Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
1
W:o 55.
Ank. till Biksd. Kansli den 10 April 1886, kl. 12 midd.
Lag-Utskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till stadga angående eftersökande och be¬
arbetande af stenkolf'yndigheter.
Genom proposition, N:o 4, af den 14 sistlidne Januari, åtföljd af ej
mindre förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande af
stenkolsfyndigheter än äfven de i ämnet inom Statsrådet och Högsta
Domstolen förda protokoll, har Kongl. Maj:t velat inhemta Riksdagens
yttrande öfver nämnda förslag och tillika förklarat sig vilja, efter emot¬
tagande! af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma
förslag och om författnings utfärdande i ämnet förordna; och har denna
proposition blifvit af båda Kamrarne hänvisad till Lag-Utskottet.
Öfver det af dertill utsedde komiterade uppgjorda förslag, som
ligger till grund för det nu af Kongl. Maj:t framlagda förslaget, hafva
yttranden afgifvits, förutom af Högsta Domstolen, jemväl af Kommers¬
kollegium, Konungens Befallningshafvande i Malmöhus och Kristian¬
stads län, nämnda båda läns hushållningssällskap samt Bergmästaren i
Södra bergmästaredistriktet; hvarjemte åtskillige målsmän för stenkols-
industrien till Kongl. Maj:t ingifvit eu skrift i ämnet. Då samtliga
dessa handlingar hvar i sin mån gifva ledning vid bedömandet af hit¬
hörande frågor, har Utskottet låtit aftrycka desamma såsom bilagor till
detta utlåtande. Tillika har Utskottet låtit draga försorg derom, att ett
antal exemplar af den i industri!dkarnes skrift åberopade karta, som af
Utskottets ledamot Grefve Strömfelt benäget stälts till Utskottets för¬
fogande, kommer att hållas för Riksdagens ledamöter tillgängligt.
Bill. till Riksd. Prof. 1880. 7 Sami. 27 Höft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Hufvudgrunderna i det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget, hvars
lydelse finnes här nedan i detta utlåtande återgifven, sammanfattas af
Statsrådet och Chefen för Civildepartementet i hans yttrande till stats¬
rådsprotokollet den 14 sistlidne Januari på följande sätt:
Rättighet att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter är bero¬
ende på koncession, som meddelas af Konungen, efter det samtlig^
rättsegare haft tillfälle att i ärendet sig yttra.
Till erhållande af koncession har bland flere sökande ingen före¬
trädesrätt. Konungen pröfvar på grund af de i frågan inkomna upp¬
lysningar, huru vida och till hvem koncession må meddelas.
Koncession beviljas å ett område af högst 750 hektar, hvarest arbete
under jord får ega rum. Inom detta koncessionsområde medgifves i
koncessionen för arbete i dagen en viss mindre ytvidd, och bergmästaren
anvisar, med iakttagande af denna ytvidd, de för arbete i dagen nödiga
platser.
För område, som sålunda anvisas för arbete i dagen, skall kon-
cessionsinnehafvaren utgifva lösen, motsvarande jordens fulla värde och
hälften derutöfver. Denna lösen bestämmes af expropriationsnämnd.
Begagnas området under kortare tid intill högst tre år, erlägges icke
lösen utan årlig afgift, motsvarande dubbla beloppet afjordens afkastning.
Koncession medför rätt till de stenkolsfyndigheter och i samman¬
hang dermed förekommande eldfasta leror, som finnas inom konces-
sionsområdet.
För arbete skyddade äro:
boningshus samt åbyggnader vid gård äfvensom tomtplats och
trädgård jemte ett omkringliggande område med radie ofvan jord af
200 meter och under jord af 15 meter;
kyrkogård och begrafningsplats så väl ofvan som under jord; samt
jernväg och kanal, upplåtna till allmän trafik, på ett afstånd af 30
meter så väl ofvan som under jord.
Den, som fått koncession, är skyldig att på förhand nedsätta pant
för skada och intrång med dels 2,000 kronor och dels, innan något
annat arbete än borrning får börjas, derutöfver 50 kronor för hvarje
hektar af koncessionsområdet.
Koncessionsinnehafvaren erlägger till jordegarne inom koncessions¬
området eu afgift, motsvarande värdet af ‘/50 af de stenkol och eldfasta
leror, hvilka å området vinnas och i dagen uppfordras.
Arbetsskyldigheten utgör minst 15 dagsverken för hvarje hektar
till och med 100 hektar, 10 dagsverken för hvarje hektar derutöfver
till och med 300 hektar och 5 dagsverken för hvarje hektar derutöfver.
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Hvilostånd må meddelas under högst fyra år; och skall arbets-
skyldigheten vara fullgjord för minst sex arbetsår, innan nytt hvilostånd
får meddelas.
Försummas arbetsskyldigheten under något år, är koncessionen
förverkad.
Ordningsstadgandena för grufdriften äro hufvudsakligen desamma,
som i gällande grufvestadga finnas föreskrifna.
I fråga om redan befintliga stenkolsgrufvor skall grufvestadgan
den 16 Maj 1884 i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock med
vissa undantag för bibehållande af dessa grufvor vid fullkomligt lika
god rätt, som de för närvarande ega.
De redan befintliga grufvorna hafva dessutom uttryckligen till¬
erkänts rätt till de eldfasta leror, hvilka i sammanhang med stenkols-
fyndigheten förekomma.
Slutligen är arbetsskyldigheten för dessa grufvor bestämd till minst
värdet af 100 dagsverken för hvarje inmutadt område eller utmål.
Under förslagets granskning har Utskottet i främsta rummet fäst
sin uppmärksamhet vid den i 1 § intagna bestämmelsen, att koncession
erfordras icke blott för bearbetande, utan ock för eftersökande af sten-
kolsfyndighet. Lämpligheten af denna bestämmelse — som icke åter¬
finnes i den franska lagstiftningen, hvarifrån koncessionssystemet till
sina hufvudgrunder är lånadt — har under den förberedande behand¬
ling, som föregått förslagets framläggande för Riksdagen, varit före¬
mål för olika meningar. Kommerskollegium, Bergmästaren i Södra
bergmästaredistriktet och eu ledamot af Högsta Domstolen hafva uttalat
den åsigt, att rättigheten till eftersökandet af fyndigheter skulle i lag¬
stiftningen skiljas från rättigheten till bearbetandet. Såsom skäl för
ett sådant skiljande har hufvudsakligen anförts: att det skulle vara
oegentligt att till bearbetande upplåta en mineralanledning, innan till¬
varon af en sådan blifvit behörigen styrkt; att en af offentlig myndighet
utfärdad handling, innefattande dylik upplåtelse, skulle kunna få sken
af att representera ett värde, som den ej eger, och derigenom gifva
upphof åt spekulationer, lika osunda som dem, hvilka bedrefvos med
mutsedlar; samt att fordran på koncession för rättighet att eftersöka
stenkolsfyndighet skulle blifva synnerligen svår att upprätthålla gent
emot den, som eger eller innehar mark, å hvilken sådant eftersökande
kan ifrågakomma.
Till stöd för hvad förslaget i denna del innehåller har å andra
sidan erinrats, att i svenska gruflagstiftningen alltid varit gällande den
grundsats, att myndighets tillstånd till grufarbete innefattade rätt på
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
eu gång till eftersökande och bearbetande af de mineralfyndigheter,
tillståndet afsåg. Denna grundsats, som jemväl vunnit tillämpning i
den år 1884 antagna grufvestadgan, oaktadt de äfven då mot densamma
framstälda invändningar, ledde till enkelhet och reda i lagstiftningen.
Några särskilda skäl syntes icke förefinnas för en afvikelse i fråga om
stenkolsfyndigheter från nämnda allmänna regel, som hade sin grund
deri, att eftersökande lika väl som bearbetande af mineralfyndigheter
tillskyndade jordegaren skada och förfång, hvaremot verksamt skydd
borde honom beredas.
Mot anmärkningen om svårigheten att gentemot vederbörande jord-
egare och jordinnehafvare upprätthålla ifrågavarande föreskrift, har
Statsrådet och Chefen för Civildepartementet särskilt anfört, att denna
föreskrift icke innebure ett förbud för egare af jord att å egen mark
verkställa arbete för eftersökande, utan endast en erinran om hvad
jordegare måste göra för att vinna trygghet, att ej eu annan skall till¬
godogöra sig frukterna af hans arbete.
För sin del finner Utskottet de skäl, som sålunda blifvit framstälda
för den i förslaget antagna grundsatsen att ej göra skilnad i vilkoren
föi' eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndighet, starkare än de
för den motsatta åsigten andragna. En afvikelse från den i vår gruf-
lagstiftning antagna allmänna regeln torde i förevarande fall så mycket
mindre kunna anses vara af särskilda omständigheter påkallad, som,
enligt hvad för Utskottet uppgifvits, eftersökande af stenkolsfyndigheter
erfordrar ganska omfattande åtgärder. Det lärer nemligen icke vara
möjligt, att från ett områdes allmänna geologiska beskaffenhet med
någon säkerhet sluta till befintligheten af stenkolsfyndigheter derstädes,
utan kan visshet derom vinnas endast genom borrning, hvilken jemväl,
enär stenkolens förekomst är ytterst oregelbunden, måste, för erhållande
af någorlunda tillförlitlig kännedom om flötsernas läge och mäktighet,
verkställas på flere särskilda ställen. Slutligen vill Utskottet, i likhet
med de komiterade, som uppgjort dot föreliggande förslaget, hänvisa
till de i 11, 14 och 26 §§ meddelade bestämmelser, hvilka afse att icke
onödigtvis försvåra verkställandet af undersökningar.
I 5, 13, 14, 16, 22 och 45 §§ har Utskottet ansett sig böra föreslå
ändringar, för hvilka här nedan närmare redogöres. Derjemte har Ut¬
skottet funnit smärre redaktionsjemkningar böra vidtagas i 4, 6, 7, 10, 12,
17, 19, 20, 21, 41, 43 och 46 §§ äfvensom i författningens sista stycke.
Någon vidare redogörelse för beskaffenheten af dessa jemkningar torde
icke vara erforderlig, utan tillåter sig Utskottet att i afseende å dem
.Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55. 5
hänvisa till en jemförelse mellan sistnämnda paragrafers lydelse enligt
Kongl. Maj:ts och enligt Utskottets förslag.
5 §.
I fråga om koncessionsområdets storlek hade komiterade föreslagit
ett maximum af 500 hektar. Det sålunda föreslagna området ansågs
emellertid otillräckligt så väl af Konungens Befallningshafvande i
Malmöhus län som ock af de målsmän för den svenska stenkolsindu-
strien, hvilka i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift framstält åtskilliga
anmärkningar mot komiterades förslag. I sistnämnda skrift ifrågasattes,
huru vida det öfver hufvud taget kunde anses nödigt att bestämma något
maximum för koncessionsområdets storlek, då de stora depositions-
beloppen och den stadgade arbetsskyldigheten ej syntes kunna fresta
någon att begära koncession å större område, än som vore förenligt
med hans förmåga att utföra arbetsskyldigheten och sannolikhetsberäk¬
ning att af företaget kunna hemta någon vinst. Skulle dock en gräns
för områdets storlek bestämmas, vore 500 hektar allt för ringa. Med
den brytning, som nu skedde vid de i gång varande grufvorna, vore
500 hektar utbrutna på eu tid af 60 å 70 år, och toge man derjemte
hänsyn dels till de inskränkningar af det till brytning upplåtna om¬
rådet, hvilka vore en följd så väl af redan gällande som ock af nu
föreslagna bestämmelser om skydd för byggnader och andra anlägg¬
ningar, dels ock till möjligheten och sannolikheten af betydligt ökad
årlig utbrytning, så kunde ett område af nämnda storlek komma att
utbrytas på vida kortare, möjligen endast hälften så lång tid. Då
emellertid, anföres vidare i nämnda skrift, för tillgodogörande af de
eldfasta lerorna och de i mängd förekommande sämre kolen, industriella
anläggningar måste göras och dessa, jemte erforderliga byggnader
för grufarbetet och arbetarebostäder, som i Sverige, i motsats till hvad
i utlandet eger rum, måste af grufegaren bekostas och underhållas samt
hyresfritt upplåtas, kräfde kapital, uppgående till millioner kronor, hvarå,
enligt hvad vunnen erfarenhet från alla våra svenska grufvor bestyrkte,
någon utdelning under de första tjugu åren ej vore att förvänta, så
syntes föga utsigt vara för handen att under den återstående korta
tiden kunna erhålla sålunda förlorad ränta, än mindre att återfå det
nedlagda kapitalet. — Häraf följde, att ringa sannolikhet funnes för
att någon skulle vilja uti grufföretag nedlägga kapital för bearbetande
af ett så inskränkt område. — Vore stenkolsflötserna här i landet af
samma mäktighet som i utlandet, der de i allmänhet egde tjugu till
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
ett hundra gånger så stor mäktighet som här och hvarest brytning
finge ske under enstaka hus, ja till och med under hela städer, kunde
det föreslagna maximum af 500 hektar hafva varit fullt tillräckligt, men
våra förhållanden kräfde ovilkorligen tillgång till större arbetsfält. —
På grund af nu anförda omständigheter och förhållanden hafva indu¬
striens representanter ansett, att, derest maximum för området ej blir
helt och hållet borttaget, detsamma icke bör sättas under 2,000 hektar.
Vid ärendets föredragning för Kongl. Maj:t den 14 sistlidne Ja¬
nuari yttrade Statsrådet och Chefen för Civildepartementet: »Om det
än icke kan anses tillrådligt, att koncessionsområdet utsträckes till en
sådan vidd, hvarigenom rätt till stenkolens bearbetande kunde på några
få händer monopoliseras, så torde dock goda skäl tala för att koncession
må kunna medgifvas å större område än 500 hektar. Fall kunde in¬
träffa, der det för industrien och det allmänna skulle lända till verklig
skada, om en anläggning hindrades deraf, att för densamma icke finge
anvisas ett område, som kunde anses betingadt af anläggningskostnaden
och utgjorde ett vilkor för anläggningens tillkomst. Hvad jordegaren
angår, synes hans rätt vara oberörd af frågan, huru vida större områden
borde tilldelas ett färre antal anläggningar, eller om det stenkolsförande
distriktet skulle fördelas på flera mindre sådana. I allt fall vore den,
som sökte koncession, icke berättigad till det i stadgan högst medgifna
område, utan detta berodde på den pröfning, som, efter vederbörandes
hörande, föreginge koncessionen. Områdets maximum synes derföre
utan olägenhet kunna sättas något högre, än komitén föreslagit. Fn
vidd af 750 hektar eller omkring 1,500 tunnland torde i detta afseende
motsvara skäliga anspråk och jag anser derföre koncessionsområdets
högst medgifna storlek böra dertill bestämmas».
Utskottet anser för sin del, att det sålunda föreslagna maximum
kan utan fara ytterligare höjas. Den af föredragande departements¬
chefen antydda betänkligheten, att stenkolsnäringen skulle genom en
sådan höjning kunna monopoliseras, finner Utskottet icke vara af nog
betydenhet att kunna uppväga de olägenheter, som, på sätt i ofvan
anförda skrift framhållits, skulle blifva en följd af ett allt för knappt
tillmätt maximiområde. Att frågan om detta områdes storlek icke har
någon större betydelse för jordegaren har, på sätt ofvan synes, Stats¬
rådet och Chefen för Civildepartementet ådagalagt; och Utskottet anser
sig vid slikt förhållande kunna föreslå sådan ändring af 5 § i förslaget,
att koncession icke må omfatta område öfverstigande 1,500 hektar. Då
det af komiterade föreslagna måttet, 500 hektar, ansetts under nu¬
varande förhållanden motsvara en arbetstid af 60 å 70 år, så skulle det
7
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
af Utskottet förordade maximiområdet under samma förhållanden svara
mot en arbetstid af omkring 200 år, hvilken tidrymd dock torde komma
att ej obetydligt reduceras, då man kan hysa förhoppning, att den år¬
liga brytningen kommer att i framtiden ökas. Men äfven om man an¬
tager, att en tid af 200 år skulle komma att åtgå för utbrytningen af
hela det upplåtna området, synes detta ej orimligt, då man tager i
betraktande omfattningen och dyrbarheten af de anläggningar, som
stenkolsindustriens ändamålsenliga bedrifvande ovilkorligen förutsätter.
Ett korrektiv mot den förutsatta olägenheten, att ett bolag, på
grund af en sådan bestämmelse, skulle kunna slå under sig ett större
område, än det eger förmåga att bearbeta, och derigenom hindra andra
från tillgodogörandet af der befintliga fyndigheter, ligger, såsom jem¬
väl af industriens målsmän blifvit framhållet, i föreskriften att deposi-
tionsbeloppen och arbetsskyldigheten bestämmas i förhållande till om¬
rådets storlek.
13 §.
Då det i 2 mom. af 13 § stadgas, att område för arbete i dagen
utan tillstånd af vederbörande myndighet ej må sträcka sig på mindre
afstånd än 30 meter från sådan jernväg eller kanal, som är upplåten
för allmän trafik, lärer det vara uppenbart, att afsigten med detta stad¬
gande är, icke så mycket skyddande af statens eller de enskilda jern-
vägsbolagens egendom som icke fast mera den trafikerande allmän¬
hetens trygghet. Deraf synes åter följa att, i afseende å enskilda jern-
vägar, tillstånd af ifrågavarande beskaffenhet icke bör meddelas af jern-
vägsbolaget eller dess styrelse, utan endast af den myndighet, som
eger öfvervaka, att allmänhetens trygghet i detta afseende icke äfven-
tyras, nemligen Väg- och vattenbyggnadsstyrelson, under det sådant
tillstånd i fråga om statens jernvägar tydligen bör meddelas af Styrel¬
sen för statens jernvägstrafik. Till undanrödjande af all tvekan här¬
utinnan har Utskottet ansett ordet »myndighet» böra utbytas mot »em¬
betsmyndighet».
Det i samma moment förekommande uttrycket »trettio meter från
sådan jernväg» synes kunna gifva anledning till olika tolkningar i af¬
seende å den punkt, hvarifrån nämnda afstånd bör räknas. Man kan
ifrågasätta att räkna detsamma från närmaste jernvägsspår eller från
gränsen för jernvägens område eller från någon mellan dessa båda
linier belägen punkt. Då emellertid storleken af ifrågavarande afstånd
icke lärer vara af någon väsentlig betydelse för industrien, men dei'-
8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
emot kan vara af mycken vigt för jernvägstrafikens trygghet, och då
samma skäl torde ega giltighet i afseende å kanal, har Utskottet ej
tvekat att åt stadgandet gifva den ändrade lydelse, att afståndet skall
räknas från området för jernvägen eller kanalen.
14 §.
Då det synes vara af vigt, att stängsel, som enligt 4 mom. af 14 §
skall hållas kring det för arbete i dagen utlagda området är af sådan
beskaffenhet, som i stängsel-förordningen närmare angifves, och då er¬
farenheten visat, särskildt vid enskilda jernvägsanläggningar, att ut¬
trycklig erinran härom ej är obehöflig, har Utskottet föreslagit införande
af den bestämmelse, att ifrågavarande stängsel skall vara af laggild
beskaffenhet.
16 §.
De i 16 § meddelade bestämmelser afse att skydda vissa byggnader
och platser mot skada eller förstöring i följd af grufarbete under jord.
