Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
1
N:o 2.
Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lagar angående handelsregister, firma och prokura samt
angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken; Gifven
Stockholms slott den 15 April 1887.
Sedan en komité blifvit tillsatt med uppdrag, bland annat, att utarbeta
förslag till författning om handelsregister, firma och prokura samt bemyndigats
att med komiterade, som för samma ändamål utsetts i Norge och Danmark,
sammanträda, för att söka åstadkomma så vidt möjligt öfverensstämmande lag¬
förslag inom de tre rikena, hafva de särskilda ländernas komiterade fullgjort detta
uppdrag. Öfver det svenska förslaget har Kommerskollegium, efter vederbörandes
hörande, äfvensom, Högsta Domstolen afgifvit utlåtande, hvarefter och sedan, med
anledning af hvad Domstolen anfört, inom Justitiedepartementet förslag uppgjorts
till lag angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken, Högsta Domstolen jemväl
öfver detta förslag blifvit hörd; och vill Kongl. Maj:t, med bifogande af Stats¬
rådets och Högsta Domstolens i ämnet hållna protokoll, till Riksdagens godkännande
jemlikt 87 § Regeringsformen öfverlemna närlagda förslag till lagar angående
handelsregister, firma och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handels¬
balken. *
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
OSCAR.
«
Nils von Steyern.
tält. till Itiksd. Prof. 1887. B. 1 Samt. 1 Afd. 2 Höft.
1
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Förslag
till
Lag angående handelsregister, firma och prokura.
Härigenom förordnas som följer:
I Kap.
Om handelsregister.
1 §•
För Stockholm skall hos Öfverståthållareembetet, för annan stad hos magi¬
straten, eller, der sådan ej finnes, hos vederbörande stadsstyrelse, och för lands¬
bygden hos Konungens Befallningshafvande föras handelsregister för inskrifning af
de anmälanden, om hvilka i denna lag förmäles eller hvilkas intagande i registret
kan varda annorledes föreskrifvet.
2 §•
Anmälan till handelsregistret skall göras skriftligen och vara åtföljd af
stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflemnas anmälan genom
ombud eller insändes den mod posten, skall underskriften vara af vittnen styrkt.
3 §•
«
Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för hvarje
särskildt fall stadgade, eller innehåller anmälan annat än som enligt lag må i
registret intagas, skall registrering vägras.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
3
Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen hålla sökan¬
den tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress, till honom med posten
öfversända skriftlig underrättelse om beslutet med skälen derför.
Är sökanden med beslutet missnöjd, ege han att vid talans förlust innan
klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver anföra besvär hos
Konungens Befallningshafvande, om beslutet meddelats af magistrat eller stads-
styrelse, och mot Konungens Befallningshafvandes beslut hos Konungen.
4 §•
Den myndighet, hos hvilken handelsregistret föres, skall ofördröjligen låta
kungöra innehållet af anmälan, som i registret intages, så väl i allmänna tidningarna
som ock i den stads tidning, der myndigheten har sitt säte eller, om flera tid¬
ningar der utgifvas, i den af dessa, der allmänna påbud för staden vanligen med¬
delas. Utgifves ej tidning i staden, skall kungörelsen införas i den tidning i
länets residensstad, der allmänna påbud för denna stad vanligen meddelas. Bilaga
till anmälan skall ej kungöras.
En samling för hela riket af de i allmänna tidningarna kungjorda anmälan-
den skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses
med register för hvarje år.
5 §■
Närmare föreskrifter om handelsregistrens förande, de i 4 § stadgade kun¬
görelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt tid och sätt
för utgifvande af den i nämnda § omförmälda samling meddelas af Konungen.
6 §•
Förmenar någon, att en i handelsregistret verkstäld inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid allmän underrätt.
7 §•
Det som i enlighet med denna lag blifvit infördt i handelsregistret och
kungjordt i ortstidningen skall anses hafva kommit till tredje mans kännedom,
der ej af omständigheterna framgår, att han hvarken haft eller bort hafva kun¬
skap derom.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.
Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit eller bort
blifva anmäldt, icke med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva
derom haft vetskap.
2 Kap.
Om firma.
t .
8 §•
Hvar, som vill idka handel eller annan näring, med hvars utöfvande följer
skyldighet att föra handelsböcker, vare pligtig att till införande i handelsregistret
anmäla det namn, hvarunder han ämnar bedrifva sin rörelse och som han vid
dervid förekommande underskrifter ämnar teckna. Sådant namn kallas firma.
För aktiebolag, hvarmed förstås sådant bolag, som på grund af gällande lagar
om aktiebolag erhållit Konungens stadfästelse å sin bolagsordning, skall anmälan
om firma göras, ändå att bolaget ej är pligtigt att föra handelsböcker.
För aktiebolag och annat med särskild styrelse försedt bolag åligger det
styrelsen, men i handelsbolag, hvarmed förstås sådant bolag, som omförmäles i
15 kap. Handelsbalken, hvarje bolagsman, att ansvara för anmälningsskyldighetens
fullgörande.
Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare och re¬
derier, som ej äro aktiebolag, så ock enskilda banker med rätt att utgifva egna
banksedlar.
9 §•
i
1. Enskild näringsidkares firma skall innehålla hans tillnamn med eller
utan förnamn. Ej må i firman intagas något, som antyder att firman innehafves
af ett bolag eller att innehafvarens ansvar är begränsadt.
2. Firma för handelsbolag skall, då icke alla bolagsmännen äro i firman
namngifna, innehålla namnet å minst en af dem med ett tillägg, som antyder,
att flera bolagsmän finnas. I handelsbolags firma må ej intagas namn å annan
person än bolagsman, ej heller något som antyder begränsning af bolagsmans
ansvar.
3. Aktiebolags firma skall utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.
4. Idkas rörelse af flera personer i bolag under annan form än i mom. 2
och 3 sägs, skall firman utmärka rörelsens beskaffenhet. Ej må sådan firma inne¬
hålla personnamn.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
5
10 §.
Ej må någon i sin firma obehörigen intaga annans namn eller namnet å
annans fasta egendom. I firma må ej angifvas företag, som icke står i förbindelse
med innehafvarens rörelse, ej heller må firma, som angifver visst slag af rörelse,
bibehållas oförändrad, sedan en väsentlig förändring af rörelsen egt rum.
Firma skall tydligt skilja sig från andra för samma kommun förut i handels¬
registret intagna, ännu bestående firmor. Den som vill anmäla firma, hvari hans
namn ingår, skall förty, om samma firma redan är intagen i registret för annan
näringsidkare inom samma kommun, genom tillägg till sitt namn eller annorledes
tydligt skilja sin firma från den äldre firman.
11 §•
Enka, som fortsätter sin aflidne mans rörelse, så ock man, som fortsätter
hustruns före eller under äktenskapet drifna rörelse, må begagna firman oförändrad.
Enskild näringsidkares arfvinge, så ock flere sterbhusdelegare, som skola i handels¬
bolag fortsätta enskild näringsidkares rörelse, ege samma rätt, derest den aflidne
medgifvit det eller, om han aflidit utan att hafva annorlunda förordnat, hans samt-
lige sterbhusdelegare äro derom ense.
12 §.
Inträder någon såsom delegare i enskild näringsidkares eller handelsbolags
rörelse, må firman fortfarande begagnas oförändrad. Lag samma vare, om delegare
utträder ur handelsbolag, dock att hans namn icke må i firman qvarstå, med
mindre han sjelf medgifvit det eller, om han aflidit utan att hafva annorlunda
förordnat, hans samtlige sterbhusdelegare dertill samtyckt.
13 §.
Firma må icke öfverlåtas i andra än de här ofvan förutsatta fall; enskild
näringsidkare eller handelsbolag dock obetaget att vid rörelsens öfverlåtande till
enskild näringsidkare eller handelsbolag medgifva den nye egaren att nyttja firman
med ett tillägg, som visar att öfverlåtelse egt rum.
14 §.
Är genom aftal bestämdt, att rättighet att teckna handelsbolags firma endast
tillkommer flere bolagsmän i förening, böra desse verkställa firmateckningen så,
att de jemte firman underskrifva sina namn.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Vid firmäteckning för aktiebolag eller rörelse, som i 9 § 4 mom. sägs,
böra de, som äro berättigade att teckna firman, jemväl underskrifva sina namn.
15 §.
Sättes rörelse under förvaltning af syssloman (liqvidatorer, administratörer)
med rätt för dem att teckna firman, eller fortsattes enskild näringsidkares rörelse
af sterbhusdelegare, enligt hvad för viss tid är medgifvet, bör firmateckningen ske
på sådant sätt, att det ändrade förhållandet deraf framgår.
16 §•
Anmälan om firma skall, innan näringens utöfvande börjas, ske för rörelse,
som drifves i Stockholm, hos Öfverståthållareembetet och- för rörelse i annan stad
hos stadens magistrat eller, der sådan ej finnes, hos vederbörande stadsstyrelse,
och om rörelsen drifves å landet, hos Konungens Befallningshafvande i länet. Drif¬
ves rörelsen i flera kommuner, skall anmälan ske till handelsregistret för den
kommun, der hufvudkontoret är beläget.
För aktiebolag eller annat med särskild styrelse försedt bolag skall anmä¬
lan om firma göras till registret för den ort, der styrelsen har sitt säte.
Inrättas afdelniugskontor med sjelfständig förvaltning (filial) i annan kommun,
än der hufvudkontoret är beläget eller bolagsstyrelse har sitt säte, skall anmälan
till registret för den kommun ske innan firman får der begagnas. Filial för rörelse,
som har hufvudkontoret utom riket, anses såsom fristående rörelse, för hvilken an¬
mälan skall göras af den, som förestår rörelsen.
Anmälan, hvarom i denna § förmäles, skall vara underskrifven af alla anmäl-
ningsskyldige.
17 §•
I enskild näringsidkares anmälan skall uppgifvas utom firman:
1) den anmälandes fullständiga namn och hans hemvist;
2) rörelsens allmänna beskaffenhet;
3) kommunen, der rörelsens hufvudkontor, eller, om anmälan afser afdelnings-
kontor, detta är beläget.
18 §.
I handelsbolags anmälan skall uppgifvas utom firman:
1) samtlige bolagsmäns fullständiga namn och deras hemvist;
2) rörelsens allmänna beskaffenhet;
1
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
3) kommunen, der rörelsens hufvud kontor, eller, om anmälan afser afdel-
ningskontor, detta är beläget: och
der ej hvar bolagsman för sig skall hafva rätt att teckna firman,
4) hvilken eller hvilka bland dem sådan rätt tillkommer, samt huruvida
rättigheten endast kan utöfvas af flere i förening.
19 §.
I aktiebolags anmälan skall uppgifvas utom firman:
1) dagen för bolagsordningens antagande och för Konungens beslut om fast¬
ställelse å densamma;
2) det slag af rörelse bolaget skall drifva;
3) kommunen, der styrelsen har sitt säte eller, om anmälan afser afdel-
ningskontor, detta är beläget;
4) det tecknade aktiekapitalets storlek och fördelning i aktier;
5) huruvida aktierna äro stälda på viss man eller innehafvaren;
6) huruvida aktierna äro till fullo inbetalda, och, om så ej skett, när dylik
inbetalning kan påfordras;
7) huruvida tillkännagifvanden för aktieegarne skola intagas i tidning och,
om så skall ske, i hvilken eller hvilka;
8) styrelsens medlemmars fullständiga namn och deras hemvist;
9) hvilken eller hvilka bland dessa äro berättigade att teckna firman.
Vid anmälan skola såsom bilagor fogas bolagsordningen, Konungens beslut om
fastställelse derå samt bevis om val af styrelse.
20 §.
Hvad i 19 § är stadgadt angående anmälan af aktiebolags firma gälle
äfven i tillämpliga delar om anmälan af firma för rörelse, som i 9 § 4 mom. sägs.
21 §.
1. Sker ändring i något förhållande, hvarom inskrifning skett i handels¬
registret, eller inträffar något af de i 15 § omtalade fall, skall anmälan derom
så fort ske kan göras i den ordning, som stadgats för anmälan om firma; dock
att ändring af hemvist icke behöfver anmälas. Har i andra fall, än nu är sagdt,
ändring skett i bolagsordning, som afses i 19 eller 20 §, skall jemväl dagen för
beslutet härom samt för Konungens stadfästelse anmälas och ett exemplar af
ändringen och stadfästelsen bifogas.
2. Då rörelse upphör, åligge anmälningsskyldigheten den, som vid den
tiden utöfvade rörelsen eller var delegare i densamma, eller, då fråga är om
aktiebolag eller annat med särskild styrelse försedt bolag, var ledamot i bola¬
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
gets styrelse. Vid enskild näringsidkares död åligge anmälningsskyldigheten
sterbhusdelegarne. Upphör handelsbolag i följd af delegares död, åligge anmäl¬
ningsskyldigheten. utom de öfrige bolagsmännen, jemväl den aflidnes sterbhus-
delegare. I fråga om annan ändring än rörelsens upphörande åligge anmäl¬
ningsskyldigheten en hvar, som efter ändringen utöfvar eller är delegare i rörelsen,
eller,' då fråga är om aktiebolag eller annat med särskild styrelse försedt bolag,
är ledamot i bolagets styrelse.
3. Flyttas rörelse från en kommun till en annan, eller sker ändring i
sjelfva firman, skall tillika fullständig firmaanmälan göras.
4. Har genom lagakraftvunnen dom blifvit förklarad^ att anmälan icke
bort intagas i registret eller att något förhållande, hvarom inskrifning skett,
ändrats eller upphört, skall på begäran af någondera parten anteckning derom
ske i registret. Underrättelse om sådan anteckning skall så kungöras, som i 4
§ sägs.
5. Inträffar konkurs, skall underrättelse om den offentliga stämningen
samtidigt med kungörelsen derom genom rättens eller domarens försorg afsändas
till registreringsmyndigheten för att inskrifvas i handelsregistret. Sådan anteck¬
ning skall afföras, då gäldenären visar, att han eger få den afträdda egendomen
till sig återstäld, eller att konkursen eljest är att anse för afslutad.
22 §.
Då firma anmäles, skall en hvar, som är berättigad att teckna firman, på
samma gång egenhändigt inskrifva firmateckningen i handelsregistret eller i ett
särskildt bihang till detta, så vida icke teckningen verkstälts å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker
derom, att någon blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.
23 §.
Försummas anmälan, som ofvan föreskrifves, eller har, efter det regi¬
strering af firma vägrats eller upphäfts, den anmälningsskyldige försummat göra
ny anmälan, då skall enskild näringsidkare, bolagsman, ledamot i bolagsstyrelse
eller annan, som till sådan förseelse gjort sig skyldig, straffas med böter från och
med fem till och med etthundra kronor.
24 §.
Förseelse, som i föregående § är med ansvar belagd, skall åtalas hos polis¬
domstol i den ort, der den ifrågavarande rörelsen drifves, om särskild sådan dom¬
stol är der inrättad, men eljest hos poliskammare eller, om poliskammare icke fin¬
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.
9
nes, vid allmän domstol; och galle i fråga om klagan öfver domstols eller polis¬
kammares beslut i dessa mål hvad i allmänhet är angående besvär i brottmål
stadgadt.
Böter, som ådömas enligt 23 §, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böter¬
nas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.
3 Kap.
Om prokura.
25 §.
Har innehafvaren af en i handelsregister införd firma meddelat viss man
fullmagt, som uttryckligen förklaras vara prokura, eller har han annorledes ut¬
märkt någon såsom sin prokurist, ege denne att, i allt hvad till bedrifvande
af hufvudmannens rörelse hörer, handla å hans vägnar och teckna hans firma;
dock må prokuristen ej afhända hufvudmannen hans fasta egendom eller med¬
gifva inteckning deri, med mindre han blifvit dertill uttryckligen bemyndigad.
Skriftlig prokura innefattar behörighet för prokuristen att sjelf eller genom
ombud föra hufvudmannens talan inför domstolar och andra myndigheter, så ock
att å hans vägnar ingå förlikning.
26 §.
Prokura må meddelas flera personer på sådant sä.tt, att den endast kan
begagnas af dem gemensamt (kollektivprokura).
27 §.
Den behörighet, som jemlikt 25 § tillkommer prokurist, kan icke med laga
verkan mot tredje man, som är i god tro, inskränkas till viss tid eller annorledes
begränsas.
28 §.
Prokurist bör vid firmans tecknande dertill foga ett tillägg, som utmär¬
ker prokurauppdraget (per procura, p. p. eller annan förkortning af dessa ord)
Bill. till RiJcsd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 2 Htift. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
och derjemte underskrifva sitt namn. I afseende å kollektivprokura skall iakt¬
tagas hvad angående antalet underskrifter blifvit vid prokurans meddelande be¬
stämdt.
29 §.
Prokurist må icke öfverlåta prokuran å annan person.
30 §.
Prokura kan när som helst återkallas. Hufvudmannens död medför ej
prokurans upphörande.
31 §.
Prokura må, om den ej innehåller annan begränsning eller annat förbehåll
än som medgifvits i 25 eller 26 §, af hufvudmannen anmälas till det handels¬
register, i hvilket firman inskrifvits.
Då prokura anmäles, skall prokuristen på samma gång egenhändigt teckna
firman och sin underskrift i handelsregistret eller i ett särskildt bihang till detta,
så vida ej teckningen verkstälts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt.
32 §.
Ändring eller återkallelse af anmäld prokura skall anmälas till handels¬
registret.
33 §.
Genom denna lag upphäfvas:
förordningen den 28 Juni 1798 angående hvad bolag iakttaga böra, som un¬
der s. k. firma eller särskildt antagen handteckning vilja handels- och fabriks-
rörelse idka;
förordningen den 30 Maj 1879 angående tillägg till gällande föreskrifter om
aktiebolag;
5 och 21 §§ i lagen angående bankaktiebolag den 19. November 1886, så
ock hvad i 39 § af samma lag stadgas om anmälan hos rätten af förändring i
bankaktiebolags ordning och förändringens kungörande; samt
hvad i 1 § af förordningen angående aktiebolag den 6 Oktober 1848 före-
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
skrifves om anmälan kos rätten af bolagsordning ock Konungens beslut om fast¬
ställelse derå äfvensom af förändring i bolagsordningen.
Af Konungen stadfäst bolagsordnings anmälande till handelsregistret skall
medföra enahanda verkan som anmälan bos rätten enligt 10 § i förordningen an¬
gående aktiebolag och 14 § i lagen angående bankaktiebolag.
Hvad i 6 § af lagen angående bankaktiebolag föreskrifves om styrkande
att kungörelse om bolaget skett och att uppgift å de personer, hvilka utgöra bola¬
gets styrelse, äfvensom å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser,
blifvit i allmänna tidningarna införd, skall anses fullgjordt, då styrkt blifvit, att
kungörelse om bolagsordningens och uppgifternas anmälan till handelsregistret skett
i öfverensstämmelse med 4 § i denna lag.
34 §.
Denna lag skall vara till efterlefnad gällande från och med den 1 Januari
1888.
Föreskrifterna i lagen afse jemväl näring, som utöfvas då lagen träder i
kraft; dock att firma för dylik näring må, om den brukats före lagens utfärdande,
intagas i handelsregistret, ändå att den icke är så beskaffad, som i 9 och 10 §§
föreskrifves. Den i 8 § stadgade anmälningsskyldighet skall för sådan näring, vid
bot som i 23 § sägs, fullgöras inom sex månader sedan lagen trädt i kraft, obero¬
ende af anmälan, som förut kan hafva egt rum på grund af förordningen den 28
Juni 1798, den 6 Oktober 1848 eller den 30 Maj 1879 eller lagen den 19 Novem¬
ber 1886.
Förslag
till
Lag angående tillägg till 15 kap. Handelsbaiken.
Härigenom förordnas som följer:
Hafva delegare i bolag, hvarom i 15 kap. Handelsbaiken sägs, sins emellan
öfverenskommit, att endast någon eller några af dem, eller endast några eller alla
i förening, må handla å bolagets vägnar; och sluter någon, med vetskap derom,
aftal med bolagsman, som icke är behörig att för bolaget handla, vare det aftal
ej för bolaget bindande.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden^ hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Fredagen den 6 Februari 1885,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptånder,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: LovÉN,
VON Steyern,
Friherre VON Ol’TER,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusen stjern a,
Friherre Tamm.
Under erinran att Kommerskollegium den 5 sistlidne December erhållit
nådig befallning att inkomma med underdånigt utlåtande öfver det af särskilde
komiterade utarbetade förslag till lag angående handelsregister, firma och prokura,
anmälde föredragande departementschefen Statsrådet von Steyern, att Kommers¬
kollegium uti underdånig skrifvelse den 31 sistlidne Januari — med öfverlemnande
af infordrade yttranden i ämnet från Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, handels-
och sjöfartsnämnderna i Göteborg, Malmö, Gefle och Sundsvall, Stockholms fabriks¬
förenings fullmägtige samt fullmägtige för handelsföreningen i Göteborg — för egen
del i ärendet sig utlåtit; och hemstälde föredraganden i underdånighet, att Kongl.
Maj:t behagade för det ändamål, 87 § Regeringsformen omförmäler, öfver ifråga¬
varande, vid detta protokoll fogade förslag inhemta Högsta Domstolens underdåniga
utlåtande
Till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall.
Ex protocollo
Th. Wilh. Malm.
Kon fl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
13
Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol Tisdagen den 11 November 1885.
Första rummet:
Närvarande:
Justitieråden: OLIVECRONA,
TON SEGEBADEN,
Ahlgren,
ÖRBOM,
Åbergsson.
Justitieråden Rabe och Lindhagen, hvilka öfvervarit föredragningen af nedan
omförmälda lagärende, voro af sjukdom hindrade att i dess slutliga behandling
deltaga.
Sedan, enligt Högsta Domstolens beslut den 23 sistlidno April, det till Högsta
Domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade förslag till Lag angående handels¬
register, firma och prokura cirkulerat emellan Högsta Domstolens ledamöter, så
företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande exemplar af berörda för¬
slag bilagdt detta protokoll.
