RIKSDAGENS PROTOKOLL
1887. Första Kammaren N:o 7.
Onsdagen den 23 Februari,
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 16 i denna månad.
Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksda¬
gens skrifvelser till Konungen:
N:o 4, angående jemkning af den på hemman å landet
hyllande inqvarteringsbörda under fredstid; och
N:o 5, om ändrad lydelse af 17 kap. 12 § handelsbalken.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag dels till
Riksdagens skrifvelse, n:o 1, till Konungen, angående val af
justitieombudsman och suppleant för honom, dels ock till Riks¬
dagens förordnanden:
N:o 2, för borgmästaren m. m. Eskil under Thomasson att
vara Riksdagens justitieombudsman; och
.N:0 3, för häradshöfdingen m. m. Sebastian Oskar Gustaf
Bergras att vara Riksdagens justitieombudsmans suppleant.
Efter föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 76, med delgifning af samma kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts nedannämnda utlåtanden:
N:o 2, i anledning af förslag om förändradt sätt för utbe¬
talning af pensioner från folkskolelärarnes pensionsinrättning
m. m.; och
N:° 3, i anledning af förslag om utfärdande af föreskrifter
rörande tiden för löners och arfvodens utbetalande till lärare¬
personalen vid rikets folkskolor, mindre folkskolor och småskolor,
beslöt Första Kammaren, på hemställan af friherre af Ugglas’
att hänvisa dessa ärenden till sitt tillfälliga utskott mo 2.
Första Kammarens Frat. 1887. N:o 7.
1
N:o 7. 2
Onsdagen den 23 Februari.
Anmäldes och bordlädes
Statsutskottets utlåtanden:
N:o 13, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel;
N:o 14, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel; och
N:o 15, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tredje hufvudtitel;
Bankoutskottets memorial n:o 2, angående verkstäld gransk¬
ning af riksbankens tillstånd och förvaltning; samt
Lagutskottets utlåtanden:
N:o 13, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
17 kap. 4 § handelsbalken; och
N:o 14, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kong!. Maj:t i fråga om den s. k. indigenatsrättens upphäfvande.
Upplästes ett inlemnadt läkarebetyg af följande lydelse:
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare herr stats¬
rådet m. m. F. F. Carlson till följd af en ådragen akut luftrörs-
inflammation (Bronchitis acuta) icke får för närvarande och tills
vidare lemna sitt hem, detta intygas å läkareed. Stockholm
den 19 Febr. 1887.
Oskar Th. Sandahl,
Med. d:r och prof.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 18 och 19 innevarande februari bordlagda utlåtande
n:o 9, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och
förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer och
torrläggning af vattensjuka marker, samt angående vilkoren för
sådana statsbidrags äfvensom odlingslåns åtnjutande.
1 punkten.
Anslag till Herr Nyström: Då i denna fråga gjorda utredningar tyd-
väganlägg- ligt ådagalägga, att ett stort behof af anslag till väganläggningar
ningar och förefirmes; då de sydliga och mellersta orterna af Sverige redan
vdgförmbrm- hafva fått jernvägar och landsvägar, och der således icke så stora
behof af dylika anslag förefinnas som i nordligare orter, då man
bör kunna vänta, att de nordliga delarne af landet sättas i jem-
bredd med de sydligare och mera välbelägna orterna; då Konun¬
gens befallningshafvande i de norra länen funnit, att ett behof
af högre väganslag gör sig mer och mer gällande, så att de till
och med ingått till Kongl. Maj:t med framställning i ämnet der-
Onsdagen den 23 Februari.
3 N:o 7.
om, att anslaget för 1888 måtte höjas till 1 million kronor; då
vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt detta och in¬
tygat, att väganläggningarne fordra minst detta anslag, och då
slutligen i motioner, väckta inom Riksdagens båda kamrar, af
riksdagsmän från olika län ytterligare blifvit framhållet, att ett
stort och otillfredsstäldt behof i detta afseende råder här i landet,
så hade man haft skäl att vänta, att utskottet, med mindre hård¬
het mött de framställningar, som i denna fråga blifvit gjorda,
att nemligen anslaget blifvit höjdt till hvad väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen samt Konungens befallningshafvande önskat.
Åtminstone hade utskottet kunnat vara så tillmötesgående, att det
hade höjt anslaget i någon mån utöfver hvad Kongl. Maj:t äskat.
Statsutskottet har deremot helt enkelt utan några, såsom mig
synes, giltiga skäl afstyrkt allt afseende å min m. flis motioner i
denna fråga. År det väl något skäl för utslag att anslaget till
väganlägningar blifvit höjdt från 300,000 till 600,000 kronor?
Dessa 600,000 kronor hafva i alla fall icke räckt till. Stats¬
utskottet erkänner visserligen, att det råder ett stort behof af sådana
anslag, och i konseqvens dermed hade utskottet bort säga, att
något måste göras för dessa behofs tillfredsställande; men så har
emellertid icke skett. Utskottet uttalar dessutom en åsigt, som,
enligt min tanke, är så stridande emot rättvisa och billighet, att
jag icke kan annat än på det djupaste beklaga, om densamma
skulle delas af Riksdagen. Utskottet säger nemligen, att hädan¬
efter, sedan kommunikationerna i södra och mellersta Sverige
genom jernvägar och landsvägar blifvit betydligt förbättrade, skola
de anslag, som lemnas, icke utgå med 2/s af kostnaden, såsom.
Riksdagen hittills ansett lämpligt, utan med ännu mindre belopp.
Utskottet har sig således icke bekant, huru svårt det är, i syn¬
nerhet inom de norra länen, att anlägga vägar, då i de flesta
fall anslaget, som är beräknadt efter 2/s af kostnadsbeloppet, icke
räcker ens till hälften. Och bevisligt är, att anslagen i vissa
fall icke räckt ens till Vr> af kostnaden. Så var åtminstone förhål¬
landet med anslaget till eu brobyggnad i närheten af Torne eif.
Den kostade 25,000 kronor i stället för beräknade 5,000 kronor.
Det är emot denna af utskottet uttalade åsigt, som jag i första
hand ber att få protesterad, och hoppas, att den icke måtte vinna
insteg uti Riksdagen. Det är icke nog med, att rikets södra och
mellersta delar fått jernvägar utan att behöfva lemna ett enda
öre såsom bidrag till inköpande af derför erforderlig mark, utan
nu vill man ålägga de nordligare och mera aflägsna delame af
landet, hvilka äro betydligt eftersatta i afseende å allt hvad som
hör till kommunikationsväsendet, att de skola kostnadsfritt lemna
dylik mark till jernvägar och anlägga andra vägar mot mindre
statsbidrag än hittills förunnats. Detta är en uppenbar orättvisa,
för hvilken vi i fjor, hvad upplåtelse af mark till jernvägar be¬
träffar, böjde oss för att åtminstone få något. Samfärdseln i de
Anslag till
väganlägg-
ningar och
vcigförlältrin-
gar.
