Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 19.
7
N:o 19-
Kongl. Maj.ls nadiga proposition till Riksdagen, angående höjande
aj högsta delaktighetsbeloppet i folkskolelärarnes pensions¬
inrättning; gifven Stockholms slott den 15 april 1887.
I skrifvelse af deri 8 maj 1886 har Riksdagen anhållit, att utredning-
måtte ega rum, om hvilket inflytande en förhöjning af högsta delaktig¬
hetsbeloppet i folkskolelärarnes pensionsinrättning från 1,000 kronor till
1,200 kronor skulle utöfva på nämnda inrättnings samt folkskolelärarnes
enke- och pupillkassas förmåga att uppfylla sina förbindelser, samt att,
för den händelse den ifrågasatta förhöjningen kunde ske utan afsevärdt
ytterligare tillskott från statsverket, förslag i ämnet måtte för Riksdagen
framläggas. ö
Kfter det direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning af¬
gift infordradt underdånigt utlåtande, vill Kongl. Majrt, under åbe¬
ropande af hvad bilagda protokoll öfver ecklesiastikärenden innehåller,
härmed föreslå Riksdagen, att det högsta lönebelopp, för hvilket del¬
aktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning må ega ruin, bestämmes
till 1,200 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
C. G. Hammarskjöld.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Utdrag åt protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
april 1887.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Themptander,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
friherre Tamm.
l:o).
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld hemstälde i under¬
dånighet, att som den under den 17 december 1886 till Riksdagen af-
låtna nådiga proposition angående höjande af högsta delaktighetsbeloppet
i folkskolelärarnes pensionsinrättning icke hunnit af Riksdagen före dess
upplösande slutbehandlas, Kongl. Maj:t måtte täckas förordna om af¬
låtande till den näst sammanträdande Riksdagen af ny proposition i
9
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 19.
ämnet; hemställande departementschefen tillika att utdrag af protokollet
öfver ecklesiastikärenden för nämnda dag finge propositionen biläggas.
Hvad departementschefen sålunda hemstält täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af’ statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder bifalla; och skulle proposition
till Riksdagen aflåtas med den lydelse, bilagan A. vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Willi. Beskow.
Bih. Ull Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 12 Raft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Utdrag1 af protokollet öfver ecklesiastikärenden, liållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
december 1886.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Themptander,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EhrensväRd,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
friherre Tamm.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld föredrog slutligen:
44:o.
Riksdagens skrifvelse den 8 maj 1886 angående höjande af högsta
delaktighetsbeloppet i folkskolelärarnes pensionsinrättning; i hvilket ärende
direktionen öfver pensionsinrättningen, efter nådig remiss, afgifvit under¬
dånigt utlåtande; och yttrade härvid departementschefen:
Uti nämnda skrifvelse har Riksdagen anhållit, att Eders Kongl. Maj.t
måtte låta utreda, hvilket inflytande en förhöjning af högsta delaktig¬
hetsbeloppet i folkskolelärarnes pensionsinrättning från 1,000 till 1,200
kronor skulle utöfva på nämnda inrättnings samt folkskolelärarnes enke-
och pupillkassas förmåga att uppfylla sina förbindelser, samt, för den
11
Kortgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
händelse den ifrågasatta förhöjningen kunde ske utan afsevärdt ytterli¬
gare tillskott från statsverket, för Riksdagen i ämnet framlägga förslag.
I omförmälda utlåtande har direktionen öfver folkskolelärarnes pen-
sionsinrättning till en början erinrat, att, enligt de grunder, hvarpå pen-
sionsinrättningen hvilade, försloge icke de från skoldistrikten inflytande
ärsafgifter att bestrida utbetalningarna för året, än mindre att bilda den
fond, hvars afkastning framdeles, då pensionstagarnes antal uppnått sitt
maximum, skulle vara tillräcklig att jemte de fortfarande afgifterna och
beviljadt statsanslag fullgöra inrättningens ökade förbindelser, utan der¬
till hade ett redan från inrättningens början utgående årligt statsbidrag
måst beviljas. Arsafgifterna utgjorde icke fullt hälften af detta bidrag,
hvarför, om ock en årsafgift stege i samma förhållande som delaktighets-
beloppet, i regeln statsbidraget äfven måste i samma förhållande ökas,
för att den nödiga jemnvigten mellan kassans tillgångar och förbindelser
skulle kunna bevaras. Om än årsinkomsten öfverstege utgifterna, bevi¬
sades dock ej derigenom inrättningens goda ekonomiska ställning, så vida
icke inkomstens öfverskott befunnes vara minst så stort, som fordrades
för bildande af pensionsfondens nödiga belopp.
