2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 20.
nerad kronotiondespanmål måtte, så vida aftal derom kunde med dem
träffas, inlösas för all framtid genom utbetalning för en gång till dem
från statsverket af ett belopp af tvåtusen sextioåtta kronor 75 öre.
Med hänvisande till det den Kongl. propositionen bilagda stats¬
rådsprotokollet öfver finansärenden för den 30 December 18S5, får Ut¬
skottet, med afseende å hvad i detta ärende förekommit, hemställa,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 23 Februari 1886.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
N:o 21.
Ank. till Riksd. Kansli den 23 Februari 1886, kl. 2 e. m,
Utlåtande, i anledning af två af Kongl. Maj:t till Riksdagen af-
låtna propositioner angående eftergift af kronans rätt
till danaarf.
(I. A.).
Stats-Utskottet, som fått till förberedande handläggning emottaga
två af Kongl. Maj:t aflåtna propositioner (N:is 6 och 24) om efterskän¬
kande af kronans rätt till tvenne danaarf, har i ett sammanhang be¬
handlat de deruti framstälda ärenden och får dem härmed till Riksda¬
gens pröfning anmäla samt dervid meddela de yttranden, hvartill hvar¬
dera framställningen ansetts föranleda:
l:o) Enligt hvad af Kongl. Maj:ts proposition N:o 6 af den 6
November 1885 inhemtas, hade vid bouppteckning efter Pigan Maja
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
3
Greta Olsdotter, som den 7 December 1876 aflidit i Skara, anmält sig
såsom arfvingar barnen till en hennes förut aflidne broder Johannes
Johansson Oberg i Beten, nemligen sönerna Johannes, Ludvig, Gustaf,
Vilhelm och Sanfrid samt döttrarna Maria Charlotta, Johanna, Gustafva,
Thilda och Lisa. Af dessa hade sonen Ludvig sedermera aflidit; och
hade bouppteckningen utvisat en behållning af 1,670 kronor 16 öre.
Sedan kammaradvokatfiskalen efter stämning till råd stuf vurätten i Skara
yrkat, att, enär ofvanbemälde arfspretendenters fader varit oäkta son
till Maja Greta Olofsdotters moder och andra arfvingar icke inom laga
tid sig anmält, Maja Greta Olofsdotters qvarlåtenskap måtte förklaras
utgöra danaarf, hade rådstufvurätten genom utslag den 29 September
1884, som vunnit laga kraft, förklarat Maja Greta Olofsdotters qvarlå¬
tenskap skola såsom danaarf tillfalla kronan, i följd hvaraf kamreraren
C. Fernström, som undfått rådstufvurättens förordnande att omhänder¬
taga och utreda boet efter Maja Greta Olofsdotter, förpligtats att till
kammaradvokatfiskalsembetet genast utgifva den enligt redan lemnad
redovisning varande behållning i boet, 2,004 kronor 74 öre, jemte for¬
drad 4 Va procent ränta å det i bankinrättning insatta belopp, 2,000
kronor, från den 1 Januari 1883 tills liqvid skedde. Ofvanbemälde
brorson till Maja Greta Olofsdotter, Johannes Johansson i Beten, jemte
mejeristen J. A. Johansson i Borgunda, såsom gift med nämnde Johan¬
nes Johanssons syster Johanna, hade derefter å egna och, under åbe¬
ropande af vid rådstufvurätten företedda fullmakter, å öfriga syskons
vägnar hos Kongl. Maj:t anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarf måtte efterskänkas till förmån för Maja Greta Olofsdotters brors¬
barn. Till stöd för denna anhållan hade de anfört, att så väl aflidne
Johannes Johansson som hans barn i deras nödstälda belägenhet alltid
varit omhuldade af Maja Greta Olofsdotter, såsom hade hon varit hel¬
syster till den förre, och att sökandena aldrig dragit i tvifvelsmål, att
denne varit hennes äkta broder, till dess de erforo rätta förhållandet
genom det prestbevis, hvarigenom de skulle styrka sig vara hennes arf¬
vingar. Vidare hade sökandena åberopat ett af kyrkoherden i Odeus-
åkers pastorat utgifvet intyg, deruti ordföranden i Låst.ads kommunal¬
stämma instämt, af hvilket framginge, att, ehuru aflidne Johannes Jo¬
hansson Öberg och hans hustru fört en stilla, sträfsam och hedrande
vandel, det lilla dagsverkstorp, som de innehaft, likväl visat sig otill¬
räckligt för den stora familjens underhåll, hvadan vid mannens från¬
fälle enka och barn befunnit sig i största nöd, men att sonen Johannes,
som, då ännu icke tjuguårig, fått åtaga sig att, så godt ske kunde,
göra rätt för torpet och äfven att bära de husfaderliga omsorgerna för
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
de yngre syskonen, genom allvar och förstånd gjort detta på ett så
hedrande sätt, att med det torftiga understöd, som af kommunen er¬
hållits, samtliga barnen blifvit jemförelsevis utmärkt väl uppfostrade,
äfvensom att bref från Maja Greta Olofsdotter till sökanden Johannes
Johansson, undertecknadt »din faster Margret», andades en synnerlig
välvilja- för honom och ett kärleksfullt deltagande för alla hans syskon.