(Forts.)
N:o 7.
Anslag till
väg anlägg¬
ningar och
vägförbättrin-
gar.
(Forts.)
4 Onsdagen den 23 Februari.
norra orterna blifver vanligen fyra gånger dyrare än i de delar af
landet, der jernvägar finnas. Man kan väl icke under sådana
förhållanden betunga rikets nordligare invånare så, att det blir
för dem nära nog omöjligt att få vare sig jernvägar eller andra
vägar.
Om statsutskottets ledamöter hade velat taga en fullständi¬
gare kännedom om de norrländska förhållandena, skulle ganska
värderika upplysningar kunnat lemnas, hvilka helt säkert hade
stämt utskottet mildare och mera tillmötesgående emot hvad som
nu blifvit begärdt. Jag tror att, om några af de yngre utskotts-
ledamöterna ville göra eu vandring genom dessa trakter och de
fått erfara, hvilka mödor och svårigheter befolkningen har der¬
uppe, då den skall taga sig fram på obrutna vägar, så skulle de
helt säkert kunnat inverka på sina kamrater. Men man kan
icke vänta annat, då ju ingen af statsutskottets ledamöter är från
norra Sverige. I det öfriga Sverige har hvar och en, kan man
säga, väg till sin dörr och är dessutom i tillfälle att med stor
fördel begagna sig af jernvägarne. Jag skulle kunna omtala för
herrarne, huru förhållandena äro i de nordligare provinserna, i syn¬
nerhet de hvilka bebos af våra finnar, huru de, oaktadt många
af deras hemman äro anlagda för öfver 100 år tillbaka och oak¬
tadt hemmansegarne få deltaga i vägunderhållet och vägbygg¬
naden, icke kunna begagna sig häraf, då de icke hafva några
ordentliga vägar, som leda till de allmänna farvägarne. Det har
händt, att dessa hemmansegare, som skola underhålla vägarne,
icke kunna komma dit med sina dragare, utan fått öfverlemna
arbetet åt någon annan, som dock genom sin försumlighet åstad¬
kommit, att länsmannen låtit verkställa lagningen, hvilket ibland
medfört stora kostnader och, då tillgångar saknats, utmätning, ja
helt nyligen af flere kokreatur, för att gälda 15 kronors lagnings-
kostnad och den dryga utmätningskostnaden. Det har vidare
händt och händer, ännu att invånarne i dessa byar få bära sina
afiidne ganska långa vägar, ja, en å två mil öfver mark och
moras, innan de få dem jordade. De starkaste män i trakten
uppbådas. De hänga då de ofta nog ganska tunga kistorna med
liken på stänger och bära sedan liket två man i sänder på de
besvärliga och oländiga stigarne. Då de slutligen komma fram,
äro de ofta uttröttade, och har detta mången gång framkallat
blodspottningar, och mången har till och med fått tillsätta lifvet
genom dessa likfärder.
Under sådana förhållande)! hade man väl haft skal att
hoppas, att utskottet hade beviljat hvad som i motionen blifvit
begärdt. Men det kan naturligtvis icke vara annat än okunnig¬
het som gjort, att utskottet varit så ovilligt stämdt mot ett för¬
slag, som så tydligt motiverats, som det nu framlagda, hvarige¬
nom de nordligare delarne af landet blefve stälda i något mera
jembredd med de sydliga och mellersta orterna, än nu är för-
Onsdagen den 23 Februari.
5 N:o 7.
hållandet, samt de sydligare, som också behöfva vägar, äfven er- Anslag till
hållit hvad beliofvet oundgängligen krafvel’. väganlägg-
Jag måste följaktligen fortfarande yrka bifall till niotio -vSrbättrin-
nens syfte, under förhoppning att regeringen till nästa Eiksdag gar.
inkommer med ett förslag i detta ämne, som är mera tillfreds- (Forts.)
ställande än det nu framlagda och innefattar yrkande på en
million kronor för ifrågavarande ändamål.
För närvarande inskränker jag mig att begära proposition
på, att detta anslag måtte för år 1888 höjas till 800,000 kronor.
Grefve Sparre: I början af sitt anförande sökte den före¬
gående talaren att göra hela denna sak till en fråga, som rörde
endast de nordliga länen af landet; men han erkände dock emot
slutet, att den angick hela riket, och detta med rätta. Han ville
vidare påstå, att statsutskottet icke tagit hänsyn till de framställ¬
ningar, som i detta afseende blifvit gjorda, och de stora behof,
som här vid lag förefinnas. .lag ber då att få fästa uppmärk¬
samheten på, att statsutskottets förslag, i likhet med Kongl.
Maj:ts proposition, innehåller en förhöjning af anslaget med J/5
utöfver det belopp, som under nästföregående år blifvit bevil-
jadt.
Vidare anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derpå,
att ifrågavarande anslag till vägbyggnadsfonden, som för åren
1867—1874 varit bestämdt till endast 150,000 kronor, derefter
höjts, för åren 1875—1881 till 200,000 kronor, för åren 1882
och 1883 till 300,000 kronor, för åren 1884 och 1885 till 400,000
kronor samt för åren 1886 och 1887 till 500,000 kronor, allt
årligen; och att sammanlagda beloppet af denna fond och de
anslag, som särskild! blifvit för vissa företag anvisade, utgjorde:
för 1881--------------- 245,000 kronor,
1882—_____ 387,000 »
1883 ............ 380,000 »
1884 ------------------------------ 439,687 »
samt för 1885 och 1886.... .......... 500,000 »
samt att nu föreslås, som sagdt, en förhöjning af anslaget till
600,000 kronor. — Man ser således af dessa siffror, att förhöj-
ningarne på detta anslag icke varit obetydliga, utan att de
tvärt om hafva vuxit ganska hastigt.
Vidare nämnde den ärade motionären, att det nu blifvit
ifrågasatt ett högre bidrag, än förut, från de byggnadsskyldige i
orterna. Det är emellertid icke fallet. Man har endast i moti¬
veringen,^ så att säga, kursiverat det lilla ordet »högst», hvilket
ord återfinnes i alla föregående utlåtanden i denna sak under
många år.
Jag tillåter mig att yrka bifall till statsutskottets förslag.
JS':o 7.
Anslag till
väganlägg-
ningar och
vägförbättrin
gar.
(Forts.)
6 Onsdagen den 23 Februari.
Herr Casparsson: Beträffande det slut, hvartill utskottet
kommit, har jag ingenting att anmärka. Jag tror att man, i
fråga om sådana anslag som de här förevarande, får »åka sakta
i backame» och sålunda icke öka dessa summor alltför mycket.
