttrats emot sådan undervisnings införande, framstäldes der då.
Man säde, att lärjungarne skulle blifva öfveransträngda, och att det
skulle blifva svårt att anskaffa lämplig lokal, då man nyss förut upp¬
fört nya skolhus och dervid icke tagit hänsyn till undervisning i
slöjd. Man var tveksam om nyttan af slöjdundervisnings införande.
Denna tvekan hystes och uttalades dels af styrelsen öfver folkskolorna
och dels af den lägre befolkningen. Men på grund af den erfarenhet,
man nu vunnit i Göteborg, har förhållandet der förändrats. Man har
nu intet vidare emot slöjdundervisningen. Pöräldrarne äro glada och
nöjda, då de se, att deras barn hafva nytta deraf och vid af¬
gången från skolan lättare att skaffa sig utkomst. Man kan väl in¬
vända, att alla andra kommuner icke kunna jemföras med den jag
representerar. Det är sant, att denna i vissa afseenden är lyckligare
lottad än åtskilliga andra, men det är ju icke fråga om att införa
slöjdundervisningen på andra ställen, än der omständigheterna äro
gynsamma derför. Nog kan man, om man verkligen vill, införa
slöjdundervisning så väl i de äldre skolhusen som i synnerhet i dem,
som komma att uppföras. Det är ju icke fråga om att i dessa ut¬
bilda hvarken skomakare eller bokbindare, utan endast att vänja bar¬
nen till ett nyttigt arbete. Jag tror heller icke det skall komma att
anstränga barnen eller lärarne, och långt ifrån att trötta dem, bör
det i stället verka såsom en rekreation genom att de få ombyta den
andliga verksamheten mot en kroppslig. På grund häraf tror jag,
att de i denna och den följande punkten af herr Lasse Jönsson om¬
nämnda föreslagna anslagen äro mycket väl använda, samt att man
kommer att få god valuta för dem.
På grund af dessa teoretiska och praktiska skäl ber jag att få
yrka bifall till utskottets föreliggande betänkande i denna punkt.
Herr Thestrup instämde med herr Winkrans.
Herr Månsson: Det har här sagts, att vi i fantasien se saker
och storheter, som. icke skola blifva någon verklighet, eller att det
icke alls vore meningen göra slöjdundervisningen obligatorisk eller
allmän. Men härom må man resonnera hur som helst, så är det väl
tydligt, att sträfvandet ligger åt det hållet, att få slöjden så allmän
som möjligt i folkskolorna. Det kan väl nemligen icke vara meningen
att denna sak,( som man nu påstår är så nyttig för skolan, skall
stanna _ inom några få ställen, utan tillämpas vid alla seminarier och
sedan i alla skolor. Man har sagt, att denna undervisning skulle
bibringa barnen håg för de praktiska yrkena, men jag har anledning
betvifla, det så kommer att ske. Man får nemligen observera hvad sorts
slöjd som öfvas, och det är nära nog uteslutande förfärdigandet me¬
delst knif ^af hvarjehanda småsaker, och hur detta skall kunna väcka
håg för något praktiskt yrke kan jag ej förstå. Dessutom synes det
mig orimligt att af skollärarne begära ytterligare undervisnings-
skyldighet i slöjd. Säga hvad man vill, så är det väl omöjligt att
till och med i slöjd undervisa 30 å 40 barn utan tankeansträngning. Skall
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folftshole-
lärare-
seminarier.
(Forts.)
N:ö 16. 24
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folTtskole-
lärare-
seminarier.
(Forts.)
Lördagen den 18 Juni, f. m.
jag undervisa utan att använda min tanke, såsom herr Beckman
trodde att man här vid lag kunde göra, då han påstod, att för
undervisning i slöjd icke kräfdes någon tankeansträngning, ja, dåhlir
det heller ingenting med hela undervisningen. Och hur skall det
slutligen blifva möjligt få skollärare, då man nu till deras förut
mycket betungande arbete vill lägga ytterligare undervisningsämnen,
mera tankeansträngande arbete? Jag tror, att detta icke går för sig.