Justitierådet Olivecrona anförde: »Det torde tillåtas mig att först yttra
mig om förslaget i sin helhet och att i sådant afseende framställa följande anmärk¬
ningar. »
»Komiterade, som haft till uppgift att utarbeta, så vidt möjligt, lika lydande
lagstadganden för Sverige, Norge och Danmark rörande handelsregister, firma och
prokura, hafva utan tvifvel, genom det af dem uppstäda, till utlåtande af Högsta
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Domstolen remitterade förslag till lag i nämnde ämnen, allvarligen sökt att ernå
det afsedda ändamålet. Men komiterade hafva sjefva öppet medgifvit (motiv. p. 12)
»att de olikheter, som Danmarks och Norges materiella bolagsrätt företer, jem-
förd med Sveriges, och särskildt den omständighet, att å detta område i Sverige
finnas åtminstone delvis uttryckliga lagbestämmelser, under det att så icke
eger rum i de båda andra länderna, vållat komitén betydliga, svårigheter»;
och spåren af dessa svårigheter röja sig också mångenstädes, såsom att till all¬
männa bestämmelser i ett slutkapitel måst hänvisas hvad som der icke lämpligen
eger plats, äfvensom att sjelfva redaktionen fått en anstrykning, som understundom
icke ljuder såsom svensk språkkonstruktion. Den vigtigaste delen af hela förslaget,
nemligen om firma och pr okur a, sammanhänger på det närmaste med lagstift¬
ningen rörande bolag, och, enligt mitt förmenande, hafva de många svårigheter,
som vid lagförslagets utarbetande trädt i dagen, i väsentlig grad sin grund deri,
att man begynt sitt lagstiftningsarbete i en origtig ordning, då man börjat att lag¬
stifta angående firma och prokura, innan man först skapat sig en fast basis för
den materiella bolagsrätten i en ny, tidsenlig lag angående bolag. Och då man
icke tilltrott sig att anordna en för de trenne nordiska rikena i sådant hänseende
likadan lag, förefaller det vara till föga gagn att anskaffa en särskild lag angående
firma och prokura, helst föreskrifterna härom, just i anledning af ofullständiga lagar
om bolag i det ena eller andra riket, icke kunnat blifva enahanda. Förslagets
första kapitel om handelsregister innehåller visserligen blott 4 §§, men af dessa
hafva endast två i de särskilda rikenas lagstiftningar kunnat bringas till öfverens¬
stämmelse med hvarandra. Och om man jemför de i det svenska förslaget upp¬
tagna 36 §§ med de 37 §§, som återfinnas i de norska och danska förslagen, så
inskränker sig likheten till 16 paragrafer, under det att olikheterna i större eller
mindre mån framträda i de återstående 21. Vid sådant förhållande synes den
eftersträfvade vinsten af det samarbete, som egt rum, i förhållande till de svårig¬
heter, som mött vid anordnandet af enahanda lagstadganden för de nordiska rikena,
belupit sig till ett resultat, som i legislativt hänseende icke torde kunna betraktas
såsom tillfredsställande.»
»En hvar, som förvärfvat sig närmare kännedom om den svenska privat¬
rätten, har säkerligen iakttagit, att icke någon del deraf är så ofullständig, så i
alla afseondon bristfällig, som just den, hvilken berör bolag. Då allmänna lagen
utarbetades i slutet af linie och början af 18:de århundradet, hade landets mate¬
riella hjelpkällor endast i ganska ringa grad hunnit att tillgodogöras, och den före¬
ning af kapital, som i våra dagar lyftat handel och industri till en så utomor¬
dentlig utveckling och bringat företag till stånd, hvarom man fordom icke hade
någon aning, med andra ord: association af flere kapitalister i bolag, var då en
föga anlitad utväg för näringslifvets befrämjande. Deraf de torftiga stadgande!!
i 15 kapitlet Handelsbalken angående det slag af bolag, hvars hufvudsakliga
verksamhet består i handel i egentlig mening. Lagstiftaren ansåg sig säker-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
15
ligeu hafva gjort till fyllest, då han uppstälde såsom allmän grundsats, att i dylika
bolag bolagsmännen skulle stånda det strängaste ansvar eller vara solidariskt bund¬
ne i sina rättsförhållanden till främmande personer, jemte det han dertill fogade
några enkla regler om bolagsmännens inbördes ställning till hvarandra. Lagstifta¬
ren kände likväl och omförmäler äfven i 11 kapitlet 1 § Ärfdaljalken en annan art
af bolag, nemligen med begränsad ansvarighet för delegarne, hvilken uppkommer då
arfvingar sluta aftal att lefva i bo oskifto, ett bolagsförhållande, som man i senare
tid benämnt intressentskap, men hvarom på anförda ställe lemnats ännu knapphän¬
digare, hufvudsakligen formella, föreskrifter. Bolag, stälde å ett visst antal lotter,
hvad numera kallas aktiebolag med begränsad ansvarighet, hade visserligen nästan
samtidigt med allmänna lagens trädande i kraft börjat komma i bruk, såsom kan
ses åt Kongl. Resolutionen på Assecurance Compagniets associationsregler af den 4
Juli 1739, deri det heter, bland annat, att »ingen subskribent förbinder sig att vara
vidare ansvarig än lör sin tecknade andel allena»; men lagstiftaren, som uppfattade
grunderna för detta slag af bolag såsom hufvudsakligen hörande till den lätt för¬
änderliga näringslagstiftningen, upptog derför icke något derom i 1734 års allmänna
lag; och det har dröjt ända till 1848 innan eu första, ehuru mindre fullständig,
lag gifvit någon stadga åt rättsbestämmelserna rörande denna nu mera så ytterst
vigtiga och framstående klass af bolag. Den svenska lagstiftaren har alltså visser¬
ligen angifvit några hufvudsakliga rättsregler i allmänna lagen angående dels handels¬
bolag (15 kap. Handelsbalken) och dels intressentskap (11: 1 Ärfdabalken), samt i
1848 års aktiebolagsförordning rörande aktiebolag. Men ju mera näringslifvet vunnit
i utsträckning och betydelse, desto känbarare hafva bristerna i den existerande lag¬
stiftningen rörande dessa tre slag af bolag framträdt. Och hvad handelsbolag vid¬
kommer, kunna luckorna i lagstiftningen derom ingalunda anses fylda genom de i
förordningarna af den 28 Juni 1798 och den 4 Maj 1855 intagna bestämmelser.
Ganska betydande intressentskap hafva emellertid drifvit och drifva ännu i dag
jerntillverkning och sågverksrörelse, grufvebrytning o. s. v., utan att lagstiftaren
sökt genom fasta rättsregler stadga de rättsförhållanden, som af dylika intressent¬
skap betingas. Stora Kopparbergs Bergslag med sina 1,200 fjerdeparter eller lotter,
Jernkontoret med sin betydande lånerörelse, de kommandit-bolag, som här i riket
förekommit, ehuru det i lag saknas alla föreskrifter om sådana bolag (utom i af¬
seende på enskilda sedelutgifvande banker), de bostads- och konsumtionsföreningar,
hvilka här och hvar i landet uppstått och om hvilka icke sällan tvifvel yppat sig
rörande deras rättsliga ställning, hänvisa alla på det tvingande behofvet af en ny
fullständig lagstiftning om bolag med dess särskilda arter. Erkänner man detta
behof — och jag antager att en hvar jurist villigt måste göra det — torde det
icke kunna nekas att det synes mindre lämpligt, ja måhända hinderlig! för en fullt
ändamålsenlig sådan lagstiftning att, såsom nu skett, börja med ett förslag till lag
angående firma, deri det förekommer stadganden om »annat bolag (än aktiebolag)
med begränsad! ansvar» (§§ 18 och 31), hvartill de norska och danska förslagen
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
äfven räkna kommandit-bolag, innan man erhållit eu lag, som bestämdt angifver
grundreglerna för dylika bolag. Och såsom oformligt och förkastligt måste det,
enligt min uppfattning, betraktas att här i eu speciallag om firma vilja intaga
bland »allmänna bestämmelser» en definition på hvad som förstås med »annat bolag
med begränsad! ansvar än aktiebolag» — eu definition af delvis negativt bestäm¬
mande art, som icke heller i öfrigt torde uthärda en närmare kritik, om en sådan
här vore på sin plats. Ett stöd för min här uttryckta åsigt om det olämpliga att
först stifta lag om firma innan man ännu derförut fått klara rättsbestämmelser
angående de särskilda slagen af bolag, finner jag i det förhållande att här, i Högsta
Domstolen, under den diskussion, som egt rum vid föredragningen af ifrågavarande
lagförslag, den mening uttalats, att ett lagförslag om firma borde gälla, utom för
aktiebolag, äfven för alla bolag, som icke äro stälda på aktier, och således äfven
för alla de faktiskt för närvarande existerande talrika intressentskap, deri delegarne
icke äro solidariskt ansvarige, under det att eu annan motsatt åsigt äfven funnit
försvarare.»
»Hvad särskild! förslagets tredje kapitel om prokura vidkommer, innehåller
detsamma föreskrifter, som stå i strid med befintliga stadganden i 18 kapitlet
Handelsbalken om sysslomannaskap och i 15 kapitlet Rättegångsbalken angående
rättegångsfullmagt. Men lämpliga bestämmelser om prokura synas mig svårligen
kunna i lag införas utan att man är beredd på en fullständig omarbetning af först¬
nämnda kapitel af Handelsbalken, der eljest de onda rättsregler förekomma, som äro
tillämplige på rättsförhållanden mellan hufvudman och hans ställföreträdare, då den
senare sysslar på den förres vägnar.»
»Förslaget är dessutom ofullständigt, då deri icke, vare sig i början eller
i slutet, angifves hvilka lagrum skulle genom förslagets antagande upphäfvas; och
till följd af denna brist skulle sålunda lagtillämparen försättas i förlägenhet om hvad
som vore gällande eller icke gällande i de stycken, som lagförslaget afhandlar.»
»Af alla dessa skäl hemställer jag, för min del, att ifrågavarande lagförslag
icke varder föremål för proposition till Riksdagen. Oaktadt detta afstyrkande, vill
jag dock icke undandraga mig att vid den granskning af förslagets särskilda para¬
grafer, som Högsta Domstolens ledamöter torde finna erforderlig, vid åtskilliga af
dessa paragrafer yttra mig.»
Justitierådet örbom yttrade: »Af den kritik Justitierådet Olivecrona under¬
kastat förevarande förslag i dess helhet äfvensom af de anmärkningar, som inom
Högsta Domstolen blifvit framstälda vid detalj bestämmelser deri, lärer framgå att
samma förslag i väsentliga delar och särskild! hvad angår dess ställning till den
svenska lagstiftningen beträffande bolag och sysslomannaskap lider af oegentligheter
och brister, hvilkas afhjelpande faller utom området för den nu ifrågavarande lag¬
stiftningsåtgärden. 1 ej ringa mån äro de antydda bristerna, särdeles hvad den
formella anordningen vidkommer, beroende på den hänsyn, hvartill det internationella
samarbetet i frågan otvifvelaktigt förpligta!. Olikheterna i de tre rikenas handels-
Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
17
och näringsrätt äfvensom administrativa anordningar äro emellertid så väsentliga, att
den stundom vunna öfverensstämraelsen i de särskilda förslagen mången gång är
endast skenbar, om ej rent af vilseledande. Hela den föreslagna inrättningen af
handelsregister saknar dessutom under nuvarande förhållanden all internationel be¬
tydelse vare sig i fråga om firmaskydd eller eljest. Ett stadgande, analogt med
det i 16 § varumärkeslagen af den 5 Juli 1884 förekommande om inbördes skydd
för varumärken, hvilket utgjorde hufvudsakliga ändamålet med samarbetet vid sist¬
nämnda lags förberedande, finnes icke och kan ej finnas i afseende å firma och
handelsregister. Någon internationel samfärdsel såsom i fråga om vexelrörelsen för¬
medlas ej heller genom förslaget. Så länge handelsrätten icke är gemensam eller
i någon mån öfverensstämmande i de tre rikena, måste derföre ordnandet af handels-
registreringen och hvad dermed har gemensamhet ega ett allenast lokalt intresse
för hvarje rike.»
»På grund af här ofvan i korthet antydda förhållanden anser jag mig böra
uttala såsom min åsigt, att det vore ur svensk synpunkt önskligt samt i interna¬
tionell hänseende utan menlig påföljd, om det förevarande förslaget icke för när¬
varande lades till grund för nådig proposition i ämnet till Riksdagen. Om och när
den oundgängliga och längre uppskof icke tålande reformen af den svenska handels-
rättslagstiftningen, i synnerhet beträffande bölagsrätten, kommer till företagande,
skall den nu föreliggande lagfrågan lösas enkelt och säkert, utan de förvecklingar
och kollisioner, som nu äro dermed förknippade. — Då, men ej förr, kan ock den
tillämnade inrättningen af ett handelsregister lemna praktiska resultat, motsvarande
de uppoffringar det allmänna skulle derför få vidkännas, äfvensom de ganska be¬
tungande, men, som det vill synas, af näringsidkarne sjelfve ej fullt beaktade för-
pligtelser med åtföljande besvär och kostnader, hvilka skulle för dem uppstå till
följd af den obligatoriska anmälningen af firma m. m.»
Vid härefter företagen granskning af förslagets särskilda bestämmelser fram-
stäldes följande anmärkningar:
1 Kap.
Om handelsregister.
1 §•
Då bland bestämmelserna i detta kapitel icke borde saknas åtminstone en
kortare antydan angående det territoriella område, som de af de särskilda myndig-
Bih. till Riksd. .Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
heterna förda handelsregister skulle omfatta och hvarom upplysning eljest skulle
vinnas först i 14 §, hemstälde Justitieråden von Segebaden, Ahlgren och Aberqs-
son, att redan här måtte stadgas, att handelsregister skall föras för Stockholms
stad hos Öfverståthållareemhetet, för annan stad hos magistraten eller, der sådan
icke finnes, hos vederbörande stadsstyrel.se och för landsbygden hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande.
Justitierådet Qrboni anförde: »Uti ett närmast i förslagets 1 § framträdande
men på författningens innehåll i öfrigt mycket inverkande hänseende, är jag af
principielt olika mening med förslagsställarne. Jag hyser nemligen den åsigt
att ändamålen med det föreslagna handelsregistret icke kunna fullständigt vinnas
annorledes än genom att, i likhet med hvad som skett , i 1884 års lag om skydd
för varumärken, uppdraga registreringen af firmaanmälningar m. m. åt en central¬
myndighet för hela riket. Rätten till skydd för firma hvilar väsentligen på samma
grund som enahanda rätt för varumärken och enligt 1, 4, 12 och 15 §§ i nämnda
lag äro ■ firma och varumärke i vissa hänseenden alldeles identiska. Lika litet i
det ena som i det andra fallet är affärslifvet hulpet med ett firmaskydd, som icke
sträcker sig utöfver de i förevarande paragraf föreslagna, mer eller mindre inskränkta
registreringsdistriktens trånga gränser. Särskildt gäller detta om stadsdistrikten,
der dock affärslifvet äfven för den kringliggande landsbygden i allmänhet är kon-
centreradt. Det finnes t. ex. icke i det framlagda förslaget något som hindrar
eu person, boende i närheten af eu stad, att annektera en inom staden befintlig
persons firma och låta den senare registreras såsom sin egen hos den register i ngs-
myndighet, under hvilken landsbygden hörer. Derefter kan han, på sätt af för¬
slagets 14 § framgår, utan vidare anmälan drifva sin rörelse i staden och huru
många andra kommuner som helst allenast han låter den mer eller mindre sken¬
bara ledningen af rörelsen bibehållas inom landskommunen, hvarvid han dock kan
uppgifva postadress inom staden. Inom samma affärsområde kunna således olika
personer använda samma behörigen men på olika ställen registrerade firma och
faran af missbruk i detta hänseende är desto större som, efter hvad jag framdeles
vid 8 § får tillfälle att närmare påpeka, lagstiftningen icke för närvarande eller
enligt förslaget lägger något hinder i vägen för den, som af en eller annan orsak
vill utbyta sitt eget namn emot en annans, för att under detta antagna namn
anmäla sig till firmaregistrering. Dylika uppenbara missbruk eller missförhållanden
är det väl den föreslagna lagens uppgift att söka förebygga. Skulle den ordna
registreringen så, att åtskilliga af de mest skriande missbruken kunna fortfara, är
det sannerligen svårt att inse hvartill hela den föreslagna apparaten med ty åt¬
följande kostnader och besvär egentligen tjenar.»
»Genom att uppdraga registreringen åt en centralmyndighet varder firma¬
skyddet effektivt för hela riket och missbruken förekommas helt och hållet. Dess¬
utom medför centralregistreringen andra väsentliga fördelar. Registreringen ut-
föres bättre och mera planmessigt samt kan lättare kontrolleras från det allmännas
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.
19
sida, särskiljandet af liknande firmor sker säkrare, större öfverskådlighet beredes,
upplysningar och bevis kunna lättare erhållas samt kostnaderna så väl för det
allmänna som för de enskilda kunna nedbringas till ett minimum. I synnerhet
blifva dessa fördelar påtagliga, om registreringsbestyret öfverlemnas åt samma
myndighet, som enligt varumärkeslagen redan har att registrera firman när den
tjenar såsom varumärke. Särskildt bör ock påpekas att mångskrifveriet i möjligaste
måtto inskränkes, då en enda myndighet och ej hundratals sådana få ifrågavarande
bestyr.»
»De skäl, som i förslagets motiv (pag. 14) anföras emot central- och för
lokalregistrering, synas mig ej öfvertygande. I främsta rummet åberopas den
»vidsträckta anmälningsskyldigheten», hvarmed torde menas att antalet af aumäl-
ningsskyldige eller af fall, hvarom anmälan skall ske, är betydande. Uppenbart
lär emellertid vara att för hvarje enskild person är anmälningspligten hvarken
mer eller mindre betungande derföre att äfven andra personer äro underkastade
densamma. Föga mera afseende förtjenar det jemväl åberopade skälet att i vissa
trakter långa afstånd och mindre utvecklade kommunikationer skulle kunna vålla
betänkligt dröjsmål med registreringen, hvarvid särskildt påpekas olägenheten deraf
i fråga om återkallandet af registrerad prokura. Med anmärkning att enligt min
åsigt registrering af prokura ej bör lagstadgas, får jag dessutom erinra att, då
prokuran eger sin egentliga betydelse för det stora rörliga affärslifvet, de fall
måste blifva ytterst sällsynta, då prokura behöfver användas i dylika aflägsna
bygder, der säkerligen andra slag af sysslomanna- eller disponentfullmagter äro
till fyllest. Fullt hållbart är icke heller det anförda skälet att genom den före¬
slagna anordningen möjlighet blifvit beredd att låta don vanliga, d. v. s. den i
1864 års näringsfrihetsförordning påbjudna anmälan uppgå i anmälan af firma.
Något sådant låter sig icke för närvarande lagligen göra, ty dessa båda anmälningar
förutsätta olika anmälningsskrifter, hvilka väl i regeln emottagas af samma myn¬
dighet, men handläggas såsom skilda ärenden enligt olika grunder. I afseende
åter å hela den stora mängd af näringsidkare, som redan är i utöfning af rörelse,
då den nya lagen om skyldighet att anmäla firma träder i kraft, likasom i afse¬
ende å alla framtida förändringar af anmäld firma till följd af dödsfall, öfver¬
låtelse, rörelsens förändrande eller förflyttning till annan ort m. in., är det efter
min åsigt både enklare, billigare och säkrare för de anmälningspligtige äfvensom
för allmänheten mera betryggande att registreringen sker hos eu enda myndighet.
Olägenheterna af stora afstånd och bristfälliga kommunikationer undanrödjas säker¬
ligen helt och hållet, om, såsom på annat ställe förordas, det varder anmälnings¬
pligtige tillåtet att i öfverensstämmelse med hvad som stadgas i 3 och 5 §§ varu¬
märkeslagen i betaldt bref till registreringsmyndigheten insända anmälningsskriften
och tillika myndigheten ålägges att, om fullständig adress uppgifvits, med posten
öfversända skriftligt intyg om anmälningens emottagande äfvensom, när registrering
vägrats, underrättelse derom. Men, äfven om någon ringa olägenhet qvarstode för
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
vissa undantagsfall, hvilka torde reducera sig dertill att en eller annan person,
som i eu aflägsnare bygd ämnar börja landthandel, nödgas dröja dermed några
dagar eller veckor, beroende på postgången till hufvudstaden, torde det väl icke
vara lämpligt att hela det öfriga riket och särskild! de egentligen industriella
och handelsidkande bygderna gå miste om den anordning med centralregistrering,
som erbjuder öfvervägande fördelar, derest ett verkligt och ej blott otillräckligt
eller skenbart firmaskydd eftersträfvas.»
»I förslagets motiv andrages vidare såsom eu med centralregistreringen för¬
knippad olägenhet, att man ej med samma lätthet kan i den ort, der rörelsen
drifves, eller annan närbelägen ort taga kännedom om utseendet af namnunder¬
skrifterna af dem, som ega att teckna eu firma. För min del kan jag dock ej
fatta i hvad män den å anmälningsskriften eller i registret befintliga underskriften
kan i och för sig utgöra hinder mot förfalskning af firmans namn. Likaväl kan
signaturen blifva eu vägledning för förfalskare som ett skydd för tredje man; och
hvad det beträffar att allmänheten skulle bereda sig en dylik trygghet genom att
i särskilda fall jemföra namnteckningarna, har jag svårt att tro, att affärsverlden
skulle vilja och kunna underkasta sig tidsutdrägten och besväret af en i regeln
gagnlös och stundom, derest firmatecknaren under tidens lopp något förändrat sin
stil, alldeles vilseledande granskning. Frågan huruvida förfalskning egt rum eller
icke lärer i allt fall vara beroende på andra omständigheter än den större eller
mindre öfverensstämmelse!! med signaturen å anmälningsskriften.»
»På här ofvan anförda grunder och då, hvad särskild! angår aktiebolags,
af Kongl. Maj:t faststälda firma, lokalregistrering synes onödig och otjenlig, anser
jag mig böra afstyrka den i 1 § föreslagna anordning af registreringsmyndigheten
och i stället förorda att registreringsbestyret öfverlemnas åt eu centralmyndighet,
helst densamma som fått sig uppdragen registrering af varumärken; och får jag
till antydning om förfarandets inrättning i sådan händelse allenast hänvisa till
följande paragrafer i varumärkeslagen, nemligen 2 §, 3 § 1 och 3 punkterna, 4 §
under 2 och 5 samt 5, 6, 10, 11 och 17 §§, hvilka i analoga eller tillämpliga
delar torde lemna erforderlig ledning i detta hänseende.»
Justitiorådet Olivecrona yttrade: »I hufvudsak instämmer jag i den af
Justitierådet Örbom uttalade mening om det olämpliga i det förslag, som inne-
hålles i § 1, hvarigenom mer än hundra särskilda myndigheter i riket skulle
komma att taga befattning med upprättandet af lika många särskilda handels¬
register. Att ett enda för hela Sverige existerande sådant register, anordnadt
af en centralmyndighet i hufvudstaden, hvartill den, hvilken registrerar varumärken,
synes mest passande, möjligen blefve af gagn, vill jag icke bestrida, derest det¬
samma ändamålsenligt uppstäldes. Om ett utdrag deraf i tryck årligen publi¬
cerades, kunde detsamma tjena affärsverlden såsom en allmän svensk handels¬
kalender.»
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
21
2 §•
Enär lagförslaget icke innehölle någon föreskrift om hvad som icke må i
handelsregistret intagas, samt en i öfrigt rigtig anmälan icke syntes böra för¬
kastas allenast derför, att den innehölle en eller annan öfverflödig uppgift, ansåg
Högsta Domstolen orden »eller förekommer i anmälan något, som ej må i
registret intagas» kunna uteslutas. Det läge i sakens natur, att i sjelfva registret
icke borde intagas annat än sådant, som enligt lagens föreskrifter må till registret
anmälas.