Beträffande den tanke, som utskottet inlagt i sin motivering, att
man nemligen skulle taga kommunernas och landstingens bidrag
i anspråk, kan jag icke underlåta att deremot uttala mina be¬
tänkligheter. Det klagas, med fullt skäl, öfver att kommunernas
utgifter mer och mer stiga, och då landstingens visa samma ten¬
dens äfven, torde det icke vara lämpligt att ytterligare lägga tunga
på dem. Under sådana förhållanden vill jag hoppas, att Kongl.
Maj:ts regering måtte komma att begagna den utväg, som stats¬
utskottet här antydt, med den största betänksamhet.
Något annat yrkande än bifall till utskottets förslag har jag
naturligtvis icke att göra.
Herr Biesert: Jag instämmer med den förste ärade tala¬
ren i det afseende, att det hade varit lyckligt, om statsutskottet
kunnat något mera tillmötesgå de af såväl motionärerna som
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda framställningar om för¬
höjandet af ifrågavarande anslag, i synnerhet som ett verkligt
behof här föreligger. Det synes mig endast vara med rättvisa
och billighet förenligt att de orter, som icke kommit i åtnjutande
af jernvägar, måtte få något bidrag af staten, så att dessa orter
må erhålla farbara landsvägar. Jag har sjelf varit i tillfälle att
se, hvilken skilnad det blifvit uti samfärdseln i de orter, der vä-
garne blifvit förbättrade.
Jag skall icke vidare yttra mig i denna fråga, utan anhåller
endast att få instämma med herr Nyström i hans yrkande om
ifrågavarande anslags höjande till 800,000 kronor.
Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr grefven och
talmannen enligt de derunder framstälda yrkandena propositio¬
ner, först på godkännande af förevarande punkt och vidare derpå
att kammaren skulle bifalla hvad utskottet deri hemstält med
den ändring, att beloppet 600,000 kronor höjdes till 800,000
kronor, på sätt herr Nyström föreslagit.
Herr grefven och talmannen upprepade sedermera propo¬
sitionen på godkännande af ifrågavarande punkt och förklarade
sig finna denna proposition med öfvervägande ja besvarad.
Herr Biesert begärde votering, i anledning hvaraf upp¬
sattes, justerades och anslogs eu omröstningsproposition af föl¬
jande lydelse:
Den, som godkänner första punkten i statsutskottets utlå
tande n:o 9, röstar
Onsdagen den 23 Februari.
7 N:o 7.
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifalles utskottets hemställan med den ändring,
att beloppet 600,000 kronor höjes till 800,000 kronor.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 70;
Nej — 26.
2-—5 punkterna
Godkändes.
Föredrogs ånyo och godkändes statsutskottets den 18 och
19 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 10, angående stats¬
anslag till fullbordande af hamnbyggnaden vid Stora Rör å
Öland.
Föredrogs å nyo statsutskottets den 18 och 19 innevarande
februari bordlagd utlåtande n:o 11, i anledning af väckta mo¬
tioner om bildande af en fond till underlättande af laga skiften
i riket.
Friherre von Vegesack: Jag har blifvit något besviken i
de förhoppningar jag hyste, att statsutskottet skulle med mera
välvilja, än dess utlåtande här gifver vid handen, behandla den
motion, som blifvit afgifven af representanter för icke mindre än
tio särskilda län, och som framkommit i den goda afsigten att
söka bereda hjelp till laga skiftens verkställande åt den stora
mängd af mindre jordegare inom rikets olika delar, hvilka med
afseende på jordens mindre bördighet äro sämre lottade. A de
bördigare trakterna inom riket hafva dessa skiften kunnat fortgå,
ehuru väl de äfven der hafva väckt många och stora bekymmer
för de dryga kostnader, som med dem äro förenade. Men i de
trakter, som äro mindre lyckligt lottade, och der jordegaren till
följd af jordens magerhet endast med största möda kan af jor¬
den förskaffa sig sitt lifsuppehälle, der kunna icke laga skiften
Anslag till
väganlägg-
ningar och
vägförbättrin-
gar.
(Forts.)
Om bildande
af en fond
till underlät¬
tande af laga
släften.
N:o 7. 8
Onsdagen den 23 Februari.
Om bildande ske, emedan kostnaderna derför äro för de små jordegarne rent
titt Silleri t ruinerande- tycket hårdt måste det kännas för den eller de
^/%>rdegare inom ett skifteslag, som mot sin vilja blifvit tvungna
skiften, att deltaga i ett laga skifte, att, när skiftet är slut, se sig nöd-
(Forts.) sakade att lemna sin jordtorfva just derföre att de icke kunna
åstadkomma den liqvid, som på dem belöper af kostnaderna för
skiftet.
Utskottet har icke vidrört den summas storlek, som i mo¬
tionen är begärd att årligen utgå såsom lån för bidrag till laga
skiften. Summans storlek spelar också icke någon väsentlig rol,
då det icke är fråga om annat än lån, och i jemförelse med de
stora fördelar, som med dessa medel skulle kunna vinnas.
Deremot har utskottet mera fäst sig vid, så att säga, de
formella olägenheter, som skulle kunna föranledas af dylika Iåns
beviljande genom den, såsom utskottet säger, under längre tid
fortlöpande tysta förmånsrätt, som skulle vara med denna låne¬
fond förenad. Det är nog ett skäl. Men sådan förmånsrätt lins
ju redan medgifven genom lagen af den 1 maj 1885 rörande
bidrag till utflyttning eller ersättning för odling eller vanhäfd å
jord m. m.
Äfven de lån, jordegare erhålla från odlingslånefonden för
upphjelpande af sitt jordbruk, utgå med förmånsrätt framför
andra. I en sådan sak som denna är det en absolut nödvän¬
dighet att få eu sådan fond, som jag här haft äran föreslå. Ty
äfven om det inkast skulle möta, att dessa förmånsrätter skulle
inskjutas framför inteckningar, som möjligen kunna finnas i
egendomen, så är det väl temligen klart, att eu intecknings-
hafvare hellre ser, att den jord, i hvilken han har inteckning,
blir förbättrad, än att han sjelf blir tvungen att öfvertaga denna
egendom, då den icke längre mägtar betala annuiteterna. Ut¬
skottet säger: »Staten har ock i någon mån behjertat detta för¬
hållande genom anvisande af de understöd af allmänna medel
till utflyttningar i följd af laga skiften, hvilka utgå enligt kongl.
kungörelsen den 27 september 1861 och, särskild! hvad Gotland
beträffar, kunna, då utflyttningarne visa sig medföra mer än van¬
lig kostnad, förhöjas på grund af kongl. kungörelsen den 1 ok¬
tober 1875.» Jag erkänner, att det är en förmån för Gotland,
och jag tillönskar min fäderneö alla de fördelar den möjligen
kan få. Men min motion skulle aldrig hafva framkommit, om
den berört Gotland ensamt. Den har icke något lokalt intresse
utan berör, med undantag af Skåne, som redan undergått laga
skifte, rikets öfriga provinser, och den fråga, som nu är fram¬
lagd, hafva jag och mina meningsfränder ansett vara af sådan
betydenhet, att den icke kan undanskjutas.
