RIKSDAGENS PROTOKOLL
1887. Ändra Kammaren. N:o 10,
Onsdagen den 8 juni.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
§ 1.
Upplästes till eu början följande trenne till kammaren ankomna
Kongl. Maj:ts utslag, nemligen:
l:o) Kongl. Maj:ts utslag på de besvär, dels majoren, riddaren
af Kongl. Maj:ts svärdsorden friherre A. Th. Raab, redaktören A.
Hedenstierna, öfverstelöjtnanten, riddaren af nämnde orden C. Key,
handlanden J. Gust. Petersson, häradshöfdingen, riddaren af Kongl.
Maj:ts^ nordstjerneorden C. Hasselrot och M. Robert i Vexiö, dels
ock rådmannen C. F. Ström, bankdirektören E. SchecHn, fabriksid-
karen P. Deurell, P. Petré, C. O. F. Severin, C. A. Ideström, O.
Funkqvist, A. W. Castegren och C. F. Lindström i Oskarshamn i
underdånighet anfört deröfver, att sedan, i anledning deraf att Kongl.
Maj:t den 4 mars 1887, med upplösande af den då församlade riks¬
dagen, förordnat om nya val i hela riket till Andra Kammaren och
genom bref kallat Riksdagen att åter sammanträda den 2 påföljande
maj, och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län genom
skrifvelse den 12 mars, enligt stadgandet i 18 § riksdagsordningen
och med hänvisning till kongl. kungörelsen den 21 maj 1886 angå¬
ende vissa städers indelning i valkretsar, anmodat magistraten i
Vexiö att i laga ordning föranstalta om val af riksdagsman till Andra
Kammaren för städerna Vexiö och Oskarshamn, samt sådant val för
tiden till den 1 januari 1888 blifvit den 22 april inför magistraten
i "V exiö genom utsedde elektorer verkstäldt, dervid borgmästaren,
riddaren af kongl. vasa orden, Axel Mauritz Korten, hvilken er¬
hållit de flesta rösterna, förklarats vara utsedd till riksdagsman för
nämnde två städer under ifrågavarande tid; men klagandena jemte
åtskilliga andra personer hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
ofvannämnda län anfört besvär öfver valförrättningen, under yrkande
att, enär före Riksdagens upplösning städerna Vexiö, Eksjö, Vim-
Andra Kammarens Prot. 1887. B. N:o 10. 1
N:o 10.
Onsdagen den 8 Juni, e. in.
merby och Borgholm utgjort en valkrets, och städerna Vestervik och
Oskarshamn en valkrets, samt, enligt klagandenas åsigt, den i för¬
utnämnda kongl. kungörelse afsedda indelning i valkretsar icke bort
lända till efterrättelse, förr än nya val till Andra Kammaren inom
hela riket för nästa treårsperiod kom me att förrättas, det nu skedda
valet måtte, såsom icke i laga ordning tillkommet, upphäfvas och
nytt val i stället förordnas dels på grund af de klagandes från
Vexiö besvär för valkretsen Vexiö—Eksjö—Vimmerby—Borgholm,
dels ock på grund af de klagandes från Oskarshamn besvär för val¬
kretsen Oskarshamn—Vestervik; så har Kongl. Maj:ts befallningshaf-
vande, enligt utslag den 11 maj 1887, funnit hvad klagandena an¬
fört icke föranleda till upphäfvande af ifrågavarande riksdagsmanna¬
val, hvilket förty faststälts;
deruti klagandena i underdånighet yrkat ändring; och har Kongl.
Maj:ts befallningshafvande tillkännagifvit, att förklaring öfver be¬
svären icke inom utsatt tid blifvit till Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vande aflemnade;
med Kongl. Ivlaj:ts högsta domstol beslutet; gifvet Stockholms
slott den 7 juni 1887.
Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda un¬
derdåniga besvär och finner skäl ej vara anfördt, som kan verka
ändring i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes öfverklagade utslag.
Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder.
Under Kongl. Maj:ts sekret
Georg Carlson.
2:o) Kung!. Maj:ts utslag på de besvär, majoren, riddaren af
Kongl. Maj:ts svärdsorden C. J. P. Uggla i underdånighet anfört
deröfver att,
sedan, i anledning deraf att Kongl. Maj:t den 4 mars 1887,
med upplösande af den då församlade Riksdagen, förordnat om nya
val i hela riket till Andra Kammaren och genom bref kallat Riks¬
dagen att åter sammanträda den 2 påföljande maj, val till ledamot
af riksdagens Andra Kammare för Jösse härads domsaga under tiden
till den 1 januari 1888 den 22 sistlidne april medelst elektorer för¬
rättats inför domhafvanden, och dervid nämndemannen Emil Olsson
i Kyrkebol af trettiosju afgifna röster erhållit tjugutre samt förre
riksdagsmannen Anders Bengtsson i Kärrmossen och handlanden M.
Mattsson i Treskog hvardera sju röster, i följd hvaraf Emil Olsson
förklarats vara utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare-
för nämnda domsaga under ifrågavarande tid;
men klaganden hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Verm-
lands län medelst anförda besvär yrkat valförrättningens upphäf¬
vande och till stöd för berörda yrkande hufvudsakligen andragit,
att bland de sjuttiotre valsedlar, som aflemnats vid val af elek¬
torer för Eda socken, sjuttiotvå upptagit namnet Thol Nilsson i
Norra Emterud, men att Thol Nilsson icke erlagt de lönemedel,
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
3 N:o 10.
pastor i församlingen egt att för innevarande år uppbära för den
egendom, Thol Nilsson egde i Morast, hvarföre Thol Nilsson icke
varit till elektor valbar;
att som till elektor för Gunnarskogs socken utsedde hemmans-
egaren Anders Hjerpe egde del i hemmanet Bortan, men egarne till
berörda hemman häftade för oguldna lönemedel till pastor i försam¬
lingen, Hjerpe icke kunnat till elektor utses;
att hemmansegaren Olof Elofsson och Kristoffer Eriksson i Ta-
kene, som bland andra blifvit till elektorer för Brunskogs socken
utsedde, icke heller varit valbare till elektorer, enär de lönemedel
till pastor i församlingen, som skolat den 1 sistlidne mars för samma
hemman erläggas, ännu den 25 påföljande april varit oguldna;
att vid val till elektorer inom Magneskogs socken dels enkan
Kajsa Nilsdotter och dels hemmansegaren Brynte Andersson tillåtits
rösta, den senare, ehuru han ännu den 17 sistlidne april icke erlagt
sina kommunalutskylder,
samt att elektorerne från ofvan omförmälda kommuner icke
kunde anses lagligen valde, och att valsedlarne, som vore i det hän¬
seendet felaktiga, att de innefattade namn å icke valbare elektorer,
bort såsom ogiltiga anses;
så har Kong! Maj:ts befallningshafvande genom utslag den 11
maj 1887 sig utlåtit, att emedan af eu jemförelse mellan 5 och 63
§§ i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862
frarnginge, att allenast de skattebidrag, som vid granskning å kom¬
munalstämma af kommunalnämndens utgifts- och inkomstförslag blif¬
vit till uttaxering bestämda, och som skulle i enlighet med de i be¬
rörda förordning stadgade grunder utgöras, vore att anse såsom
kommunalutskylder, men bidragen till presterskapets aflöning dels
icke sålunda beviljats och dels jemväl efter andra grunder kunde
utgå, hvarföre försummelse att i föreskrifven ordning gälda sist¬
nämnda bidrag, icke lagligen kunde betaga någon hans rösträtt vid
kommunalstämma eller valrätt vid riksdagsmannaval, derest sådan
rösträtt eller valrätt eljest honom tillkomme; ty och då de inom
Magneskogs socken utsedde tre elektorers röster icke på riksdags-
mannavalets utgång inverkat, funne Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vande, som vid ofvan omförmälda förhållanden sakuade anledning
närmare pröfva rigtigheten af de utaf klaganden såsom stöd för hans
yrkande om valets upphäfvande meddelade uppgifter, de anförda be¬
svären icke förtjena vidare afseende;
deruti klaganden i underdånighet sökt ändring; och har Kongl.
Maj:ts befallningshafvande tillkännagifvit, att förklaring öfver be¬
svären icke blifvit inom utsatt tid till Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande ingifven;
med Kongl. Maj:ts högsta domstol beslutet; gifvet Stockholms
slott den 7 juni 1887.
Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda un¬
derdåniga besvär och finner skäl ej vara anfördt, som kan verka
Nto 10. 4
Onsdagen den 8 Juni, e. in.
ändring i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes öfverklagade utslag.
Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder.
Under Kongl. Maj:ts sekret.
Georg Carlson.
och 3:o) Kongl. Maj:ts utslag på de besvär, Elias Svensson i
n:o 5 Torpa, Nils Gustaf Berntsson i n:o 1 Torpa, Nils Henrik Svens¬
son i n:o 4 Tofta och Carl Andersson i n:o 3 Tofta i underdånighet
anfört öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Hallands län utslag
den 13 maj 1887 i anledning af samma parters klagan öfver det
den 12 derförutgångne april förrättade och den 22 samma månad
inför domhafvanden i Hallands läns mellersta domsaga afslutade val
till ledamot af Riksdagens Andra Kammare för Himble härads val¬
krets för tiden intill den 1 januari 1888; uti hvilket mål af hand-
lingarne inhemtas:
att sedan Kongl. Maj:t, med upplösande af innevarande års lag¬
tima riksdag, förordnat om nya val i hela riket till Riksdagens An¬
dra Kammare och genom bref kallat Riksdagen att sammanträda
måndagen den 2 maj samt Kongl. Majrts befallningshafvande i skrif¬
velse den 12 sistlidne mars anmodat förenämnde domhafvande att i
Himble härads valkrets, der omedelbart valsätt vore antaget, ombe-
sörja val af riksdagsman i Andra Kammaren för nämnda af Kongl.
Maj:t utsatta riksdag; så och efter det sådant val den 12 april inom
de särskilda kommunerna i valkretsen hållits inför kommunalstäm¬
mans ordförande, har vid den af domhafvanden den 22 i samma
månad verkstälda sammanräkning af rösterna befunnits att Lars
Börjesson i Vråen erhållit trehundra åttatiosju röster, Karl Anton
Andersson i n:o 7 Torpa tvåhundra fyra röster samt fyra andra per¬
soner ett mindre antal röster, i följd hvaraf förklarats att Lars Bör¬
jesson i Vråen vore vald till ledamot af Riksdagens Andra Kammare
för tiden intill den 1 januari 1888 och att fullmagt dertill skulle i
behörig ordning för honom utfärdas;
att klagandena i sina hos Kongl. Maj:ts befallninghafvande öfver
valet anförda besvär, under förmälan att Lars Börjesson icke å den
för inbetalningen af 1886 års kommunalutskylder till den 24 februari ut¬
satta uppbördsstämma utan först efteråt å restmöte erlagt sina nämnda
utskylder, vid hvilket förhållande Lars Börjesson, som under tiden
från den 24 februari till dess hans utskylder blifvit guldna saknat
rösträtt i kommunens allmänna angelägenheter, icke vore till riks¬
dagsman valbar förr, än ett år förflutit efter det han åter förvärfvat
sådan rösträtt, yrkat att alla aflemnade valsedlar, som innehölle
Lars Börjessons namn, måtte förklaras ogilde samt Karl Anton An¬
dersson n:o 7 Torpa anses vara utsedd till riksdagsman vid nu ifrå¬
gavarande riksdag;
att förklaring öfver besvären blifvit inom viss föreskrifven tid
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifven från Lars Bengtsson
i n:o 2 Galtabäck och August Carlsson i n:o 8 Åhs;
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
5 N:o 10,
samt att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i öfverklagade ut¬
slaget yttrat, att, då upplyst vore att, jemlikt fattadt beslut, i an¬
seende till Tvååkers kommuns vidsträckthet och svårigheten att på
eu dag medhinna uppbörden derstädes, särskilda uppbördsstämmor
för dem, som bodde inom norra och för dem, som bodde inom södra
delen af kommunen, blifvit hållna innevarande år i likhet med hvad
en längre tid förut egt rum, samt ordföranden i kommunalnämnden
intygat, att, efter det uppbördsstämma!! för norra delen af kommu¬
nen blifvit den 24 sistlidne februari förrättad, Lars Börjesson, som
vore bosatt inom södra delen, erlagt å honom belöpande kommunal-
utskylder innan uppbördsstämmorna afslutades; i följd hvaraf Lars
Börjesson ej heller blifvit uppförd å den, jemlikt förordningen om
kommunalutskylder å landet, utfärdade restlängden; alltså och då
Lars Börjesson vid sådaut förhållande icke kunde anses hafva häftat
för oguldna kommunalutskylder samt han i öfrigt ej ens uppgifvits
hafva icke varit till riksdagsman valbar, funne Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande lagligt lemna besvären utan vidare afseende;
varande öfver besvären förklaring af Lars Bengtson och August
Carlsson i underdånighet afgifven;
med Kongl. Maj:ts högsta domstol beslutet; gifvet Stockholms
slott den 7 juni 1887.
Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda un¬
derdåniga besvär och finner skäl ej vara anfördt, som kan verka
ändring i Kongl. Maj:ts befallningskafvandes öfverklagade utslag.
Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder.
Under Kongl. Maj:ts sekret.
Georg Carlson.
Dessa utslag lades till handlingarne.
§ 2.
Härefter anmäldes till fortsatt föredragning statsutskottets ut¬
låtande n;o 5, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, dervid i ordningen förekom
Punkten 6 mom. b),
som bifölls.
Enligt kammarens i fråga om föredragningssättet förut fattade
beslut föredrogs härnäst
Punkten 1.
Bifölls.
Punkten 2.
Bifölls.
Nto 10. 6
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
I 'punkten 3 hemstälde utskottet, med tillstyrkande af Kongl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning, »att, i händelse Riksdagen bi¬
faller hvad utskottet under punkt 1 af detta utlåtande hemstält,
ett af de lönetillägg å 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat åt che¬
fen för flottans stab och stationsbefälhafvaren i Carlskrona, må be¬
sparas med vilkor att det andra får användas till lönefyllnad åt en¬
dera utaf innehafvarne af chefsbefattningen i marinförvaltningen,
chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattnin-
gen i Carlskrona, derest han icke uppbär flaggans lön.»
Efter föredragningen af punkten begärdes ordet af
Herr Jonsson i Hof, hvilken vid punkten anmält reservation
och nu anförde: Jag har icke för afsigt att göra något yrkande,
som skulle kunna störa den sköna harmonien mellan denna punkt
och den redan antagna sjette punkten, men jag vill fästa uppmärk¬
samheten på några saker, som vittna om mycken fyndighet från veder-
börandes sida. Såsom herrarne veta, finnes det för närvarande två ami-
ralslöner på fast stat, och derjemte beviljade Riksdagen för två eller tre
år sedan i gemensam votering två lönetillägg att användas på två
platser, hvilka icke voro besatta med flaggmän, men hvilkas inne¬
hafvare ansågos böra hafva en sådan rang. Genom antagande af
första punkten har Riksdagen redan ökat antalet flaggmän till tre,
och det är mycket svårt att veta, hvartill tillägget åt den fjerde
flaggmannen skulle användas, ty går man till statsrådsprotokollet,
synes ingen annan anledning till ifrågavarande begäran än att Riks¬
dagen utöfver de två på ordinarie stat befintliga flaggmanslönerna
beviljat två lönetillägg på ordinarie stat, och att åtminstone tre
flaggmän vore behöfiiga.
Jag har, som sagdt, intet yrkande att framställa, utan har blott
velat fasta uppmärksamheten på nu angifna egendomliga förhållande.
Vidare yttrade
Chefen för kongl. sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
von Otter: Jag skall be att få fästa uppmärksamheten på att
Riksdagen redan erkänt behofvet af fyra flaggman, då fyra flagg-
manslöner beviljats, visserligen blott två på ordinarie stat och två
medelst lönetillägg och, då det finnes flera platser, som böra be¬
sättas med flaggman, nemligen innehafvarne af chefsbefattningarne
i marinförvaltningen och vid flottans stab samt stationsbefälhafvare-
platsen i Carlskrona kunde, om det ifrågavarande lönetillägget icke
funnes, endera af dessa chefer icke erhålla de löneförmåner honom
rätteligen bör tillkomma. Dessutom vill jag påpeka, att här vid lag
icke finnes någon begränsning inom den permanenta reservstaten;
och blott det till densamma anvisade belopp af 114,000 kronor icke
öfverskrides, står det under nuvarande förhållanden Kongl. Maj:t fritt
Onsdagen den 8 Juni, o. m. . ?
att tillsätta, huru många flaggman med lön som helst, så långt
penningarne räcka.
Som jag nyss påpekade, eger Kongl. Maj:t nu att disponera fyra
flaggmansiöner, ehuru hittills aldrig flere än tre blifvit använda.
Men då det vid flottan finnes en och annan beställning, som anses
vara af den vigt, att dess innehafvare, då han har flaggmans rang
också bör åtnjuta flaggmans lön, har det ansetts nödigt, att en fjerde
flaggmanslön funnes vid behof att tillgå. Man kan t. ex. tänka sig,
att befälhafvaren vid flottans station i Stockholm är flaggman. Fin¬
nes det ej då mer än tre flaggmansiöner att disponera, blir följden
den, att någon af innehafvare utaf endera af de beställningar jag
nyss nämnt får åtnöja sig med kommendörsaflöning. Det var också
för att förebygga eu dylik oegentlighet och för att icke vid möj¬
ligen inträffande behof nödgas kringgå gifna föreskrifter genom att
öfverflytta flaggmän på reservstat, som Kongl. Maj:t under hittills
gällande förhållanden ansett nödigt att, utöfver de två flaggmans¬
iöner, som funnits på ordinarie stat, hafva två särskilda lönetillägg
att förfoga öfver för att kunna aflöna en tredje och en fjerde befatt¬
ning vid flottan med flaggmans lön.
Det är af dessa skäl som det föreslagna lönetillägget anses be-
höfligt, och någon tillökning i aflöningsanslaget betingas ju icke
heller deraf.
Jag anhåller på grund häraf om bifall till utskottets förslag.
Herr vice talmannen Sven Nilsson: Icke heller jag ämnar
göra något yrkande, då det ju icke tjenar till något, utan vill endast
fästa uppmärksamheten på, att, då det rätt ofta vid denna riksdag
allvarsamt framhållits, att några lönetillägg under dessa tider icke
skulle ifrågasättas, det förefaller mig besynnerligt, att det nu före¬
liggande förslaget, som just innehåller sådana bestämmelser, nu får pas¬
sera utan anmärkning från det håll, der oppositionen i sådana fall
varit så stark.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, biföll kammaren
utskottets hemställan.
