Stats-Utskottets Utlåtande N:o 7 a.
1
N:o 7 a.
Ank. till Riksd. Kansli den IG April 1886, kl. |3 e. m.
Utlåtande, med anledning dels af Kongl. Maj:ts proposition om
anslag till kommersiella attachéer vid beskickning eller
konsulat och dels af väckt motion om anslag till handels¬
agenters anställande i utom-europeiska länder.
(l:sta och 2:dra U. A.)
I den till innevarande års Riksdag aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under Tredje hufvud-
titeln äskat ett extra anslag å 20,000 kronor för år 1887 för anställande
af kommersiella attachéer; å hvilken framställning Herr Friherre B.
Klinckowström i en i Första Kammaren väckt motion (N:o 1) yrkat
afslag.
Utskottet har ansett sig böra i sammanhang med denna Kongl.
Majrts framställning behandla Herr P. A. II. Stjernspetz’ inom Första
Kammaren väckta motion (N:o 15) om anslag till handelsagenters an¬
ställande i utom Europa belägna länder; i hvilken motion yrkats, att
Riksdagen måtte bevilja och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett
extra anslag af 15,000 kronor för utsändande och understödjande af
handelsageuter i utom Europa belägna länder.
Till stöd för Kongl. Maj:ts framställning är i statsrådsprotokollet
Öfver utrikesdepartementsärende den 11 Januari 1886 af föredragande
departementschefen (sid. 5—7) anfördt följande:
Bih. till Riksd. Brok 1886. 4 Samt. 1 Afd. 4 Höft.
2
Stats-lJtskottets Utlåtande N:o 7 a.
»Nationernas högt uppdrifna täflan på det ekonomiska fältet gör
det till en oafvislig nödvändighet att med synnerlig noggrannhet följa
de ekonomiska företeelserna och särskildt vexlingarne i såväl produk¬
tions- som konsumtionsvilkoren i främmande länder, öfverallt der in¬
dustrien intager en högre ståndpunkt, framträder ock en sträfvan att
vinna nya marknader eller nya afsättningstillfällen genom att lämpa
den industriella produktionen efter vexlande behof och smakrigtningar
hos köparne. På flerehanda sätt lemna främmande stater sin med¬
verkan till dessa sträfvandens förverkligande och i den s. k. kolonial¬
politiken, som af flera makter bedrifves med aktningsbjudande kraft,
torde man i främsta rummet böra se ett storslaget försök att vinna
den lättnad, den inhemska industrien begär och behöfver.
»Hos oss söker staten underlätta industriens arbete för den ut¬
ländska marknaden genom afslutande af traktater, som betrygga en
täflan under åtminstone lika gynsamma vilkor som dem, hvilka gälla
för andra främmande nationer; genom beskickningarnes och konsulatens
ständiga, snart sagdt dagliga ingripande för att skydda och underlätta
enskildes handels- och sjöfartsoperationer bidrager staten att skänka
en yttre trygghet deråt; genom offentliggörande af de berättelser, hvar¬
uti beskickningarne och konsulaten redogöra för de ekonomiska före¬
teelserna och den dithörande lagstiftningens utveckling m. m. i främ¬
mande länder, erbjuder staten ock åt våra industriidkare anvisningar
och i vissa fall råd, som måhända icke alltid uppmärksammas så som
de förtjena.
»Man kan emellertid icke vänta eller fordra, att ministrar och
konsuler, som dels hafva sin dagliga temligen mångskiftande embets-
verksamhet att sköta, dels äro af denna bundne att hufvudsakligen
vistas på en och samma ort, skola kunna under längre tid utan afbrott
eller uteslutande egna sig åt undersökningar om möjligheten att af¬
sätta hemlandets industriella alster samt vilkoren och sättet derför,
äfven om de eg a den erfarenhet och de insigter, som för sådana under¬
sökningar äro särskildt af nöden. Det synes mig derför vara nödvän¬
digt att, om staten vill, mer än hittills hos oss skett, ingripa i syfte
att skaffa den inhemska industrien afsättningstillfällen eller åtminstone
i syfte att dertill bidraga, välja samma medel som man i andra länder
med fördel anlitat bland annat genom att utsända för ändamålet sär¬
skildt lämpliga personer, hvilka för vinnande af en mera ansedd ställ¬
ning och lättare beröring med embetsmyndigheter borde anställas vid
någon beskickning eller något konsulat.