Jag är ingen vän af de vid hvarje riksdag återkommande
förslag att besvära Kongl. Maj: t med skrifvelse!'. Men i denna
fråga har jag ansett en sådan skrifvelse vara af behof vet påkal-
Onsdagen den 23 Februari.
9 N:c 7.
lad icke allenast för bildande af den i motionen nu önskade lö- Om bildande
nefonden af statsmedel, utan äfven för att möjligen underlätta af
ordnandet af det förslag till landtmäteristatens omorganisation, “y? e^ga
som nu ligger hos Kong! Maj:t under behandling. ten.
Det är på grund deraf jag yrkar afslag å statsutskottets (Forts.)
förslag och vågar hos herr grefven och talmannen anhålla om
proposition derpå, att Riksdagen ville med underdånig skrifvelse an¬
hålla, att Kongl. Maj:t täcktes efter föregången utredning, så fort
ske kan, förelägga Riksdagen förslag till bildande af en lånefond
i ändamål att genom förskotter ande af landtmäteriarfvoden för laga
skiften understödja skiftesverkets fullbordande.
Herr Nyström: Jag anhåller att äfven i denna fråga få
yttra några ord. Det är allmänt bekant, att skiftesverket i riket
har fört vårt jordbruk till eu mycket hög ståndpunkt i jemförelse
mot förut. Vi veta också, att det under dessa särdeles bekym¬
mersamma tider är mycket svårt för skiftesdelegare, icke blott för
den sökande utan i synnerhet för dem, som tvingas att ingå i
laga skifte, att utgöra de dermed förenade dryga kostnader.
Utskottet har nu icke velat lyssna till motionärernas
framställningar i denna sak, utan i stället afstyrkt förslaget, och
detta på två skäl. Det ena, att staten lemnar bidrag för utflytt¬
ningar i följd af laga skifte; och det andra, att man genom denna
lånefond skulle skapa en ny tyst förmånsrätt.
Hvad det förra skälet beträffar, är det icke alls gällande
för de skiften, der inga utflyttningar komma i fråga, och icke
heller af särdeles betydelse för andra skiften, ty detta understöd
för utflyttningar, som kan utgöras in natura, skulle med stor lätt¬
het kunna undvaras, endast delegarne fingo nedsättning eller lin¬
dring i kostnadernas utgörande i öfrigt.
Hvad åter angår det andra skälet, eller frågan om den tysta
förmånsrätten, så, om det verkligen var skäl att bevilja förmåns¬
rätt för odlingslånen, hvilka kunna gå till vida större belopp,
torde det vara ännu mera skäl att göra det i afseende å dessa
lån till bestridande af skifteskostnaderna. Härtill kommer dess¬
utom, att staten, som tvingar delegare att ingå i skiften, borde
och skulle genom den önskade lånefonden betydligt underlätta
skiftena för desamma.
Vi veta, att, såsom ock af de vid motionon fogade tabellerna
synes, ännu återstår kanske en femtedel af rikets ytvidd att skifta,
och att kostnaderna härför äro beräknade att uppgå ända till 10
millioner kronor. Om konjunkturerna fortfara att vara så be-
dröfliga som de nu äro, så blir det en stor svårighet för folket
att kunna utgöra denna tunga, hvartill de fleste tvingas mot sin
vilja. Större delen af Lappland samt många byar i Norrbotten
och Vesterbotten och sydligare län äro ännu oskiftade. Der torde
det ofta komma att hända att en eller flere skiftesdelegare, hvilka
N:o 7. 10
Onsdagen den 23 Februari.
Om bildande måste ingå på de ändras vilkor, slutligen, när landtmätaren, som
af m fond till pumiat verkställa skiftet för intet, eller har råd att vänta i
Uaf Taga Mj- åratal och tvingas att söka ut sin fordran, nödgas skiljas från
ten. både sin lösegendom och sin fastighet för betäckande af dessa
(Forts.) kostnader. Kunna vi icke gå någon medelväg för att bringa
någon hjelp, då så litet fordras som här, eller endast en försträck¬
ning, som sedermera återfås med ränta? Jag kan icke förstå,
hvarföre statsutskottet äfven i denna fråga varit så obevekligt.
Det är icke landtmätarne, som det här afses att hjelpa. De få
nog ut sitt arfvode. I värsta fall kunna de tvinga ut det medelst
utmätning och på så vis störta den ene efter den andre. Och
ehuru det nu är sjelfva jordbrukarne, som sålunda störtas, har
utskottet icke velat göra något för att i denna nöd bringa hjelp!
Eu skrifvelse till Kongl. Maj:t kunde väl saken ändå för¬
tjena. Jag anser detta vara så mycket mera af behofvet påkalladt,
som ett annat i kongl. statsverkspropositionen omnämndt och af
landtmäteristyrelsen tillstyrkt förslag ligger hos Kongl. Maj:t, hvit¬
het afser att skifteskostnaderna skulle nedsättas till 2/s och att
dessa 2/;: skulle förskjutas af staten med återbetalningsskyldighet
för skiftesdelegarne inom vissa år efter skiftets afslutande. Detta
förslag, jemväl understödt af flere konungens befallningshafvande
framlägges af regeringen antagligen vid nästa riksdag, och det
vore derföre högeligen önskvärdt, om samma förslag kunde före¬
tagas i sammanhang med nu förevarande fråga. Men Kongl.
Maj:t torde måhända icke föreslå någon sådan lånefond, sömhål’
ifrågasatts, om icke Riksdagen aflåter eu underdånig skrifvelse i
ämnet.
Jag anhåller derföre hos eder, mine herrar, att I åtminstone
måtten gå oss så mycket till mötes i denna sak, att I nu besluten
en sådan skrifvelse, som af den föregående talaren blifvit begärd,
och hvari jag, för min del, helt och hållet instämmer.
Grefve Sparre: För några år sedan väcktes ett förslag i
enahanda syfte. Det rörde då visserligen endast ett län, nemligen
Gotland, Detta förslag afstyrktes af statsutskottet, och dess hem¬
ställan tillvann sig äfven Riksdagens bifall.
Den ärade motionären har här anmärkt, att utskottet icke
berört sjelfva den föreslagna summan utan mera hållit sig till de
formella olägenheter, som äro förenade med förslaget. Det är
fullkomligt sant. Summans storlek betyder icke så mycket.