De behöfva rörelse och frihet, efter att hafva tröttat ut sig dagen
lång med undervisning i skrifning, räkning, läsning m. in., och jag
tror derför icke, att det går för sig att införa denna nya under-
visningsskyldighet. På landet bevista barnen till en del skolan endast
tre månader på året, och huru skall man kunna tänka sig, att dessa
skulle kunna hinna med att äfven under denna tid, som de så väl
behöfva för andra ämnen, deltaga i slöjdundervisningen? Det sades
af ecklesiastikministern, att det i skolorna visats sä stort intresse för
denna slöjd, att lärarne användt denna undervisning som premium
för de flitigaste barnen. Så tror jag nog också varit fallet, ty det
ligger i barnens natur, att de hellre vilja slöjda och göra grannlåter,
än läsa, men jag undrar, huru vida detta är så rigtigt. Jag har i
Stockholm hört föräldrar, som beklagat sig öfver, att barnen kommit
hem med dessa småsaker, som de hafva under arbete i skolan och
visat sådan lust och ifver med arbete derpå, att de glömt bort och
förgätit läsandet, och föräldrarne måst tvinga dem till boken; och
häri ser jag den största faran, den nemligen: att barnens intresse
skall rigtas från folkskolans egentliga uppgift. Så är det äfven på
landet. Skolbarnen intressera sig mera för nöjet att få göra vackra
leksaker, låt vara äfven någon gång nyttiga, såsom linealer, pappers-
knifvar in. in. dylikt, än de intressera sig för läsämnen i skolan. Jag
undrar, om det ligger något nyttigt deri, att intresset för slöjd är
större än det för att skrifva och räkna? Att undervisningen t. ex. i
bildhuggeri kan lemna någon praktisk nytta med sig för skolbarnen,
det är för mig obegripligt. Då man finner att barnen hafva fallenhet
för slöjd eller ett handtverk, böra de få undervisning i dertill afsedda
fristående läroinrättningar, men låt folkskolan vara fritagen derifrån
och låt den söka fylla sitt mål, sin uppgift, att bibringa barnen
läsning och skrifning af sitt modersmål m. fl. ämnen, som äro så
oundgängligen nödiga för menniskans hela lif, och om ej grunden
lägges val i folkskolan, blifver det betydligt svårare för medborgaren
att taga sig fram i lifvet.
Det är på dessa skäl, som jag vidhåller mitt yrkande om afslag
å statsutskottets hemställan i denna punkt.
Herr Björkman: Jag är så till vida förekommen af herr tvär
Månsson, att han sagt, hvad jag ämnat säga. Huru önskvärd saken
än må vara i afseende å slöjdundervisningen, tror jag dock icke. det
är rätta sättet att sålunda söka befordra densamma. Det är så många
ämnen, som kräfvas af en folkskolelärare, att jag icke tror, att han
skall kunna hinna med dem alla, så att det blir till folkets belåten¬
het. (hiskligt vore att föräldrarne i hemmen sökte uppfostra sina
Lördagen den 18 Juni, f. m. 25
söner och döttrar på sådant sätt, att de blefve i stånd att sjelfva för¬
färdiga sina kläder och sitt husgeråd o. s. v. Jag skall nu icke
uppehålla tiden med att ännu en gång upprepa hvad herr Ivar Månsson
redan sagt, utan ber endast få yrka afslag å den nu föredragna
punkten.
Herr Lyttkens: Då den ärade talaren på skånebänken så ifrigt
framhållit, att barnen hysa ett sådant intresse för idkande af slöjd,
kan jag icke annat än instämma med honom deruti. Barnen visa
verkligen ett så stort intresse för dessa handaslöjder, att det är med
ett verkligt nöje de gå ifrån sina lexor, hvilka endast äro en död
utanläsning. Denna slöjdundervisning blir för dem derför en verklig
vederqvickelse, och der dylik slöjdundervisning är införd är skolgången
jemnare och fliten större än der blott lexläsning idkas. Då dertill
kommer, att herr Nils Petersson i Runtorp, hvilken ju alltid i fråga
om anslag är en stor sparsamhetsvän, talat för anslagets beviljande
och jag i denna omständighet ser, att behofvet och nyttan af detta
anslag ingått i folkmedvetandet, så röstar jag lugnt för detsamma.
Jag yrkar på dessa grunder bifall till utskottets betänkande.
Häruti förenade sig herrar Olsson i Åttersta, Hammarberg, Carl
Ifvarsson, Sjöcrona, Stockenberg, A. P. Danielson och Boman.
