Motioner i Andra Kammaren, K:o 3.
1
N:o 3.
Af herr II. Andersson i Nöbbelöf, m.fl.: Om nedsättning med tjugo
procent af grundskatterna och motsvarande lindring i
rustnings- och rotering sbesvär en rn. m.
Redan för flera år tillbaka började bland vår jordbrukande befolk¬
ning en klagan förspörjas öfver försämrade konjunkturer. Denna kla¬
gan har sedermera blifvit högljuddare i samma mån jordbrukets pro¬
dukter sjunkit i värde. Dessa produkter betinga nu i regeln 30 till
40 procent lägre pris än för ett eller annat tiotal af år sedan. Vid
sådant förhållande är det ej heller underligt, att de, som vid nämda
tidpunkt, under då varande högre pris i allmänhet, bosatte sig såsom
egare eller arrendatorer af jordbruk, nu mera befinna sig i svår belä¬
genhet, desto svårare i den mån det egna kapitalet från början varit
otillräckligt, och att dessa jordbrukare sålunda i många fall blifvit ur¬
ståndsätta att fullgöra sina förbindelser, räntor och arrenden, stundom
till och med sina skyldigheter till stat och kommun.
Det är dock ej endast bland jordbrukare, som klagan höres öfver
försämrade affärsförhållanden; äfven en stor del fabriks- och industri¬
idkare beklaga sig öfver dåliga konjunkturer och tillskrifva såsom orsak
härtill i väsentlig mån jordbrukarnes minskade förmåga att förskaffa
sig industrialster i samma utsträckning som under de senast gångna
decennierna.
Under sådana förhållanden och då härtill kommer, att statsregle-
ringarne under de senaste åren visat betydliga öfverskott, hvilka åter
Bih. till Bihsd. Prat. 1881. JB. 1 Sami. '2 Afd. 2 Band. 2 Höft.
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
vittnar derom, att statsverket mer än väl borde kunna umbära en del
af sådana inkomster, hvilka utgå såsom skattebidrag, särskild! af jord¬
bruksnäringen, samt då nästan alla öfriga näringar äro mer eller mindre
beroende af jordbruket, synes det vara helt naturligt, att statsmagterna
i främsta rummet böra rigta sin uppmärksamhet på upphjelpande och
understödjande af denna landets — i ordets egentliga bemärkelse —
modernäring. Det kraftigaste understöd, som, enligt vårt förmenande,
kunde bringas jordbruket, vore en fortgående lindring i de bördor,
hvilka både känbart och, hvad värre är, orättvist betunga detsamma.
Dit höra rustnings- och roteringsskyldigheterna samt grundskatterna.
Eu ytterligare minskning eller nedsättning i dessa besvär blefve
för jordbrukarne en väsentlig lindring, hvilken synes oss vara vida att
föredraga framför åtskilliga andra, med mer eller mindre styrka fram¬
hållna medel till det öfverklagade betryckets afhjelpande. Genom en
sådan lindring skulle ytterligare ett steg vara taget till ett framtida,
fullständigt utjemnande af vårt skatteväsen, så att detta småningom
komme att hvila på mera rättvisa grunder än som för närvarande eger
rum. Den minskning i statsinkomst, som genom en dylik skatteefter-
gift blefve en följd, skulle tvifvelsutan ganska snart varda rikligen
ersatt genom ökad välmåga med deraf följande stegrad verksamhet i
alla rigtningar.
