s
Kongl. Majd.s Nåd. Proposition N:o 7.
N:o
V.
Ank. till Riksd. Kansli den 28 jan. 1887, kl. 3 e. m.
Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, angående resti¬
tution af stämpelafgift till delegarne i sterbliuset efter
kabinettskammarherren friherre Carl Otto Silfverschiöld;
gifven Stockholms slott den 3 december 1886.
Sedan friherre Nils August Silfverschiöld, hvilken såsom fideikom¬
miss innehaft Gåsevadholm, Störa Alfhem och Koberg med flere fastig¬
heter jemte åtskillig lösegendom, aflidit den 25 april 1878, skulle
nämnda fideikommiss tillfalla hans son kabinettskammarherren friherre
Carl Otto Silfverschiöld, hvilken emellertid, innan det fardagsår, som
tillkom sterbhuset efter friherre Nils August Silfverschiöld, gått till
ända, afled den 21 maj 1879, efterlemnande såsom sterbhusdelegare
sonen friherre Gustaf Ötto Nils Silfverschiöld, dottern Augusta Sofia
Charlotta Ulrika Silfverschiöld, gift med ryttmästaren grefve Pontus
Axel De la Gardie, dottern Sofia Lovisa Silfverschiöld, gift med kap¬
tenen friherre Carl Gustaf Adolf Klingspor, samt den aflidnes omyndiga
barn Otto Balzar Arvid Silfverschiöld och Ebba Amalia Nathalia Silfver¬
schiöld, hvilka sistnämnda hade till förmyndare grosshandlaren Johan
Jacob Ekman.
I arfskifte efter friherre Nils August Silfverschiöld antecknades,
att ifrågavarande fideikommissegendomar, hvilka, efter det friherrens
sterbhusdelegare derå åtnjutit laga fardag intill den 14 mars 1880, bort
öfvergå till friherre Carl Otto Silfverschiöld, derest han lefvat, skulle
i följd af den sistnämndes död i stället öfvergå till friherre Gustaf Otto
Nils'Silfverschiöld. Sedan med anledning häraf rättegång mot den sist¬
nämndes dåvarande förmyndare anhängiggjorts af öfrige delegare i
sterbhuset efter friherre Carl Otto Silfverschiöld, förklarade emellertid
Kongl. Maj:ts och rikets Göta hofrätt genom dom den 1 april 1881,
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
som af Kongl. Maj:ts högsta domstol den 24 november samma år
faststälts, att emedan vid friherre Nils August Silfverschiölds död fidei-
kommissegendomarne tillfallit hans son friherre Carl Otto Silfverschiöld,
samt således frågan, när efter den sistnämndes frånfälle egendomarne
skulle af friherre Gustaf Otto Nils Silfverschiöld tillträdas, icke kunnat
hafva inflytande på och följaktligen icke bort komma under behandling vid
arfskiftet efter friherre Nils August Silfverschiöld, berörda anteckning
borde ur arfskiftet uteslutas.
Då friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhusdelegare till Göta
hofrätt ingåfvo bouppteckning efter bemälde aflidne, hade deri icke
upptagits fideikommissegendomarne, till följd hvaraf hofrätten på dess
advokatfiskalsembetes yrkande genom utslag den 16 mars 1882, enär,
såsom hofrätten i ofvanberörda af högsta domstolen faststälda dom
förklarat, ifrågavarande fideikommissegendomar vid friherre Nils August
Silfverschiölds död tillfallit friherre Carl Otto Silfverschiöld samt följakt¬
ligen vid den sistnämndes frånfälle utgjort en tillgång i dennes bo,
föreläde sterbhusdelegarne att till hofrätten inlemna antingen nya bo-
uppteckningsexemplar, hvari ifrågavarande fideikommissegendomar jemte
den till Gåsevadholms fideikommiss hörande lösegendom förtecknats
och värdet derå angifvits i laga ordning, eller ock de redan ingifna
exemplaren, sedan i anmärkta hänseendet tillägg till dem gjorts, äfven¬
som att förse bouppteckningen med stämpelpapper till det belopp, hvar¬
med densamma, vederbörligen rättad, lagligen borde beläggas. Efter
det sterbhusdelegarne häröfver anfört underdåniga besvär, men högsta
domstolen i utslag den 1 december 1882 ej funnit skäl att i hofrättens
utslag göra ändring, ingåfvo de till hofrätten tillägg till bouppteck¬
ningen, upptagande de uteslutna egendomarne med derå satt värde
samt innehållande anmälan, att lösegendom af fideikommissnatur funnits
till uppgifvet värde, hvarjemte de i enlighet med hofrättens medelst
utslag den 16 oktober 1883 gifna föreläggande till hofrätten den 27
november samma år inlemnade det för bouppteckningen felande stämpel-
papper till belopp af 4,919 kronor 75 öre.
