RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1887. Andra Kammaren. N:o 7.
Lördagen den 12 Februari.
Kl. 11 f. m.
§ 1-
Justerades protokollet för den 5 dennes.
§ 2.
Företogos, enligt derom förut fattadt beslut, val af tjugufyra
valinän för att utse Riksdagens justitieombudsman och hans efter¬
trädare äfvensom sex suppleanter för desse valmän; och befunnos,
efter valförrättningarnes slut, hafva blifvit utsedde till:
Valmän:
Herr A. G. Anderson i Himmelsby,
» J. Dahlgren,
b Aug. Danielsson,
» J. H. Dieden,
» G. A. Ekdahl,
» P. J. M. Erikson,
» E. Ersson,
» E. G. Fredholm,
b K. E. Holmgren,
b C. M. Huss,
b J. A. Johansson i Kalmar,
b J. Jonsson i Hertsjö,
b A. Larsson i Lund,
b P. Larsson i Fole,
b O. Melin,
b S. Nilsson i Efveröd,
b J. E. Nyström,
b O. B. Olsson,
b S. M. Olsson,
b A. Persson i Mörarp,
b A. E. Petersson i Hamra,
b J. Smedberg,
b A. Swartling
och b N. Åkesson,
hvar och en med 133 röster, samt till
Andra Kammarens Protokoll 1887. N:o 7.
1
N:o 7. 2
Angående än¬
drad lydelse
af 2 § utsök-
ningslagen.
Lördagen den 12 Februari.
|
Suppleanter:
|
|
Herr •/. G. Smith.................
|
med 113
|
röster,
|
))
|
P. Trtiedsson.................
|
. » 112
|
»
|
»
|
L. Persson i Heljebol..
|
. » 112
|
|
))
|
•/. Säl Iströ m.................
|
» 112
|
»
|
))
|
M. Tysk .......................
|
. » 112
|
»
|
ii d
|
A. Olsson i Ornakärr ..
|
)» 111
|
|
Mellan de suppleanter, hvilka erhållit lika antal röster, bestäm¬
des ordningen, sådan den här ofvan angifvits, genom lottning.
§ 3.
Föredrogos Kongl. Maj:ts på Kammarens bord hvilande
propositioner, af hvilka följande hänvisades till statsutskottet, nem¬
ligen :
angående afsöndring af jord från indragna militiebostället Stom¬
men n:o 1 i Vermlands län, och
om ändring i kongl. förordningarne den 26 april 1861 angående
dels en allmän hypoteksbank för riket samt dels de allmänna grun¬
der, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet
skola till efterrättelse lända.
Till lagutskottet hänvisades Kongl. Majds proposition med för¬
slag till förordning angående skydd för mönster och modeller inom
metallindustrien.
§ 4.
Efter föredragning vidare af lagutskottets utlåtande n:o 3, i
anledning af väckt motion om upphörande af den vissa slag af hem¬
man medgifva frihet från inqvartering i fredstid, blef utskottets deri
gjorda hemställan af Kammaren bifallen.
§ 5-
I ordningen förekom härnäst lagutskottets utlåtande n:o 4, i
anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 2 § i utsöknings-
lagen den 10 augusti 1877.
I två särskilda, inom Andra kammaren afgifna motioner, n:o 7
af herr Allvar Olsson och n:o 102 af herr G. Jansson i Krakerud,
hade föreslagits, att första punkten af ifrågavarande lagparagraf
måtte erhålla förändrad lydelse, nemligen enligt den förra motionen:
»Utmätningsman är å landet kronofogde och länsman, hvar inom sitt
tjenstgöringsområde, och i stad stadsfogde»; och enligt den senare:
»Utmätningsman är å landet kronofogde samt länsman, då han derom
Lördagen den 12 Februari.
3 N:0 7.
af fordringsegaren direkt anlitas, hvar inom sitt tjenstgöringsdistrikt, Angående än-
och stadsfogde i stad.» drad lydelse
Cl T. * v UtSOK-
. ningslagen.