Med anledning af ifrågasatt förhöjning af folkskolelärarnes minimi¬
lön från 600 till 700 eller 800 kronor afgaf direktionen den 21 oktober
1884 yttrande i hvad mån en förhöjning till de anförda beloppen af
minimilönen kunde ega inflytande på pensionsinrättningens förmåga att
uppfylla sina förbindelser. Uti detta yttrande, som grundade sig på en
åt professoren D. G. Lindhagen för ändamålet verkstäld beräkning, anför¬
des, att, under antagande att delegarnes antal icke öfverstege 5,000, att
pensionstagarnes maximum, enligt allmänna enke- och pupillkassans mor-
talitetsförhållanden, omkring år 1925 uppginge till 2,000 och sedan blefve
i det närmaste oförändradt, och att inrättningens fonder kunde göras
fruktbärande efter en räntefot af 4V2 procent, pensionskassan med sina
nuvarande tillgångar, och äfven efter ett beräknadt nödigt afdrag årli¬
gen af 12,000 kronor till förvaltningskostnader i stället för de nu till
samma ändamål utgående 10,000 kronor, kunde utan förhöjdt statsbidrag
fullgöra sina förbindelser, om minimilönen ökades från 600 till 700 kro¬
nor, hvaremot vid en förhöjning till 800 kronor erfordrades ett årligt
anslag af 76,500 kronor utöfver det nu utgående.
Enligt professor Lindhagens omförmälda utredning vore dock alla
tjenster antagna såsom delaktiga efter ett lönebelopp af 700 kronor,
hvadan, om en del af dem ingått i pensionsinrättningen med delaktighet
efter högre belopp ända till och med 1,000 kronor, motsvarande pen¬
sionsbelopp endast derigenom kunde utgå, att inrättningens kapital, hvit-
12
jKongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.
ket omkring år 1925 borde uppgå till 11,822,000 kronor, sannolikt re¬
dan omkring år 1911 uppginge till detta belopp. Om deremot, såsom
nu blifvit ifrågasatt högsta delaktighetsbeloppet höjdes till 1,200 kronor,
och detta söktes och erhölles t. ex. af 206 delegare, eller så många som
för närvarande vore delaktige efter 1,000 kronor, kunde pensionsinrätt-
ningen under ofvan antagna förutsättningar icke fullgöra sina förbindel¬
ser med mindre än att densamma erhölle antingen ett anslag för en
gång af 58,000 kronor eller ett deremot svarande årsanslag af 2,600
kronor. Om flera tjenster än 206 blefve delaktiga efter 1,200 kronor,
måste årsanslaget ytterligare förhöjas. En dylik förhöjning blefve jem¬
väl erforderlig, om delegarnes antal i någon anmärkningsvärd mån öfver-
stege 5,000 eller om fonden icke kunde förräntas till 47a procent.
Ännu vore emellertid det lägsta löne- och delaktighetsbeloppet en¬
dast 600 kronor och delegande tjensternas antal vid 1885 års slut 4,896,
nemligen:
206 med delaktighet af................................. 1,000 kronor,
27 » » » omkring............... 900 »
163 » » » » 800 »
765 » » »................................. 700 »
3,735 » » »................................ 600
Delaktighetsbeloppets medeltal vore således 640 kronor och pensio¬
nens medeltal 480 kronor.
För att inrättningen skulle kunna uppfylla sina förbindelser till
dessa delegare och de 104, som ytterligare borde tillkomma för att fylla
antalet till 5,000, d. v. s. på det att inkomsterna genom statsbidraget,
afgifterna för delegande tjenster samt ränteafkastningen af inrättningens
kapital skulle motsvara utgifterna äfven efter det år, 1925, då pensions-
tagarnes antal beräknades hafva uppnått ofvannämnda maximum af 2,000,
måste inrättningen år 1925 ega ett samladt kapital af omkring 10,200,000
kronor, och kunde detta belopp med säkerhet beräknas vara samladt
vid nyssnämnda tidpunkt, så vida icke den effektiva räntan nedginge un¬
der 4V2 procent.
Med bestämdhet kunde ej nu angifvas, huru stort inflytande den
ifrågasatta förhöjningen af högsta delaktighetsbeloppet till 1,200 kronor
skulle utöfva, så länge det icke vore kändt, huru stort det antal tjen¬
ster vore, för hvilket. delaktighet efter det högre beloppet verkligen
komme att sökas och erhållas. Antages emellertid, att detta ej komme
att ega rum för flera än de 206 tjenster, som för närvarande egde del¬
aktighet efter 1,000 kronor, och beräknades delegarnes antal till 5,000,
bland hvilka de 104, som fattades i detta antal, förutsattes ingå med
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
delaktighet af 700 kronor, så behöfde inrättningens kapital år 1925 vara
200,000 kronor större, än om ingen förhöjning af högsta delaktighets-
beloppét egde rum. Men äfven detta större belopp läge inom området
af inrättningens beräknade tillgångar. Dessa medgåfve till och med, att
äfven antalet efter 700 kronor delaktiga tjenster samtidigt dermed öka¬
des utöfver det nuvarande, så länge de efter 600 kronor delaktiges an¬
tal icke understege vid pass 2,000. Men i samma mån antalet af del-
egare efter 600 kronor minskades under 2,000, komme inrättningens
ställning att närma sig den först angifna, då minsta delaktighetsbeloppet
vore 700 kronor och det högsta icke kunde sättas till 1,200 kronor utan
en förhöjning i statsbidraget.