Vid arfskiftet efter friherre Carl Otto Silfverschiöld framstäldes
å friherre Gustaf Otto Nils Silfverschiölds syskons vägnar det yrkande,
att afkomsten af fideikommissegendomarne under ett år från den 14
mars 1880, då den friherre Nils August Silfverschiölds sterbhusdele¬
gare tillkommande fardagstid utgått, skulle såsom tillgång i boet emellan
friherre Carl Otto Silfverschiölds samtliga barn fördelas. Sedan med
anledning häraf emellan sterbhusdelegarne öfverenskommits, att friherre
Gustaf Otto Nils Silfverschiöld, som den 14 Mars 1880 tillträdt egen-
Bih. till Riksd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
domarne, skulle, derest sterbhusdelegarne genom laga kraft egande
dom förklarades hafva varit berättigade att under ett år från sistnämnde
dag innehafva desamma, till hvar och eu af syskonen utgifva ett visst
belopp såsom ersättning för afkomsten under berörda år, instämdes
friherre Gustaf Otto Nils Silfverschiölds förmyndare af öfrige sterbhus¬
delegarne till Fjäre häradsrätt med påstående om utbekommande af
omförmälda ersättning, i den mån samma ersättning belöpte på de inom
häradsrättens domvärjo belägna egendomarne. Detta påstående ogilla¬
des af häradsrätten, hvarefter Göta hofrätt, der talan efter vad fullföljdes,
medelst dom den 6 juni 1884 yttrade, att ehuru vid friherre Nils August
Silfverschiölds död den 25 april 1878 fideikommissrätten till ifråga¬
varande egendomar öfvergått till hans son friherre Carl Otto Silfver-
schiöld, likväl och som denne senare, hvilken aflidit innan clen friherre
Nils August Silfverschiölds sterbhusdelegare tillkommande fardagstid
tilländagå!!, således icke före sin död såsom fideikommissarie kommit
i besittning af egendomarne, alltså och då vid detta förhållande någon
rätt för friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhusdelegare att njuta
fardag å egendomarne icke lagligen kunde ega rum, faststäldes det
slut, hvari häradsrätten i saken stannat. Denna hofrättens dom blef
sedermera af högsta domstolen genom dom den 14 april 1885 faststäld.
Efter det frågan om sterbhusdelegarnes rätt till fardagsår blifvit
på detta sätt afgjord, ingåfvo de till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län en skrift, deri de yrkade att, enär åläggandet för fri¬
herre Carl Otto Silfverschiölds sterbhus att i bouppteckningen efter
den aflidne upptaga fideikommissegendomarne och för värdet af de¬
samma erlägga stämpelafgifter uppenbarligen grundat sig på den förut¬
sättning, att sterbhuset komme att åtnjuta inkomst af fideikommiss¬
egendom, men hvarken friherre Carl Otto Silfverschiöld eller hans sterb¬
hus kommit att af egendomen draga någon inkomst, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande måtte förordna, att hvad för de i bouppteckningen
efter friherre Carl Otto Silfverschiöld upptagna fideikommissegendomarne
blifvit erlagdt i stämpelafgift, eller 4,919 kronor 75 öre, finge resti-
tutionsvis till friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhus återställas.