Punkterna 4 och 5.
Biföllos.
Punkten 7.
Bifölls med iakttagande deraf, att slutsumman, som genom
missräkning upptagits till 1,313,784 kronor, rättades till 1,312,734
kronor.
N:o 10.
K:0 8 Onsdagen den 8 Juni, e. in.
Punkterna 8—12.
Biföllos.
Punkten 13.
Lades till handlingarne.
Punkterna 14—16.
Biföllos.
Punkten 17.
Ifuniyg- .. . byggande af en.pansarbåt af »Sveas» cert hade Kongl. Maj:t
gande af en askat ett belopp af 2,868,000 kronor, deraf för år 1888 700 000
pansarbåt af Krono]’.
• Sveas* cert.
Med anledning häraf hemstälde utskottet under förevarande punkt,
»att Riksdagen ma till byggande af en pansarbåt af »Sveas» cert
bevilja ett anslag af 2,868,000 kronor och deraf för år 1888 anvisa
dels af den inedeltillgång, som uppkommit genom de från stats¬
kontoret aflemnade vakansafgifterna för åren 1884 och 1885, hvilka
enligt Riksdagens redan fattade beslut böra komma sjöförsvaret till
godo, det belopp af 151,565 kronor 51 öre, som återstår efter af¬
drag af 33,600 kronor, hvilka erfordras för iståndsättande afSkepps-
holmsbron i Stockholm, och dels såsom extra anslag 548 434
kronor.» ° ’
Häremot både inom utskottet reservation afgifvits af herrar
6ai/ Ifvarsson N. Petersson i Runtorp, N. Olsson i Ättersta, vice
talmannen S. Ntlsson, P. N. Hörvfeldt, O. Jonsson i Hof, P. Pehr-
son i lorneryd /1 Persson i Mörarp, N. Persson i Yadensjö, Piss
Olof Larsson och P. G. Näslund, hvilka yrkat afslag.
Efter det utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
^ Nordenfelt: Under den 70 års fred Sverige nu varit
noa lyckligt fa åtnjuta och under hvilken tid visserligen o-anska
störa och ganska vidtomfattande strider utkämpats af andra marter
bär Sverige alltid vant nog lyckligt att, om också någon gång med
mmdre uppoffrmgar, fa bibehålla sin neutralitet, men att sä alltid
skulle fa fortvara är en förutsättning, som är mera sangvinisk än
jag tror historien tillåter oss att få hysa, Då en gång, niine herrar,
de bada stormagterna England och Ryssland gent emot hvarandra upp¬
föda pa ett annat satt än under den förflutna tiden, då endast diploma¬
tiska pennfäktnmgar egt rum, äfven om eu eller annan gång stri-
9 N:o 10.
Onsdagen den 8 Juni, e. in.
dens moln visat sig på horisonten, då, säger jag, detta icke längre Angående an-
går för sig-, utan en strid måste utkämpas mellan dessa båda magter,
om hvilken af dem, som skall hafva öfvertaget och vara den för- pansar^t „f
herskande i Asien, då är jag öfvertygad, att fredens tid äfven för >Sveas> cert.
oss är slut. Det skall nemligen icke tillåtas oss att längre bibe- (Ports.)
hålla vår neutralitet, då någon af dessa magter vill använda vårt
lilla land såsom depot för sin krigsmateriel eller såsom utgångspunkt
för sina operationer.
Det är tydligt att det då i första hand blir flottan, som får
upptaga och utkämpa den första striden.
I allmänhet, då en armé på land mobiliseras till strid, tilldelas den¬
samma en större eller mindre kavalleristyrka och, om denna armékorps
har någon betydenhet, äfven större eller -mindre afdelningar ridande
artilleri. Ändamålet med denna styrka, som kallas den fristående
kavalleridivisionen, är i första hand att hindra fiendens framryc¬
kande, vara spejare, att uppsöka honom och vara tillräckligt stark,
för att motstå första stöten, och sålunda gifva armén i sin helhet
tillfälle att i lugn organisera sig och icke behöfva göra sin strategiska
uppmarsch förr än denna skärm först blifvit bruten, och man har reda
på anfallsarméns styrka och anfallspunkten m. m. Vid en strid, der flot¬
tan och armén verka tillsammans, der kommer flottans roll att vara den¬
samma som kavalleriets på land. Den kommer att utgöra en spej-
ningsstyrka, som uppsöker fienden och hindrar honom att med en
liten tillfällig stöt vinna stora fördelar, och tillåter flottan på detta
sätt armén att samla sig samt skaffa sig kännedom om, hvarest
anfallspunkten skall blifva och der taga emot fienden. Det är tyd¬
ligt att, för att göra detta, fordras — såsom jag nyss sade vid jem¬
förelse med fältarmén — icke allenast kavalleri till sjös, icke alle¬
nast dessa små minbåtar, som kunna kryssa fram och åter med stark
fart, utan det fordras äfven, att dessa hafva ett starkt stöd i stora
sjögående fartyg; det fordras till dessa minbåtars hjelp fartyg nog
starka att kunna motstå den första stöten. Ty om dessa små far-
tygslinier lemnas för sig sjelfva, skulle ett häftigt anfall lätt kunna
forcera dem. Det är äfven nödigt att hafva sådana säkerhetspunkter,
till hvilka dessa mindre fartyg kunna stödja sig. Ty vid allra minsta
hafveri eller om de blifva för länge ansträngda, hafva de ingen
hjelp. För att undersöka, huru denna samverkan mellan de lätta
minbåtarne och de mindre pansarbåtarne skall verka, för att kunna
finna de taktiska regler, hvarefter deras rörelser skola verkställas,
hafva förra året utanför Toulon anstälts större minbåtmanövrer,
der dessa båtar med vederbörligt stöd af mindre pansarbåtar hafva
opererat. Jag skall be att få läsa upp några ord af det slut¬
resultat, till hvilket manövrerna gåfvo anledning. Det heter der¬
om: »Om utgången har blifvit ett nederlag för den oemot¬
ståndliga imaginära minbåt, som skulle omöjliggöra pansarfartygens
uppträdande på hafvet, så har den ock visat att minbåten, sedan
en del olägenheter å den nu brukliga minbåttypen blifvit af-
N:o 10. 10
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an- hjelp!, är ett vapen, som under ett framtida sjökrig kommer att
"ganilfaf^n ®Pe^a en s^01' r0^ och tvinga eu flotta att vidtaga särskilda försvars-
pavsarbåt af åtgärder och försigtighetsmått, men att minbåtarne, äfven då de
»AVeas» cert. användas för kustförsvaret, måste vara understödda af pansarbåtar
(Ports.) för att med någon utsigt till framgång under dagen kunna upptaga
striden emot pansarfartyg.» Jag anser det dermed vara bevisadt, att
dessa minbåtar icke kunna verka ensamt, utan nödvändigt måste
hafva ett stöd.
Enligt det förslag till ordnande af vårt sjöförsvar, som år 1882
afgafs af den för detta ändamål tillsatta komité, skulle vi för den
närmaste tiden behöfva 2 pansarbåtar af certen a samt 5 minbåtar
af första och 8 åt andra klassen. Om nu Riksdagen beviljar medel
till anskaffande af den pansarbåt, hvarom nu är fråga, och ytter¬
ligare en minbåt af första klassen, hvarom jemväl Kongl. Maj:t till
denna Riksdag afgifvit proposition, så skulle komiténs förslag i nyss¬
nämnda del vara genomfördt.
Att kostnaderna härför äro mycket dryga, är jag villig att
erkänna, ja, jag anser dem vara så dryga, att man bör väl betänka
sig, innan man bestämmer sig för en sådan utgift. Men, mine
herrar, jag är, såsom jag nyss sade, så lifligt öfvertygad, att det
icke skall dröja länge, innan den dag randas, då vi icke längre få
vara i fred. Då måste vi — och jag lägger på detta »måste» eu
icke blott akustisk, utan äfven moralisk vigt — vara beredda, och
i första hand beredda till sjös, så att vi kunna mottaga den första
stöten. Hvad tjena» det till att vi organisera vår landtarmé, som
dock tyvärr kommer att vara temligen underhaltig i förhållande till
de flesta andra länders arméer, om vi icke ställa så till, att den får
tid att samla sig, att den genom flottans hjelp kan få någon respit
och få veta, hvar det fiendtliga anfallet kommer att ske? Om vi
icke hafva något skydd till sjös, kan fienden utan den minsta svå¬
righet öfverföra en icke obetydlig arméstyrka till vårt land. Men
det är detta, som flottan skall söka att så mycket som möjligt
hindra. Man säger, att den kan blifva inspärrad, att den likasom
en fästning kan blifva tagen. Detta allt är en sanning. Det kan
hända flottan sådant, men den har i alla fall gjort sin nytta, ifall
den har uppehållit fienden och derigenom gifvit oss tid. Har den
gifvit armén den tid, som den behöfver för att samla sig, så har
den redan fylt ett stort värf.
Men likasom kavalleriet är det, som först tager upp striden till
lands, så gör det äfven der en annan tjenst genom att förfölja och
oroa den fiendtliga arméns etapplinie. Detsamma är det, som 'flottan
skall göra till sjös. Sedan fiendens anfall mot vår kust har lyckats,
och han fört sina trupper i land, är dock dermed icke allt vunnet.
Han skall också underhålla sin armé med alla de förnödenheter,
hvaraf den är i behof, och dertill fordras säkerligen en ganska be¬
tydlig flotta. Hafva vi ingenting att till sjös anfalla honom med,
kan han oförhindradt för detta ändamål skicka sina handelsfartyg fram
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
11 N:o 10.
och tillbaka, utan att dessa behöfva något skydd. Men kanna vi
oroa och hindra dem dervid, så måste fienden utveckla mycken stöt¬
kraft för att kunna underhålla sin etapplinie.
Med hvad jag nu yttrat har jag sökt visa nödvändigheten af,
att vi äro beredda till sjös, så att armén må få tid på sig, och att,
sedan en fiendtlig landstigning lyckats, fienden icke må kunna
ostraffadt underhålla sin armé här i landet. Och att vi för detta
ändamål behöfva åtminstone tvenne sådana pansarbåtar, som den vi
nyligen haft glädjen få se, derom bär den komité, som blifvit till¬
satt för att i frågan afgifva sitt yttrande, uttalat sig alldeles enhäl¬
ligt. På dessa skäl ber jag få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Prick: Såsom det framgår af chefens för sjöförsvarsdepar¬
tementet motivering vid föredragningen uti statsrådet af denna fråga,
har behofvet af flere pansarbåtar för vårt sjöförsvar icke blifvit med
fog bestrida Vid 1886 års riksdag, då frågan senast förevar, af-
styrktes som bekant Kongl. Maj:ts proposition i ämnet af stats¬
utskottet dels på den grund att pansarbåten »Svea» då ännu icke
var färdigbygd och man således icke kunde veta, om den uppfylde de
förväntningar, man gjort sig om densamma, och dels af det skäl, att
enighet ännu icke skulle vara uppnådd, rörande hvilken pansartyp
som vore för vårt försvar den lämpligaste.
Hvad det första af dessa skäl beträffar, så veta vi alla, att detta
skäl nu förfallit, ty »Svea» har icke blott bestått sitt prof, utan
äfven gjort det på ett sätt, som öfverträffat all förväntan. Hvad åter
det andra skälet angår eller att meningarne skulle varit delade om
den pansartyp, som är lämpligast för vårt lands sjöförsvar, så före¬
faller det mig, som om utskottet icke skulle hafva haft fullt allvar
med detta skal. Ty det borde val hafva varit för utskottet bekant,
att åsigterna i denna sak redan då voro i det närmaste enhälliga
derom, att Svea var synnerligen lämplig. Detta framhölls också
under diskussionen här i kammaren vid 1886 års riksdag, och så
vidt jag vet har sedan dess ingenting inträffat som gjort, att denna
enighet har minskats, åtminstone bland de sakkunnige. Alla sak¬
kunnige, med hvilka jag samtalat, och det är ganska många, hafva
nemligen varit alldeles eniga i det hänseendet. Det var väl såle¬
des egentligen endast fruktan för den betydliga kostnaden, som bi¬
drog till statsutskottets afstyrkande år 1886 och till att så inånga
af denna kammares utskottsledamöter nu reserverat sig emot ut¬
skottets tillstyrkande. Jag skall emellertid be att sedermera få be¬
röra frågan om kostnaden.
Under öfverläggningarne i kammaren vid 1886 års riksdag-
uttalades visserligen åtskilliga anmärkningar emot Svea, såsom att
hon var för liten att hålla öppna sjön men för stor för våra skär¬
gårdar, att kostnaden för fartyget var för stor i förhållande till
kanonantalet, att den redan otillräckliga tillgången på befäl skulle
ytterligare ökas, om vi bygde flera så stora fartyg som Svea, äfven-
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansar b åt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
N:o 10. 12
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående (in¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
som att torpedon skalle dödat pansaret och pansarbåtarnes tid såle¬
des vara förbi. Dessa skäl hafva emellertid blifvit fullständigt veder¬
lagda redan vid 1886 års riksdag och sedermera ytterligare i den
af mig åberopade motiveringen till den kongl. propositionen. Jag
skall således icke upptaga kammarens tid med att bemöta dessa
redan vederlagda påståenden. Jag skall endast tillåta mig att säga
några ord om påståendet att torpedon skulle dödat pansaret och
pansarbåtarnes tid således vara förbi, ehuru äfven detta påstående
redan vid 1886 års riksdag vederlädes och jag gör detta derföre att
detta påstående äfven i år vid remissdebatten upprepats, men enligt
mitt förmenande i år lika mycket utan grund som i fjol. Anled¬
ningen till detta påstående var, att förre sjöministern, amiral Aube,
hvilken, såsom bekant, icke längre är minister i Frankrike, hyste
ringa tanke om pansarfartygen och ville bygga sjöförsvaret på en¬
dast minbåtar och en sorts kanonbåtar samt i Januari år 1885 lät
inställa byggandet af två stora pansarfartyg. Frankrike hade emel¬
lertid då skaffat sig en af verldens starkaste pansarflottor, och denna
inställning af tvenne redan påbörjade stora pansarfartygs bygnad skedde
som nätnndt är år 1885 eller under en tid, då det öfverdrifna för¬
troendet till minbåtarnes oemotståndlighet var som störst, och 6 stycken
stora pansarfartyg, hvartdera om cirka 10,500 tons, samtidigt voro
under byggnad. I förbigående ber jag få nämna, att i september
månad förlidet år satte fransmännen i sjön ett pansarfartyg om
10,500 tons drägtighet, i maj detta år ett annat, »Le Neptun», af
samma storlek och i dessa dagar blir ett tredje dylikt fartyg färdigt,
hvarförutom ett fjerde snart väntas. Man ser häraf, att det är ett
fullkomligt misstag, att man i Frankrike upphört med byggandet af
pansarfartyg, hvartill för i år omkring hälften af nybyggnadsansla-
get för franska flottan disponerats. För att emellertid komma till
klarhet om, huru vida minbåtarne egde denna påstådda oemotstånd¬
lighet emot pansarfartygen, så anstäldes under 1886 års sommar
vidlyftiga försök i Medelhafvet med franska flottan, under hvilka
minbåtar agerade mot pansarbåtar, men som eu föregående talare
redan derom nämnt något, så behöfver jag ej upprepa hvad han
yttrat angående de vunna resultaten, som för öfrigt finnas relaterade,
dels i en brockyr af en f. d. fransk sjöofficer Mr Weyl dels i krigsveten-
skapsakademiens handlingar. Dessa här ofvan nämnda försök hafva
som den näst föregående talaren nämnde icke utfallit till minbåtar¬
nes fördel, utan tvärt om till deras nackdel. Såsom orsaker härtill
kunna anföras de försvarsmedel, pansarfartygen ega emot minbåtarne,
såsom det elektriska ljuset, som förhindrar minbåtarne att under mörker
obemärkta nalkas pansarfartygen samt dessas kulsprutor och maskin¬
kanoner äfvensom de s. k. Bollivants skyddsnät. Dessa nät bestå
af grof jerntross, och hängas på utsatta bommar rundt ikring far¬
tygen likasom en krinolin, som de också kallas, och på ett afstånd
af 8 å 10 meter från fartygssidan samt nedsänkta omkring 6 meter
under vattenytan.