Då, på sätt stenkolsindustriens målsmän framhållit, de inskränkningar,
som i sådant syfte göras i koncessionsinnehafvarens rätt att bearbeta
de inom det upplåtna området befintliga mineralier, alltid måste blifva
ganska hinderliga för grufvans ordnande och arbetets ändamålsenliga
bedrifvande, enär arbetet under jord på större sträckor måste komma
att afbrytas samt rent af omöjliggöra grufdrift under tätt bebyggda om¬
råden, anser Utskottet det vara af synnerlig vigt, att dessa inskränk¬
ningar icke göras större, än det med dem afsedda ändamålet ovilkor¬
ligen kräfver.
Vid den granskning, som Utskottet i sådant hänseende underkastat
bestämmelserna i förevarande paragraf, har Utskottet kommit till den
åsigt, att nämnda bestämmelser i vissa delar äro mera än nödigt be¬
tungande och hämmande för industrien, på samma gång som ofantliga
qvantiteter stenkol derigenom onödigtvis lemnas värdelösa i en relativt
särdeles fattig kolformation. Utskottet har då i främsta rummet fäst
sig vid likställandet uti ifrågavarande afseende af boningshus å ena
sidan samt andra vid gård uppförda åbyggnader äfvensom tomtplatser
och trädgårdar å andra sidan. Att arbetet utan vederbörandes tillstånd
ej får drifvas under boningshus och ett visst område kring sådana
byggnader, anser Utskottet, med hänsyn till det obehag och den fara,
sådant åtminstone kan tänkas medföra för husets invånare, vara en
9
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
berättigad inskränkning; men i fråga om öfriga ofvannämnda byggnader
och platser torde förhållandet vara ett annat. Skada å dessa föremål
synes endast kunna medföra en ekonomisk förlust, och genom de i för¬
slaget meddelade bestämmelser om pant för skada och intrång torde
full trygghet vara egaren beredd, att denna förlust ej skall komma att
drabba honom. Utskottet har derför ansett särskildt tillstånd icke böra
i ^ regeln vara erforderligt för att arbetet må bedrifvas lodrätt under
sådana byggnader och platser, men, enär faran för skada onekligen
ökas i. den mån arbetet närmar sig jordytan, bibehållit detta vilkor
äfven i afseende å nu ifrågavarande föremål, om arbetet bedrifves på
mindre djup än trettio meter från jordytan.
Till bestämmelsen om det afstånd från jernväg, inom hvilket arbetet
under jord får bedrifvas, lärer, af det vid 13 § här ofvan angifna skäl,
ett förtydligande tillägg vara erforderligt. Då Utskottet emellertid hyser
den öfvertygelse, att faran åt ett närmande till jernvägen här är mindre
än i fråga om arbetet i dagen, har Utskottet ansett, att afståndet i före¬
varande fall lämpligen kan räknas från närmaste jernvägsspår.
I en punkt anser sig Utskottet deremot böra föreslå eu ändring,
som kan. medföra en inskränkning i den grufegaren enligt Kongl Maj:ts
förslag tillkommande rätt att bedrifva arbetet under jord, nemligen med
hänsyn till kyrka. Enligt Utskottets tanke bör samma skydd, som till-
erkännes boningshus, äfven tillkomma kyrka. Sådant skydd kan dock
icke anses vara beredt genom föreskriften, att arbete ej får bedrifvas
lodrätt under kyrkogård, då det ju kan inträffa, att kyrkan är belägen
invid sjelfva gränsen af kyrkogården. Förbudet mot arbete under ett
område af 15 meter från kyrka torde böra vara ovilkorligt.
22 §.
Om koncessionsinnehafvaren också icke kan anses såsom egare till
det område för arbete i dagen, som enligt 12 § skall af bergmästaren
anvisas och enligt 14 § af koncessionsinnehafvaren lösas, så synes dock
billigheten fordra, att den sistnämnde, hvilken med belopp motsvarande
jordens fulla värde och hälften derutöfver nödgats lösa nämnda område,
i afseende å den i 22 § stadgade afgift likställes med jordegare, d. v. s.
att koncessionsinnehafvaren berättigas att å samma afgift sig till godo
afräkna så stor del deraf, som i förhållande till hela koncessionsområdet
belöper sig å det af honom inlösta området i dagen. Bestämmelse härom
har derför blifvit i 22 § intörd.
I sista punkten af 22 § stadgas: »Aro inom området flere jordegare,
Bill. till Bilesd. Prof. 1886. 7 Sami. 27 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
njute de lott i afgiften efter som de i jorden ega del.» Såsom detta
stadgande i förslaget är affattadt, synes det öfverlemna åt koncessions-
innehafvaren att bedöma, huru stor andel i afgiften bör tillkomma hvarje
jordegare inom koncessionsdistriktet och i öfverensstämmelse dermed
till en hvar af desse erlägga det honom tillkommande afgiftsbelopp.
Då ett sådant bedömande stundom kan vara förenadt med svårigheter
och derigenom medföra obehag och till äfventyrs förluster för koncessions-
innehafvaren, har Utskottet ansett lämpligare, att afgiften för hela om¬
rådet erlägges till en person, hvilken utses af jordegare inom området,
de der i förevarande afseende torde kunna betraktas såsom en samfäl¬
lighet; hvarefter den sålunda utsedde på jordegarne fördelar afgiften
efter ofvan angifna grund.
45 §.
Uti den förut omförmälda, af åtskillige målsmän för stenkolsindu-
strien till Kongl. Maj:t ingifna skrift anmärktes mot de i 45 § mom. a)
meddelade bestämmelser om det afstånd, inom hvilket de i 3 § af 1884
års grufvestadga angifna boningshus och åbyggnader äfvensom tomtplats
och trädgård skulle vara mot grufarbete skyddade, att då komiterade,
enligt hvad motiven till 16 § utvisade, ansett ett afstånd af 15 meter i
fråga om arbetet under jord ur teknisk synpunkt fullt betryggande,
giltigt skäl ej förefunnes att här bibehålla det i 1855 års grufvestadga
föreskrifna afståndet af 100 famnar, motsvarande 178,14 meter. Isamma
syfte hafva jemväl Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län och
Bergmästaren i Södra bergmästaredistriktet uttalat sig. Statsrådet och
Chefen för Civildepartementet, som vid ärendets föredragning hos Kongl.
Maj:t omnämnde den sålunda gjorda anmärkningen, erinrade dervid:
»Att innehafvare af äldre grufva icke kan tillåtas att med arbete under
jord gå lika nära boningshus m. m., som är koncessionsinnehafvare med-
gifvet, har sin förklaringsgrund deri, att väl koncessionsinnehafvaren,
men icke egaren af den äldre grufvan är skyldig att nedsätta pant för
skada, som af arbetet kan uppkomma. Någon ändring af bestämmel¬
serna i denna punkt kan jag derföre icke tillstyrka.»
Då emellertid, på sätt industriens målsmän framhållit, den ifråga¬
varande bestämmelsen utgör ett synnerligen väsentligt hinder för ett
ändamålsenligt drifvande af de grufvor, som tillkommit i enlighet med
föreskrifterna i 1855 års grufvestadga — hvilket närmare belyses af en
vid ofvanberörda skrift fogad karta —- har Utskottet sökt finna någon
utväg att befria innehafvarne af sådana grufvor från denna olägenhet,
utan att vederbörande jordegare derigenom blottställes för förluster.
11
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
En sådan utväg tror Utskottet sig hafva funnit i ett tillägg till mo¬
mentet, hvarigenom åt innehafvare af äldre grufva medgifves rätt att
framdrifva grufarbetet under jord så nära omförmälda byggnader och
platser, som i 16 § af förslaget sägs, så vida han före arbetets början i
enlighet med bestämmelserna i 11 § ställer pant för skada och intrång;
dervid till grund för beräkning af den del af säkerhetens belopp, som
bestämmes efter områdets storlek, torde böra läggas hela ytvidden af de
sammanhängande utmål, öfver hvilka grufinnehafvaren förfogar. Då det
emellertid skulle kunna tänkas, att det utmål eller den komplex af ut¬
mål, hvarför den sålunda medgifna rättigheten toges i anspråk, vore så
obetydlig till sin ytvidd, att den i enlighet med 11 § ställa säkerheten
ej kunde anses tillräcklig, har Utskottet funnit den ytterligare bestäm¬
melse nödig, att i hvarje fall bör ställas pant till belopp, som motsvarar
en ytvidd af minst 500 hektar, hvilket enligt den i 11 § stadgade be¬
räkningsgrund utgör 25,000 kronor. Om härtill lägges det i samma §
föreskrifna fixa beloppet af 2,000 kronor, så synes den sålunda upp¬
kommande summan af 27,000 kronor vara för jordegaren fullkomligt
betryggande, helst tydligt är, att föreskriften i 2 stycket af 11 § om
det nedsatta beloppets fyllande efter utbetalande af ersättning jemväl i
detta fall är tillämplig.
På grund af hvad Utskottet ofvan anfört och med åberopande i
öfrigt af hvad komiterades betänkande med deröfver afgifna yttranden
samt bilagorna till Kongl. Maj:ts proposition innehålla, får Utskottet
hemställa,
att Riksdagen ville, med förklarande, att Kongl.
Maj:ts ifrågavarande proposition icke kan bifallas i
oförändradt skick, för sin del antaga följande
Lag
angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter.
1 Kap.
Om koncession,
l §•
Rättighet att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet är beroende
på särskildt tillstånd (koncession), som meddelas af Konungen; och må
förty inmutning af sådan fyndighet icke ega rum.
12
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
2 §•
Ansökning om koncession göres skriftligen och ingifves till Konun¬
gens Befallningshafvande i länet. Sådan ansökning skall innehålla upp¬
gift å
sökandens namn, hemvist och yrke;
det jordområde, hvarå koncession sökes, med angifvande af hemman
eller lägenhet samt socken, der området är beläget;
huru stor ytvidd i dagen inom sagda område, som sökanden anser
sig för arbetet behöfva; samt
den mark för väg till området, som kan vara erforderlig.
Ansökningen skall åtföljas af karta öfver området i skala af 1 : 4,000,
upprättad af behörig landtmätare enligt de för kartor vid egoskiften
gällande bestämmelser, samt upptagande de å området befintliga bygg¬
nader och platser af det slag, hvarom i 13 § sägs.
Sökanden skall derjemte, så vidt ske kan, uppgifva den omfattning,
hvari han har för afsigt att drifva arbetet; bifoge ock de intyg, som
han vill åberopa för att styrka, att arbetet kan af honom ändamåls¬
enligt utföras och att nödiga tillgångar dertill stå till sökandens för¬
fogande.
3 §.
Då koncessionsansökning inkommit, läte Konungens Befallningshaf¬
vande ofördröjligen kungörelse derom införas tre gånger i allmänna
tidningarna; foge ock anstalt, att kungörelsen jemte bevis om dagen, då
den första gången varit i allmänna tidningarna införd, varder, sist inom
fjorton dagar från sagde dag, uppläst i kyrkan till socken, der det i
ansökningen uppgifna område är beläget, samt derjemte anslagen i socken¬
stugan . eller annat lämpligt ställe i socknen, äfvensom, der så ske kan,
införd i tidning inom orten.
Kungörelse, hvarom ofvan är sagdt, skall innehålla erinran om den
i 4 § bestämda tid och ordning för bevakande af rättighet, som är af
frågan beroende.
Kostnaden för ansökningens offentliggörande skall af sökanden för¬
skjutas.
Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
4 §•
Inom tre månader från den dag Inom tre månader från den dag
kungörelse om ansökningen första kungörelse om ansökningen första
13
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj:ts förslag:
gången varit i allmänna tidningarna
införd eger den, som anser sin rätt
vara af frågan beroende, att hos
Konungens Befallningshafvande i lä¬
net skriftligen anföra hvad han till
bevarande af sin rätt aktar nödigt.
Efter utgången af denna tid och
sedan bergmästaren i orten öfver
ansökningen meddelat yttrande, in¬
sände Konungens Befallningshafvan¬
de samtliga handlingarna jemte eget
utlåtande till Konungen, som pröf-
var, huruvida, med afseende å före¬
tagets gagn för orten och det all¬
männa, koncession i enlighet med
denna stadga må sökanden beviljas.
5
Koncession må icke omfatta om¬
råde öfverstigande sjuhundrafemtio
hektar.
6
o
A område, som, innan denna stad¬
ga trädt i kraft, blifvit för bearbe¬
tande af stenkolsfyndighet inmutadt
eller annorledes lagligen upplåtet,
vare, utan tillstånd af den som
innehar sådan rätt, koncession icke
gällande, såvidt den äldre rättig¬
heten är behörigen försvarad.
7
Söka flere koncession å samma
område, bestämme Konungen, obe¬
roende af tiden då ansökningarna
inkommit, hvilken af sökandena,
Utskottets förslag:
gången varit i allmänna tidningarna
införd ege den, som anser sin rätt
vara af frågan beroende, att hos
Konungens Befallningshafvande i lä¬
net skriftligen anföra hvad han till
bevarande af sin rätt aktar nödigt.
Efter utgången af denna tid och
sedan bergmästaren i orten öfver
ansökningen meddelat yttrande, in¬
sände Konungens Befallningshafvan¬
de samtliga handlingarna jemte eget
utlåtande till Konungen, som pröf-
var, huruvida, med afseende å före¬
tagets gagn för orten och det all¬
männa, koncession i enlighet med
denna lag må sökanden beviljas.
§•
Koncession må icke omfatta om¬
råde öfverstigande ett tusen femhundra
hektar.
§•
o
A område, som, innan denna lag
trädt i kraft, blifvit för bearbetande
af stenkolsfyndighet inmutadt eller
annorledes lagligen upplåtet, vare,
utan tillstånd af den som innehar
sådan rätt, koncession icke gällande,
såvidt den äldre rättigheten är be¬
hörigen försvarad.
§•
Söka flere koncession å samma
område, bestämme Konungen, obe¬
roende af tiden då ansökningarna
inkommit, hvilken af sökandena,
14
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. May.ts förslag:
vare sig de äro jordegare, uppfinnare
eller andre, må ega företräde till
koncessionens erhållande; dock vare
den, som dervid visar sig hafva
upptäckt fyndigheten, berättigad att,
om annan erhåller koncessionen, af
denne undfå skälig godtgörelse,
hvars belopp i koncessionen be¬
stämmes.
Utskottets förslag:
vare sig de äro jordegare, upptäckare
eller andre, må ega företräde till
koncessionens erhållande; dock vare
den, som dervid visar sig hafva
upptäckt fyndigheten, berättigad att,
om annan erhåller koncessionen, af
denne undfå skälig godtgörelse,
hvars belopp i koncessionen be¬
stämmes.
8 §•
I koncession skall utsättas:
gränserna för det område koncessionen omfattar;
den ytvidd i dagen inom sagda område, som må sökanden för
arbetet avisas;
den mark för väg till området, som sökanden eger begagna; samt
den årliga arbetsskyldighet koncessionens innehafvare minst skall
fullgöra.
9 §•
För det område, hvarå koncession meddelats, skola gränserna
på djupet räknas lodräta, så vidt det utan förnärmande af annans rätt
kan ske.
10 §.
Den, som erhållit koncession, ege
uteslutande rätt att, med de vil¬
kor och inskränkningar denna stadga
innehåller, inom det område kon¬
cessionen omfattar eftersöka samt
bearbeta och tillgodogöra sig der¬
städes befintliga stenkolsfyndigheter
äfvensom de eldfasta leror, hvilka
i sammanhang med sådana fyndig¬
heter förekomma.
Öfriga på djupet anträffade mine-
raliska ämnen inom området för
koncessionen må äfven af konces-
sionsinnehafvaren brytas, i den män
Den, som erhållit koncession, ege
uteslutande rätt att, med de vil¬
kor och inskränkningar denna lag
innehåller, inom det område kon¬
cessionen omfattar eftersöka samt
bearbeta och tillgodogöra sig der¬
städes befintliga stenkolsfyndigheter
äfvensom de eldfasta leror, hvilka
i sammanhang med sådana fyndig¬
heter förekomma.
öfriga på djupet anträffade mine-
raliska ämnen inom området för
koncessionen må äfven af konces-
sionsinnehafvaren brytas, i den mån
15
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj:ts förslag:
sådant är erforderligt för arbetets
ändamålsenliga drifvande, och ege
koncessionsinnehafvaren deraf an¬
vända hvad för grufdriftens ända¬
mål behöfves. Hvad sålunda icke
användes må innehafvaren af kon¬
cessionen ock behålla, så framt det
icke af jordegaren mot erläggande
af godtgörelse för brytnings- och upp-
fordringskostnader afhemtas inom
sextio dagar efter tillsägelse. Jord-
egarens rätt i detta afseende utöf-
vas å kronojord af jordens innehaf¬
vare.
Är mineralfyndighet inom områ¬
det inmutad, vare lag som i 17 §
sägs.
Utskottets förslag:
sådant är erforderligt för arbetets
ändamålsenliga drifvande, och ege
koncessionsinnehafvaren deraf an¬
vända hvad för grufdriftens ända¬
mål behöfves. Hvad sålunda icke
användes må innehafvaren af kon¬
cessionen ock behålla, så framt det
icke af jordegaren mot erläggande
af godtgörelse för brytnings- och upp-
fordringskostnader afhemtas inom
sextio dagar efter tillsägelse. Jord-
egarens rätt i detta afseende utöf-
vas å kronojord af jordens innehaf¬
vare.
Är mineralfyndighet inom områ¬
det inmutad, vare lag som i 17 §
sägs.
11 §•
Det åligger den, som erhållit koncession, att såsom pant för skada
och intrång, som genom arbetet kan jordegare eller annan tillskyndas,
hos Konungens Befallningshafvande nedsätta i penningar eller svenska
statens eller allmänna hypoteksbankens obligationer tvåtusen kronor,
innan något arbete får börjas, samt derutöfver, innan annat arbete än
fyndighetens undersökning medelst borrning får ega rum, ett belopp
af femtio kronor för hvarje hektar af det område, koncessionen om¬
fattar. Är koncessionsinnehafvaren tillika egare af detta område, må
i koncessionen medgifvas honom befrielse, till hela beloppet eller viss
del deraf, från nedsättning, hvarom nu är sagdt; dock med skyldighet
för koncessionsinnehafvaren att sedermera, om jorden eller andel deraf
kommer i annan egares hand, inom åtta dagar efter tillsägelse af nye
egaren fullgöra hvad härofvan är i afseende å nedsättande af pant i
allmänhet föreskrifvet.
Har nedsatt belopp blifvit till större eller mindre del för gäldande
af skadeersättningar användt, skall koncessionsinnehafvaren inom åtta
dagar fylla bristen, så att beloppet åter uppgår till ofvan bestämda
summa.
16
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj:ts förslag:
12
1 mom. Det område i dager), som
innehafvare af koncession för arbetet
behöfver, skall, med iakttagande af
hvad i koncessionen är stadgadt
angående den i sådant afseende högst
medgifna ytvidd, af bergmästaren i
orten, efter kallelse å jordegaren,
på stället anvisas, endera på en gång
vid arbetets början, eller i mån som
koncessionsinnehafvaren deraf är i
behof. Det anvisade området skall
vid förrättningen på marken utsta¬
kas och förses med rosen eller andra
lämpliga skiljemärken samt derjemte
å koncessionskartan inläggas.
