Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o il) Utlåtande N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Riksdagens Kansli den 15 April 1886, kl. 2 e. m.
Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande Ff:o 1,
i fråga om utfärdande af en allmän författning rörande
koncession till telegraf- eller telefonanläggningar.
Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt, till Utskottet re¬
mitterad motion, N:o 55, har Herr Leffler — med hänvisning icke blott
till den utredning, frågan om vilkoren för anläggning af enskilda tele¬
graf- och telefonledningar erhållit vid föregående riksdag, utan äfven
till den motion i ämnet, som vid innevarande riksdag väckts i Andra
Kammaren, och på det att frågan äfven i Första Kammaren måtte från
början kunna tagas under ompröfning i fullständigare omfattning än
innehållet af den utaf Herr Bäckström väckta motionen (N:o 7) med-
gifver — hemstält, det Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och till Riksdagens antagande framlägga
förslag till lag för meddelandet af koncessioner åt enskilde att anlägga
telegraf- eller telefonledningar.
Telefoninrättningen har — utan att, hvad de genom enskilde eller
bolag åvägabragta ledningar angår, hafva åtnjutit något statsunderstöd
— inom kort tid utvecklat sig på ett sätt, som för samfärdseln visat
sig synnerligen välgörande.
Emellertid lärer den grund, hvarpå denna inrättning är fotad, icke
erbjuda all den säkerhet som önskligt vore, i det att, enligt hvad upp¬
lyst blifvit, mångenstädes telefonledningar blifvit anlagda, utan medgif-
Bih. till Itiksd. Frat. 1886> 8 Sami. 2 Afl. 1 Band. 7 Haft. 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o lj Utlåtande N:o 12,
vande af den eller dem, hvilka egt att förfoga öfver det område, hvarå
ledningarne framgå; hvilken omständighet kan verka derhän att, efter
längre eller kortare tid, nödigt blir indraga flere eller färre telefonlinier.
Då utan tvifvel derigenom skulle rörelsen tillskyndas känbara olägen¬
heter, synes det Utskottet önskligt, att äfven egarne af dessa telefon¬
ledningar kunde beredas någon utväg att, på antagliga vilkor, vinna
säkerhet för ledningarnes bibehållande, på samma gång som, genom
lämpliga anordningar, underlättades tillfället till nya telefonledningars
anläggande.
På sätt anmärkt blifvit i Utskottets Utlåtande N:o 2, kunna icke
de telefonledningar, som telegrafverket bragt till stånd, anses bereda
allmänheten all den nytta, som borde af dem hemtas, derest icke deras
begagnande vore i väsentlig mån inskränkt till ett mindre antal abon¬
nenter, utan det stode en hvar fritt att, mot en billig afgift, anlita de¬
samma.
Då de olägenheter, som i omförmälda och andra afseenden nu
förekomma, synas lämpligast kunna häfvas genom utfärdande af en ny
allmän författning i ämnet, hvars föreskrifter kunde läggas till grund
för de koncessioner till telefonanläggningar, som framdeles må varda
för längre eller kortare tid meddelade,
och då i sammanhang med frågan om telefonanläggningar äfven
lärer böra komma under pröfning frågan, om och på hvad vilkor äfven
andra än enskilda jernvägsbolag må vara medgifvet att anordna tele¬
grafförbindelse och dermed, mot godtgörelse, betjena allmänheten, an¬
ser sig Utskottet böra hemställa att, med bifall till motionen,
Kammaren ville för sin del besluta, det Riksdagen
skall i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och till Riksdagens pröfning framlägga
förslag till författning rörande meddelandet af kon¬
cessioner åt enskilde att anlägga telegraf- eller telefon¬
inrättningar.
Stockholm den 13 April 1886.
På Utskottets vägnar:
WILHELM ROOS.