Men de formella betänkligheterna hafva synts utskottet vara myc¬
ket afsevärda. Motionären har nemligen föreslagit, att i fråga om
statens säkerhet skulle förfaras lika med hvad i afseende å lån
ur odlingslånefonden är föreskrifvet. Men att införa eu ny tyst
förmånsrätt ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka Riksdagen.
Utskottet bär ingalunda förnekat den börda, som är förenad med
laga skiften, och de olägenheter, som dermed sammanhänga. Men det
Onsdagen den 23 Februari.
11 N:o 7.
har tänkt sig, att valet af den nu föreslagna vägen vore det- Om bildande
samma som att söka bota ett ondt med ett ändå värre, och att tf en fond till
fastighetskrediten icke obetydligt skulle lida genom att ytterligare ^ e{a^a
tillägga eu tyst förmånsrätt. Det är derföre utskottet ansett sig ten.
icke kunna tillstyrka bifall till det väckta förslaget. (Forts.)
Här har nu förslaget så till vida blifvit ändradt, att man
begärt en underdånig skrifvelse. Riksdagen aflåter ofta sådana
skrifvelse]', och jag tror man kan säga, utan att blifva motsagd —
kanske alltför ofta. Men mig synes, att, om Riksdagen vill besluta
en skrifvelse, den bör vara fullt inne i den tankegång, som ligger
till grund för denna skrifvelse, så att, då sedermera ett derpå
bygdt, antagligt förslag framlägges af Kong! Maj:t, Riksdagen
också accepterar detsamma. År så icke förhållandet, då är det
bättre att icke aflåta skrifvelsen.
Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.
Herr Claeson: Den nu föreliggande frågan berör så nära
det län, jag tillhör, och icke minst den del deraf, der jag har
min närmaste verkningskrets, att jag icke anser mig hafva rättig¬
het att med tystnad förbigå densamma. I de öfverstå socknarne
af Kopparbergs län, der storskifte i senare tider egt rum, äro
förhållandena nog bra ordnade i förevarande afseende; men i
socknarne från och med Mora och nedåt, der storskifte verk-
stäldes för 40—60 år sedan eller ännu längre tillbaka i tiden,
är ett sådant oefterrättiglietstillstånd i fråga om skiftesläggningen
rådande, att den, som sett förhållandena på nära håll, måste för¬
våna sig, huru något sådant kan kallas skifte. Det har länge
varit en orsak till allmänt bekymmer och varit föremål för öfver-
läggningar på landtbruksmöten, hushållningssällskapssamman-
träden m. fl. tillfällen. Konungens befallningshafvande i länet
har ock på senare tiden tagit frågan om hand och gjort upp ett
förslag, enligt hvilket Dalarne skulle indelas i skifteslag, hvari¬
genom skiften lättare skulle kunna verkställas, och landtmäteri-
stvrelsen har i hufvudsak biträdt detta förslag. Dessa förslag hvila
ännu hos Kongl. Maj:t, och jag vet icke af hvilken orsak de ännu
äro oafgjorda. För min del tror jag ock att hvad sålunda före¬
slagits är ett steg till åstadkommande af de för orten så väl
behöfliga laga skiftena, men jag har å andra sidan hört förståndige
och med förhållandena väl förtrogne allmogemän förmena, att en
sådan skifteslagsindelning icke skulle komma att göra det gagn.
som dermed vore afsedt, och i allt fall minskade det högst obetydligt
kostnaden vid blifvande laga skiften. Det öfverklagade miss¬
förhållandet kan icke hjelpas annat än med laga skifte, eu förrätt¬
ning, som ofta komme att blifva så dyr, att få af de många
hemmansegarne skulle kunna väl bära de dermed förenade kost¬
nader. För dem vore då intet annat val än att antingen gå in
i skiftet och blifva ruinerade eller ock sälja sitt hemman till
vanpris. Detta skulle mycket lätt kunna afhjelpas, om skiftes-
Jf:o 7. 12
Onsdagen den 23 Februari.
Om bildande delegare förunnades förmånen att erhålla lån på samma vilkor,
«/ en fond till som äro föreskrifna för odlingslånen ur odlingsfonden eller någon
afZwlkif-annan dylik fond. Jag förbiser visst icke betänkligheterna med
' (en J den tysta förmånsrätten, och jag tillät mig att framhålla dessa under
(Forts.) 1880 års riksdag vid behandlingen af den fråga, som då förekom.
Jag fann emellertid, att Kammaren lätt öfvervann dessa betänklig¬
heter, och jag vet icke hvarför Kammaren ej äfven nu skulle göra
det. Jag kan ej såsom statsutskottet göra någon skilnad mellan
gagnet af dessa odlingar och gagnet af att få den jord, som nu
är på ett oefterrättligt sätt indelad, så ordnad, att en vinstgifvande
brukning deraf möjliggöres. IJvilketdera är mest förtjent af
uppmuntran torde kunna vara en smaksak, och dessa båda ange¬
lägenheter, nemligen odlingshjelp å ena sidan och skiftesbjelp
å andra sidan, böra ställas i paritet med hvarandra. Då Kongl.
Maj:t nog lärer kunna utfinna ett lämpligt sätt att undanrödja
de i ämnet framstälda betänkligheter, förenar jag mig med dem,
som yrkat aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t.
Herr Tamm, Hugo: Det lider icke något tvifvel att här
föreligger ett ärende med ganska behjertansvärda sidor, men då
såsom skäl för bifall till föreslagna fonden anförts, att samma
säkerhet skulle finnas för de lån, som ur densamma meddelades,
som den hvilken finnes för lånen ur odlingslånefonden, ber jag
att få erinra, att så icke är till fullo förhållandet. Till säkerhet
för de lån, som utbetalas ur odlingslånefonden, ligger en verklig,
ny landvinning, och dessa lån utlemnas icke till högre belopp än
högst dikningskostnaden, hvartill sedermera jordegaren skall till¬
skjuta för den vidare odlingen behöfliga kostnader. Således upp¬
står såsom säkerhet för det lemnade lånet ett i fast egendom
nedlagdt kapital, som är större än lånebeloppet. Mera tvifvel¬
aktigt är deremot, huru vida de förbättringar, som hemmanet er¬
håller genom skiftet, äro af den betydenhet, att verkligen eu
större säkerhet för det beviljade lånet derigenom uppkommer.