Öfver förrättningen skall berg¬
mästaren föra protokoll, upptagande
fullständig beskrifning öfver det an¬
visade området.
Kostnaden för förrättningen skall
gäldas af koncessionsinnehafvaren.
2 mom. Innan koncessionsinne¬
hafvaren må taga i besittning om¬
råde i dagen, som blifvit enligt
denna § anvisadt, eller mark till
väg, då rätt dertill är i koncessio¬
nen medgifven, åligger det honom
att för lösen af området eller mar¬
ken ställa borgen hos Konungens
Befallningshafvande i länet, som har
att tillse, att sådan borgen är veder¬
häftig, och att densamma varder
behörigen förnyad.
13
1 mom. På mindre afstånd än
tvåhundra meter från boningshus
Utskottets förslag:
§•
1 mom. Det område i dagen, som
innehafvare af koncession för arbetet
behöfver, skall, med iakttagande af
hvad i koncessionen är stadgadt
angående den i sådant afseende högst
medgifna ytvidd, af bergmästaren i
orten, efter kallelse å jordegaren,
på stället anvisas, antingen på en gång
vid arbetets början, eller i mån som
koncessionsinnehafvaren deraf är i
behof. Det anvisade området skall
vid förrättningen på marken utsta¬
kas och förses med rosen eller andra
lämpliga skiljemärken samt derjemte
å koncessionskartan inläggas.
Öfver förrättningen skall berg¬
mästaren föra protokoll, upptagande
fullständig beskrifning öfver det an¬
visade området.
Kostnaden för förrättningen skall
gäldas af koncessionsinnehafvaren.
2 mom. Innan koncessionsinne¬
hafvaren må taga i besittning om¬
råde i dagen, som blifvit enligt
denna § anvisadt, eller mark till
väg, då rätt dertill är i koncessio¬
nen medgifven, åligger det honom
att för lösen af området eller mar¬
ken ställa borgen hos Konungens
Befallningshafvande i länet, som har
att tillse, att sådan borgen är veder¬
häftig, och att densamma varder
behörigen förnyad.
§■
1 mom. På mindre afstånd än
tvåhundra meter från boningshus
17
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj:ts förslag:
eller från annan åbyggnad, der den
är uppförd vid gård, eller från tomt¬
plats eller trädgård må område för
arbete i dagen enligt 12 § icke an¬
visas utan tillstånd af såväl egaren
till byggnaden, tomtplatsen eller
trädgården som den, hvilken dertill
har nyttjanderätt.
2 mom. Område för arbete i da¬
gen må ej heller sträcka sig inpå
kyrkogård eller begrafningsplats
eller, utan tillstånd af vederbörande
myndighet, på mindre afstånd än
trettio meter från sådan jernväg
eller kanal, som är upplåten för
allmän trafik.
3 mom. Hvad i denna § är sagdt
om hinder mot anvisande af om¬
råde i dagen vare dock icke gäl¬
lande, om hindret tillkommit efter
det koncessionen meddelades.
Utskottets förslag:
eller från annan åbyggnad, der den
är uppförd vid gård, eller från tomt¬
plats eller trädgård må område för
arbete i dagen enligt 12 § icke an¬
visas utan tillstånd af såväl egaren
till byggnaden, tomtplatsen eller
trädgården som den, hvilken dertill
bar nyttjanderätt.
2 mom. Område för arbete i da¬
gen må ej heller sträcka sig inpå
kyrkogård eller begrafningsplats
eller, utan tillstånd af vederbörande
embetsmyndighet, på mindre afstånd
än trettio meter från området för
sådan jernväg eller kanal, som är
upplåten för allmän trafik.
3 inom. Hvad i denna § är sagdt
om hinder mot anvisande af om¬
råde i dagen vare dock icke gäl¬
lande, om hindret tillkommit efter
det koncessionen meddelades.
14
1 mom. Område, som enligt 12 §
af bergmästaren för arbete i dagen
anvisas, skall, med det undantag
som i 2 mom. härnedan sägs, af
koncessionsinnehafvaren lösas med
belopp, motsvarande jordens fulla
värde och hälften derutöfver. Löse-
summan skall, om öfverenskommelse
ej kan träffas, bestämmas af sär¬
skild nämnd i den ordning, som i
gällande författning angående jords
eller lägenhets afstående för all¬
mänt behof stadgas; och fälle kost¬
naden härför koncessionsinnehafva¬
ren till last. I fråga om lösesum-
§■
/ mom. Område, som enligt 12 §
af bergmästaren för arbete i dagen
anvisas, skall, med det undantag
som i 2 mom. härnedan sägs, af
koncessionsinnehafvaren lösas med
belopp, motsvarande jordens fulla
värde och hälften derutöfver. Löse-
summan skall, om öfverenskommelse
ej kan träffas, bestämmas af sär¬
skild nämnd i den ordning, som i
gällande författning angående jords
eller lägenhets afstående för all¬
mänt behof stadgas; och fälle kost¬
naden härför koncessionsinnehafva¬
ren till last. I fråga om lösesum-
Bih. till Rilcsd. Prof. 1886. 7 Sami. 27 Haft.
18 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj:ts förslag:
mans utbetalande och vilkoren der¬
för lände ock samma författnings
bestämmelser till efterrättelse.
2 mom. År området afsedt en¬
dast för fyndighetens undersökning
medelst borrning och vill innehaf-
varen af koncessionen icke under
längre tid än högst tre år deröfver
förfoga, vare han icke skyldig att
sådant område till sig lösa; gifve
dock, så länge detsamma användes,
innehafvaren af jorden förskottsvis
för hvarje år ersättning, motsva¬
rande dubbla beloppet af jordens
afkastning utan afdrag för bruk-
ningskostnaden. Koncessionsinne-
hafvaren skall derjemte, då platsen
icke vidare begagnas, ersätta jord-
egaren eller den, som i hans ställe
är till sådan godtgörelse berättigad,
all skada, som marken genom ar¬
betet för framtiden kan hafva tagit.
Under tiden till dess denna ersätt¬
ning blifvit erlagd, ansvare konces-
sionsinnehafvaren för fulla beloppet
af den årliga afgiften för områdets
begagnande.
3 inom. Då rätt till mark för
väg är i koncessionen medgifven,
galle i fråga om lösen af sådant
område eller ersättning för dess be¬
gagnande hvad som för hvartdera
fallet är i denna § föreskrifvet.
4 mom. Det åligger koncessions-
innehafvare att ensam hålla stängsel
kring område, som han enligt denna
§ fått till sig lösa.
Utskottets förslag:
mans utbetalande och vilkoren der¬
för lände ock samma författnings
bestämmelser till efterrättelse.
2 mom. År området afsedt en¬
dast för fyndighetens undersökning
medelst borrning och vill innehaf¬
varen af koncessionen icke under
längre tid än högst tre år deröfver
förfoga, vare han icke skyldig att
sådant område till sig lösa; gifve
dock, så länge detsamma användes,
innehafvaren af jorden förskottsvis
för hvarje år ersättning, motsva¬
rande dubbla beloppet af jordens
afkastning utan afdrag för bruk-
ningskostnaden. Koncessionsinne-
hafvaren skall derjemte, då platsen
icke vidare begagnas, ersätta jord-
egaren eller den, som i hans ställe
är till sådan godtgörelse berättigad,
all skada, som marken genom ar¬
betet för framtiden kan hafva tagit.
Under tiden till dess denna ersätt¬
ning blifvit erlagd, ansvare konces-
sionsinnehafvaren för fulla beloppet
af den årliga afgiften för områdets
begagnande.
3 mom. Då rätt till mark för
väg är i koncessionen medgifven,
galle i fråga om lösen af sådant
område eller ersättning för dess be¬
gagnande hvad som för hvardera
fallet är i denna § föreskrifvet.
4 mom. Det åligger koncessions-
innehafvaren ensam att kring område,
som han enligt denna § fått till sig
lösa, hålla stängsel af laggill beskaf¬
fenhet.
19
Lag-Utsktottes Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
5 mom. Å område, som blifvit 5 mom. A område, som blifvit
enligt denna § inlöst, må lagfart enligt denna § inlöst, må lagfart
icke koncessionsinnehafvaren med- icke koncessionsinnehafvaren med¬
delas. delas.
15 §.
Innehafvare af koncession må icke ofvan jord taga i besittning eller
eljest förfoga öfver annan del af området för koncessionen, än som blifvit
honom af bergmästaren anvisad såsom i 12 § sägs.
Visar sig under arbetets fortgång att för detsamma eller för väg
till området större utrymme i dagen erfordras, än som är i koncessionen
medgifvet, ege koncessionsinnehafvaren att om vinnande af ökadt ut¬
rymme göra ansökning i den ordning, som för erhållande af koncession
är föreskrifven.
16
Under jord må innehafvare af
koncession drifva arbetet å hela det
område, koncessionen omfattar, alle¬
nast med de inskränkningar, att
arbetet icke utan sådant tillstånd,
som i 13 § omförmäles, får ega rum
lodrätt under ett område i dagen
med utsträckning af femton meter
från sådana byggnader och platser,
som i 1 mom. af sagde § äro upp¬
räknade, samt med utsträckning af
trettio meter från sådan jernväg
eller kanal, som är upplåten för
allmän trafik, och att arbete ej hel¬
ler får verkställas lodrätt under
kyrkogård eller begrafningsplats.
Hvad i denna § är stadgadt om
hinder mot arbete under jord vare
icke gällande, om hindret tillkom¬
mit efter koncessionens meddelande.
§•
Innehafvare af koncession vare be¬
rättigad att ä hela det område, kon¬
cessionen omfattar, under jord drifva
arbetet, dock med följande inskränk¬
ningar:
a) sådant arbete får icke ega rum
lodrätt under kyrkogård eller begraf¬
ningsplats eller under ett område i
dagen med utsträckning af femton
meter från kyrka;
b) arbete af förutnämnda beskaf¬
fenhet må utan sådant tillstånd, som
i 13 § omförmäles, icke verkställas
lodrätt under ett område i dagen med
utsträckning af femton meter från
boningshus och med. utsträckning af
trettio meter från sådan jernväg eller
kanal, som är upplåten för allmän
trafik; skolande detta afstånd hvad
angår jernväg beräknas från dess
närmaste spår; samt
20
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj:ts förslag:
17
Sker å område, hvarå koncession
meddelats, inmutning af mineral¬
fyndighet, som enligt grufvestadgan
den 16 Maj 1884 är dertill upplåten,
eller meddelas koncession å område,
som förut är för annan mineral¬
fyndighet än stenkol inmutadt, må
arbete för fyndighetens eftersökande
och bearbetande, som verkställes
på grund af först vunnen rättighet,
icke hindras eller uppehållas af ar¬
bete på grund af inmutning eller
koncession, som senare tillkommit.
Uppstår i detta fall tvist om sättet
för drifvande af de särskilda slagen
af arbete, bestäinme bergmästaren
i orten, huru arbetena skola ord¬
nas, så att innehafvare af äldre in¬
mutning eller koncession kan ända¬
målsenligt drifva sitt arbete med
minsta förfång för den senare rätts-
innehafvaren.
Utskottets förslag:
c) grufarbete, som bedrifves pa
mindre djup än trettio meter under
jordytan, må utan tillstånd, som i
13 § 1 mom. sägs, icke ske lodrätt
under ett område i dagen med ut¬
sträckning af femton meter från nå¬
gon vid gård uppförd, till bonings¬
hus ej afsedd åbyggnad eller tomt¬
plats eller trädgård.
Hvad i denna paragraf är stad¬
gadt om hinder mot arbete under jord
vare icke gällande, om hindret till¬
kommit efter koncessionens meddelande.
§•
• Sker å område, hvarå koncession
meddelats, inmutning af mineral¬
fyndighet, som enligt grufvestadgan
den 16 Maj 1884 är dertill lofgifven,
eller meddelas koncession å område,
som förut är för annan mineral¬
fyndighet än stenkol inmutadt, må
arbete för fyndighetens eftersökande
och bearbetande, som verkställes
på grund af först vunnen rättighet,
icke hindras eller uppehållas af ar¬
bete på grund af inmutning eller
koncession, som senare tillkommit.
Uppstår i detta fall tvist om sättet
för drifvande af de särskilda slagen
af arbete, bestämme bergmästaren
i orten, huru arbetena skola ord¬
nas, så att innehafvare af äldre in¬
mutning eller koncession kan ända¬
målsenligt drifva sitt arbete med
minsta förfång för den senare rätts-
innehafvaren.
21
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
18 §.
Skada och intrång, som tillskyndas jordegare eller annan genom
arbete, som på grund af koncession verkställes, skall ersättas af den, som
innehar koncession.
19 §.
Yppas tvist om ersättning, som
enligt denna stadga skall utgå,
varde frågan, der den ej gäller jord¬
lösen, hvarom i 14 § sägs, pröfvad
af tre ojäfvige skiljemän, bland
hvilka en utses af hvardera parten
och de sålunda utsedde tillkalla
den tredje; tredskas den, mot hvil¬
ken anspråket väckes, att utse skilje¬
man, eller kunna de utsedde ej om
valet af den tredje sig förena, ege
Konungens Befallningshafvande eller
rätten i stad och domaren å landet
eller utmätningsmannen i orten att
på ansökan af den, som anspråket
väckt, om valet förordna. Varder
till ersättning dömdt, skall den er-
sättningsskyldige ock förpligtas att
gälda kostnaden för skiljemännens
sammanträde samt motpartens ut¬
gifter å saken; sättes ersättningen
ej högre än den ersättningsskyldige
före sammanträdet bjudit, stånde
hvar sina kostnader och gälde hvar¬
dera halfva sammanträdeskostnaden.
Hvad de fleste skiljemännen säga
skall, änskönt någondera parten vill
söka domaren, gå i verkställighet,
der ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar; den af par-
terne, som med beslutet ej nöjes,
Yppas tvist om ersättning, som
enligt denna lag skall utgå, var¬
de frågan, der den ej gäller jord¬
lösen, hvarom i 14 § sägs, pröfvad
af tre ojäfvige skiljemän, af hvilka
hvardera parten utser en och de så¬
lunda utsedde tillkalla den tredje;
tredskas den, mot hvilken anspråket
väckes, att utse skiljeman, eller
kunna de utsedde ej om valet af
den tredje sig förena, ege Konun¬
gens Befallningshafvande eller rät¬
ten i stad och domaren å landet
eller utmätningsmannen i orten att
på ansökan af den, som anspråket
väckt, om valet förordna. Varder
till ersättning dömdt, skall den er¬
sättningsskyldige ock förpligtas att
gälda kostnaden för skiljemännens
sammanträde samt motpartens ut¬
gifter å saken; sättes ersättningen
ej högre än den ersättningsskyldige
före sammanträdet bjudit, stånde
hvar sina kostnader och gälde hvar-
dera halfva sammanträdeskostnaden.
Hvad de fleste skiljemännen säga
skall, änskönt någondera parten vill
söka domaren, gå i verkställighet,
der ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar; den af par-
terne, som med beslutet ej nöjes,
22
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj:ts förslag:
dock ej förment att tvisten under
rättens pröfning draga, så framt
han sin talan instämmer inom nittio
dagar från det skiljemännens beslut
honom tillstäldes. I skiljemännens
beslut skall tydlig hänvisning lem-
nas om hvad den missnöjde har att
iakttaga för tvistens dragande un¬
der rättens pröfning.
Vill den, som ersättning fordrar,
hellre genast lita domstol än skilje¬
män till, stånde det honom öppet.
20
1 mom. Om innehafvare af kon¬
cession verkställer arbete utan att
pant är enligt 11 § nedsatt, eller
förfogar öfver område i dagen, som
icke blifvit honom anvisadt. af berg¬
mästaren såsom i 12 § sägs, eller
sätter sig i besittning af anvisadt
område eller af mark för väg innan
borgen är enligt 12 § stäld, eller
mot bestämmelserna i 16 § under
jord drifver arbete å område, som
är derför skyddadt, ansvare såsom
för åverkan, om åtal derå i laga
tid anställes.
2 mom. I fall, hvarom i 1 mom.
är sagd!, så ock om koncessions-
innehafvare underlåter att enligt
11 § fylla uppkommen brist i ned¬
satta medel, eller att ställa sig till
efterrättelse föreskrift i fråga om
borgen, som af Konungens Befall¬
ningshafvande enligt 12 § meddelas,
eller att utgifva ersättning enligt
Utskottets förslag:
dock ej förment att tvisten under
rättens pröfning draga, så framt
han sin talan instämmer inom nittio
dagar från det skiljemännens beslut
honom tillstäldes. I skiljemännens
beslut skall tydlig hänvisning lem-
nas om hvad den missnöjde har att
iakttaga för tvistens dragande un¬
der rättens pröfning.
Vill den, som ersättning fordrar,
hellre genast lita domstol än skilje¬
män till, stånde det honom öppet.
§•
1 mom. Om innehafvare af kon¬
cession verkställer arbete utan att
pant är enligt 11 § nedsatt, eller
vidtager förfoganden öfver område i
dagen, som icke blifvit honom an-
visadt af bergmästaren såsom i 12 §
sägs, eller sätter sig i besittning af
anvisadt område eller af mark för
väg innan borgen är enligt 12 §
stäld, eller mot bestämmelserna i
16 § under jord drifver arbete å
område, som är deremot skyddadt,
ansvare såsom för åverkan, om åtal
derå i laga tid anställes.
2 mom. I fall, hvarom i 1 mom.
är sagdt, så ock om koncessions-
innehafvare underlåter att enligt
11 § fylla uppkommen brist i ned¬
satta medel, eller att ställa sig till
efterrättelse föreskrift i fråga om
borgen, som af Konungens Befall¬
ningshafvande enligt 12 § meddelas,
eller att utgifva ersättning enligt
23
Laq-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj ds förslag:
14 § 2 mom.; då varde arbetet in-
stäldt intilldess hvad i hvarje fall
är föreskrifvet blifvit fullgjordt; och
åligger det utmätningsmannen i or¬
ten, då han derom anlitas, att lemna
den för arbetets inställande nödiga
handräckning.
21
Vill koncessionsinnehafvare från¬
träda koncessionen, göre skriftlig
anmälan hos Konungens Befallnings¬
hafvande i länet, som har att låta
underrättelse härom intagas i läns-
kungörelserna, och upphöre konces¬
sionen från den dag, sådan anmä¬
lan skett.
Då koncession sålunda upphört
likasom då densamma genom laga
kraft egande dom förklarats förver¬
kad, ege den, som innehaft konces¬
sionen, att återfå flen af honom en¬
ligt 12 § stälda borgen, sedan han
visat, att alla frågor om jordlösen
inom området för koncessionen blif¬
vit slutligen afgjorda; och vare lian
derjemte berättigad att, sedan ett
år förflutit från koncessionens upp¬
hörande, återbekomma så stor del
af det enligt 11 § nedsatta belopp,
som icke motsvarar anspråk på er¬
sättningsskyldighet, hvarom tvist då
kan vara anhängig.
Önskar koncessionsinnehafvare af¬
stå endast från viss del af det om¬
råde koncessionen omfattar, göre
derom ansökning hos Konungen,
Utskottets förslag:
14 § 2 inom.; då varde arbetet in-
stäldt intilldess hvad i hvarje fall
är föreskrifvet blifvit fullgjordt; och
åligger det utmätningsmannen i or¬
ten, då han derom anlitas, att lemna
den för arbetets inställande nödiga
handräckning.
