Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.
IT
N:o 9.
Ank. till Riksd. Kansli den 4 Febr. 1886, kl. 1 e. in.
Lag-Utskottets Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående förändrad lydelse af 22
kap. 21 § Strafflagen.
Kong]. Maj:t har under den 22 sistlidne Januari till Riksdagen af¬
låta! en så lydande proposition (N:o 18):
»Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 2 Juni 1883 anhållit,
att Kongl. Magt täcktes antingen medelst ändringar eller tillägg uti gäl¬
lande helsovårdsstadga eller genom särskild författning meddela sådana
bestämmelser rörande handeln med födoämnen och dryckesvaror samt deras
beredning till afsalu, att deröfver en verksammare kontroll än nu vore
möjlig, måtte kunna i helsovårdens intresse af vederbörande myndigheter
utöfvas, samt med anledning häraf inom Justitiedepartementet utarbetats
förslag till lag angående förändrad lydelse af 22 kap. 21 § Strafflagen,
hvilket förslag undergått grundlagsenlig granskning i Högsta Domstolen,
vill Kongl. Maj:t, som den 6 November 1885 utfärdat kungörelse angående
förändrad lydelse af §§ 15, 22 och 29 i helsovårdsstadgan för riket den
25 September 1874, härigenom, med bifogande af de i Sfatsrådet och
Bih. till Riksd. Prof. 1886. 7 Sami, 3 Höft. 3
18
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.
Högsta Domstolen i ärendet förda protokoll, jemlik! 87 § Regerings¬
formen, föreslå Riksdagen att antaga följande
Förslag
till Lag, angående förändrad lydelse af 22 kap. 21 § Strafflagen.
Härigenom förordnas, att 22 kap. 21 § Strafflagen skall erhålla föl¬
jande förändrade lydelse:
Brott, som i 2 § 5 inom., 8 § 1 mom., 11 och 12 §§, 13 § 1
mom-, 14, 19 och 20 §§ omförmälas, må ej åtalas af annan än måls¬
egande; ej heller brott, hvarom i 5 § 3 mom. förmäles, der det ej skett
i kronans magasiner, vid in- och utlastning å fartyg, eller i öppna bodar
eller magasiner, der handel och rörelse idkas. Brott, hvarom i 13 § 2
mom. sägs, må ej åtalas af annan än målsegande, der ej någon vid
försäljning eller annan föryttring af lifsmedel afyttrat ondt för godt,
mängdt för omängdt eller det, hvaruti han vetat fel vara, utan att sådant
uppenbara.
Brott, som i 10 § sägs, må ej åtalas af annan än den, som
brefvet afsändt eller till hvilken det skrifvet är, eller af den, som
eger, i vård häfver eller emottaga skulle det, som eljest brutet eller öpp-
nadt blifvit.
Brott, som i 8 § 2 och 3 mom. omförmälas, må ej af allmän
åklagare åtalas, der ej förty återgång af fästning eller giftermål blifvit
sökt eller, i fall fästning eller giftermål ej skett, målsegande brottet till
åtal angifvit.»
Denna proposition har af Kamrarne blifvit öfverleinnad till hand¬
läggning af Lag-Utskottet.
Af en jemförelse med §:ns nuvarande lydelse framgår, att med
den föreslagna förändringen afses att medgifva allmän åklagare rätt att
föra talan om ansvar i de fall, då någon vid försäljning eller annan för¬
yttring af lifsmedel afyttrat ondt för godt, mängdt för omängdt eller
det, hvaruti han vetat fel vara, utan att sådant uppenbara; och får Ut¬
skottet med hänvisning till de skäl, hvilka andragits ej mindre i Riks¬
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.
19
dagens åberopade skrifvelse än äfven i det propositionen bilagda utdrag
af statsrådsprotokollet den 4 December sistlidna år, hemställa,
att ifrågavarande proposition må af Riksdagen
antagas.
Stockholm den 4 Februari 1886.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.