Den tysta förmånsrätten, hvarom här är fråga, är dessutom icke
så alldeles obetydlig, då för denna fond är föreslaget samma
lånevilkor, som för odlingsfonden är faststäldt, d. v. s. att man
under 5 år alls icke behöfver erlägga någon ränta eller kapital-
afbetalning och att först efter dessa 5 år inträder en amortering
med 3Va %, hvadan den nu ifrågasatta fonden skulle gifva upp¬
hof till en under ganska lång tid fortlöpande tyst förmånsrätt;
och det är egentligen på denna grund som statsutskottet icke
velat tillstyrka förslaget. För min del får jag liksom grefve
Sparre äfven fästa uppmärksamheten derpå, att en skrifvelse till
Kongl. Maj:t, sådan den nu yrkas, i alla fall innehåller ett löfte
och ett uttalande, att Kammaren dock i någon mån gillar eu
sådan fonds bildande; och då jag, liksom statsutskottets öfrige
ledamöter, icke är af denna mening, ber jag att få instämma i
Onsdagen den 23 Februari.
13 N:o 7.
det af grefve Sparre framstälda yrkandet om bifall till stats- Om bildande
utskottets hemställan. af en fond till
underlättande
Herr Nyström: Till svar på grefve Sparres och den sista^ la\\^n^
talarens anföranden ber jag att få nämna, att hvad den tysta» (Forts.)
förmånsrätten beträffar, är det ju så allmänt kändt, när skifte
pågår i ett byalag, att ingen inteckningsinnehafvare och inga
andra fordringsegare kunna gerna vara okunniga derom. Dermed
förenade kostnader utgå med förmånsrätt i alla fall, då nemligen
landtmäteri- och skiftesförrättare ega rättighet att få utmätning
derför inom viss kort tid.
Det är såsom jag förut nämnde icke mindre än 10 millioner
kronor, som fordras för återstående skiften i hela riket, hvaraf,
■såsom herr Claeson nyss nämnde, en icke obetydlig del, nemligen
-1 V2 million kronor, skulle tagas i anspråk för den sydligare
delen af Kopparbergs län. Är det då icke skäl att låta Kongl.
Maj:t, i sammanhang med andra närliggande frågor, taga i öfver¬
vägande, om icke på detta sätt något kunde åtgöras för lindrande
af det stora behof, som här vid lag ifrågakommer. Jag förstår ej,
hvarför något sådant skulle ligga så emot utskottet och Kamma¬
ren, och jag hemställer, att den äskade underdåniga skrifvelsen
måtte aflåtas, synnerligast som vi äro skyldige att göra något
för de fattige hemmansegarne i norra Sverige, så att om möjligt
byområdena måtte kunna skiftas äfven inom lappmarkerna.
Herr Reuterswärd: Då jag är en af motionärerna, må det
tillåtas mig att yttra några ord. Jag hör visserligen icke till dem,
som önska att Riksdagen i tid och otid afl åter skrivelser till
Kongl. Maj:t, men förhållandena kunna ibland vara sådana; frå¬
gorna kunna vara af den beskaffenhet, att det är omöjligt för
enskilde motionärer, likasom för Riksdagen, att åstadkomma en
fullständig utredning i eu angifven fråga, och i så fall är ingen
annan väg öppen än att vända sig till Kongl. Maj:t.
Jag måste protestera mot ett yttrande, som en talare nyss
hade, nemligen att, när Riksdagen aflåter eu så beskaffad skrif¬
velse, den dermed har gifvit på hand att den skall acceptera
hvad i den vägen framkommer från Kongl. Maj:t. Det vill jag-
för min del icke erkänna. Men om eu fråga erhållit eu ordent¬
lig belysning och utredning, må det stå Kammaren och Riksda¬
gen öppet att taga densamma under ny pröfning i det skick den
återkommer.
För min del anser jag frågan vara både vigtig och af in¬
vecklad beskaffenhet och stå i så nära sammanhang med den
frågan, som nyss nämndes, nemligen frågan om landtmäteristatens
ordnande, att vi, då det för öfrigt är hög tid att se till hvad vi
vilja göra i saken, redan vid denna riksdag höra besluta oss för
något, och detta något kan för tillfället icke vara annat än aflå-
N:0 7. 14
Onsdagen den 23 Februari.
Om bildande tandet af den föreslagna skrifvelsen, som jag förmodar Första
af enfald ^Kammaren icke billigtvis kommer att motsätta sig. Jag får der-
o/ Taga skif- före yrka bifall till det af friherre von Yegesack framstälda skrif¬
fel. velseförslaget.
(Forts.)
Herr Carlheim-Gyllensköld: Litet hvar torde vi önska
framgång åt det af en talare omnämnda förslag angående landt-
mäteristatens omorganisation, som nu hvital’ till afgörande hos
Kongl. Maj:t. För min del tror jag emellertid, att den föreslagna'
skrifvelsen skulle under minst ett år verka uppskof dermed, eme¬
dan en sådan skrifvelse måste remitteras till vederbörande myn¬
digheter, och deras yttranden måste afvaktas, innan något kan
afgöras. Jag tror derföre att, för hvad jag betraktar såsom en
hufvudsak, intet genom den ifrågasatta skrifvelsen är att vinna.
Dessutom tager jag mig friheten att påpeka, att jag anser ända¬
målet kunna vinnas på ett mycket mera rationelt och bättre sätt,
om nemligen landtmäteritaxan nedsattes och landtmätarne finge
fast lön. Jag tror, att vederbörande skiftesdelegare derutaf skulle
hafva samma förmån, som motionärerne nu afse att bereda dem,
utan att man behöfver betunga skiftesdelegarnes hemman med
ytterligare en tyst förmånsrätt. Detta kan blifva obehagligt för
dem samt äfven medföra obehag och betydande uppoffringar för
statsverket. Jag inskränker mig till att yrka bifall till utskottets
förslag.
Grefve Sparre: Herr grefve och talman, mine herrar!
Den föreslagna skrifvelsen, som jag har i min hand, är af föl¬
jande lydelse: »att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse an¬
hålla, att Kongl. Maj:t täcktes efter föregående utredning, så fort
ske kan, förelägga Riksdagen förslag till bildande af eu lånefond
i ändamål att genom förskotterande af landtmäteriarfvoden för
laga skiften understödja skif tes verkets fullbordande».
Här har blifvit yttradt af eu föregående talare, att det är
svårt för motionärer att utreda denna fråga, och att man icke
kan begära, att stora och vidt omfattande frågor skola af dem
erhålla samma fullständiga förberedande utredning, som kan på¬
räknas hos Kongl. Maj:t. Man har vidare sagt, att man icke
skulle vara bunden af en skrifvelse, som aflåtes till Kongl. Maj:t,
och att man icke vore skyldig att obetingadt godkänna, hvad
som med anledning deraf komme att föreslås. Detta är fullkom¬
ligt sant, det ena lika väl som det andra.