§•
Vill koncessionsinnehafvare från¬
träda koncessionen, göre skriftlig
anmälan hos Konungens Befallnings¬
hafvande i länet, och upphöre kon¬
cessionen från den dag, sådan an¬
mälan skett; skolande Konungens Be¬
fallningshafvande låta underrättelse
härom intagas i länskungörelserna.
Då koncession sålunda upphört
likasom då densamma genom laga
kraft egande dom förklarats förver¬
kad, ege den, som innehaft konces¬
sionen, att återfå den af honom en¬
ligt 12 § stälda borgen, sedan han
visat, att alla frågor om jordlösen
inom området för koncessionen blif¬
vit slutligen afgjorda; och vare han
derjemte berättigad att, sedan ett
år förflutit från koncessionens upp¬
hörande, återbekomma så stor del
af det enligt 11 § nedsatta belopp,
som icke motsvarar anspråk på er¬
sättningsskyldighet, hvarom tvist då
kan vara anhängig.
Önskar koncessionsinnehafvare af¬
stå endast från viss del af det om¬
råde koncessionen omfattar, göre
derom ansökning hos Konungen,
24
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj:ts förslag:
och varde ärendet behandladt i den
ordning, som för erhållande af kon¬
cession är föreskrifven.
Medgifves koncessionsinnehafvare
att afstå från en del af området
för koncessionen, galle om åter¬
bekommande af det för den delen
nedsatta belopp hvad härofvan är
i ty fall stadgadt.
Utskottets förslag:
och varde ärendet behandladt i den
ordning, som för erhållande af kon¬
cession är föreskrifven.
Medgifves koncessionsinnehafvare
att afstå från en del af området
för koncessionen, galle om åter¬
bekommande af det för den delen
nedsatta belopp hvad härofvan är
i ty fall stadgadt.
2 Kap.
Om afgift till jordegaren.
22 §.
Egare af jord inom det område,
hvarå koncession meddelats, vare
berättigad att, utan deltagande i
kostnaden för arbetet, af konces-
sionsinnehafvaren erhålla en afgift,
motsvarande värdet af eu femtionde¬
del af de stenkol och i samman¬
hang dermed förekommande eld¬
fasta leror, hvilka å området vin¬
nas och i dagen uppfordras. Denna
afgift skall för hvarje arbetsår er¬
läggas inom utgången af Januari
månad nästföljande år. Aro inom
området flere jordegare, njute de
lott i afgiften, efter som de i jorden
ega del.
Egare af jord inom det område,
hvarå koncession meddelats, vare
berättigad att, utan deltagande i
kostnaden för arbetet, af konces-
sionsinnehafvaren erhålla en afgift,
motsvarande värdet af en femtionde¬
del af de stenkol och i samman¬
hang dermed förekommande eld¬
fasta leror, hvilka å området vin¬
nas och i dagen uppfordras; egande
dock koncessionsinnehafvaren att å
denna afgift sig till godo afräkna så
stor del, som på det honom enligt
12 § anvisade område i dagen sig
belöper i förhållande till hela det
område, koncessionen omfattar. Aro
inom det senare området flere jord¬
egare, njute de i livad af afgiften
dem samfäldt tillkommer lott efter
som de i jorden ega del. Konces-
jLag-Utskottets Utlåtande N:o SS. 2S
Kongl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
sionsinnehafvaren skall för hvarje
arhetsår inom Januari månad näst¬
följande år till jordegaren eller, der
jordegare äro flere, till den person,
hvilken de hafva att utse, erlägga
hvad enligt denna paragraf jordegare
tillkommer.
23 §.
Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är
till boställe anslagen eller blifvit för kronans räkning till brukning på
viss tid åt annan upplåten, skall kronoåbon, boställsinnehafvaren eller
den, som eljest besittningsrätten innehar, njuta den jordegaren enligt
22 § tillkommande afgift till godo. A annan kronojord vare konces-
sionsinnehafvaren från afgift befriad.
24 §.
Ej må någon för längre tid, än han är egare eller innehafvare af
jorden, till annan öfverlåta rättigheten att uppbära afgift, hvarom i 22
§ sägs.
25 §.
Fråga om beloppet af den afgift, som enligt 22 § bör jordegare
tillkomma, skall, der öfverenskommelse ej kan träffas, pröfvas af skilje¬
män, såsom i 19 § är föreskrifvet.
3 Kap.
Om arbetsskyldighet och. hvilostånd.
26 §.
1 mom. Den årliga arbetsskyldighet, som enligt 8 § skall i kon¬
cessionen bestämmas, må icke sättas lägre, än att värdet af arbetet
Bill. till Rissel. Prot. 1886. 7 Sami. 21 Haft. < 4
26 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
motsvarar femton dagsverken för hvarje hektar, som koncessionen om¬
fattar till och med etthundra hektar, tio dagsverken för hvarje hektar
derutöfver till och med trehundra hektar, och fem dagsverken för hvarje
hektar derutöfver.
Denna arbetsskyldighet skall för hvarje kalenderår innan dess slut
fullgöras; och räknas första arbetsåret från den 1 Januari året efter
det, då koncessionen utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet mött
hinder, hvars undanrödjande icke af koncessionsinnehafvaren berott, i
hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 Januari året efter det, då
hindret upphört.
2 mom. För de tre arbetsår, som följa näst efter koncessionens
meddelande, må Konungen nedsätta arbetsskyldigheten, dock ej lägre
än till en fjerdedel af hvad ofvan är föreskrifvet.
3 mom. Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall vara af be¬
skaffenhet att kunna främja det ändamål, för hvilket koncessionen be¬
viljats; och må arbete, som uppenbarligen afser tillgodogörande af andra
ämnen än stenkolsfyndighet, icke räknas koncessionsinnehafvare till godo
i fråga om arbetsskyldighetens fullgörande.
27 §.
Befrielse från stadgad arbetsskyldighet må, på skriftlig ansökning,
af bergmästaren beviljas hvarje gång för högst fyra arbetsår, då mot
arbetets fullföljande förefinnas väsentliga hinder, som icke kunnat af
koncessionsinnehafvaren förekommas, eller andra giltiga anledningar till
hvilostånd uppgifvas och styrkas.
Ej må dock hvilostånd medgifvas, om ej arbetsskyldigheten är för
minst sex arbetsår fullgjord.
Hvilostånd skall utsättas att gälla från och med den 1 Januari året
efter ansökningens ingifvande till den 1 Januari det år, då arbetsskyldig¬
heten skall åter inträda.
28 §.
Sökes hvilostånd för sådan stenkolsgrufva, hvarifrån annan i ar¬
bete varande grufva kan under hviloståndstiden blifva af ökadt vatten¬
tillopp besvärad, må hvilostånd af bergmästaren icke beviljas förr, än
antingen egaren till den angränsande grufvan sådant medgifvit, eller
visas kan, att öfverenskommelse med honom om vattnets undanhållande
under hviloståndstiden träffats, eller ock sökanden stält pant eller borgen,
27
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
som blifvit af öfverexekutor godkänd, för all den skada, som under
samma tid genom ökadt vattentillopp egaren till angränsande grufva
tillskyndas.
Visar det. sig, sedan hvilostånd redan är beviljadt, att angränsande
grufvor, på sätt förut är nämndt, förnärmas, bestämme bergmästaren de
vilkor, hvarunder hviloståndet får tillgodonjutas.
29 §•
Nytt hvilostånd må icke meddelas, med mindre än att arbetsskyldig-
heten blifvit fullgjord för minst sex arbetsår från den tid, förut be¬
viljadt hvilostånd gått till ända.
30 §.
Beslut om hvilostånd skall genom koncessionsinnehafvarens försorg
inom tre månader från det beslutet meddelades uppläsas i kyrkan till
socken eller församling, der området för koncessionen är beläget, vid
påföljd att hviloståndet eljest förfaller, hvarom erinran bör i beslutet
intagas.
31 §•
Försummas utan behörig tillåtelse den i koncessionen bestämda
arbetsskyldighet för något arbetsår, vare vid det årets utgång konces¬
sionen och den derpå grundade rätt förverkad, så framt talan derom
sker inom två år från utgången af det arbetsår, under hvilket försum¬
melsen egt rum.
Utom den, hvars enskilda rätt är i fråga, må äfven kronans om¬
budsman tala å försummelse, hvarom i denna paragraf sägs.
32 §.
Då koncessionen förverkats eller eljest upphört att vara gällande,
skall all den mark, hvilken koncessionsinnehafvaren enligt 14 § inlöst,
hemfalla till jordegaren utan ersättning, dock att koncessionsinnehafvare
må under två år derefter å sådan mark afgiftsfritt behålla qvar bygg¬
nader och andra tillhörigheter.
Schakt och gruföppningar samt de i grufvan befintliga, för dess
styrka och bestånd nödiga byggnader skola utan lösen tillfalla den, som
sedermera i laga ordning förvärfvar rätt till grufvans bearbetande.
28
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
4 Kap.
Ordningsstadganden.
33 §.
Bergverksstyrelsen eger att öfver arbete för eftersökande och be¬
arbetande af stenkol utöfva sådan tillsyn, att nödig trygghet beredes
arbetsmanskapet, och att icke genom sättet för arbetets drifvande gruf-
vans framtida bestånd äfventyras eller fara för annans egendom uppstår.
Den, som icke ställer sig till efterrättelse föreskrift, som på grund
af denna paragraf af bergsöfverstyrelsen eller bergmästaren meddelas,
straffes med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.
34 §.
Särskilt skall vid grufbrytning iakttagas, att inrättningar för van¬
dring upp och ned i grufvan samt uppfordringslinor äfvensom de ma¬
skiner, hvilka för grufdriften användas, underhållas i sådant skick, att
olyckshändelse genom bristfällighet derå ej må inträffa.
35 §.
Utan tillstånd af bergmästaren må icke schakt eller gruföppning
igenfyllas eller de i grufvan befintliga, för dess styrka och bestånd
nödiga byggnader skadas eller förstöras. Den häremot bryter, straffes
med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.
36 §.
Finner bergmästaren nödigt, att i stenkolsgrufva anstalt göres till
trygghet för arbetsmanskapet eller till förekommande af fara för gruf¬
varp framtida bestånd eller för annans egendom, ege bergmästaren
förelägga koncessionsinnehafvaren att inom viss tid hafva utfört sådan
anstalt vid äfventyr, förutom ansvar enligt 33 §, att, efter omständig¬
heterna, det föreskrifna arbetet varder på hans bekostnad genom berg¬
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55. 29
mästarens försorg verkstäldt eller arbetet inställes, till dess sådan an¬
stalt blifvit gjord.
37 §.
Medför arbete i stenkolsgrufva synnerlig våda för arbetsinanskapet,
eller drifves det på sådant sätt, att uppenbar fara för grafvård bestånd
eller annans egendom derigenom uppstår, ege bergmästaren att för¬
bjuda arbetet; och stånde sådant förbud vid magt intill dess, på förd
klagan, annorlunda varder af bergsöfverstyrelsen förordnadt.
38 §.
Då bergmästaren förordnat om inställande af arbete i stenkols¬
grufva, må han, der så nödigt är, för verkställighet deraf anlita krono-
betjeningens biträde.
39 §.
Då koncession å annan öfvergått, skall denne, vid bot af etthundra
kronor, inom trettio dagar derefter hos bergmästaren derom göra an¬
mälan.
40 §.
Hafva flere del i koncession eller innehafves koncession af bolag,
skall för hvarje år utses en föreståndare för arbetet, hvilken är ansvarig
för fullgörande af de föreskrifter, hvarom i detta kapitel stadgas.
Val af föreståndare skall anmälas hos bergmästaren.
Sker ej sådan anmälan, är hvarje delegare eller, om koncessionen
innehafves af bolag, hvarje ledamot af dess styrelse ansvarig såsom vore
han föreståndare för arbetet.
Kongl. May.ts förslag: Utskottets förslag:
41 §.
Öfver stenkolsgrufva, som är un¬
der arbete, skall, der icke grufvan
i sin helhet är från dagen fullt
åskådlig, finnas fullständig och nog¬
grann grufkarta (markscheiderkarta)
i skala 1 : 1,500; och böra nya
Öfver stenkolsgrufva, som är un¬
der arbete, skall, der icke grufvan
i sin helhet är från dagen fullt
åskådlig, finnas fullständig och nog¬
grann grufkarta (markscheiderkarta)
i skala 1 : 1,500; och böra nya
30
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Mag ds förslag:
grufarbeten inom sex månader å
kartan inläggas.
Grufkarta skall, på bekostnad af
koncessionsinnehafvaren, upprättas
af bergstjensteman eller annan, som
af bergsöfverstyrelsen förklarats be¬
hörig att verkställa grufmätningar;
börande så väl kartan som kom-
pletteringsarbetena uppgöras i två
exemplar, deraf det ena skall finnas
vid grufvan eller på tillsägelse vara
för bergmästaren eller jordegaren
derstädes tillgängligt, och det andra
insändas till bergsöfverstyrelsen.
Försummar koncessionsinnehaf-
vare hvad sålunda är föreskrifvet,
vare straffet böter från och med tio
till och med etthundra kronor, och
ege bergmästaren låta å hans be¬
kostnad karta upprättas eller kom¬
pletteras.
Utskottets förslag:
grufarbeten inom sex månader å
kartan inläggas.
Grufkarta skall, på bekostnad af
koncessionsinnehafvaren, upprättas
af bergstjensteman eller annan, som
af bergsöfverstyrelsen förklarats be¬
hörig att verkställa grufmätningar;
börande så väl kartan som kom-
pletteringsarbetena uppgöras i två
exemplar, deraf det ena skall finnas
vid grufvan eller på tillsägelse vara
för bergmästaren eller jordägare der¬
städes tillgängligt, och det andra
insändas till bergsöfverstyrelsen.
Försummar koncessionsinnehaf-
vare hvad sålunda är föreskrifvet,
vare straffet böter från och med tio
till och med etthundra kronor, och
ege bergmästaren låta å hans be¬
kostnad karta upprättas eller kom¬
pletteras.
42 §.
Innan den 1 Mars hvarje år skall koncessionsinnehafvaren till berg¬
mästaren insända uppgift å de stenkol och eldfasta leror, som under
föregående året brutits och uppfordrats, jemte de öfriga statistiska redo¬
görelser, som bergsöfverstyrelsen kan föreskrifva.
Försummar koncessionsinnehafvare hvad i denna paragraf påbjudes,
böte tio kronor; och ege bergmästaren förelägga ytterligare tid, hvarje
gång vid vite, ej öfverstigande sjuttiofem kronor.
43 §.
Till böter enligt denna stadga må
ej dömas, om å förseelsen följer
straff enligt allmän lag.
Böter och viten, som jemlikt denna
stadga ådömas, tillfalla kronan.
Till böter enligt denna lag må ej
dömas, om å förseelsen följer straff
enligt allmän lag.
Böter och viten, som jemlikt denna
lag ådömas, tillfalla kronan.
31
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
Saknas tillgång till deras fulla Saknas tillgång till deras fulla
gäldande, skola de förvandlas enligt gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän lag. allmän lag.
44 §.
Öfverträdelse af stadgandena i detta kap. må af allmän åklagare
åtalas, der öfverträdelsen af bergstjensteman eller målsegande till åtal
angifves.
5 Kap.
Särskilda bestämmelser.
45 §.
För stenkolsgrufva, hvartill rättig¬
het genom inmutning eller annor¬
ledes vunnits innan denna stagda
trädt i kraft, skall grufvestadgan
den 16 Maj 1884 i tillämpliga delar
lända till efterrättelse, med följande
undantag:
a) det afstånd, inom hvilket de i
3 § grufvestadgan angifna bonings¬
hus och åbyggnader äfvensom tomt¬
plats och trädgård äro, enligt 11
och 26 §§ i samma stadga, mot
grufarbete skyddade, skall i fråga
om stenkolsgrufva i stället beräk¬
nas till 178,14 meter (100 famnar);
För stenkolsgrufva, hvartill rät¬
tighet genom inmutning eller annor¬
ledes vunnits innan denna lag trädt
i kraft, skall grufvestadgan den 16
Maj 1884 i tillämpliga delar lända
till efterrättelse, med följande un¬
dantag:
a) det afstånd, inom hvilket bonings¬
hus och annan i 3 § grufvestadgan
angifven åbyggnad äfvensom tomt¬
plats och trädgård äro enligt 11 och
26 §,§ i samma stadga skyddade mot
grufarbete i dagen och under jord,
skall, i öfverensstämmelse med hvad
i 2 § 1 stycket af grufvestadgan den
12 Januari 1855 fans förordnadt,
beräknas, icke till 200, utan endast
till 118,14: meter (100 famnar); dock
må de i 16 § af denna lag gifna
bestämmelser om koncessionsinnehaf-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
32
Kongl. Maj:ts förslag:
b) innehafvare af stenkolsgrufva
vare berättigad att bearbeta och
tillgodogöra sig äfven de eldfasta
leror, hvilka i sammanhang med
stenkolsfyndigheten förekomma;
c) för stenkolsgrufva skall utmål
utläggas, då fyndigheten blifvit ge¬
nom borrning undersökt och prof
å fyndigheten erhållits; och må i
utmål tilldelas ett område af högst
356,28 meter (200 famnar) i längd
och bredd;
d) den årliga arbetsskyldigheten
för stenkolsgrufva må icke för hvarje
inmutadt område eller utmål under¬
stiga hvad som i värde motsvarar
etthundra dagsverken; och galle i
Utskottets förslag:
vares rätt att under jord framdrifva
arbetet sä nära intill omförmälda
byggnader och platser, som i samma
paragraf sägs, äfven gälla för inne¬
hafvare af äldre stenkolsgrufva, så
framt han före arbetets början såsom
pant för skada och intrång, som ge¬
nom detsamma kunna jordegare eller
annan tillskyndas, hos Konungens Be¬
fallningshafvande nedsätter, i pennin¬
gar eller obligationer, ett belopp, mot¬
svarande det, hvithet koncessionsinne-
liafvare enligt 11 § af denna lag har
att nedsätta; skolande till grund för
beräkning af den del af nämnda be¬
lopp, som bestämmes efter antalet hek¬
tar, läggas hela ytvidden af de sam¬
manhängande utmål, hvaröfver gruf-
innehafvare förfogar, eller, i händelse
densamma icke uppgår till femhundra
hektar, sistnämnda ytvidd.
b) innehafvare af stenkolsgrufva
vare berättigad att bearbeta och
tillgodogöra sig äfven de eldfasta
leror, hvilka i sammanhang med
stenkolsfyndigheten förekomma;
c) för stenkolsgrufva skall utmål
utläggas, då fyndigheten blifvit ge¬
nom borrning undersökt och prof
å fyndigheten erhållits; och må i
utmål tilldelas ett område af högst
356,28 meter (200 famnar) i längd
och bredd;
d) den årliga arbetsskyldigheten
för stenkolsgrufva må icke för hvarje
inmutadt område eller utmål under¬
stiga hvad som i värde motsvarar
etthundra dagsverken; och gälle i
33
Lag-Utskottets
Körtel. Maj:ts förslag:
fråga om arbetets beskaffenhet hvad
i 26 § 3 mom. af d erma stadga är
föreskrifvet;
e) afgift i stället för arbetsskyl-
dighet enligt 41 § gufvestadgan må
icke för stenkolsgrufva ega rum;
f) hvilostånd å stenkolsgrufva må
icke enligt 44 § grufvestadgan för¬
längas; ej heller får nytt hvilostånd
å grufvan meddelas, med mindre
än att arbetsskyldigheten blifvit
fullgjord för minst sex år från den
tid, förut beviljadt hvilostånd gått
till ända;
g) om ordningen för grufdriften
skall för innehafvare af stenkols¬
grufva gälla hvad i 4 kap. af denna
stadga är för innehafvare af kon¬
cession föreskrifvet;
h) den tid, inom hvilken enligt
21 § grufvestadgan det för utmåls
tilldelande erforderliga arbete skall
vara fullgjordt och ansökning om
utmål ingifven, skall i fråga om
stenkolsgrufva, som ej erhållit ut¬
mål före den 1 Januari 1887, be¬
räknas från sagde dag.
