Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.
21
N:o 9.
Af Herr A. GlimseliUS, om ändrad lydelse af §§ 5 och 6 i regle¬
mentet för riksbanken.
Paragraferna 5 och 6 i reglementet för riksbanken handla om riks¬
bankens metalliska kassa samt sedelutgifningens vilkor och gränser.
Dessa gränser äro temligen snäft tillmätta, hvilket bjert framträder,
om man jemför dem med privatbankernas långt vidlyftigare och jem¬
förelsevis svagt grundade sedelutgifningsrätt och om man dertill erinrar
sig, att i riksbanken, men ej i de enskilda bankerna, anses en del vid
anfordran betalbara insättningar och utelöpande postvexlar, som vore
de sedlar, minskande således riksbankens verkliga sedelutgifningsrätt
betydligt under den nominella.
Det är karakteristiskt, att allt under det att riksbankens mot¬
ståndare gång efter annan framhålla det betänkliga i att vilkoren för
den bankens sedelutgifning bestämmas af Riksdagen, som torde kom¬
ma att vådligt missbruka denna sin makt, så är det i verkligheten åt
de enskilda bankerna, men icke åt riksbanken, som man vid Riksdagen
lyckats utverka sedelutgifningsvilkor, hvilka väl, särskild! sedan år
1874, kunna kallas vådliga.
Riksbankens vänner hafva insett det otillfredsställande i banko-
reglementets § 6, men ogerna velat röra vid denna ömtåliga punkt,
och detta ehuru de väl dertill kunnat finna anledning i den ofta hörda
invändningen mot verkställande af den bebådade indragningen af privat-
bankstiorna, att riksbankens sedelstock ju är för knapp att ersätta detta
omsättningsmedel, om dess tillhandahållande icke längre medgåfves de
enskilda bankerna.
Bankkomitén fann emellertid riksbankens sedelutgifningsrätt vara
dels för knapp, dels mindre rationelt fonderad och framlade derför ett
förslag till ny lydelse af §§ 5 och 6, med ombytt ordningsföljd mellan
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.
de båda paragraferna. Komitén ville från beräkningen såsom riksbanks-
sedlar utesluta foliomedlen och postvexlarne. Vidare föreslogs att den
af inneliggande metallisk kassa eller utländsk guldtillgång motsvarande
sedelutgifningen skulle få öfverskridas med 45 millioner, i stället för
förutvarande 35; men härvid fästes två vilkor, dels att hela den icke
på guld hvilande delen af sedelstocken skulle hafva ett fullt motsvarig!
underlag af goda in- och utländska statspapper och obligationer samt
vexlar, dels också att för den del af de nya tio millionerna, som tagas
i anspråk, skulle trettio procent i metallisk kassa inläggas, höjande så¬
lunda i motsvarande mån nämnda kassas belopp öfver dess för alla
förhållanden lagstadgade minimum af 15 millioner. Slutligen önskade
komiterade, att dessa stadganden skulle flyttas ur bankoreglementet in
i lagen för rikets ständers bank.
Hvad bankkomitén föreslagit om ändring af ifrågavarande para¬
grafer rönte bifall af Kongl. Maj:t, högsta domstolen, bankofullmäktige,
samt vid 1886 års riksdag af sammansatta banko- och lagutskottet och
omsider af Riksdagens båda kamrar. Eu del obetydligare ändringar
gjordes dels af Kongl. Maj:t, dels i utskottet, dels i Första Kammaren,
hvars mening Andra Kammaren slutligen biträdde.
Men de ändrade bestämmelserna om riksbankens sedelutgifning,
om hvilka man sålunda, ovanligt nog, lätt och så godt som fullständigt
enats från alla sidor, hafva icke trädt i tillämpning, detta derför att de
fattades under två förutsättningar, nemligen att de enskilda bankerna
samtidigt skulle reformeras och att ändringarne i fråga om riksbanken
skulle öfverflyttas till lagen om rikets ständers bank. Då den ena för¬
utsättningen föll, drog den med sig den andra, och i fråga om riks¬
bankens sedelutgifning fick det blifva vid det gamla.
Väl ifrågasattes sedan inom bankoutskottet, att de nyantagna be¬
stämmelserna i fråga om riksbanken skulle i de gamla utdömdas ställe
föreslås till införande åtminstone i bankoreglementet; men 1886 års
riksdags timmar voro då räknade, många riksdagsmän hemreste och
saken fick bero.
Emellertid bör icke, om reformen i och för sig är god, genom¬
förandet uppskjutas till den ovissa framtid, då de enskilda bankerna
kunna reformeras. Finner man vid en sådan reform lämpligt öfver¬
flytta bestämmelserna om riksbankens sedelutgifning till vederbörande
banklag, bör en sådan öfverflyttning ingalunda försvåras, utan fast mer
underlättas af att formuleringen redan är bestämd. Ordalydelsen torde
kunna tagas alldeles sådan, som den i fjor af båda kamrarne god¬
kändes, blott med den skilnad, att då stadgandet skulle till en början
ingå i bankoreglementet och således formuleras i öfverensstämmelse
23
Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.
med dess språkbruk, det på några ställen förekommande ordet »banken»
bör utbytas mot »riksbanken».
Jag tillåter mig sålunda vördsamt föreslå,
att i bankoreglementet måtte, i stället för nu¬
varande §§ 5 och 6, införas följande två paragrafer.
§ 5.
Mom. 1. Riksbanken ege att utgifva sedlar till
det belopp som motsvaras af följande tillgångar:
a) metallisk kassa, så beräknad, som i § 6
säges;
b) på utrikes ort nedsatt eller under transport
derifrån varande, mot sjöfara försäkradt guldmynt
eller omyntadt guld; och
c) hos bankinrättningar eller handelshus på ut¬
rikes ort i löpande räkning innestående medel.
Mom. 2. Utöfver det enligt mom. 1 medgifna
belopp vare riksbanken berättigad till en sedelutgif-
ning af högst fyratiofem millioner kronor under vilkor
att de på grund häraf utgifna sedlar motsvaras af
följande tillgångar sammanräknade:
a) lätt säljbara utländska statspapper;
b) statens, allmänna hypoteksbankens och andra
inhemska obligationer, som å utländsk börs noteras;
c) vexlar, betalbara inom eller utom riket.
§ 6.
Såsom riksbankens metalliska kassa skall be¬
räknas allt inom landet befintligt, banken tillhörigt,
svenskt och utländskt guldmynt, omyntadt guld samt
i Sverige, Norge eller Danmark i öfverensstämmelse
med konventionen den 27 maj 1873 pregladt silfver-
mynt.
Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre
belopp än femton millioner kronor. Derutöfver skall,
då de på grund af § 5 mom. 2 utgifna sedlar öfver¬
stiga de trettiofem millioner kronor, riksbanken hålla
i metallisk kassa minst trettio procent af det belopp,
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.
hvarmed de på sådan grund utgifna sedlar öfverskjuta
sistnämnda summa.
Den del af metalliska kassan, som utgöres af
guld, må ej bibehållas vid mindre belopp, än som
svarar mot fyra femtedelar af den metalliska kassan
i dess helhet.
Stockholm den 10 maj 1887.
Arvid Gumcelius.
Häruti instämma:
J. Johansson
i Noraakog.
A. Hansson
i Solberga.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1887.