Som innehållet af denna paragraf hänförde sig till bestämmelser, hvilka
först längre fram i lagen meddelades, och vore af beskaffenhet, att kännedom om
nämnda bestämmelser deri förutsattes, ansågo Justitieråden Olivecrona och örbom,
att det i paragrafen meddelade stadgande lämpligare hade sin plats efter de be¬
stämmelser, hvilka dermed åsyftades.
3 och 4 §§.
Justitierådet Olivecrona anförde: »Skulle en centralregistreringsmyndighet
för hela riket i hufvudstaden anordnas, torde föreskrifterna om kungörandet af an¬
mälningar till handelsregistret böra undergå den ändring, att publikationen skall
ske utom i allmänna tidningar (Post- och Inrikes tidningar) äfven i den eller de
tidningar i orten, der länskungörelser pläga offentliggöras.»
Justitierådet örbom hänvisade till det af honom vid 1 § afgifna yttrande,
enligt hvilket kungörandet af registreringsanmälningar borde ordnas i enlighet med
6 § i varumärkeslagen.
2 Kap.
Om firma
5 §•
Justitierådet Olivecrona, som vid 2:dra och 3:dje kapitlen (§§ 5—30) om
firma och prokura åberopade hvad han redan anfört såsom skäl att afstyrka det
remitterade förslagets läggande till grund för proposition till Riksdagen, tilläde:
»Att enskilda personer, som vilja idka handel eller utöfva yrken, skola vara
pligtige att till handelsregistret uppgifva sina namn såsom firma, synes mig vara
utan allt gagn, så länge det står eu hvar fritt att, efter behag, förändra rätt-
22
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.
skrifningen af sitt eget namn eller antaga nytt sådant och när som helst åter
ombyta detta. Det olämpliga i sådan anmälan, hvarom här och i §§ 1 och 15
säges, visar sig äfven deraf, att om en enskild näringsidkare väl anmält sig till
drifvande af handel eller näringsyrke, men sedermera icke brytt sig om någotdera,
så kommer likväl hans namn eller firma att qvarstå i handelsregistret och möjligen
hindra andre personer att begagna samma namn såsom firma.»
Justitierådet Örbom anförde: »För min del anser jag det vara ur rättslig
synpunkt både oegentligt och onödigt att enskild person, som idkar näringsyrke
ensam utan bolagsmän och med användande allenast af egna för- och tillnamn,
skall, såsom förslaget innehåller, vid ansvarspåföljd vara pligtig att anmäla dessa
namn, såsom om de utgjorde eu firma. För honom åtminstone borde dylik namn¬
anmälan icke vara obligatorisk utan endast fakultativ för den händelse, att han
ansåge sig behöfva firmaskydd för sitt namn. Då likväl den vidsträcktare anmäl¬
ningsskyldigheten, ehuru besvärlig och kostsam, icke synes väcka anstöt hos hall-
delsidkarne sjelfva och för samhället i öfrigt är oskadlig, finner jag mig sakna
anledning att hemställa om ändring af förslaget derutinnan.»
Beträffande frågan huruvida skyldighet att anmäla firma skulle, såsom för¬
slaget innebar, åläggas far tygsrederier, erinrade Högsta Domstolen att föreskriften
angående viss firmas antagande syntes mindre väl lämpa sig för berörda näring,
då flertalet vid dess utöfvande ingångna förbindelser torde afslutas af fartygets
förare och häfta allenast vid fartyg och frakt, samt att dessutom en ganska vid¬
sträckt anmälningsskyldighet redan enligt nu gällande föreskrifter ålåge fartygsegare,
hvarigenom tillfälle bereddes allmänheten till erhållande af hufvudsakligen samma
upplysningar, som genom anmälan till handelsregistret skulle vinnas.
Derest någon anmälningsskyldighet, utöfver hvad sålunda vore föreskrifvet,
möjligen kunde finnas böra fartygsredare åläggas, syntes densamma stå i det sam¬
band med de ämnen, som tillhöra sjölagens område, att frågan derom svårligen
torde kunna behandlas annat än i sammanhang med sagda ämnen.
På dessa grunder och enär det norska och danska förslaget undantagit re¬
derirörelse från de anmälningspligtiga yrkena och följaktligen den önskan, som
eljest kunde hysas att erhålla en lagstiftning, såvidt möjligt är, öfverensstämmande
med Norges och Danmarks, icke kunde åberopas såsom skäl för ifrågavarande före¬
skrifts införande, hemstälde Högsta Domstolen, att fartygsredare och rederier
måtte från den föreslagna anmälningsskyldigheten undantagas, hvilket undantag
dock icke borde gälla för rederi, som är aktiebolag.
Vidare och då till förebyggande af de förvecklingar, som skulle uppkomma,
i händelse aktiebolag redan innan stadfästelse å dess bolagsordning af Kongl.
Maj:t meddelats blefve såsom sådant i handelsregistret antecknadt, men stadfästelse
sedermera uteblefve, det torde finnas nödigt att, såsom gällande i afseende å denna
lags samtlige föreskrifter angående aktiebolag, fastställa den grundsatsen, att aktie¬
bolags firma icke må till införande i handelsregistret anmälas förrän Kongl. Maj:ts
23
Kong!,. Majds Nåd. Proposition N:o 2.
stadfästelse å bolagsordningen erhållits, hemstälde Högsta Domstolen, att för
sådant ändamål i denna § måtte meddelas ett uttryckligt förklarande derom, att
med aktiebolag åsyftades sådant bolag, som på grund af gällande lag om aktie¬
bolag erhållit Konungens stadfästelse å sin bolagsordning.
I afseende å redaktionen af denna paragraf erinrade Högsta Domstolen,
att, då vid eu rörelses bedrifvande äfven andra underskrifter förekomme än å »af-
handlingar», detta ord bolde utbytas mot ett mera omfattande uttryck, och att då
i afseende å bolag, som icke är aktiebolag eller eljest försedt med särskild styrelse,
hvarje bolagsman skulle vara ansvarig för anmälningsskyldighetens fullgörande,
orden »ehvad det är enskild man eller bolag» i första stycket torde böra uteslutas
och i dess ställe ett tillägg fogas till andra stycket, utmärkande att det för an¬
dra, än der nämnda bolag ålåge hvarje bolagsman att verkställa föreskrifven an¬
mälan af bolagets firma; äfvensom och då Högsta Domstolen, på sätt dess an¬
märkningar i anledning af nästföljande paragraf närmare komme att utvisa, ansåg
alla do i förslaget förekommande särskilda bestämmelser rörande sådana bolag med
begränsad! ansvar, som icke äro aktiebolag, böra utgå, följaktligen äfven de i andra
stycket af denna paragraf efter »bolag» tillagda ord, som utmärka den begränsade
ansvarigheten, borde i öfverensstämmelse med nämnda åsigt uteslutas.
6 §•
I afseende å första stycket hemstälde Högsta Domstolen, att orden »slägt¬
namn (borgerliga namn)» måtte utbytas mot »tillnamn», såsom ett egentligare ut¬
tryck för hvad bestämmelsen afsåg att beteckna.
Då något!; giltigt, ..skäl icke torde kunna anföras för tillåtelsen att, i strid
mot hvad eljest vanligen vid underskrifter brukas, uti eff^uäkild näringsidkares
firma använda endast tillnamnet, utan det fast hellre vore mera öfverensstämmande
med grundsatsen att sanningen såvidt möjligt är bör vid firmas antagande göra
sig gällande, om bruket af tillnamn utan förnamn blefve förbjudet, ansåg Högsta
Domstolen att förslagets bestämmelse i första punkten borde ändras derhän, att
enskild näringsidkares firma skall innehålla hans tillnamn med åtminstone ett för¬
namn, vare sig med eller utan förkortning.
I anledning af andra stycket kom under öfvervägande, huruvida den skil¬
nad, förslaget i denna och följande paragraf upptagit och i 31 § närmare utveck¬
lat emellan å ena sidan handelsbolag och å andra sidan sådant bolag med be¬
gränsad! ansvar, som icke är aktiebolag, borde, sedan rederibolagen, såsom ofvan
är nämndt, ansetts böra från lagen undantagas, ändock qvarstå, hvarvid Justitie-
råden von Segebaden, A/dgren, Örbom och Abergsson förenade sig om föl¬
jande yttrande:
Om man undantager rederibolag och enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar, af hvilka de förra enligt Högsta Domstolens åsigt och de senare
24
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
enligt det derutinnan af Domstolen gillade förslaget skulle från förevarande lag
uteslutas, har den svenska lagstiftningen stadgande!! endast angående två slag af
bolag för drifvande af handel eller annan näring, nemligen de bolag, som i 15
kap. Handelsbalken omförmälas, och aktiebolag. Lagstiftningen innehåller således,
med undantag för aktie- och rederibolag, inga bestämmelser vare sig angående
den form, under hvilken andra bolag med begränsadt ansvar skulle kunna bildas,
eller om andra förutsättningar, under hvilka ett sådant begränsadt ansvar skulle
förefinnas, eller om beskaffenheten af en sådan begränsning. Om man också icke
på grund af den ofullständiga utveckling, vår bolagsrätt hittills i lagstiftningen
vunnit, anser sig böra afstyrka detta förslags framläggande innan de antydda bri¬
sterna först blifvit afhjelpta, torde det dock vara af vigt att tillse, att bestäm¬
melser icke inflyta i denna lag, hvilka sakna den grund i vår gällande lagstiftning,
förutan hvilken någon tillämpning af dem svårligen lärer kunna ega rum. Det torde
vara uppenbart, att då det icke kan åt delegarne i ett bolag öfverlåtas att, utan afse¬
ende å arten af sin rörelse eller andra förhållanden, som må kunna på ansvarig¬
heten hafva inflytande, bestämma vidden af den ansvarighet, som mot dem skulle
kunna göras gällande, vore registreringsmyndigheten, i saknad af lagbestämmelser,
som uppdraga en bestämd gräns emellan handelsbolag och bolag med begränsadt
ansvar, utsatt för olösliga svårigheter vid den pröfning, henne åligger i fråga om
såväl beskaffenheten af det anmälda bolagets firma, som de uppgifter, bolaget
skulle vara pligtigt att meddela. Då dertill kommer, att förslaget, till följd af
svårigheten att i verkligheten uppdraga gränsen emellan handelsbolag och ifråga¬
varande bolag med begränsadt ansvar, icke kunnat ålägga dessa senare att i sin
firma särskilt utmärka, att ansvarigheten är begränsad; då sålunda ingenting
skulle hindra ett dylikt bolag att, allenast rörelsens art utmärktes, i sin firma
begagna personnamn och sålunda till allmänhetens förvillande uppträda såsom soli¬
dariskt ansvarigt bolag, utan att i sjelfva verket vara ett sådant; och då slutligen
i följd af ofvan antydda svårigheter ej heller handelsregistret skulle kunna lemna
tillförlitlig upplysning om verkliga förhållandet, ansågo Justitieråden tillräckliga skäl
förefinnas för att i denna lag upptaga endast två slag af bolag, nemligen aktie¬
bolag och bolag, som icke äro aktiebolag, att följaktligen såväl 18 och 31 §§ som
öfriga bestämmelser i förslaget, hvilka särskildt angå sådana bolag med begränsadt
ansvar, som icke äro aktiebolag, böra derur utgå och att deremot stadgandena
angående handelsbolag böra gälla hvarje bolag, som icke äro aktiebolag, i öfverens¬
stämmelse hvarmed förslaget alltså enligt bemälde Justitieråds åsigt borde i dessa
delar ändras.
o
Justitierådet Åberg sson, med hvilken Justitierådet Örbom instämde, yttrade
vidare: »Ehuru jag sålunda icke kunnat tillstyrka att mera än ett slag af bolag,
förutom aktiebolag, i denna lag upptages, har jag dock, med hänsyn till rådande
förhållanden här i landet och den vidsträckta frihet vid bildande af firma, som
hittills förefunnits, ansett ett undantag böra medgifvas från förslagets stadgande i
25
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.
fråga om beskaffenheten af firma för bolag. Enligt förslaget skulle handelsbolags-
firma och enligt Högsta Domstolens fleste ledamöters ofvan uttryckta åsigt firman
för hvarje annat bolag än aktiebolag innehålla namnet å minst eu af bolagsmännen,
således vara s. k. personfirma; men från berörda föreskrift synes dock undantag
kunna och böra göras till förmån för vissa till förädling af naturprodukter inrättade
verk, som vanligen stå i förening med produktionen af råämnena eller äro i besitt¬
ning af den mark, der dessa förefinnas eller framalstras, såsom bergverk, såg¬
verk, mejerier med flera, så att sådana bolag må, efter särskilt tillstånd af
Kongl. Maj:t, tillåtas begagna och låta registrera firma, upptagande benämningen
å det slag af rörelse, som drifves, i förening med namnet å det ställe, der rörel¬
sen utöfvas.»
8 §•
Justitierådet Örbom anförde: »Redan vid 1 § har jag erinrat derom att den
svenska lagstiftningen lider af eu betänklig brist på bestämmelser angående namn¬
förändringar, när antagandet eller användandet af annat eller annans namn icke
skett under omständigheter, som föranleda till tillämpning af 22 kap. 1, 7 eller 8
§§ strafflagen, eller ock 12 eller 13 § varumärkeslagen. Vid sidan af dessa rent
straffbara åtgöranden förekommer nemligen att ombyte af namn, d. v. s. vanligen
antagande af nytt tillnamn, men stundom äfven af både för- och tillnamn, eger
rum, utan att brottslig afsigt uppenbart föreligger. Att dylika fall äro ganska
allmänna framgår bland annat af de talrika annonser om namnförändringar, som
förekomma i Post- och Inrikes tidningar. Personen i fråga synes anse att genom
en dylik publikation all rättfärdighet är uppfyld och att det nya namnet derefter
är hans rätta namn, som lagligen må användas vid kyrko- och mantalsskrifning
m. m. d.»
»Uppenbarligen kunna dylika namnförändringar föranleda till betänkliga för¬
vecklingar i många hänseenden. Särskildt gäller detta i afseende å nu förevarande
lagstiftningsområde, derest det antagna namnet alldeles eller väsentligen liknar en
handels- eller fabriksidkares och följaktligen, användt såsom firma eller varumärke,
bibringar allmänheten origtig föreställning om innehafvarens person samt förskaffar
honom kunder och kredit, som han eljest oj skulle hafva erhållit. Om och i hvad
mån, hvad varumärken angår, sådant förfarande hemfaller under den i 12 § varu¬
märkeslagen intagna straffbestämmelsen för den, som obehörigen använder annans
namn eller firma såsom varumärke, är här ej stället att afgöra. Men om t. ex.
A. antager B:s tillnamn och använder det såsom firma i andra fall, såsom t. ex.
till skylt å sin handelsbod eller eljest i rörelse, hvartill han under det antagna
namnet utverkat sig tillstånd, är antagligen namnbytet legalt oåtkomligt.»
»Enligt hvad författarne af förevarande förslag sjelfva medgifva, innebär
förslaget, i saknad af lagstiftning om namnbyten, ej tillräcklig säkerhet mot miss-
Bih. till Riksd. Prot. 1887 B. 1 Samt. 1 Afd. 2 Häft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
bruk af ifrågavarande slag. Den nya firmalagen, som ej är behöflig emot den
hederlige näringsidkaren, hvilken naturligtvis sjelfmant undviker allt som kan leda
till namnförvexling, måste vara förnämligast rigtad emot missbruken, men skulle
således derutinnan väsentligen blifva en tom bokstaf. Vid sådant förhållande och
då saken blir ännu sämre om missbruken legaliseras genom de obehörigen antagna
namnens registrering i firmaregistret, hvartill särskild! 36 § lemnar tillåtelse, kan jag
ej biträda komiterades möjligen formelt rigtiga men materielt ohållbara åsigt, att
omförmälda brist på lagbestämmelser i ämnet tills vidare kan lemnas oafhulpen,
utan föranlåtes att hemställa det nödiga lagstiftningsåtgärder i omförmälda hän¬
seende vidtagas innan eller samtidigt med utfärdandet af ny firmalag.»
»Enligt hvad jag vid 1 § anfört, anser jag firmaskyddet icke böra vara in¬
skränkt inom kommunen, hvadan de i förevarande § befintliga bestämmelser i så¬
dant syfte böra utgå såsom olämpliga. Äfven om skyddet icke, såsom jag hemstält,
utsträckes till hela riket i sammanhang med registreringens öfverlemnande åt en
centralmyndighet, bör dock detta skydd åtminstone alltid gälla inom hela registre-
ringsdistriktet* detta må blifva större eller mindre. Registreringens uppställning
hos Konungens Befallningshafvande efter kommunerna inom länet ökar dessutom
besväret utan något gagn.»
Justitierådet Olivecrona instämde i det hufvudsakliga af hvad Justitierådet
Örbom anfört.
Hvad angår bestämmelsen att i firma ej må omnämnas företag, som ej angår
eller angått rörelsen, ansåg Högsta Domstolen redaktionen böra något förändras.
Den norsk-danska texten (»Ej heller maa et Firma indeholde nogen Angivelse af
Foretagender, der ikke staa eller have staaet i Förbindelse mod Forretningen»)
syntes bättre återgifva meningen. A ena sidan borde stadgandet icke blott afse
det första valet af benämning för firman, utan äfven häntyda på skyldigheten att vid
förändring af rörelsen äfven förändra firman, så att den icke på ett vilseledande
sätt angifver affärens beskaffenhet; men å andra sidan borde stadgandet formuleras
så, att firman icke behöfde förändras i andra fall, än då eu väsentlig förändring
af rörelsen egt rum, t. ex. då firmans innehafvare helt och hållet ombytt verksam¬
het och upphört med den rörelse, som i firman angifves.
9-H §§•
Enär det icke torde vara skäl att, i händelse eu man öfvertager en rörelse,
som hans hustru under deras äktenskap börjat drifva, förmena honom att, om han
så önskar, begagna hennes firma, utan fast hellre samma grund synes förefinnas
för ett medgifvande i detta fall, som för tillåtelsen till firmans oförändrade begag¬
nande i fall en man fortsätter hustruns före äktenskapet drifna rörelse, hemstälde
Högsta Domstolen, att bestämmelsen härom måtte ändras derhän, att man, som fort¬
sätter hustrus före eller under äktenskapet drifna rörelse, må begagna firman oförändrad.
27
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 2.
Derjemte yttrade Justitierådet Örbom, med hvilken Justitierådet Olivecrona
instämde: »De i dessa §§ meddelade föreskrifter om firmas öfvergång eller öfver¬
låtelse stå icke i öfverensstämmelse med varumärkeslagens grunder för det fall,
då firma är registrerad så som varumärke. Särskildt eger en bestämd olikhet
rum emellan nämnde lags 8 § samt förslagets 11 §, föranledande dertill att vid
öfverlåtelse t. ex. af eu fabriksaffär den gamla firman, betraktad såsom varumärke,
kan öfverlåtas oförändrad men såsom benämning pa affären i dess helhet måste
förändras.»
»På detta förhållande, hvars verkningar för affärslifvet svårligen kunna vara
gagneliga, har jag ansett uppmärksamheten böra fästas på det att, om så finnes
nödigt, rättelse må ske.»
»Om betydelsen och tillämpningen af 9 —11 §§ får jag tillfälle att vidare
uttala mina åsigter vid 19 §, men anser mig böra erinra att, då sterbhusdelegare,
hvilka, på sätt 5 § i Kongl. förordningen den 18 Juni 1864 medgifver, fortsätta
rörelsen under ett år, dervid äro att anse såsom varande icke i »handelsbolag»
utan i bo oskifto, följaktligen i 9 § torde böra särskildt utmärkas att de ändock
under nämnda tid ega använda firman oförändrad.»
12 och 13 §§.
Då de här meddelade föreskrifter skulle kunna uppfattas såsom medförande
den, enligt hvad förslagets motiv utvisa, dermed icke afsedda materiella rättsver¬
kan, att en underskrift, som icke skett i öfverensstämmelse med nämnde föreskrif¬
ter, skulle sakna bindande kraft, och då stadgandet, äfven om deråt gåfves eu
form, som i nämnda afseende uteslöte hvarje tvifvel, dock, i saknad af ansvar eller
annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga detsamma, skulle innebära en ord¬
ningsföreskrift, som icke stode i öfverensstämmelso med gällande lags grunder i
afseende å’ så väl handels- som aktiebolags firmateckning och följaktligen ej heller
borde i förevarande lag upptagas, funno Justitieråden Olivecrona, von Segebaden,
Ahlgren och örbom odessa §§ böra ur förslaget utgå.
Justitierådet Abergsson anförde: »I 15 kap. 2 § Handelsbalken stadgas,
att delegare i handelsbolag skola svara, en för alla och alla för en, till don han¬
del som för bolaget slutes. Samma § och 3 § i nämnda kapitel innehålla, att,
om försträckning lemnats bolagsmännen eller penningar anförtrotts bolaget, men
någon af bolagsmännen reser bort, blir fattig eller viker undan, fordringsegaren
kan hålla sig till de öfriga bolagsmännen. Dessa stadganden innebära, att samt-
lige delegarne äro solidariskt ansvarige för bolagets förbindelser, men innehålla icke
föreskrift, huru bolagets förbindelser skola afslutas, huruvida ett aftal för att blifva
för bolaget förbindande skall vara å bolagets sida ingånget af samtlige delegarne
eller kan slutas af allenast en eller några delegare å bolagets vägnar. Det har
emellertid ansetts vara med lagens mening öfverensstämmande, att i ett handels¬
28
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 2.
bolag hvarje delegare är behörig att sluta handel och upplåna penningar för bola¬
gets räkning och att, derest bolagsmännen öfverenskommit om någon inskränkning
i den enes eller andres behörighet härutinnan, sådan öfverenskommelse icke medför
någon verkan mot tredje man. Om bolagsman, i strid mot delegarnes öfverens¬
kommelse, för bolagets räkning upplånar penningar af tredje man, som är i god
tro, blifver bolaget i dess helhet ansvarigt för låneförbindelsens infriande hos lån-
gifvaren, och de öfrige bolagsmännen få, i händelse af förlust, vända sig med an¬
språk på skadeersättning mot den delegare, som sålunda handlat i strid med bolags¬
männens sins emellan träffade öfverenskommelse (15 kap. 5 § Handelsbalken).»