Onsdagen den 8 Juni, e, ro,
13 N:o 10,
Det har, såsom i krigsvetenskapsakademiens tidskrift framhål- Angående are¬
lits, vid försök med dessa nät visat sig, att de verkligen förmå skydda sla9 1,11 ^yg-
pausarfartygen emot minor och, efter allt hvad jag kunnat inhemta, ntarblt 'af
har numera äfven i Frankrike åsigten om minbåtarnes öfverlägsen- »Sveas» cert.
het fått gifva med sig högst betydligt, och efter dessa försök med (Forts.)
minbåtar emot pansarfartyg torde de sakkunnige i Frankrike, som tro
på minbåtarnes oemotståndlighet, vara ganska få. Härmed förnekas
dock ingalunda, att icke minor äro ett fruktansvärdt vapen och min¬
båtar för oss högeligen behöflige; långt derifrån, det förnekas endast att
de äro oemotståndlige. De bägge franske amiraler, som voro befäl¬
hafvare för de olika afdelningarne vid de omtalade manövrerna i
Medelhafvet lära hafva framstält åtskilliga anmärkningar mot min-
båtarne och tillstyrkt byggandet af så kallade medelstora pansarfar¬
tyg, det vill säga fartyg af 6,000 å 8,000 tons, sålunda afstyrkt byg¬
gande af pansarfartyg. Jag tror också, att man inom de större ma¬
rinerna i allmänhet numera kommit till den uppfattning, att man icke
bör bygga så stora pansarkolosser om 10,000 å 11,000 tons som till¬
förene, utan endast medelstora. Äfven mot dessa så kallade medelstora
fartyg är naturligtvis »Svea» liten, men så skall den också uppfylla
helt andra ändamål än de stora magternas pansarfartyg. Svea ärlämp-
lig för våra förhållanden, men hon är beklagligen ännu ensam. Så
vidt jag har mig bekant, bygger man också fortfarande öfverallt
pansarfartyg. Det är sålunda ingen anledning antaga, att deras tid
är förbi, utan tvärt om. Om det således är ådagalagdt, att pansar¬
fartyg äro nödvändiga beståndsdelar af försvaret i alla främmande
mariner, om detta också är ådagalagdt för oss och om det tillika
är ådagalagdt, att »Svea» är en lämplig typ för våra pansarfartyg, —
och jag tror verkligen, att allt detta är ådagalagdt, — hvilka rimliga
skäl skulle då kunna finnas att vägra bevilja ifrågavarande anslag? Icke
annat giltigt skäl än möjligen den betydliga kostnaden, en kostnad, hvil¬
ken som förut är nämndt, väl var enda anledningen till, att 1886 års
statsutskott afstyrkte samma förslag och en kostnad, som jag tror också
varit egentliga anledningen till de många reservanterne från denna
kammare mot statsutskottets tillstyrkande hemställan i år. Men jag
ber att få fråga herrarne, huru vida denna kostnad verkligen kan an¬
ses så betydlig, när det gäller ett sådant mål som att stärka vårt
sjöförsvar, hvilket är i så stort behof af förstärkning. Nu torde
det också förtjena framhållas, att då Kongl. Maj:t för ifrågavarande
ändamål begärt 2,868,000 kronor, så har af detta belopp begärts
endast 700,000 kronor för år 1888, just till följd af de tryckta ti¬
derna. Marin förvaltningen hade ju föreslagit 1,150,000 kronor för
nästa år, och hade icke den ekonomiska ställningen i landet varit
så bekymmersam, som den för närvarande är, så hade det väl varit
skäl att fasthålla vid detta belopp. Jag för min del medgifver, att
tiderna äro tryckta. Yår handel och sjöfart, vårt landtbruk och
för öfrigt nästan alla våra näringar lida af detta tryck. Men detta
är ju fallet i alla andra länder i den civiliserade verlden och betryc-
Ji:o 10. 14
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
■ ket torde hos oss ingalunda vara större än i de öfriga länderna
utan i de flesta fall mindre. Jag har likväl icke förnummit, att
. man i något af dessa länder nekat att bevilja oundgängliga anslag
till försvarsverket. Skulle då svenska Riksdagen vara den enda re¬
presentantförsamling som nekar sådana anslag? Jag vågar tro och
hoppas att så icke skall blifva förhållandet. Ock finnes det, mine
herrar, för eu nation något angelägnare än att se till, att man
under freden bereder sig på att hafva ett tillräckligt betryggande
försvar? Finnes det något angelägnare för ett land som vårt, hvil¬
ket till så stor del är omflutet af vatten, äu att utveckla och stärka
sitt sjöförsvar? Nej, det finnes det enligt mitt förmenande icke.
Utskottet har genom att pruta på åtskilliga andra för sjöförsvaret
nödiga anslag, som Kong], Maj:t begärt, reducerat femte hufvudtit.elns
slutsumma högst betydligt. Dermed är jag för min del visst icke
belåten, ty jag tror, att också dessa anslag vore behöfliga. Men
jag vill icke yttra mig vidare derom, emedan det icke skulle tjena
till någonting, jag vill blott här hafva anmärkt denna afprutning.
Det anslag till eu pansarbåt, som nu af utskottet föreslås för nästa
år, är nedbringadt till 548,434 kronor och jag frågar, om denna
summa verkligen kali anses för hög för ett sådant ändamål, äfven
med allt vederbörligt afseende på de tryckta tiderna. Nej, för min
del kan jag icke inse att så är. Jag tror till och med att kammaren
kunde och borde bevilja beloppet, äfven om det vore något högre,
ty det kan utan någon ansträngning af landet utgöras. Och ingen
lär väl med skäl kunna ens påstå, att landet på något sätt ansträn¬
ga, om det beviljas.
Den föregående talaren, som så klart och rigtigt framhållit sjö¬
försvarets vigt, har äfven fäst uppmärksamheten på faran af att
invagga oss i den förhoppningen, att vi skola få åtnjuta eu evig
fred, och jag vill ytterligare betona, att vi icke må föreställa oss,
att vi icke skola komma att blifva inblandade i något krig, der¬
för att vi nu under sä lång tid fått åtnjuta fredens välsignelse.
All historia och all erfarenhet talar emot, att sådant alltid skall få
fortfara, och ve oss om vi icke under fredens dagar bereda oss för
kriget. Det kommer förr eller senare, vi kunna endast hoppas, att
det skall dröja länge, innan det kommer, ty vi äro nu i sanning illa
beredda för ett krig.
Jag anser derför, att denna kammare hvarken bör eller ens kan
rimligtvis vägra detta anslag, ty som förut är nämndt, tror jag icke,
att man billigtvis kan, äfven med afseende på de tryckta tiderna,
säga, att den begärda summan icke kan utan svårighet utgöras. Om
detta är bevisadt och behofvet af anslaget bevisadt, och jag påstår
att begge delarne äro det, så kan väl icke, om kammaren mot för¬
modan skulle afslå anslaget, omdömet om kammaren blifva annat,
än att kammaren helt enkelt icke vill bevilja de nödiga medlen för
landets försvar, som landet utan ansträngning kan utgöra, och ett
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
15 N:o 10.
sådant omdöme tror jag vore för kammaren hvarken angenämt
eller ens nyttigt. Jag tillåter mig derför vördsamt lägga herrarne
varmt på hjertat att antaga utskottets förslag, hvartill jag yrkar
bifall.
Herr Pehr son i Törneryd: Då jag haft en från utskottet
afvikande mening, skall jag be att i korthet få angifva några skäl
derför. Beträffande först den lämpligaste typen för sådana fartyg, som
vi böra anskaffa till vårt sjöförsvar, huru störa kanoner sådana far¬
tyg böra föra; om torpedon dödat pansaret och dess tid således är
förbi; om det skall vara fasta eller flytande fästningar, med hvilka
man skall försvara vårt minväsende o. s. v., så skall jag icke gifva
mig in på detta för mig främmande område. För mig ställer
sig frågan om en ny pansarbåts anskaffande så: bjuder nödvändig¬
heten att redan nu anskaffa en andra sådan och vidare, medgifver
statsverkets ställning att vid sidan om den ordinarie riksstaten upp¬
föres anslag för Ifrågavarande ändamål, ett anslag så stort som
detta? Hvad beträffar nödvändigheten af en pansarbåt, sådan som
den nu ifrågasatta, anser jag man bör kunna säga, att det vore
önskvärdt att redan nu kunna besluta anskaffandet af en sådan,
men dermed tror jag icke man rättvisligen kan säga, att det är
absolut nödvändigt. Jag tror, att Riksdagen i stället har andra
vigtiga ändamål att tillgodose, jag tror lika vigtiga som dem, för
hvilka de medel, nu äro i fråga, skulle anslås. Hvad åter angår
om statsverkets ställning är sådan, att den erbjuder tillfälle att
utan åsidosättande af andra vigtiga ändamål bestrida den utgift,
som för den föreslagna pansarbåten erfordras, är min mening den,
att statsverkets ställning är sådan, att om man nu beslutar
denna utgift samt dertill eu annan stor utgiftspost, som äfven är
ifrågastäld under denna riksdag, torde det icke längre vara skäl att
tala om några skattelindringar, en sak, som så mycket blifvit med
rätta omordad under den riksdag, som senast har tilländagå^. Yi
erinra oss nog litet hvar, att under riksdagarne 1885 och 1886
samt sistlidne riksdag, när tullfrågan allvarsamt var på tal i denna
kammare, man sagt: de föreslagna förändringarna i tullagstiftningen
vilja vi icke vara med om, men vi vilja vara med om att lemna
de tryckta näringarna eu hjelp, långt verksammare än denna, och
den består i en skattelindring. För min del har jag trott att detta
tal varit allvarsamt, och tror icke heller, att Riksdagen bör uttala
annat än den allvarsamt menar. Men har detta tal varit allvarsamt,
så hemställer jag till hvar och en, huru vida det skall vara möjligt
för någon med bästa vilja att kunna göra någonting för att reali¬
sera en sådan tanke, derest man besluter sig för sådana stora ut¬
gifter, som de här äro i fråga. Jag är lifligt öfvertygad om, att
det då icke är möjligt att under den närmaste framtiden bereda
några skattelindringar, för den händelse Riksdagen i år anslår
3,000,000 kronor till en ny pansarbåt och 0,000,000 kronor för en
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts-)
tf:© 10- 16
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an¬
dag till byg¬
gande af en
pansar b åt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
äfvenledes ifrågasatt nybyggnad. När riksdagen är slut och vi
återkomma till våra hemorter, mötas vi helt säkert litet hvar med
den frågan af de hemmavarande: har ni kunnat uträtta något för
underlättande af den tryckta ställning, hvaraf landet nu allmänt
lider? Hvad svar skola vi då hafva att gifva, skola vi säga, att vi
sökt underlätta detta betryck på det vis, att vi beviljat tre millio¬
ner kronor till en pansarbåt och sex millioner till ett nytt riksdags-
och riksbankshus? Jag tror då våra hemmavarande skulle blifva
litet eller alls intet tacksamma för den hjelp, som i dessa åtgärder
stod att finna.
Med hvad jag nu sagt har jag tillräckligt antydt de skäl, som
mana mig att yrka afslag på så väl Kongl. Maj:ts framställning som
utskottets förslag.
Häruti instämde herrar Oléhn, Norén, Svensson i Brämhult
och Andreason,
Herr Olsson i Ättersta: Sedan jag begärde ordet, har herr
Pehr Pehrson i Törneryd på ett utmärkt sätt och bättre än jag
skulle kunna sagt hvad jag ämnade säga, hvadan jag endast har
några ord att tillägga. Jag vill först uttala en kompliment till de
två första talarne. För den händelse så olyckligt skulle gå, att vi
skulle råka i krig, vill jag hoppas, att så påpasslige militärer då
måtte finnas vid både artilleriet och flottan, som desse talare, hvilka
körde upp till statsutskottets försvar, innan ännu någon yttrat min¬
sta skymt af hot mot utskottet.
Då jag varit med om att reservera mig mot utskottets förslag
i den nu föredragna punkten, har detta icke varit af någon afvog-
het mot flottan eller derför att jag icke anser nödigt att stärka
försvaret i denna rigtning; tvärt om anser jag sjöförsvarets stär¬
kande vara det för oss vigtigaste i försvarsorganisationen. Men jag
har gjort det med hänsyn till den ekonomiska ställningen i landet.
Det börjar rent af blifva ledsamt för mången att höra talas om den
bedröfliga ställningen, det finnes t. o. m. mången inom denna kam¬
mare, som icke tror derpå, men vi, som vistas på landsbygden,
känna den och våga påstå, att hvad derom säges är sant. Derom
vittna också de många motioner, som inkommit och remitterats till
statsutskottet, angående beredande af lindring i kronoarrendatorernas
vilkor. Yi hafva officiella bevis på, att många af dem blifvit under
de senaste åren ruinerade och andra gå med säkra steg sin under¬
gång till mötes. Jag vågar derjemte påstå, att den sjelfegande jord¬
brukarens ställning ingalunda är bättre. Jag har derför på afdel-
uingen röstat för en lindring åt kronoarrendatorerna, men de öfrigas
ställning blir derigenom icke bättre.
Under sådana förhållanden tycker jag i likhet med den före¬
gående talaren, att man skulle hafva svårt att inför landet ansvara
för, att man beviljat en ny utgift på tre millioner kronor.
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
17 N:o 10.
Jag skulle äfven kafva något att tillägga om statsverkets ställ- Angående tut¬
ning, men som äfven detta omnämndes af den föregående talaren, slas hg-
skall jag helt enkelt yrka afslag på Kongl. Maj:ts framställning och pansariåt 'af
utskottets förslag.
»Sveas» cert.
(Forts.)
Herr Pålsson: Vi hysa säkert alla den öfvertygelsen, att denna
fråga är en allvarlig fråga. Det är fråga om ingenting mindre än
•att försvara vårt land, vår frihet och vår ställning såsom sjelfstän¬
dig stat. De två förste talarne, herrar Nordenfelt och Frick, hafva
uttalat de amplaste vitsord om den pansarbåt, som redan är byggd,
nemligen »Svea», samt framhållit önskligheten af att vi finge ytter¬
ligare en pansarbåt af samma cert. Hvad angelägenheten häraf be¬
träffar, så är jag af alldeles samma tanke som nämnde herrar, men
då man har att utföra ett så dyrt företag som detta, så möter man
vissa svårigheter. Den största svårigheten är, att en så stor summa
erfordras för att kunna bygga en dylik pansarbåt, nemligen 2,868,000
kronor. Man måste ovilkorligen betänka sig flere än en gång, innan
man röstar bifall till ett så stort anslag. Den betänklighet, som jag
i främsta rummet hyser deremot, är den betryckta ställningen i lan¬
det. Att den betryckta ställningen är allmän, derom lär icke vara
mer än en tanke inom kammaren, och det har också vid särskilda
tillfällen blifvit uttaladt. Med tanken härå blir frågan: huru bör
man under sådana förhållanden såsom riksdagsman handla? Svaret
blir: man bör hushålla så sparsamt som möjligt. Så hushållar den
enskilde, som har någon omtanke om sin framtid, och då man så
handlar såsom enskild person i sina enskilda angelägenheter, så tror
jag också, att det bör vara hvars och ens pligt att handla på samma
sätt, då man för folkets talan. Från denna synpunkt tror jag der¬
för, att man icke kan gifva sitt bifall till ett så stort anslag som
det här ifrågavarande, då det icke kan bevisas, att det nu för till¬
fället är eu tvingande nödvändighet att bygga en sådan pansarbåt.
Det andra skäl, som jag vill i största korthet anföra emot beviljande
af ifrågavarande anslag, är att de mindre jordbrukarne från lång
tid tillbaka varit och äro betungade med dryga årliga utskylder för
vårt försvarsväsen. Vi hafva visserligen fått en lindring deri af 30
procent, men större delen af denna rustnings- och roteringsbörda
hvilar fortfarande på jordbrukaren. Man kan då icke undra öfver,
att jordbrukaren med fruktan ser att så stora anslag beviljas för
landets försvar som det hvarom här är fråga, ty utgiften härför drab¬
bar ju till sist dem i likhet med öfriga samhällsklasser inom landet.
För det tredje ber jag att få fästa uppmärksamheten vid den om¬
ständigheten, huruvida det är så säkert, att pansarbåtar, så byggda
som den nu färdiga, kunna uppfylla sitt ändamål. Vi hafva ju äf¬
ven torpedo- och minbåtar, som kunna göra stora tjenstår i fråga
om kustförsvaret, och det lär väl vara ganska ovisst, om dessa
större pansarbåtar kunna reda sig mot ett större antal torpedo-
båtar. Äfven från denna synpunkt sedt tror jag således betänk-
Andra Kammarens Prot. 1887. B. N:o 10. 2
N:o 10. 18
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
ligheter möta att gifva sin röst för bifall till det förvarande för¬
slaget.
Jag ber på dessa grunder att få tillkännagifva, att jag icke¬
kan afgifva min röst för beviljande af den anslagssumma, som här
är i fråga, utan att jag instämmer med dem, som yrkat afslag derå..
Herr Tufwesson förenade sig med herr Pålsson.
Herr Lasse Jönsson: Det kan må hända synas enfaldigt af
en icke fackman att uppträda i denna fråga, men då man är skyl¬
dig afgifva sin röst, det må förefalla huru tungt som helst, kan
man ju äfven anse sig skyldig angifva skälen derför, äfven om det
synes enfaldigt.
Det har förut sagts, att den nya pansarbåten »Svea» blifvit
mycket berömd och af sakkunnige anses såsom den bästa i sitt slag
som finnes, och följaktligen skulle vi, som dock motsätta oss an¬
skaffande af en ny sådan, icke sätta tro till dessa sakkunniges om¬
döme. Men sådana fall hafva dock förekommit många gånger förut.
Då man ser dessa monitorer och andra äldre krigsfartyg liggande
i våra hamnar och af sakkunniga personer förklarade odugliga samt
man dervid erinrar sig, att samma fartyg af föregående komitéer
blifvit förklarade mycket dugliga, så må man med skäl kunna fråga,,
huru länge det skall dröja, innan äfven »Svea» skall på samma sätt
ligga i hamn, förklarad oduglig af eu ny komité. I det af den
sist tillsatta komitén för sjöförsvaret, nemligen den s. k. cert-
komitén, afgifna utlåtande finner man en förkastelsedom uttalad öfver
hela vårt dåvarande sjöförsvar, och hvilken nedslående verkan måste
icke ett sådant uttalande medföra, då man tänker på de många mil¬
lioner, som på detsamma blifvit nedlagda. Denna komité, som var
samlad i början af 80-talet, säger bland annat om monitorerna, att
de föra sina kanoner för lågt, att de göra för ringa fart samt sakna,
manöverförmåga. Om pansarbåtarne åter säger samma komité, att
dessas sjöduglighet är så ringa, att de anses icke utan våda kunna,
under hårdt väder passera ens öfver de större fjärdarne inom skär¬
gården och sålunda ännu mindre skickas ut i öppen sjö. Derjemte,
tillägger komitén, besitta de en högst ringa förmåga att hastigt
rikta sina kanoner, hvilket ännu mer ökar deras olämplighet. Man
har väl sagt, att certen A är utmärkt; men denna samma komité,
som hade Kongl. Maj:ts uppdrag att tala om hvad vi kunde hafva
att vänta af nu ifrågavarande båt, har beträffande den s. k. certen
A yttrat, att det var af ekonomiska skäl som komitén funnit sig
nödsakad bestämma pansaret till 10 tum, oaktadt detta icke gif¬
ven den trygghet, som skulle behöfvas. Likaså har en viss miss¬
tro blifvit uttalad äfven rörande fartygets hastighet, som beräk¬
nats till 18 knop, men beträffande detta har jag dock sedan hört,
att den blifvit något större. Men må hända är hastigheten dock
icke tillräckligt stor i jemförelse med andra länders krigsfartyg,
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
19 N:o 10.
hvilka, om de hafva större fart, kunna nedergöra ett sådant fartyg
som detta.
Dessa äro de skäl, som gjort mig missmodig i detta fall, och
j ag kommer derför, på grund af dels de ekonomiska skäl, som förut
falifvit framhållna mot förslaget, dels ock de uttalanden af sakkun¬
nige män jag funnit i förut omnämnda komités utlåtande, att rösta
för afslag å statsutskottets förslag.
I detta yttrande instämde herr Svenson i Edum.