Utskottet hade emellertid hemstält, att motionerna icke måtte (Forts)
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Efter det denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Allvar Olsson: Då jag föreställer mig, att min motion
icke röner större sympati inom kammaren, än den rönt inom lag¬
utskottet, och jag är förvissad om det lönlösa uti att söka förfäkta
densamma; så skall jag, herr talman, icke göra något yrkande.
Herr Jansson i Krakerud: Med mitt förslag har jag egent¬
ligen afsett en skattelindring för personer, som kanske mest äro i
behof af en. sådan, och jag har framstält detsamma hufvudsakligen
för att förekomma de långa och dyrbara resorna för utmätnings¬
mannen på landsbygden, hvilka fordringsegarne ofta låta dem företaga
på gäldenärens bekostnad. Derjemte har jag afsett, att man skulle
kunna bereda' en extra inkomst för våra lågt aflönade länsmän. Ty
om desse lagligen kunde få blifva utmätningsman, skulle de också
komma i åtnjutande af en liten inkomst, utan att man derför behöfde
synnerligen betunga vare sig gäldenären eller fordringsegaren. Man
skulle härigenom tvärtom lindra deras nuvarande utgifter vid utmät¬
ningar. Jag tror derför, att min motion är i denna del ganska be¬
fogad, då jag föreslår: »Utmätningsman är å landet kronofogde samt
länsman, då han derom af fordringsegaren direkt anlitas». Således
skulle det enligt detta förslag vara öfverlemnadt åt fordringsegaren
att vända sig antingen till kronofogden eller länsmannen. Det vid
1877 års riksdag tillsatta särskilda utskottet för behandling af för¬
slaget till ny utsökningslag, hvars yttrande af lagutskottet nu åbe¬
ropas, har äfven på visst sätt ansett hvad jag med min motion åsyftat
vara befogad!, men har derjemte sökt påvisa åtskilliga svåra hinder, som
ansetts omöjliga att öfvervinna. Bland annat anföres: skulle genom
lagens bud alla länsmän förklaras vara utmätningsmål blefve det
derför, enligt utskottets åsigt, nödvändigt att äfven för dem höja
kompetensvilkoren, fordra uppbördsborgen o. s. v. För min del har
jag mycket svårt att tro, att kompetensvilkoren skulle behöfva höjas
i och med att länsmännen fingo rättighet att hålla utmätningar, ty
länsmännen förrätta ju redan nu i åtskilliga fall sådana, då kronö-
fogdarne remittera utslag till dem för verkställighet. Således synes
det mig, som om det icke skulle vara så alldeles nödvändigt att
höja kompetensvilkoren, och jag tror, att det egentligen endast är
praktik, som de behöfva. Men om nu kompetensvilkoren ovilkor¬
ligen anses böra höjas, synes det mig, som om man icke derför nöd¬
vändigtvis behöfde höja deras löner, ty man beredde dem en extra
inkomst genom att berättiga dem att vara utmätningsmän, och så¬
ledes höjde man, i och med det samma mitt förslag godkändes, deras
lönevilkor. Jag tror äfven, att många länsmän skulle vilja uppoffra
ett tusen kronor eller mera för att, om så behöfdes, skaffa sig någon
N:o 7. 4
Lördagen den 12 Februari.
Angående än-juridisk insigt, om de derigenom komme i åtnjutande af högre in-
„f2 iutsöl-komBt' och. JaS .tror. derför detta af utskottet anförda hinder icke
ningdagcn. vara sa oöfvervinneligt. Dessutom bör man väl liafva något för¬
korta.) troende till fordringsegarne, antingen de nu vilja vända sig till läns¬
mannen eller kronofogden.
Vidare anför det särskilda utskottet:
»Den omständighet att inom samma distrikt funnes två behöriga
utmätningsmän skulle derjemte lätt kunna medföra åtskilliga förveck¬
lingar; samma fastighet kunde t. ex. komma att utmätas af krono¬
fogden och länsmannen, utan att någondera hade kännedom om den
andres åtgärd, och hvardera derför särskilt förordnade syssloman
för uppbärande af räntor och hyror o. s. v.»
