2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 76.
N:o 76.
Af herr C. F. PeterflSOll i D tinning el anda, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag i afseende ä
hypoteksbankens och hypoteksföreningarnes lånerörelse.
Den kris, som nu öfvergår det svenska jordbruket, är förvisso ej
af eu sådan beskaffenhet, att man kan förhoppas det densamma skall
blifva öfvergående, utan skola de löljder den visat blifva stadigvarande
och det enda man nu kan våga hoppas är, att den ej må blifva lör det¬
samma mera ruinerande, än som redan inträffat. De rubbningar den
redan åstadkommit äro emellertid af en sådan betydenhet, att det maste
vara båda statsmagternas ovilkorliga skyldighet att tillse, om ej någon
möjlighet finnes, att i någon mån åtminstone kunna verksamt lindra de
för' jordbruket så oförskyldt uppkomna svårigheter. Utan att kunna
beskyllas för någon öfverdrift, kan man beräkna prisfallet å de liufyud-
sakligaste jordbruksprodukterna till 35 proc. under de förut och ej för
särdeles länge sedan gällande och hvarunder de flesta egendomsköp skett
och värdena derå sålunda blifvit bestämda, och skall sålunda ett dylikt
prisfall, och hvarifrån återgång ej är att förhoppas, på det betänkligaste
rubba jordbrukarens, ofta förut, betryckta ställning. Bland de verksam¬
maste och naturligaste medel för förbättrande af jordbrukarens ställning,
vore utan tvifvel räntans fallande i samma mån som jordbrukets afkast¬
ning förminskats, och en förhoppning derom vore ej å svenska jordbruka¬
rens sida oberättigad, då väl knappast något annat land, med Sverige
i öfrigt jemförlig!, inom Europa, har en så hög räntefot som detsamma,
och särskild! en nedsättning deri i de flesta land på senare tiden skett.
Att staten ej häruti kan direkt ingripa, inser jag nog, men icke förty
synes mig som staten med jemförelsevis obetydliga uppoffringar skulle,
som jag nedan skall visa, kunna bereda att åtminstone räntan för de
genom de olika hypoteksföreningarne af den af staten organiserade hy po-
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 76.
teksbanken upptagna lån skulle lort nog kunna nedsättas med 3/.1 proc.,
och lägger man härtill det tillfälle till minskad årlig amortering från
till 74 proc., som genom föreslagen ändring i reglementet för hypoteks-
banken snart nog säkerligen måste blifva antaget, så skulle den årliga
annuiteten för dessa hypotekslån komma att nedgå med 1’/, proc., som
särskild! under närvarande förhållanden måste blifva af en icke oväsentlig
hjelp, helst i betraktande deraf, att det synes temligen visst, att om blott
räntan på de s. k. hypotekslånen blir i någon mån nedsatt, är penninge-
ställningen i landet för det närvarande sådan, att räntefoten i allmänhet
skall nedgå och jordbruket såväl som öfriga näringar derigenom vinna
en icke ringa hjelp under dessa, för desamma så bekymmersamma tider.
Granskar ' man de senaste af hypoteksbanken utgifna berättelser
öfver prisställning, så skall man nemligen finna, att den medelränta, den
för närvarande betalar för sina upptagna lån, utgör i det närmaste 4,2 5
proc. under det densamma af de olika hypoteksföreningarne uppbär ännu oaf¬
kortad! det räntebelopp dessa erhålla af sina låntagare, eller 5 proc., och
åtgår skilnaden eller 7, proc. för att betacka de kapitalrabatter som hypo¬
teksbanken förbundit sig att betala till sina långifvare vid de olika lånens
lemnande. Utan att för min del våga uttala någon åsigt, huruvida det
skulle vara för den närmaste framtiden alldeles oundgängligt, att hypoteks¬
banken skall fortfarande ovilkorligen behöfva att för dessa kapitalrabatters
betalande afsätta så stort belopp, som den sålunda beräknat, i stället för
att medgifva det någon räntenedsättning af de nu ingående 5 proc. finge
ske, torde jag dock våga antaga, att om hypoteksbanken blefve tillförsäkrad
för all framtid att årligen erhålla det belopp, som verkligen erfordras för
dessa kapitalrabatters ersättande, det årliga beloppet härföre skulle be¬
tydligt understiga hvad som nu årligen till detta ändamåls vinnande af-
sättes eller 74 proc. af öfver 300,000,000 kronor, som blifvit till hopoteks-
föreningarne utlånta.