Herr Andersson i Lyckorna: Jag var en af dem, som hade
nöjet att här om dagen vara om bord på vår nya pansarbåt »Svea»,
och det roade mig mycket att taga fartyget i betraktande ända från
toppen, med dess mitrailleuser, till bottnen, der de kolförtärande ug-
narne äro belägna, ända från aktersta maskinrummet till förstäfvens
minkanon. Fartygets verkliga duglighet kan jag dock icke bedöma,
hvilket torde vara förlåtligt, då jag icke är någon fackman. Huru¬
vida nu kostnaderna för denna båt i och för sig i betraktande af
dess mångsidiga utrustning äro för stora, derpå kan jag naturligt¬
vis ej inlåta mig; men huru många dylika pansarbåtar skulle vi be¬
höfva för att trygga vårt lands försvar, om eu gång så ödesdigert
skulle ske, att de skulle komma att pröfvas i öppen strid med nå¬
gon af våra närmaste stormakter? För ett sådant ändamål torde
antalet behöfvas så stort, att ingen i närvarande stund kan våga
ens nämna det, och säkert är, att ett så fattigt land som vårt icke
har medel att åstadkomma ett sådant försvar. Men under sådana
förhållanden torde man kunna säga till staten som man säger till
den enskilde: »var god se till huru högt du kan spänna bågen», eller
ock, för att använda ett annat uttryck: »rätta mun efter matsäcken»!
Ty den som icke har råd att bära eu klädning af bättre material,
får nöja sig med att bära en af sämre eller billigare. Och om pan¬
sarbåten, såsom redan är sagdt, skulle komma att pröfvas i öppna
sjön, i allvarsam strid, så tror jag åtminstone för min del, att detta
vore ett allt för högt spel, ett spel, der man sätter allt på ett kort.
Ty med tanken på nutidens väldiga artilleri, måste man väl antaga
såsom omöjligt, att dessa 10 tums pansar kunna hafva tillräcklig
motståndskraft mot de gröfsta projektiler, som mot dem kunna an¬
vändas. Och hvad skulle då kunna hända? Jo, att ett enda sådant
förfärligt skott skulle kunna begrafva en för landet så dyr materiel.
Om nu detta i lyckligaste fall icke sker, kan en annan eventualitet
hända. Underlägsen, som den är i styrka, kan man icke förundra
sig öfver, att en sådan båt måste retirera. Men huru kan det då
komma att gå med denna båts reträtt inom vår trånga skärgård?
Jag är ingen sjöman, men det vill nästan tränga sig på mig så¬
som ett faktum, att för en sådan reträtt är den alldeles för stor
och för svår att manövrera, och under sådana förhållanden vore
det bra mycket bättre att hafva flere och mindre, tidsenliga far-
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
Nto 10. 20
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an¬
slag till byg¬
gande'af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
tyg, så att man ej, såsom jag nyss nämnde, behöfde sätta allt på
ett kort.
Mycket mera skulle kunna sägas i denna sak. Jag skall dock
icke upptaga tiden, ty jag är öfvertygad om, att många flere i denna
vigtiga fråga vilja uttala sin mening. Men på grund af hvad jag
redan anfört yrkar jag afslag å så väl Kongl. Maj:ts proposition som
å utskottets förslag och bifall till hvad reservanterna framstält.
Chefen för kongl. sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet fri¬
herre von Offer: Innan jag skall söka besvara de anmärkningar,
som blifvit framstälda angående här ifrågavarande pansarbåt, skall
jag — för att gå i ordning med frågorna — be att få belysa en
del uppgifter, som en representant på stockholmsbänken, herr Gu¬
stafsson, lemnade vid remissen af Kongl. Maj:ts proposition, angå¬
ende statsverkets tillstånd och behof, dels den 25 januari, dels den
12 maj detta år. Han säger der, med anledning af de manövrer,
som förliden sommar af franska flottan anstäldes i Medelhafvet, »att
chefen för sjöförsvarsdepartementet visserligen omnämner det öde,
som drabbade de 21 minbåtar, hvilka deltogo i dessa manövrer, nem¬
ligen att en stor del af dem vid öfningarna blefvo försatta ur strids-
dugligt skick, hvaremot lian icke med ett ord omnämnt de i öfnm-
gärna jemväl deltagande pansarfartygens öde; jag har derföre skaf¬
fat mig tillfälle att taga del af utdrag ur stridsdomarenas protokoll».
Ja, mine herrar, anmärkningen är fullkomligt rigtig, det måste jag
erkänna. Men min tystnad i det senare afseendet beror på det ganska
naturliga skälet, att ingen enda af pansarbåtarne blef vid tillfället
försatt ur stridsdugligt skick, då deremot 17 minbåtar af 21 blefvo
det — jag talar nemligen icke i figurlig mening, såsom herr Gu¬
stafsson kallar det, utan enligt hvad som skedde i verkligheten —
så att om en verklig strid hade egt rum, så skulle icke mer än 4
minbåtar af de 21 hafva varit användbara i striden, då deremot alla
pansarbåtarne voro fullt dugliga. Beträffande deremot frågan om,
huru många pansarbåtar eller minbåtar enligt de för stridsöfningarna
bestämda föreskrifterna ansetts hafva blifvit försatta ur stridsdugligt
skick, derom har jag icke yttrat ett enda ord af det skäl, att upp¬
gifterna i den delen äro hvarandra så motsägande, att det är omöj¬
ligt att dervid komma till något tillförlitligt resultat. Herr Gustafs¬
son säger vidare, att han fått del af stridsdomarenas rapporter. Jag
har visserligen ingen anledning att misstro den uppgiften. Men jag
vill fästa uppmärksamheten på, att det finnes olika slags stridsdomare.
Det finnes auktoriserade stridsdomare, utsedde af vederbörande myn¬
dighet att vara det och afgifva rapport, men det finnes äfven an¬
dra, åskådare till exempel på sjön och i land samt författare, som
utan att hafva sett striden skrifva långa artiklar efter tidningarnas
uppgifter. Dessa kallar jag sjelfgjorda stridsdomare, och det är möj¬
ligtvis deras rapporter herr Gustafsson fått reda på. I afseende å
denna sak vill jag nämna, att jag under hela tiden öfningarna på-
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
21 N:o 10.
gingo och
äfven sedermera försökt förskaffa mig underrättelse om Angående an-
hvad som passerade. Genom utrikesdepartementet och svenska be- slag tdl
skickningen i Paris har jag varit i tillfälle att erhålla sådana upp- ^lårbåt af
gifter; och jag skall be att till en början få uppläsa en, som lyder: »Sveas» cert.
»Afskrift af en skrifvelse från Kong!. Maj:ts minister i Paris till (Forts.)
kongl. utrikesdepartementet, daterad den 14 februari 1887: Tillsvar
å eders excellens’ skrifvelse n:o 10 1887 angående torpedoeskaderns
öfningar i Medelhafvet sistlidna år får jag äran meddela, att jag
muntligen vänd! mig till amiral Brown de Colstoun, som förde be¬
fäl öfver eskadern, och som tillika är kabinettschef hos sjöministern,
men att han förklarat, att rapporterna om försöken ej äro offent¬
liggjorda, och att de ej ens blifvit delgifna alla franska officerare.
Härvarande militärattachéer hafva uteslutande grundat sina berät¬
telser på tvenne härhos bifogade broschyrer.» Det förundrar mig
att, då de utländske militärattachéerna icke fått reda på dessa upp¬
gifter, herr
Gustafsson kunnat få det. »Amiral Brown», står det
vidare i skrifvelsen från grefve Lewenhaupt, vår minister i Paris,
»förklarade deremot, att sjöministern med nöje skulle meddela alla
upplysningar om fartygstyper, och jag har aflåtit skrifvelse härom
till utrikesministern, men då lång tid erfordras för dylika upplys¬
ningars erhållande, anser jag mig äfven genast böra öfversända bi¬
fogade förslag och betänkande. Det i dessa handlingar omnämnda
stora förslag af amiral Aube, för hvilket sammanlagda kostnaden
beräknas till 2,000,000 francs, är ej ännu officiel godkändt, eme¬
dan deputeradekammaren, till följd af särskilda omständigheter, in¬
skränkte sig till att bevilja det anslag af 30,705,000 francs, som
var afsedt att utgå under innevarande år; men förslaget kan icke
desto mindre, åtminstone för hvad angår anslagets sammanlagda be¬
lopp, anses vara bifallet.»
Häraf torde, som sagdt, tydligen framgå, att rapporterna icke
äro offentliggjorda, och under sådana förhållanden skulle det för¬
våna mig, om herr Gustafsson kunnat få del af dem. De enda som
kunde anses såsom verkliga auktoriserade stridsdomare voro de begge
amiralerne, hvilka kommenderade eskadern, samt en medlem af de¬
puteradekammaren, hvilken anmodats af sjöministern att vara när¬
varande och deröfver afgifva rapport. Dessa trenne herrar hafva
också afgifvit rapport, och det är på grund af deras sammanstäm-
miga utlåtande som man beslutit fortsätta att bygga pansarfartyg.
I sammanhang med denna skrifvelse har jag erhållit äfven budgets¬
utskottets af kammaren godkända förslag, som visar hvartill dessa
30,705,000 francs skulle användas för år 1887. Det är för byg¬
gandet af icke mindre än 6 pansarfartyg till en sammanlagd kost¬
nad af 61,720,000 francs, hvaraf på år 1887 belöpa sig 12,752.100
francs. Vidare har det beslutits att samma år bygga 4 pansrade
kanonbåtar, 3 af l:sta och en af 2:dra klassen. Deras sammanlagda
kostnad uppgår till 5,880,000 francs, hvaraf för år 1887 skall utgå
ett belopp af 1,975,300 francs. Jag ber att få fasta uppmärksam-
N:o 10. 22 Onsdagen den 8 Juni, e. ni.
Angående an- heten på — med hänsyn till hvad jag framdeles kommer att med-
sla9 *ai hg- dela — att, enligt ett meddelande, som jag fått från amiral Aube, utaf
pansarbåt o/ dessa 6 pansarbåtar endast 3 beräknas blifva färdiga innevarande år.
»Sveas» cert. Eu gick af stapeln den 5 maj, nemligen »Neptune». »Marceau» trod-
(Forts.) des gå af stapeln i dessa dagar, och den tredje, hvars namn jag för
ögonblicket icke erinrar mig, skulle fullbordas innan årets slut.
Vidare säger herr Gustafsson vid remissen af Kongl. Maj:ts pro¬
position den 12 maj, att han »med skäl hade väntat, att chefen för
sjöförsvarsdepartementet i protokollet för den 20 april skulle upplyst
kammaren om hvad som sedan den 12 januari händt på det område,
der upplysningar kunna vinnas om pansarfartygens lämplighet. Men
herr sjöministern», fortsätter herr Gustafsson, »blott vidhåller, hvad.
han uttalat till protokollet för den 12 januari; och måste vi således
hålla oss till detta protokoll samt antaga, att hvad der står är herr
statsrådets mening. Der står bland annat i detta protokoll, att den
franske sjöministern, amiral Aube, i ett af deputeradekammaren ned¬
satt utskott förklarat, att enligt hans mening borde man icke alle¬
nast fortsätta det för en tid nedlagda arbetet på påbörjade pansar¬
fartyg, utan äfven sätta nya af samma storlek (7,000 å 8,000 tons)
1 arbetet.» Och sedan tillägger samme talare: »vet chefen för sjöför¬
svarsdepartementet detta, borde han väl också hafva fått kännedom
om hvad andra, som intressera sig för sådant, kunnat taga reda på,
nemligen att den franske sjöministern den 19 januari detta år i mini¬
sterrådet förklarade, att han loge tillbaka förslaget om nya fartygs-
byggnader, och detta naturligtvis derför, att frågan om pansarfarty¬
gens motståndskraft icke vore tillräckligt utredd.»
Ja, mine herrar, ehuru jag icke tycks hafva samma tillgång
till de beslut, som fattas vid ministerrådets i Paris förhandlingar, som
herr Gustafsson, tror jag mig dock kunna försäkra herrarne, att jag
skulle hafva haft kännedom om detta beslut, som af honom uppgif¬
va vara fattadt, om detta någonsin egt rum, och såsom stöd för
detta mitt påstående ber jag få uppläsa ett bref, som äfven kommit
mig till banda genom utrikesdepartementet. Det är affattadt på fran¬
ska språket och står till tjenst för dem, som deraf vilja taga del.
Jag uppläser det nu emellertid öfversatt på svenska. Det är skrif-
vet af amiral Aube, minister för marinen och kolonierna, till mon¬
sieur Flourens, utrikesminister i Paris, och lyder som följer: »Paris
den 14 februari 1887. Till svar å svensk-norske ministerns fram¬
ställning, som ni till mig öfverlemnat, har jag härigenom äran med¬
dela följande upplysningar angående de för närvarande påbörjade och
föreslagna fartygs byggnader vid flottans arsenaler och vid industriella
inrättningar.
Departementet har definitivt beslutat fortsättandet af 3 stora
pansarfartyg och af 3 stycken tredje klassens kryssare med stor
hastighet, men har dessutom beslutat att bygga: på örlogsvarfven
2 stycken första och 2 stycken andra klassens kryssare,, samt på
privata varf 5 tredje klassens kryssare med stor hastighet, 8 snabb-
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
23 N:o 10.
gående rekognoseringsfartyg ock 24 minbåtar. Af ofvannämnda upp¬
gift, hvaruti benämningarna äro i öfverensstämmelse med de all¬
männa tekniska termerna inom alla mariner, torde grefve Lewen-
haupt blifva satt i tillfälle att se, i hvilken rigtning våra bemö¬
danden gå.»
Jag ber få fästa uppmärksamheten derpå, att detta skrefs af
amiral Aube den 14 Februari 1887, och hemställer, huruvida det
kan anses sannolikt, att han tre veckor förut kunnat föreslå, att
byggandet af pansarfartyg icke skulle vidare ifrågakomma. Jag
för min del tror det åtminstone icke. Att i öfrigt herr Gustafsson vid-
Mller sin åsigt, att pansarfartygens tid är ute, är visserligen ledsamt,
men då samtliga sjöfarande nationers ledande män och framstående
auktoriteter i sjöväsendet bibehålla sin åsigt om motsatsen, hoppas
jag att kammaren icke fäster allt för mycken vigt vid herr Gustafs¬
sons åsigt i denna sak.
Hvad i öfrigt beträffar pansarbåten »Svea» och det förhållandet
att jag tillstyrkt Kongl. Maj:t: att beordra densamma hit upp till
-Stockholm, så har detta skett på grund af hvad jag förut erfarit,
nemligen att man här yttrat, att då man icke sett detta fartyg,
kan man icke heller bedöma detsamma. För den skull ansåg jag
nemligen, att Riksdagen nu borde få tillfälle att se det, och, så vidt
jag hittills hört, har heller ingen bestämd anmärkning uttalats mot
sjelfva fartyget. Man har visserligen sagt att det är dyrbart, men
det finnes icke något pansarfartyg i verlden, som är så billigt och
på samma gång uppfyller så många fordringar som detta. Det
finnes för närvarande knappast något pansarfartyg, som gör större
fart än »Svea». Det har här uppgifvits, att det nu bygts pansar¬
fartyg, som skola göra icke mindre än 18—20 knop, men de kosta
•också 20,000,000 å 30,000,000 kronor. Ja, vi kunna äfven åstad¬
komma pansarfartyg med sådan hastighet, det är blott eu penning¬
fråga. Vilja herrarne släppa till penningar, är det ingenting som
hindrar oss att skaffa dylika fartyg.
En talare har satt i fråga, huruvida det vore lämpligt att bygga
fartyget nu, eller om det icke hellre vore skäl att vänta dermed.
Det är enligt min tanke från alla synpunkter sedt lämpligast att
bygga det så fort som möjligt, ty dels hafva vi stort behof af att
stärka vårt sjöförsvar och dels är det äfven eu annan omständighet,
som talar emot uppskof, nemligen att man icke senare kan hoppas
få detta fartyg bygd! så billigt som för närvarande, till följd af den
arbetslöshet, som nu råder vid våra mekaniska verkstäder, och för
hvilka byggandet af ny pansarbåt skulle blifva af en ofantlig
fördel under dessa dåliga tider. »Svea» har matat tre mekaniska
verkstäder, som alla haft mer eller mindre andel i båtens förfärdi¬
gande. Och det är ändå icke endast den omständigheten, att det
nu är billigt att bygga, utan äfven den att, om en eller annan
verkstad skulle nödgas att'till följd af bristande arbete nedlägga sin
verksamhet — jag har hört sägas, att det är mycket illa stäldt för
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert*
(Forts.)
N:o 10. 24
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
dem — huru går det då med att bygga fartyg, vare sig för handels¬
flottan eller marinen? Jo, om konkurrensen upphör, får man betala
hvad den qvar varan de verkstaden begär eller gå till utlandet. Yi
hafva visserligen varf, der vi kunna bygga krigsfartyg, men för att
bygga så stora fartyg som »Svea» behöfvas nya anordningar, för
hvilkas åstadkommande man måste komma till Riksdagen och begära
nya anslag. Jag tror af dessa skäl att det är högst nödvändigt,
att clet ifrågavarande fartyget bygges ju förr dess hellre.
Hvad som är mest hinderligt hos oss för åstadkommande af
tillräcklig och lämplig sjökrigsmateriel är den bristande kontinuitet,
som blifvit en följd af de vexlande anslagsbeloppen. Om, såsom sjö¬
försvarsko mitén föreslog, två millioner om året användts härtill,
skulle vi redan hafva eu ganska stark flotta. I Danmark har man
redan sju pansarfartyg, af hvilka 4 äro större än »Svea» och 3
mindre. Der har man ett ordinarie anslag för detta ändamål, och
man kan derför betinga sig billigare vilkor samt hafva en konti¬
nuitet, som är en ofantlig fördel, då vi deremot det ena året icke
veta hvad vi kunna få det andra. Andra länder offra 20 å 30
millioner på ett enda fartyg, och här vägrar man den blygsamma
begäran af endast en fjerdedels båt, nej, jag hoppas ni nog beviljar
den i alla fall!
Den ekonomiska ställningen är ju mycket dålig, jag erkänner
det, men å andra sidan vill jag fästa uppmärksamheten på, att rege¬
ringen tagit denna omständighet i betraktande till och med i högre
grad än jag önskat, ty under åren 1884—1886 har i medeltal begärts
mer än 2 millioner årligen i extra anslag under 5:te hufvudtiteln, och
i år har man begärt närmare en million mindre än föregående åren
och omkring en half million mindre än hvad i allmänhet beviljats.
Gå vi tillbaka 15 år, så har under denna tid i medeltal beviljats
mer än 1,600,000 kronor och, om nu pansarbåten faller, hvad qvar-
står? Jo, 2- å 300,000 kronor, det vill säga mindre än någonsin
förut beviljats, och det kan väl icke vara herrarnes mening.