46
Har anmälan om inmutning af
stenkolsfyndighet enligt 3 och 4 §§
grufvestadgan den 12 Januari 1855
skett, men, i följd af Kongl. kun¬
görelsen angående förbud tills vi¬
dare mot utfärdande af inutsedlar
å stenkolsfyndigheter den 24 Maj
1872, mutsedel å fyndigheten ej
Bill. Ull Rilcsd. Prof,. 1886. 7 Sami. 27
Utlåtande N:o 55.
Utskottets förslag:
fråga om arbetets beskaffenhet hvad
i 26 § 3 mom. af d en na lag är före¬
skrifvet;
e) afgift i stället för arbetsskyl-
dighet enligt 41 § gufvestadgan må
icke för stenkolsgrufva ega rum;
f) hvilostånd å stenkolsgrufva må
icke enligt 44 § grufvestadgan för¬
längas; ej heller får nytt hvilostånd
å grufvan meddelas, med mindre
än att arbetsskyldigheten blifvit full¬
gjord för minst sex år från den tid,
förut beviljadt hvilostånd gått till
ända;
g) om ordningen för grufdriften
skall för innehafvare af stenkols¬
grufva gälla hvad i 4 kap. af denna
lag är för innehafvare af koncession
föreskrifvet;
h) den tid, inom hvilken enligt
21 § grufvestadgan det för utmåls
tilldelande erforderliga'arbete skall
vara fullgjordt och ansökning om
utmål ingifven, skall i fråga om
stenkolsgrufva, som ej erhållit ut¬
mål före den 1 Januari 1887, be¬
räknas från sagde dag.
§•
Har anmälan om inmutning af
stenkolsfyndighet enligt 3 och 4 §§
grufvestadgan den 12 Januari 1855
skett, men, i följd af Kongl. kun¬
görelsen angående förbud tills vi;
dåre mot utfärdande af mutsedlar
å stenkolsfyndigheter den 24 Maj
1872, mutsedel å fyndigheten ej
luft. 5
34
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj:ts förslag:
blifvit meddelad; då ege den, hvil¬
ken enligt grufvestadgan varit till
inmutning berättigad, företräde
framför annan till koncession å det
område, som utgjort föremål för
inmutningen, derest han inom ett
år efter det denna stadga trädt i
kraft å området söker koncession i
den ordning 2 § innehåller. Göres
ej sådan ansökning inom nämnda
tid eller afslås koncessionsansök-
ningen, vare anmälan, hvarom i
denna paragraf är sagdt, förfallen.
Utskottets förslag:
blifvit meddelad; då ege den, hvil¬
ken enligt grufvestadgan varit till
inmutning berättigad, företräde
framför annan till koncession å det
område, som utgjort föremål för
inmutningen, derest han inom ett
år efter det denna lag trädt i kraft
söker koncession å området i den ord¬
ning 2 § innehåller. Göres ej så¬
dan ansökning inom nämnda tid eller
afslås koncessionsansökningen, vare
anmälan, hvarom i denna paragraf
är sagdt, förfallen.
47 §.
Vill egare af stenkolsgrufva, hvarom i 45 § sägs, å densamma
söka koncession, då skall, om koncession vinnes, den äldre rättigheten
till grufvan upphöra att vara gällande från den dag, koncessionen med¬
delades.
48 §.
Klagan öfver bergmästares beslut må föras hos bergsöfverstyrelsen
genom besvär, som skola, vid talans förlust, dit insändas i mål från
Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län innan
klockan tolf å fyrationdefemte dagen och i mål från öfrige orter i riket
innan klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som
öfverklagas.
Denna stadga skall träda i kraft
den 1 Januari 1887, då grufvestad¬
gan den 12 Januari 1855 samt för¬
ordningen angående vilkoren för ut-
ländings behörighet att inom riket
bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka grufdrift den 12 April
Denna lag skall träda i kraft den
1 Januari 1887, då grufvestadgan
den 12 Januari 1855 samt förord¬
ningen angående vilkoren för ut-
ländings behörighet att inom riket
bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka grufdrift den 12 April
35
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Kongl. Maj ds förslag:
1872 i de delar, der dessa författ¬
ningar jemlik! grufvestadgan den 16
Maj 1884 ännu lända till efterrät¬
telse, skola upphöra att gälla.
Utskottets förslag:
1872 i de delar, der dessa författ¬
ningar jemlikt grufvestadgan den 16
Maj 1884 ännu lända till efterrät¬
telse, skola upphöra att gälla.
Stockholm den 10 April 1886.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Reservationer:
af Herrar Bergström, Claeson, Ericsson, Lefver, F. Andersson i Helgesta
och C. Persson i Stallerhult i fråga om 22 §, hvari reservanterne före¬
slå den ändring, att orden »en femtiondedel» utbytas emot »en hundradel»;
af Herr Hasselrot beträffande 22 och 45 §§;
af Herrar Hans Andersson i Nöbbelöf, J. Anderson i Tenhult och
J. Bengtsson i Gullåkra i afseende å 45 §;
af Herr Thomasson rörande 5 §, hvaruti reservanten föreslår den
ändring, att koncessionsområde må bestämmas till högst ett tusen hektar;
samt
af Herr Grefve Strömfelt: »I 1855 års grufvestadga, ännu gällande
för stenkolsfyndighet, är det jordegare medgifvet att sist vid utmåls-
läggning ingå i ett grufföretag. Han är då skyldig att för sin anpart
deltaga i hela anläggningskostnaden, i förlag, arbetskostnad och möjlig
förlust, men berättigad till proportionerlig andel i den vinst, företaget
lemnar.
36
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Det föreliggande förslaget förändrar denna jordegäres ställning till
grufarbete så genomgripande, att han för delaktighet deruti ej allenast
undgår alla med grufarbetet förenade utgifter och förluster, och ändock
erhåller 2 procent å den vinst, företaget lemnar, utan dertill en årlig
inkomst äfven å grufegarens utgifter, arbets- och aflöning spenning ar å upp¬
fordrade fyndigheter, beräknad till 2 procent.
Hvarje stenkolsföretag i Sverige har hittills haft en period, under
hvilken det kämpat för sin tillvaro, och aflöningspenningarne till arbets-
manskapet måst af styrelsen, mot dess borgen, upplånas. Vid sådana
tillfällen skall bäst framstå det för industrien nedtryckande uti att låta
grufegaren till jordegaren betala 2 procent äfven på dessa penningar.
Erfarenheten från mer än 100 år har visat, såväl att stenkolsgrufvor
i Sverige kraft millioner i anläggnings- och förlagskapital, som ock att
flera decennier åtgått, innan någon ränta derå kunnat vinnas. An i denna
stund är det endast en grufva, hvilken likväl började att bearbetas under
förra århundradet, som lemnar någon ränteutdelning till nuvarande aktie-
egare.
Vid sådant förhållande och med erfarenhet om den förlust, stenkols¬
grufvor städse lemnat under första perioden af deras tillvaro, bör en ny
afgift till jordegare, för hvars erhållande denne hvarken får vidkännas
arbete, kostnad eller besvär, icke sättas så hög, att den verkar allt för
nedtryckande för industrien och rent af motverkar företagsamhet. Detta
anser jag den föreslagna afgiften komma att göra.
På grund af det anförda får jag vördsamt yrka, att 22 § erhåller
följande lydelse:
Egare af jord inom det område, hvarå koncession
meddelats, vare berättigad att, utan deltagande i kost¬
naden för arbetet, af koncessionsinnehafvaren erhålla
en afgift, motsvarande värdet af en hundradedel af de
stenkol och i sammanhang dermed förekommande eld¬
fasta leror, hvilka etc.---jordegare tillkommer.»
Herrar Thomasson och F. Andersson i Helgesta hafva begärt få här
antecknadt, att de icke inom Utskottet deltagit i den slutliga behand¬
lingen af 45 §.
Stockholm, Ivar Hgeggströms boktryckeri, 1886.
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
1
Bilagor till Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds
proposition N:o 4, med förslag till stadga angående efter¬
sökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter.
I.
Till Konungen.
Sedan i nåder utsedde komiterade den 13 Juni innevarande år
till Eders Kongl. Maj:t afgifvit betänkande och förslag till stadga an¬
gående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter, har Eders
Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 17 derpå följda Juli, med öfver¬
lemnande, i tryckt exemplar, af sagda betänkande och förslag, anbefalt
Kommerskollegium att, efter det Eders Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande i Malmöhus och Kristianstads län äfvensom dessa läns Hus¬
hållningssällskaps Förvaltnings-Utskott samt Bergmästaren i Södra Berg-
mästaredistriktet blifvit i ämnet hörda, afgifva underdånigt utlåtande rö¬
rande omförmälda betänkande och förslag; och får, i sådant afseende,
Kollegium, som från bemälda Befallningshafvande, Förvaltnings-Utskott
och Bergmästare infordrat underdåniga, till Eders Kongl. Maj:t strida
yttranden i ärendet, nu, med återställande af remisshandlingen och öfver¬
lemnande af dessa yttranden, i underdånighet anföra följande:
§§ 1-7.
Det afgifna förslaget är grundadt på det så kallade koncessions-
systemet. Mot ett dylikt system i afseende å rätt att tillgodogöra sig
vissa mineralrikets alster, sådant systemet finnes tillämpadt i Frankrike,
kan anmärkas, att detta system lägger ett band på den handlingsfrihet,
som inom näringarna numera temligen allmänt anses vara berättigad
och såväl för det allmänna som näringarna sjelfva gagnelig, utan att
dock genom systemets tillämpning vinnes behörig trygghet med hänsyn
Bih. till Jlilesd. Prof. 1886. 7 Sami. 27 Häft. 1
2
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
till de fördelar, hvilkas ernående dermed åsyftas; och denna företag¬
samheten hämmande inskränkning ökas än mer derigenom, att äfven för
det fall att den. som uppdagat eu mineralanledning, vid ansökning om
koncession derå visar sig ega duglighet och förmåga i öfrigt att drifva
arbetet å fyndigheten, han likväl icke kan med visshet påräkna att undfå
tillstånd att tillgodogöra sig den fyndighet han upptäckt, utan äfven¬
tyra!’ att få stå tillbaka för en annan, som dessförinnan icke med fyndig¬
heten tagit någon befattning. Svårigheter måste ofta om ej alltid möta
för en myndighet att på förhand bestämma, huru ett enskildt företag
skall med mesta utsigt till framgång genomföras, äfvensom bedöma
hvem som är företrädesvis lämplig att anlägga och fullfölja detsamma.
Dessutom kan icke förutses, huruvida, i det fall att rätten till konces¬
sionen genom arf eller köp öfvergår till annan än den ursprunglige
innehafvaren, de från början såsom garantier för företagets ändamåls¬
enliga drifvande betraktade förhållanden skola fortfara att ega bestånd.
Emellertid förekommer enligt den franska bergverkslagen koncession
endast i afseende å rättighet att anlägga arbete å och tillgodogöra sig
det eller de mineralrikets alster, som verkligen blifvit anträffadt eller
anträffade, under det att eftersökande af sådant eller sådana alster för-
utsättes hafva, innan någon koncession kan meddelas, blifvit verkstäldt.
I det nu framlagda förslaget deremot är äfven rättigheten att efter¬
söka det i förslaget åsyftade mineralet gjord beroende af att konces¬
sion å rättigheten att bearbeta den mineralanledning, som skall efter¬
sökas, erhållits. Såsom stöd för ifrågaställandet af en sådan anordning
åberopas förhållandet, att i svenska grufvelagstiftningen den grundsatsen
alltid varit gällande, att myndighets tillstånd till grufvearbete innefattade
rätt på en gång till eftersökande och bearbetande af det åsyftade mine¬
ralet, hvilket förhållande komiterade förmäla sig anse hafva ledt till
större enkelhet och reda i lagstiftningen. Hvad af komiterade sålunda
förmenats hafva varit egnadt att innebära en fördel har eljest af mån¬
gen, och väl icke utan skal, betraktats såsom en brist, för så vidt med
eftersökande förstås åtgärd för uppdagande af att mineralanledning,
hvarå arbete skulle få, i kraft af det meddelade tillståndet, anläggas,
vore verkligen till finnandes. Utom det i och för sig oegentliga i att
innan sådant blifvit behörigen styrkt upplåta en mineralanledning till
bearbetande, såsom vore dess tillvaro på platsen ådagalagd, kan en af
offentlig myndighet utfärdad handling, innefattande en dylik upplåtelse,
lätt nog för den, som icke närmare satt sig in i förhållandena, få eller
gifvas sken af att representera ett värde, som den icke eger, samt dy¬
medelst användas såsom en lockelse till spekulationer, i ett stort antal
8
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
fall ledande till känbara förluster; och hvad erfarenheten i denna del
gifvit vid handen, särskildt med hänsyn till inmutning af uppgifna sten-
kolsanledningar, kan inhemtas af, bland annat, de under en följd af år
i stor skala bedrifna, med rätta öfverklagade, missbruk att söka och
uttaga mutsedlar å stenkolsfyndigheter, om hvilkas tillvaro man icke
egae någon kännedom, ej för att å de uppgifna fyndigheterna anlägga
något slags undersöknings- eller grufvearbete, utan endast för att göra
mutsedlarne till en handelsvara; en industri, som skulle saknat för¬
nämsta vilkoret för sin tillkomst, derest i stället för mutsedlarne, med
de i dem gjorda upplåtelser af mineralfyndigheter, utfärdats allenast
bevis om tillstånd att eftersöka, huruvida några sådana fyndigheter
funnes att tillgå. Kollegium har i underdånigt utlåtande den 30 De¬
cember 1878 angående då af särskilda komiterade afgifvet. förslag till
grufvestadga lemnat utredning rörande anledningen till upptagandet
i den år 1855 utfärdade grufvestadgan af sådan föreskrift, att in¬
mutning kunde ega rum utan föregånget eftersökande och anträffande
af mineralanledningen, liksom ock dels uppvisat det oegentliga i en
dylik föreskrift, dels omförmält, att i andra uppgifna länder, der in-
mutningsrätt förekomme, vore gällande bestämmelser om vidtagandet
af en förberedande eftersökningsåtgärd såsom erforderlig för vinnandet
af den åtkomst till mutbar mineralanledning, som enligt nyssnämnda
grufvestadga kunde ernås på grund af inmutning.
Att äfven vid fråga om meddelandet af koncession å mineralfyndig¬
het utrönt bör vara, att å den uppgifna platsen sådan fyndighet verk¬
ligen finnes att upplåta, lärer likaledes följa af sakens egen beskaffenhet.
Ett föregånget eftersökande härutinnan är ock af nöden, på det att
vederbörande må få sig bekant hvad om mineralanledningen är behöfligt
att känna för att kunna, på sätt i § 2 af förslaget omförmäles, i ansök¬
ningen om koncession lemna uppgift ej mindre å det jordområde, hvarå
koncession sökes, än äfven å huru stor ytvidd i dagen inom sagda om¬
råde, som sökanden anser sig för arbetet behöfva; hvilken Uppgift måste,
såsom lätt inses, vara i begge dessa delar beroende af förvärfvad känne¬
dom om fyndighetens läge, utsträckning och förekomstsätt i öfrigt. Icke
heller lärer den i samma paragraf omförmälda karta öfver området, der
detta befinnes å annans mark, alltid kunna redan vid tiden för ansök¬
ningen om undfående af den rätt, som skulle medföra behörighet att
beträda sådan mark, af sökanden anskaffas. Väl hafva komiterade i
sistnämnda afseende såsom likartade fall uppstält »mål rörande expro¬
priation af mark för jernvägar, kanaler och dylika anläggningar»; men
dervid möter den väsentliga skiljaktigheten, att vid ansökningen om
4
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
expropriation för så beskaffad anläggning koncession å anläggningen
redan blifvit beviljad och sålunda kan för vidtagandet af mått och steg
till kartas upprättande åberopas, ett förhållande, som här icke eger rum,
hvadan de för jemförelse valda fallen i sjelfva verket icke äro likartade
eller jemförliga.
Efterlefnaden af en föreskrift i den rigtning, att sökande efter sten-
kolsanledning icke finge ega rum utan för ändamålet vunnen koncession,
torde ock blifva vanskligt att för alla händelser upprätthålla. Svårligen
lärer nemligen en jordegare eller jordinnehafvare kunna förhindras att
å den mark, han eger eller innehar, sjelf vidtaga eller låta annan vid¬
taga åtgärder, som gå ut på eftersökande af det nämnda mineralet,
äfven om syftet med åtgärderna förebäres vara ett annat, såsom under¬
sökande af markens eller grundens beskaffenhet, sökande efter vissa
jord- ler- eller bergarter, borrning för uppdagande af vattentillgång,
m. m. Också förutsattes i § 7 af förslaget, att fyndigheten kan eller
skall vara upptäckt, då ansökning om koncession inkommer, hvarjemte,
enligt samma §, den, som visar sig hafva upptäckt fyndigheten, skulle
vara berättigad att, om en annan erhåller koncession, af denne undfå
skälig godtgörelse för upptäckten. I motiven till nyssnämnda § för-
mäles, det komiterade ansett, att, »för uppmuntran till sökande efter
nya stenkolsfyndigheter», denna godtgörelse »här likasom i Frankrike»
bör tillkomma upptäckaren. Att en dylik godtgörelse i Frankrike fram-
hålles såsom en uppmuntran att anställa berörda slags sökande står väl
tillsammans med förutsättningarna för den derstädes gällande bergverks¬
lagen, enligt hvilken, såsom ofvan antydts, eftersökandet af mineralanled¬
ningen är en fristående åtgärd, som skall föregå ansökningen om kon¬
cession och är af denna helt och hållet oberoende. Men att, på sätt i
förslaget och det derjemte afgifna betänkandet skett, å ena sidan göra
rättigheten till eftersökande af en mineralanledning beroende af att
koncession å anledningen erhållits, samt å andra sidan framhafva en
eventuel godtgörelse såsom uppmuntran att innan koncession meddelats,
och således utan det tillstånd densamma innebär, verkställa eftersökan¬
det, låter icke förlika sig med följdrigtighetens fordringar.
