Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.
29
dessa icke äro oöfvervinneliga, då, som här förut är omnämndt, kronofogden
enligt nu gällande bestämmelser kan öfverlåta ett utslags verkställighet till
länsmannen.
Med anledning af hvad jag sålunda tagit mig friheten andraga,
föreslås vördsamt följande tillägg i första punkten af 2 paragrafen utsök-
ningslagen:
Utmätningsman är å landet kronofogde samt länsman, då
han derom af fordringsegaren direkt anlitas, hvar inom
sitt tjenstgöringsdistrikt, och stadsfogde i stad:
Anhålles om remiss till lagutskottet och att utskottet ville vidtaga
den redaktionsförändring i öfriga paragrafer af denna lag, som genom
antagandet af föreslagna lagförändring kan blifva en följd.
Stockholm den 28 januari 1887.
Gt. Jansson.
ff:o 103.
Af herr J. Andersson i Knarrevik, om ändrad lydelse af §§
\ 55 och 56 utsökning slag en.
G-enom antagande af nu gällande utsökningslag, trodde man sig skola
vinna mera skyndsamhet och enkelhet i lagsökningsmål, än som der förut varit
fallet. Detta har ock delvis egt rum, såsom t. ex. i afseende på utsökning
30
Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.
för fordran, som grundas på inrop af lösegendom å offentlig auktion, derom
i 4 kap. 55 § stadgas:
»För fordran, som enligt protokoll öfver offentlig auktion härleder sig
ifrån inrop af lösegendom, och är till betalning förfallen, må ock, ändå att
betalningsskyldighet ej blifvit gäldenären ålagd, utmätning ske, der gäldenären
vid utmätningstillfället utan jäf erkänner skulden; dock skall utmätnings¬
mannen, innan utmätningen verkställes, om erkännandet taga skriftligt bevis,
antingen af gäldenären sjelf, eller, om han ej kan skrifva, eller ej vill beviset
meddela, af två ojäfviga män.»
Deremot har i utsökningslagen bibehållits det gamla förfarandet vid
utsökning af fordran, som grundar sig på skriftligt och till betalning förfallet
fordringsbevis, hvarom stadgas i 2 kap. 12 §.
Då emellertid en lång erfarenhet gifvit vid handen, att detta tillväga-
gående medför tidsutdrägt för fordringsegaren samt onödiga omkostnader såväl
för denne som för gäldenären och derjemte ofta lemnar spelrum för en oredlig
gäldenär att under lagsökningstiden undansticka sina tillgångar; och då enligt
mitt förmenande en klar och till betalning förfallen fordran, som grundar sig
ä gäldenärens utgifna skuldebref, accept å vexel eller annat skriftligt bevis,
i anseende till sättet att få densamma skyndsammast och säkert indrifven,
icke rimligen bör sättas i sämre rätt, än en fordran för auktionsinrop, samt
det alltså torde erkännas att en förbättring härutinnan är af nöden; så tager
jag mig friheten föreslå,
att Riksdagen ville för sin del besluta att 55 och 56
§§ i 4 kap. utsökningslagen af den 10 augusti 1877
skola erhålla följande förändrade lydelse:
55 §.
För fordran, som är til! betalning förfallen och grundar
sig ä skuldbref eller annat skriftligt fordringsbevis eller
som enligt protokoll öfver offentlig auktion härleder sig
från inrop af lösegendom och är till betalning förfallen,
må ock, ändå att betalningsskyldighet ej blifvit gälde¬
nären ålagd, utmätning ske, der gäldenären vid utmätnings¬
tillfället utan jäf erkänner skulden; dock skall utmätnings¬
mannen, innan utmätningen verkställes, om erkännandet
taga skriftligt bevis, antingen af gäldenären sjelf, eller,
om lian ej kan skrifva eller ej vill beviset meddela, af
två ojäfviga män.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.
31
56 §.
Vill någon erhålla utmätning enligt 55 §, skall skriftlig
ansökan jemte de åberopade fordringsbevisen eller, i fråga
om fordran för auktionsinrop, protokollet vid auktionen
eller utdrag deraf till utmätningsmannen aflemnas.
Om remiss till lagutskottet anhålles.
Stockholm den 27 januari 1887.
J. Andersson
från Bohus län.