Detta skäl synes mig vara ganska svagt, ty nog har väl en
länsman så stor kompetens, att han kan skrifva ett bref till krono¬
fogden och tala om att han hållit utmätning der eller der, och med
de kommunikationsmedel vi nu hafva, tror jag icke deruti finnes
något giltigt hinder.
Ett annat skal, som äfven framhållits, är, att länsmannen då
skulle ställa borgen liksom kronofogden, och denna borgen borde då
bestämmas till minst 1,500 kronor. Men detta anser jag icke böra
utgöra något hinder, ty kan länsmannen icke åstadkomma eu sådan
borgen, så ä,r han naturligtvis icke någon solid karl och i sådant
fall kommer icke heller någon fordringsegare att anlita honom.
Sålunda anser jag allt hvad lagutskottet nu anfört, och som är
alldeles det samma som anfördes af särskilda utskottet vid 1877 års
riksdag, numera vara en öfvervunnen ståndpunkt. Jag skulle derför
äfven hafva lust att framställa ett annat yrkande, men då ingen
reservation afgifvits mot lagutskottets betänkande, är jag må hända
ensam om min åsigt och jag skall derför för närvarande icke fram¬
ställa något yrkande.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 6.
Angående upp¬
häfvande af
föreskriften,
att inteckning
för fordran
skall inom viss
tid förnyas.
Härefter förekom till behandling lagutskottets utlåtande n:o 5,
i anledning af väckta motioner om upphäfvande af föreskriften, att
inteckning för fordran skall inom viss tid förnyas.
I detta utlåtande hemstälde utskottet, att ifrågavarande motio¬
ner, afgifna, den ena inom Första Kammaren (n:o 1) af herr A. T.
Carlheim-Gyllensköld och den andra inom Andra Kammaren (n:o 24)
af herr Lasse Jönsson i Sandby, icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda. °
Vid ärendets föredragning begärdes ordet af
Herr Lasse Jönsson, som yttrade: Jag vill visserligen icke
Lördagen den 12 Februari.
>':o 7.
klandra lagutskottet för hvad det bär föreslagit, ehuru jag naturligt¬
vis skulle varit bäst belåten om dess hemställan gått i en annan
rigtning, troende hvad jag föreslagit vara till nytta så väl för det all¬
männa som den enskilde. Jag skall nu icke heller besvära kamma¬
ren med något långt försvarstal eller yrka votering; jag skall alls
icke framställa något yrkande, men jag måste dock bemöta något af
hvad utskottet anfört.
Utskottet har nemligen på ett ställe sagt, att det fruktar för
svårigheten »att så afväga bestämmelserna i detta ämne, att icke å
ena sidan en inteckning för en fordran, som verkligen upphört, kan
mot fastighetsegarens vilja förblifva qvarstående i fastighetsboken och
inteckningsprotokollet såsom gällande, och å andra sidan — hvilket
vore ännu betänkligare — en inteckning kan utan innehafvarens vet¬
skap dödas, ehuru den fordran, hvarför den meddelats, ännu är
ogulden.» Men i motionen har jag just föreslagit huru denna svå¬
righet skulle afhjelpas. Den komité, som tillsattes af Kongl. Maj:t
med uppdrag att uppgöra »förslag till förändrade stadganden för
betryggande af egande-, pant- och nyttjanderätt till fastighet» och
som bestod uteslutande af jurister, har enats om en sådan förändring,
och sålunda tror jag denna utskottets farhåga icke är af synnerlig
betydelse likasom den icke i någon mån motsvaras af den skada och
förlust, som ofta kan uppstå derigenom att, till följd af glömska eller
försummelse af ombudet, den olyckan inträffar, att inteckningen ej
blir i rätt tid förnyad. Det måste förefalla högst märkvärdigt, att
en på full sakrätt grundad handling, som jag har i min hand och
som jag på lagligt sätt åtkommit och låtit införa i protokollet, skall
vara underkastad ett slags preskriptionstid och att jag skall riskera
en så stor plikt som hela kapitalets förlust, för den händelse jag för¬
summar en eller annan dag af den föreskrifna tiden. Emellertid har
den ändring skett i hithörande förhållanden, att intecknade arrenden
eller undantag, som äro underkastade samma fara som andra inteck¬
ningar, äro befriade från den skyldighet, hvarom här är fråga. Der¬
för anser jag, att tiden kan vara inne att äfven sådan befrielse
medgifves för inteckningar i allmänhet, då de äro införda i fastig-
hetsböckerna.