Mig förefaller det emellertid, som om, då Riksdagen beslutar
sig för att aflåta eu skrifvelse till Kongl. Maj:t, den också utfäster
sig att vilja bygga på den grund, som i skrifvelsen förekommer,
och denna är i förevarande fall en lånefond. Då jag icke kan
tänka mig att staten skulle vilja göra undantag från det vilkor,
staten uppstad; för andra dylika fonder, och i detta fall nöja sig
Onsdagen den 23 Februari.
15 N:o 7.
med att afstå från den tysta förmånsrätt, den eljest strängt Om bildande
fordrar, måste man antaga att den omförmälda tysta förmånsrätten af en fond till
ligger inne i skrifvelsen. Vid sådant förhållande skulle Riksdagen^ ia°a
genom en skrifvelses aflåtande i ämnet förklara sig vilja bygga på ten.
den grunden, att det skulle blifva en fond med tyst förmånsrätt, (Forts.)
och det är detta jag tror Riksdagen icke bör uttala. Vinsten deraf
är jag öfvertygad komme att motsägas af vida större olägenheter,
och derföre yrkar jag bifall till statsutskottets förslag.
Herr Reuterswärd: Äfven jag har tagit del af den föreslagna
skrifvelsen. I densamma framställer Riksdagen ganska tydligt,
efter mitt förmenande, hvad den önskar, eller att det skulle bildas
en lånefond för det angifna ändamålet; men att Riksdagen skulle
på förhand föreslå vilkoren för dylika låns erhållande eller öfriga
för en sådan lånefond nödiga föreskrifter, eller om det skulle vara
med eller utan tyst förmånsrätt, derom anser jag att Riksdagen nu
icke bör uttala sig, emedan Kong!. Maj:t af en sådan skrifvelse
skulle kunna draga felaktiga slutsatser om hvad Riksdagen önskar
och menar. Och att man i detta fall icke gjort skrifvelsen om¬
ständlig tror jag vara rigtigt; ty det är möjligt att Kongl. Maj:t
finner sådana svårigheter vid att gå Riksdagens önskningar till
mötes, att Kongl. Maj:t icke fäster afseende vid denna skrifvelse.
Derpå har jag sett exempel förut, och det i frågor, som varit långt
vigtigare än donna.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
grofven och talmannen att derunder yrkats, dels att ifrågavarande
utlåtande skulle godkännas, dels ock, af friherre von Vegesack, att
utskottets hemställan skulle afslås samt att Riksdagen ville i under¬
dånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes efter föregången
utredning så fort ske kan förelägga Riksdagens förslag till bildande
af en lånefond i ändamål att genom förskotterande af landtmäteri-
arfvoden för laga skiften understödja skiftesverkets fullbordande.
Derefter gjorde herr grofven och talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden samt förklarade sig finna propositionen
på utlåtandets godkännande vara med öfvervägande ja besvarad.
Flere ledamöter begärde votering, i anledning hvaraf upp¬
sattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition af föl¬
jande lydelse:
Den, som godkänner statsutskottets utlåtande n:o 11, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
N:o 7. 16
Onsdagen den 23 Februari.
Om bildande
af en fond till
underlättande
af laga skif¬
ten.
(Forts.)
Vinner nej, afslås utskottets hemställan, och antages Friherre
von Vegesacks under öfverläggningen framstälda förslag i ämnet.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 76;
Nej — 29.
Föredrogs å nyo och godkändes statsutskottets den 18 och
19 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 12, i anledning af väckt
motion om inköp för statens räkning af jordbruksfastigheter och
upptagande af ett inhemskt lån för sådant ändamål.
Föredrogs å nyo och godkändes lagutskottets den 18 och 19
innevarande februari bordlagda utlåtande n:o 11, i anledning af
väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t om framläggande af
förslag till lag om afveckling medelst administration af gäldbun-
det bo.
Angående Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande lag-
skyldiglieten utskottets den 18 och 19 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 12,
kostnaden^r'1 anle^n'ng af väckta motioner om ändring i lagen angående
byggnad och skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af
underhall af tingshus och häradsfängelse den 26 september 1884.
tingshus m. m.
1 punkten.
Herr Söderberg: Som min motion blifvit af lagutskottet
afstyrkt och således icke tyckes hafva någon utsigt att gå igenom,
afstår jag från att göra något yrkande.
Öfverläggningen angående denna punkt förklarades härmed
slutad, och punkten godkändes.
2 punkten.
Herr Söderberg: Vid den utgång, som min motion rönt
under förra punkten, anhåller jag att få ansluta mig och yrka
bifall till den af herrar J. Bengtson och A. Nilsson afgifna motion
i den del, hvarom nu är fråga.
Onsdagen den 28 Februari.
IT Jf:o 7.
Herr Bergström: Herr grefve och talman! I motsats till Angående
den föregående talaren får jag yrka bifall till lagutskottets hem- skyldigheten
ställan i 2:dra punkten. kostnade^för
Redan det är en märklig omständighet att innan ännu 3 byggnad och
år förflutit, efter det en lag sådan som den ifrågavarande kommit underhåll af
till stånd, yrkas ändring i densamma. tingshus m. m.
Jag skall icke tillåta mig att för kammaren genomgå historien (Forts.)
om alla de strider, som utkämpats i Riksdagen rörande grunderna
för skyldigheten att deltaga i kostnaden för byggande och under¬
håll af tingshus och häradsfängelse.
Endast derom vill jag erinra, att redan vid den första riksdag,
som sammanträdde efter det nya representationsskickets införande,
beslöts eu underdånig skrifvelse till Ivongl. Maj:t med anhållan,
att Kongl. Maj:t ville framlägga förslag om ordnande af ifråga¬
varande skyldighet, så att den efter billiga grunder blefve gemen¬
sam för samtliga innebyggarne i häradet; men eu sådan skrifvelse
blef underligt nog icke trots Riksdagens beslut expedierad.
Emellertid har från och med år 1867 till och med år 1884
frågan om grunderna för deltagande i kostnaderna för byggnad
och underhåll af tingshus och härad sfängelser snart sagdt vid
hvarje riksdag förekommit. Andtligen blef den genom lagen den
26 september 1884 ordnad på sådant sätt, att alla de, hvilka
inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, skola deltaga i be¬
rörda kostnad, för fastighet efter hela samt för andra beskattnings-
föremål efter eu fjerdedel af derå belöpande fyrktal.
Nu vilja motionärerna icke nöja sig härmed utan föreslå
sådan ändring i lagen, att om förslaget bifölles andra beskattnings-
föremål än jordbruksfastigheter skulle i förevarande afseende
blifva mycket mer betungade än nämnda fastigheter. Bevillningen
skulle nemligen läggas till grund för deltagandet i detta onus.
Till följd häraf komme andra beskattningsföremål, för hvilka er¬
lägges 5 % bevillning, att med jordbruksfastigheter, hvaraf endast
3 % bevillning utgår, deltaga efter förhållande som 5 till 3.