De tvenne förste talarne hafva haft så utmärkta anföranden i
afseende på pansarbåtens uppgift, att jag icke skall trötta kammaren
med ett upprepande deraf; jag vill blott beröra en sak, som de icke
omnämnt. Skulle våra kuster blockeras — vi må hafva aldrig så
präktig armé och starka fästningar — kan fienden dock bränna ned
våra städer, härja våra kuster och landa hvar han behagar; men hafva
vi några pansarfartyg med ett lämpligt antal minbåtar och min¬
spärrningar, skulle de kunna uträtta mycket så väl i militäriskt hän¬
seende som i moraliskt; ty om en fiende vet, att vi icke hafva
något att komma med, så vet han äfven att han ohejdad och ostörd
kan öfverföra sina trupper till våra kuster och der landsätta dem
hvar helst han kan finna lämpligt; men känner han dex^emot att
vi hafva starka fartyg och andra sjöförsvarsredskap, som kunna
finnas än här, än der, så betänker han sig två gånger "finnan han
rusar å stad. Yår armé kan ju icke vara öfverallt till hands för att
25 N:o 10.
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
mota honom. En talare har visserligen ansett, att minbåtarne en- Angående an-
samma kunna försvara kusterna, men den saken är utredd inom alla sla9 tM hg-
mariner, att minbåtarne utan stöd af pansarfartyg äro af ringa gagn. ^sarbåt 1/
Deras hufvudsakliga uppgift är att, skyddade af egna pansarbåtar, »Sveas» cert.
sedan striden mellan dessa och de fiendtliga fartygen börjat, samt (Forts.)
de senare blifvit insvepta i krutrök, kila fram och mot dem afskjuta
sina minor. Pansarfartygens nät äro dock ett godt hinder mot
minan, och de äro ganska väl skyddade derigenom. Man har nu
kommit derhän, att pansarbåtarne kunna med näten ute gå med
fem knops fart. Jag var sjelf i fjol i Kristiania närvarande vid eu
engelsk flottafdelnings manövrer, hvarvid man afsköt minor mot
pansarfartygen. Minorna slogo dervid emot nätet, utan att göra någon
skada. Om minorna äro laddade och explodera mot nätet, åstad¬
komma de visserligen en öppning i detsamma, men om denna skall
vara af någon nytta, måste nästa torpedo hitta väg igenom samma
öppning, hvilkot icke är så lätt.
Några talare hafva tyckt, att den föreslagna pansarbåten är
dyr, men jag tror icke det finnes billigare båtar i verlden med så¬
dana egenskaper som »Svea»; man har till och med från främmande
land ifrågasatt att få en sådan båt byggd här och man har förvånats
öfver huru den kunnat byggas så billigt samt i synnerhet beundrat
dess ringa djupgående, hvilket för oss är en lika god egenskap som
stor hastighet; ty det är icke meningen, att våra pansarfartyg i all¬
mänhet skola gå ut i öppna sjön och leverera batalj, utan hålla sig
i närheten af skärgården och kusten, der de, om de anträffas af en
öfverlägsen fiende, kunna söka skydd i de mindre djupa farlederna
och bland skären, dit en fiende icke så lätt kan följa dem. Fler¬
talet af de främmande pansarfartygen ligga nemligen 25 till 30 fot
djupt, under det att »Svea» endast drager 16 fot vatten.
Det har vidare yttrats, att, om någon af stormagterna anfölle
oss, vi skulle vara hjelplösa. Ja, mine herrar, det måste medgifvas,
det vore vi verkligen. Men vi afse icke heller att mäta oss med
stormagterna eller att ensamma slåss med dem, utan att när stor¬
magterna komma i kollision med hvarandra, och vi icke kunna hålla
oss neutrala, vi efter omständigheterna skola kunna understödja en¬
dera af dem så kraftigt som möjligt. Hafva vi deremot ingenting
att komma med, utan äro försvarslösa, så kunde det möjligen gå
oss som det i allmänna lifvet går den försvarslöse, att vederbörande
taga hand om oss och beröfva oss vår sjelfständighet, och då blir
det icke fråga om hvarken att votera om pansarbåtar eller värnpligt.
Det har äfven yttrats, att »Svea» vore svår att manövrera. Den
talare, som yttrade detta, var likväl i går närvarande vid »Sveas»
utfärd. Kunde han icke se huru fartyget vände sig omkring på
stället, och jag skulle tro att något bättre bevis på ett fartygs lätt-
manövrerlighet knappast finnes än en vändning på stället.
För öfrig! har, så vidt jag kunnat uppfatta, ingen anmärkning
blifvit framstäld, som rör sjelfva fartyget. Beträffande öfriga an-
N:o 10. 26
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an- märkningar, vill jag nu icke yttra mig, men jag skulle vara mycket
slag till byg- tacksam, om herrarne ville bevilja anslaget till pansarbåten.
gande aj en ° ° *■
pansarbåt af
»Sveas» cert. Herr Gustafsson: Herr talman, mine herrar! Många före-
(Forts.) gående talare hafva framlagt ekonomiska skäl för att afslå det be¬
gärda anslaget till en ny pansarbåt. Jag kan icke inse, att ekono¬
miska skäl kunna vara mest vägande i detta fall. Har man ingen-
ting annat att andraga såsom orsak till att vägra det begärda an¬
slaget, äro dylika skäl för svaga. Ty är det så, att fartyg af »Sveas»
cert verkligen ega den kraft de utgifvas ega, har vårt land behof
af dem, och kan man få ett betryggadt försvar med dem, då anser
jag, att ett sådant anslag bör beviljas.
Jag har varit om bord på många örlogsfartyg, både ut- och
inländska, men det må jag säga, att, då jag i förgår stod på »Sveas»
stolta däck, då jag genomgick dess inre och då jag tog en öfver¬
blick öfver det hela från mastkorgen, jag knappast på något fartyg
erhållit ett så fördelaktigt intryck som på »Svea», och jag tror, att
det är fullkomligt rigtigt hvad Kongl. Maj:t säger i statsverks¬
propositionen, att de förväntningar, som kunnat ställas på ett fartyg,
som blifvit bygdt för den kostnad som »Svea», efter fackmäns utsago
blifvit fullt realiserade. Jag tror för visso att det är sant. Men
när jag sagt detta, vill jag tillägga, att dessa förväntningar icke
blifvit byggda på nutidens fordringar på ett krigsfartyg, utan på de
fordringar man stälde på fartyg sådana de byggdes för ett tiotal af
år sedan. Vår olycka och olägenhet här i norden är den, att när
vi skaffa oss krigsmateriel, vi allt jemt komma för sent, ett decen¬
nium efter de andra magterna. Vi hafva icke råd att experimentera
som de, utan måste tillgodogöra oss deras erfarenhet, och följden
deraf är den, att när vi få vår krigsmateriel färdig, så är den redan
gammalmodig och till och med utdömd hos de stora staterna. Så
har det gått förut. När de bekanta monitorerna började byggas,
så voro de af alla berömda såsom de yppersta sjövapen, men när
de voro färdiga, så voro de redan utdömda. Så skall det också gå
med pansarbåtarne. Mägtiga röster höjas för närvarande i alla sta¬
ter mot pansarbåtarne, hvilka redan synas hafva spelt ut sin roll.
Som herrarne minnas, har jag för att bestyrka detta påstående
haft att åberopa mig på en auktoritet, nemligen den franske sjö¬
ministern, amiral Aube. Jag såg i dag i Dagbladet, regeringens
organ par preference, en artikel om pansaret; jag genomläste den
och såg, att den nästan var ett aftryck af Kongl. Maj:ts proposition.
Då tänkte jag: det är tydligt meningen att vilja förringa amiral
Aubes auktoritet, jag kan alltså ej uteslutande stödja mig på honom.
Han är icke längre minister, utan föll med ministéren Goblet, och
jag vet, att en fallen minister icke har samma auktoritet som en
som sitter qvar på taburetten. Derföre har jag sökt att på andra
håll skaffa mig hjelpmedel för att, som amiral Boutakow manar,
bereda mig för »stridens halftimme».
Onsdagen den 8 Juni, e. ra.
27 N:o 10.
Herr sjöministern har sagt, att jag åberopat amiral Åube och att
hvad jag lagt i hans mun icke är sanning. Jag har dock hemtat
mina uppgifter ur pressens referat och från de telegrambyråer, som
äro ombetrodda att meddela allmänheten äfven officiella underrät¬
telser. De fakta jag anfört hafva stått omtalade i hela den euro¬
peiska pressen, och jag har aldrig trott, att man om den skulle
kunna säga, att den är till för att utsprida osanningar. När den
säger sig relatera fakta, kan jag icke tänka mig att den skulle ut¬
sprida diktade historier, utan då är det fullkomligt säkert, att den
talar sanning. En sådan institution som t. ex. Agence Havas i Paris,
som är en officiel och internationel telegraminrättning — hvad den
telegraferar måste man väl sätta tro till, då det ej blir dementeradt.
Det måste väl vara visst! Nå väl, Agence Havas telegraferade
onsdagen den 19 januari från Paris följande: »I ministerrådet i dag
anmälde marinministern, att han toge tillbaka specialförslaget om
utförande af skeppsbyggnader. I marindepartementets förslag komme
endast att äskas på flera år fördelade extra anslag, hvaraf intet öf-
verstege 4 millioner.» När jag nu säger, att hela den svenska pres¬
sen får ett sådant telegram från Agence Havas — skall man då
våga tvifla derpå? Skall man då tänka sig, att en sådan institution
är inrättad i Paris endast för att utsprida lögner? Nej, jag kan
icke tro det; utan hvad man på sådan väg får veta, det eger man
rätt att sätta mera tro till än de diplomatiska sanningar, hvarmed
man nu söker vederlägga mig.
Det egendomliga inträffar nu — det är kanske en nemesis —
att jag verkligen har tur i min strategi mot herr sjöministern.
Herr sjöministern säger, att amiral Aube fortfarande hållit på pansar¬
fartygen. Han har visserligen en gång tvifiat på dem, men det var
år 1885; sedan dess har han åter tagit dem till nåder, och i år har
alltså systemet med pansar, enligt herr sjöministerns påstående, varit
hans system. Det vill säga, när Aube för några veckor sedan föll
med ministéren Goblet, skulle sålunda pansarsystemet hafva varit
det bestående systemet i Frankrike. Men hvad skall man då säga
derom, att i dag ingår den underrättelsen, att den nye franske sjö¬
ministern, Barbey, har uppgifva sin företrädares, amiral Aubes, plan
till anordning af Frankrikes sjöförsvar, och att de bebådade stora
flottmanövrerna vid Toulon blifvit instälda och torped oeskadern
upplöst. Om herr sjöministern liksom jag fått reda på denna under¬
rättelse, skulle han sålunda genom sitt uppträdande hafva slagit
i hjel sin egen sak, alldenstund herr sjöministern till försvar för
pansarsystemet åberopat sig på amiral Aubes auktoritet, men det
nu befinnes, att detta system icke är bättre, än att hans efterträdare
uppgifver att försvara Frankrike enligt den plan, som amiral Aube
uppstält.
Då man nu emellertid ej vill sätta full lit till amiral Aube så¬
som auktoritet, skall jag söka skaffa mig sådana från andra länder.
Herr sjöministern bar sagt, att i andra länder sätter man fortfa-
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas* cert.
(Forts.)
N:o 10. 28
Onsdagen den 8 Juni, e. in.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Foits.)
rån de fullt förtroende till pansarsystemet. Jag skall då taga mig
friheten att anföra en auktoritet ifrån England — det land, som
jag skulle tro står främst bland de maritima staterna i Europa.
När i sjelfva England en auktoritet på sjöförsvarets område höjer
sin röst emot pansarsystemet, så måste man väl tillägga detta fak¬
tum någon betydelse. Denna auktoritet är lord Ripon, vice-konung
af Indien, och hans ord stå att läsa i den engelska facktidningen
Navy Gazette, om man eljest får sätta tro till dess uppgift; ty om
också herr sjöministern tror, att de svenska tidningarna tala osan¬
ning, så måste han väl ändock medgifva, att någon tilltro kan lem-
nas en ansedd engelsk tidnings .uppgift. Enligt Navy Gazette ut¬
talar sig lord Ripon på följande sätt: »Framför allt», säger nämnda
tidning, släde han sitt tungt vägande ord i vågskålen emot de stora
pansarfartygen, hvilkas dagar han, såsom många andra auktoriteter,
förklarade vara räknade. För framtiden, sade han, måste man öfvergå
till lättare och snabbare fartyg. Det blir mer och mer tydligt, att
pansarfartygen äro föga mer än gagnlösa. Nu fordras det att ett
krigsfartyg skall kunna göra 18—19 knop i timmen. Så är ock
fallet med de nyaste fartyg, som bygts för Italiens och Japans flottor.
England bygger för närvarande två stora pansarskepp — antagligen
de sista, som det någonsin skall låta utföra. Man kommer hädan¬
efter att bygga mindre, men i stället lätta och snabbgående fartyg.»
Så uttalar sig lord Ripon.
England håller för närvarande på att bygga fartyg, icke så
mycket för egen räkning som för de australiska kolonierna. Ny¬
ligen, då kolonialkonferensen var samlad i London, kom det till beslut,
att för australiska koloniernas skyddande skulle den engelska flottan
förstärkas; och det beslöts, att England skulle anslå 600,000 £, eller
omkring 10 millioner kronor, att bygga nya krigsfartyg för. Men,
mine herrar, för dessa 10 millioner kronor byggas icke några pansar¬
fartyg, utan lätta, snällseglande kryssare och torpedobåtar.
Till och med här i vårt land hafva auktoriteter uppträdt och
uttalat sig — om icke direkt — emot pansarsystemet, men i alla fall
låtit förstå, att dess dagar äro räknade. Det var under en diskus¬
sion vid vår egen sjökrigsskola, der Prins Oskar satt som ordförande,
i närvaro af herr sjöministern sjelf, flere amiraler samt officerare af
flottan till ett antal af omkring 70. Der anfördes exempel på, huru
en modern sjöstrid förmodligen komme att tillgå. Striden Lomme
antagligen, sade man, att utkämpas »på mycket nära håll och under
stark fart». Mine herrar, om det är så, att striden måste utkämpas
på nära håll och under stark fart, då kan man alldeles icke anse
»Svea» för den lämpligaste typen. »Svea» har långskjutande kano¬
ner; de skjuta längre än t. ex. »Blendas» och »Eddas», oaktadt dessas
kanoner ha större kaliber, ty »Sveas» kanoner äro långa och hafva
följaktligen större skottvidd. »Svea» har vidare blott 14l/2 knops
fart, under det snabbseglande kryssare uppnå ända till 18 å 20 knop.
Om »Svea» t. ex. går ut för att bryta en blockad och kommer utom
Onsdagen den 8 Juni, e. m. 29 jfso 10,
skärgården ut till sjös och der träffar på fiender, just af dessa snabba, Angående an-
lätta kryssare — jag kan just undra huru »Svea» då skall kunna slag till byg-
reda sig "för att med sina 141/, knop retirera i öppna sjön för fartyg, e\
som göra 18 å 19 knop? Hon kommer med sina 141/2 knops fart cert.
aldrig mer till Sveriges kust, utan det är fiendens 18 å 20 knops (ports.)
fartyg, som taga henne och döda henne. Så kommer det att gå
»Svea», då vi icke förmå uppställa så många dylika fartyg, att vi
kunna mäta oss med andra nationer. Det kunna vi icke. Frank¬
rike har öfver fyrtio pansarfartyg, England sjuttio. Jag vet ej
huru många Ryssland har, men det vet jag, att Ryssland för när¬
varande är den enda stat, som bygger fartyg af ifrågavarande kon¬
struktion — helt naturligt, tv Ryssland har aldrig följt med sin tid.
Emellertid bygger Ryssland nu fem pansarfartyg för Östersjön och
tre för Svarta hafvet. Tron I, mine herrar, att det är möjligt för
oss att mäta oss med dessa länder? Jag talar ej om våra minbåtar,
ty de kunna nog med fördel användas i skärgården, men huru vår
beväpning i sistnämnda afseende ter sig, jemförd med stormakternas,
visa följande siffror: Ryssland har 175, England 158, Frankrike
123, Tyskland 63 och vi 13 minbåtar. — Man har sagt att pansar¬
fartygen skulle vara så fruktansvärda; det fins emellertid exempel
på, att de ibland icke äro alls fruktansvärda. Så hände det för en
kort tid sedan, att Hollands förnämsta pansarbåt, »Skorpion», då den
skulle löpa ur hamnen, kom i kollision — äfven hos oss inträffar
det ibland att örlogsmännen »stöta på» — med en handelsångare,
men den som sjönk, var den »fruktansvärde 'Skorpion’», icke han¬
delsångaren.
Sjöministern har sagt, att »Svea» skulle vara så utmärkt, att
till och med främmande magter hos oss förfrågat sig, om de icke
här skulle kunna få ett sådant fartyg bygdt. Hvem som gaf ne¬
kande svar på den frågan vet jag icke, men såsom patriot visade
han sig icke genom att undandraga våra arbetare denna arbets¬
förtjenst.
Jag har nu åberopat åtskilliga auktoriteter till stöd för min
mening i frågan, och vill nu sluta med en liten bild. Hade jag,
då »Svea» i går ville låta sitt ankare taga ett fast tag i svensk
botten, varit om bord jemte en hög person, och denne vid ankar-
kettingens bristande frågat hvad det var som sprang, så skulle jag
ha svarat: »jag hoppas 'Sveas’ systerbåt ur edra händer»!
Herr Markstedt: Herr talman! Mine herrar! Utan att jag
för min del hvarken mägtar eller önskar följa den siste talaren i
hans många utflygter, tillåter' jag mig dock göra några erinringar
mot hans anförande i vissa punkter. Så nämnde han bland annat,
att Sverige alltid i fråga om sjöförsvarets förstärkande kommit för
sent, varit efter sin tid, och till stöd för denna uppgift åberopade
han åtskilliga auktoriteter, hvilka emellertid voro föga annat än
tidningsartiklar. Jag skall i stället mot hans auktoriteter anföra
N:o 10. 30
Onsdagen den 8 Juni, e. na.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
■ eu annan, hvari Storbritanniens mest ansedda maritima skriftställare
med största intresse deltaga, nemligen »The British Navy», en tid—
■ skrift för sjöväsendet, hvilken i hela verlden åtnjuter det största an¬
seende. Der såg jag en gång, för omkring fyra år sedan, ett utta¬
lande om Sveriges monitorer, i hvilket framhölls, att monitorerna
kunna vara till mycket gagn vid kustförsvaret och för understöd åt
fästningarna. Jag tror således ej herr Gustafssons uppgifter mer än
nätt och jemnt och sätter i alla händelser mera tillit till den af mig
nu åberopade auktoriteten. Detta må vara till fyllest till svar å herr
Gustafssons anförande i denna punkt.