»på emellertid krediten, på samma gäng den kan vara en mägtig häfstång
för all slags affärsverksamhet, äfven medför de största vådor, i fall den icke begag¬
nas med klokt förutseende, torde det ofta inträffa, att personer, som bilda bolag i
fullt förtroende till hvarandras skicklighet i en viss affärsgren, men icke hafva
samma tillit till alla delegarnes förmåga såsom ledande finansmän, önska inskränka
hvarandras eller någonderas behörighet att handla å bolagets vägnar så, att endast
vissa delegare hvar för sig eller endast alla eller vissa delegare i förening blifva behöriga
att å bolagets vägnar anlita krediten (underteckna vexlar och reverser). Efter min
uppfattning hafva komitorade med nu föreliggande lagförslag afsett att bereda möj¬
lighet för handelsbolag att, med rättslig verkan gent emot tredje man, sålunda
inskränka sina delegares behörighet. Den inom bolaget träffade öfverenskommelsen
skulle, sedan den blifvit genom anmälan till handelsregistret kungjord, blifva jem¬
väl för tredje man gällande. Skyldigheten att anmäla öfverenskommelsen finnes
nemligen stadgad i förslagets 16 §. Försummas sådan anmälan kan öfverenskom¬
melsen icke mot tredje man åberopas (21 §). Från det ögonblick åter, då anmä¬
lan skett och kungörelse derom ågått, skulle enligt sistnämnda paragraf bolagets
kreditgifvare anses ega vetskap om öfverenskommelsen.»
»Från kreditgifvarnes synpunkt synes visserligen denna anordning icke fullt
tillfredsställande. Om de efter den nya lagens införande skulle vara försäkrade mot
all risk uti ifrågavarande afseende, skulle de icke kunna afsluta en enda låne¬
transaktion ' med handelsbolag eller öfvertaga ett sådant bolags vexel, utan att ge¬
nom efterforskning i handelsregistret förvissa sig, att den, som å bolagets vägnar
verkstälde upplåningen eller påtecknat vexeln, varit dertill behörig. Forskningen i
handelsregistret borde hvarje gång förnyas, eftersom ändring i en gång anmäldt
förhållande när som helst kan anmälas och inregistreras (19 §) och således en
bolagsman, som ena dagen varit behörig att teckna bolagets firma, eu annan dag
kan, till följd af mellankommen inskrifning i handelsregistret, sakna sådan behörig¬
het. I praktiken skulle det sannolikt komma att blifva förhållandet, åtminstone
affärsmän emellan, att kreditgifvaren i allmänhet förlitade sig på firmatecknarens
uppgift om sin behörighet, ja till och med på lösa antaganden härom, och hellre
löpte den härmed förenade risk att för betalnings utfående få hålla sig till firma-
tecknaren ensam, än underkastade sig besvär och kostnader för iuhemtande af upp¬
29
Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
lysningar ur handelsregistret. Endast den misstänkte, möjligen någon gång den
okände, komme att blifva tillbakavisad, men vore då i tillfälle att, genom att för¬
skaffa sig utdrag ur handelsregistret, styrka sin behörighet att teckna det upp¬
giga bolagets firma. Hufvudsakligaste fördelen med den föreslagna rnordningen
skulle således vara, icke att bereda kreditgifvaren beqvämhet och trygghet, utan
att gifva handelsbolagen tillfälle att, med rättslig verkan mot tredje man, inskränka
sina delegares rätt till firmateckning.»
»Då emellertid jemväl det på föranstaltande af Stockholms handels- och
sjöfartsnämnd år 1877 upprättade lagförslag i ämnet, i hvars uppgörande, bland
andre, två framstående bankmän deltagit, utgår från grundsatsen, att behörigheten
att ens^m eller jemte annan teckna firma vinnes genom anmälan till handelsregi¬
stret, som skulle ega vitsord i fråga om sådan behörighet,
då ingen af de kommersiella föreningar och nämnder, hvilka öfver nu före¬
liggande förslag meddelat utlåtande, yttrat någon betänklighet mot förslagets grund¬
princip i denna del,
och då den åsyftade anordningen kan ur rättsteoretisk synpunkt försvaras,
har jag för min del icke något att erinra deremot, att, i sammanhang med
den föreslagna lagen, varder, med ändring i hvad 15 kapitlet Handelsbalken inne¬
håller häremot stridande, stadgadt, att handelsbolag kan, med rättslig verkan mot
tredje man, genom inregistrerad öfverenskommelse inskränka sina delegares behörig¬
het att teckna firma, så att bolagets förbindelser eller vissa slag af bolagets för¬
bindelser kunna undertecknas endast af vissa delegare, hvar för sig eller i förening,
eller endast af alla delegarne i förening. Dock bör ett stadgande härom inflyta i
en särskild paragraf eller möjligen i en särskild lag, och icke, såsom i förslaget
skett, rättigheten för bolag att sålunda inskränka sina delegares rätt till firma¬
teckning antydas (12 och 16 §§) såsom redan varande i lag medgifven.»
»Men om. den nya lagen kommer att upptaga denna grundsats, synes mig,
såsom en nödvändig följd häraf, böra deri införas eu ordningsföreskrift i det syfte,
som med förslagets 12 § 1 mom. afses; och vill jag endast mot förslagets formu¬
lering i denna del anmärka, att föreskriften bör göras mera allmängiltig, hvari¬
genom skyldigheten att jemte bolagets firma underskrifva jemväl firmatecknarens
namn komme att ega rum i alla de fall, då delegare i handelsbolag träffat aftal
om inskränkning i deras rätt att teckna bolagets firma, således icke blott då sig¬
naturen tillkommer endast vissa bolagsmän i förening, utan äfven då bolagets för¬
bindelser eller vissa slag af bolagets förbindelser kunna undertecknas, endast af
vissa delegare hvar för sig, eller endast af alla delegarne i förening.»
»En sådan ordningsföreskrift hör icke formuleras eller tydas så. att en för¬
bindelse, hvilken icke blifvit i öfverensstämmelse dermed underskrifven, skulle, oan¬
sedt firmateckningen ostridigt eller bevisligen verkstälts af behörig person, sakna
giltighet. Det kan visserligen anmärkas att föreskriften skulle sakna betydelse, om
hvarken civil eller kriminel påföljd för underlåtenhet att åtlyda densamma blefve
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
stadgad, men å andra sidan erinras, att våra lagar innehålla många dylika nyttiga
anvisningar, Renande icke blott att ställa lagen sjelf i dess rätta ljus, utan äfven
att befordra en förståndig ordning, hvilken till följd af sin egen ändamålsenlighet
småningom öfvergår till allmän sedvänja, utan att bötesansvar behöfver anlitas.»
»Hvad aktiebolag beträffar hörer det jemväl till god ordning, att de, som
äro berättigade att teckna firman, tillika underskrifva sina namn, hvadan det i
2:dra mom. af 12 § föreslagna stadgande derom af mig lemnas utan anmärkning.»
»För min del lemnar jag 13 § utan anmärkning.»
14 §.
Då enligt af Justitiedepartementet införskaffade upplysningar alla köpingar i
riket med undantag af tvenne lära vara af stad fullkomligt oberoende och det för¬
hållande, hvari nämnda två köpingar stå till vissa stader, icke synes vara af be¬
skaffenhet att utgöra grundad anledning till meddelande i afseende å köpingar af
olika föreskrifter rörande stället för anmälan om firma, hemstälde Högsta Dom¬
stolen, att sådan anmälan för rörelse, som drifves i köping, ehvad denna vore af
stad beroende eller icke, skall ske hos samma myndighet, som eger upptaga an¬
mälan om firma för rörelse, som drifves å landet. 0
Justitieråden Olivecrona, von Segebnclen, Alägren och Abergs son, den
förstnämnde under åberopande af hvad han vid 1 § angående eu centralregistreriugs-
myndighct yttrat, ansågo att för underlättande af det besvär, de ifrågasatta an¬
mälningarna komme att medföra, det borde kunna tillåtas den anmälningsskyldige
att, under förutsättning att hans underskrift vore af vittnen styrkt, med posten in¬
sända sin anmälan till registreringsmyndigheten och att deremot i sådant fall den
rättighet förslaget medgifvit, att få anmälan för rörelse å landet genom kronofogde
eller annan särskildt förordnad person till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insänd,
skulle kunna undvaras.
Justitierådet Örbom yttrade: »I afseende å denna § hänvisar jag till hvad
jag redan vid 1 § anfört med erinran tillika att, äfven om registreringen ej upp¬
drages åt eu enda myndighet utan åt flera, föreskrifter böra, i öfverensstämmelse
med varumärkeslagens 3 och 5 §§, meddelas om rätt att insända anmälan i betaldt
bref jemte af Kongl. Ma:jt stadgad afgift för registreringen och dess kungörande
samt om skyldighet för registreringsmyndigheten dels att, om fullständig adress
uppgifvits, med posten öfversända skriftligt intyg om ansökans emottagande och
dagen då det skedde, dels ock att, om registrering vägras, skriftligen delgifva sökan¬
den beslutet och skälen derför i nyssnämnda fall.»
Då Högsta Domstolen vid 5 § uttalat sin åsigt derom att aktiebolags firma
icke förr, än Kongl. Maj:ts stadfästelse å bolagsordningen vunnits, borde få till in¬
förande i handelsregistret anmälas, ville Högsta Domstolen nu endast, med hän¬
visning i öfrigt till nämnda yttrande, hemställa, att senare punkten af andra stycket
Kongl. Mcijds Nåd. Proposition N:o 2. 31
måtte utgå; och erinrade Högsta Domstolen i öfrigt att, om förslagets uppställ¬
ning af denna paragrafs bestämmelser skulle bibehållas, vore nödigt, att särskildt
föreskrift meddelades i andra stycket angående den anmälningsskyldighet, som borde
åligga jemväl aktiebolag eller annat med särskild styrelse försedt bolag, i händelse
filial af den i första stycket omförmälda beskaffenhet funnes i annan kommun, än
der bolagets styrelse hade sitt säte.
15 §.
Justitierådet Abergsson, med hvilken Justitieråden von Segebaden och Örbom
förenade sig, yttrade: »Af de vid förslaget fogade motiver inhemtas, att den i 15,
16 och 17 §§ föreskrift^ uppgift om rörelsens beskaffenhet är afsedd att utgöra
en vägledning vid bestämmande af vidden af firmatecknarens behörighet. Det skulle
icke blifva så lätt för en delegare i ett bolag att, med öfverskridande af sin rätt,
inlåta sig i affärer, som läge helt och hållet utom bolagets verksamhetsfält, då all¬
mänheten genom handelsregistret egde kännedom om beskaffenheten af bolagets
rörelse. Om man åter i uppgiften allt för mycket begränsade verksamhetsfältet,
antaga komiterade, att detta skulle leda till den föreställning, att tredje man vore
af en sådan till handelsregistret anmäld begränsning bunden. I följd häraf borde
enskild näringsidkare och handelsbolag icke tillåtas att meddela närmare uppgift
om sin rörelses beskaffenhet (t. ex. spanmålshandel, tvålfabrik), utan endast att
angifva rörelsens allmänna beskaffenhet eller den grupp af näringar, hvartill rörel¬
sen hörer, såsom handel, bankrörelse, fabriksdrift, hvaremot det läge i sakens natur
att aktiebolag finge lemna eu mera detaljerad uppgift.»
»Då en uppgift om den rörelse firman drifven är nödvändig för att registre-
ringsmyndigheten må kunna bedöma, om firman är anmälningsskyldig och till
inregistrering berättigad, och eu sådan uppgift till handelsregistret om rörelsens
beskaffenhet, vare sig denna uppgift är mera eller mindre detaljerad, icke kan hafva
någon rättslig verkan mot tredje man eller med hänsyn till giltigheten af de aftal,
firman genom behörig person ingår, samt giltig anledning således icke synes före¬
finnas vare sig att förbjuda ett mera detaljeradt angifvande af rörelsens beskaffen¬
het eller att meddela olika bestämmelser för olika kategorier af firmor, hemställer
jag att punkten 2 i 15, 16 och 17 §§ måtte erhålla likartad! innehåll, så att det
komme att åligga så väl enskild näringsidkare som bolag att vid anmälan af sin
firma meddela uppgift om den rörelse han (bolaget) ämnar drifva.»
Häri instämde Justitierådet Olivecrona, under hänvisning till hvad han an¬
fört vid 5 och 6 §§.
I afseende å o mom. hemstälde Justitieråden Olivecrona, von Segebaden,
Örbom och Abergsson, att ordalydelsen måtte förändras till följande: »kommu¬
nen, der rörelsens hufvudkontor eller, om anmälan afser afdelningskontor, detta
är beläget»; och att motsvarande förändring måtte vidtagas i 16 §.
32
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.
16 §.
Justitieråden von Segebaden, Ahlgren och Örbom anmärkte hurusom ett
antagande af 4:de mom. hade till förutsättning en förändring af den i 15 kap.
Handelsbalken uttryckta grundsats om alla bolagsmäns ansvarighet för den handel,
som endera afslutar, en ansvarighet, som icke torde kunna genom aftal rubbas på
sätt här blifvit förutsatt, derest icke en lagförändring skedde, som medgåfve bolags¬
männen en rättighet i detta afseende. Då sådan lagförändring nu icke var ifråga¬
satt, hemstälde Justitieråden att nämnda 4:de mom. måtte utgå ur förslaget.
Justitierådet Olivecrona, som i öfrigt förenade sig i denna hemställan, tilläde
för sin del, att det innehåll, som 4 mom. af 16 §:n företedde, utgjorde ett bevis
på vanskligheten att söka anordna eu ändamålsenlig lag angående firma, innan man
först erhållit en fullständig lag angående bolag.
Justitierådet Abergsson yttrade: »Under åberopande af hvad jag vid 12 §
anfört lemnar jag 16 § 4:o utan annan anmärkning, än att redaktionen torde jemka»
till öfverensstämmelse med det särskilda stadgande angående begränsning af bolags¬
mäns rätt till firmateckning, som, enligt hvad jag förut yttrat, borde i lagen inflyta.»
17 §•
Då med den af Högsta Domstolen förut uttalade åsigt, att aktiebolag icke
borde anmälas förrän stadfästelse af dess bolagsordning vunnits, någon särskild an¬
mälan af stadfästelse:! icke skulle göras, hemstälde Högsta Domstolen, att de
derå syftande ord i 1 mom. och i slutet af denna § måtte uteslutas samt i dess
ställe bestämmelse meddelas om lemnande af uppgift angående dagen för Konungens
beslut om stadfästelse å bolagsordningen och om bifogande af samma beslut.
18 §.
Justitierådet Olivecrona, som åberopade hvad han vid början af föredrag¬
ningen af ifrågavarande förslag yttrat angående nödvändigheten att först skapa fasta
grunder för eu fullständig lag om bolag och dess särskilda arter, innan försök
gjordes med ny lagstiftning rörande firma, ansåg, för sin del, att denna § borde ur
förslaget uteslutas.
Högsta Domstolens öfrige ledamöter hänvisade till den af dem under
behandlingen af § 6 gjorda hemställan om uteslutande af förevarande stadgande.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
33
19 §.
2 stycket.
Då lydelsen af detta stycke, till följd af sammanföringen af de flera särskil¬
da fall, för hvilka bestämmelser skolat meddelas, blifvit alltför svårfattlig för att
kunna utan närmare förklaring förstås, bemstälde Högsta Domstolen att stycket
måtte i sin helhet undergå eu förändrad redaktion, i syfte att vinna större tydlig¬
het åt de meddelade bestämmelserna, om också dertill skulle erfordras ett utförligare
framställningssätt, än som nu begagnats.
19 §.
3 stycket.
Då, med afseende å stadgandet att firma skall skilja sig från andra för samma
kommun förut i handelsregistret intagna firmor, handelsregistret torde komma att
föras, äfven hvad landet beträffar, särskildt för hvarje kommun och det dessutom
svårligen läte sig göra att öfvervaka tillämpningen af berörda stadgande, med min¬
dre vid hvarje flyttning af rörelse från eu kommun till eu annan ny firmaanmälan
sker, hvilken, om den ej uppfyller lagens fordringar, kan afvisas, så länge icke dessa
blifvit iakttagna, hemstälde Högsta Domstolen, att fullständig firmaanmälan måtte
föreskrifvas i hvarje fall, då rörelse flyttas från en kommun till en annan, och att,
under denna förutsättning, sista punkten kunde uteslutas.
19 §.
4 stycket.
Enär det icke torde vara öfverensstämmande med de i allmänhet gällande
grundsatser för doms verkställighet och kunde åstadkomma betydliga förluster, om
en dom af här åsyftad beskaffenhet Ange i registret antecknas, innan den vunnit
laga kraft, fann Högsta Domstolen, att sådan anteckning borde få ske först efter
det domen vunnit laga kraft; hvarjemte och då fall kunde inträffa, då det äfven för
annan än parterna kunde hafva betydelse att sådan dom blefve antecknad, Högsta
Domstolen ansåg, att anteckning borde kunna ske, då begäran derom framstäldes,
ehvad detta göres af part eller annan person.
Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami 1 Afd. 2 Höft.
o
34
Kongi. Maj:ts . Nåd. Proposition JV:o 2.
19 §.
5 stycket.
Med afseende ej mindre derå, att de upplysningar angående inträffade kon¬
kurser, som enligt gällande konkurslag meddelas, syntes till fyllest motsvara behof-
vet i detta afseende, än ock å svårigheten för domaren att vid konkursens början
bedöma, huruvida, den, som blifvit försatt i konkurstillstånd, varit skyldig anmäla
firma eller icke, kemstälde Justitieråden Olivecrona, vört Segelnål en och Örbom
att detta stycke måtte uteslutas.
Justitierådet Örbom tilläde: »I sammanhang med denna § synes emellertid
äfven böra uppmärksammas de svårigheter i afseende å registrering af anmäld för¬
ändring i firmaförhållaudet, som vid tillämpningen af_ 9—11 §§ uppstå för registre-
ringsmyndigheten och de anmälningsskyldige. Enligt dessa §§ jemförda med 2 och
19 § skall, när firmaförhållandet genom dödsfall, in- eller utträde af delegare, öfver¬
låtelse eller dylikt undergått ändring, sådant genast anmälas och vidare skall, der¬
est icke i den af lagen bestämda ordning vissa rättsegande tillåtit firmans bibe¬
hållande vid den gamla benämningen, ny firma antagas och anmälas till registre¬
ring. Sålunda skall t. ex. vid dödsfall anmälan afse dels sjelfva dödsfallet, dels
utredning af den verkan dödsfallet medför till förändring af firman. Om de anmäl-
ningsskyldige dervid förklara sig ämna fortsätta rörelsen under oförändrad firma,
måste de vid anmälan lagligen styrka, att tillåtelse dertill lemnats af alla dem, på
hvilkas medgifvande frågan enligt 9 § beror. Denna bevisning skall af myndigheten
pröfvas. Hvilken åtgärd skall då myndigheten vidtaga, om bevisningen eller anmä¬
lan i öfrigt är otillfredsställande? Skall registreringen af anmälan i dess helhet
vägras — hvilkot 2 § synes antyda —• eller skall dödsfallet anmärkas men dess
inflytelse till firmans förändring tills vidare lemnas å sido? I båda fallen varder
registret vilseledande. Då förslaget synes derutinnan lemna myndigheterna och.all¬
mänheten utan tillräcklig ledning, torde ett förtydligande af dess mening vare sig
här eller annorstädes böra meddelas.»
Justitierådet Olivecrona, som hänvisade till hvad han yttrat vid §§ 1 samt
5 och 6, instämde i dessa af Justitierådet Örbom framstälda anmärkningar.
20 §.
Justitierådet Örbom, med hvilken Justitierådet Olivecrona förenade sig, yttrade:
»Stadgandet i denna § har enligt motiven till uppgift att bereda skydd mot
namnförfalskningar. Att stadgandet i sådant hänseende är alldeles värdelöst, synes
mig uppenbart och det torde följaktligen böra uteslutas, så vida det icke kan för¬
svara sin plats såsom ordningsföreskrift.»
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
35
21 §.
Justitieråden Olivecrona, von Segebaden och Örbom förenade sig om föl¬
jande yttrande:
»Af denna §:s lydelse, jemförd med komiterades motivering, framgår, att för¬
slaget afser att här uttala en bevisningsregel af genomgripande betydelse, den nem¬
ligen, att eu hvar måste anses ega vetskap om det som registrerats och kungjorts,
och att han från följderna af en okunnighet derom icke kan freda sig, med mindre
af omständigheterna framgår, icke blott att han verkligen varit okunnig om det kun¬
gjorda förhållandet, utan ock att han icke kunnat derom hafva kunskap. Ehuru
förslaget här använder uttrycket »bort hafva kunskap» och sålunda synes lemna
åt särskild pröfning att afgöra, huruvida någon såsom pligt ålegat att känna det
ifrågavarande förhållandet eller icke, torde dock af motiven med tillräcklig tydlig¬
het framgå, att han till sitt fredande endast eger åberopa faktiska förhållanden,
som gjort för honom omöjligt att förvärfva berörda kunskap. Men en föreskrift, som
med sådan stränghet vill genomföra en föreställning, som i de flesta fall skulle sakna
all motsvarighet i verkliga förhållandet, den nemligen att handelsregistrets innehåll
är för alla bekant, vore allt för mycket stridande emot den här i landet rådande
uppfattning om hvad med rättvisa och billighet är förenligt, för att kunna till
införande förordas. Till förmån för de näringsidkare, som i handelsregistret upp¬
tagas, skulle ett sådant stadgande skapa icke blott en presumtion om vetskap,
hvilken genom bevisning om motsatsen kunde vederläggas, utan en sådan vetskap
skulle åläggas en hvar, köpman eller icke, såsom en pligt, från hvilken han endast
kunde befria sig så vida det i följd af särskilda omständigheter varit honom omöj¬
ligt att fullgöra densamma. Utom detta torde det med skäl kunna ifrågasättas,
huruvida ett dylikt till bevisningsreglérna hörande stadgande, lösryckt från dessa,
har sin rätta plats i förevarande lag och fullgiltiga grunder synas således finnas för
eu hemställan om hela denna §:s uteslutande ur lagförslaget.»
Justitierådet Abergsson anförde: »Hufvudsyftet med inrättandet af ett han¬
delsregister synes vard, jemte beredande af firmaskydd, att allmänheten skall genom
handelsregistret, hvilket alltid är tillgängligt och hvars innehåll i föreskrifven ord¬
ning kungöres, erhålla kännedom om vissa förhållanden, som kunna inverka på
bedömandet af firmas soliditet och ansvarighet för ingångna förbindelser. Men om
lagen i detta afseende skall anses hafva någon betydelse, måste kungörandet af de
till handelsregistret anmälda förhållanden antagas ske, icke blott för att tillfreds¬
ställa allmänhetens nyfikenhet, utan i ändamål att medföra legal verkan. Den
lagliga verkan af kungörandet skulle icke vara något annat än att det kungjorda
förhållandet presumeras vara af alla kändt. Uteblifvet kungörande skulle hafva
till följd att förhållandet icke kunde antagas vara af allmänheten kändt, Om nu
så är, att lagen skall hafva denn^. rättsliga verkan, synes mig detta böra i lagen
36
Kongl. Maj:ts A åd. Proposition N:o 2.
tydligen uttalas, på det att af densamma må klart framgå, att handelsregistret är
icke allenast ett nyfikenhetsregister, utan en urkund af rättslig betydelse. Till
följd häraf lemnar jag 21 § i förslaget utan anmärkning, med hemställan allenast,
att uttrycket: »Yppas tvist derom» måtte utbytas mot orden: »Beror tviste¬
frågas afgörande deraf», eller något dylikt,
att orden: »i ortstidningen» uteslutas, då allmänhetens trygghet synes fordra,
att den rättsliga verkan af gjord anmälan icke inträder förr, än kungörandet full¬
ständigt genomgått de af lagen föreskrifna former,
samt att det i 21 § föreslagna stadgande flyttas till första kapitlet om
handelsregister, för att icke behöfva upprepas i kapitlet om prokura, i afseende
hvarå jag, lika med komiterade, anser stadgandet jemväl böra tillämpas.»