Herr von Friesen: Herr talman! Jag kunde också hafva nöjt
mig med att hafva instämt med en af de talare, som yrkat bifall till
det föreliggande förslaget, om jag icke blifvit uppkallad af ett par
här fälda yttranden, som sedermera förekommit.
_ Jag törstår mer än väl, att betänkligheter kunna uppstå mot
beviljandet af det anslag, som här blifvit föreslaget; ty dessa betänk¬
ligheter har jag sjelf hyst i hög grad, vare sig de gälla det berätti¬
gade i att införa slöjden i folkskolan, eller de härrört af farhågan,
att detta .anslags, beviljande skulle komma att föranleda för allt stora
utgifter i framtiden. Alla dessa betänkligheter har jag, som sagdt,
sjelf hyst och äfven uttalat. Men jag har så småningom måst afstå
från dem, och jag får bekänna, att jag i denna fråga blifvit omvänd.
Förut har jag alltid ansett, att slöjdundervisningen borde med¬
delas i hemmen. Men sedan det blifvit upplyst, att hemmen nu mera
icke meddela sådan undervisning, måste jag hålla på, att folkskolan
tager densamma om hand. Betänkligheter hafva visserligen här yppats
i det afseendet, att slöjdens införande skulle möta svårigheter från
folkskolelärarnes sida. Men jag skulle tro, att det är just från folk-
skolelärarnes sida, som yrkandena göras om införandet af detta läro¬
ämne i folkskolan. Man har också sagt, att det skulle vara svårt
för en lärare att undervisa en 30 å 40 barn i slöjd. Men i huru
många skolor skall det kunna inträffa, att ett så stort antal barn
ifrågakommer att deltaga i denna undervisning ? Det måste naturligt¬
vis fordras en . viss utveckling hos gossen för att han skall kunna
medtagas. i slöjdundervisningen, och inga andra barn kunna tänkas
skola åtnjuta densamma än de, som uppnått en 11, 12 år. Men huru
Andra Kammarens Prat. 1887. B. jV>o W.
N:0 16.
Angående
anslag f ör
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Forts.)
3
N:0 16. 26
Lördagen den 18 Juni, f. m.
Angående
anslag för
anordnande
af slöjd¬
undervisning
vid folkskole¬
lärare-
seminarier.
(Forts.)
många af en folkskolas barn äro vid den åldern, det vill jag just
fråga. Man har sagt, att slöjdundervisningen skulle för kommunerna
snart komma att blifva obligatorisk, om detta anslag kommer att
bifallas. Trodde jag det, så skulle äfven jag vilja motsätta mig det¬
samma. Men jag föreställer mig, att med slöjdundervisningen kom¬
mer att gå ungefärligen på samma sätt som med trädgårdsskötseln.
Trädgårdsskötseln har nemligen länge stått på folkskolläraresemina¬
riernas program, men den har ändå icke blifvit obligatorisk för folk¬
skolan. Under förutsättning, att icke slöjden blir obligatoriskt ämne,
skall således äfven jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Herrar Varm, Bengtsson och Pålsson instämde med herr von
Friesen.
Härmed förklarades öfverläggningen afslutad. I enlighet med de
yrkanden, som derunder förekommit, gaf herr talmannen proposition
dels på bifall till utskottets hemställan och dels på afslag å densamma
så väl som på Kongl. Maj:ts proposition i ämnet; och faun herr tal¬
mannen den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Lasse Jönsson begärde emellertid votering, i följd hvaraf nu
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningspropo-
sition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i ll:te punkten af
utlåtandet n:o 8,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner nej, har kammaren afslagit så väl utskottets nämnda
hemställan som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Omröstningen visade 124 ja mot 70 nej; varande alltså utskottets
hemställan af kammaren bifallen.
Punkterna 12 och 13.
Biföllos.
I punkten 14, som härefter föredrogs, hemstälde utskottet, att en
af herr J. H. G. Fredholm inom Andra Kammaren väckt motion n:o
119, om öfverflyttning till det på nationalmusei stat uppförda reserva¬
tionsanslag af åtskilliga anslagsposter, som för närvarande finnas
upptagna på akademiens för de fria konsterna stat, ej måtte till nå¬
gon Riksdagens åtgärd föranleda.
i
Lördagen den 18 Juni, f. m.