»Vid några af våra beskickningar hafva redan sedan ett par år¬
tionden officerare varit anstälde såsom militärattachéer, för att på stället
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 7 a.
3
uteslutande studera militära inrättningar och taga noggrann kännedom
af nya uppfinningar, organisationer och arbetssätt på det militära om¬
rådet. Hvad sålunda blifvit åtgjordt i syfte att medverka till en för¬
bättring af vårt försvarsväsen, bör lämpligen kunna finna en motsvarig¬
het på det område, jag vill tillåta mig att kalla den fredliga eröfringens.
»I åtskilliga främmande länder har denna tanke redan vunnit
tillämpning eller synes på väg att vinna sådan. England har sålunda
haft och har kommersiella attachéer. I Italien har ministern för åker¬
bruket, handeln och näringarne nyligen framlagt begäran om anvisande
af ett anslag till belopp af 40,000 lire för anställande af dylika atta¬
chéer. Vid konferensen i Budapest nästlidna år framstäldes förslag i
liknande syfte, ehuru mera särskildt afseende landtbrukets intressen.
»I detta sammanhang vill jag ock erinra derom, att Norges Stor¬
ting 1874 anvisade ett anslag af 12,000 kronor, sedermera höjdt till
15,000 kronor, att användas såsom arfvoden åt två personer, hvilka,
efter förslag af departementet för det inre, på föredragning af ministern
för utrikes ärendena anställas såsom attachéer vid Eders Kongl. Maj:ts
beskickningar, med tjenstgöring undantagsvis jemväl vid konsulat och
med särskildt uppdrag att under vistelsen i det främmande land, der
de fått anställning, egna sig åt utredning af vissa dem förelagda frågor.
Ehuru åtskilligt kan vara att anmärka mot denna anordning, som icke
saknar olägenheter, torde den obestridligen kunna i vissa fall bereda
lämplig utbildning åt dem,r som sedermera vilja egna sig åt diplomatisk,
eller ändå lämpligare åt konsulstjenst. Jag har ock tänkt mig, att
den anordning, jag för Sveriges del ifrågasätter, skulle, om tillräckliga
medel kunna erhållas, jemväl bereda tillfälle till anvisande af stipendier
åt konsulsaspiranter, på samma gång antagligen bland dem, hvilka
blefve utsända såsom kommersiella attachéer, lämpliga kandidater till
mer framstående konsulsbefattningar understundom skulle kunna erhållas.
»Den åtgärd, jag vågar föreslå, är ett försök, och det är derför
också naturligt, att endast ett föga betydligt belopp nu bör för ända¬
målet ifrågasättas. Jag anser likväl, att mindre belopp än 20,000
kronor icke bör ifrågakomma, helst om dermed skall kunna ernås möj¬
lighet att jemväl till länder utom Europa utsända personer för det
uppgifna ändamålet.
»Jag får alltså hemställa, det Eders Kongl. Maj:t ville af Riks¬
dagen äska anvisande å extra stat för 1887 af 20,000 kronor att an¬
vändas såsom arfvoden eller stipendier åt personer, hvilka af ministern
för utrikes ärendena efter samråd med chefen för civildepartementet
anställas vid beskickning eller konsulat för utredning af frågor om
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 7 a.
beredande af afsättning åt den inhemska industrien eller för utbildning
till konsulstjenst.»
Herr Stjernspetz åter har i ofvanberörda motion anfört:
»Det torde vara väl bekant, huru en rigtig jagt af flere stater
satts i gång för att med stora kostnader och faror förvärfva kolonier i
aflägse länder, under tydlig afsigt, att derigenom finna afsättningsorter
för samma staters industrialster. Lika förvånande som denna lifliga
jagt företer sig för åskådaren, lika förvånande är det utomordentliga
lugn, hvarmed vi här i Sverige betrakta den samma och ej göra den
ringaste ansträngning i dylikt syfte, icke ens så mycket som att söka
inleda direkta handelsförbindelser med förut befintliga stora och rika
stater utom Europa, hvilka redan ega en liflig handel och dit afsätt¬
ning af våra varor mycket väl skulle löna sig, på samma gång som
den mycket väl kunde och borde antaga en vida större utsträckning,
än hvad för närvarande är fallet. Yi sälja nemligen våra varor nästan
uteslutande till de närmaste oss belägna europeiska grannarne och möj¬
ligen Nordamerika, hvilka sedan i sin ordning utskeppa de samma till
mera aflägsna länder, tagande en onödig och dryg handelsvinst från
oss, samt, såsom mera intresserade i att ersätta våra produkter med
deras egna, söka förr att motarbeta och inskränka än öka afsättningen
af våra produkter. Till stor skada för vårt jordbruk och vår industri
ligga vi sålunda i händerna på utländingarne och bero af deras väl¬
vilja, hvilken under den starka protektionistiska vind, som nu blåser,
sannerligen ej kan vara mycket att räkna på. I stället för att, i lik¬
het med andra länder, utvidga vår afsättning på utom-europeiska plat¬
ser, inskränkes den snarare allt mera och mera. Det egendomliga är
äfven händelsen, att ett stort antal af våra egna landsmän, dels med
och dels utan understöd från moderlandet, ofta deltaga uti de större
ländernas expeditioner, exempelvis Kougoexpeditionen, utan att det
ringaste gagn deraf förberedes eller uppkommer för vårt land. Resul¬
taten deraf inskränka sig endast till personliga minnen af mer eller
mindre trefliga äfventyr.
