Motioner i Första Kammaren, N:o 8.
1
N:o 8.
Af herr Lundin, om ersättning af allmänna medel i vissa fall åt
egare af husdjur, som dött i boskapspest, elakartad lung¬
sjuka, rots eller mjeltbrand.
Uti kong!, förordningen den 19 april 1875, angående hvad iakttagas
hör till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland hus¬
djuren, finnes i § 8 stadgadt, dels att djur, som angripes af boskapspest
eller elakartad lungsjuka samt häst, som af behörig veterinär förklaras smit¬
tad af rots, skall efter veterinärens förordnande skyndsamt dödas, äfvensom
att på enahanda sätt skall förfaras ej mindre med nötkreatur, får, getter
och andra idislande djur, hvilka inom loppet af tio dygn varit i ladugård,
vid vattningsställe eller uti mark tillsammans med något af boskapspest an¬
gripet djur, än ock med nötkreatur, hvilka inom nämnda tid varit med djur,
som angripits af elakartad lungsjuka, i sådan beröring, som nyss sägs; dels
ock att egare af djur, hvilket på grund af nämnda föreskrifter dödats, är
under vissa vilkor berättigad till ersättning af allmänna medel.
Deremot innehåller 9 § i 8 mom., att för djur, som dött af boskaps¬
pest, elakartad lungsjuka eller rots, ersättning ej eger rum.
Anledningen till omförmälda ersättning är uppenbarligen den, att, då
den enskilde måste underkasta sig att, för det- allmänna bästa, låta döda
sina kreatur, oberoende deraf att de möjligen, ehuru sjuka, kunde vederfås
eller till äfventyrs ej ens äro smittade, det allmänna ock skall halla honom
skadeslös för förlusten af kreaturen. De ändamålsenliga åtgärdernas vid¬
tagande tillkommer dock vederbörande helsovårds- och kommunalnämnd lika¬
som behörig veterinär. På den sistnämnde beror det ock hufvudsakligen,
om djurens egare kan erhålla ersättning, enär han meddelar föreskrift om
djurens dödande.
Nu kan lätt inträffa att, till följd af hvarjehanda omständigheter och
Bill. till Riksd. Frat. 1887. SS. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft. t
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 8.
ehuru djurens egare å sin sida fullgjort allt hvad honom enligt författningen
åligger, dock genom vederbörandes förbiseende eller till följd af brist på
behörige veterinärer, föreskrifna åtgärder ej så tidigt vidtagas, att de i för¬
fattningen afsedda kreatur hinna nedslagtas, utan att ett eller annat der-
förinnan dör i någon af de omförmälda sjukdomar^. Det synes mig då
hvarken rättvist ellér billigt att djurens egare skola gå miste om en ersätt¬
ning, som i annan händelse skulle utfalla. Det förefaller desto hårdare, som
förlusten i dylika fall torde vanligast drabba de fattigare, som ega ringare
resurser att vidtaga nödiga försigtighetsmått och hvilkas intressen anses böra
vika för deras, som hafva större ladugårdar, der förlusten och faran af en
smittosam sjukdom således är större.
Jag tillåter mig derför vördsamt anhålla,
att Riksdagen ville göra underdånig framställning hos
Kongl. Maj:t om sådant tillägg i författningen, hvarigenom
egare af husdjur, som dött i boskapspest, elakartad lung¬
sjuka, rots eller mjeltbrand, måtte förklaras berättigade
till ersättning af allmänna medel, der det ej visas att de
åsidosatt de skyldigheter, dem enligt författningen ålegat.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 12 maj 1887.
Joll. Lundin.