Utskottet har dessutom velat förringa vigten och betydelsen af
hvad jag i motionen framhållit derom, att den nu gällande föreskrif¬
ten om förnyelse af inteckning skulle medföra åtskilliga kostnader,
och utskottet säger dervid, »att två särskilda tingsresor för vinnande
af inteckningsförnyelse i allmänhet icke äro nödiga, då det ju äfven
på landet finnes personer, åt hvilka uppdrag att ombesörja förnyel¬
sen kan med full trygghet anförtros». Jag vill deremot anmärka,
att den som har inteckningen icke alltid är boende inom den dom¬
saga, der inteckningen skall förnyas, utan mången gång långt der¬
ifrån, och att han kanske icke inom domsagan har någon bekant, åt
hvilken han kan lemna ifrågavarande uppdrag, och lian vill natur¬
ligtvis icke anförtro det åt hvem som helst. Han måste då göra en
lång resa, hvilken låntagaren måste bekosta.
Ännu en sak. Man tanke sig en inteckning, som skall gälla i
40 å 50 år, såsom inteckningar lemnade till hypoteksbanken eller
Angående upp¬
häfvande af
föreskriften,
att inteckning
för fordran
skall inom viss
tid förnyas.
(Forts.)
N:o 7. f.
Lördagen den 12 Februari.
Angående upp- andra kassör. De ligga i banken eller kassan, ty de skola, som
hafvande, aj icke betalas förrän om 40 å 50 år. Det är då bra märkvär-
iat'Tillökning d*gt> att jag skall behöfva taga ut dem från kassahvalfvet för att
för fordran antingen sjelf låta förnya dem eller för att anförtro dem till någon
skall inom viss annan i och för samma ändamål. Sådana olägenheter kunde mycket
tid fömyas. Ygj afhjelpas, om det funnes en lag, som befriade inteckningshafvaren
(Forts.) från denna förnyelse.
Då emellertid ingen reservation förekommit inom utskottet och
då jag icke har förhoppning att något förslag i ämnet här skulle
vinna någon så allmän tillslutning, att det kunde samla majoritet för
sig, vill jag icke besvära kammaren med något yrkande, utan får
finna mig uti att frågan för denna gång fallit, öfvertygad som jag
är, att den skall komma igen och då röna ett bättre öde.
Häruti instämde herr A. P. Lind.
Vidare anförde:
Herr Sven Nilsson: Jag ber för min del få instämma i hvad
motionären yttrat, och jag tror, att lagutskottet bort fatta ett annat
beslut i denna för vårt land högst vigtiga fråga.