Den talare, som i dag först yttrade sig till förmån för den
stora frågan, framhöll med synnerlig skärpa den fara, som hotade
oss i händelse af krig mellan ett par stormagter. Detta var ett
sant ord; och jag stödjer detta mitt omdöme på må hända den stör¬
ste auktoritet, någon kan åberopa, nemligen nutidens erkändt främ¬
ste fältherre och strateg, fältmarskalken Moltke. I ett tal sistlidne
vinter vid tyska riksdagen yttrade han i fråga om de stora rust¬
ningar, som bedrefvos af särskilt Frankrike, Tyskland, Ryssland
och England, att detta tillstånd af permament beväpning och folk¬
massornas hållande på krigsfot omöjligt kunde fortfara längre, utan
den stora drabbningen måste inom en snar tid förestå. Och besan¬
nas hans ord, då skola vi få svårt att bevara vår neutralitet, derom
kunna vi vara förvissade.
Min öfvertygelse är, att vårt sjöförsvar är alldeles otillräckligt,
samt att tidpunkten är inne för oss att göra hvad göras kan för
att förstärka det; och då man för detta ändamål icke begär högre
belopp än som här är fallet, kommer jag att af fullaste öfvertygelse
rösta för regeringens nu förevarande anslagsbegäran.
Den talare, som först yttrade sig emot byggandet af eu ytterligare
pansarbåt, sporde huruvida det vore nödvändigt att nu bygga den,
och om statens finanser nu medgåfve byggandet. Den senare frågan
har sjöministern redan besvarat, hvadan jag inskränker mig till att
påpeka, hurusom ett dylikt byggnadsföretag måste, allra helst i dessa
tryckta tider, lända både vår jern ver ksindustri och våra mekaniska
verkstäder till stort gagn. Men i fråga om den förra vill jag yttra
några ord.
Den talare, som först yttrade sig i frågan, förklarade att vi för
närvarande hade det så illa stäldt att, åtminstone tills vi fått ett
pansarfartyg till, ett ej allt för illa utrustadt fartyg med framgång
kunde anfalla oss och obehindradt gå in i hvilken af våra hamnar
som helst. I det fallet ber jag få berätta en tilldragelse, som icke
torde vara känd af många, om det äfventyr, som Sverige var nära
att råka ut för i början af 1860-talet endast i följd af det ohjelp-
liga tillstånd, hvari vårt sjöförsvar befann sig då som nu. Det var
under den tid, då Nordamerikanska staternas inbördes strid pågick.
Då utrustade åtskilliga äfventyrare ett fartyg, på samma gång krys¬
sare och kapare, benämndt »Alabama», hvilket härjade och brände
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
31 X:o 10.
de amerikanska nordstaternas handelsfartyg. Efter att ha opererat
vid Cuba och trakten deromkring, förirrade det sig upp till Nord¬
sjön, der koltillgången började tryta, och fråga uppstod om lämpli¬
gaste hamn för fyllande af sådant behof. Till England kunde ka-
paren icke gå och icke gerna till något annat land heller, der det
kunde ha utsigt att få sitt behof af kol fyldt. Men, mine herrar,
kaptenen på kaparen har sjelf berättat för en svensk sjöofficer, att
det endast var slumpens nyck, att han icke kom att gå in till Göte¬
borg; och då han tillfrågades af den svenske officeren, som omtalat
denna berättelse, hvad han skulle ha gjort om han kommit till Göte¬
borg, efter som Sverige var neutralt, lär han ha svarat: »min trak¬
tat med Sverige grundar sig icke på annat än krut, kulor och bom¬
ber, och deraf behöfs det icke mycket, då Göteborg ligger försvars¬
löst öppet för mig.® I hvilket äfventyr med Nordamerikas stater
hade vi icke då kunnat råka! Hvilken enorm utgift hade vi icke
kunnat blifva underkastade, hade vi ock endast behöft relativt be¬
tala den summa, hvartill genom kompromiss England dömdes, derför
att det på sitt område tillåtit ett kaparefartyg mot nordstaterna ut¬
rustas! Som bekant slöts tvisten i detta afseende mellan England
och Nordstaterna i Geneve 1865 derigenom att det först nämnda
landet ådömdes att utbetala en godtgörelse af, om jag minnes rätt,
11 millioner pund sterling, motsvarande 198 millioner kronor
svenskt mynt.
Häraf se herrarne, hvilken betänklig fara vi kunna utsätta oss
för, om vi försumma vårt sjöförsvar — en försummelse, som kunde
bomma att kosta oss många sådana pansarfartyg, som det, hvarom
frågan nu gäller. I betraktande häraf och trots jag tillhör en ort,
som ligger i en aflägsen vrå af vårt land, som icke gerna kan kom¬
ma att besväras af kapare, vill jag icke vara med om att afslå hvad
här begäres för erhållandet af ännu en pansarbåt af »Sveas» cert,
och skall jag derföre, herr talman, tillåta mig att yrka bifall till
den föredragna punkten.
Herr Brodin: Jag har ej tänkt yttra mig i denna fråga, men
då en talare på stockholmsbänken uppträdt och derunder framhållit
att hans sakkunskap grundade sig på notiser i de svenska tidnin¬
garna, anser jag mig skyldig uppträda, då min fackkunskap grundar
sig på en 25-årig verksamhet som skeppsbyggare. Jag har under
denna tid byggt ett större antal så väl trä- som jernfartyg samt
äfven varit i tillfälle att så väl i Sverige som utlandet studera
byggandet af krigsfartyg, och må detta förhållande vara en ursäkt
att jag något upptager kammarens tid.
Jag kan icke annat än instämma med de två förste talarne
samt herr sjöministern i hvad de anfört såsom skäl för, att Sverige
till betryggande af sitt försvar ovilkorligen behöfver anskaffa ytter¬
ligare tidsenliga örlogsfartyg. Då återstår frågan, om hvilken cert
bör väljas. Herr Gustafsson har velat påstå, att pansarfartygens tid
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
N:o 10. 32
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
är förbi och att man i Frankrike icke vidare bygger dylika fartyg,
till vitsordande af hvilken uppgift han anfört ett telegram för da¬
gen. Skall man nu fästa sig vid tidningsnotiser och derpå grunda
sitt omdöme, så ber jag få uppmärksamma, att den minister, som
för närvarande sitter vid styret i Frankrike, kommit dit på grund
af sparsamhetsskäl, och att det antagligen är för att göra bespa¬
ringar och sålunda genomföra sitt program, som man nu tills vidare
inhiberat byggandet af ytterligare pansarfartyg i Frankrike.
Hvad nu sjelfva saken angår, så hafva åtskilliga talare klagat
öfver, att de mindre pansarfartyg, vi redan ega, skulle vara odug¬
liga och gammalmodiga. Att de äro gammalmodiga, är visserligen
en sanning, men på grund af sin konstruktion kunna dock dessa
pansarfartyg göra väsentlig nytta vid försvaret af våra skärgårdar.
Då herr Gustafsson vill kassera fartyg af »Sveas» typ, såsom varande
allt för stora för oss, ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att
»Svea» visst icke är något stort pansarfartyg. De pansarfartyg, som
kallas stora, äro sådana, som hafva 10,000 tons deplacement och
lika många indicerade hästkrafters maskin. Trots denna storlek
hafva de icke tjockare pansarbeklädnad, än att jag tror, det »Sveas»
kanoner med ett enda skott, som träffar lyckligt, skall kunna sätta
dem ur stånd att vidare föra striden. England och Frankrike hafva
visserligen, såsom herr Gustafsson anmärkte, ett stort antal pansar¬
fartyg, men på samma gång han omförmäler detta, skulle det vara
särdeles intressant, om han också kunde upplysa oss, huru många
af dessa fartyg som äro kasserade såsom odugliga till strid samt
huru många 100,000 millioners kapital de representera. Hvad sär¬
skilt beträffar »Svea», kan jag icke annat än instämma med herr
statsrådet och chefen för sjöförsdepartementet deruti, att det måste
anses såsom ett i alla afseenden särdeles lyckadt fartyg. Det ma¬
növrerar väl på grund af sina två propellrar, hvilket ju alla hade
tillfälle att se häromdagen, då vi voro ombord och sågo hur det
svängde på fläcken, om jag så får kalla det. Fartyget är antagli¬
gen, relativt till kostnaden, ett kraftigare vapen än andra pansar¬
fartyg, som finnas i Östersjön. Det har här talats om 18 knops
hastighet och deröfver, men kanske högst få af herrarne veta hvad
en knops större hastighet betyder, sedan man kommit upp till en
viss fart. Om »Svea», som nu har en hastighet af 14Vä knop,
skulle bringas upp till 15 ’/2 knop i timmen, så låter detta visser¬
ligen såsom en bagatell, men för åstadkommande häraf fordras dock
ytterligare cirka 1,000 indicerade hästkrafter till de 3.000 »Svea»
redan har. Dess deplacement och dimensioner i öfrigt måste högst
betydligt tillökas för att kunna intaga nödigt förråd af kol, maski¬
ner och ångpannor, och kostnaden härför ökas naturligtvis också
proportionsvis. Herrarne torde häraf kunna finna, hvilket svårt
problem det är att lösa, då ett dylikt fartyg skall byggas för ett
relativt billigt pris, men detta oaktadt ega de större, kostsammare
fartygens egenskaper i stor fart, groft artilleri samt bepansring.
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
33 N:o 10.
Det kan ju inträffa att pansarfartygen vid ett blifvande sjökrig visa
sig icke motsvara de förväntningar, som hysts om desamma, och
att man derför återgår till de opansrade snabbgående fartygen, men
att bepansrade fartyg skulle helt och hållet försvinna, tror jag dock
icke. Emellertid, så länge som andra magter bibehålla pansarfarty¬
gen, äro vi tvungna att följa med, ty de äro dock alltid skyddade
för mindre fartyg och kunna hålla en opansrad flotta i schack. —
Ur dessa synpunkter sedt, tror jag det skulle vara nödigt och nyt¬
tigt, om vi kunde bestämma oss för byggande af flera fartyg af
»Sveas» cert, hvilka icke äro större, än att de kanske icke ens skulle
benämnas pansarfartyg i England och Frankrike. Till de stora pan¬
sarfartygen, som finnas i Italien, kunna de naturligtvis aldrig räk¬
nas, ty dessa kosta omkring 20 å 30 millioner stycket. Dessa pan¬
sarskepp äro dessutom 25—26 fot djupgående, och det finnes till
och med sådana, som antagligen icke kunna gå in i Östersjön. Sveas
stora fördel ligger deruti, att den är litet djupgående, har pansar
och kanoner af samma dimensioner som de flesta andra pansarfartyg.
Dessa kanoner äro, efter hvad jag hört af öfverdirektören för marin-
ingeniörstaten, så kraftiga, att man med dem skjuter igenom en 20-
tums jernplåt. Man finner sålunda, att detta fartyg är ett mycket
kraftigt vapen.
Detta angående fartyget. — De, som icke vilja att Riksdagen
nu skall bevilja medel till ännu ett dylikt pansarfartyg, hafva talat
om de tryckta tiderna, hvad nöden för närvarande bjuder, om landt-
mannens betryck och den tryckta ekonomiska ställningen. För¬
sta frågan blir då, huruvida tiden bjuder oss att nu bygga ett dylikt
fartyg. Jag tror den göra det, ty vi veta litet hvar, huru osäker
den politiska ställningen för närvarande är, och vi böra äfven ihåg¬
komma, att ett dylikt fartyg tager tre år att bygga.
Hvad betrycket åter beträffar, medgifver jag visserligen, att det
för närvarande är stort, men kommen i håg, och, om det kan vara
till någon tröst, vill jag erinra om, att det icke är landtmannen
som lider mest deraf. Det finnes andra industri- och näringsgrenar,
som lida ännu mera af detta tryck, och särskildt är detta händel¬
sen med skeppsrederirörelsen och sjöfarten i allmänhet. Sjöfarten är
dock icke någon liten affär; endast de mellan utländska hamnar in¬
seglade frakter hafva uppgått till värde af 30 å 40 millioner om
året. Denna handtering har sedan tio år varit i det allra största
betryck, och icke nog med att den ingenting afkastat, den har gått
med förlust, så att sjelfva kapitalvärdet småningom försvinner. Jag
bar omnämnt detta, på det att icke landtmännen må tro, att de
äro ensamma om detta betryck. Alla näringar, som stå i något
gemensamhetsförhållande till skeppsrederirörelsen, befinna sig i samma
betryck; mekaniska verkstäder, hvilka sysselsätta sig med vare sig
maskinbyggeri eller tillverkning af annan fartygsmateriel, lida af
samma betryck. Således: när detta betryck är så stort, att en del af
dessa verkstäder måst helt och hållet inställa sin verksamhet och
Andra Kammarens Prot. 1887. B. N:o 10. 3
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Fort9.)
N:o 10. 34
Onsdagen don 8 Juni, e. in.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
andra måst afskeda hundratals arbetare samt slutligen för ännu andra
endast den utsigten är för banden, att de skola nödgas stänga sina
verkstäder, af brist på sysselsättning, då tror jag icke, att endast
landtmännen hafva skäl att klaga.
För några år sedan, då denna kris inom skeppsbyggerihandte-
ringen började, ansågs i England lämpligt, att dervarande mekaniska
verkstäder blefve för kronans räkning sysselsatta; och så anslog par¬
lamentet till nya fartygsbyggnader för flottan, om jag ej missminner
mig, 10 millioner £ sterling just på grund af de tryckta tiderna och
för att gifva denna industri en behöflig hjelp.
Samma förhållanden synas mig här tala för, att Riksdagen bör
bevilja medel för denna fartygsbyggnad, om icke för pansarfartygets
egen skull — derest nu detta icke skulle anses nödvändigt — så
för att upphjelpa denna tryckta industri. Ty denna handtering är
af den beskaffenhet, att det icke går an att sluta och börja när som
helst. Det fordras många års arbete för att i detta yrke dana skick¬
liga arbetare; och skickar man bort dem, så tager man icke igen
dem i hast, utan man står der redlös. För att bibehålla denna stam
skulle det derför icke vara för mycket — äfven om det icke vore
behöfiigt — att staten komme emellan och uppoffrade något, då det
för staten ‘är af största vigt att verkstäder finnas inom landet,,
som kunna utföra dylika arbeten. Nu behof ver icke staten göra nå¬
gon uppoffring, ty om Riksdagen anslår medel till detta fartyg, så
kan en verkstad få sysselsättning med båtens byggande under tre års
tid och ett å två tusen arbetarefamiljer derigenom finna sitt uppe¬
hälle under dessa år, hvarjemte det finnes arbete öfrigt för andra
verkstäder, hvilka sysselsätta sig med andra detaljer. På dessa skäl
anser jag Riksdagen böra bevilja medel för fartygsbyggnaden.
Jag tror äfven, att om Riksdagen beviljade medel till detta
fartygs byggande, så kunde derigenom uppstå möjlighet att intressera
andra magter, som nu låta bygga sina krigsfartyg i England, att
komma öfver hit till Sverige och beställa sina fartyg vid våra verk¬
städer. Min enskilda öfvertygelse är också, att så skulle blifva förhål¬
landet. Republikerna i Syd-Amerika, Brasilien och andra transmarina
stater, som nu köpa sina fartyg i England, skulle, om tillfälle gafs att
se ett sådant fartyg som »Svea» under byggnad, antagligen kunna
förmås hitsända sina agenter för att bese fartyget, och kunde sannolikt
derigenom beställningar af dylika fartyg vid svenska verkstäder blifva
en följd. Yi kunna nemligen bygga dylika fartyg af svensk materiel
och konkurrera med England beträffande såväl krigs- som handelsfartyg.
På de skäl, jag nu anfört och i synnerhet med hänsyn dertill,
att det vore ett stöd för de mekaniska verkstäderna, att svenska sta¬
ten nu gjorde ifrågavarande beställning, samt då slutligen dessa
verkstäder representera eu af de vigtigaste industrigrenar i landet,
ber jag få yrka bifall till utskottets förslag.
Med herr Brodin förenade sig herrar O. Melin och Dahl.
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
35 N:o 10.
Herr Lönegren: Jag skall icke inlåta mig i något längre
resonnement på ett område, der jag måste vidgå att jag icke är
sakkunnig. Jag skall endast åberopa det bär gjorda uttalandet, hvil-
ket återfinnes i statsutskottets betänkande, enligt hvilket pansarbå¬
ten »Svea», på grund af fackmäns efter profturer och besigtningar
uttalade åsigter, icke allenast motsvarar de förväntningar, man stält
på densamma i afseende å hastighet, bestyckning och lämplighet
för vårt kustförsvar, utan till och med vida öfverträffar dessa för¬
väntningar. Vid sådant förhållande och då jag för öfrigt är öfverty-
gad om nödvändigheten att förstärka vårt sjöförsvar, så kommer jag
att rösta för bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Herr Petersson i Runtorp: Jag vill icke inlåta mig på
frågan om fartygets duglighet, ty det förstår jag icke, men jag kan
icke underlåta att omtala, att jag förut en gång varit på ett krigs¬
fartyg för att undersöka dess duglighet, nemligen när, i början af
60-talet, dessa monitorer skulle byggas. En monitor kom då hit
upp, och vi blefvo tillförsäkrade, att om vi byggde monitorer, skulle
vi få ett betryggande sjöförsvar, helst vår landsman John Ericson
hade konstruerat dem enkom för vår räkning. Nu se vi, huru det
gått med denna sak; vi hafva byggt flera monitorer, men ändå säges
det, att vi för närvarande sakna allt försvar. Jag har nemligen icke.
hört någon säga, att vi hafva annat försvar än pansarbåten »Svea».
Det skulle vara sorgligt, om så vore; men utom de stora summor,
vi kostat på monitorerna och vår skärgårdsflotta, hafva vi skaffat
oss många andra fartyg, så att det är väl icke så dåligt stäldt med
vårt försvar till sjös, som man vill påstå, och denna tanke har styrkt
mig i den öfvertygelsen, att faran för ett fiendtligt anfall icke är så
hotande, att vi just nu skulle behöfva anstränga oss mera än de
tryckta tiderna tillåta. Jag tror för öfrigt icke, att vårt försvar
är så dåligt, och i alla händelser hafva vi nu icke råd att offra mera
på detsamma. Man har anfört hvad andra stater kostat på sitt för¬
svar, men jag tycker för min del, att vi hafva följt med så godt vi -
kunnat efter våra förhållanden.