Jemte det ansökningen förordats till bifall, hade emellertid kyrkoher¬
den hemstält, att brodern Gustaf Vilhelm, som lemnat landet och icke
på ett par år låtit sig afhöra, måtte, i fall han ej återvände, uteslutas
från delaktighet i danaarfvet. I anledning af ansökningen hade under¬
dåniga utlåtanden afgifvits af Kongl. Maj :ts Befallningshafvande i Skara¬
borgs län och kammaradvokatfiskalen, hvilka båda tillstyrkt efterskän¬
kande af kronans behållna del af ifrågavarande danaarfsmedel, hvilka,
enligt hvad kammaradvokatfiskalen upplyst, efter den 20 December 1884
skedd utanordning af advokatfiskalsembetet tillkommande aktorats-
arfvode, utgjorde ett belopp af 1,946 kronor 59 öre. Med afseende å
hvad i ärendet förekommit och då saknaden af testamentarisk föreskrift
af pigan Maja Greta Olofsdotter om tilldelande åt broderbarnen af hen¬
nes qvarlåtenskap, torde kunna förklaras deraf, att hon antagit dem
vara hennes laga arfvingar, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen,
att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel, utgörande, efter af¬
drag af den kammaradvokatfiskalen tillkommande provision, ett belopp
af 1,946 kronor 59 öre, må öfverlåtas på Johannes Johansson Öbergs
i Beten barn, som äro i lifvet och vid tiden för medlens utbetalande till
dem inom riket vistas, eller deras lagliga rättsinnehafvare.
Efter tagen del af de till ärendet hörande handlingar får Ut¬
skottet, som emot om förmälda framställning icke haft något att erinra
hemställa,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit måtte vinna Riksdagens bifall.
2:o) Sedan förre tullvaktmästaren Henrik Holmberg, som varit
bosatt vid Furusund, aflidit derstädes den 3 April 1882 utan att efter¬
lemna kända arfvingar, hade efter Holmberg, hvilkens qvarlåtenskap
uppgått till 7,677 kronor 75 öre, bevakats ett den 10 April 1866 af
honom upprättadt, men ej bevittnadt testamente, enligt hvilket, sedan
en uppgifven person, som emellertid aflidit före Holmberg, erhållit 1,000
kronor jemte de reverser, Holmberg af henne innehade, 5,000 kronor
skulle tillfalla Holmbergs dotter Henriette Grandin. Angående berörda
testamente hade handlanden Peter Petersson och förre handlanden Gu¬
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
5
staf Stenbom, hörda såsom vittnen, intygat, att vid det tillfälle, då bo¬
uppteckning efter Holmberg förrättades, begge vittnena jemte boutred¬
ningsmannen genomgått och granskat Holmbergs handlingar och dervid
påträffat, bland annat, ifrågavarande testmente, äfvensom åtskilliga bref
från Henriette Grandin till Holmberg, som dervid benämndes fader; att
vittnena, som under en lång följd af år varit nära bekanta och umgåtts
med Holmberg, kunde taga på sin ed, att han egenhändigt skrifvit testa-
mentshandlingen; att i boet ej funnits annat testamente; samt att det å
handlingen befintliga sigillaftryck fullkomligt liknade graveringen å Holm¬
bergs sigill, som fans bland hans qvarlåtenskap; tilläggande vittnet Sten¬
bom, att Holmberg vid ett tillfälle omkring ett år före sin död för Stenbom
omtalat, att Holmbergs dotter Henriette Grandin skulle ärfva honom.
