Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.
3
N:o 63.
Af herr 0. N. WageillUS, om åsättande af tull ä hästkreatur
samt nöt- och svinkreatur.
Bland de förvärfsgrenar, som ifrån långliga tider tillbaka utgjort
en vigtig näringskälla för den norrländska allmogen, har varit häst¬
afvel! samt boskapsskötseln. I synnerhet har denna näring bedrifvits
i Jernband, som derföre också skulle kunna kallas med en ifrån Ho-
merus lånad benämning, ett »hästbärareland». Häst- och boskapsafvel
torde ock för norrländska förhållanden få anses såsom fullt naturliga,
och derföre böra omhuldas så mycket som möjligt.
Under det allmänna tryck, som nu hvilar öfver landets alla. nä¬
ringar, hafva dock äfven dessa kommit uti en särdeles svår ställning;
och den meningen är numera allmän bland största delen af Norrlands
jordbrukare, att det icke längre lönar sig att uppföda hästar och bo¬
skap för afsalu, sedan priset pa dem nedgått med ända till femtio, pro¬
cent. Om ock orsaken till dessa ogynsamma prisförhållanden till en
del får sökas i det allmänna ekonomiska tryck, som hvilar öfver allt
näringslif i landet, så anses den dock af allmogen i Norrland till en
stor del bero på den på de senare åren mer och mer tilltagande in¬
förseln från Finland af hästar, svin och nötboskap., hvilka sommaren
om fraktas till de norrländska hamnarne och der till ytterst låga pri¬
ser försäljas samt sedan spridas långt in i landet.
Med allt erkännande af det berättigade, som ligger i grundsatsen
om ett fritt varuutbyte skilda länder emellan, betraktad i och för sig
sjelf, kan man dock icke undgå att finna, att äfven den måste, under
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.
vissa förhållanden, begränsas, eller, såsom man säger, få lof att »maka
åt sig något», om den nemligen, ensidigt drifven, hotar att undergräfva
en inhemsk naturlig näring, som är för den närande klassen inom sam¬
hället ett vilkor för dess existens. I annat fall äfventyra!' man att
företagsamheten under den förtviflade kampen för tillvaron slappas och
modlöshet intager sinnena. Och då är olyckan och undergången ohjelp¬
lig. Till förekommande häraf anser jag, att en inhemsk näring,'som
genom konkurrensen utifrån är i _ fara att gå under, bör skyddas så
mycket att den har möjlighet för sig att existera.
Ehuru jag icke har någon personlig erfarenhet uti den gren af
en landthushållares omsorger och bekymmer, som nu blifvit berörd —
jag har aldrig, befattat mig med vare sig häst- eller boskapshandel —
så har jag ej ansett mig böra slå döförat till för de ifriga uppma¬
ningar, som jag fått af jordbrukare från skilda delar af Jemtland, att
underställa Riksdagens pröfning frågan om skydd medelst tullar för den
norrländska häst- och boskapsafveln.
Och får jag för den skull föreslå, det Riksdagen ville besluta:
att en tullafgift skall, vid införsel i riket ifrån
utrikes ort, erläggas enligt följande tarif:
För hästkreatur under tre år ........20 kronor.
För hästkreatur tre år och deröfver .... 50 »
För nötkreatur................ 5 »
För svinkreatur................ 5 »
Och öfverlemna!' jag åt bevillningsutskottet, som ju har motions¬
rätt, och till hvilket jag anhåller att denna motion måtte remitteras,
att göra de' ändringar i formuleringen af ofvanstående yrkande, som
kunna anses erforderliga, äfvensom att göra undantag från ofvanstående
regel, för införsel af afvelsdjur som af hushållningssällskap eller andra
dylika föreningar införskrifvas från utrikes ort till förbättring af ofvan-
nämnda djurracer.
Stockholm den 26 januari 1887.
O. N. Wagenius.