Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N.-o 7.
1
N:0 7.
Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1886, kl. 2 e. m.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande JK:o 5,
i anledning af väckt förslag om ändring af bestämmel¬
serna rörande nämndemans rätt till ersättning för in¬
ställelse vid urtima ting för ransakning i brottmål.
Med anledning' af eu till Andra Kammarens Tredje Tillfälliga
Utskott hänvisad motion, N:o 137, af Herr J. B. Unger, om ändring af
bestämmelserna rörande nämndemäns rätt till ersättning för extra för¬
rättningar, bär Utskottet uti Utlåtande N:o 8 hemstält,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Ivongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga sådana åtgärder, att
nämndemän för inställelse vid urtima ting för ransakning i brott¬
mål må erhålla ersättning enligt gällande resereglemente.
Till stöd för förslaget om förändring af nämnda bestämmelser
har af motionären och Utskottet hufvudsakligen blifvit anfördt:
att, på sätt Herr O. B. Olsson i motion N:o 49 vid 1885 års
riksdag andragit, det vore obilligt att vid landtdomstolarne allenast en
domare, nemligen rättens ordförande, vore af staten fullt aflönad, under
det att de tolf nämndemännen icke hade någon annan ersättning för
sitt ansvarsfulla kall än för en del extra förrättningar jemte en ringa
andel af sakören;
att nästlidna Riksdags Stats-Utskott, till hvilket sistnämnda motion
blifvit öfverlemnad, erkänt det beaktansvärda i motionens syfte, ehuru
Utskottet ansett betänkligheter möta att för det dåvarande tillstyrka
Bill. till Riksd. Prof. 1SS6. S Sami 2 Afd. 1 Band. 4 Höft.
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
bifall till densamma, dels emedan motionären icke lemnat någon ut¬
redning rörande de kostnader förslagets genomförande skulle kräfva,
dels ock emedan nu gällande bestämmelser angående ersättning i vissa
fall till nämndemän för urtima ting i brottmål torde, om förslaget ge¬
nomfördes, böra i sammanhang dermed förändras, angående hvilken
förändring förslag likväl icke förelåge;
att ransakning i brottmål måste anses såsom statens angelägenhet,
hvadan och då den enskilde, som för handläggning af någon sin an¬
gelägenhet begärde urtima ting, vore pligtig att ersätta jemväl nämn¬
dens ledamöter för inställelsen dervid, staten rättvisligen borde åligga
att utgifva ersättning till de nämndemän, hvilka biträdde vid urtima
ting för ransakning i brottmål;
att undanrödjandet af den oegentlighet, som för närvarande stun¬
dom egde rum till följd af stadgandet i Kongl. kungörelsen den 17
September 1851, eller att af de nämndemän, hvilka varit närvarande
vid urtima ting i brottmål å eu för flera härad gemensam tingstad,
den ene erhölle ersättning, men den andra icke, skulle i någon mån
bidraga till lindrande af den tunga, nämndemannens ansvarsfulla och
för närvarande snart sagdt. lönlösa kall nu medförde, mången gång
föranledande dertill att en kunnig och erfaren nämndeman, så snart
lagen sådant medgåfve, afginge från sin plats i rätten till synnerlig
skada så väl för domstolen, som den rättsökande allmänheten; och
att om än, hvad beträffade de kostnader, förslagets genomförande
skulle medföra, det i motionen afsedda, till beloppet ringa förslags¬
anslaget för rese- och traktamentsersättning ej kunde påräknas, denna
omständighet så mycket mindre borde, enligt Utskottets åsigt, utgöra
skäl för motionens förkastande, som medel för ändamålet möjligen
kunde af andra anslag disponeras eller ock af Riksdagen på framställ¬
ning af Kongl. Maj: t anvisas.
Vid föredragning af detta Utlåtande har Andra Kammaren beslutit:
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kongl. Maj:t vidtaga sådana åtgärder, att nämndeman för inställelse
vid urtima ting för ransakning i brottmål må erhålla ersättning enligt
gällande resereglemente;
och har Första Kammaren hänvisat detta ärende till sitt Till¬
fälliga Utskott.