»Under det att vi totalt sakna egna agenter och handelshus i så¬
dana länder som Ostindien, China, Japan, Australien, hela Sydamerika
och Afrika m. fl., ega vi deremot ett alldeles för stort öfverflöd deraf
i England, Frankrike, Tyskland och andra europeiska länder. Här
trängas agenterna ordentligen om hvarandra och underbjudande den
ene den andre, så att, när en efterfrågan uppstår, en verklig entre¬
prenadauktion anställes å våra produkter och slutligen får den sälja,
som går lägre i pris än alla de andre. Om äfven en jemn och till¬
fredsställande konsumtion af våra varor skulle förefinnas, nedtrycker
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 7 a.
5
detta sätt att gå till väga prisen och åstadkommer, vid ringaste stagna¬
tion i handeln, stor svårighet att ens få såldt till allra lägsta pris.
Detta menliga förhållande borde vi åtminstone kunna undgå för de
alster, som skola gå till de nyss nämnda aflägse länderne, derigenom
att vi i dem hade egne agenter, som förmedlade försäljningen direkt
till handelshus derstädes, äfven om varorna skulle, för skeppningens
skull, passera England eller något annat land och der omlastas.
Härigenom skulle vi, med all sannolikhet, få vida bättre betaldt och
vår afsättning dessutom blifva betydligt ökad. Så som det nu tillgår,
framstår i stark dager vår stora oförmåga att sälja, en oförmåga hvil¬
ken jag tror i allmänhet vara ganska väl känd och erkänd, hvarför ti¬
den redan borde hafva varit inne att göra något för en förbättring
härutinnan, då det tydligen visat sig, att den enskilde icke kunnat
åstadkomma något varaktigt i den vägen. Vi tyckas i detta afseende
ej ännu hafva repat oss efter våra krigiska olyckor i början af inne¬
varande århundrade, ty förhållandet var tydligen bättre fordom och äf¬
ven under den så kallade frihetstiden.
»Riksdagen anslår rätt betydliga summor till resestipendier för
vetenskapliga, militära, civila och borgerliga yrkens idkare, utan att
man kan lyckas upptäcka några s}7nnerliga resultat deraf för foster¬
landet. När vi synas hafva god råd till sådant, borde vi äfven hafva
råd att, till ett stort praktiskt gagn för alla våra näringsidkare, be¬
vilja hvad jag längre ned kommer att föreslå. Förhållandet härutinnan
är raka motsatsen mot i Belgien, der staten årligen utsänder 10 styc¬
ken väl aflönade dylika agenter, men der det deremot lär vara före-
nadt med stor svårighet för en tjensteman att erhålla ledighet till re¬
sor i främmande länder, äfven på egen bekostnad, och utrikes stipen¬
dier för sådana ändamål som här i Sverige äro der så godt som okända.
Också känna vi huru handel och industri blomstra i samma Belgien
och att det lyckats detsamma, att, äfven i utom Europa belägna län¬
der, vinna en ansenlig afsättning af sina produkter, ehuru det, i likhet
med oss, ej eger några kolonier.
»Bland varor, som våra agenter skulle söka få afsättning för, tillåter
lag mig nämna: trä, jern och förädlingar deraf, jordbruksalster såsom
smör, ost, hafre, utsädesfrö och spanmål samt alla andra vår industris
alster, som möjligen kunna vinna afsättning på de utom-europeiska plat¬
serna. Vidare skulle desse agenter vara pligtige att noga studera mark¬
naden för svenska varor i de länder de fått sig anvisade, inlemna rap¬
porter härom lika som om de lämpligaste vägarne dit för sändningarna,
besvara svenska fabukanters och handelshus’ förfrågningar, uppgöra aftal
6
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 7 a.