Det är emellertid glädjande att af herr sjöministern höra, att
utsigt finnes för våra verkstäder att få arbete, och att man har om¬
tanke för åtminstone någon näring i landet, då man såsom skäl för
beviljande af detta anslag anför, att derigenom arbete skulle bere¬
das dessa verkstäder. Men då sådant ju kan beredas dem, som det
sagts, derigenom att de bygga åt andra, eftersom utsigt finnes för
dem att få anbud derom, kan detta skäl icke väga mycket.
Hvad beträffar talarens på norrlandsbänken försök att trösta
oss landtbrukare dermed, att äfven sjöfartsnäringen och många
andra näringar lida, så är detta en dålig tröst och i min tanke blott
ett ytterligare skäl för oss att gå sakta i backarne. Jag tror, att
det verkligen stora elände, som råder, icke tillåter oss att nedlägga
stora summor på sådana företag, som det ifrågavarande. Yi veta ju,
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Ports.)
Nso 10. 36
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
hurusom en mängd folk lemnar landet och begifver sig till Amerika,
emedan det här är så svårt att förskaffa sig sitt uppehälle. Och
det får jag tillägga, att så mycket nationalkögmod nog finnes i mig,
att jag skulle vara med om att anskaffa många sådana pansarbåtar,
om det gälde och vi hade råd dertill, men att vi först måste se till
att vi kunna lefva af våra inkomster. Detta är skälet, hvarför jag
yrkar afslag.
Häruti instämde herrar Larsson i Mörtlösa, Sjöberg i Bodaryd
och Svindling.
Herr friherre Stackelberg: För att låta kammaren veta, hvad jag
tänker i denna fråga, hade jag icke behöft begära ordet. Jag har
dess värre så många gånger förut varit i tillfälle att meddela detta,
att jag skulle önska, att denna vore den sista. Jag skall icke nu
besvära kammaren med att för fjerde, femte eller sjette gången upp¬
repa de skäl, jag förut anfört för byggandet af ännu en pansarbåt,
och hvilka fortfarande kunna anföras. Kammaren kan icke miss¬
tycka att jag vid denna sena timma och i denna tryckande värme
fattar mig kort, och jag skall derför blott hänvisa till de under
de senare åren i frågan förda diskussionsprotokoll, till det den kongl.
propositionen bifogade statrådsprotokollet, till statsutskottets eget
betänkande och till de anföranden, vi hafva hört här i afton.
Men medan jag har ordet, vill jag dock säga något mera. Vi
beskyldes nyss från stockholmsbänken, att alltid hafva kommit på
efterkälken i fråga om byggande af krigsfartyg. Detta är icke öf¬
verensstämmande med verkliga förhållandet. När till exempel pro¬
pellern anbragtes på krigsfartyg, skedde detta först, såsom så mycket
annat godt, i Amerika; derefter antogs den i Frankrike, derpå i Eng¬
land; och Sverige var den tredje i ordningen af de europeiska mag-
terna, som följde exemplet. I fråga om monitorerna, var äfven Ame¬
rika det första land, som byggde sådana, men det dröjde icke många
år, innan äfven Sverige hade monitorer. Beträffande pansarbåten
»Svea» finnes det, såsom chefen för sjöförsvarsdepartementet upplyste,
i hela verlden ingen pansarbåt, hvars goda egenskaper i förhållande
till fartygets storlek och kostnad kan ens närmelsevis jemföras med
»Sveas». Det är således icke rättvist att säga, att vi alltid äro på
efterkälken.
Största svårigheten hos oss ligger naturligtvis deri, att anskaf¬
fandet af dessa fartyg ytterst beror på penningeanslag; och att an¬
slagen — hvilket jag icke heller så mycket undrar öfver •— äro
svåra att få beviljade. Detta gör, att man får vänta så många år,
innan det första fartyget blir färdigt, och ännu längre, innan det
andra blir det, att man äfventyrar, att den typ, till hvilken de höra,
under tiden blir föråldrad. Felet får dock icke tillskrifvas Kongl.
Maj:ts regering, ty hon har, trots de förebråelser, hon många gånger
fått uppbära för sin så kallade envishet, vidhållit sin begäran om
37 N:o 10.
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
anslag. Hon har gjort sin pligt. På Riksdagen beror det nu att Angående an-
bevilja det begärda anslaget, och jag hoppas, att det icke om clen sla9n£Ua
förträffliga fartygstyp, som »Svea» representerar, skall blifva sagdt, ^“"saer&å« 7f
att den blifvit föråldrad, innan vi byggt båten n:o 2 af samma slag. »Sveas» cert.
Jag yrkar bifall till utskottets betänkande. ' (Forts.)
Herrar friherre Nordenskiöld och Bydin förenade sig med herr
friherre Stackelberg.
Herr A. P. Danielson : Då jag inom utskottet biträdt det slut,
hvartill utskottet kommit, så torde det få anses ursäktligt, om jag
för kammaren anger de skäl, som härvid varit för mig bestämmande.
Mig synes, att man icke bör betrakta denna fråga såsom en parti¬
fråga, eller att den bör behandlas uteslutande ur synpunkten af nö¬
dig omtanke för vårt försvar. Jag tillåter mig erinra de herrar,
som varit med vid det tillfället, då man beviljade anslaget till den
nu färdigbyggda pansarbåten »Svea», att det då icke var fråga om
blott eu enda sådan båt, utan att tre dylika båtar voro ifrågasatta att
framgent byggas. Hufvudsakliga skälet, hvarför anslag till byggande
af ytterligare en pansarbåt förra året afslogs, var också, att man
först önskade få se »Svea» färdig och således bättre vara i tillfälle
att bedöma saken. Nu har också denna vår önskan blifvit uppfyld,
vi hafva fått se ifrågavarande båt, och då jag icke hört att några
grundade anmärkningar kunnat framställas 'mot densamma, har jag
ansett, att man nu borde bevilja det anslag, som nu är föreslaget föl¬
en andra dylik båt, fastän med de förändringar eller förbättringar,
som ingeniörvetenskapen möjligen uppfunnit, sedan »Svea» började
byggas. Då sålunda inga anmärkningar emot »Sveas» cert kunnat
framställas, utan den tvärtom af fackmän i allt vitsordats, återstår
såsom det egentliga skälet emot anslagets beviljande den tryckta
ställningen i landet. Jag medger ganska villigt, att detta sistnämnda
skäl är ganska talande — och jag kommer, så länge som jag här
innehar den plats, som jag nu innehar, att derå fästa allt möjligt
afseende — men å andra sidan böra herrarne noga beakta, att just
denna landets betryckta ställning bör mana oss att ej sluta ögonen
till för ett tillfälle, som här lämpligen erbjuder sig att i någon mån
afhjelpa denna betryckta ställning åtminstone för en del näringsid¬
kare. Såsom framgår af förevarande betänkande, har statsutskottet
också sökt spara så mycket som möjligt under denna hufvudtitel.
Utskottet har sålunda hemstält, att Riksdagen skulle dels afslå ön¬
skade anslag till uppförande af ett nytt tyghus vid flottans station
i Karlskrona, till nya ångpannor på korvetten Balder och för ny¬
byggnader och anskaffningar för försvaret vid Fårösund, dels ock
med 126,000 kronor nedsätta det för anskaffandet af minor begärda
anslaget, hvilka besparingar uppgå till sammanlagdt 459,136 kronor.
Detta är ju ett icke så obetydligt belopp, hvarför deraf bör framgå,
att utskottet så mycket som möjligt sökt att göra besparingar och
N:o 10. 33
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an- endast föreslagit beviljande af sådana anslag, som ansetts vara högst
^ande^a/en ^höfliga och som i öfrig t kunde tillvinna sig bifall af Riksdagen.
■pansarbåt af Af betänkandet synes, att extra anslagen icke komma att öfverstiga
»Sveas cert. de belopp, hvartill desamma vid sista statsregleringen uppgingo; och
(Ports.) dessa besparingar har utskottet gjort just för att medel i stället skulle
kunna anvisas för byggandet af det ifrågasatta fartyget. Jag anser,
som sagdt är, detta fartyg vara behöflig!, och jag kan af hvad jag
anfört freda mig för beskyllningen att vilja slösa med statens me¬
del. Jag bar trott mig hafva goda skäl för att bifalla anslaget.
Skulle herrarne vilja stryka detta, så skulle extra anslagen för 1888
minskas till belopp af omkring 250,000 kronor, ehuru det vid sista
statsregleringen anvisade är närmare en million. Vi hafva alla känn ed om
derom att de extra anslagen under denna hufvudtitel af 1882 års
sjöförsvarskomité beräknades till 2,000,000 kronor. När nu endast
är i fråga 912,563 kronor, så är ju detta belopp mycket mindre, och
under sådana förhållanden kan man väl icke säga, att femte hufvud-
..titelns extra anslag nått den siffra, man i sagda komité tänkte sig.
Jag nämnde nyss, att jag icke vill se denna sak från någon parti¬
synpunkt. Skulle man till exempel se frågan endast ur synpunkten
af att anskaffa arbetsförtjenst åt ai'betarne, så, och med allt erkän¬
nande af det goda syftemålet, skulle man dock kunna hafva anled¬
ning att ifrågasätta, huruvida på senare tider arbetarne verkligen
betett sig på ett sätt, som gör, att de gjort sig förtjenta af att sär¬
skild! gynnas framför andra samhällsklasser. Man vet, att arbetena
på pansarbåten »Svea» förskaffat våra arbetare många, många 15,000-
tal dagsverken hvilket ju är en ganska betydlig hjelp åt denna klass;
men det är, som sagdt, egentligen ur synpunkten att vi, med vårt
lands vidsträckta kuster och hafomslutna läge, måste göra något
för vårt sjöförsvar, som jag anser att anslaget bör beviljas.
Det har blifvit sagdt här, att vi alltid komma så långt efter
andra nationer i fråga om utvecklingen af vårt sjöförsvar. Ja, det
förhåller sig verkligen så, men jag tror att det är alldeles nödvän¬
digt, likasom jag tror att vi icke förlora något derpå. De andra
ländernas erfarenhet är koncentrerad på »Svea». Våra ingeniörer
hafva vägledts af den erfarenhet, som vunnits i andra länder, och sökt
att i detta fartyg förena alla egenskaperna hos ett utmärkt pansar¬
fartyg. Man har sökt få stor fart, godt artilleri och ett pansar,
som skulle kunna uthärda elden från dessa stora pansarkolosser; man
har sökt få den så grundgående som möjligt och vidare har stäfven
blifvit byggd så, att den också skulle kunna tjena till ram. Allt
detta är egenskaper, som väsentligen känneteckna denna pansarbåt.
För öfrigt är det ju förhållandet med allt hvad man företager sig
här i verlden, att det blir gammalt. Så är det ju också med oss
sjelfva. Äfven vi blifva snart gamla, men det kan ju icke bjelpas.
Vi måste naturligtvis följa med vår tid så mycket vi förmå, och i
detta fall är det icke fråga om någon öfveransträngning, ty jag tror,
att med god vilja kunna dessa medel anslås. Utskottet har för öf-
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
39 N:o 10.
vigt så begränsat de extra anslagen under femte hufvudtiteln, att
vi om några år skola kunna hafva »Svea» n:o 2 färdig. Att vi be¬
höfva en sådan båt, har ju icke af någon bestridts. Herrar militärer
hafva ju här skildrat huru det skulle komma att gå till, om vi blefve
invecklade i ett krig, och detta är ju saker, som ingen kan veder¬
lägga. Det är ju alldeles klart, att om vi också blefve soldater
hvar enda man och ginge och stampade aldrig så mycket i sandbac¬
kar ne, så icke kunde vi ändå skydda vår sjelfständighet endast med
hären. Jag föreställer mig till exempel, att en fiende anfaller oss
och hotar landsätta trupper i Skåne. Vår armé skickas då dit för att
mota detta afsedda anfall. Men så fort den fiendtliga flottan märker,
att vår armé är samlad der, så vänder den sig åt något annat håll på
vår kust, till exempel norr om Stockholm, och landsätter der trupper
hvilka, då de icke der träffa på något motstånd, kunna göra hvad
de behaga, ty hären kan ej förflyttas så hastigt som en fiendtlig
flotta kan ändra anfallspunkter. Sakna vi ett betryggande sjöförsvar,
så kunna vi säkerligen riskera att få våra hamnar blockerade och
■således våra handelsförbindelser afskurna, hvarigenom vi blifva nöd¬
gade att gå in på hvilka vilkor fienden behagar föreskrifva. Hvad
vi först och främst behöfva, det är en tidsenlig materiel på sjön.
Det är tanken härpå, som för mig varit bjudande i det.ta fall. Det
är med full öfvertygelse att jag gagnar mitt fosterland, som jag
biträdt utskottets förslag. Jag vet nog att jag skall blifva klan¬
drad härför, men det kan nu icke hjelpas. Jag vet också att många
hysa audra åsigter, och jag högaktar dem i alla fall, men jag vill
också hafva min mening i så fall beaktad. Skola vi någonsin kunna
bibehålla vår sjelfständighet, så måste vi också vidtaga de åtgärder
i försvarsväg, som vårt läge kräfver.
Jag tror mig härmed hafva sagt, att jag är lika sparsam som
någon annan, men att jag icke vill sträcka denna sparsamhet så långt,
att våra efterkommande med fog kunna tillvita oss att vi hafva spa¬
rat oklokt. Jag skulle rätt väsentligt missbruka herrarnes tid, om
jag vidare försökte framhålla nödvändigheten af detta anslag, då
chefen för sjöförsvarsdepartementet i sitt utmärkta anförande redan
så klart och tydligt gjort det. Jag vill blott, innan jag slutar, er¬
inra om hvad den talare på stockholmsbänken, som nu så raskt
förfäktat afslag på denna fråga, yttrade, då teaterfrågan här om
dagen var på tal. Han började med att urskulda sig derför att
han ämnade rösta för det begärda anslaget, men tilläde sedan, att
det funnes starkare skäl än sparsamhetens, och att han derför an¬
såg sig pligtig att rösta för bifall. Sådana skäl äro också här för
handen, och derför kommer jag att rösta för bifall till utskottets förslag.
I detta yttrande instämde herr Metzén.
Herr Petersson i Boestad: Jag skall inskränka mig till
att endast yrka afslag å såväl Kongl. Maj:ts proposition som utskot¬
tets hemställan och bifall till reservanternas förslag.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
N:o 10. 40
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
Herr Erickson i Bjersby: Oaktadt det varmhjertade an¬
förande herr Danielson nyss hållit, kan jag för denna gång icke följa
■ honom, utan ber jag att på grund af hvad som af flere talare och
särskildt af den tredje i ordningen blifvit anfördt få yrka afslag på
utskottets förslag.
Herr Andersson i Nöbbelöf: Eu ärad talare före mig uttryckte
den åsigten, att vi icke skulle tala i denna sak, såsom vore det eu parti¬
fråga, utan endast uttala vår egna uppfattning af densamma. För
min del skall jag också följa denna uppmaning och vill då nämna,
att jag villigt erkänner det goda vitsord, den nya pansarbåten fatt,
och skulle önska att vi nu kunde bygga flere sådana, men på samma
gång tror, att vi böra se tiden an och tänka på de svåra tider, vi
nu hafva. Samme talare nämnde, att, om vi bådade upp hvarje
man att blifva soldat och stampa i marken, skulle vi likväl icke kunna
försvara oss mot våra mägtiga grannar. Jag vill härtill endast lägga,
att, äfven om vi uppoffrade hela Sverige, skulle vi icke kunna bygga
en sådan flotta, att vi med den kunde säkert försvara oss. Om vi
nu till och med läte bygga tre pansarbåtar på en gång, skulle vi
dock icke kunna försvara oss mot den, som har 70 å SO sådana.
Våra pansarbåtar skulle möjligen kunna hindra fienden att intränga
på eu eller annan punkt, men icke kunna uppfylla sitt ändamål att
helt och hållet skydda oss från anfall, ehuru herr statsrådet och
chefen för sjöförsvarsdepartementet nyss sade, att de skulle kunna
det, och att de äfven med fem knops fart kunna föra och vara skyd¬
dade af nät. När det var fråga om, huruvida minbåtar uppfylde
sitt ändamål, hörde jag högt stående sjöofficerare säga, att de ovil¬
korligen skulle tillintetgöra pansarbåtar äfven med det tjockaste
pansar, samt tilläde på fråga, att jernnätet visserligen kan skydda
dem i någon mån, men att, om tvenne minor afskjutas efter hvar¬
andra, den första bräcker nätet, så att, när numro två kommer, in¬
genting finnes, som hindrar denna från att träffa sjelfva pansar¬
båten. Man kan således icke säga, att nätet utgör något säkert
skydd.
Här har nämnts, att det nog icke är långt, tills krig utbryter,
och såsom auktoritet härför har åberopats Moltkes yttrande, att
krig inom kort är nödvändigt, emedan staterna icke i längden kunna
bära den krigsbörda, de ålagt sig. Ja, detta höra vi jemt talas om
både här och i andra stater, när det är fråga om anslag till krigs¬
materiel. Så var ju äfven nyligen förhållandet i Tyskland, innan
septennatet antogs. Då stod krig, sades det, just för dörren, men
vi hafva icke hört af något krig ännu, och jag hoppas äfven, att
det skall dröja länge, innan vi få det.
Bland de många skäl, som framhållits för bifall till det fram¬
lagda förslaget, har äfven anförts, att man, genom att visa hvilket
utmärkt arbete här i landet kunde utföras, skulle uppmuntra främ¬
mande nationer att här låta bygga de krigsfartyg, de behöfva. Af
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
41 N:o 10.
denna anledning tror jag dock icke vi behöfva bygga några fartyg,
ty de veta nog ändå, huru vi bygga sådana. Här har äfven talats
om, att det icke är endast landtbruksnäringen, som lider betryck,
utan äfven sjöfarten. Jag undrar dock, om det är att hjelpa sjö¬
fartsnäringen att bygga pansarbåtar. Då jag således icke kan finna
några skäl, som tala för anslagets beviljande, kommer jag att rösta
för afslag å statsutskottets förslag.
Herr Svensson i Rydaholm: Jag ber blott att få till proto¬
kollet antecknadt, att jag kommer att rösta för afslag å den före¬
dragna punkten.
Herr Jönsson i Gammalstorp: Då jag icke kommit att in¬
stämma med någon, ber jag få tillkännagifva, att jag yrkar afslag
å statsutskottets hemställan i den föredragna punkten. Men jag gör
detta, icke derför att jag, såsom en föregående talare yttrat, tror,
att vi icke kunna försvara oss eller att det för den skull icke lönar
mödan att göra någonting för försvaret, utan till följd af landets
nuvarande ekonomiska förhållanden, till hvilka jag tager hänsyn.
