18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.
N:o 93.
Af herr A. PCFSSOll i Mörarp, om upphörande af den vissa slag
af hemman medgifna frihet från inqvartering i fredstid.
Under tvenne föregående riksdagar har jag i Andra Kammaren
väckt förslag angående förändrade grunder för inqvarteringsskyldig-
hetens under fredstid utgörande å landet. Det förslag till lag, som i
detta afseende utaf lagutskottet vid nästlidet års riksdag framlades, an¬
togs i Andra Kammaren utan föregående diskussion, men föll i Första
Kammaren på en rösts majoritet. De anmärkningar, som vid den då
förda diskussionen gjordes emot förslaget, anser jag emellertid icke
vara af den betydenhet, att de bort föranleda förslagets förkastande.
Det framhölls af den talare, som motsatte sig förslaget, bland
annat, men som mig synes hufvudsakligast, att de hemman, som nu, i
följd af privilegier, äro befriade från detta onus, derför betingat högre
köpeskilling och att det derför icke vore billigt att kasta en del af
ifrågavarande börda på nyssnämnda hemmansinnehafvare med bibehål¬
lande af samma olämpliga skattegrund, hemmantalet, som nu finnes;
medan samme talare uppgaf att han icke hört någon klagan öfver detta
onus förspörjas i de trakter, der han vistats, och det följaktligen icke
måtte vara betungande för de hemman, som hafva denna skyldighet sig
ålagd. Härpå vill jag endast genmäla att, om bördan icke är stor eller
kännes betungande på vissa orter, så lärer den icke heller komma att
utöfva något synnerligt tryck på de privilegierade hemmanens egare
eller innehafvare, om dessa hemman åläggas deltaga i bördan, och aldrig
förr har jag hört antydas att utjemnandet af detta onus kan komma
att inverka på egendomsvärdena.
Jag erkänner gerna att icke hemmantalen äro den grund, som kan
anses för den rigtigaste i detta som i andra fall, då fråga är om
19
Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.
af ett onus; fördelning men jag har förut anfört skäl, hvarför jag ansett
dem tills vidare kunna bibehållas, och dessa skäl, till hvilka åtskilliga
andra kunna läggas, anser jag fortfarande ega giltighet.
Under åberopande således af och med hänvisning till de skäl, jag
uti motioner i Andra Kammaren åren 1885 (n:o 114) och 1886 (n:o
153) anfört, vågar jag å njo anhålla,
rf
att Riksdagen ville för sin del besluta, att den fri¬
het från inqvarteringsskyldighet under fredstid, som
nu, i följd af särskildta stadganden, förefinnes för
vissa slag af hemman å landet, måtte från och med
den 1 januari 1888 upphöra att gälla.
Derest lagutskottet, till hvilket motionen torde blifva remitterad,
fortfarande skulle anse nödigt att undantag härifrån bör göras för de
hemman, som på grund af presterskapets privilegier nu äro befriade
från detta onus, af skäl att dertill skulle erfordras kyrkomötets sam¬
tycke, lärer det icke vara skäl att häremot göra någon invändning, helst
denna begränsning väl endast bör vara ett tills vidare.
Stockholm den 26 januari 1887.
Anders Persson.