Denna § lemnades af Justitierådet Ahlgren utan annan anmärkning, än att
han lika med Justitierådet Abergsson ansåg det deri föreslagna stadgande böra
hafva sin plats i 1 kap.
22 §.
Då, hvad angår bolagsstyrelse, det egentligen är styrelsen i dess helhet, som
enligt 5 § har anmälningsskyldighet och hvilken således låtit försummelse af ifråga¬
varande beskaffenhet komma sig till last, ehuru samtlige ledamöterne af styrelsen
böra vara för osådan försummelse ansvarige, hemstälde Justitieråd eu von Segebaden,
Ahlgren och Abergsson att paragrafen måtte gifvas följande förändrade lydelse:
»lörsummas anmälan, som ofvan föreskrifves, då skall enskild näringsidkare,
bolagsman, ledamot i bolagsstyrelse eller annan, som till sagda försummelse
gjoit sig skyldig, stiaffas med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.»
o
Justitierådet Abergsson tilläde vidare: »Billigt hvad jag förut antydt synes
handelsregistrets uppgift vara, bland annat, att bereda skydd för innehafvare!! af
firma mot intrång af annan, som skulle vilja olofligen begagna samma firma. Detta
skydd skulle ligga deri, att, om någon till inregistrering anmälde firma, som icke
tydligt skilde sig från förut inskrifven, registrering komme att vägras. På det att
skyddet måtte blifva fullständigt, hemställer jag, huruvida icke ansvar bör stadgas
jemväl för det fall, att firma, som liknar förut inregistrerad firma, begagnas af
näringsidkare inom samma kommun, vare sig utan all anmälan eller efter det regi¬
strering vägrats.»
Justitierådet Örbom anförde: »Att det skydd, som genom förslaget skulle
beredas åt firma, vare sig registrerad eller icke, är ytterst ringa, har jag redan
haft tillfälle att framhålla. Det är endast underlåtenheten att göra anmälan, som
enligt förslaget är straffbar, men icke den obehöriga annekteringen eller använd¬
ningen af en firma. Om t. ex. A. Andersson, under iakttagande af alla lagstad¬
gade formaliteter, anmäler sig ämna idka handel^under firma A. Andersson & Comp.,
37
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.
men registrering vägras emedan en sådan firma förut finnes registrerad, kan anmä¬
laren, om han det oaktadt använder nyssnämnda firma, ej beläggas med straff
enligt förslaget. Jag förutsätter nemligen härvid att det ej gerna kan vara för¬
slagets mening att den omständighet att gjord anmälan till följd af formel brist
icke varder registrerad skall föranleda dertill, att anmälaren anses såsom den
der alldeles underlåtit att göra anmälan och följaktligen varder straffbar enligt 22'
§. Det särskilda firmaskydd, som uppgifves vara ett af förslagets ändamål, torde
således icke vara vunnet och, då vägrad registrering icke skall kungöras, erhåller
icke heller allmänheten ringaste varning derom att två lika benämnda firmor
finnas.»
»Eu annan fråga, som icke med önskvärd tydlighet besvaras i förslaget, är
den huruvida underlåtenheten allenast en gång är straffbar eller om nytt åtal och
ansvar kan, så länge underlåtenheten fortfar, gång på gång ega rum. Då enligt
grunderna för 4 kap. 2 och 3 §§ strafflagen den fortfarande underlåtenheten måste-
utgöra ej ett nytt brott utan allenast fortsättning af det förut bestraffade, lärer
nytt ansvar oj kunna ådömas med mindre särskild bestämmelse derom i lagen
införes.»
»Med erinran derjemte om angelägenheten af att redaktionen i afseende å
styrelseledamöters ansvarighet förtydligas, hemställer jag att de ofvan anmärkta
bristerna måtte afhjelpas; och får jag till ledning derutinnan i tillämpliga delar
hänvisa till 12 och 13 §§ varumärkeslagen äfvensom 18 § i förordningen om ut¬
vidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864.»
Justitierådet Olivecrona gillade den hufvudsakliga syftningen af Justitierådet
Örboms anmärkning vid denna §.
3 Kap.
Om prokura.
o
Justitierådet Abergsson yttrade: »I afseende å lagstiftningen angående pro¬
kura synes mig det vigtigaste syftemålet vara, att prokuristens befogenhet eu gång
för alla i sjelfva lagen bestämmes och att uppdraget der göres så vidsträckt och
utan inskränkningar, som möjligt, på det att tredje man, då han inlåter sig i trans¬
aktioner med prokuristen, icke må behöfva befara, att dennes hufvudman undan¬
drager sig följderna af prokuristens åtgörande. Prokuristen bör derföre anses vara
satt till generalfullmägtig för hufvudmannen i dennes egenskap af affärsman. Det
synes mig icke vara tillräckligt att stadga, att principalen är bunden af de aftal,
prokuristen sluter i det, som angår rörelsen. Prokuristen har att, utom afslu-
tande af aftal, vidtaga äfven andra åtgärder. Uttrycket aftal, som angår rörelsen,,
kan gifva anledning till svårlösta tvister, huruvida aftal, som blifvit af prokuristen
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
slutna, angå rörelsen eller icke. För min del föredrager jag de ordalag, som vid
beskrifning af prokuristens uppdrag blifvit begagnade i det på Stockholms handels-
ock sjöfartsnämnds föranstaltande utarbetade lagförslag, enligt hvilket prokura inne¬
bär bemyndigande för prokuristen att sköta principalens rörelse och teckna hans
firma, hvartill kunde läggas bestämmelsen, att han dervid eger handla med samma
befogenhet som principalen sjelf.»
»Det kan visserligen sättas i fråga huruvida principalen kan finnas benä¬
gen att lemna ett så vidsträckt uppdrag, men jag anser detta med skäl kunna
åläggas honom såsom vilkor för tillgodonjutande af beqvämligheten att när som
helst kunna ställa sig i legal förbindelse med allmänheten genom ombud, utan att
behöfva vid hvarje tillfälle utställa fullmagt. Ej heller lärer någon affärsman till
prokurist antaga annan än den, till hvilken han hyser det mest oinskränkta för¬
troende. Emellertid anser jag nödvändigt att i lagen bestämma, att handelsbolag
icke kan antaga prokurist, der ej alla bolagsmännen äro derom ense, likasom för
aktiebolag, hvilka hittills icke begagnat prokurister, torde, för den händelse det
anses vara af nytta att prokura äfven kan af sådant bolag meddelas, böra stad¬
gas, att prokurist kan af styrelsen antagas endast då bolagsordningen sådant med-
gifver.»
»Vidare anser jag det vara af vigt, att anmälan om prokura till ömsesidig
båtnad göres obligatorisk. Derigenom att allmänheten i följd af sådan anmälan
erhåller kännedom om prokurauppdraget, beredes affärsrörelsen den lättnad, som
föranledes deraf, att prokuristen icke behöfver vid hvarje transaktion vara försedd
med sin fullmagt. Den, som afsluter ett aftal med annans prokurist, bör nemligen,
om han vill ega fullkomlig visshet, att principalen icke må kunna undandraga sig
affären, vara beredd att styrka, att den person, med hvilken han kontraherat,
verkligen vid det tillfället var den ifrågavarande firmans prokurist, således icke
blott att han blifvit dertill antagen, utan äfven att uppdraget icke upphört. Så¬
vida han icke skall vara reducerad till en ofta osäker vittnesbevisning, skulle han,
derest prokuran icke vore allmänligen kungjord, nödgas affordra prokuristen ett
exemplar af dennes fullmagt, ehuru visserligen denna försigtighet i praktiken icke
i allmänhet iakttages. Om åter en i viss form gjord anmälan till handelsregistret
göres identisk med prokuristfullmagt och ett sålunda anmäldt uppdrag förklaras,
såvidt på tredje mans rätt inverkar, gällande intill dess uppdragets återkallande
blifvit till handelsregistret anmäldt, eger allmänheten i den officiella urkunden för¬
varad den bevisning, som, på sätt ofvan antydts, eljest kan i tvistiga fall blifva
svår att åstadkomma, likasom principalen, efter anmälan om återkallande af pro¬
kura, i samma urkund eger bevisning derom, att allmänheten blifvit om återkallel¬
se]! underrättad.»
»För att närmare utveckla och åskådliggöra mina åsigter i detta ämne, tillå¬
ter jag mig framlägga följande utkast till lagförslag angående prokura:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
§•
39
»Enskild näringsidkare, så ock aktiebolags styrelse, då bolagsordningen det
medgifver, samt annat bolag, då samtlige delegarne äro derom ense, kan skriftligen
meddela viss man fullmakt eller förordnande att vara firmans prokurist.»
»Sedan anmälan till handelsregistret skett om antagande af prokurist, vare
det lika gilt, som om skriftlig prokura meddelats.»
§•
»Prokura innebär uppdrag för prokuristen att, med samma befogenhet som
hufvudmannen, sköta rörelsen och teckna firman; dock må han icke, utan särskildt
bemyndigande, afhända hufvudmannen fast egendom eller medgifva inteckning deri.
Prokurist eger, sjelf eller genom, ombud, föra hufvudmannens talan inför domstolar
och andra myndigheter, så ock å hans vägnar ingå förlikning.»
§•
»Prokura kan anförtros åt flere på sådant sätt att uppdraget endast må ut—
öfvas af dem gemensamt (kollektiv-prokura); dock bör denna inskränkning i proku-
risternas befogenhet, för att kunna åberopas mot tredje man, vara till handels¬
registret anmäld och i laga ordning kungjord.»
»I öfrigt kan prokuristens befogenhet icke med laga verkan mot tredje man
begränsas, vare sig till viss tid eller annorledes. Anmälan om sådan begränsning
må icke i handelsregistret intagas.»
§•
»Lika lydande med 26 § i komiterades förslag, rörande det sätt, hvarpå
prokurist bör å firmans vägnar meddela underskrift.»
§.
»Prokura kan när som helst återkallas; dock skall återkallelse!), för att
anses gällande mot tredje man, vara till handelsregistret anmäld och i laga ord¬
ning kungjord.»
»Hufvudmannens död medför icke prokurans upphörande.»
»Då prokura meddelats eller återkallats, skall anmälan derom genast göras
till det handelsregister, i hvilket firman finnes inskrifven. Då anmälan sker om
40
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.
antagande af prokurist, skall anmälningsskriften underskrifvas för handelsbolag af
samtlige bolagsmännen och för aktiebolag af styrelsens samtlige medlemmar. Under¬
skrift å anmälan om antagande af prokurist skall alltid vara af vittnen styrkt.»
»Då prokura anmäles, skall prokuristen på samma gång egenhändigt teckna
firman och sin underskrift i handelsregistret eller i ett särskildt tillägg till detta,
så vida icke denna teckning verkstälts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen
styrkt.»
§•
»I fråga om hvem anmälningsskyldigheten åligger och om ansvar för för¬
summad anmälan gäller hvad angående anmälan af firma är stadgadt.»
I detta yttrande instämde Justitierådet Ahlqren.
Justitieråden von ksegebaden och örbom förenade sig om följande anmärk¬
ningar:
Vid 23 §.
Enär hvad angick omfånget af det uppdrag, en prokurafullmagt skulle med¬
föra, den inskränkning i nämnda afseende, som förslaget innebär, i ty att hufvud-
mannen skulle vara bunden af de aftal, prokuristen ingått, endast i händelse de¬
samma anginge rörelsen, sannolikt skulle hos dem, som med prokuristen komme i
förbindelse, föranleda en osäkerhet i afseende å hans behörighet, som, till men för
näringslifvet, skulle verka derhän att lagens ändamål i väsentlig mån förfelades,
funno Justitieråden sig böra hemställa, att prokuristens befogenhet icke blefve i
annan mån inskränkt, än såvida de af honom vidtagna åtgärder och rättshandlingar
icke med någon som helst handelsrörelse kunde ega gemenskap, och att således
prokuristen skulle ega att i allt hvad till handels och närings bedrifvande hörer
handla å sin hufvudmans vägnar och teckna hans firma; i sammanhang hvarmed
Justitieråden hemstälde, att i stället för att förslaget hufvudsakligen framhölle den
af redan befintlig lag tillräckligt tydligt angifna verkan, som prokuristens åtgärder
i afseende å hufvudmannen skulle medföra, den behörighet, som prokurauppdraget
skulle innebära, borde, såsom å detta ställe varande hufvudsak, med tydlighet och
fullständighet angifvas, dervid särskildt borde iakttagas, att aftals slutande icke
utgjorde mera än en del af de åtgärder, som komme att blifva föremål för en
prokurists verksamhet.
I betraktande af vigten af det uppdrag, prokuran innebure, ansågo Justitie¬
råden att prokura, för att i afseende derå skulle blifva gällande de bestämmelser
lagen innehölle, alltid skulle meddelas skriftligen, och att, ehuru det knappast vore
att förmoda, att prokura utfärdades för att gälla i innehafvarens hand, det likväl
till förekommande att så skedde borde i lagen föreskrifvas, att prokura skulle vara
stäld å viss person.
41
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Vidare hemstälde Justitieråden, att uttrycket »med gäld belasta hans fasta
egendom» såsom icke fullt egentligt måtte utbytas mot orden: »med inteckning
belasta hans fasta egendom».
Beträffande senare stycket i denna §, ansågo Justitieråden ett stadgande af
denna beskaffenhet icke ligga inom området för förevarande lag, utan tillhöra rätte¬
gångsordningen.
Vid 25 §.
Då, i händelse behof förefinnes att göra en begränsning i det lemnade upp¬
draget, det icke borde genom lagen tillåtas att för detta begagna en benämning,
som enligt lagen skulle hafva sin förnämsta betydelse deri att den uteslöte all så¬
dan begränsning, hemstälde Justitieråden, att orden, »som är i god tro» måtte utgå
och sålunda åt vederbörande öfverlåtas att för begränsade uppdrag välja en annan
form än prokuran.
Vid 26 §.
Af enahanda skäl, som vid 12 § föranledt en hemställan att samma §
måtte ur förslaget uteslutas, ansågo Justitieråden att jemväl den nu förevarande
boi'de utgå.
Vid 27 §.
\
Då, under förutsättning att, såsom vid 23 § blifvit hemstäldt, prokura alltid
komme att utfärdas till viss person, det stadgande, som här föreslagits, icke vore
erforderligt, hemstälde Justitieråden att denna § måtte under nämnda förutsättning
uteslutas.
Vid 29 och 30 §§.
På enahanda grunder, som vid 21 § anförts emot antagandet af den der¬
städes föreslagna och enligt sista stycket af 30 § jemväl i fråga om återkallelse
af prokura tillämpade grundsats, angående verkan af de i handelsregistret införda
och kungjorda anteckningar, ansågo Justitieråden sig böra afstyrka, att en anmälan
om återkallelse skulle kunna medföra sådan verkan; och då, i händelse denna ver¬
kan uteblefve, den väsentligaste förmånen af en prokuras införande i handelsregi¬
stret komme att förfalla, hemstälde Justitieråden, att såväl 29 som 30 § under
nämnda förutsättning måtte utgå.
Justitierådet Olivecrona hänvisade till hvad han yttrat rörande förslaget i
sin helhet och ansåg olämpligt att först söka lagstifta angående prokura utan att
Bill. till Iiilcsd. Prof. 1887. B. 1 Samt. 1 Afd. 2 Iläft. 6
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
i sammanhang dermed något förslag framlades, som utvisade i hvad syftning man
tänkt sig att eu omarbetning af 18 kapitlet Handelsbalken om syssloman skulle
ega rum. För sin del gillade han att §§ 26—27 skulle, på sätt det föreslagits,
uteslutas, så mycket hellre som, enligt hans uppfattning, äfven öfrige §§ rörande
prokura borde likaledes ur förslaget försvinna.
4 Kap.
Allmänna bestämmelser.
Då de under detta kapitel föreslagna stadgande!!, med undantag af 31 §,
om hvars uteslutande ur förslaget Högsta Domstolen vid 5 § gjort hemställan, och
de i 36 § meddelade bestämmelser beträffande lagens trädande i kraft och tillämp¬
lighet hvad redan befintlig näring angår, i öfrigt vore af den beskaffenhet, att de
hvar för sig så nära anslöte sig till innehållet af andra i förslagets föregående de¬
lar meddelade bestämmelser, att de icke lämpligen borde derifrån skiljas, hemstälde
Högsta Domstolen, att lagen måtte inskränkas till de tre första kapitlen, hvarpå
36 §:s stadgande kunde följa utan särskild paragrafbeteckning.
32 §.
Denna §, såsom tillhörande det i 1 kap. afhandlade ämne, ansåg Högsta
Domstolen böra dit uppflyttas.
33 §.
Likaledes hemstälde Högsta Domstolen, att denna §, i hvilken borde be¬
stämdt uttalas, att klagan finge i besvärsväg föras emot der omförmälda beslut,
måtte förenas med 2 §.
34 §.
Då någon annan ansvarsbestämmelse icke i lagförslaget förekomme, än i
22 §, hemstälde Högsta Domstolen, att denna § måtte förenas med 22 §.
Vidare och då en bestämmelse om orten, der åtal skulle anhängiggöras, icke
torde böra saknas, ville Högsta Domstolen erinra derom, att eu sådan bestäm¬
melse borde införas, och ansåg att domstolen i den ort, der rörelsen drifves, borde
vara forum för omförmälda åtal.
35 §.
Då detta stadgande lämpligare borde följa omedelbart efter den föreskrift,
från hvilken detsamma utgör ett undantag, faun Högsta Domstolen stadgandet
böra flyttas till 5 §.
43
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Slutligen fann Högsta Domstolen sig böra erinra derom, att det vore så
mycket nödvändigare att, innan detta förslag såsom proposition förelädes Riksdagen,
bestämmelser infördes om bvilka författningar genom den nya lagen skulle anses
uppbäfda eller ändrade, som derigenom betydelsen af vissa lagens stadganden
skulle tydligare framträda; och ansågo Justitieråden Olivecrona, von Segebaden
och örbom i nämnda afseende, att de i förslagets 36 § omförmälda förordningar
den 28 Juni 1798 och den 30 Maj 1879 borde förklaras upphäfda, att erforderliga
ändringar borde vidtagas i förordningen angående aktiebolag den 6 Oktober 1848,
samt att det vidare borde angifvas, att ändring skedde i de bestämmelser af 18
kap. Handelsbalken, som mot förevarande lag vore stridande, och, i fall senare
stycket af 23 § blefve bibehållet, jemväl i häremot stridande bestämmelser i 15
kap. Rättegångsbalken.
Justitieråden Alilgren och Abergsson instämde häri, utom hvad angick 18
kap. Handelsbalken och 15 kap. Rättegångsbalken, hvilka bemälde Justitieråd
ansågo icke behöfva omnämnas. Kapitlet om prokura vore en speciallag rörande
visst slag af syssloman, som icke stode i direkt strid med de allmänna stadgandena
angående sysslomanskap. Att prokuristen af lagen förklaras jemväl med hänsyn
till rättegångar vara principalens generalfullmägtig vore jemväl ett specialstadgande,
som icke stode i direkt strid med lagen om advokatfullmagter.
Ex protocollo
Otto Rooth.
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår enden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Fredagen den 3 December 1886,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern TlIEMPTANDEK,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrijn SVÄRD,
Statsråden: LovÉN,
VON Steyern,
Friherre VON Ottek,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde i underdånighet:
»I de förslag till lagar angående handelsregister, firma och prokura, som
utarbetats af komiterade från Sverige, Norge och Danmark, har i 16 § 4 mom.,
lika för alla tre rikena, intagits den bestämmelse, att då i handelsbolag (solidariska
bolag) icke hvarje bolagsman för sig skulle hafva rätt att teckna firman, bolaget
borde till handelsregistret anmäla hvem bland bolagsmännen sådan rätt tillkomme,
samt huruvida rättigheten endast kunde utöfvas af flere i förening. I sammanhang
härmed innehåller förslagens 12 § den ordningsföreskrift, att om genom aftal är
bestämdt, att rättighet att teckna handelsbolags firma endast tillkommer flere
bolagsmän i förening, desse böra verkställa firmateckningen så, att de jemte firman
underskrifva sina namn.
När Högsta Domstolen hördes öfver detta förslag, anmärktes att vår lag,
som i 15 kap. 2 § Handelsbalken stadgar, att bolagsmän svara, en för alla och
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
45
alla för en, till den handel, endera för bolaget sluter, ej medger något undantag
från nämnda regel, och att donna ovilkorliga ansvarighet icke torde, på sätt firma-
lagförslaget förutsatte, kunna genom något aftal rubbas, derest icke en lagför¬
ändring skedde, som medgåfve bolagsmännen eu rättighet i detta afseende.
Då en sådan rättighet, som i andra länders handelslagstiftning redan är
bolagsmän förbehållen och som upptagits i Lagberedningens förslag till Handels¬
balk, lärer inom handelsverlden anses synnerligen eftersträfvansvärd och icke mött
någon gensägelse bland dem, som yttrat sig öfver komiterades förslag, har jag,
dels af denna anledning och dels för att bereda möjlighet att genomföra firma¬
lagförslaget äfven i denna del, låtit inom Justitiedepartementet utarbeta förslag
till författning, som i det skick, hvari bolagslagstiftningen för närvarande befinner
sig, lämpligast torde böra erhålla formen af ett tillägg till 15 kap. IJandelsbalken.
Jag hemställer underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes jemlikt 87 § Regerings¬
formen inhemta Högsta Domstolens yttrande öfver ifrågavarande förslag, som är
af följande lydelse:
Förslag
till
Lag angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken.
Härigenom förordnas som följer:
Hafva delegare i bolag, hvarom i 15 kap. Handelsbalken sägs, sins emellan
öfverenskommit, att endast någon eller några af dem, eller endast några eller alla
i förening, må handla å bolagets vägnar; och sluter någon, med vetskap derom,
aftal med bolagsman, som icke är behörig att för bolaget handla, vare det aftal
ej för bolaget bindande.»
Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t, Konungen lemna nådigt bifall.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
46
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol Måndagen den 10 Januari 1887.
Första rummet.
Närvar and o:
Justitieråden: ÖLIVECRONA,
ÖSTERGREN,
Wedberg,
ÖRBOM,
Åbergsson,
Herslow,
Norberg.
Sedan, enligt Högsta Domstolens beslut den 14 December nästlidna år, det
till Högsta Domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade förslag till Lag
angående tillägg till 15 kap. Handelsbalkcn mellan Högsta Domstolens ledamöter
cirkulerat, så företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande berörda för¬
slag bilagdt detta protokoll.