Sedan genom Kong], förordningen den 20 November 1845 blif-
vit stadgadt att, efter tv, som Konungen derom förordnar, särskilda
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
härad må hafva gemensamt häkte, inrättadt för de häktades förva¬
rande i enrum, så ock i närheten af det häkte gemensam tingstad,
hvarest i brottmål, der häktad person tilltalas för gerning, den han
begått inom något af de härad, för hvilka häktet är gemensamt,
ransakas och dömas må af den häradsrätt, inom hvars domvärjo ger-
ningen blifvit begången; dock att nämnd må tagas äfven från annat
af de till samma domsaga hörande härad, för hvilka häktet är gemen¬
samt; har genom Kongl. kungörelsen den 17 September 1851 förord¬
nats att ersättning, till det belopp, som för resor i kronans angelägen¬
heter, är medgifvet, utgår af allmänna medel till nämndemän:
dels då gerningen, hvarom ransakas, blifvit begången inom annat
härad eller tingslag, än det, till hvilket nämndemannen hörer, i hvilket
fall ersättningen beräknas efter vägen från hans bostad till den gemen¬
samma tingsstaden;
dels ock om nämndemannen, fastän gerningen är vorden föröfvad
inom det härad, eller tingslag, för hvilket han blifvit vald, från sitt hem¬
vist bär längre väg till den gemensamma tingsstaden än till häradets
eller tingslagets vanliga tingställe; börande dock i detta fall ersättnin¬
gen beräknas endast efter skilnaden emellan dessa väglängder;
hvarjemte länsman blifvit i visst fall tillagd rätt till ersättning.
Genom Kongl. kungörelsen den 30 December 1863 är stadgadt,
att ersättning af allmänna medel icke utgår till nämndemän för in¬
ställelse vid ordinarie eller urtima ting, med bibehållande likväl af den
dem genom kungörelsen den 17 September 1851 i särskilda fall till-
lagda rätt till ersättning, då flera härad hafva gemensam tingstad i
brottmål.
Resereglementet den 11 Februari 1881 stadgar, att ersättningjutgår
till nämndemän med dagtraktamente 4 kronor 50 öre och lega för en häst.
Efter Utskottets åsigt utgör nämndemännens deltagande uti rätts¬
skipningen på landsbygden eu vigtig del uti domstolsorganisationen; och
då uppdraget att vara nämndeman — alltid en utmärkelse och
tillförene uteslutande ansedt såsom en medborgerlig pligt — obestrid¬
ligen medför uppoffring af tid och möda samt jemväl i större eller min¬
dre mån kostnad;
då den i allmänhet ringa inkomst, som, på grund af särskilda
stadganden, tillkommer nämndeman, icke kan anses utgöra skälig godt-
görelse för all deras tjenstgöring; samt
då ersättning redan i vissa fall är medgifven för inställelse för
urtima ting i brottmål;
finner Utskottet sig ega anledning tillstyrka, det Första Kammaren
biträder Andra Kammarens åsigt, att nämndemän för inställelse vid
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande N:o 7.
urtima ting för ransakning i brottmål må, utan inskränkande bestäm¬
melser, erhålla ersättning enligt gällande resereglemente.
Den ökade utgift, som i händelse detta förslag bifalles, drabbar
statskassan, lärer emellertid blifva ganska betydlig; och till någon led¬
ning för omdömet i detta fall har Utskottet förskaffat sig upplysning
derom, att i Stockholms län, der af fem domsagor tre hafva gemensam
tingstad för urtima ting i brottmål, ersättningen till länsmän och nämnde¬
män, enligt nu gällande föreskrifter, utgjorde år 1885 3,663 kronor
58 öre.
Visserligen förefinnes på Riksdagens Andra hufvudtitel ett för¬
slagsanslag af 100,000 kronor för ersättning åt domare, vittnen och
parter; men då detta anslag redan anlitats för belopp af: 1882 kronor
106,265: 36, 1883 kronor 109,547: 41 och 1884 kronor 133,844: 51,
samt innevarande Riksdag beslutit, att de ersättningar, som kunna
komma att, på grund af lagen angående ersättning af allmänna medel
åt oskyldigt häktade eller dömde, beviljas, må utgå af nämnda anslag,
torde en väsendtlig förhöjning af anslaget tilläfventyrs böra ega rum,
innan förändrade bestämmelser träda i gällande kraft.
Ordalydelsen i Andra Kammarens beslut utesluter ej heller åsig-
ten om ett sådant tillvägagående, i händelse Kongl. Maj:t skulle så
finna lämpligt; och Utskottet får derföre hemställa,
att Första Kammaren instämmer uti Andra Kam¬
marens beslut.
Stockholm den 23 Mars 1886.
På Utskottets vägnar:
W. STRÅLE.
STOCKHOLM, ISAAC MARCIJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1886.