2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 15.
Tå grund af hvad jag anfört får jag anhålla, att Riksdagen måtte
i underdånig skrifvelse till Ivongl. Maj:t hemställa, att vederbörlig rät¬
telse i berörda hänseende måtte göras.
Stockholm den 22 januari 1887.
Per Ersson
från Vestmanland.
N:o 15.
Af herr L. BörjGSSOll, om ändring i 7 § af hongla förordningen
angående inlösen af skattefrälseräntor m. m., den 11 sep¬
tember 1885.
Den 11 september 1885 utfärdade Ivongl. Maj:t förordning om
inlösen till staten af skattefrälseräntor m. m. Uti 7 § af nämnda för¬
ordning stadgas, att ränteegare, som vill begagna sig af den i förordningen
bestämda rättigheten att till staten försälja sina frälseräntor, skulle anmäla
sig i kongl. kammarkollegium före den 11 september 1886. Denna
förordning tillkom på grund af Riksdagens beslut derom, att räntegifvarne
å dessa hemman skulle komma att ske samma rätt som de hemmans-
Motioner i Andra kammaren, N:o 15.
3
egare, liv il ka erlägga ränta ock tionde till staten, nemligen att erhålla
30 procent afskrifning å dessa utlagor.
Nu är förkållandet så, att drottning Kristina den 2 april år
1653 försålde eu del hemman uti Hallands län till en holländsk hand¬
lande, Adrian Tripp, dels skatte- och dels städjekemman, deraf under
tidens lopp alla städjebönderna och en del hönder å skattehemmanen in¬
köpt sina räntor; dock återstår ännu omkring ett tjugutal frälsehemman,
som betala sina räntor till Trippska arfvingarna i Nederländerna.
Under sistlidet års riksdag efterfrågade jag, om staten sänder
Trippska arfvingame något exemplar af ofvannämnda förordning, och
erhöll jag det svar, att staten cj sänder något exemplar. Jag efterhörde
sedan i kammarkollegium, om Trippska arfvingarne till staten hembjudit
sina frälseräntor, men tick det svar, att så ej skett.
Jag gick då in till kongl. utrikesdepartementet med skriftlig be¬
gäran, att departementet ville underrätta Trippska arfvingarnes ombud
herr J. A. Gtrothe i Utrecht om innehållet af förenämnda kongl. för¬
ordning i ändamål att förmå arfvingarne att inom laga föreskrifven tid
begagna sig af de fördelar, • åberopade kongl. förordning bereder dem.
Den 25 sistlidne juni erhöll jag bref från kabinettssekreteraren
Lagerheim derom, att utrikesdepartementet underrättat herr J. A. Grothe
om förhållandet samt att herr Grothe svarat, att han vidtagit, åtgärder,
för att vinna samtliga arfvingarnes samtycke till begäran om försäljning,
men att dervid uppstått svårigheter af tvenne slag: Do derigenom att
en del arfvingar, som innehade helt obetydliga arfslotter, visat föga benä¬
genhet att inlåta sig på frågan, och 2:o att åtskilliga arfvingar utflyttat
till Ostindien, der deras vistelseort för närvarande vore okänd, hvadan
det vore ovisst, om deras samtycke kunde utverkas före september månad,
samt att herr Grothe sagt sig icke ega någon personlig del i frågan.
Tatalietiden gick således till ända.
Som det är troligt att Trippska arfvingarne gerna vilja sälja sina
frälseräntor till så hög betalning, som den staten erbjuder, derest de i
god tid derom blifva underrättade, och det dessutom är hardt för dessa
skattefrälsebönder att icke komma i åtnjutande af 30 procent afskrifning
på sina frälseräntor, så har jag ansett, att Riksdagen borde fatta beslut
om förnyad och utsträckt fatalietid för hembjudande af dessa räntor, så
lång, att Trippska slägten får god tid att underhandla med de af dessa
arfvingar, som bo i aflägse länder. ■
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
Jag yrkar, med anledning af ofvanstående, att
Riksdagen måtte besluta ny fatalietid för inlösen af
skattefrälseräntor, så långt utsträckt, att Trippska
arfvingarne få rundlig tid att underhandla med sina
utrikes boende medintressenter, t. ex. ett år eller mera
från nya förordningens datum, om så anses nödigt.
Om remiss till vederbörligt utskott ankålles, och skall jag derstädes
prestera 2:ne från herr kabinettssekreteraren Lagerheim erhållna bref.
Stockholm den 20 januari 1887.
Lars Börjesson.
IN:o 10.
Af herr P. Zimdalll, om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande ändradt
sätt för offentliggörande af allmänna kungörelser och till-
kännagifvanden.
Lifligt öfvertygad om olämpligheten af så väl allmänna som enskilda
kungörelsers uppläsande i kyrkorna, var jag redan vid sistlidne riksdag
betänkt på att väcka motion för åstadkommande af ändring härutinnan;
men förekommen af en annan ledamot af Andra Kammaren, nöjde jag mig
med att i min ringa mån understödja den af honom väckta motionen i
ämnet. Då denna motion emellertid ej vann Riksdagens bifall och då jag