Motioner i Andra Kammaren, N:o 23.
7
N:o 23.
Af herr K. Petersson i Runtorp, om ändrad lydelse af 13 § 3
mom. riksdagsordningen.
En hvar af Riksdagens ledamöter torde väl känna de omständig¬
heter och svårigheter, som förefnnnos och föregingo rikets ständers
beslut att antaga den nu gällande riksdagsordningen. Att representa¬
tionsrätten emellan stad och land härvid var mindre väl afvägd insågo
många af Riksdagens då varande ledamöter och bland dem äfven jag.
Men dessa betänkligheter fingo för tillfället vika för det stora målet
att få ståndsrepresentationen ändrad såsom landets stora flertal mer och
mer önskade, och slutligen funno sitt hufvudsakliga uttryck i nuvarande
riksdagsordning. Att denna riksdagsordning i många hänseenden in-
håller väsentliga förbättringar pilot den förutvarande erkänner jag villigt,
men bland oegentligheter och de största af dem, som deri'finnas, är
onekligen den betydande skilnaden mellan landsbygdens representa¬
tionsrätt efter folkmängden i förhållande till städernas. Att en inne¬
byggare i en stad skall hafva ända till sex gånger så stor betydelse i
politiskt hänseende som en inbyggare på landet är en uppenbar
orättvisa och kan,. enligt min uppfattning, icke försvaras. Vi veta att
den lilla staden Visby har i många år utgjort egen valkrets med en
folkmängd af omkring 6,000 och derigenom en representant i kamma¬
ren, då flera domsagor på landet egt en folkmängd af närmare 40,000,
men ändock ej fått utse mera än en riksdagsman. Genom senaste
regleringen af de mindre städernas valkretsar har endast i ringa mån
missförhållandet mellan stad och land i detta hänseende kunnat utjem¬
na? men beträffande de större städerna blifver missförhållandet år för
ar större och större. Att städerna i regeln skola ega en riksdagsman
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 23.
för ett 10,OOO-tal invånare och. sedan en för hvarje fullt tal af 10,000
då landsbygdens inbyggare få utse endast en riksdagsman intill 40,000
och först tvenne då folkmängden i en domsaga öfverstiger sagde antal,
deri förefinnes hvarken likställighet eller rättvisa och kan ej leda till
gagn för landet i dess helhet. För att i någon mån afhjelpa denna
orättvisa emellan landsbygd och stad, synnerligen beträffande de större
städerna, vågar jag, utan att ingå i vidare motivering för detta mitt
förslag, härmed anhålla att Riksdagen ville besluta,
att 3 mom. i 13 § i riksdagsordningen måtte få
följande lydelse:
I hvarje stad, som eger en folkmängd af tjugu
tusen eller mer, utses eu riksdagsman för hvarje fullt
tal af tjugu tusen; öfriga städer skola hvart tionde år
af kammaren ordnas, så vidt ske kan länsvis, i sär¬
skilda valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman,
och skall hvarje sådan valkrets innehålla en folkmängd
af minst tio tusen och högst tjugu tusen.
Och öfverlåter jag åt konstitutionsutskottet, till hvilket jag anhåller
att denna min motion måtte remitteras, att åt ordalydelsen i här ofvan
framstälda förslag, gifva den form, som utskottet kan finna för ändamålet
lämpligt.
Stockholm den 11 maj 1887.
|
|
Nils Petersson.
|
|
Häruti instämma:
|
|
J. Pettersson
i Alfvestad.
|
J. P. Nilsson.
|
Per Larsson.
|
Johan Fr. Carlsson.
|
C. J. Petersson.
|
Olof Andersson
i Lyckorna.
|
Ivar Månsson.
|
S. Fr. Norén.
|
L. Fred. Odell.
|
Ludvig Norrhy.
|
A. G. Jönsson.
|
L. P. Mallmin.
|
B. P. Ersson.
|
Oskär Erickson.
|
P. Pehrson
|
i Törneryd.