Justitierådet Norberg yttrade:
Giltigheten af de grunder, hvarpå det föreslagna stadgandet hvilar, synes
mig otvifvelaktig. Med dessa grunder låta sig ock bestämmelserna i 15 kap. Han-
delsbalken väl förenas. Föreskriften att bolagsmän ega svara, alla för en och en
för alla, till den andel, som för bolaget slutes, kan enligt min uppfattning icke
utgöra hinder för bolagsmännen att angående uteslutande befogenhet för en eller
flere bland dem att i större eller mindre omfattning handla för bolaget sins emel¬
lan ingå öfverenskommelse, med den verkan att hvad sålunda blifvit dem emellan
aftaladt gäller äfven gent emot en hvar annan, som derom eger vetskap. Någon
häremot stridande lagtillämpning har hittills icke heller gjort sig gällande, så vidt
jag kunnat erfara; och frågan, huruvida till följd af transaktion, som i bolags
47
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
namn af dertill veterligen obehörig delegare inledts med annan person, bolaget må
böra vidkännas någon förpligtelse på annan grund än den nu ifrågavarande —
såsom t. ex. derför att affären kommit bolaget i mer eller mindre mån till godo,
— denna fråga synes mig icke vara berörd af det lagförslag, som nu föreligger.
Ur denna synpunkt kan alltså jag för min del visserligen icke finna det ifrågasatta
tillägget till Handelsbalken behöfligt; men då förslaget eger sin anledning i vissa
bestämmelser, som influtit i uppgjordt förslag till lag angående handelsregister,
firma och prokura, vid hvilka bestämmelser inom Högsta Domstolen anmärkts, att
de hade till förutsättning ett särskildt lagstadgande af nu ifrågavarande syfte, så
har jag icke vid förevarande förslag, hvars lydelse synes mig motsvara det af-
sedda ändamålet, någon vidare erinran att framställa.
Justitierådet Herslow anförde:
Ehuru det i vår lag icke är på något ställe i tydliga ord stadgadt, att
hvarje delegare i ett enskilt handelsbolag eger behörighet att handla å hela bo¬
lagets vägnar, har dock denna uppfattning, på grund af sagda bolags egen natur
och eu småningom utbildad praxis inom haudelsverlden, sedan längre tid tillbaka i
lagskipningen gjort sig gällande såsom eu allmänt erkänd och vedertagen regel.
För min del har jag emellertid aldrig förestält mig, att denna regel skulle vara
så ovilkorlig, att icke en emellan bolagsmännen träffad öfverenskommelse om in¬
skränkning af den enskilde delegarens behörighet i nämnda afseende medför gällande
verkan icke blott emellan bolagsmännen inbördes utan äfven mot tredje man, så
framt denne befinnes verkligen hafva egt vetskap om öfverenskommelseu. Icke heller
har, såvidt jag förnummit, eu motsatt åsigt framträdt i rättskipningen.
Då således den i förslaget uttalade grundsats, hvars rigtighet i och för sig
sjelf synes mig icke kunna bestridas, enligt min tanke redan eger giltighet och
tillämplighet inom vår rätt, har jag icke något att erinra deremot, att samma
grundsats medelst positiv lag ytterligare befästas; och har jag i afseende å redak¬
tionen ingen annan anmärkning, än att det förefaller mig såsom eu oegentlighet,
att den föreslagna lagen betecknas såsom tillägg till 15 kapitlet Handelsbalken, då
den regel, som genom det ifrågasatta stadgandet skulle modifieras, icke återfinnes
i nämnda kapitel och detta stadgande icke heller är afsedt att såsom en ny § eller
del af en redan befintlig sådan inrymmas i samma kapitel.
Med anledning af den i statsrådsprotokollet meddelade antydningen om ända¬
målet för ifrågavarande lagförslag, anser jag mig böra särskildt framhålla, att hvad
jag ofvan yttrat icke innefattar något omdöme till förmån för försöket att på grund¬
valen af vår lags nu gällande, torftiga och bristfälliga bestämmelser angående den
materiella bolagsrätten införa eu ordnad lagstiftning rörande handelsregister, firma
och prokura.
Justitierådet Örbom yttrade:
Det förevarande förslaget, betraktadt allenast såsom ett tillägg till nu gällande
lag i 15 kap. Handelsbalken, föranleder till eu början till den erinran från min
48
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
sida att det synes föga lämpligt och alls icke nödigt att — medan . den åt sär¬
skild komité uppdragna revisionen och omarbetningen af bolagslagstiftningen i dess
helhet som bäst pågår — det ifrågavarande fragmentet deraf lösryckes ur sitt na¬
turliga sammanhang och göres till föremål för särskild lagstiftningsåtgärd.
Men då af Herr Departementschefens yttrande vid remissen af förslaget torde
framgå att närmaste och hufvudsakliga, om ej enda anledningen till förslagets fram¬
läggande varit icke dess behöflighet i förhållande till nu gällande lag utan om¬
sorgen att möjliggöra genomförandet af vissa bestämmelser i 12 och 16 §§ af det
på Justitiedepartementets vidare handläggning beroende förslaget till lag angående
handelsregister, firma och prokura, anser jäg, som deltagit i det sistnämnda för¬
slagets granskning i Högsta Domstolen, mig pligtig att tillse huru det remitterade
förslaget skulle komma att ställa sig i förhållande till en förväntad ny lagstiftning,
öfverensstämmande med förslaget till firmalag.
Af sådan anledning får jag erinra derom att sistnämnda förslags 21 § inne¬
håller bestämmelser, hvilka, derest de godkännas, komma att åt det remitterade
förslaget i en väsentlig del gifva eu helt annan betydelse än det under nuvarande
lag eger. Denna § innebär i korthet att hvarje i firmaregistret intaget och på ett
visst föreskrifvet sätt kungjordt förhållande i regeln skall presumeras vara kändt
af tredje man äfven om faktiskt han saknat kännedom derom. Då en dylik pro-
sumtion är främmande för den nuvarande lagstiftningen, inträder sålunda det för¬
ändrade förhållande i ty fall, att, medan enligt nu gällande lag endast den, som
bevisligen egt personlig vetskap derom att bolagsman, med hvilken hän kontraherat,
varit obehörig att handla för bolaget, anses hafva dervid varit in mala fide, dere¬
mot enligt firmalagens 21 § ovilkorligen en hvar, som inlåtit sig i aftal med eu,
jemlikt tillkännagifvande i firmaregistret dertill obehörig bolagsman, skall anses
hafva afvetat obehörigheten och sålunda saknat god tro — om än denna hans goda
tro faktiskt är höjd öfver allt tvifvel.
Emot giltigheten af en dylik presumtion kunna såsom bekant befogade in¬
vändningar göras. I den äldre Lagberedningens förslag till Handelsbalk 13 kap.
14 § — hvarifrån det remitterade förslaget synes vara hemtadt — förekommer
en uttrycklig föreskrift att vetskap om aftal, hvarigenom inskränkning gjorts i
solidarisk bolagsmans rätt att representera bolaget, icke må antagas för bovist
allenast deraf att aftalet blifvit på föreskrifvet sätt hos Rätten anmäldt samt i
allmänna tidningarna kungjordt; och denna föreskrift motiveras med angelägenheten
af att förekomma det missförhållande att tredje man eljest aldrig skulle kunna
anses vara i god tro i dylikt fall. På väsentligen enahanda grunder har ock vid
granskningen af förslaget till firmalag flertalet af de Högsta Domstolens leda¬
möter, som afgifvit yttrande i ämnet, hemstält om 21 §:ns uteslutande ur för¬
slaget. Med hänvisning till hvad dervid anförts tillåter jag mig att nu tillägga
att den ifrågavarande presumtionen hvilar å den i praktiskt hänseende fullkomligt
ohållbara förutsättning att eu hvar samhällsmedlem — således icke endast köpmän —
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.
49
skall städse kafva tillgång till ock kunna ordna, öfverskåda ock i minnet bevara
de tusentals i en följd af årgångar splittrade publikationerna ur ett efter min åsigt
föga ändamålsenligt anordnadt handelsregister sådant som det föreslagna. Ett dylikt
anspråk må visserligen kunna ställas å bankinrättningar ock större näringsidkare
men knappast på de smärre, kvilka, enligt hvad erfarenheten gång på gång utvisat,
i regeln äro okunniga till ock med om de första elementen i bokföring ock andra
för yrkel erforderliga kunskapsgrenar. Men rent af omöjligt är att förutsätta känne¬
dom om handelsregistret kos den stora allmänheten eller kos hvarje enskild landt¬
man eller varutillverkare, som t. ex. beköfver afyttra sina varor på kredit till någon
.handelsfirma. För bolagsmän, som icke hysa förtroende till hvarandra, är det visser¬
ligen i högsta måtto beqvämt att helt enkelt genom en publikation i handelsregistret
skydda sig sjelfva för följderna af ett svek eller öfvergrepp från medbolagsmännens
sida; och då flertalet af de korporationer, som yttrat sig öfver firmalagförslaget, re¬
presenterar handelsintresset, är det lätt förklarligt att förslaget icke af dem mötts
med någon kritik.
Men medan alla fördelarne befinnas på kandelsklassens eller de registrerades
sida, hota olägenheterna och vådorna samhällets öfriga medlemmar utan någon för¬
del. Tillämpad inom det lilla affärslifvet, som representeras af tusentals landt-
handlare och deras vederlikar, kommer den ifrågavarande presumtionen antagligen
att sällan vara till afsedt gagn för samhället i dess helhet utan tvärtom af oheder¬
liga näringsidkare i bedrägliga syften missbrukas till lidande och rättsförlust för
okunniga och oerfarna. Att försök i denna rigtning ej skola saknas är desto sanno¬
likare, då firmalagens 21 § så godt som anvisar vägen derför och det slags be¬
drägeri, som består deri att t. ex. en förutvarande delegare i eu firma eller en del¬
ägare utan signatur utger sig för firmans behöriga representant och i sådan egen¬
skap tillnarrar sig varor på kredit mot en i firmans namn utfärdad skuldförbin¬
delse, åtnjuter det speciella skydd af nämnda § att den bedragne säljaren ovil¬
korligen antages hafva egt vetskap om den mot firman rigtade transaktionens obe¬
hörighet och, såsom saknande god tro, inför lagen betraktas snarare såsom med¬
brottslig i än såsom offer för bedrägeriet.
Det är mig väl bekant att dylika bestämmelser gälla i Norge, Danmark och
annorstädes, men deraf lärer väl icke med någon nödvändighet följa att de passa för
vårt lands förhållanden eller att de ofvan antydda betänkligheterna äro ogrundade.
Äfven under förutsättning att firmarogistret skulle ega någon verklig internationel
betydelse för de nordiska folken — hvilket jag betviflar — synes hänsynen dertill
så mycket mindre böra i och för sig föranleda antagandet af den för vårt rätts¬
system ej passande grundsatsen i omförmälda 21 §, då firmalagen ju i allt fall kan
utan densamma genomföras. För de norrmän eller danskar, som vilja göra affärer
med bolag i Sverige, måste det väl snarare vara en fördel än en olägenhet, om de
kunna göra detta i förlitande på sin faktiska goda tro och äro befriade från de
eljest oundgängliga kostnaderna och obehagen af att hålla och studera jemväl pu-
Bih. till Riksd. Rrot. 1887. B. 1 Samt. 1 Afd. 2 Håft. 7
50
Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.
blikationerna i det svenska registret. Den omständighet att ett fåtal svenskar f
enahanda fall icke skulle åtnjuta motsvarande fördel i Norge och Danmark utan
nödgades skaffa sig del af de norska och danska registren synes mig åtminstone ej?
innebära giltigt skäl att ålägga hela svenska allmänheten ett dylikt eljest onödigt
studium af sitt eget lands publikationer i ämnet.
En annan oegentlighet, som skarpt framträder då förslaget sammanställes med
firmalagen, torde ock böra påpekas. Förutnämnda 12 och 16 §§ i firmalagen
afse ej annan inskränkning i bolagsmans behörighet än beträffande rätten att teckna
firma (signatur) och således uppenbarligen endast skriftligen affattade eller åtagna
förbindelser. Det remitterade förslaget innefattar deremot jemväl alla andra in¬
skränkningar, såsom då bolagsman är betaget att under hvad form som helst munt¬
ligen eller skriftligen ikläda bolaget förpligtelser eller ock hans behörighet be¬
gränsas till en viss gren af rörelsen eller ett visst slag af affärer. Sistnämnda slag
af inskränkningar blifva icke synliga af firmaregistret och presumtionen i 21 § eger
icke tillämpning å dem lika litet som å aftal, hvilka obehörig bolagsman sluter
muntligen å bolagets vägnar utan användande af signatur. Det är lätt att inse-
hvilka förvecklingar, som vid sådant förhållande kunna uppstå. När sålunda t. ex.
den enligt registret obehörige muntligen af eu i faktisk god tro varande person köpt
eller reqvirerat varor men sedermera i liqvid lemnat accept å vexel eller räkning
med begagnande af firmans signatur, skulle aftalet kunna anses vara gilt men det
skriftliga fordringsbeviset varda ogilt.
Skulle nu — allt detta oaktadt — 21 § vinna godkännande, synes det vara.
af behofvet påkalladt att i viss mån modifiera den i det remitterade förslaget stad¬
gade påföljd att aftal, slutet med veterligen obehörig bolagsman, ovilkorligen är
utan verkan emot bolaget. Då vetskapen ej är faktisk utan allenast presumeras,-
bör aftalet, om bolaget gjort sig detsamma till godo, gälla åtminstone så till vida
att bolaget skall godtgöra så mycket som svarar emot nyttan. Då en bestämmelse
i sådant syfte står i analogi med lagens grund i sista mom. af 3 § 18 kap. Handels-
balken i gällande lag och förordas i Lagberedningens förslag till Handelsbalk 13 och
14 § i 13 kap. jemförda med 8 § i 14 kap. (se motiven sidd. 48 och 57), torde
närmare utveckling af skälen derför ej erfordras.
Af hvad jag ofvan anfört torde framgå att jag —- för den händelse att firma¬
lagens 12 och 16 §§ icke. vinna godkännande — anser förslaget böra för när¬
varande förfalla.
Justitierådet Östergren, som ansåg det med förevarande förslag åsyftade mål
icke på ett tillfredsställande sätt kunna ernås utan i sammanhang med en full¬
ständig omarbetning af hela lagstiftningen om bolag, erinrade mot förslagets stad¬
gande, att i händelse bolaget på grund af aftalet bekommit på kredit köpte varor
eller erhållit penningeförsträckning, men vägrade betala köpeskillingen eller åter¬
gälda det försträckta, det syntes obilligt att bolaget skulle göra vinst genom
det af bolagsmannen slutade aftalet.
51
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Justitierådet Olivecrona anförde:
Jag har alltid, vid tolkningen af 15 kapitlet Handelsbalken, varit af den åsigt,
att den i samma kapitel uttalade grundsats om alla bolagsmäns solidariska an¬
svarighet för den handel, som endera af dem sluter, icke kan genom öfverenskom¬
melse dem sins emellan rubbas på ett sätt, som inverkar på tredje mans rätt.
Denna grundsats är en följd af det solidariska bolagets egen natur och fordran af
lika rättigheter för dem, som bära lika skyldigheter. Och för att upphäfva eller
modifiera denna grundsats är ett nytt uttryckligt lagstadgande utan tvifvel erforder¬
ligt. Det nu föredragna förslaget till Lag angående tillägg till 15 kapitlet Handels¬
balken synes emellertid vara afsedt att bryta samma grundsats för att såmedelst
kunna bereda framgång åt det förut till utlåtande af Högsta Domstolen remitterade
förslaget till Lag angående handelsregister, firma och prokura. Men på sätt jag till
Högsta Domstolens protokoll för den 17 November 1885 redan yttrat, torde det
ingalunda vara gagneligt utan måhända tvärtom olämpligt att stifta ny lag an¬
gående firma och prokura, innan man först skapat sig eu fast basis härför i en
tidsenlig fullständig lagstiftning om bolag och dess särskilda arter. Då, såsom be¬
kant, ett förslag till sådan lagstiftning är under bearbetning torde det vara så
mycket större skäl att afvakta resultatet deraf, på det att icke hvad nu möjligen
kan beslutas i afseende på ändring af förutnämnde kapitel i Handelsbalken råkar
i strid med eller blir till hinder för genomförande af de principer, som böra blifva
bestämmande vid en ny lagstiftning rörande bolag.
Då jag är af samma mening som Justitierådet Örbom i afseende på de af
honom uttalade betänkligheter och anmärkningar vid nu ifrågavarande förslag, in¬
stämmer jag till alla delar i hvad han derom yttrat.
Justitieråden Wedberg och Abergsson lemnade förslaget utan anmärkning.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Utdrag af protokollet öfver justitiedeparternentsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Lör¬
dagen den 22 Januari 1887,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve EheensVÅRD,
Statsråden: LovÉN,
VON Steyern,
Friherre VON Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Justitieråden: ÅHLGREN,
Åbergsson.
Departementschefen Statsrådet von Steyern anmälde i underdånighet det af
komiterade från Sverige, Norge och Danmark uppgjorda förslag till lag angående
handelsregister, firma och prokura jemte deröfver afgifna yttranden dels af Högsta
Domstolen och dels af Kommerskollegium, som innan dess utlåtande afgafs infordrat
utlåtanden i ämnet från handels- och sjöfartsnämnderna och andra handelskorpora-
tioner i de större städerna.
Departementschefen anförde vidare:
»Sedan Riksdagen i skrifvelse den 9 Maj 1876 anhållit att Eders Kongl
Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetande af en fullständig handelslag för Sverige,-
äfvensom egna omsorg deråt, att öfverensstämmelse, så vidt ske kunde, med mot¬
svarande norsk och dansk lagstiftning dervid åstadkommes, har det gemensamma,
lagstiftningsarbete, som på grund af nämnda skrifvelse kommit till stånd, redan.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 2.
53
ledt till antagande år 1880 af vexellagar och år 1884 af lagar om skydd för varu¬
märken, hvilka lagar äro af lika innehåll för de tre rikena. Samma komiterade,-
hvilka utarbetat förslag till sistnämnda lag, hafva sedermera jemväl afgifvit det för¬
slag till lag angående handelsregister, firma och prokura, som jag inför Eders Kongl.
Maj:t nu anmält.»
Efter att hafva redogjort för förslagets och de öfver detsamma afgifna ytt¬
randens innehåll, fortsatte Departementschefen:
»Det ämne, som sålunda upptagits till behandling, är visserligen icke af den
betydelse i internationell hänseende, som lagen om skydd för varumärken, i ty att
det af lätt insedda skäl ej kan komma i fråga att genom inskrifning i svenskt
handelsregister bereda skydd åt utländska firmor och tvärtom. Men detta hindrar
ej, att likhet i lagstiftning äfven i sådana fall, der ömsesidighet ej kan kräfvas eller
medgifvas, är för underlättande af den internationella samfärdseln af utomordentlig,
vigt, och att ordnandet af handelsregistren och hvad dermed har gemenskap följ¬
aktligen icke eger allenast ett lokalt intresse för hvarje rike. Man inser lätt —
för att endast välja några några exempel — fördelarna deraf att våra köpmän i
främmande länders handelsregister finna upplysningar om samma förhållanden, om
hvilka de äro vane att söka kännedom i våra, att enahanda rättsliga verkan gifves
åt inskrifningarna i handelsregistren vare sig de skett i det ena eller det andra
landet, att till allmänhetens skyddande mot vilseledande firmabeteckningar samma
regler angående firmas bildande uppställas i olika länder, samt att öfverallt samma
bestämmelser gälla i fråga om det begrepp, som fästes vid prokuran, och den be¬
hörighet, som tillkommer en prokurist, då det gäller att göra de aftal han sluter
eller de åtgärder, han i öfrigt vidtager, bindande för hufvudmannen.
Det måste derföre anses såsom ett godt resultat af det internationella lag¬
stiftningsarbetet, att man lyckats i allt väsentligt åstadkomma för alla tre rikena
öfverensstämmande lagförslag i det nu föreliggande ämnet.
Fördelarna af detta resultat förringas icke i någon mån deraf, att de tre
förslagen i vissa delar skilja sig från hvarandra. Jag kan icke tillmäta någon be¬
tydelse åt den af en ledamot i Högsta Domstolen gjorda sammanställning af det
antal paragrafer i de särskilda lagarna, som kunnat bringas till fullständig öfver¬
ensstämmelse med hvarandra, och det antal, som sins emellan företer vissa olikheter,
en sammanställning, som leder till det aritmetiska resultat, att det senare antalet
öfverstiger det förra. Oafsedt att denna jemförelse saknar bevisande kraft, då man
ej tillika upplyses om innehållet af de §§, som öfverensstämma — de kunde ju
tänkas innefatta lagarnas kärnpunkter — måste jag anse det såsom eu fördel, ja!
såsom ett oafvisligt vilkor för möjligheten att fortsätta det internationella arbetet,
att man ej äflas att utsträcka gemensamheten till sådana områden af den materiella
rätten, der samfärdselns fordringar kunna tillgodoses utan enhet i lagstiftningen
eller der olikhet i traditioner och vanor äfvensom i administrativa förhållanden ännu
hänvisar de särskilda rikenas lagstiftande myndigheter på skilda utvägar att lösa
54
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
föreliggande frågor. Huru vigtig den internationella synpunkten inom vissa delar af
handelsrätten än må vara, finnas dock andra, der den nationella bör vara den främ¬
sta och förherskande, och detta i allt högre grad ju mer man närmar sig grän¬
serna för den allmänna privaträttens område. Jag skulle vara den förste att på¬
yrka det gemensamma lagstiftningsarbetets afbrytande, om jag funne det bedrifvas
så, att det nationella elementet i lagstiftningen icke komme till sin tillbörliga rätt.
Komiterade uppgifva sjelfve, att de största svårigheterna vid deras arbete
härrört af de olikheter, som Danmarks och Norges materiella bolagsrätt företer,
jemförd med Sveriges, och särskildt den omständighet, att å detta område i Sverige
finnas åtminstone delvis uttryckliga lagbestämmelser, under det att så icke eger rum
i de båda andra länderna. Dessa svårigheter, så vidt de inverkat på det inter¬
nationella arbetet, synas komiterade emellertid hafva på ett ganska lyckligt sätt
öfvervunnit. Hvad som i detta hänseende blifvit inom Högsta Domstolen anmärkt,
inskränker sig nemligen till de af en ledamot i Domstolen (sid. 14) anförda om¬
ständigheter, att »till allmänna bestämmelser i ett slutkapitel hänvisats hvad som
der icke lämpligen eger plats, äfvensom att sjelfva redaktionen fått eu anstrykning,
som understundom icke ljuder såsom svensk språkkonstruktion». Den förra olägen¬
heten kan i det svenska förslaget fullständigt afhjelpas enligt den anvisning Högsta
Domstolens fleste ledamöter lemnat, och den senare, om hvars undanrödjande man
under ärendets fortsatta handläggning, såsom jag hoppas icke utan framgång, sökt
vinlägga sig, är uppenbarligen af beskaffenhet att kunna vidlåda hvarje arbete, der
resultatet skall i skriftlig form framläggas på olika men nära beslägtade språk —
och detta utan afseende på innehållet af det ämne, som förelegat till bearbetande.