Häraf framginge, att om ock pensionsinrättningens ekonomiska ställ¬
ning för närvarande måste anses fullkomligt säker, den likväl icke kunde
betraktas såsom så god, att dess förbindelser, utan risk för dess fram¬
tida bestånd, kunde utöfver vissa ganska trånga gränser utsträckas, sä
vida icke det bidrag, staten lemnade, förhöjdes med ett motsvarande belopp.
Såsom slutsats af hvad sålunda blifvit meddeladt har direktionen
förklarat, att pensionsinrättningen syntes kunna fullgöra sina förbindel¬
ser, äfven om högsta delaktighetsbeloppet förhöjdes från 1,000 kronor
till 1,200 kronor, så länge den förhöjda delaktigheten icke begagnades
af flera än ungefär 200 tjenster, och åtminstone omkring 2,000 tjenster
qvarstode vid delaktighet efter 600 kronor, allt under förutsättning att
räntefoten ej understege 41 j procent och att delegarnes antal icke mycket
öfverstege 5,000, men att, om inrättningen icke kunde af sitt kapital
beräkna en ränta af åtminstone 4'/•> procent eller om delegarnes antal i
anmärkningsvärd grad öfverstege 5,000, eu ytterligare förhöjning^ af stats¬
bidraget, i alla fall blefve nödig för att inrättningen skulle kunna i fram¬
tiden uppfylla sina förbindelser.
Hvad angår folkskolelärarnes enke- och pupillkassas förhållande till
den ifrågasatta förändringen, ansåg direktionen, som jemväl har denna
kassa under sin förvaltning, att kassan kunde utan svårighet uppfylla
sina i följd deraf ökade förbindelser. 1 de af direktionen verkstälda
beräkningar, för hvilka jag redogjort, är det nu utgående förvaltnings-
bidraget, 10,000 kronor, antaget böra ökas till 12,000 kronor. Detta
har skett derför, att, såsom direktionen i yttrande af den 21 oktober
1884 fullständigare utvecklat, göromålen vid så väl pensionsinrättningen
som enke- och pupillkassan redan så tillväxt och ytterligare komme att
så tillväxa, att de snart icke kunde ordentligen bestridas utan en ökning
i arbetskrafter, hvartill fordrades en ökning i förvaltningsbidraget af
åtminstone 2,000 kronor.
Bill. till Riked. Prat. 1897. Ii. L Sami. 1 Afd. VJ Höft.
3
14
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 19.
Enligt § 13 i det för folkskolelärarnes pensionsinrättning gällande
reglemente bestämmes hel pension med hänseende till den läraretjensten
åtföljande lön, för hvilken vederbörande skolområde eller skoldistrikt
vunnit delaktighet i pensionsinrättningen, och utgår med tre fjerdedelar,
eller 75 procent af denna lön. Då under nuvarande förhållanden högsta
delaktighetsbeloppet är 1,000 kronor, kan oen lärare icke från inrättningen
erhålla större pension än 750 kronor. Åtskilliga vid högre folkskolor
och egentliga folkskolor anstälde lärare åtnjuta dock aflöning med belopp
mer och mindre öfverstigande 1,000 kronor. Skilnaden i aflöningens
och pensionens belopp är för mången af dessa så betydlig, att svårighet
till äfventyrs uppstår för skoldistriktet att, när läraren i anseende till
ålder eller sjuklighet ej längre kan tillfredsställande förrätta sin tjenst,
förmå honom att derifrån afgå. Genom den af Riksdagen ifrågasatta
höjning kan lärarens pension ökas från 750 kronor till 900 kronor, eller
med 150 kronor, ett i hans lefnadsställning ej obetydligt belopp.
Af de utaf direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning i
ärendet meddelade upplysningar framgår, att allenast under vissa, bär
ofvan angifva förutsättningar, ytterligare statsbidrag erfordras, derest
högsta delaktighetsbeloppet sättes till 1,200 kronor. Bland dessa för¬
utsättningar synes under nuvarande förhållanden egentligen den vara
beaktansvärd, hvilken afser att antalet tjenster, som blifva delaktiga
efter ett belopp af 1,200 kronor, ej bör mycket öfverstiga 200. Men
då, enligt hvad direktionen meddelat, blott 206 tjenster vid 1885 års
slut voro delaktiga efter 1,000 kronor, är det icke sannolikt, att under
den närmaste framtiden ett högre antal önskar delaktighet efter 1,200
kronor. . Skulle emellertid framdeles denna eller någon annan ^ af de
antydda förutsättningarne inträffa, lärer direktionen icke underlåta att
derom hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, på det att
förhöjdt statsbidrag i sådan händelse må af Riksdagen äskas.
Jag hemställer för den skull, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen, att det högsta lönebelopp, för hvilket delaktighet i folkskole¬
lärarnes pensionsinrättning må ega rum, bestämmes till 1,200 kronor.
Hvad departementschefen sålunda hemstält täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga
ledamöter, i nåder bifalla, och skulle proposition till
Riksdagen aflåtas i enlighet med bilagan vid detta
protokoll.
Ur protokollet
C. E. Blom.
STOCKHOLM, IVAK HiEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1 887.