27 N:0 16.
Ordet begärdes af motionären
Herr J. H. G. Fredholm, hvilken yttrade: På sätt af betänkandet
framgår har statsutskottet utan meningsskiljaktighet ansett sig böra
afstyrka min motion, och jag anhåller derför att blott med några ord
få bemöta de skäl, utskottet anfört för sitt afstyrkande.
Utskottet finner till en början min motion vara vida mer om¬
fattande, än förslaget i och för sig synes innebära. Det är visserligen
sant, att jag med den motion, jag i samma ämne väckte sistlidne janu¬
ari, afsåg en reform äfven i fråga om undervisningen vid Akademien
för de fria konsterna. Men denna motion hade icke som utskottet
säger, till sitt “slutliga mål en omhvälfning i sättet att främja utbild¬
ningen i vårt land af konstnärer“. Det enda jag med densamma efter-
sträfvade var, att man skulle se till, huru vida och hvad som kunde
göras för att en del af undervisningsämnena vid nämnda akademi måtte
kunna öfverflyttas till härvarande tekniska skolas högre konstindustriella
afdelning, emedan vissa delar af undervisningen vid de begge läro¬
verken löpa parallelt med hvarandra. Vidare ansåg jag att det skulle
vara önskvärd! om undervisningen i antikritningen vid konstakademien
kunde till vinnande af kortare undervisningstid något inskränkas —
en uppfattning, som jag naturligtvis icke skall vara djerf nog att till¬
mäta synnerlig vigt, om den endast vore min enskilda; men nu delas
den af minst en tredjedel af landets 2- å 300 konstnärer, och då torde
den få en annan betydelse. Redan vid början af januaririksdagen
återtog jag likväl denna del af' min motion och har ej heller vid nu
pågående riksdag inlåtit mig på detta område.
Beträffande den af mig i frågasatta reform i undervisningen sä¬
ger utskottet vidare, att en del af de anmärkningar, jag i min motion
framhållit, förlorat sin betydelse genom de nya stadgar för konstakade¬
mien, hvilka med sistlidne maj månad börjat tillämpas. Tiden har icke
tillåtit mig att taga annan och närmare kännedom om dessa stadgar,
än hvad jag af tidningarna haft tillfälle att inhemta. Så vidt jag
deraf kunnat finna, innehålla de nya stadgarne nog åtskilliga förbätt¬
ringar, ehuru det torde med fog kunna ifrågasättas, om man icke
skulle med fördel hafva kunnat gå längre på reformens väg, än hvad
som synes hafva varit fallet.
Hvad åter beträffar det af mig vid innevarande riksdag väckta
förslag att utan ytterligare kostnader för stadsverket kunna vinna ett
förmånligare resultat af de anslag, som utgå till konstens befrämjande,
så har jag i min motion redogjort för de till konstens befrämjande
utgående anslag och för det sätt, hvarpå de äro fördelade. Deraf
framgår, att man till inköp af konstverk använder jemförelsevis myc¬
ket ringa medel, under det att man till understöd åt konstnärer di¬
sponerar ganska rikliga anslag. Jag vill ingalunda beröfva konstnä¬
rerna något af det dem tillkommande understöd, som jag tvärt om
anser vara en lycka att de fä åtnjuta; men jag har förestält mig, att
staten skulle kunna bereda dem detta sitt understöd på ett för staten
förmånligare sätt, så att staten äfven hade någon direkt fördel af sina
uppoffringar. Detta skulle enligt mitt förmenande mycket lätt kunna
N:0 16. 28
Lördagen den 18 Juni, f. m.
låta sig gorå, om staten skänkte konstnärerna sitt understöd hufvud¬
sakligen i form af inköp af deras utförda arbeten, och för detta ända¬
mål använde något betydligare belopp till årliga inköp af konstverk.
Förutom den vinst, som derigenom bereddes landet, skulle konsten
beredas en annan, om i sammanhang med dessa inköp tillika anord¬
nades årligen återkommande utställningar, egnade att bereda landets
konstnärer en enhetspunkt, kring hvilken de kunde koncentrera sina
intressen. Utan tvifvel skulle detta vara till gagn för den nationella
konsten, ty såsom kändt torde vara, uppehålla sig en stor del af våra
konstnärer kortare eller längre tider i utlandet, hvaraf den naturliga
följden måste varda, att de påverkas af utländska konstrigtningar.