Men derjemte — och detta säkerligen med större skäl — har framhållits att
ur rent svensk synpunkt förslaget tagit skada af den ofullkomlighet, hvaraf den
svenska bolagslagstiftningen lider. Nyss omförmälde ledamot i Högsta Domstolen,
yttrar, att den vigtigaste delen af hela förslaget, nemligen den som handlar om firma
och prokura, på det närmaste sammanhänger med lagstiftningen rörande bolag, och
att de många svårigheter, som vid lagförslagets utarbetande trädt i dagen, i väsent¬
lig grad haft sin grund deri, att man begynt sitt lagstiftningsarbete i eu origtig
ordning, då man börjat att lagstifta angående firma och prokura, innan man först
skapat sig en fast basis för den materiella bolagsrätten i en ny tidsenlig lag angå¬
ende bolag. Häri instämmer eu annan ledamot af Högsta Domstolen, tilläggande
att, om och när den oundgängliga och längre uppskof icke tålande reformen af den
svenska handelsrättslagstiftningen, i synnerhet beträffande bolagsrätten, kommer till
företagande, skall den nu föreliggande frågan lösas enkelt och säkert utan de för¬
vecklingar och kollisioner, som nu äro dermed förknippade.
Det medgifves gerna, att det varit vida lättare att åstadkomma eu nöjaktig
firmalag, om lagstiftningen angående bolag förut varit på ett tillfredsställande sätt
ordnad. Men det står ej alltid lagstiftaren till buds att välja sitt ämne med
samma frihet och ordna det i samma logiska följd som den vetenskapliga författa¬
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
55
ren. Lagstiftaren måste ofta gripa in der missförhållandena i det praktiska lifvefc
visat sig störst, och han skulle illa motsvara sin uppgift, om han ej vågade inlåta,
sig på ett dylikt ämne utan att först hafva från grund och botten r-eformerat de-
delar af den i öfrigt gällande rätten, på hvilka han hade att bygga. Och att
firmalagstiftningen hos oss befinner sig i det skick, att en omdaning, för att ej säga
nydaning af densamma, utgör en af den lagstiftande magtens mest trängande upp¬
gifter, derom vittnar den enhälliga mening, som i detta hänseende länge uttalats
af affärsmän och industriidkare och som gifvit sig ett uttryck i ett af Stockholms,
handels- och sjöfartsnämnd, d. v. s. af eu framstående målsman för desse affärsmän
och industriidkare, på egen hand utarbetadt, år 1877 till . Kongl. Maj:t ingifvet full¬
ständigt lagförslag i ämnet. Att Danmark och Norge, som i vida högre grad än
vi sakna till och med de enklaste grunderna för eu tidsenlig bolagslagstiftning, det
oaktadt haft firmalagar, det förra landet öfver tjugu år, det senare öfver tio år,,
utan att någon tvekan i dessa länder synes hafva uppstått om lämpligheten att lag¬
stifta i denna ordning, torde i sin mån vittna derom, att man ej behöfver förtvifla
om möjligheten att äfven hos oss åstadkomma en för nuvarande förhållanden tillfyllest¬
görande firmalagstiftning. Visserligen har Eders Kongl. Maj:t, sedan Högsta Dom¬
stolen afgaf sitt yttrande, tillsatt en komité med uppdrag att utarbeta förslag till
lagar angående solidariska bolag och aktiebolag samt med dem jemförliga föreningar
för ekonomisk verksamhet, men detta uppdrag är så vidt omfattande, att det inga¬
lunda är att hoppas, att under de närmaste åren något fullständigt resultat står att
vinna, allra minst i de delar af ämnet, der, såsom Högsta Domstolen anmärkt, bri¬
sterna i gällande lag visat sig störst.
Ingår man nemligen närmare på frågan, i hvilka afseenden bristerna i nu¬
varande bolagslagstiftning skulle lägga hinder i vägen för åvägabringande af en god
firmalag, hafva inom Högsta Domstolen uppgifvits hufvudsakligen två omständigheter.
Den ena, att 15 kap. Handelsbalken saknar medgifvande för delegare i solidariska
bolag att begränsa bolagsmäns rätt att teckna firma, är af den speciella art, att
den lämpligare afhandlas, när ordningen kommer till de §§ i förslaget, vid hvilka
anmärkningen är gjord.
Den andra är af mer allmän natur. Såsom bekant är, känner vår gällande
lagstiftning, om man undantager rederibolagen och enskilda sedelutgifvande banker,
endast två slag af bolag för drifvande af handel eller annan näring: handelsbolag
med solidarisk ansvarighet mellan delegarne enligt 15 kap. Handelsbalken och aktie¬
bolag med begränsad ansvarighet för delegarne till aktiens belopp. Under tidernas
lopp har emellertid bildat sig en mängd bolagsföreningar för ekonomisk verksamhet,
hvilka med all. visshet ej äro att hänföra till aktiebolag, men hvilka ock förete så
stora olikheter med handelsbolag enligt 1734 års lag, att det svårligen utan vidare
kan antagas såsom regel, att solidarisk ansvarighet råder mellan delegarne. Hit
äro att räkna åtskillige intressentskap för drifvande af bruksrörelse, bland hvilka
Stora Kopparbergs bergslag, inrättningar för bedrifvande af bank- eller förlagslåne-
56 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 2.
rörelse såsom Jernkontoret, vidare hypoteksföreningar och hypotekskassor, sparban¬
ker, lifränte- och kapitalförsäkringsanstalter, brandförsäkringsanstalter, konsumtions¬
föreningar m. fl. Någon allmän lagstiftning för dessa intressentskap eller före¬
ningar har ännu icke kommit till stånd. Emellertid kan firmalagstiftningen enligt
komiterades mening ej lemna dom åsido, utan att allt lör stor lucka uppstår äfven
i denna lagstiftning. Komitén upptager dem derföre såsom en särskild klass under
benämningen: »annat bolag med begränsad! ansvar än aktiebolag», och förklarar
detta uttryck i 31 § så, att dermed förstås under förordningen om aktiebolag ej
hänförlig förening af flera näringsidkare, hvilka icke äro så ansvarige som i 15
kap. 2 § Handelsbalken sägs. Komitén har dock med allt skäl tvekat att låta
dessa föreningar i sin firma utmärka, att medlemmarnas ansvarighet är begränsad
och derföre i 7 § endast föreslagit att firman skall utmärka det slag af rörelse,
bolaget drifver.
Högsta Domstolens fleste ledamöter hafva i anledning häraf erinrat (sid. 24),
att det torde vara af vigt att tillse att bestämmelser icke inflyta i firmalagen,
hvilka sakna den grund i vår gällande lagstiftning, förutan hvilken någon tillämp¬
ning af dem svårligen lärer kunna ega rum. Det torde vara uppenbart, att då
det icke kan åt delegarne i ett bolag öfverlåtas att, utan afseende å arten af sin
rörelse eller andra förhållanden, som må kunna på ansvarigheten hafva inflytande,
bestämma vidden af den ansvarighet, som mot dem skulle kunna göras gällande,
vore registreringsmyndigheten, i saknad af lagbestämmelser, som uppdraga en be¬
stämd gräns mellan handelsbolag och bolag med begränsad! ansvar, utsatt för
olösliga svårigheter vid den pröfning, henne åligger i fråga om såväl beskaffenheten
af det anmälda bolagets firma, som de uppgifter, bolaget skulle vara phgtigt att
meddela. Då dertill kommer, att förslaget, till följd af svårigheten att i verklig¬
heten uppdraga gränsen mellan handelsbolag och ifrågavarande bolag med begrän¬
sad! ansvar, icke kunnat ålägga dessa senare att i sin firma särskildt utmärka, att
ansvarigheten är begränsad; då sålunda ingenting skulle hindra ett dylikt bolag att,
allenast rörelsens art utmärktes, i sin firma begagna personnamn och sålunda till
allmänhetens förvillande uppträda såsom solidariskt ansvarigt bolag, utan att i
sjelfva verket vara ett sådant; och då slutligen i följd af ofvan antydda svårigheter
ej heller handelsregistret skulle kunna lemna tillförlitlig upplysning om verkliga
förhållandet, ansågo desse ledamöter tillräckliga skäl förefinnas för att i denna
lag upptaga endast två slag af bolag, nemligen aktiebolag och bolag, som icke äro
.aktiebolag, att följaktligen såväl 18 och 31 §§, som öfriga bestämmelser i försla¬
get, hvilka särskildt angå sådana bolag med begränsadt ansvar, som icke äro aktie¬
bolag, böra derur utgå, och att deremot stadgandena angående handelsbolag böra
gälla hvarje bolag, som icke är aktiebolag, i öfverensstämmelse hvarmed förslaget
alltså enligt bemälde justitieråds åsigt borde i dessa delar ändras.
En ledamot, som ej deltagit i detta yttrande, synes vara af den mening, att
57
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
deri (»förmälda bristen i bolagslägstiftningen utgör ett bestämdt hinder för firma-
lagstiftningens upptagande till behandling (sid. 15).
Man finner således, att Högsta Domstolens fleste ledamöter ansett dessa före¬
ningar, intressentskap m. fl. böra registreras såsom solidariska bolag. Detta möter
dock den stora betänkligheten, att allmänheten genom eu sådan registrering för-
ledes till det antagande, att dessa bolag verkligen äro solidariska, hvarigenom hos
dem förutsattes större säkerhet och soliditet än de kanske i verkligheten ega, och
detta sken af solidaritet ökas ännu mer deraf, att föroningarne enligt regeln för
handelsbolag skulle registreras under personfirma, som innehölle namn å minst eu
åt bolagsmännen. Visserligen är det så, att en enkel registreringsåtgärd ej är af
någon betydelse för den ansvarighet ett bolags medlemmar -i verkligheten ega;
denna är lika stor eller lika begränsad, antingen bolaget genom registreringsmyn-
dighetens åtgärd upptages i den ena eller den andra afdelningen af handelsre¬
gistret, men då lagen rent af ålägger registreringsmyndigheten att upptaga ifråga¬
varande föreningar bland de solidariska bolagen, ligger häri eu stark frestelse för
allmänheten att tro, att dessa verkligen äro solidariska och att derföre utsträcka
sina förbindelser med dem längre, än försigtighet^) eljest skulle medgifvit.
Två ledamöter i Högsta Domstolen, hvilka instämt deri, att föreningarna
hora registreras såsom handelsbolag, hafva dock, med åberopande af rådande för¬
hållanden här i landet och den vidsträckta frihet vid bildande af firma, som hit¬
tills före funnits, ansett att från förslagets stadgande i fråga om beskaffenheten af
firma för bolag borde medgifvas ett undantag till förmån för vissa till förädling
af naturprodukter inrättade verk, som vanligen stå i förening med produktionen af
råämnena eller äro i besittning af den mark, der dessa förefinnas eller framalstras,
såsom bergverk, sågverk, mejerier m. fl., så att sådana bolag må, efter särskild!
tillstånd af Kongl. Maj:t, tillåtas begagna och låta registrera firma, upptagande be¬
nämningen å det slag af rörelse, som drifves, i förening med namnet å det ställe,
der rörelsen utöfvas. Men alldeles samma skäl tala enligt mitt förmenande för
särskild registrering af firma för försäkringsanstalter, konsumtionsföreningar, spar¬
banker m. fl., och då alla dessa föreningar följaktligen skulle registreras efter an¬
dra regler än solidariska bolag, synes redan och ordningen i registret fordra, att
de upptagas i eu särskild afdelning af registret, utan att sammanblandas med de
solidariska bolagen. För min del kan jag ej finna någon våda deri, att man, efter
att hafva stadgat om firma för handelsbolag och aktiebolag, sammanförde de öfriga
under benämningen: rörelse, som af flere personer i bolag idkas under annan form
an dessa begge. Det är ingen fara, att till denna klass skulle hänföras några
aktiebolag, men deremot är det möjligt och ganska antagligt, att registrerings-
myndigheten i brist på tydliga bestämmelser komme att, i öfverensstämmelse med
vederbörande inskrifningssökandes önskan, dit hänföra vissa föreningar, livilkas leda¬
möter verkligen äro solidariskt ansvariga. Men allmänheten lider ej derpå, att
Bill. till Kiksd. Prof. 1887. B. 1 Sarnl. 1 Afd. 2 Hälft. ’ 8
58
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
dessa bolagsföreningar genom sin plats i handelsregistret antagas vara icke soli¬
dariska; allmänheten endast manas att inlägga större försigtighet i sina transaktio¬
ner med dem. Förbjuder man derjemte uttryckligen sådana föreningar att begagna
personnamn i sin firma och föreskrifver att firman skall utmärka rörelsens beskaf¬
fenhet, bör faran för allmänhetens förvillande kunna anses undanröjd.
I öfverensstämmelse härmed är 9 § affattad i det reviderade förslag till lag,
hvilket jag nu går att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Derjemte hafva
nödiga förändringar vidtagits i de öfriga §§ af förslaget, som beröra ifrågavarande
slag af bolag.
Då jag nu öfvergår till eu redogörelse för de skiljaktigheter detta förslag i
öfrigt företer vid jemförelse med komiterades, bör jag först erinra, att sjelfva
dispositionen af lagens innehåll undergått åtskilliga förändringar i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de inom Högsta Domstolen uttalade åsigter. Så har en del
af komitéförslagots allmänna bestämmelser flyttats från 4 kap. till andra ställen i
lagen, nemligen §§ 32 och do till kap. 1, §§ 34 och 35 till kap. 2, der inne¬
hållet af 34 § fått sin plats i en ny §, den 24:de, och innehållet af 35 § i § 8.
Vidare äro till 1 kap. öfverförda åtskilliga stadganden, som röra både firma och
prokura eller i allmänhet allt, som införes i handelsregistret, och hvilka komite-
rade derföre, sedan de upptagit dem i andra kapitlet af sitt förslag, måst upprepa
i det tredje. Hit höra bestämmelserna att anmälan till handelsregistret skall ske
skriftligen och att underskriften skall vara bestyrkt, om anmälan inlemnas genom
ombud (14 och 29 §§), samt bestämmelsen om den rättsliga verkan, som tillkom¬
mer anteckning i handelsregistret (21 och 30 §§).
1 kap. torde ej böra sakna en bestämd föreskrift derom, att man för att
få registrering upphäfd bör vända sig till domstol (se varumärkeslagens 10 §),
samt eu föreskrift huru förfaras skall, när registrering vägras (varumärkesla¬
gens 5 §). ..... ..
För att ej öfver höfvan öka paragrafernas antal i 1 kap., är komitéförslagets
4 § sammanförd med samma förslags 3 §, med hvilken den ock till sitt innehåll
på det närmaste sammanhänger.
I fråga om de ändringar, som vidtagits i 1 § och ej redan blifvit omför-
mälda, hänvisas till det af tre ledamöter i Högsta Domstolen vid denna § afgifna
yttrande.
Vid denna § hafva två af Högsta Domstolens ledamöter framstält en princi-
piel anmärkning. Den afser, att ändamålet med handelsregistren icke skulle kunna
fullständigt vinnas, så länge registren, såsom förslaget innebär, föras särskilt för
hvarje kommun, utan endast derigenom att, i likhet med hvad i fråga om varu¬
märken skett, registreringen af firmaanmälningar m. m. uppdrages åt en central¬
myndighet för hela riket, samt att affärslifvet vore föga hulpet med ett firmaskydd,
som ej sträcker sig öfver de i 1 § föreslagna, mer eller mindre inskränkta registre-
ringsdistriktens trånga gränser. Åberopande de i min tanke ganska goda skäl
Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
59
komiterade häremot anfört (sid. 14), vill jag endast tillägga, att någon förvexling
svårligen bör kunna ske mellan lika firmor tillhörande personer, som äro bosatta
på skilda orter, då en affärsförbindelse knappast låter tänka sig utan kännedom
om den persons hemvist, med hvilken affären slutes. Om centralregistrering
verkligen ur affärslifvets synpunkt vore ett önskningsmål, synes det anmärknings-
värdt att inom eu lagstiftning, som, utan att behöfva förryckas af andra hänsyn,
uteslutande har affärslifvets gagn och bästa till syfte, detta önskningsmål ej lyckats
göra sig gällande i något annat land än England, der dock dess uppnående möjlig¬
gjorts endast derigenom, att blott ett ringare antal firmor och särskild! inga en¬
skilda köpmäns firmor der registreras. Hos oss skulle en lag, som, för att välja
ett exempel, tilläte endast en person i Sveriges rike att såsom handelsfirma be¬
gagna namnet A. Pettersson, säkerligen visa sig omöjlig att handhafva. Också har
ingen af de handelsföreningar, hvilka yttrat sig öfver komiterades förslag, framstält
något kraf på registreringsområdenas utvidgande, ännu mindre på hela rikets sam¬
manförande till ett område. Från varumärkeslagen kan intet stöd hemtas för en
sådan åtgärd. Centralregistrering af varumärken är eu nödvändighet, om man vill
bereda varumärket det universella skydd inom hela den civiliserade handels-
och affärsverlden, som är denna lagstiftnings, men icke firmalagstiftningens, yt¬
tersta mål.
Vid komitéförslagets 2 § har Högsta Domstolen erinrat, att enär lagförslaget
icke innehölle någon föreskrift om hvad som icke må i handelsregistret intagas,
samt en i öfrigt rigtig anmälan icke syntes böra förkastas allenast derföre, att
den innehölle en eller annan öfverflödig uppgift, borde orden »eller förekommer i
anmälan något, som ej må i registret intagas» kunna uteslutas. Det läge i sakens
natur att i sjelfva registret icke borde intagas annat än sådant, som eldigt lagens
föreskrifter må till registret anmälas.
Det anmärkta förbudet är gifvet hufvudsakligen med afseende på prokura-
registrering. Lagförslaget innehåller i denna del verkligen en föreskrift om något,
som icke må i handelsregistret intagas, nemligen en prokura, som innehåller be¬
gränsning eller förbehåll, hvilka lagen ej uttryckligen medger. När en sådan
prokura anmäles, måste regeln blifva den, att dess inregistrering vägras, icke att
prokuran inregistreras utan en begränsning eller ett förbehåll, som kanske utgjort
det enda vilkoret, under hvilket den anmälande velat meddela prokuran. Man har
för öfrigt tänkt sig den föreskrift införd i en blifvande instruktion för registrerings-
myndigheten, att när eu anmälan innehåller ämnen, som ej få intagas i registret,
den som förer detta icke skulle genast vägra registreringen, utan först meddela
sig med anmälaren, så att denne må kunna få tillfälle att ändra sin anmälan.
Men att registreringsmyndigheten skulle få på eget bevåg utgallra hvad som ej får
införas och införa det öfriga, låter sig af anförda anledning ej göra. En omredige¬
ring af texten, som bringar den i närmare öfverensstämmelse med den norsk—danska,
torde möjligen i någon mån undanrödja anledningen till Högsta Domstolens anmärkning.
4t>0 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2-
I 4 § (komiténs 3 §) äro orden »i närmaste stad» utbytta mot »i länets
residensstad», hvilket uttryck ej lemnar rum för tvekan hvilken stad man afser.
Till följd af den ofvan anmärkta omflyttningen af åtskilliga delar af lag¬
förslaget har jag att redan här bemöta eu anmärkning, som af tre ledamöter i
Högsta Domstolen framstälts mot komitéförslagets 21 och 30 §§, hvilka återfinnas
i det nya förslagets 7 §. Desse ledamöter yttra (sid. 35): »Af denna paragrafs
lydelse, jemförd med komiteraaes motivering, framgår, att förslaget afser att bär
uttala en bevisningsregel af genomgripande betydelse, den nemligen, att eu hvar
måste anses ega vetskap om det som registrerats och kungjorts, och att häri
från följderna af eu okunnighet derom icke kan freda sig, med mindre af om¬
ständigheterna framgår, icke blott att han verkligen varit okunnig om det kungjorda
förhållandet, utan ock att han icke kunnat derom hafva kunskap. Ehuru förslaget
här använder uttrycket -»bort hafva kunskap» och sålunda synes lemna åt sär¬
skild pröfning att afgöra, huruvida någon såsom pligt ålegat att känna det ifråga¬
varande förhållandet eller icke, torde dock af motiven med tillräcklig tydlighet
framgå, att han till sitt fredande endast egen åberopa faktiska förhållanden, som
gjort för honom omöjligt att förvärfva berörda kunskap. Men eu föreskrift, som
med sådan stränghet vill genomföra en föreställning, som i de flesta fall skulle
sakna all motsvarighet i verkliga förhållandet, den nemligen att handelsregistrets
innehåll är för alla bekant, vore alltför mycket stridande mot den här i landet
rådande uppfattning om. hvad med rättvisa och billighet är förenligt, för att kunna
till införande förordas. Till förmån för de näringsidkare, som. i handelsregistret
upptagas, skulle ett sådant stadgande skapa icke blott en prestation om vetskap,
hvilken genom bevisning om motsatsen kunde vederläggas, utan en sådan vetskap
skulle åläggas eu hvar, köpman eller icke, såsom eu pligt, från hvilken han endast
kunde befria sig så vida det i följd af särskilda omständigheter varit honom
omöjligt att fullgöra densamma. Utom detta torde med skäl kunna ifrågasättas,
huruvida ett dylikt till bevisningsreglerna hörande stadgande, lösryckt från dessa,
har. sin rätta plats i förevarande lag, och fullgiltiga grunder synas således finnas
för eu hemställan om hela denna paragrafs uteslutande ur lagförslaget.»
Två ledamöter hafva åter lemnat denna paragraf i hufvudsak utan an¬
märkning, hvarvid den ene motiverat sin mening sålunda: »Hufvudsyftet med in¬
rättandet af ett handelsregister synes vara, jemte beredande af firmaskydd, att
allmänheten skall genom registret, hvilket alltid är tillgängligt och hvars innehåll
i föreskrifvep ordning kungöres, erhålla kännedom om vissa förhållanden, som
kunna inverka på bedömandet af firmas soliditet och ansvarighet för ingångna för¬
bindelser. Men om lagen i detta afseende skall anses hafva någon betydelse,
måste kungörandet af de till handelsregistret anmälda förhållanden antagas ske,
icke blott för att tillfredsställa allmänhetens nyfikenhet, utan i ändamål att med¬
föra legal verkan. Den lagliga verkan af kungörandet skulle icke vara något
annat, än att det kungjorda förhållandet presumeras vara af alla kändt. Ute-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
61
blifvet kungörande skulle hafva till följd, att förhållandet icke kunde antagas
vara af allmänheten kändt. Om nu så är, att lagen skall hafva denna rättsliga
verkan, synes mig detta böra i lagen tydligen uttalas, på det att af densamma
må klart framgå, att handelsregistret är icke allenast ett nyfikenhetsregister, utan
eu urkund af rättslig betydelse».