Det finnes ett skäl anfördt i lagutskottets betänkande, som mo¬
tionären icke vidrörde, men som jag derför ber få något upptaga till
skärskådande. Lagutskottet bär nemligen ansett, att herrar domhafvande
på landet skulle få allt för mycket ökadt besvär, om denna förän¬
dring uti inteckningslagen komme att realiseras. Jag hade icke
väntat att lagutskottet skulle föreburit ett sådant skäl, då jag före¬
ställer mig, att våra domhafvande villigt underkasta sig detta ökade
besvär, om man derigenom kan vinna ett stort och eftersträfvans-
värdt mål. Har man i andra länder kunnat lagstifta på sådant sätt
som motionären föreslagit, så synes det mig icke heller vara omöj¬
ligt hos oss, så mycket hellre som en sådan lagstiftning visat sig
alls icke medföra några vådor i de land der den redan finnes, utan
tvärt om. Det är i min tanke ett af de verksammaste sätt, hvarpå jag
tror att räntan i vårt land kunde nedbringas; ty så länge den nuva¬
rande lagen om inteckningars förnyande är gällande, är det nästan
omöjligt att på enskild väg kunna i utlandet, der räntan är mycket
lägre än hos oss, upplåna penningar. Då frågan är af stor be¬
tydelse för vårt land, hade man väl hoppats att något motstånd från
domarecorpsen icke deremot skulle hafva uppstått af det skäl som lag¬
utskottet föreburit. Som emellertid frågan redan fallit i Första Kam¬
maren, och något bestämdt lagförslag icke nu föreligger-, skall jag icke
heller göra något yrkande, men jag hoppas dock, att frågan snart
åter skall komma på dagordningen och då röna ett bättre öde.
HerFAndersson i Nöbbelöf: Jag är alldeles af samma tanke
som motionären i det hänseendet, att jag anser att, i fall det kunde
låta sig göra att slippa förnya inteckningar, man skulle få billigare
kapital i landet. Jag har hört af större godsegare, att de skulle
kunna förskaffa sig kapital till 3 '/2 procent ränta, om icke denna
Lördagen den 12 Februari.
7 N:o 7.
inteckningsförnyelse vore föreskrifveri, ett besvär och en risk, som de Angående upp-
utländska fordringsegarne ej vilja underkasta sig. Men fast jag i frände af
detta hänseende liar samma tanke som motionären, har jag dock icke att'inteckning
inom utskottet kunnat biträda motionen i dess fulla utsträckning, för fordran
Det är många hinder, som ligga deremot. Först och främst hafva skall inom viss
vi icke något mortifikationsväsende, som skulle vara nödvändigt för tld fornuas-
att få dödad en inteckningshandling, som förkommit. Visserligen har (Forts.)
motionären hänvisat till ett sådant system, men jag anser detsamma
icke vara tillfyllestgörande, utan det skulle, enligt min tanke, kunna
förorsaka stora bedrägerier, som skulle skada vår kredit, i fall det
blefve infördt i öfverensstämmelse med 1867 års komités förslag.
Jag för min del tror, att ett annat system skulle vara bättre, om det
nemligen bestämdes i lagen, att inteckningshandlingen skulle ställas
till viss man, och att den mannens namn skulle införas i fastighets-
böckerna, samt att vid transport af ett skuldebref anmälan derom
skulle göras hos rätten i den ort, der inteckningshandlingen funnes.
Något bedrägeri skulle då icke kunna komma i fråga.
Dessutom finnes ett annat skäl mot motionens bifallande, som,
enligt mitt förmenande, är af ännu större betydelse. Det är det skä¬
let, att vi i vårt land ännu icke öfver allt hafva fastighetsböcker upp¬
lagda. Så länge det icke skett, kan ett sådant system, som motio¬
nären föreslagit, icke tillämpas i fråga om kredit]agstiftningen, ty då
skulle man få två olika system, hvilket skulle lända vår kredit till
stort men. Detta är det skäl, på grund af hvilket jag företrädesvis
ansett mig böra afstyrka bifall till motionen.
Jag anhåller om bifall till utskottets hemställan.
Herr Persson i Vadensjö: Enligt min tanke har lagutskottet
behandlat denna fråga temligen lättvindigt. .Utskottet säger också:
»De fördelar som skulle kunna vinnas genom förslagets genomförande
torde således vara, om icke rent af illusoriska, åtminstone föga be¬
tydande».
Jag tror deremot frågan vara af ganska stor betydelse, hvilket
äfven torde framgå af de betydande summor, hvartill inteckningar
endast på denna plats lära uppgå; och besinnar man de fördelar, som
skulle vinnas genom ändring af denna lag, nemligen nedsättning af
räntefoten, så, skall man finna att fördelarne alls icke äro obetydliga.