För min del kan jag icke annat än finna eu sådan lag¬
förändring högst obillig, och det förvånar mig, att förslag derom
kan röna understöd af andra än motionärerna. På grund af hvad
jag anfört, yrkar jag bifall till lagutskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt
de derunder framstälda yrkandena propositioner, först på god¬
kännande af ifrågavarande punkt och vidare derpå att Kammaren,
med afslag å hvad utskottet i punkten hemstält, skulle bifalla
herrar J. Bengtssons och A. Nilssons i ämnet väckta motioner i
hvad de afsågo ändring af grunden för deltagande i kostnaden
för byggande och underhåll af tingshus och häradsfängelse; och
förklarades den förra propositionen, som förnyades, vara med
öfvervägande ja besvarad.
Första Kammarens Prof. 1887. N:o 7.
2
N:o 7. 18
Onsdagen den 23 Februari.
Angående Punkten 3.
skyldigheten
kostnaden^ör . Herr Stråle, Wilhelm: Ehuru den föreslagna skrifvelsen
byggnad och vid första betraktande synes vara ganska oskyldig, anser jag dock
underhåll af mig pligtig att fästa uppmärksamheten på vissa betänkligheter
tingshus m. m. mot en gg^an skrifvelses aflåtande. Häradsskrifvames göromål,
(Forte.) redan förut ganska betungande, hafva på senare tider blifvit
väsentligt ökade, i hvilket hänseende jag endast vill nämna de
dem till följd af värnpligtslagen åliggande göromål; och redan
under nuvarande förhållanden uppstår behof af biträden; om
man ytterligare pålägger dem skyldigheten att utdebitera tings-
byggnadsmedlen ökas naturligtvis ännu mera deras förut betryckta
ställning.
Man åberopar till stöd för förslaget, att häradsskrifvarne
redan nu hafva skyldighet att debitera landstingsmedlen, men
dessa medel utgå efter en enda grund, nemligen bevillningen, och
föranleda följaktligen till en jemförelsevis lätt räkneoperation,
hvaremot debiteringen af tingshusbyggnadsmedlen skall verkställas
efter olika grunder för fastighet och andra beskattningsföremål
ofta till små belopp, medförande en synnerligen tidsödande räk¬
ning för häradsskrifvarne.
Jag har mig bekant, att en eller annan häradsskrifvare på
grund af enskild! aftal åtagit sig ifrågavarande debitering, och
det har gått för sig med biträde och mot öfverenskommen betal¬
ning, och jag kan nämna, att en häradsskrifvare, som åtagit sig
sådant, uppdrag, fått dermed arbeta 15 ä 17 timmar om dygnet.
Äfven om man skulle tillägga häradsskrifvarne någon godt-
görelse för ifrågavarande debitering, betvifla!1 jag, att denna godt-
görelse blefve tillräcklig ens för aflönande af erforderligt nytt bi¬
träde, hvadan jag hemställer, att utskottets förslag måtte afslås.
Herr Bergström: Herr grefve och talman 1 Det låter visser¬
ligen icke förneka sig, att de nya grunder, som genom lagen af
den 26 september 1884 stadgades för taxering af medel till
bekostande af tingshus och häradsfängelse, vålla mycket större
besvär än de grunder, som voro förut gällande, och enligt hvilka
ifrågavarande byggnadsskyldighet, såsom bekant, utgjordes efter
hemmantal. Men det är väl att märka, att åliggandet att debi¬
tera och uppbära medel för bekostande af tingshus’ och härads-
fängelses byggande och underhåll icke är något nytt åliggande,
som man vill hvälfva på fögderiförvaltningen; den har haft detta
åliggande sedan uråldriga tider. Fögderiförvaltningen utöfvar
ännu detta åliggande på många ställen i riket; och å orter, hvarest
så icke sker, utan debitering och uppbörd af ifrågavarande medel
är ölverlemnad åt de kommunala myndigheterna, vållar denna
anordning otroligt besvär och stor omgång. För min del håller
jag före, att Kongl. Maj:t, efter hörande af Konungens befall-
Onsdagen den 23 Februari.
19 N:o 7.
ningshafvande, skall kunna gifva föreskrifter af den art, att fög- Angående
deriförvaltningen icke skall blifva synnerligen mera betungad skyldigheten
genom debitering och uppbörd af dessa medel enligt de nyakostnaden<lför
uttaxeringsgrunderna än enligt de gamla. Det är visst icke fråga byggnad och
om att befria menigheterna från skyldigheten att betala provision, imderhåll af
d. v. s. en skälig ersättning för fögderiförvaltningens besvär i tingshus m. m.
detta afseende. (Forts.)
Som man vet, utgår för närvarande provision af lands tings-
medlen, och det är icke utskottets mening, att icke provision
äfven skulle utgå af ifrågavarande medel. Om den föreslagna
skrifvelsen beslutas af Riksdagen och således kommer fram till
Kongl. Maj:t, lärer Kongl. Maj:t i vanlig ordning höra sina be¬
fallningshafvande samt möjligen kammarkollegium och stats¬
kontoret angående hvilka föreskrifter, som vore lämpliga och borde
utfärdas. Jag föreställer mig, att sådana bestämmelser kunna
gifvas, att icke för små belopp för hvarje gång behöfva uttaxeras,
utan så stora, att de förslå till bestridande af förekommande
årliga utgifter för en längre tid af 3, 4, ä 5 år, och att, endast
när verklig ombyggnad kräfver stora omkostnader, särskild! ut¬
debitering behöfver ifrågakomma.
Jag skulle alltså vilja hemställa, om icke kammaren nu
ville bifalla utskottets betänkande, hvilket är väl öfvervägdt och,
så vidt jag förstår, icke skall leda till synnerliga olägenheter vare
sig för fögderiförvaltningen eller för någon annan.
Sedan öfverläggningen härmed slutats, gjorde herr grefven
och talmannen enligt de derunder framstälda yrkandena proposi¬
tioner, först på godkännande af nu föredragna punkt och vidare
på afslag å hvad utskottet deri hemstält, hvarefter propositionen
på punktens godkännande upprepades och förklarades vara med
öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begär an be¬
villningsutskottets den 19 i denna månad bordlagda betänkande n:o 1.
Herr grefven och talmannen yttrade att han, enligt öfver¬
enskommelse vid hållen talmanskonferens, Ange föreslå, det kam¬
maren ville besluta att vid det sammanträde, som komme att ega
rum nästa måndag, till behandling företaga bevillningsutskottets
betänkande n:o 1.
Detta förslag antogs.
Justerades fem protokollsutdrag för detta sammanträde,
hvarefter kammaren åtskildes kl. 12,43 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.