Då den fråga, som sålunda blifvit inom Högsta Domstolen väckt, utan tvifvel
är af internationel betydelse, har jag meddelat de framstälda anmärkningarna åt
Danska Justitieministern och Norska Justitiedepartementet med hemställan huru¬
vida det ej kunde anses för ändamålet med föreskriften i 7 § tillräckligt, att
inskrifningarna i handelsregistret presumerades vara kända af köpmän, hvilka
kunde antagas hafva ett särskildt intresse af att med uppmärksamhet följa för¬
ändringarna i registret. Den Danska Justitieministern har förklarat det vara
omöjligt att för Danmarks räkning gå in på en sådan bestämmelse. Genom den¬
samma skulle göras eu ändring i hittills gällande dansk rätt, som icke visat sig
af behofvet påkallad, som skulle bringa reglerna om verkan af inskrifning i handels¬
registret i strid med hvad hittills gällt i alla länder, hvilka hafva handelsregister,
och som skulle framkalla en mängd svårlösta spörsmål. Det vore i sistnämnda
hänseende nog att hänvisa på de tvifvelsmål, som kunde förutsättas komma att
uppstå t. ex. när en person, som icke vore köpman, hade såsom fullmägtig begagnat
eu köpman, eller när två personer, af hvilka blott den ene vore köpman, vore
intressenter i ett företag, som ej kunde hänföras till handel, t. ex. en omfattande
skogsaffär. Härtill komme att en sådan förändring otvifvelaktigt skulle möta mot¬
stånd från handelsståndets sida, der man, såsom det ville synas med fog, skulle
beklaga sig öfver eu anordning, hvarigenom inskrifning i handelsregistret väl skulle
kunna skydda vederbörande näringsidkare deremot, att någon, som förut haft rätt
att teckna hans firma eller vara hans prokurist, för framtiden ådrager honom för-
pligtelser mot köpmän, men icke deremot att samme person ådrager honom lika
stora förpligtelser genom aftal med skogs- och landtbrukare eller genom aftal med
icke köpmän om fast egendom. Det vore mycket att beklaga, om förslagen i de
tre länderna skulle i denna vigtiga punkt skilja sig från hvarandra, ett resultat,
som i den inbördes samfärdseln mellan länderna närmast syntes blifva till skada
för svenske affärsmän. Det förutsattes nemligen, att äfven den, som icke är legalt
förpligtad till att hafva kännedom om handelsregistrets innehåll, dock skulle kunna
åberopa sig på detta innehåll till fördel för sig sjelf emot den, som gjort anmälan
till registret. Under denna förutsättning skulle eu dansk eller norrman, som trädde
i förbindelse med eu svensk affärsman, alltid kunna hafva det gagn af det svenska
registret, som detta öfverhufvud kunde bereda tredje man, och inskränkningen af
registrets rättsliga verkan skulle endast medföra olägenheter för den svenske affärs¬
mannen.
Det Norska Justitiedepartementet har likaledes afböjt det ifrågasatta ändrings¬
förslaget.
62 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Jag kali under sådana förhållanden icke tillstyrka någon afvikelse från komi-
terades förslag, helst detsamma i denna vigtiga punkt öfverensstämmer med den
tyska handelslagen. Så väl nu gällande norsk och dansk rätt som åtskilliga andra
länders lagstiftningar gå så långt i stränghet, att de tillägga anteckningarna i
handelsregistret ovilkorlig laga verkan mot en hvar, medan deremot förslaget
endast presumera!’, att det antecknade och kungjorda förhållandet kommit till
tredje mans kännedom, men tillåter honom att till sitt skydd anföra bevisning der¬
om, att han hvarken haft eller bort hafva kännedom om det registrerade. Då här
sättes i fråga, icke att ändra eu sedan gammalt i vår rätt gällande grundsats,
utan att åstadkomma ny lagstiftning på ett fält, der sådan hittills saknats och der
likhet med andra länders lagstiftning kräfves af den allt jemt tilltagande sam¬
färdseln med dessa, kan jag icke tillmäta Högsta Domstolens anmärkningar den
vigt de under motsatta förhållanden skulle egt. Att den här i landet rådande
uppfattningen om hvad med rättvisa och billighet vore förenligt icke skulle tillåta
att med vår lagstiftning förenades ett stadgande, som af andra länders lagstiftare
anses oumbärligt, har jag svårt att föreställa mig. Snarare skulle man känna
sig frestad att draga en slutsats i motsatt retning, då man erfar, att förslaget i
denna del vid granskning hos de kommersiella myndigheterna lemnats utan an¬
märkning, och att det af Stockholms handels- och sjöfartsnämnd afgifna förslag, i
hvars utarbetande ej blott köpmän utan ock lagfarne män deltagit, velat utsträcka,
handelsregistrets vitsord ännu längre än man i det nu föreliggande förslaget vågat
göra. — Det bör för öfrigt oj förbises — hvad som ock blifvit inom Högsta
Domstolen erinradt — att handelsregistret icke är till endast för köpmännens
skull, utan ock för den stora allmänhetens beqvämlighet, enär det innehåller, på
ett ställe samladt, allt hvad allmänheten behöfver och måste veta för att kunna
inlåta sig i affärsförbindelse med en köpman. När lagen ålägger köpmannen så¬
som eu pligt att på egen bekostnad tillhandahålla allmänheten dessa uppgifter,
bör den ock med skäl kunna fordra, att allmänheten verkligen af dem tager
vederbörlig de], så att ej köpmannen betungas med den ytterligare pligten att i
hvarje fall genom särskild bevisning styrka, att ett förhållande, hvarom registrering
skett, varit för hans medkontrahent bekant.
De vid komitéförslagets 5, 6 och 8 §§ af Högsta Domstolen samfäldt gjorda
erinringar, om hvilka jag ej redan yttrat mig, äro vid redaktionen af det nya för¬
slagets 8, 9 och 10 §§ iakttagna, med undantag af anmärkningen vid 6 §, att
enskild näringsidkares firma borde innehålla åtminstone ett förnamn jemte till¬
namnet. Eu sådan föreskrift skulle förhindra användandet af sådana, icke så
sällsynt förekommande firmabeteckningar, som »Gyldendalska bokhandeln», »Lunde-
qvistska bokhandeln» m. fl.
Vid 5 och 8 §§ i komiténs förslag hafva två justitieråd anmärkt, att det
vore utan allt gagn att förelägga enskilda personer, som vilja idka handel eller
utöfva yrken, att till handelsregistret uppgifva sina namn såsom firma, så länge
det står en hvar fritt att efter behag förändra rättskrifningen af sitt eget namn.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2. 63
■eller antaga nytt sådant och när som helst åter ombyta detta. Häremot erinras,
att denna frihet efter firmalagens antagande blir i hög grad inskränkt just för
köpmän, hvilka det icke längre blefve tillåtet att förändra sina namn så, att de
kunde förvexlas med andra köpmäns inom samma kommun. Att utsträcka regle-
menterandet i detta ämne utöfver hvad som är för firmalagstiftningen nödvändigt,
vore en åtgärd, som säkerligen, ännu åtminstone, icke kunde tillvinna sig allmännare
bifall. Skulle vid tillämpningen af firmalagen behofvet af eu lag angående namn¬
förändringar träda uppenbart i dagen, då först synes den rätta tidpunkten vara
inne att åt denna lagstiftningsfråga söka gifva eu ändamålsenlig lösning.
Enär det icke torde vara skäl att, i händelse en man öfvertager en rörelse,
som hans hustru under deras äktenskap börjat drifva, förmena honom att, om han
så önskar, begagna hennes firma, utan fast hellre samma grund synes förefinnas
för ett medgifvande i detta fall, som för tillåtelsen till 'firmans oförändrade be¬
gagnande i fall en man fortsätter hustruns före äktenskapet drifna rörelse, har i
enlighet med Högsta Domstoleus hemställan bestämmelsen härom i 11 § (komité-
förslagets 9 §) ändrats derhän, att man, som fortsätter hustruns före eller under
äktenskapet drifna rörelse, må begagna firman oförändrad.
Hvad två justitieråd vid komitéförslagets 11 § anmärkt derom, att firmalagens
stadgande!! om öfverlåtelse af firma icke öfverensstämma med varumärkeslagens stad-
ganden i § 8 om öfverlåtelse af firma, som registrerats såsom varumärke, har ej för-
anledt någon ändring i förslaget. Anmärkningen beror uppenbarligen på det an¬
tagande, att firman skulle kunna med vanliga bokstäfver registreras såsom varumärke,
Detta är icke fallet. Firman får visserligen begagnas såsom varumärke och åtnjuter
i sådan egenskap skydd af lag, men den får ej registreras såsom varumärke, der
ej bokstäfverna utmärka sig genom en så egendomlig form, att märket kan anses
såsom figurmärke. Att öfverlåtelse af ett sådant varumärke, som helt och hållet
förlorat karakteren af firma, följer andra regler än öfverlåtelse af firma, och att följ¬
aktligen t. ex. firman »Bomans efterföljare» får såsom varumärke begagna en figur,
der bokstäfverna i namnet Boman förekomma på ett konstrikt sätt sammanfogade,
bör icke kunna medföra några för affärslifvet menliga verkningar.
Såsom jag förut nämnt, har det anförts såsom eu oegentlighet i den föreslagna
lagen, att den på vissa ställen (komitéförslagets 12 § samt 16 § 4 mom.) förutsätter
tillvaron af en rättighet för delegare i solidariska bolag att begränsa bolagsmännens
behörighet att teckna firman. En sådan rättighet saknas emellertid enligt Högsta
Domstolens mening i vår nu gällande lagstiftning. För att afhjelpa den anmärkta
bristen har jag låtit utarbeta ett lagförslag angående tillägg till 15 kap. Handels-
balken, hvilket vid granskning i Högsta Domstolen af dess fleste ledamöter lemnats
utan anmärkning. Under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t medgifver, att detta
lagförslag framlägges till Riksdagens godkännande, har jag ingen annan ändring att
föreslå i komitéförslagets 12 och 13 §§, än att uttrycken jemkas så, att det blir
64
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
uppenbart, att här endast är fråga om eu ordningsföreskrift, icke om stadgande af
ett vilkor för firmateckningens bindande kraft.
I öfverensstämmelse med hvad Högsta Domstolen anmärkt vid komiteförslagets
14 § har denna blifvit omredigerad till den lydelse det nya förslagets 16 § utvisar.
Det har dock nu mera ej ansetts behöfligt att uttryckligen förbehålla den anmälan¬
de rätt att insända sin anmälan med posten, sedan en sådan rätt blifvit i allmän¬
het medgifven genom Kongl. förordningen den 12 Juni 1885.
Komiterade hafva uttalat den mening, att anmälan om firma bör göras i
förening med den anmälan, som enligt förordningen den 18 Juni 1864 skall ske
angående utöfvande af näring. En sådan anordning skulle utan tvifvel lända till
beqvämlighet för de handelsidkande, och böra möjliggöras derigenom, att stadgan-
dena angående anmälan om näring förändrades till öfverensstämmelse med hvad som
nu föreslås angående anmälan om firma.
Då jag uppfattar uttrycket: »rörelsens allmänna beskaffenhet» i 15 § 2 mom.
och 16 § 2 mom. af komiterades förslag endast såsom en anvisning att rörelsen ej
bör i anmälan allt för snäft begränsas, har jag icke vidtagit någon ändring här¬
utinnan i enlighet med Högsta Domstolens anmärkning, hvaremot 3:dje mom. i samma
§§ ändrats på sätt Domstolen hemstält.
I komitéförslagets 17 och 19 §§ äro de af Högsta Domstolens samtlige leda¬
möter föreslagna ändringar iakttagna endast med det undantag, att tillräckliga skäl
ej synts anförda för uteslutande i 19 § 4 stycket af orden »af någondera parten».
Deremot har ändring ej skett i 19 § 5 stycket i anledning af hvad tre justitieråd
anmärkt derom, att detta stycke måtte utgå. Underrättelse om näringsidkares kon¬
kurs är eu af de vigtigaste upplysningar, som genom handelsregistret bör komma
till affärsverldens kännedom. Någon svårighet kan stadgandet ej vålla konkuis-
domaren, då underrättelsen till registret ej behöfver lemnas i andra fall, än då
cessionantens firma är i registret införd, något hvarom rätten eller domaren lätt kan
få kännedom. Den anmärkta svårigheten vid pröfningen kan för öfrigt ej vara
större än vid den alldeles lika beskaffade pröfning, som kan ifrågakomma på grund
af konkurslagens 4 §, jemförd med den U39:de.
Komiténs 22 § är omredigerad i enlighet med det förslag, som afgifvits af
tre ledamöter i Högsta Domstolen. Derjemte har man sökt tillmötesgå den af två
andra ledamöter uttalade önskan, att det måtte tydliggöras, att straffpåföljden in¬
träder äfven i det fall, att någon, efter att hafva gjort anmälan om firma men fått
registreringen deraf vägrad, eller efter det den för honom verkstälda firmaregistre¬
ring blifvit upphäfd, likväl begagnar samma firma och underlåter att göra anmä¬
lan om ny firma.
Det återstår att anföra de skäl, som förhindrat mig att fästa afseende vid
vissa af de inom Högsta Domstolen af olika ledamöter i olika riktningar framstäl-
da ändringsförslag i fråga om tredje kapitlets stadgande!! angående prokura.
Prokuran är ett uppdrag, som en köpman meddelar åt en annan person att
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 65
i den förres namn och för hans räkning sluta aftal och i öfrigt vidtaga sådana åt¬
gärder, som höra till bedrifvande af hans rörelse, samt att för detta ändamål
teckna hans firma. Okänd utom handelsverlden, anses prokuran inom denna vara
rent af oumbärlig och har dels genom lagstiftningens tillhjelp, dels ock förnämli¬
gast vid sidan af densamma genom handelsbruk utvecklat sig på ett sätt, som an¬
ses företrädesvis egnadt att motsvara dess ändamål. Det inses lätt att här om
någonsin hgger magt uppå att icke genom lagstiftningen lägga hinder i vägen för
det utvecklingsarbete, hvarigenom man sträfva!' att göra prokuran till en öfver hela
handelsverlden gemensam, på lika grunder byggd institution. Att komiterades för¬
slag i detta hänseende mött odeladt erkännande af de kommersiella auktoriteter
som med full erfarenhet om sakens praktiska betydelse yttrat sig öfver förslaget,
manar till den största försigtighet att ej genom allt för strängt reglementerande
stöta det gängse föreställnings- och förfaringssättet för hufvudet.
Huru många skäl än kunde tala derför, att ett så vigtigt uppdrag som jiro-
kuran gåfves i skriftlig form och för att vara gällande infördes i handelsregistret,
på sätt två af Högsta Domstolens ledamöter yrkat, har man derföre ej ansett sig
kunna lägga dessa band på de vedertagna handelsbruken, enligt hvilka hufvudmannen
är bunden vid de förpligtelse!, som ådragits honom äfven af den prokurist, hvilken
han val icke försett med skriftlig fullmagt, men hvilken han dock genom hela sitt
tillvägagående betecknat såsom prokurist. Lättheten att meddela prokura anses vara
en förmån för hufvudmannen, och äfven allmänheten har intresse deraf, att lagen
ej binder prokurans meddelande vid formaliteter, genom hvilkas underlåtande hufvud¬
mannen skulle kunna bereda sig utväg att förneka prokuristens befogenhet och undan¬
draga sig fullgörandet af de förbindelser denne ikläder honom. Allmänheten känner
S1§ tryggare, om den utan vidare kan förlita sig på en person, som uppenbarligen
handlar och behandlas såsom prokurist, utan att behöfva ängsligt efterforska, om
han eller hans hufvudman derjemte fullgjort vissa såsom vilkor för uppdragets gif¬
tighet föresknfna formaliteter. Prokurans inskrifning i handelsregistret blir i alla
händelser nästan en nödvändighet för hufvudmannen, emedan han eljest saknar ett
osvikligt medel att återkalla eu prokura, när han ej längre har förtroende för pro-
kuristen eller eljest icke vill begagna honom såsom sitt ombud. När nemligen en
till registret anmäld prokura återkallas genom ny anmälan till registret, är detta
en åtgärd, som presumeras vara allmänheten bekant, och köpmannen är derföre fri
från de förbindelser prokuristen vidare kan honom ovetande ingå för hans räkning.
År prokuran ej intagen i registret, har hufvudmannen att i hvarje särskildt fall be¬
visa, att den, med hvilken hans förre prokurist kontrahera^ haft vetskap om att
dennes uppdrag återkallats, eu bevisning, som man lätt finner erbjuda nästan oöfver-
vinneliga svårigheter. Man vinner således genom komiténs förslag samma fördelar
som genom det inom Högsta Domstolen förordade, utan att utsätta sig för de olägen¬
heter, hvilka åtfölja detta.
Bih. till Biksd. Prof. 1887. B. 1 Smil. 1 Afd. 2 Häft.
9
66
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Mot den af två andra ledamöter yttrade mening, att prokuran borde vara
skriftligen affattad men ej få införas i handelsregistret, erinras att det i sådant fall
icke gåfves något medel att med fullt bindande verkan återkalla eu gifven prokura,
när prokuristen sjelf vore oredlig och tredskande.
Då prokuran inom handelsverlden allmänt uppfattas såsom en generalfullmagt,
och således en presumtion lins derför, att inga inskränkningar i fråga om tiden eller
annorledes äro vid prokuran fästade, har förbud meddelats att registrera prokura,.
hvari sådana inskränkningar förekomma, äfvensom det förklarats, att inskränkningarna
eller begränsningarna ej gälla mot den, som är i god tro, det vill säga mot den
som ej haft vetskap om desamma. Har åter någon med full kännedom om begräns¬
ningarna det oaktadt inlåtit sig med prokuristen i aftal, som. ligga utom den i pro¬
kuran betecknade gräns, torde det icke öfverensstämma med vanlig rättsuppfattning,
att han under åberopande af begränsningen undandroge sig sina förbindelser till
prokuristens hufvudman.
Deremot kan jag ej anse det rådligt att generalisera så, att prokuran skulle
berättiga förre innehafvare!! att i allt som rörer handel och näring, äfven eu annan
än den hufvudmannen drifver, handla å dennes vägnar. Mot det af några ledamöter
i Högsta Domstolen gjorda inkast om faran för allmänheten att inlåta sig med eu
prokurist, som icke kunde binda hufvudmannen i annat än det som angår hans
rörelse, kan uppställas den stora faran för en hufvudman att utställa eu prokura
med den risk, att prokuristen skulle på grund af fullmagten kunna afsluta affärer
af helt annan beskaffenhet än den, med hvilka hufvudmannen sysselsätter sig.
Erkännande rigtigheten af den anmärkning, att aftals slutande endast utgör
eu del af de åtgärder, som äro föremål för eu prokurists verksamhet, har jag låtit
redaktionen af 25 § i detta syfte undergå en förändring,
I en särskild §, den 33:dje, äro upptagna de författningar eller delar deraf,
som genom firmalagstiftningen skulle ändras eller upphäfvas.
Slutligen bar enligt Kommerskollegii förslag den tid, inom hvilken skyldig¬
het att anmäla firma för äldre näring skall fullgöras, blifvit utsträckt till sex må¬
nader från det lagen trädt i kraft.
Såsom redan är antydt, förutsätter lagförslaget utfärdande af en instruktion
för den tjensteman, som hos Konungens Befallningshafvande, magistrat eller steds-
styrelse skall föra registret. Afgifterna för registreringen böra af Eders Kongl.
Maj:t icke bestämmas högre, än att de betäcka de med registreringen och dess
kungörande, samt utgifvandet af den i 3 § föreskrifna samling förenade kostnader.
Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag att Eders Kongl.-
Maj:t täcktes jemlikt 87 § Regeringsformen föreslå Riksdagen att antaga i öfver¬
ensstämmelse dermed utarbetade förslag till lagar angående handelsregister, firma
och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken.»
Justitieråden Ahlgren och Abergsson åberopade i fråga om förslaget till lag om
handelsregister, firma och prokura sina i Högsta Domstolen vid granskning af nämnda
67
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
förslag afgifna yttranden, för så vidt förslaget icke blifvit i öfverensstämmelse med
dessa yttranden ändradt, och förmälde sig icke hafva något att erinra mot försla¬
get om tillägg till 15 kap. Handelsbalken.
Hvad Departementschefen föreslagit täcktes Hans Maj:t
Konungen på hemställan af Statsrådets öfrige ledamöter i
nåder gilla; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas i öfver¬
ensstämmelse med bilagan B. vid detta protokoll.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
138
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slott Fredagen den 15 April 1887,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: LOVÉN,
VON Steyern,
Friherre VON Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Justitieråden: ÅHLGREN,
ÖRBOM.
Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde:
»Den af Eders Kongl. Maj:t till sistlidna Riksdag aflåtna nådiga proposition
med förslag till lagar angående handelsregister, firma och prokura samt angående
tillägg till 15 kap. Handelsbalk^) hann icke af Riksdagen före dess upplösning
slutbehandlas. Emellertid hade Lagutskottet i anledning af propositiouen afgifvit
utlåtande, deri Utskottet, med tillstyrkande af densamma i hufvudsakliga delar,
endast förordat några mindre betydande redaktionsändringar i förstnämnda förslag
samt en nedsättning af de i samma förslags 23 § förekommande bötesbelopp, hvar¬
igenom dessa böters maximum skulle utgöra 100 i stället för 500 kronor, hvar¬
jemte Utskottet hemstält, att böterna måtte tillfalla kronan, i stället för att lika
fördelas mellan kronan och åklagaren. Då jag icke har något att mot dessa än¬
dringsförslag anmärka, hemställer jag, under åberopande i öfrigt af de vid den
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
69
senast i ämnet aflåtna propositionen fogade handlingar, hvilka torde få detta pro¬
tokoll biläggas, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med förut om-
förmälda nådiga proposition med de af Lagutskottet förordade ändringar i den¬
samma, föreslå Riksdagen att antaga förslag till lagar angående handelsregister,
firma och prokura samt angående tillägg till 15 kap. Handelsbalken.»
Justitierådet Ahlgren åberopade i fråga om förslaget till lag om handels¬
register, firma och prokura sitt i Högsta Domstolen vid granskning af nämnda
förslag afgifna yttrande, för så vidt förslaget icke blifvit i öfverensstämmelse med
detta yttrande ändradt, och förmälde sig icke hafva något att erinra mot förslaget
om tillägg till 15 kap. Handelsbalken.
Justitierådet Örbom åberopade i fråga om begge lagförslagen hvad han vid
deras granskning i Högsta Domstolen yttrat.
På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad Departementschefen
hemstält; och skulle den nådiga propositionen erhålla den ly¬
delse, bilagan Å. vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
Bill. till Riksd. Prof. 1887. B,
1 Samt. 1 Afd. 2 Häft.
10