Skall koncessionssysteinet läggas till grund för lagstiftningen an¬
gående rätt att bearbeta stenkolsfyndighet inom landet, synas alltså
omständigheterna kräfva, att här, likasom i Frankrike, eftersökandet af
mineralet för dettas uppdagande och styrkandet af att den angifna
fyndigheten verkligen är till finnandes å det uppgifna området böra
föregå handläggandet af frågan om meddelande af koncession å rätt till
bearbetande af fyndigheten. För ordnandet af denna angelägenhet torde
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55. 5
då, på sätt likaledes i Frankrike är stadgadt, böra uppställas föreskrifter
i den rigtning, att, under det en hvar är oförhindrad att å egen eller
af honom disponerad grund vidtaga eftersökningsåtgärden, för efter¬
sökande af mineralet å annans mark erfordras jordegarens eller jord-
innehafvarens medgifvande i saken eller, der detta vägras, tillstånd af
vederbörlig myndighet att under faststäld tid och på sådana vilkor i
öfrigt, som anses böra för ändamålet bestämmas, inom visst erforderligt
område eftersökandet anställa. I sådant afseende tillåter sig Kollegium,
som i förberörda underdåniga utlåtande den 30 December 1878 yttrat
sig angående vissa allmänna grunder för stadganden i fråga om efter-
sökningsåtgärder för vinnande af rätt till inmutning af mineralanledning,
härvid foga dels utdrag ej mindre af franska bergverkslagen af den 21
April 1810 i hvad angår eftersökningsåtgärder för vinnande af konces¬
sion (Bil. A), än äfven af en instruktion af den 3 Augusti samma år
angående tillämpningen af nämnda lag (Bil. B), dels ock den i anmärk¬
ning till sagda instruktion omförmälda »ordonnance royale» af den 19
Augusti 1832 (Bil. C), angifvande den form, i hvilken tillåtelse till här
åsyftade eftersökningsarbeten i nyssnämnda land meddelats. Utom den
förändrade uppställning af sjelfva förslaget, som införandet af nu för¬
ordade stadganden rörande särskilda, meddelandet af koncession före¬
gående undersökningsarbeten måste påkalla, skulle, såsom endast torde
behöfva antydas, detta äfven betinga en i viss mån annan lydelse af de
paragrafer af förslaget, som af förändringen berördes.
Derjemte synes skäl förekomma att taga i öfvervägande, huruvida
det icke skulle vara lämpligt att i författningen införa eu bestämmelse
af det innehåll, att, der flere sökande anmäla sig till erhållande af kon¬
cession å samma fyndighet, den af desse, som visade sig hafva upptäckt
fyndigheten, skulle, om koncession meddelas, ega företräde att till und¬
fående af koncessionen komma i åtanke, derest han nöjaktigt, och så vidt
sådant låter sig på förhand ådagaläggas, styrker att, såsom i § 2 af för¬
slaget säges, arbetet kan af honom ändamålsenligt utföras, och att nödiga
tillgångar dertill stå till sökandens förfogande. Genom eu bestämmelse
i denna rigtning skulle den ofvan omförmälda, med koncessionssystemet
förenade inskränkning i företagsamhetens göranden och låtanden ej ovä¬
sentligen minskas, på samma gång likväl tillfälle vore beredt att genom
pröfning i hvarje särskildt fall af de omständigheter, upptäckaren hade
att till stöd för sin framställning i ämnet åberopa, söka vidmakthålla den
grundsatsen för fyndighetens upplåtande, att, så vidt i ty mål på denna
väg sig göra läte, ej mindre det allmännas än näringens intressen främ¬
jades och tillgodosages. Eu föreskrift i denna syftning skulle jemväl
6
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
ställa saken på den ståndpunkt, att de af lagstiftningen beroende grund¬
läggande vilkoren, i fråga om åtkomst till fyndigheten, för den här
afsedda delen af bergshandteringen blefve i principielt hänseende mindre
skiljaktiga än eljest från enahanda vilkor för den del af samma handte¬
ring, beträffande hvilken inmutningsrätt är gällande, under det att de
fördelar, som må kunna härflyta af förpröfningen inom koncessionssyste-
met, i hufvudsak komme näringsgrenen till godo, liksom gifvet är, att
en så beskaffad anordning, genom hvilken upptäckaren kunde, der han
visade sig och sina tillgångar nöjaktigt motsvara för ändamålet upp¬
städa skäliga fordringar, hafva en något så när påräknelig utsigt att
komma i åtnjutande af den fyndighet han upptäckt, skulle för personer
med de insigter, den erfarenhet och de ekonomiska hjelpkällor, som
kunde sätta dem i tillfälle att i fruktbärande mån utöfva handteringen,
verka manande att egna sig åt de för upptäckandet erforderliga under¬
sökningar på helt annat sätt än en, måhända i de flesta fall öfvervä¬
gande, sannolikhet att få låta sig nöja allenast med eu utlefvad godt-
görelse för upptäckten, eller med hvad i äldre författningar benämndes
»hittelön».
§ B.
Förutom hvad enligt § 8 af förslaget skall i koncessionen utsättas,
i hvilket afseende äfven torde få hänvisas till hvad här nedan vid § 12
är antydt, synes i koncessionen jemväl böra, i likhet med hvad i Frank¬
rike sker, meddelas de föreskrifter och bestämmas de vilkor, som kunna
vara särskildt påkallade för det fall koncessionen afser.
§ 11.
Hvad angår de i § 11 mom. b upptagna bestämmelserna i afseende
å de belopp, hvilka skulle nedsättas såsom pant för skada och intrång,
kan, äfven under det i motiven gjorda antagandet, att hela den för
koncessionsområdet deponerade summan i hvarje fall får tagas i anspråk,
ifrågaställas, huruvida de angifna beloppen må i alla händelser vara för
ändamålet tillräckliga, enär, bland annat, skadan och intrånget kunna
vara sådana, att skälig ersättning derför ej alltid kan vinnas genom
beräkning efter koncessionsområdets storlek. Lämpligare torde då vara
att såsom depositionsbelopp för rättighet att, sedan koncession efter
ofvan föreslaget, behörigen verkstäldt, undersökningsarbete erhållits,
börja grufvearbetet, bestämma en viss minimisumma, större än den i
7
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
paragrafen för »endast borrningsarbete» upptagna, af tvåtusen kronor,
förutom det efter koncessionsområdets storlek beräknade belopp, hvilket
torde böra sättas till minst femtio kronor för hvarje hektar och kunna,
der omständigheterna sådant för särskilda fall föranleda, i koncessions-
urkunden efter samma omständigheters kraf höjas. Då det dessutom
kan för åtskilliga vederbörande vara af vigt att hafva sig bekant ej
mindre att depositionssumman blifvit behörigen insatt, än äfven i hvad
mån samma summa oafkortadt står inne eller är genom gjord utbetal¬
ning mer eller mindre medtagen, torde lämpligt vara, att Konungens
Befallningshafvande vid sådan utbetalning genom kungörande meddelar
kännedom om, huru sig härmed förhåller.
§ 12.
1 § 12 förutsättes att, såsom ock nödigt är, karta öfver koncessions-
området skall vara upprättad; men då någon föreskrift härom icke är
i förslaget upptagen, torde stadgande derom böra införas, hvilket synes
lämpligen kunna ske i samband med de i § 8 meddelade bestämmelser.
Likaledes, och då ett exemplar af denna karta, utvisande jemväl det,
enligt § 12, af bergmästaren å »koncessionskartan» inlagda område för
arbete i dagen, in. m., bör finnas att tillgå i bergmästarearkivet, torde
föreskrift härom äfvensom om skyldighet för koncessionsinnehafvaren att
bekosta äfven ett för sagda ändamål af behörig person affattadt kart¬
exemplar böra i samband med bestämmelserna i § 12 införas.
§ 13.
I § 13 mom. 1 är ett område af 200 meter från vissa åbyggnader
äfvensom från tomtplats och trädgård fridlyst för arbete i dagen. I
inom. 2 af samma paragraf deremot säges, att dylikt arbete ej må sträcka
sig »inpå» kyrkogård eller begrafningsplats. Härvid vill synas såsom
om skäl icke saknades att, i likhet med hvad iakttagits i mom. 1 för
deri omförmälda byggnader och platser, bestämma ett fridlyst område
äfven omkring »kyrkogård» med derå uppförd byggnad. Detta synes
jemväl betingadt för att uppbära den i motiven till § 16 gjorda förut¬
sättningen, att det genom bestämmelserna i § 13 skulle vara sörjdt för
att arbetet ofvan jord ej må förläggas »så nära» de i sistnämnda paragraf
uppräknade byggnader och »platser», att skada eller alltför stor olägen¬
het af arbetet uppstår. En sådan fridlysning bör icke heller kunna, i
jemförelse med fridlysning kring de till ett vida större antal uppgående
8
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
enskilda byggnader och platser af berörda slag, på det hela i nämnvärd
mån verka hindrande för grufvearbetet.
I förslaget är icke upptagen någon bestämmelse om begränsande
af koncessionsinnehafvarens rätt att å det honom anvisade område i
dagen uppföra byggnader. Under tillämpning af år 1855 års grufvestadga
har grufegares befogenhet härutinnan väl gemenligen varit inskränkt till
uppförande endast af sådana byggnader, som funnits för grufvedriften
erforderliga; och i grufvestadgan af den 16 Maj 1884 §§ 15 och 30 är för¬
bud meddeladt att, vare sig under försöksarbetet eller sedan utmål blif¬
va lagdt, i vidsträcktare mån än för detta ändamål å inmutadt område
eller inom utmål anbringa några byggnader. I motiven till § 8 af för¬
slaget hafva komiterade framhållit vigt-en af att arbetarebostäder må
finnas att tillgå i närheten af grufvan. Och då under vissa förhållanden
giltiga skäl kunna tala för att sådana bostäder må, der behofvet på¬
kallar, få uppföras å det åt koncessionsinnehafvaren upplåtna område i
dagen, synes sådant icke böra honom förvägras. Men, till undvikande
af missbruk, torde böra föreskrifvas, att å ifrågavarande område icke
må utan vederbörandes medgifvande uppföras andra byggnader än de,
som äro för den egentliga grufvedriften och till bostäder åt dervid an¬
vända arbetare erforderliga.
§ 14-
På sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län
hemstält, torde i fråga om den i § 14 omförmälda lösen för jordområde
böra tilläggas föreskrift derom, att jemväl med lösesummans utbetalning
och vilkoren derför skall förfaras i enlighet med gällande författning
angående jords och lägenhets afstående för allmänt behof.
§ 16.
Såvidt af' motiven till § 16 kan slutas, hafva komiterade, på an¬
förda skäl, varit af den mening, att det icke kunde inedgifvas den, som
innehar koncession, »att utan vederbörande egares eller innehafvares till¬
stånd med arbetet gå under de i § 13 uppräknade byggnader och plat¬
ser eller närmare intill dessa efter lodlinien räknadt än 15 meter’».
Bland de i § 13 uppräknade platser, som sålunda angifvits böra frid¬
lysas mot arbete under jord, äro ock kyrkogård och begrafningsplats.
Men af texten i § 16 följer, att då frågan der gäller endast »sådana
9
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
byggnader och platser, som i 1 mom. af sagde (13) § äro uppräknade»,
de i § 13 mom. 2 omförinälda platserna »kyrkogård eller begrafnings¬
plats» icke äro i detta hänseende fridlysta, hvadan grufvearbete skulle
kunna under dag drifvas icke blott intill sådana platser efter lodlinien
räknadt, men äfven under dem, utan all inskränkning ens i fråga om
närheten till jordytan, eller det djup, hvarå arbetet fortginge. Emel¬
lertid lärer det vara i sin ordning, att så beskaffade platser i detta af¬
seende njuta samma hägn, som är tillerkändt »tomtplatser och trädgår¬
dar», enär väl äfven här saken angår sådana rättigheter, att, såsom det
heter i motiven, »kränkning deraf icke kan med penningar ersättas»,
samt, på sätt komiterade anmärkt, brytningen gemenligen försiggår i
trakter, der »äfven med iakttagande af all möjlig försigtighet» föror¬
sakandet af skada »allt emellanåt torde ifrågakomma».
§ 17-
Såsom lätt inses, måste ett förhållande sådant som det i § 17 an-
gifna, eller att ej mindre inmutning, enligt grufvestadgan af den 16 Maj
1884, Unge ske å område, hvarå koncession meddelats, än äfven kon¬
cession stode att vinna å område, som vore inmutadt för annan mine¬
ralanledning än stenkol, kunna vålla ömsesidigt störande olägenheter
och förvecklingar för dem, som månde hafva anlagt och hade att drifva
de olikartade grufvearbetena, hvilka olägenheter och förvecklingar det
ej sällan kunde möta synnerligen stora, om ej oöfvervinneliga, svårig¬
heter för bergstjenstemannen att på ett tillfredsställande sätt undanrödja
eller afhjelpa, helst dervid kunde uppstå tvistefrågor, som ej gerna läte
sig ensamt i administrativ väg afgöras; hvarjemte den i § 21 af nyss-
berörda grufvestadga utmålsegare tillerkända rätt att med andras ute¬
slutande sitt arbete inom utmålet drifva onekligen skulle genom att
tillstädja annat grufvearbete inom samma utmål lida inskränkning; men
då vid tillämpning å tvenne till bergverksnäringen hörande grenar af
skiljaktig lagstiftning, ordnad å ena sidan efter de grunder, som i gäl¬
lande grufvestadga vunnit uttryck, samt å andra sidan med hänsyn till
införandet af ett s. k. koncessionssystem, förutsättningarna i fråga om
hvad i ena och andra afseendet är åsyftadt att vinna synas knappt,
med bibehållen följdriktighet, lemna annan utväg öppen än att söka så
vidt ske kan förmedla de stridiga krafven, har, i betraktande häraf,
Kollegium ansett omständigheterna icke medgifva att nu förorda ett
utelemnande af de i nämnda § 17 föreslagna bestämmelserna.
Bill. till Riksd. Prof. 1886. 7 Sami. ‘21 Höft.
2
10
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
§ 21.
Finnes det formenlig^ att ett genom Konungens beslut tillkommet
rättsförhållande af här ifrågavarande beskaffenhet må, såsom i § 21 är
föreslaget, upphöra endast på anmälan hos Konungens Befallningshaf¬
vande, lärer det likväl vara påkalladt dels att, innan sådan anmälan
medför koncessionens upphörande och bevis derom kan meddelas, berg¬
mästaren får sig yttra i fråga om det skick, hvari grufveanläggningen
befinnes, dels att, då till följd af berörda anmälan koncessionen må hafva
upphört att vara gällande, sådant ej mindre kungöres till ledning för
dem, hvilkas rätt kan vara af saken beroende, med erinran särskildt till
den eller de vederbörande, som må hafva »anspråk på ersättnings¬
skyldighet» i ärendet, att inom viss tid med uppgift derom inkomma,
än äfven meddelas bergmästaren, som bör ega kännedom om den in¬
trädda förändringen. På enahanda sätt torde ock böra förfaras för det
fall, att anmälan i fråga om koncessions upphörande skulle finnas böra
ske hos Konungen, liksom ock erforderligt synes vara, att, då koncession
genom laga kraft egande dom förklarats förverkad, den hos Konungens
Befallningshafvande stälda borgen och i öfrigt nedsatta säkerhet icke
må återbekommas förrän efter det kungörande af ofvannämnda slag egt
rum och dervid utsatt tid för anspråks anmälande gått till ända utan
yppad giltig anledning att borgen och säkerheten vidare qvarhålla.
§ 26.
Af innehållet i den i § 26 mom. 1 rörande värdet af den årliga
arbetsskyldigheten upptagna föreskriften framgår, att sagda skyldighet
skulle kunna sättas högre än till det värde, som i paragrafen angifves;
och vid jemförelse af denna föreskrift med motiven till § 8 visar sig,
att komiterade hyst den meningen, att vid konkurrerande ansökningar
arbetsskyldighetens bestämmande skulle kunna varda beroende deraf, att
den ene sökanden i detta afseende öfverbjöde den andre. Då detta
strider mot begreppet af försvarsarbete, livilket arbete har till uppgift
att motsvara det minimum af verksamhet, som lagstiftaren pröfvar skäligt
bestämma såsom vilkor för bibehållandet af rättigheten till en upplåten
fyndighet, och arbetets utsträckande öfver detta minimum måste i nä¬
ringsidkarens berättigade intresse öfverlemnas åt honom sjelf att reglera,
såsom varande betingadt af omständigheter, i hvilka staten icke har att
omedelbarligen ingripa, torde, äfven för det fall att hvad Kollegium här
ofvan ifrågastält derom, att under vissa förhållanden tillerkänna upp¬
11
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
täckaren företräde till undfående af sökt koncession icke skulle vinna
nådigt godkännande, måttet för värdet af försvarsarbete böra upptagas
enligt en efter koncessionsområdets storlek afpassad, för alla förekom¬
mande fall faststäld, beräkningsgrund; i samband hvarmed berörda mom.
1 af § 26 synes till undvikande af tvetydighet böra, i hvad angår ut¬
trycket »må icke sättas lägre», förändras och lämpligen kunna i denna
del så afmattas, att innehållet, i likhet med motsvarande föreskrift i §
39 af 1884 års grufvestadga, angifver åliggande att verkställa minst så
mycket arbete, att värdet deraf motsvarar det antal dagsverken, som i
det ifrågavarande mom. 1 af § 26 omförmäles.
Derest stadganden angående särskild och förberedande undersöknings-
åtgärd för tillkomst af koncession i författningen upptagas, varder det i
§ 26 mom. 2 införda medgifvandet obehöfligt, under det att i motsatt
fall torde blifva nödigt bestämma när och af hvem arbetsskyldigheten
må, enligt hvad i momentet säges, kunna »nedsättas».
§ 32.
På det att jordegaren icke må i oträngdt mål och under en alltför
lång tid nödgas vara utsatt för olägenheten att å sin mark hafva »schakt
och gruföppningar» qvarlemnade efter det koncession upphört att vara
gällande, torde, för tydlighets skull, lämpligen kunna i samband med
föreskriften i § 32, senare stycket, till inskränkande af uttrycket »seder¬
mera», angifvas, att, enligt hvad i § 35 är förutsatt, öppningar af be¬
rörda slag kunna efter erhållet tillstånd af bergmästaren få igenfyllas.
§ 41.
Jemte det erforderligt lärer vara att i § 41, första stycket, orden
»sist hvarje halfår» ändras till angifvande af att arbetet skall inläggas
sist inom utgången af hvarje påföljande halfår, torde, beträffande före¬
skriften i samma paragraf, andra stycket, att exemplar af grufvekarta
och kompletteringsblad skola till Bergsöfverstyrelsen insändas, böra för¬
klaras, att äfven här skall gälla hvad i nådigt bref till Kollegium an¬
gående särskilda ordningsföreskrifter för bergsstaten den 6 Februari
1885 är för då åsyftade kartläggningsarbeten i detta afseende stadgadt,
möjligen med den af bestämmelsen om grufvearbetets inläggande för
hvarje halfår föranledda förändring, att karta eller kompletteringsblad
bör af förrättningsmannen till bergmästaren aflemnas för det ifråga¬
varande halfåret i ena fallet före den 1 Mars och i andra fallet före
12
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
den 1 September näst efter det halfår, under hvilket kartan eller kom-
pletteringsbladet skolat upprättas.