För min del kan jag ej finna det vara en obehörig fordran, alt
man skulle ifrågasätta att staten, till lindrande af jordbrukets betryck,
skulle tillförbinda sig att hålla hypoteksbanken skadeslös genom att årligen
till densamma lemna så stort belopp, som erfordras för. att fullgöra hypo-
teksbankens förbindelser till amortering åt hittills sig’ åtagna kapital¬
rabatter, och hvarigenom nämnde bank skulle blifva i tillfälle att genast
lemna ut sina lån till sådan ränta, att låntagarne i de olika hypoteks¬
föreningarne ej behöfde betala mera än hvad hypoteksbanken sjelf till
sina långifvare betalar, eller för det närvarande 471 proc.., och med så¬
lunda 7-:i proc. amortering, den härefter blifvande annuiteten för lån¬
tagarne skulle blifva 4kg proc.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 76.
Med den lägre räntefot, som nu mera på den allmänna penning^.-
marknaden är rådande och, som antagligt är, fortfarande kommer att vara
gällande och hvarförutan ej några nya lån åt hypoteksbanken torde komma
att upptagas, böra sannolikt icke allenast blifvande kapitalrabatter dervid
mot den nu föreslagna utlåningsräntan med lätthet fullgöras, utan ock,
inom en kanske ej allt för långt aflägsen framtid, räntefoten för svenska
låntagare kunna blifva ytterligare nedsatt, och om sålunda ej den svenske
jordbrukaren skulle genast erhålla den fördel i billig penningeränta, som
andra länders, så skulle han dock hafva en förhoppning att inom ej allt
för långt aflägsen framtid i penningeräntans billighet kunna konkurrera,
om äfven många andra omständigheter göra denna täflan svår.
Ett sådant understöd af staten åt jordbruket i de förhållanden,
hvaruti detsamma, utan eget förvållande råkat, och hvarifrån det ej har
någon utsigt att kunna komma, torde, som jag ofvan nämnt, ej vara obe¬
hörigt, åtminstone ej i någon män mer än då staten för ej så länge sedan
fann sig manad, att högst betydligt, först genom s. k. dyrtidstillägg och
sedan genom höjda fasta löner åt rikets embetsmän, sätta dem i tillfälle
att möta den hastiga stegring i lefnadskostnader, som då uppkom och
hvilka förhöjda löner embetsmännen ännu uppbära, ehuru förhållanden in¬
träffat, som göra dessa lefnadskostnader betydligt lägre, än då förhöjnin-
garne lemnades, och jag kan ytterligare tillägga, att då den räntefot, hypo-
teksföreningarne måste, af ofvan angifna skäl, fortfarande hålla, är så hög,
att man utan svårighet kan placera jemförliga säkerheter med dem som
i hypoteksföreningarne kunna ingå till lägre räntefot i den allmänna
penningemarknaden, utan att tillförbinda sig till någon ovilkorlig amor¬
tering, och hvarigenom årsannuiteten blifver betydligt lägre, så har åt¬
minstone vissa hypoteksföreningar, af fruktan att få större belopp upp¬
sagde än de kunna tillgodogöra genom ny utlåning, måst beröfva åt¬
skilliga låntagare den rätt till uppsägning de i reglementet vilkorligt
haft sig tillagd och då staten genom sin lagstiftning måste ensam bära
skulden för det dessa hypoteksföreningar, hvilka vore bildade för att på
billigaste sätt skaffa jordbruket låneförlag, nödgat dem att endast härför
vända sig till den för detta ändamål ensamt inrättade hypoteksbanken
och denna ej förmår att på ett tillfredsställande sätt uppfylla detta sitt
åliggande, kan det ej vara obehörigt att staten genom sitt mellanträdande
förminskade allvarsamma olägenheter, som för jordbruket uppstått genom
dess misslyckade lagstiftning.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag derför äran
föreslå, det Riksdagen ville genom en underdånig skrifvelse hös Kongl.
Maj:t anhålla,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 76.
5
det Kongl. Maj:t täcktes till nästkommande riksdag
hafva låtit utreda hvad årligt belopp, som kan för fram¬
tiden erfordras att af statsmedel utgå för att sätta allmänna
hypotek sbanken i tillfälle att, jemte fullgörande af sina
ännu återstående kapitalrabatters liqviderande, nedsätta
den utlåningsränta hypoteksbanken eger att af de olika
hypoteksföreningarne uppbära till 474 proc., så att lån¬
tagare i dessa föreningar, från och med sitt inträde i
dem, ej är skyldig att årligen för sina der erhållna lån
betala högre än denna ränta jemte den annuitet, som i
behörig ordning kan varda faststäld för lånens åter¬
betalande, och att Kongl. Maj:t täcktes till samma riks¬
dag framställa det förslag, som han i nåder kan med
anledning häraf finna lämpligt.
Om remiss till vederbörligt utskott får jag anhålla.
Stockholm den 14 maj 1887.
C. F. Petersson
i Dänningelanda.
Häruti instämma:
A. G. Jönsson,
Mårarp.
S. Wieslander
i Ingelstad.
Johan Petersson
i Boestad.