Detta ar väl egentligen icke något fel i och för sig. Men för att ej
någon af dessa främmande konstrigtningar skall vid sin öfverflytt¬
ning till oss komma att utöfva ett ensidigt inflytande på landets
konst måste den uppbäras ej af något kotteriintresse utan af ett stort
för landet gemensamt intresse, och ett sådant intresse kan endast år¬
ligen återkommande utställningar skapa.
För öfrigt skulle man genom mitt förslag äfven kunna hoppas,
att konstnärerna något rigtade sitt arbete och sin sträfvan åt den
monumentala konsten, hvilken, så vidt jag kan förstå, är mycket för¬
summad i vårt land i jemförelse med i andra länder. Jag har dervid
icke tänkt mig, att staten skulle uppmuntra den monumentala konsten
blott för att sammanföra sådana konstverk i museer, utan bättre vore
då, om de monumentala konstalstren fördelades i landets offentliga
byggnader, hvarigenom skulle kunna skapas ett mera utbredt konst¬
intresse, än hvad som nu finnes.
Mot min ifrågavarande motion har utskottet bland annat anfört,
att det svårligen kunde anses välbetänkt att anskaffa medel till inköp
för statens räkning af svenska konstverk, genom att indraga ett af
de tre resestipendierna för konstnärselever, som staten nu lemnar.
“Ty“, säger utskottet, “af dessa stipendier är ett afsedt för målare,
ett-^ för skulptörer och ett för arkitekter, hvadan alltså finnes endast
ett statsstipendium å 3,000 kronor för en hvar af de konstgrenar,
i hvilka vid akademiens läroverk lemnas undervisning*. För min del
gillar jag till alla delar utskottets uppfattning, att man bör hafva
ett resestipendium för en hvar af de tre konstarterna, och om effekten
af min motion skulle hafva blifvit den, att någon af dessa konst¬
arter berÖfvats sitt stipendium, skulle jag aldrig väckt motionen. Men
det är en obefogad farhåga, att man skall blifva urståndsatt att ut¬
dela ett behöfligt antal resestipendier, derför att man indrager ett af
statens, ty akademien har till sitt förfogande åtskilliga resestipendier,
utgående från enskilda donationsfonder, såsom Dahlgrenska å 3,000
kronor, Jenny Linds å 3,000 kronor, Kinmanssonska å 1,200 kronor
årligen. Således ser jag ingen svårighet för akademien att årligen
åt en hvar af berörda tre konstarter lemna minst ett resestipendium
och för statsutskottet synes mig detta böra vara nog. Utskottet har
äfven påpekat, att tiden för innehafvande af konstnärsarfvoden blifvit
genom de nya stadgandena inskränkt och att detta skulle vara en
förbättring. Men det är icke egentligen mot tiden, under hvilken
Lördagen den 10 Juni, f. m.
2!) N:0 16.
konstnärsarfvodena åtnjutas, som jag hyst mina betänkligheter be¬
träffande gagnet|och nyttan af dessa arfvoden, utan det är mot sjelfva
det gagnlösa i försöket att befrämja konsten genom arfvoden utan
motsvarande arbete. Fortfarande är jag också af den öfvertygelsen,
att konstverksamheten bättre befrämjas derigenom, att man söker be¬
reda afsättning för konstnärsprodukterna i stället för att lemna konst¬
närerna små gåfvor för intet.
Att kammaren, vid det förhållande, att utskottet enhälligt afstyrkt
min motion och i en fråga som denna skall fästa något afseende vid
hvad jag nu anfört, kan jag naturligtvis icke vara nog förmäten att
tro och derför vill jag ej heller1 göra något yrkande. Emellertid
hyser jag den förhoppning, att den rigtiga tanke, som ligger till
grund för motionen, kanske framdeles skall återkomma till kammaren
under gynsammare förhållanden och då hafva utsigt att blifva mera
påaktad.
Vidare yttrades icke. Utskottets hemställan bifölls.
Punterna 15—35.
Biföllos.
Den vidare föredragningen af föreliggande utlåtande uppsköts till
kl. 7 e. m., då detta sammanträde, enligt derom utfärdadt anslag,
komme att fortsättas.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. l/4 4 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
Andra Kammarens Prat. 1887. B,
JV:u 16.
4