Genom resolution den 28 augusti 1885 har Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande, enär sterbhuset icke visat, att ifrågavarande i enlighet med
hofrättens föreskrift aflemnade belopp stämpelpapper, 4,919 kronor 75
öre, origtigt blifvit sterbhuset affordradt eller utgjorde högre belopp
än det, hvarmed bouppteckningen, utöfver densamma förut åsatt stämpel¬
papper, rätteligen skolat förses i förhållande till behållningen i friherre
Carl Otto Silfverschiölds bo, till hvars tillgångar jemväl ifrågavarande
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
fideikommissegendomar, såsom hofrätten i dess ofvan berörda af högsta
domstolen faststälda dom den 1 april 1881 förklarat, varit att räkna,
samt hvad sterbhuset till stöd för dess gjorda anhållan om restitution
af berörda belopp hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört icke vore
af beskaffenhet, att på grund deraf Kongl. Maj:ts befallningshafvande
författningsenligt kunde om beloppets restituerande förordna, afslagit
sterbhusets omförmälda ansökan; och har Kongl. Maj:ts och rikets
kammarrätt, hvarest sterbhusdelegarne sig besvärat, genom utslag den
3 november 1885 ej funnit skäl att göra ändring i Kongl. Maj:ts befall-
ningshafvandes resolution.
Öfver detta kammarrättens utslag hafva sterbhusdelegarne anfört
underdåniga besvär, deri de — under framhållande af den obillighet,
som måste anses uppstå derigenom, att de å ena sidan genom högsta
domstolens utslag den 1 december 1882 ålagts att i bouppteckningen
efter friherre Carl Otto Silfverschiöld upptaga ifrågavarande fideikom¬
missegendomar och derför såsom för en tillgång i boet erlägga stämpel¬
afgift, men å andra sidan medelst högsta domstolens dom den 14 april
1885 frånkänts den rätt till fardagsår å egendomarne, som borde hafva
tillkommit dem, derest egendomarne verkligen öfvergått i friherre Carl
Otto Silfverschiölds hand och vid hans död utgjort eu tillgång i hans
bo, samt hurusom med tillämpning af de åsigter, som i förevarande fall
gjort sig gällande, skulle kunna inträffa, att, derest under fardagsår
efter en fideikommissarie nio fideikommissarier den ene efter den andre
aflede, fideikommisset skulle upptagas i bouppteckningar ne efter dessa
nio och deras sterbhus vidkännas stämpelafgift, utan att af fideikom¬
misset draga någon fördel — vidhållit sitt yrkande att restitutionsvis
återbekomma ifrågavarande stämpelbelopp.
Sedan kammarrätten efter vederbörandes hörande häröfver afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och dervid åberopat hvad Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Jönköpings län anfört i sin ofvan omförmälda
resolution, har Kongl. Maj:t låtit handlingarne i detta mål sig före¬
dragas; och vill Kongl. Maj:t, som anser kammarrättens utslag vara
lagligen grundad!, med anledning af hvad i målet förekommit och då
kronan genom domstolarnes beslut skulle göra eu af lagen ej ås}^ftad
vinst på bekostnad af sterbhusdelegarne, hvilka af ifrågavarande fidei¬
kommissegendom ej haft någon inkomst, härmed föreslå Riksdagen att
medgifva,
att hvad för ifrågavarande i bouppteckningen efter friherre Carl
Otto Silfverschiöld upptagna fideikommissegendom blifvit erlagdt i
stämpelafgift eller fyra tusen niohundra nitton kronor 75 öre må till
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
bemälde friherres sterbhusdelegare restitutionsvis återbetalas af sjunde
hufvudtitelns anslag till restitutioner.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Gust. Tamm.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
13
/
Utdrag af protokollet öfver fnansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
december 1886.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Themptander,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen, statsrådet friherre Tamm uppläste slutligen
till justering följande i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå
statsrådets enhälliga tillstyrkande, förut denna dag fattade beslut upp¬
satta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga propositioner till Riksdagen
2) angående restitution af stämpelafgift till delegarne i sterb-
huset efter aflidne kabinettskammarherren friherre Carl Otto Silfver-
schiöld;
På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t
Konungen gilla berörda förslag, sådana desamma
finnas detta protokoll — — — inlagda; och skulle
i enlighet dermed nådiga propositioner till Riksdagen
aflåtas.
Ex protocollo
Hugo Malm.