Häruti förenade sig herrar Petersson i Hamra och Ekeborgh.
Herr Dahn: På samma gång det gläder mig, förvånar det mig
också, att den ekonomiska ställningen inom herr A. P. Danielsons
valkrets sedan sista riksdagen undergått en så lycklig förändring,
att, då han vid förra riksdagen icke kunde med nog mörka färger
skildra betrycket inom densamma, och uttalade den förhoppningen,
att, om man finge åsatt en tull af två kronor för hvarje tunna råg,
man kunde vänta sig få åtminstone dessa två kronor för tunnan,
han nu icke drager i betänkande att lemna sin röst för bifall till
här föreslagna stora utgiftspost. Han har förut i dag motsatt
sig ett förslag, som skulle hafva till följd nedsättning af räntefoten.
Hu vill han bortkasta några millioner på ett fartyg af den beskaf¬
fenhet, att detsamma i följd af sin ringare fart icke kan retirera
undan andra länders pansarbåtar och icke ens under en reträtt
försvara sig, emedan dess kanoner icke kunna bestryka eget ak¬
terdäck. Herr Danielson yttrade vidare, att detta fartyg hade
egenskapen att kunna motstå projektiler från utlandets stora far-
tygskolosser, men under vårt besök å fartyget fingo vi reda på,
att, medan dess egna 25 centimeter kanoner kunde genombryta pan¬
sar på tjugu tum, pansaret på »Svea» icke är mer än 10 å 12 tum.
Jag anser derför, att man under de dåliga tider, hvari vi nu befinna
oss, om icke på Oland och i herr Lagerbergs valkrets, så dock i
större delen af det öfriga landet, gör klokast i att uppskjuta med
detta byggande, tills folket först får något att äta.
Med herr Dahn instämde lierr Truedsson.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
N:o 10. 42
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Herr Boström till Ostanå: Då diskussionen börjar antaga ka-
rakteren af en öppen votering, skall jag, som hittills icke varit i
■ tillfälle att gifva min åsigt till känna, be få nämna, att jag kom¬
mer att rösta för utskottets förslag. Jag är, såsom herrarne veta,
icke vän af stora anslag för närvarande och tror, att vår ekono¬
miska ställning är sådan, att sparsamhet är af nöden, men det fin¬
nes vigtigare intressen än sparsamhetens, och när jag ser saken ur
försvarssynpunkt, har jag icke aunat val än att rösta för bifall för
det begärda anslaget.
Häruti instämde herrar Östberg, Fredholm i Stockholm, Wall-
dén, Key, Gr af ström, Elliot, Joh. Öhlsson, Höglund, friherre Fock,
Winborg, Loven, Beckman, Dahl, Hammarberg, TVinkrans, WijJcan-
der, Svanberg, J. G. Siljeström, Stockenberg, Smith, Edelstam, Sö¬
derblom, Anjou, Elowson, Blomberg, Arhusiander och Martin.
Herr Persson i Vadensjö: Det lär icke vara många olika
meningar derom, att icke byggandet af ett nytt pansarfartyg vore
till gagn för försvaret; men jag tror dock flere kunna instämma
med den förste talaren deri, att i krig arbetar sjöförsvaret gemen¬
samt med landtförsvaret, och detta borde kanske äfven ske under
fredens tid. Jag tror icke någon kunde bestrida de skäl, som här
för några dagar sedan framhöllos, då det var fråga om stärkande af
försvarat vid Oscar-Fredriksborg, men de, som voro deremot, hvit¬
het äfven jag var, framhöllo då, att vi icke hade råd att nu ned¬
lägga så stora kostnader på försvaret, utan man borde afbida den
tid, då statskassan hade större tillgångar. ‘Jag tror, att efter sådana
yttranden bör äfven under fredstid sjö- och landtförsvaret i detta fall
arbeta gemensamt. Det är visserligen sant, att man i dag redan
gjort en början till en del af sjöförsvarets ombildande, och det kan
ju hända, att man just på grund häraf är mera vänligt stämd för
detsammas ordnande. Det må då icke förtänkas migr och andra,
som halla på försvaret till lands, att instämma med den första ta¬
laren deruti, att man bör arbeta gemensamt på landt- och sjöförsva¬
rets ordnande, då det gäller att värna ett kärt och älskadt foster¬
land. Jag har såsom ett exempel omnämnt Oscar-Fredriksborg, då
jag icke tror någon kan vederlägga de skäl, som framstäldes för
fosterlandets värnande i berörda afseende; men liksom jag då på
grund af andra omständigheter yrkade utslag på detta anslag, måste
jag nu yrka afslag på föreliggande punkt.
Herr Nilsson i Skärhus instämde i detta yttrande.
Herr Dieden: Jag anser mig icke böra låta denna debatt af-
slutas utan att fästa herr Nils Peterssons uppmärksamhet på, att de
ord, som talas inom riksförsamlingen, icke stanna inom detta hus’
murar, och att vi således böra väga våra ord så, att de icke kunna
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
43 N:o 10.
vändas mot oss sjelfva på ett sätt, som vi icke önska. Herr Nils
Petersson säger, att nöd nu råder i landet. Jag vågar påstå, att
detta icke är fallet; vi hafva hvarken krig, hungersnöd, pestilentier
eller annat sådant. Vi lefva under tryckta tider för jordbruket så
väl som för andra näringar, det känner jag väl, och såsom boteme¬
del talar man bland annat om att från utlandet skaffa billiga kapital
och dermed upphjelpa näringarne, men detta går dock icke för sig,
om vi till utländingarne ropa, att här är nöd, så att vi icke hafva
råd gifva ett bagatellanslag till vår nationalteater eller rimliga
belopp till vårt försvarsväsende, för hvilket omkostnaderna under
andra år varit betydligt större än nu begärts. Det finnes nog folk
i utlandet, hvilka hafva intresse utaf att skada vår kredit, och jag
tror icke det är skäl att dertill gifva dem ytterligare påstötning.
Jag kommer att rösta för bifall till detta förslag, för fädernes¬
landets försvars skull i första rummet, men också derför att man
derigenom skulle bereda sysselsättning åt en mängd arbetare vid våra
verkstäder. Man bör icke lemna opåaktadt, hvilken stor vinst det är
för landet att hafva qvar dessa verkstäder med sina skickliga och
dugliga arbetare, som kunna åstadkomma hvad vi behöfva. Herr
Danielson nämnde, att för »Svea» användts 15,000 dagsverken.
Jag tror denna siffra är alldeles för liten, det har nog gått åt många
gånger 15,000 dagsverken.
Jag skall icke vidare uppehålla kammarens tid; jag yrkar, som
sagdt, bifall till utskottets förslag.
Herr Carl Ifvarsson: Jag hade icke ämnat att på denna
sena timma besvära kammaren med något yttrande, men då jag nyss
hörde, huru allmänt man yrkade bifall till utskottets förslag, kunde
jag icke underlåta att begära ordet för att säga några ord. Min
åsigt om saken torde vara känd genom reservationen, men som der
endast tecknats namnet, synes icke hvilka skälen äro. Jag före¬
ställer mig, att det under sådana tider, som nu råda, icke vore rätt
att pungslå folket på skatter, och derför har jag ryggat tillbaka för
anslag, som väl kunna anstå någon tid. Då nu en båt af denna
cert nyss är färdig, tror jag man bör vänta och först se, huruvida
denna båt är tjenlig eller icke, innan man beviljar anslag för en
annan dylik. Omständigheterna äro öfver allt sådana inom landet,
att jag tror att landet påräknar, att Riksdagen iakttager någon
sparsamhet. Och jag tror i detta fall det förefinnes äfven det skälet
dertill, att man bör vinna tid för att få erfarenhet om, huruvida
det är lämpligt att bygga flere sådana fartyg som detta. Här är
icke fråga om någon småsak. Bygger man 2 eller 3 dylika pansar¬
båtar, så har man för dem kastat ut ofantliga summor, och be-
finnes det sedermera, att de icke duga, så äro dessa penningar bort¬
kastade. Under sådana tider som de nuvarande tror jag man gör
bäst, om man ger sig till tåls någon tid för att hinna undersöka,
om en sådan båt som denna verkligen är så lämplig och om icke
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
Jho 10. 44
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
fråga på andra håll uppstår om byggande af ett helt annat slag af
krigsfartyg än de, som nu erkännas såsom de bästa. Man har här i
afton hört uppgifvas, att pansarfartygens tid skall vara förbi, innan
vi hunnit få detta fartyg färdigt. Jag tror det derför vara skäl,
att vi lugna oss ännu en tid, då ställningen i landet kanske är
bättre än nu. Jag vill väl icke påstå, att ställningen inom landet
är så usel, som många andra påstå, men den är dock sådan, att jag
tror folket räknar på, att vi icke onödigtvis kasta ut statens medel.
Under sådana förhållanden tror jag mig gagna landet mest, om jag
icke röstar för bifall till detta anslag, och jag gör det jemväl på den
redan omförmälda grund, att det torde vara skäl att vinna tid för
att få reda på detta fartygs egenskaper bättre än nu är fallet.
Jag förenar mig således med dem, som yrkat afslag.
I detta anförande instämde herrar Nilsson i Espinge, Görans¬
son, Segerlind, Jansson i Krakerud, Folke Andersson, Nilsson i Råby,
Ruhlin, Broström, Hansson i Solberga, Ollas And. Ericsson, Han¬
son i Berga, Nilsson i Käggla, Petersson i Eksebo, Björkman, An¬
derson i Tenhult, Ericsson i Norrby, Anderson i Himmelsby, Pe¬
tersson i Tjärsta, Dahlgren och Andersson i Hakarp.
Herr Petersson i Runtorp: Jag ber kammaren om ursäkt
derför, att jag nu för andra gången tager till ordet, men jag är
uppkallad af en talare på malmöbänken, som gjorde anmärkning
emot ett af mig begagnadt uttryck, att det vore nöd i landet. Ja,
detta var nu ett uttryckssätt, och om han föredrager ordet »elände»,
så är jag benägen att använda detta ord i stället. De, som påstå
något annat, hafva icke haft beröring med folket och ega icke sak¬
kännedom. Om jag också icke sjelf eller nämnde talare lider nöd,
så vet jag dock, att ställningen i landet är dålig. Mycket annat
behöfver göras, som är fullt ut så nödvändigt som byggande af denna
pansarbåt. Jag vidhåller derför hvad jag sagt, att vi hafva anled¬
ning att so upp så väl med det ena som det andra.
Medan jag har ordet, kan jag icke underlåta att med några
ord besvara min granne till höger. Han sade, att denna fråga icke
vore någon partifråga. Det behöfde han icke hafva sagt; är fråga
om parti, så hålla vi nog i hop. Han anförde äfven såsom skäl
för beviljande af det ifrågasatta anslaget, att man ändå sparat så
mycket på denna hufvudtitel, i det vi till exempel icke beviljat
anslag till uppförande af tyghus i Karlskrona eller till nya ångpannor
i korvetten »Balder». Men om vi också icke nu beviljat dessa an¬
slag, så återstår ju samma behof till en annan gång. Om ej »Balder»
får nya ångpannor, är den ju oanvändbar. Således skola vi icke
inbilla oss, att dessa anslag äro inbesparade.
Jag vidhåller mitt yrkande om afslag.
Onsdagen den 8 Juni, e. m.
45 Jf:o 10.
Herr A. P. Danielson: Med anledning af min grannes till Angående an-
venster påstående, att det vore inbillning att tro, att något inbe- sla9 Ul1
sparades på denna hufvudtitel genom vägran af anslag till tyghus i pantarblt ‘af
Karlskrona samt ångpannor i korvetten »Balder», så får jag svara, »Sveas» cert.
att hvad tyghuset beträffar, så har man tänkt sig, att det nuva- (Forts.)
rande skulle kunna användas ännu en följd af år, samt att ång¬
pannor för »Balder» skulle kunna anskaffas för medel af underhålls-
anslaget. Denna besparing är således icke någon inbillning. Jag
har med mina uppgifter icke velat »lura bönder». Dervid är jag
icke van, utan jag har öppet och ärligt sagt hvad jag tänker i en
stor fosterländsk fråga. Blir jag missförstådd, må det så vara; jag
har ändå min åsigt qvar.
En talare på skånebänken hade mycket att säga om Oland och
mig, men hans uttalanden tror jag kunna tillämpas på honom sjelf.
Ty då det var fråga om att afhjelpa det rådande eländet, såsom det
nu då skall heta, yttrade han något •—■ ja jag kan ej precis säga
hvad det var —■ men något som stötte på fetma och belåtenhet.
Då ville han icke vara med, då hade han både bröd och annat.
Herr Dahn: Med anledning af talarens på ölandsbänken yttrande
ber jag få erinra, att jag ej velat vara med om rågtull, då jag ej
förmått inse nödvändigheten af att lägga tull på det dagliga brödet.
Men då det är allmän nöd i landet, vill jag icke heller vara med
om en utgift på millioner, som kan anstå.
Herr Bengtsson: Jag hade icke tänkt att begära ordet, men
sedan man så allmänt uttalat sina åsigter, vill äfven jag hafva min
antecknad i protokollet. Jag ber då få nämna, att jag kommer att
rösta för afslag å så väl statsutskottets betänkande som Kongl.
Maj:ts proposition i denna fråga. Här hafva visserligen framhållits
af åtskilliga talare många skäl för bifall, och en talare har bland
annat uttalat den åsigt, att man borde bifalla detta förslag för att
derigenom skaffa sysselsättning åt arbetarne vid våra verkstäder.
Men på sådana skäl kommer jag för min del icke att rösta för nå¬
got anslag till en pansarbåt. Andra åter hafva framhållit, att man
bör göra det för att stärka landets försvar. Ett sådant skäl vill
jag godkänna och skulle äfven på den grund kunna vara med om
att framdeles, om jag kommer att bevista flera riksdagar, bevilja
anslag till en pansarbåt, men vid detta tillfälle kan jag icke göra
det, ty i landet anser jag det råda ett betryck, som man må kalla
för nöd eller hvad annat som helst, och under sådana förhållanden
synes mig Riksdagen böra söka att spara litet. Deremot tror jag
att, om tiderna blifva bättre, samt regeringen då kommer fram
med ett sådant förslag som detta och begär penningar för byg¬
gande af en pansarbåt, jordbrukarne då icke skola visa motvilja
för att bevilja ett sådant anslag. Jag vill i detta fall instämma i
ett yttrande, som herr Pehr Pehrson i Törneryd hade, eller att jag
N:o 10. 46
Onsdagen den 8 Juni, e. in.
Angående an¬
slag till byg¬
gande af en
pansarbåt af
»Sveas» cert.
(Forts.)
icke gerna kan komma tillbaka till min hemort igen, om jag icke
uträttat något för de förtryckta jordbrukarne, men beviljat flera
millioner för byggande af en pansarbåt.
På dessa skäl yrkar jag afslag.
Herrar Olsson i Ornakärr, Alcesson, Andersson i Malmö och
Mallmin instämde med herr Bengtsson.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad. I enlighet med
de yrkanden, som derunder förekommit, gaf herr talmannen pro¬
position dels på bifall till utskottets hemställan och dels på af¬
slag å så väl denna hemställan som Kongl. Maj:ts proposition i
ämnet; och fann herr talmannen svaren hafva utfallit med öfver¬
vägande ja för den förra meningen. Yotering begärdes, i följd hvar¬
af nu uppsattes, justerades och anslogs en voteringsproposition, så
lydande:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i 17:de punkten
af utlåtandet n:ö 5,
Den, det ej vill,
röstar Ja;
röstar Nej;
Vinner nej, har kammaren afslagit så väl utskottets omför-
mälda hemställan som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Omröstningen visade 77 ja, men 125 nej, hvadan kammaren
beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
Punlcterna IS—25.
Biföllos.
§ 3.
Slutligen föredrogs och bifölls statsutskottets utlåtande n:o 27,
i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beviljande af lån
för betäckande af kostnader för tornbyggnaden å Linköpings dom¬
kyrka.
Onsdagen den 8 Juni, e. in. 47
§ 4.
Till bordläggning anmäldes:
bankoutskottets memorial och utlåtande:
N:o 3, i fråga om understöd åt aflidne kassören i riksbanken
J. F. Berns’ enka, Anna Maria Berns, född Lindman;
N:o 4, i anledning af väckt motion om understöd åt förre
tryckaren i riksbankens sedeltryckeri C. J. W. Berglund; ocli
N:o 5, med hemställan om eftergift af tjenstemannen vid riks¬
bankens afdelningskontor i Göteborg J. Hallbergs betalningsskyldig¬
het för återstoden af ett emot falsk lånehaudling till landtbrukaren
F. Carlberg utgifvet lån;
lagutskottets utlåtanden:
N:o 15, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i 7 kap. samt vissa delar af 10 och 11
kap. strafflagen; och
N:o 16, i anledning af väckta motioner i syfte att qvinna må
kunna väljas till ledamot af fångvårdsstyrelse och skolråd; samt
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden:
Nio 1 (i samlingen N:o 8), rörande väckt fråga om undersök¬
ning och kostnadsförslag för anläggande af jernväg från Hästveda
till Halmstad; och
N:o 2 (i samlingen N:o 9), i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande sättet för uthyrande af lägen¬
heter vid statens jernvägsstationer.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa sammanträde
uppföras framför de ärenden, som blifvit tvenne gånger bordlagda.
§ 5.
Justerades protokollsutdrag.
§ 6.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Herr G. V. Svensson i Rydakolm under 8 dagar fr. o. m. d. 9 d:s,
b A. Hansson i Solberga ... b 6 b b 13 b
b P. G. Näslund.............. b 13 b b 16 b
b L. Börjesson............. b 5 b b 7 b
N:o 10.
N:o 10. 48
Onsdagen den 8 Juni, e. in.
§ 7.
Till kammaren liade ingifvits följande sjukbetyg:
Ledamoten af Riksdagens Andra Kammare kerr Johan Petters¬
son från Alfvestad, som lider af chronisk njurinflammation, beköfver
ytterligare 14 dagars tjenstledighet för vårdandet af sin helsa, in¬
tygas på embetsed.
Yexiö den 6 Juni 1887.
W. Karström.
Lasarettsläkare.
Efter uppläsande häraf erhöll herr J. Pettersson i Alfvestad,
på derom genom herr talmannen nu framförd begäran, ledighet un¬
der ytterligare 14 dagar, räknadt från och med denna dag.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 11 e. m.
In fide in
A. E. J. Johansson.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL TRYCKERIET, 1887.