Slutligen, och utan att ingå i någon omständligare granskning af
förslaget i formelt hänseende, tillåter sig Kollegium i denna del erinra:
att, då rätt att inmuta stenkolsanledning är beroende af 1855 års
grufvestadga, samt denna författning, der i dess ställe en annan sådan
varder till efterrättelse utfärdad, lärer komma att uttryckligen förklaras
vara upphäfd, och dermed all inmutningsrätt i hvad angår stenkols-
fyndigheter måste vara förfallen, det, såsom komiterade ock anmärkt,
synes vara öfverflödigt att, på sätt i § 1 af förslaget skett, särskildt
omförmäla, att inmutning af nämnda slags fyndigheter icke vidare må
ega rum;
att den i § 12 förekommande ordföljden: »med iakttagande af den
i koncessionen högst medgifna ytvidd», hvilken ordföljd äfven innebär
ett slags tvetydighet, då, enligt § 8, i koncessionen två slags ytvidder
skola vara angifna, synes böra gifvas en mera egentlig form, exempelvis:
»med iakttagande af hvad i koncessionen är stadgadt angående den i
sådant afseende högst medgifna ytvidd», äfvensom att tidsföljden i me¬
ningen kunde i viss mån bättre tillgodoses;
att, enär det i sista stycket af § 21 åsyftade »fall» icke förut är
omförmäldt, orden »i ty fall» i samma stycke torde böra utbytas mot
»i ty mål», då uttrycket hänför sig till återbekommande^ hvarom ofvan
är stadgadt; samt
att i slutmeningen af § 23 »från afgift befriad» lämpligen kunde
ändras till »från sådan afgift befriad».
Utdrag af Kollegii protokoll, innefattande af undertecknad Wsern
yttrad särskild mening i ärendet, bifogas.
Stockholm den 5 Oktober 1885.
Underdånigst
C. FR. WJERN.
1. s.
Otto Fr. Ulff.
S. J. STENBERG.
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o öö.
13
Utdrag af protokollet hos Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskolle¬
gium den 5 Oktober 1885.
Närvarande:
Herr t. f. Presidenten Wmrn,
Herr Kommerserådet Sjöberg,
Herr Kommerserådet Stenberg,
Herr t. f. Kommerserådet Cederschiöld,
Herr t. f. Kommerserådet, Friherre Rehbinder.
S. D. Sedan Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefalt Kongl.
Kollegium att, efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
och Kristianstads län samt dessa läns Hushållningssällskaps Förvaltnings¬
utskott äfvensom Bergmästaren i Södra bergmästaredistriktet blifvit
hörda, afgifva underdånigt utlåtande i anledning af ett af i nåder ut¬
sedde komiterade den 13 Juni 1885 afgifvet betänkande och förslag
till stadga angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter,
samt, efter det från bemälda Befallningshafvande, Förvaltnings-Utskott
och Bergmästare infordrade yttranden i ämnet till Kongl. Kollegium in¬
kommit, ärendet blifvit, på föredragning af Herr Kommerserådet Sten¬
berg, vid ett föregående sammanträde handlagdt; så fortsattes och af-
slutades nu granskningen af berörda betänkande och förslag, hvarefter
Kongl. Kollegium beslöt underdånigt utlåtande af det innehåll, registra-
turet utvisar.
Herr t. f. Presidenten, hvilken under ärendets handläggning yttrat
särskild mening i ämnet, anförde i sådant afseende följande:
»I afseende å följande bestämmelser är jag af skiljaktig åsigt:
vid § 7.
Jag kan ej i likhet med Kollegium förorda en bestämmelse af det
innehåll, att den af flere sökande, som visade sig hafva upptäckt en fyn¬
dighet, skulle — derest han styrkte att arbetet kunde af honom ända-
14
Bil. till Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 55.
målsenligt utföras och att nödiga tillgångar stode till hans förfogande —
ega företräde att till undfående af koncessionen komma i åtanke.
I det fall att en person, som både vill och kan upptaga en sten-
kolsgrufva, visar sig hafva upptäckt fyndigheter, hvilkas tillvaro förut
varit okänd och för hvilkas bearbetning, när de blifvit upptäckta, inga
förberedande åtgärder blifvit af andra vidtagna, kan jag ej förutsätta att
Konungen skulle meddela koncession åt någon annan och afvisa upp¬
täckaren med en hittelön. Men äfven andra fall kunna tänkas, der så¬
väl upptäcktens värde som upptäckarens vilja och förmåga att den sjelf
bearbeta, trots intyg och företedda säkerhetshandlingar, förefalla tvifvel-
aktiga och möjligen så tvifvelaktiga, att Konungen kunde finna dem
mycket lika dem, under hvilka Kongl. kungörelsen den 24 Maj 1872
utkom; eller der upptäckten skedde å en egendom, hvars egare genom
omfattande och metodiska undersökningar å andra delar deraf visat såväl
sin förmodan att stenkol å hans mark funnes som sin afsigt att låta
undersöka hela egendomen och att, när rikaste fyndplats blefve känd,
der upptaga grufva; eller der upptäckten bestode deruti att i omedel¬
bar närhet till redan inmutadt eller koncessioneradt område, eller möj¬
ligen inom sådant område på mark, som genom 2 § af 1855 års grufve-
stadga varit mot inmutning skyddad, genom borrningar blifvit utrönt att
stenkol funnes.
Jag anser löftet ej behöfligt, der verklig fristående upptäckt skett,
men för rättvist och lämpligt afgörande hinderligt, der upptäckten varit
skenbar, eller blott en tidsfråga, eller der grundade skäl finnas att anse
sökanden afse något helt annat än verklig grufdrift;
vid §17.
De svårigheter och förvecklingar, hvilka kunna uppkomma om det
tillätes att göra inmutning å område, hvarå koncession är meddelad, eller
om koncession lemnas å förut inmutadt område, äro enligt min åsigt så
stora, att intetdera bör få ifrågakomma.
Inom nu upptagna stenkolsgrufvors områden kan i följd af bestäm¬
melserna i 1855 års grufvestadga ny inmutning ej ske, och i den nya
grufvestadgan är ny inmutning å förut inmutadt område uttryckligen
förbjuden. Jag anser koncession å de nuvarande stenkolsgrufvornas om¬
råden, så länge dessa grufvor ej blifva sönade, icke kunna åt någon
annan än deras egare meddelas; och att såväl konseqvens som ända¬
målsenlighet i lagbestämmelserna fordra, att inmutning ej må blifva till¬
låten å de områden, å hvilka koncession hädanefter meddelas;
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
15
vid § 21.
Enligt § 22 af den föreslagna stadgan skall, derest inom koncessio-
neradt område finnas flere jordegare, den föreskrifna afgiften mellan dem
fördelas efter som de i jorden' ega del. Då enligt § 21 koncessions-
innehafvare skulle kunna afstå från en viss del af det område konces¬
sionen omfattar, kunde det således hända att en jordegare, under den
tid arbetet under hans jordstycke fortgår, finge med öfrige jordegare
dela afgiften, men att, sedan de värdefulla mineralerna blifvit derifrån
upptagna, koncessionsinnehafvaren afstode från denna del af området, i
följd hvaraf han, såsom då mera ej jordegare inom koncessioneradt om¬
råde, ej kunde få någon del af den afgift, som derefter erlades.
Jag anser detta ej rättvist och fruktar att det kunde leda till af-
sigtliga missbruk. Möjligen kan häremot invändas att sådant, derest
försök dertill skulle göras, lämpligast på det sätt hindras, att Konungen
för beviljande af ansökning om partielt afstående af koncession före-
skrifver såsom vilkor, att delning af afgiften skall fortgå efter samma
grund som förut varit bestämd. Men utom det att ett sådant vilkor ej
synes förenligt med det bestämda stadgandet i § 22, om huru afgiften
bör delas, synes det mig så vidt möjligt böra undvikas, att eganderätts-
förhållanden skola i administrativ väg afgöras. Jag anser derför en
bestämmelse om den rätt till afgift, som bör tillkomma egaren till jord,
å hvilken erhållen koncession afstås, böra i stadgan intagas.
Stockholm som ofvan.
In fidem
Arvid Kuylenstjernå.
16
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Il a.
Till Konungen.
Uti skrifvelse den 24 sistlidne Juli har Eders Kongl. Maj:ts och
Rikets Kommerskollegium, med öfverlemnande af tryckta exemplar af
betänkande och förslag till stadga angående eftersökande och bearbe¬
tande af stenkolsfyndigheter, afgifna af dertill i nåder förordnade komi-
terade, anmodat Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att öfver samma
betänkande och förslag afgifva underdånigt utlåtande, till följd hvaraf
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som, i anseende dertill att de
i gång varande stenkolsgrufvorna äro belägna inom Lugguae härads
fögderi, lemnat kronofogden derstädes tillfälle att i ämnet sig yttra, får,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad bemälde tjensteman erinrat,
i underdånighet andraga följande:
Förslaget och de till grund för detsamma anförda motiv utvisa, att
komiterade° frångått den i nu gällande lagstiftning för eganderätt till
stenkolsfyndigheter inslagna väg att förmedelst inmutning komma i be¬
sittning af stenkolsområden, och i stället lagt koncessionssystemet till
grund för vinnande af tillstånd till bearbetning af stenkolsfält, hvarjemte
efter äldre författningar förvärfvade stenkolsbrott, med vissa undantag,
lemnats oberörda i förslaget, hvarigenom dessas innehafvare icke rubbats
uti af dem påstådd rätt, för så vidt sådan kan häfdas och befinnes lag¬
ligen gällande. En vigtig omständighet är dervid ock beaktad derigenom,
att reglering blifvit införd med afseende på förfogandet öfver de vid
stenkolsbrytning förekommande eldfasta leror och andra jordarter, i fråga
om hvilka tydlig lagbestämmelse hittills saknats. Det afgifna förslaget
erbjuder vidare genom de föreskrifter det innehåller, den största möjliga
garanti för bedrifvande af en verklig kolindustri, jemte det i samband
dermed ordnats rättsförhållandet emellan jordegare och koncessionsinne-
hafvare samt meddelats hittills saknade föreskrifter och undanröjts nu
rådande osäkerhet i fråga om öfriga dertill hörande angelägenheter. Då
den förslaget genomgående grundtanke derjemte blifvit uttryckt genom
en följdrigtig och klar uppställning, synes med hänsyn till detsammas
hufvudinnehåll ej något väsentligt vara att deremot anmärka.
17
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Några erinringar i afseende på förslagets detaljer torde dock få i
underdånighet framställas.
Vid 5 §.
Koncession må enligt denna § icke omfatta område öfverstigande
500 hektar.
Vid två af de större grufvorna har, enligt uppgift, som jemväl
blifvit meddelad uti den af komiterade lemnade historik, den utbrutna
arealen kolflöts för hvarje utgjort under år 1884 omkring 15 tunnland,
och om det antages att normalområdet äfven för framtiden kan beräknas
till ungefärligen enahanda areal, eller 7,5 hektar årligen, så skulle i
öfverensstämmelse med denna beräkning grufegarens verksamhet vara
afslutad efter vid pass 66 års förlopp. I betraktande af de stora kost¬
nader, hvilka måste nedläggas på en stenkolsgrufva med tillhörande in¬
rättningar och de betydande byggnader, som för detta ändamål måste
uppföras, tvekar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke att uttala
det förmenande, att ett koncessionsområde af endast 500 hektar icke
kan anses i allmänhet fullt tillräckligt, hvadan för bevarande af konces-
sionsinnehafvarens och hans efterkommandes rätt det torde blifva nödigt
att tillfälle till förvärfvande af brytningsrätt å större område lemnas
öppet.
Vid 11 §.
Såsom pant för skada och intrång, som genom grufarbetet kan
jordegare eller annan tillskyndas, skall innehafvare!! af koncessionen,
innan han må komma i åtnjutande af dermed förenade rättigheter, hos
Konungens Befallningshafvande nedsätta i penningar eller svenska statens
eller allmänna hypoteksbankens obligationer 2,000 kronor samt, innan
arbetet får påbörjas, derutöfver 50 kronor för hvarje hektar af det om¬
råde koncessionen omfattar. Då dessa obligationer, i fall nedsättningen
kommer att bestå af sådana, löpa med ränta, synes det vara i sin ord¬
ning, att uti denna § införes bestämmelse, huru med den årliga räntan
skall förhållas, derest den ej erfordrats för gäldande af skadeersättningar.
Det ligger i sakens natur att räntan skall, derest ingen ersättning ifråga¬
komma, utbetalas till deponenten af kapitalet, men det synes icke vara
ur vägen att till undvikande af allt missförstånd något härom i para¬
grafen intages.
Vidare och då uti denna paragraf eller annorstädes i förslaget intet
Bill. till Rilcsd. Prot. 188(1. 7 Sami. 21 Häft. 3
18
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
stadgande tinnes om sättet, hvaruppå jordegaren skall erhålla kännedom,
huruvida koncessionsinnehafvaren genom skedd nedsättning af penningar
eller värdepapper förvärfvat sig rättighet att bearbeta koncessionsom-
rådet, torde det böra bestämmas, att. sedan koncessionsinnehafvaren i
detta hänseende fullgjort sin skyldighet, Konungens Befallningshafvande
må derom låta utfärda allmän kungörelse, att i kyrkorna till de socknar,
hvarinom det koncessionerade området är beläget, uppläsas. Det kan
väl sägas att koncessionsinnehafvaren må genom företeende af nedsätt-
ningsbeviset dokumentera sig hos vederbörande jordegare, men då dessa
ofta kunna utgöra ett stort antal, möter svårighet att på enskild väg
kommunicera sig med dem.
Vid 14 §.
Den häri omförmälda jordersättning skall, om öfverenskommelse ej
kan träffas, bestämmas af särskild nämnd i den ordning, som i gällande
författning angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
stadgas. I följdrigtighet härmed torde böra tilläggas, att med löse-
suminans utbetalning och vilkoren derför jemväl skall i enlighet med
nämnda författning förhållas.
Vid 16 §.
Jemförd med mom. c uti 46 §.
Enligt 16 § får innehafvare af koncession bedrifva arbetet å hela
det område, koncessionen omfattar, allenast med den inskränkning att
arbetet icke utan sådant tillstånd, som i 13 § omförmäles, får ega rum
lodrätt under ett område i dagen med utsträckning af 15 meter från
sådana byggnader och platser, som i 1 mom. af sagde paragraf äro upp¬
räknade, men i 46 § mom. c stadgas för äldre grufvor att det afstånd,
inom hvilket de i 3 § af 1884 års grufvestadga angifna byggnader äro
mot grufarbete skyddade, skall i fråga om stenkolsgrufva beräknas till
till 178,14 meter.
Det är svårt att inse hvarför dylika byggnader, tomter m. m. skola
åtnjuta större skydd mot äldre stenkolsgrufvor än mot nyförvärfvade.
Frågan torde vara af rent teknisk beskaffenhet och i motiven till för¬
slagets 16 § säges att komitén ansett måttet af 15 meter efter derom
inhemtade upplysningar kunna i detta fall motsvara behofvet.
Det af komiterade föreslagna undantagsstadgande i fråga om äldre
stenkolsgrufvor skall till sina följder helt säkert leda derhän att i tätt
19
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
bebyggda trakter, såsom förhållandet är i Skåne, stenkolsbrytningen
kommer att väsentligen göras beroende af jordegarens medgifvande, för¬
utan hvilket grufdriften måste afstanna framför det uppstälda hindret
eller på nytt upptagas på andra sidan om detsamma, medelst nya schakt¬
sänkningar med deraf följande dyrbara anläggningar för vattenpumpning
och ventilation.
En förändrad bestämmelse i denna del af författningsförslaget är
utan tvifvel nödvändig till förebyggande af de olägenheter, som eljest
måste uppkomma för bedrifvande af ett planmessigt bearbetande af
stenkolsfälten.
I motiven framhållas ock dessa olägenheter, och angifves visser¬
ligen såsom medel att förekomma desamma, förutom aftal med jord-
egaren, ansökning om tillåtelse hos vederbörande myndighet, att, med
iakttagande af de försigtighetsmått, som i hvarje särskildt fall pröfvas
nödiga, gå närmare under byggnader och anläggningar än lagen med-
gifver.
Malmö landskansli den 10 September 1885.
Underdånigst
GOTTH. WACHTMEISTER.
F. Krok.
20
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
II. b.
Till Konungen!
Sedan Malmöhus läns Hushållningssällskaps underdåniga utlåtande
blifvit infordradt öfver komiterades betänkande och förslag till stadgar
angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter, så får
sällskapet, till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning, för sin
del förklara, att det funnit jordbruksnäringens intressen på bästa sätt
betryggade i komiterades förslag, hvadan sällskapet ej har några anmärk¬
ningar emot detsamma att i nämnda hänseende framställa.
På Malmöhus läns Hushållningssällskaps vägnar:
Underdånigst
GOTTH. WACHTMEISTER.
Hjalmar Nathorst.
Malmö den 7 September 1885.
II. c.
Till Konungen.
Enligt skrifvelse ifrån Landshöfdingeeinbetet i Kristianstads län
bär förvaltningsutskottet att afgifva underdånigt yttrande öfver komite¬
rades betänkande och förslag till stadgar angående eftersökande och
bearbetande af stenkolsfyndigheter den 13 Juni innevarande år; och får
förvaltningsutskottet i anledning deraf i underdånighet anföra följande:
Det erkännes gerna, att åtskilliga af de olägenheter, inmutningsrätten
för jordegaren medför, skulle minskas genom det föreslagna koncessions-
systemet, särskild! i det vigtiga afseende, att jordegaren med visshet
21
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
kan veta till hvem han har att hålla sig för erhållande af godtgörelse
för intrång och skada samt annan ersättning och sålunda med koncessions-
innehafvaren uppgöra giltiga aftal, hvilket knappast kunnat ske med in-
mutaren, synnerligen vid det icke ovanliga förhållande, att samma fyn¬
dighet blifvit. inmutad af två eller flera personer, som sig emellan tvista
om besittningsrätten.
Oaktadt sålunda den föreslagna stadgan innehåller beaktansvärda
föreskrifter, som afse att delvis upphäfva eller minska de olägenheter
och missbruk, hvartill inmutningsrätten gifvit anledning, anser sig för¬
valtningsutskottet likväl icke kunna tillstyrka stadgans antagande.
Utskottets tvekan gäller sjelfva principen eller inskränkningen i
jordegarens fria dispositionsrätt öfver sin egendom, hvilken inskränkning
numera icke torde vara behöflig. Om denna inskränkning benämnes in-
mutningsrätt eller koncessionssystem är likgiltigt, ehuru i sjelfva verket
den senare benämningen förutsätter en åsigt om eganderätten till i jor¬
den befintliga mineralier, hvilken hittills varit främmande för våra lagar.
I Frankrike, hvars koncessionssystem lagts till grund för nu föreslagna
stadgar, torde nemligen så väl stenkol som andra mineralier samt me¬
taller snarare vara att betrakta såsom kronans domäner, hvilka upplåtas
till bearbetande efter erhållen koncession och emot viss afgift, under
det våra lagar aldrig frånkänt jordegaren eganderätten till mineralierna,
utan endast dispositionsrätten i vissa fall, och detta i den luifvudsakliga
afsigt, som uttryckligt i de äldre lagarne angifves, för att bereda behöf-
liga statsinkomster genom tionde af bergverken. Att dylik tionde nu
efter hand helt och hållet upphört att utgå, är kändt och borde vara
ett talande skäl för upphörande af inmutningsrätten och hvarje annan
lagstiftning i samma syfte. I länder, der kronan obestridt innehar egande¬
rätten till mineralierna, kan möjligen konc'essionssystemet vara på sin
plats, men att deraf göra tillämpning på vårt land, der förhållandena i
nämnda hänseende äro annorlunda, förefaller i hög grad betänkligt.