åt dem om försäljningar af svenska varor till säkre köpare m. m.; allt i
enlighet med af Kongl. Maj:t utfärdad instruktion.
»Rörande desse agenters qvalifikation måste dess närmare bestäm¬
mande öfverlemnas till Kongl. Majrt. Här vill jag blott nämna, att före¬
trädesvis yngre män med behöflig språkkunskap, hvilka genomgått någon
handelsskola och dertill tjenstgjort å handelskontor samt, i öfrigt lämp¬
liga, varda dertill, efter infordrade ansökningar, utvalde.
»Som endast ett eller två års verksamhet i så främmande och af¬
lägsna länder ej är tillräcklig för inhemtande af önsklig kännedom af
förhållandena och uppnåendet af ändamålet med deras utsändande, bör
understödet till en och samma person utgå under loppet af något flere
år, på det att han äfven måtte under tiden hafva kunnat bereda en mera
eller mindre betydande handelsomsättning med svenska varor, på samma
gång som ett längre vistande i dylikt ändamål i samma land må kunna
leda dertill, att agenten, äfven efter statsunderstödets upphörande, der¬
städes komme att bosätta sig för fortsatt bedrifvande af samma slags
affärer, hvilket visat sig inträffa med en hel del af de ofvannämnde
belgiska agenterne. Understödet torde sålunda anses böra till samma
person utgå under loppet af högst fem år med omkring 5,000 kronor
om året.
»I Kongl. Majrts nådiga proposition angående statsverkets tillstånd
och behof finnes en alldeles ny begäran om 20,000 kronors anslag till
anställande af kommersiella attachéer. Vid ett ytligare betraktande
skulle någon måhända tro, att bifall till nyssnämnda anslag skulle göra
min här framstälda motion öfverflödig, eller att ändamålet med den¬
samma derigenom skulle uppnås. Men detta är ingalunda förhållandet.
Ensamt namnet gifver tillkänna, att de skulle tillhöra våra diplomatiska
beskickningar, och som vi endast ega sådana vid de europeiska hofven
och i Nordamerika, synes deras verksamhet blifva inskränkt just till de
länder, som jag på goda grunder icke ansett böra ifrågakomma. Åtta-
chéernes verksamhet skulle äfven blifva en helt annan eller den samma,
som åtskilliga verk och inrättningar redan hafva sig uppdraget att följa,
nemligen utvecklingen på de industriella områdena inom Europa.»
Kongl. Maj:ts förslag och Herr Stjernspetz’ motion hafva det ge¬
mensamt, att de afse beredande af ökade afsättningstillfällen för alstren
af vårt lands näringar samt vidgad och noggrannare kännedom om vil-
koren för en dylik afsättning. Särskildt i en tid som den nuvarande,
7
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 7a.
då dels näringarna lida af ett svårt betryck, dels en stegrad konkur¬
rens medfört en tvingande nödvändighet för producenterne att vidga
sina förbindelser och med allt mer ökad uppmärksamhet följa konsu¬
menternas vexlande önskningar och å olika marknader olika behof, sy¬
nes det vara ett naturligt och värdigt föremål för statsmakternas om¬
sorger att, ur synpunkten af hela landets intresse, härutinnan lemna
ett stöd, som onekligen erfordras.
Båda framställningarna hafva ock synts Utskottet förtjena afseende,
och i flera delar skilja de sig ej synnerligen från hvarandra,
Den af Herr Stjernspetz önskade handelsförbindelsen med utom¬
europeiska länder torde nemligen ingalunda vara främmande för Kongl.
Maj:ts framställning, utan denna senare jemväl afse att, i den mån så¬
dant kan ske, främja utvecklingen af Sveriges handel med alstren af
dess näringar och industri på utom Europa belägna platser. Af före¬
dragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet fram¬
går, att så äfven är meningen, äfvensom att en del af det af Kongl.
Maj:t äskade beloppet, 20,000 kronor, skulle användas såsom arfvoden
eller stipendier åt personer, som anstäldes vid konsulat för utredning
af frågor om beredande af afsättning åt den inhemska industrien eller
för utbildning till konsulstjenst; och då svenska konsulat äro upprättade
äfven å utom Europa belägna platser, lärer det få antagas, att personer
komma att dit, såväl som till andra orter utom Europa, utsändas för
att der söka främja de svenska näringarnas och industriens intressen
genom att på dylika platser vinna den största möjliga afsättning.