Äfven andra skäl synas oss tala derför, att de uteslutande på
jorden hvilande bördorna ju förr desto hellre måtte blifva afskaffade
och på alla samhällsklasser efter rättvisa grunder fördelade. Vill man
nemligen bereda den mindre bemedlade tillfälle att utan allt för stora
och kostsamma omgångar kunna förvärfva sig en egen jordtorfva, der
han kan grunda sig ett eget hem, måste man ock tillse, att nuvarande
kamerala och andra skiljaktigheter i jordens beskattning blifva afhulpne
och utplånade. »Vigten för ett land deraf, att ett större antal af dess
inbyggare utgöres af jordbrukare, är obestridligt», yttrade Riksdagen
redan 1879 i en af sina skrivelser och föreslog i sammanhang dermed
åtskilliga lättnader i den dittills gällande lagstiftningen angående hem¬
mansklyfning och jordafsöndring. Visserligen blefvo dessa lättnader
iakttagna i den härom 6 augusti 1881 utfärdade kongl. förordningen;
men ännu qvarstå dock i lagstiftningen åtskilliga bestämmelser, som
äro egnade att försvåra förvärfvandet af mindre lägenheter, hvilka be¬
stämmelser åter hufvudsakligen föranledas af å jorden hvilande besvär
och grundskatter. Så länge någon del deraf ännu finnes i behåll, och
så länge gällande skiftesstadga icke later, landets naturliga belägenhet
och förhållanden komma till sin fulla rätt, har lagstiftaren icke full¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
3
gjort hvad på honom ankommer till förbättrande af den mindre bemed¬
lade samhällsmedlemmens sociala ställning; ja, han har till och med
försummat ett af de vigtigaste korrektiven mot samhällsomstörtande,
socialistiska lärdomar och — agitationer.
Det är på grund af allt detta och då statsverkets nuvarande in¬
komster och tillgångar utan olägenhet synas medgifva eu ytterligare
lindring uti de på jorden hvilande bördorna, som vi tillåta oss vörd¬
samt anhålla, det Riksdagen måtte besluta:
1) att från och med år 1888 en ytterligare ned¬
sättning af tjugo procent i den på viss jord hvilande
grundskatt skall ega rum, i öfverensstämmelse med
de i kongl. kungörelsen 5 juni 1885 stadgade grun¬
der och vilkor;
2) att från och med år 1888 en ytterligare lin¬
dring i rustnings- och roteringsbesvären skall ega
rum med 20 procent af dessa besvärs uppskattade
värde, efter enahanda grunder och bestämmelser, som
finnas i nu gällande lag af 5 juni 1885 angående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären; samt
3) att erforderliga medel till ersättning åt effek¬
tiva rusthåll och rotar för det berörda lindring mot¬
svarande belopp måtte anvisas å riksstatens 4:de och
öde hufvudtitlar.
Hvad vidare angår återstoden af grundskatter samt rustnings- och
roteringsbesvären, såsom de för närvarande utgöras, torde en ytterligare
utredning blifva nödvändig i fråga om sättet och vilkoren för dessa
skattebördors slutliga upphörande, vare sig detta kan ske på en gång
eller under vissa, icke allt för långt utsträckta tidsperioder. En sådan
utredning synes desto mera af behofvet påkallad, som det nu mera
torde vara en möjlighet, att ett upphörande af de nämda skattebör¬
dorna bör kunna ega rum, utan att dermed ovilkorligen må förenas
andra invecklade och följaktligen äfven mera svårlösta frågor. Det är
med hänsyn till dessa, nu i största korthet antydda förhållanden som
vi slutligen drista oss att hemställa:
4) att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes till nästkommande riksdag
framlägga förslag, så väl i fråga om eftergifvande af
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
återstående grundskatter, som ock derom, att rust¬
nings- och roteringsbesvären i deras nuvarande form
må kunna
|
småningom helt
|
och hållet upphöra.
|
Stockholm den 10 maj
|
1887.
|
Hans Andersson.
|
Sven Nilsson.
|
|
Anders Persson.
|
M. Dahn.
|
|
Nils Persson.
|
Jöns Bengtsson.
|
|
Nils Nilsson.
|
Ollas A. Ericsson,
|
|
0. C. Andersson,
|
Ofvanmyra.
|
|
Hasselbol.
|
Nils Nilsson,
|
|
G. Jansson,
|
Skärhus.
|
|
Krakerud.
|
N. Boström.
|
|
J. Andersson,
Lysvik.
|
S. M. Olsson.
|
|
Lars Pälsson.
|
J. Johansson,
|
|
Nils Larsson
|
Noraskog.
|
|
i Tullus.
|
Follce Andersson.
|
|
Gustaf Erikson
|
|
|
i Myckelgård.
|
Aug. Henricson.
|
|
J. Bromée
i Billsta.
|
L Lyttkens.
|
|
And. Gast. Björkman,
Kronobergs län.
|