Ofvan bemälda Henriette Grandin eller, såsom hon enligt företedt prest-
betyg kallades, Henrika Charlotta Grandin, vore född i Stockholm den
22 Januari 1843 af okända föräldrar. På sätt intyg från svensk-norska
konsuln i Rom utvisade, uppehölle hon sig sedan flera år i nämnda stad,
der hon försörjde sig med språklektioner, och befunne hon sig i behöf¬
vande omständigheter. I företedda bref hade Holmberg kallat Henriette
Grandin »min kära dotter» samt före sitt namn tecknat »Din hulde fa¬
der». Då Holmberg öfver sin qvarlåtenskap disponerat genom en hand¬
ling, som, ehuru icke upprättad fullt i den form, som för testamente
vore föreskrifven, dock otvifvelaktigt ådagalade, att Holmberg i lifsti-
den hyst den önskan och sökt att såsom sin yttersta vilja förordna, att
en del af hans qvarlåtenskap skulle tillfalla Henriette Grandin, samt
testamentet afsåge att från nöd skydda en nära anförvandt, hade Hen¬
riette Grandin gjort framställning om eftergift af kronans rätt till den
del af qvarlåtenskapen, som Holmberg för henne afsett.
Yttranden öfver ansökningen hade afgifvits dels af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Stockholms län, som, då klandertalan mot testa¬
mentet i fråga om de medel, som skulle tillfalla Henriette Grandin, icke
syntes lämplig och kronan fullt värdig, tillstyrkt bifall till framställ¬
ningen; och dels af Kammaradvokatfiskalen, hvilken jemväl förordat fram¬
ställningen, dock med förbehåll af den rätt, som honom tillkomme.
Jemte förklaringen hade Kammaradvokatfiskalen öfverlemnat Frötuna
och Ränna skeppslags tingsrätts den 7 April 1885 meddelade, laga kraft-
egande utslag, enligt hvilket tingsrätten, på yrkande af Kammaradvo¬
katfiskalen, förklarat testamentet, såsom icke i vittnens närvaro upprät-
tadt, kraftlöst samt ålagdt utredningsmannen i boet att till kronan ut¬
gifva behållningen. Med afseende å de i ärendet förekomna omstän¬
digheter har Kongl. Maj:t i en den 29 nästlidne Januari aflåten propo¬
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
sition (N:o 24) nu föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till det uti
Holmbergs testamente för Henriette Grandin bestämda belopp, utgö¬
rande, efter afdrag af den Kammaradvokatfiskalen tillkommande pro¬
vision, fyratusen femhundra kronor, måtte öfverlåtas å Henriette
Grandin.
På grund af de i detta ärende förekomna omständigheter har
Utskottet ansett att jemväl i förevarande fall kronans rätt till danaarf
bör efterskänkas; och hemställer Utskottet alltså,
att Kongl. Maj:ts nu omförmälda framställning
må af Riksdagen bifallas.
Stockhom den 23 Februari 1886.
På Stats-Utskottets vägnar.
GUSTAF SPARRE.
N:o 22.
Ank. till Riksd, Kansli den 23 Febr. 1886, kl 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt mation om afskrifning af enkro¬
nans fordran ä arrende för Lyckeby kr om qvarn.
(I. A.).
I den af Riksdagens år 1885 församlade revisorer afgifna berät¬
telsen angående statsverket hafva revisorerna (se pag. 96 och 97) med¬
delat, hurusom Förvaltningen af Sjöärendena å Kongl. Maj:ts och kro¬
nans vägnar genom kontrakt den 24 November 1865 till handlanden i
Karlskrona I. A. Ohlssén upplåtit Lyckeby kronoqvarn på arrende under