Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.
9
N:o 177.
Af herr E. Nyström, om tillagg till 17 kap, 16 § rättegångs¬
balken.
Ehuru icke uppmuntrad med någon särdeles framgång åt de
förslag, jag vid de två senaste riksdagarne vågat väcka, i syfte att
för dem, som hysa betänkligheter mot edgång, må beredas tillfälle att
afgifva annan form af laglig försäkran, vill jag dock ännu eu gång
våga försöket, medveten om min pligt att hålla frågan vid lif och
öfvertygad om att den hör till dem, hvilka måste till slut vinna seger.
Jag skall emellertid nu ej hålla mig vid de s. k. löftesederna, ty
tecknen tyda på, att opinionen allt mera mognar för deras fullkomliga
borttagande, utan jag skall denna gång inskränka mitt yrkande till
de s. k. bekräftelseederna, och äfven i fråga om dessa skall jag nu ej
tillåta mig någon lång utredning af ämnet utan nöja mig med att
hänvisa till hvad jag förut anfört i mina motioner i frågan (n:o 122
vid 1885 års riksdag och n:o 128 vid sistlidne riksdag,) samt till de
skäl, som vid ärendets behandling i Kammaren ytterligare framhöllos.
Då dissenterlagen af den 31 oktober 1873 medgifver främmande tros¬
bekännare rätt att i händelse af betänkligheter mot edgång få afgifva
annan laglig försäkran, så synes det vara en billig begäran, att samma
rätt ej förvägras sådana medlemmar af svenska kyrkan och sådana
medborgare i allmänhet, som hysa liknande betänkligheter. Och då
strafflagens 13 kap. 5 § bestämmer: »Har bekännare af lära, hvari
edgång ej tillåten är, på annat, i stället för ed, vedertaget sätt, be¬
kräftat falskt vittnesbörd eller annan falsk utsaga, eller har någon
vittnat falskt inför rätta, då ed honom eftergifven varit; värde så an¬
sedd, som hade lian ed gått», — så har ju här allmän lag i tydliga
ord tillagt en sådan försäkran, som jag afser, samma ansvar och
ansvarspåföljd som vanlig edgång, så att ur denna synpunkt intet kan
Bill. till Rilcsd. Prof. 1887. 1 Sund. 2 Afl. 2 Band. 27 Höft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
vara att invända mot hvad jag vågar begära. På grund häraf, och
då den enskildes samvetsfrihet ej blott i grundlag, utan ock i allmän
lag, så vidt möjligt, bör häfdas, tager jag mig friheten föreslå,
att Riksdagen måtte för sin del besluta följande
tillägg till 17 kap. 16 § rättegångsbalken: »Vittnen,
som ej kunna förmås att aflägga ed, skola i begge
delomännens eller deras ombudsmäns närvaro denna
försäkran afgifva: jag, N. N., afgifver härmed min
högtidliga, upprigtiga och sannfärdiga förklaring och
försäkran, att jag skall vittna och gifva till känna
allt hvad jag vet i denna sak händt och sant vara,
så att jag ej uppsåtligen något förtiger, tillägger eller
förändrar».
Stockholm den 28 januari 1887.
Erik Nyström.
N:o
178.
Af herr A. lilietlberg, om ändrad lydelse af 126 § konkurslagen.
' VM förliden riksdag väckte herr H. I. Arwidsson motion om
ändring af 126 § konkurslagen, senare mom., hvilket skulle erhålla
följande lydelse:
»Nu varder — — — fortsättning äro att tillgå. Kostnaden för
de i denna lag föreskrifna kungörelsers införande i allmänna tidningarne
skall, der så fordras, af vederbörande förskjutas. Finnes ej i boet
— — — förskjutet blifvit».
Förslaget motiverades dermed, att det icke billigtvis kunde for¬
dras af tjenstemän, att desse skulle förskjuta kostnader, som uteslu¬
tande påkallades för enskild persons gagn och i dennes intresse och