Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.
5
N:o 108.
Af herr E. Hammarlund, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utfärdande af föreskrifter rörande tiden för
löners och arvodens utbetalande till lärarepersonalen vid
rikets folkskolor, mindre folkskolor och småskolor.
Bestämmelserna angående folkskolelärarnes löneförmåner kunna —
såsom jag i en motion vid 1885 års riksdag tillät mig påpeka — i ett
och annat tarfva ett förtydligande och närmare preciserande. I ett
fall saknas till och med alla slags bestämmelser, nemligen i fråga om
tiden för lönernas utbetalande.
I en bilaga till kongl. kungörelsen den 13 mars 1846 finnes under
litt. C upptaget ett formulär till »Redogörelse öfver inkomster och ut¬
gifter vid N. N. folkskola för år 18 . . .)> I detta formulär är lärarens
aflöning antecknad såsom utbetalad den 6 mars, S juni, 4 september
och 2 december. I enlighet med denna anvisning har ock på en mängd
ställen — ehuru långt ifrån på alla ställen —• den praxis gjort sig
gällande, att lönen utbetalas qvartalsvis i början af hvarje qvartals sista
månad. Det är emellertid att märka, dels att nyssnämnda anvisning
aldrig varit upphöjd till en bestämd föreskrift, efter hvilken veder¬
börande hade att rätta sig; dels att någon anvisning om, när natura-
prestationerna eller ersättningen för dessa skolat erläggas, äfvensom
när lärare egde att uppbära arvodet för fortsättningsskola, slöjdunder¬
visning m. m., aldrig gifvits; dels slutligen och framför allt, att kongl.
kungörelsen af den 13 mars 1846 för mera än 15 år sedan upphört
att vara gällande, hvadan alltså äfven det omnämnda formuläret annul-
lerats, utan att något annat liknande sats i stället.
Sedan nu folkskoleväsendet nått den utveckling, att vid rikets
folkskolor, mindre folkskolor och småskolor vid 1885 års slut voro
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.
anstälda ej mindre än 4,909 lärare och 6,748 lärarinnor, för hvilkas
aflöning utbetalades 7,835,411 kronor 84 öre, synes tidpunkten vara
inne för utfärdande af bestämda föreskrifter angående den tid, då
lärarepersonalen är berättigad att uppbära sina löneförmåner.
Dylika föreskrifter torde så mycket mera vara af nöden, som, en¬
ligt hvad ingångna underrättelser från skilda delar af riket gifvit vid
handen, många oregelbundenheter och oegentligheter på ett flertal stäl¬
len gjort och fortfarande göra sig gällande i afseende på utbetalandet
af lärarelönerna.
Under det flere lärare och lärarinnor vitsorda, att de regelbundet
erhålla sin aflöning i början af mars, juni, september och december,
ja, på några enstaka ställen till och med månadsvis, framhålla andra
lärare och lärarinnor med bekymmer, att de högst oregelbundet få
uppbära sina löneförmåner. Ganska ofta dröjer det ett godt stycke
in på nya året, innan slutliqvid lemnas för det gångna årets arbete.
På enstaka ställen har det händt, att lärarne regelbundet först i slutet
af mars kunnat få ut lönen för det förflutna året. På andra ställen
erhåller lärarepersonalen ej någon del af lönen för det pågående året
förr än in i juni månad. Ej sällan få lärarne försumma rätt mycken
tid genom att förgäfves gång efter annan uppvakta skolkassören.
Dessa oegentligheter torde få anses vara af den beskaffenhet, att,
man lifligt måste önska, att tydliga bestämmelser blefve utfärdade rö¬
rande tiden för lärarelönernas utbetalande. Att reda härutinnan åstad¬
kommes är af vigt ej blott för lärarepersonalen, utan ock för skol¬
distrikten och särskildt skolkassörerna.
Enär staten numera intill ett visst maximum bidrager med icke
mindre än två tredjedelar af den kontanta lönen till lärarepersonalen
vid rikets folk- och småskolor, torde det äfven af denna anledning
vara rättvist och billigt, att nämnda lärarepersonal får blifva delaktig
af samma förmån, som redan är beredd de tjenstemän, hvilkas aflöning
helt och hållet utgår af statsmedel, det vill säga att på bestämda tider
få uppbära sina löneförmåner. Som bekant eger ett stort antal af sta¬
tens embets- och tjenstemän till och med den fördelen att månadsvis
få uppbära sin aflöning. Nu senast har en mängd skrivelser vexlats
i syfte att bereda lärarne vid de allmänna läroverken denna förmån.
Under sådana omständigheter torde det icke få anses vara en orimlig
begäran, då man önskar, alt för en tjenstemannacorps, som räknar bortåt
12,000 medlemmar, måtte utfärdas något slags föreskrift i afseende på
tiden för utbetalandet af deras löner.
Då det icke kan anses behöflig!, att Riksdagen tager i närmare
Motioner i Andra Kammarm, N:o 109.
7
ompröfning livilka tider, som böra fastställas för lönernas utbetalande,
skall jag hvarken i afseende på utbetalandet af den egentliga lönen
eller erläggandet af naturaprestationerna eller ersättningen för dessa,
ej heller hvad angår de särskilda arfvoden, som skola erläggas för
öfverläsning, fortsättningsskola o. s. v., framställa något särskildt för¬
slag. Då derjemte detta ärende är af den natur, att det utan vidare
kan af Kongl. Maj:t i administrativ väg afgöras, tillåter jag mig, på
grund af hvad nu i korthet blifvit anfördt, helt enkelt hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om utfärdande af föreskrifter rörande tiden för
utbetalandet af löneförmånerna och arfvodena åt den
vid rikets folkskolor, mindre folkskolor och småskolor
tjenstgörande lärarepersonalen.
Stockholm den 28 januari 1887.
Emil Hammarlund.
N:o 109.
Åf herr S. M. Olsson, om ändrad lydelse af § 57 i kongl. för¬
ordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862.
I kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet af den 21
mars 1862 § 57 heter det:
Skyldig att till kommunens i § 5 omförmälda gemensamma utgifter
lemna bidrag är en hvar, som inom kommun, ehvad han derstädes bo¬
satt är eller ej, eger eller brukar hemman, hemmans del eller annan i
mantal satt jord eller från hemman under full eganderätt afsöndrad