Det är klart att för dem, som icke hafva något att låta inteckna
eller något att köpa inteckningar för, är hela frågan betydelselös,
men så är icke förhållandet med kapitalisterna, tv de veta väl att
inteckningarnes förnyande är till stort hinder för erhållande af för¬
delaktigare lån.
Motionären har anfört, att hufvudsakliga vinsten med en sådan
förändring, som föreslagits, vore att i landet få in utländskt kapital.
Ja, det är ju klart att så äfven skulle ske, om denna bom nu blefve
upplåten. Följden deraf skulle naturligtvis blifva, att de inhemska
kapitalisterna finge rätta sig efter de förhållanden, som då komme
att ega rum. Derför synes det mig önskvärdt, om man på ett
eller annat sätt kunde få den nu ifrågavarande punkten af inteck-
ningsförordningen upphäfd, synnerligast under sådana tryckta kon-
N:o 7. 8
Lördagen den 12 Februari.
Angående upp- junkturer, som för närvarande. Jag har emellertid under närvarande
häfvande af förhållanden intet yrkande att göra.
föreskriften,
Erfordran Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, ocli efter af
skall inom viss herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, blef utskottets
Hd förnyas, hemställan af kammaren bifallen.
§ 7.
Föredrogs, men blef å nyo bordlagdt, lagutskottes utlåtande
n:o 6.
§ 8.
Till handläggning företogs härefter Andra Kammarens första
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning af remiss från kam¬
maren af en af herr J. Eliasson väckt motion, n:o 7, i hvilket ut¬
låtande utskottet hemstält, att ifrågavarande motion, som afsåg ändrad
lydelse af 11 § i kongl. förordningen angående allmänt ordnande af
presterskapets inkomster den 11 juli 1862, måtte få till kammaren
återlemnas.
Med godkännande af denna utskottets hemställan, beslöt kam¬
maren hänvisa motionen till behandling af lagutskottet.
§ 9.
Herr G. J. Petersson i Eksebo aflemnade en motion, n:o 184,
om ändrad lydelse af 17 § riksdagsordningen.
Denna motion bordlädes.
§ 10.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Herr Per Er sson i Yestlandaholm......
|
under 6 dagar fr. o. m. d.
|
14 d:s.
|
X>
|
J. E. Ericsson i Ahlberga ......
|
»
|
9
|
» »
|
)>
|
»
|
»
|
C. M. Huss...............................
|
»
|
6
|
)> »
|
»
|
»
|
y>
|
A. G. Andersson i Himmelsby
|
»
|
6
|
» )>
|
15
|
»
|
|
Magn. Jonsson i Vansäter ......
|
))
|
5
|
X) »
|
14
|
»
|
X>
|
P. M. Larsson i Löa..................
|
))
|
9
|
)) »
|
»
|
»
|
och »
|
0. Schenström ...........................
|
»
|
4
|
» »
|
16
|
|
Härförutom erhöll herr F. L. Cöster, hvilkens förut beviljade
ledighet tilländagått med den 8 dennes, på derom genom herr tal¬
mannen framförd begäran, förlängd ledighet under ytterligare 14
dagar, räknadt från sistnämnde dag.
Lördagen den 12 Februari.
§ 11.
9 Sto 7.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
Riksdagen:-; revisorers berättelse om den år 1886 af dem verk-
stälda granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel be¬
stående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1885;
statsutskottets utlåtande, n:o 5, angående riksgäldskontorets för¬
valtning under den tid som förflutit sedan början af 1886 års riks¬
dag; samt
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af förslag om förändradt sätt för utbetalning af pensioner
från folkskolelärarnes pensionsinrättning m. in.
Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för
nästa sammanträde.
§ 12.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 12 middagen.
In fidem
A. E. J. Johansson.
'Andra Kammarens Prat. 1887. Ar:« ?.
2