På det allmänheten må kunna erhålla den största möjliga känne¬
dom om den verksamhet, som kommer att af ifrågavarande attachéer
utöfvas, synes det vara lämpligt, att de erhålla till uppgift äfven att
så fort ske kan och tid efter annan afgifva berättelser öfver sin verk¬
samhet, livilka berättelser derefter genom Kongl. Maj:ts försorg brin¬
gas till allmän kännedom.
Vidkommande det för ändamålet begärda särskilda anslaget, måste
Utskottet erinra, att det vigtiga ändamål, hvars befrämjande med de
gjorda framställningarna afses, obestridligen ligger inom området för
den. Utrikesdepartementet redan anvisade verksamhet; att ganska be¬
tydliga anslag äro för departementet- anvisade; och att medel till för¬
verkligande af Kongl. Maj:ts föreliggande förslag synas böra kunna
anskaffas genom beredande af tillgångar och besparingar å dessa an¬
slag; särskildt å de till kabinettskassan hörande. Enligt nu gällande
riksstat erhåller kabinettskassan i ordinarie anslag 447,800 kronor,
konsulskassan 160,000 kronor. Med allt erkännande af den stora vigten
af att behörigen tillgodose de landets kraf, hvilka ministerstaten har att
8
Stats-XJtskottets Utlåtande N:o 7 a.
bevaka, torde det likväl vara tydligt, att, med hänsyn till dessa båda an¬
slags olika belopp, besparingar för det nu ifrågavarande ändamålet endast
å anslaget till kabinettskassan böra ifrågasättas, enär det synes antagligt,
att kabinettskassans behof möjligen skulle kunna fyllas med ett något
mindre belopp än för närvarande derför tages i anspråk. Då emellertid
vigt ligger derpå, att åtgärder snarligen kunna vidtagas i syfte att be¬
reda ökad afsättning åt svenska näringarnas och industriens alster, samt
då för närvarande förslag till sådana besparingar icke föreligga, särskilda
medel för ändamålet erfordras, föranlåtes Utskottet att tillstyrka att an¬
slag för nästkommande år till det af Kongl. Maj:t föreslagna belopp
må af Riksdagen beviljas; hemställande alltså Utskottet, som med hvad
ofvan anförts anser sig jemväl hafva besvarat Herr Friherre Klinckow-
ströms motion,
att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts
framställning samt Herr Stjernspetz’ motion, må —
under vilkor att här ifrågavarande kommersiella
attachéer jemväl få till åliggande att till Kongl. Maj :t
afgifva redogörelse öfver sin verksamhet och att
denna redogörelse genom Kongl. Maj:ts försorg del-
gifves Riksdagen och i öfrigt på lämpligt sätt offent-
liggöres — på extra stat för år 1887 under Tredje
hufvudtiteln anvisa ett belopp af 20,000 kronor, att i
mån af behof användas till anställande af kommersi¬
ella attachéer.
Stockholm den 16 April 1886.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 7 a.
9
Reservationer:
af Herr C. E. Casparsson, (i fråga om Utskottets motivering);
samt
af Herr Sven Nilsson, som yrkat, att Utskottet måtte hemställa,
»att Kongl. Maj:ts framställning om beviljande
af medel till anställande af kommersiella attachéer
må på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen,
till främjande af den svenska industriens och nä¬
ringarnas intressen af vidgadt område för afsättnin-
gen af dess alster, beviljar på extra stat för år 1887
ett anslag af 20,000 kronor; dock under vilkor dels
att med dessa medel endast må bekostas tillfälligt
anställande af affärskunnige och för ofvan angifna
ändamål lämplige personer å utom Europa belägna
platser, dels att, om dylika personers anställande vid
beskickningarna inom Europa ifrågakommer, medel
dertill beredas genom besparingar å kabinettskassans
nuvarande anslag, dels ock att attachéerna erhålla till
åliggande jemväl att till Kongl. Maj:t afgifva redo¬
görelse öfver sin verksamhet och att denna redo¬
görelse genom Kongl. Maj:ts försorg på lämpligt sätt
offentliggöres».
Bill. till Riksd. Prof. 1886. 4 Sami 1. Afä. 4 Höft.
9