Egendomligt vore det ock, om vi nödvändigt skulle behöfva både in-
mutningsrätt och koncessionssystem, då öfriga länder, exempelvis Frank¬
rike och vissa delar af Tyskland, hvarest jordegaren ännu icke eger full¬
ständig dispositionsrätt öfver sin jord och dess innandömen, kunna åt¬
nöja sig med ettdera af dessa system.
Under mera än halftannat århundrade har vid fierfaldiga ändringar
i gruflagstiftningen den grundsats städse gjort sig gällande, att allt mer
och mer inskränka undantagslagarna och till jordegaren återställa fri
dispositionsrätt öfver hans egendom, en grundsats, som enligt utskottets
förmenande visat sig vara rigtig och ej heller nu borde frångås.
22 Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Till stöd för fortsatt inskränkning i eganderätten beträffande be¬
arbetande af stenkolsfyndigheter anföra komiterade, »att stenkolsindustrien
för sitt bestånd och framtida utveckling knappast kan undvara någon
utväg att förskaffa sig nödig mark, utan att dervid vara ovilkorligen be¬
roende af jordegarens godtfinnande», och tillägga, »att om det än i all¬
mänhet får antagas, att en billig uppgörelse med jordegaren kan ske,
så inträffa utan tvifvel äfven fall, då en sådan uppgörelse icke är möj¬
lig». Denna omständighet skulle således utgöra skälet för inmutnings-
rätten eller det dermed beslägtade koncessionssystemet. Förut har man
alltid framhållit denna undantagslagstiftning såsom ett medel att göra
nya värderika upptäckter, men sedan vetenskapen utpekat gränserna för
det stenkolsförande distriktet, är detta senare skäl ej längre brukbart,
utan nu mera skall denna inrättning bibehållas för att utgöra ett band
på jordegarens befarade tredska att ej vilja medgifva bearbetande af re¬
dan kända fyndigheter. Så vidt kändt är, vägrar emellertid ingen jord-
egare att bortarrendera den jord, han sjelf icke är i tillfälle att bruka,
och af samma anledning eller för den afkomst han deraf kan njuta, lärer
jordegaren ej heller vägra att mot skälig betalning upplåta bruknings¬
rätten till mineralfyndigheter å hans mark. Påståendet att uppgörelse
med jordegaren skulle blifva vansklig, ett påstående, tidt och ständigt
upprepadt, men aldrig ens i ringaste mån styrkt, torde alltså sakna all
grund och vederlägges dessutom påtagligt af det kända förhållande, att
ingen svårighet hittills uppstått för grufegaren att förvärfva sig bruk¬
ningsrätt till eldfast lera, som obestridligen är jordegarens uteslutande
tillhörighet. Tänkbart är det likväl, att i enstaka fall någon jordegare
skulle till skada för sig sjelf vägra all stenkolsbrytning på sin mark
äfven emot god ersättning, men icke lära väl genomgripande förändringar
i lagstiftningen behöfva vidtagas för dylika knappt antagliga händelser.
Hela följden af denna vägran skulle ju också inskränka sig dertill,
att arbetet finge anstå, till dess denne jordegare finge annan åsigt om
saken eller egendomen öfverginge i andra händer, ett uppskof, som för
det allmänna icke kan vara menligt.
Kristianstads läns Kongl. Hushållningssällskap har redan förut (den
12 Januari 1875) haft tillfälle att yttra sig öfver bibehållande eller upp¬
häfvande af inmutningsrätten till stenkol samt då på anförda skäl till¬
styrkt upphörande af denna rätt; och finner förvaltningsutskottet dessa
af Kongl. Hushållningssällskapet åberopade skäl i hufvudsak jemväl vara
gällande i afseende på det nu ifrågasatta förslaget.
På grund häraf och i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit an-
fördt anser förvaltningsutskottet sig för sin del icke kunna godkänna
23
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
det uppgjorda förslaget, utan tror tiden vara inne att fullständigt öfver¬
lemna bearbetandet af stenkolsfyndigheter åt jordegarens fria disposition,
i öfverensstämmelse med Chefens för Eders Kongl. Maj:ts Civildeparte¬
ment anförande till statsrådsprotokollet den 4 Januari 1882.
Vid det förhållande, att förvaltningsutskottet icke kunnat godkänna
den grundsats, hvarpå förslaget blifvit bygd!, torde någon närmare gransk¬
ning af de särskilda bestämmelserna i detsamma icke erfordras.
På Hushållningssällskapets vägnar:
Underdånigst
M. G. DE LA GARDIE.
Sv. Henschen.
II. d.
Till Konungen.
Genom Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegii skrifvelse
den 24 sistlidne Juli har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fått
sig anbefaldt att ej mindre infordra länets hushållningssällskaps förvalt¬
ningsutskotts underdåniga yttrande i anledning af komiterades för upp¬
görande af förslag till lagstadganden rörande vilkoren för stenkolsfyndig-
heters eftersökande och bearbetande afgifva underdåniga betänkande och
förslag, än äfven eget underdånigt utlåtande i ämnet afgifva; och får
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sådant afseende underdånigst
anföra, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med instämmande i
hvad förvaltningsutskottet uttalat i dess afgifna underdåniga yttrande
anser, att lagstiftningen i förevarande fall bör i hufvudsak byggas på
den grundsats, att bearbetandet af stenkolsfyndigheter må öfverleinnas
åt jordegaren utan intrång i hans fria dispositionsrätt öfver jorden med
hvad dertill hörer, men att likväl, på det att icke grufdrift, der den
blifvit satt i gång, må hämmas eller helt och hållet förhindras, hvilket
kan icke allenast medföra stor förlust för de enskilda egarne af en van¬
ligen till sin anläggning mycket kostbar grufva, utan ock skadligt in¬
24
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
verka på det allmänna, från nyssnämnda grundregel bör göras det un¬
dantag, att det må vara egare af stenkolsgrufva obetaget att förvärfva
koncession till bearbetande under jorden af stenkolsfyndighet inom annan
jordegares angränsande jordområde, för hvilket fall de af komiterade
föreslagna föreskrifter med afseende å koncessions förvärfvande och er-
sättning till jordegaren lämpligen torde böra fastställas.
Då Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda är af hufvud¬
sakligen olika mening med komiterade, kan Eders Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande icke heller tillstyrka bifall till det af komiterade uppgjorda
lagförslag.
Kristianstads landskansli den 9 September 1885.
Underdånigst
M. G. DE LA GARDIE.
Alfr. Genberg.
III.
Till Hans Majestät Konungen.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium, i skrif¬
velse den 24 sistlidne Juli, från undertecknad, t. f. Bergmästare i södra
distriktet, infordrat underdånigt yttrande öfver komiterades för upp¬
görande af förslag till lagstadganden rörande vilkoren för stenkolsfyndig-
heters eftersökande och bearbetande afgifna underdåniga betänkande och
förslag, får undertecknad i ärendet sig underdånigst uttala som följer:
Med erkännande af det företräde, som inlemnandet af koncessions-
ansökningen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet samt den¬
sammas kungörande genom nämnda myndighets försorg torde ega fram¬
för att härvid använda bergmästareembetet, anhåller jag underdånigst
25
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
få framhålla önskvärdheten af, att samtlige handlingar, från Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, kunde till embetet öfversändas, för att, jemte
dess yttrande, till Bergsöfverstyrelsen för vidare behandling öfverlemnas.
Af orsak, som vid 17 § angifves, torde strofen: »Utan tillstånd af
den, som innehar sådan rätt», efter »må icke» i § 6, böra utgå.
Åt 7 § kunde, såsom varande en mjukare form, gifvas nedanstående
lydelse:
Åro flera ansökningar om koncession å samma område på en gång
anhängiga, bestämme Konungen, oberoende af tiden då ansökningarne
inkommit, hvilken af sökandena, vare sig de äro jordegare, uppfinnare
eller andre, må vara förtjent af att ega företräde till koncessionens er¬
hållande; dock att, vid i öfrigt lika kompetens, företrädet lemnas den, som
förr med sin ansökning inkommit; och vare alltid sökande, som visar sig
hafva upptäckt eller först inmutat fyndigheten, berättigad att, om annan
erhåller koncessionen, af denne undfå skälig godtgörelse, hvars belopp
i koncessionen bestämmes. Likaså, under samma förutsättning, den,
hvilken, utan att vara uppfinnare eller inmutare, först inkommit med
koncessionsansökning, godtgörelse för hafde kostnader i målet.
I 8 § torde, med anledning af stadgandet i 7 § böra tilläggas:
och den godtgörelse han, om sådan förekommer, har att till med¬
sökande utgifva.
Ur 10 § torde, af orsak som vid 17 § angifves, slutstrofen: »År
mineralfyndighet» o. s. v., böra utgå.
Ur 11 §, mom. b, 18 och 19 m. fl. paragrafer torde ordet intrång,
såsom lätt föranledande till rättegångar, böra utgå, helst jordegaren,
oafsedt full ersättning för förlorad mark och annan verklig skada, enligt
22 § erhåller del i vinsten, och detta utan någon motsvarande risk eller
kostnad för honom, hvilken fördel synes fullt motsvara det obehag, han
af intrånget kan komma att lida.
16 §. I öfverensstämmelse med hvad antydt blifvit i det under¬
dåniga yttrande, jag den 21 Mars 1882 haft nåden få afgifva, anser jag
fortfarande, att ett med byggnadens, af höjd och byggnadsmateriel be¬
roende, värde och tryck på under varande mark sammanhang egande
afstånd — t. ex. af, för träbyggnad, dess enkla och, för byggnad af
sten, dess dubbla höjd — här varit att föredraga framför ett fixeradt
afstånd af 15 meter, lika för alla byggnader utan afseende på värdet
eller på det olika tryck, de åstadkomma.
Dessutom torde beträffande jernväg och kanal kunna och böra med-
gifvas, att desamma få undertväras med af bergstjensteman såsom nödige
föreskrifna kommunikations- och luftvexlingsorter.
Bill till Rilcsd. Prot. 1888. 7 Sami. 27 Häft.
4
26
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Någon särskild risk för öfverträdelse af stadgandet är icke i para¬
grafen utsatt, utan derom gäller hvad i 20 § stadgats. Lämpligare
synes dock varit tillägget: Brytes uppsåtligen mot hvad ofvan stadgadt
är, vare koncessionen förverkad. Sker det utan uppsåt, bötes 500 kronor
och gäldes skadan åter, der sådan uppstår.
I 17 § säges: »Sker å område, hvarå koncession meddelats, inmut¬
ning af mineralfyndighet, som enligt grufvestadgan den 16 Maj 1884 är
dertill upplåten, eller meddelas koncession å område, som förut är för
annan mineralfyndighet än stenkol inmutadt-, må arbete för fyndighetens
eftersökande och bearbetande, som verkställes på grund af förut vunnen
rättighet, icke hindras eller uppehållas af arbete på grund af inmutning
eller koncession, som senare tillkommit. Uppstår» etc.
Denna paragraf synes kunna och böra utgå ur förslaget.
Oafsedt svårigheten för vederbörande bergmästare att rätt bruka
honom i samma paragrafs senare del lemnade befogenhet, är nemligen
paragrafens förra, här ofvan citerade del i viss mån stridande mot mom.
2 af förslagets 10 §, deri säges att, utom stenkol och eldfasta leror,
äfven öfriga mineraliska ämnen inom området för koncessionen, så framt
de icke inom viss tid af jordegaren mot lösen afhemtas, tillhöra kon-
cessionsinnehafvaren, hvarigenom området för koncessionen, så länge det
behörigen försvaras, måste vara att betrakta såsom ofritt fält, hvarå in¬
mutning, jemlikt 3 § mom. 2 ofvan åberopade nådiga grufvestadga, är
förbjuden; likasom af samma mom. 2 torde framgå, att å dylikt in¬
mutadt område icke heller medgifvande af koncession bör ega rum.
Skulle, utöfver hvad i förslagets 6 § säges, något stadgande i be¬
rörda afseenden pröfvas nödigt, torde detsamma kunna återgifvas så¬
lunda: ))I afseende å intrång af andra gäller för koncession, hvad i 21
§ Kongl. Maj:ts förnyade nådiga grufvestadga den 16 Maj 1884 före-
skrifves, nemligen att grufegaren derinom har rätt att med andras ute¬
slutande grufarbetet bedrifva såväl ofvan som under jord».
Utgår paragrafen, följer deraf, att strofen: »Utan tillstånd af den,
som innehar sådan rätt», äfven bör utgå ur 6 § samt ur 10 § strofen:
»År mineralfyndighet» etc.
I 20 § torde böra utsättas, hvad som är deri omtalade laga tid.
21 §. I mom. 1 omtalade skriftliga anmälan torde, äfven den i
form af ansökning, böra ske hos Kongl. Maj:t genom handlingarnas in¬
lemnande till bergmästaren, som, efter anteckning af förhållandet, har
att densamma till Bergsöfverstyrelsen, för vidare befordran, öfverlemna
samt att åt anmälaren lemna bevis öfver emottagande!, hvilket bevis,
jemte öfriga i paragrafens andra moment omförmälda handlingar, skall
27
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, för utbekommande af deponerade
medel, aflemnas. I alla händelser torde böra åläggas koncessionsinne-
hafvaren att, innan medlen utbekoinmas, hos Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande förete bevis, att underrättelse om nedläggandet blifvit Bergs-
styrelsen skriftligen meddelad; eller ock, det åligga Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande att om anmäldt nedläggande bergmästareembetet under¬
rätta, så framt ej samma villervalla skall med kolgrufvor uppstå, som
med metallförädlingsverken uppstått i följd af att anläggandet och ned¬
läggandet anmälts än hos Bergsöfverstyrelsen, än hos Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande.
Den motivering för 3:e och 4:e afdelningarne af paragrafen, som i
förslaget gifvits, skulle hafva sin fulla giltighet, om saken på detta sätt
kunde ordnas. Men då hvarken i motiveringen eller i sjelfva paragrafen
angifves, efter hvad grund förfaras skall, när den, inom hvars område
kolen utbrutits, och som endast af oförstånd skulle kunna uraktlåta att
emot det partiella nedläggandet protestera, gör detta; då vidare kol¬
brytningen, genom ett sådant nedläggande, utan att minskas, endast in¬
kommer å annan jordegares område, samt afgälden i kol och lera enligt
22 § skall fördelas efter andel i den oförminskade koncessionen, utan
afseende på under hvilkens mark dessa brutits; och då, i följd deraf,
en sådan ansökning under nästan inga förhållanden skulle kunna rätt¬
visligen bifallas, så torde den icke heller böra ske, hvarföre afdelnin¬
garne synas böra utgå ur paragrafen. Att i förhållande till utbrutna
delar af koncessionsområdet medgifva minskning i arbetsskyldigheten
eller i den till fördelning bestämda andelen af bruttoafkastningen synes
icke heller öfverensstämma med andemeningen i omförmälda 22 §.
22 §. Att här stadga en, helst obestämd, afgift, hvars bestämmande,
enligt 25 §, i vissa fall förutsätter skiljomäns behöflighet, synes mindre
välbetänkt. Bättre torde vara, att de 2 procenten af bruttovinsten kol
och eldfast lera finge, der ej mellan parterna annorlunda öfverenskom-
mes, in natura afhemtas. Så mycket mera, som kronans rätt till kolen
och lerorna — synnerligast de obrutna — väl hos oss är obestridlig,
men deremot kan ifrågasättas, beträffande koncessionsinnehafvarens åläg¬
gande att återköpa dem. Ordet afgift komme då här, samt i §§ 23 och
24, att heta afgäld och 25 § att utgå.
24 § synes vilja angifva rättigheten till afgäldens uppbärande såsom
bunden vid jorden; men är i så fall oklar och kunde bättre lyda:
»Rättigheten att uppbära sådan afgäld är bunden vid jorden och
kan förty ej tillkomma annan än den, som hemmansdelen vid uppbäran¬
det innehar, eller hans rättsinnehafvare.»
28
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
26 § 2 mom. säger:
»För de tre arbetsår, som följa näst efter koncessionens meddelande,
må, då skäl dertill äro, arbetsskyldigheten nedsättas till hälften af hvad
ofvan är föreskrifvet.»
Här torde böra tilläggas, af hvilken myndighet nedsättandet kan
beviljas. Önskligare vore dock, att redan här, såsom arbetsminimum
för samma tre år, bestämdes verkställandet af de borrningsarbeten, som
för fältets undersökning kunna vara erforderliga, nemligen ett någor¬
lunda centralt beläget borrhål inom hvarje vidd af 100 hektar af det
begärda området samt nedslaget till mötande primär formation, om kol
ej förut med dem anträffats. Detta under förutsättning, att koncession
utan någon föregående undersökningstid skulle komma att lagstadgas;
angående hvilket jag utbeder mig nåden att längre ned få särskildt ut¬
tala mig.
27 §. Att här, i mom. 2, och i mom. 2 af § 28, i olikhet med hvad
i §§ 42 och 45 af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga grufvestadga den 16
Maj 1884 blifvit stadgadt, bestämma, att arbetsskyldigheten skall vara
för minst sex, i stället för tre, arbetsår fullgjord, innan hvilostånd eller
upprepadt sådant får beviljas, synes, då arbetsskyldigheten i båda fallen
blifvit lämpad efter områdenas olika vidd, sakna giltig grund och således
böra rättas. Af samma skäl synes äfven en, mot förnyade grufvestad-
gans 44 § svarande bestämmelse bort i förslaget ingå.
28 §. (Omnämnd vid 27 §.)
31 §. Senare afdelningen i denna paragraf synes mindre väl moti¬
verad och torde kunna utbytas mot en hela förslaget gällande paragraf,
lika lydande med 60 § af 1884 års grufvestadga.
Likaså synes bestämmelsen i paragrafens förra afdelning, utan till¬
räckligt skäl, blifvit alltför sträng och torde antingen böra erhålla samma
lydelse, som 47 § i ofvanberörda 1884 års stadga, eller ock stiliseras
sålunda:
»Försummas uppsåtligen utan behörig tillåtelse den i koncessionen
bestämda arbetsskyldighet för något arbetsår, vare vid det årets utgång
koncessionen och den derpå grundade rätt förverkad, så framt talan
derom sker inom två år från utgången af det arbetsår, under hvilket
försummelsen egt rum. Sker det af bevislig glömska eller har blott en
del af skyldigheten försummats, böte 500 kronor och fylle bristen genom
motsvarande ökning i påföljande årets arbete. Uraktlåtes sådant, gånge
som ofvan sagdt är.»
29
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
32 § torde böra lyda:
»Då koncession förverkats eller eljest upphört att vara gällande,
skall all den mark, hvilken koncessionsinnehafvaren enligt 14 § inlöst,
utan ersättning hemfalla till kronan, att för dess eller kommunens ända¬
mål användas; dock att koncessionsinnehafvare må under två år derefter
ä sådan mark afgiftsfritt behålla qvar byggnaden och andra tillhörigheter.
År marken till större eller mindre del genom laga köp koncessions-
innehafvarens egendom, galle hvad om fastighet är i allmän lag stadgadt.
Schakt- och gruföppningar samt de i grufvan befintliga, för dess
styrka och bestånd nödiga, byggnader skola utan lösen tillfalla den, som
sedermera i laga ordning förvärfvar rätt till grufvans bearbetande.»
I 41 § torde böra tilläggas: »Der insändandet icke sker genom
bergmästaren, bör han underrättas om, att det egt rum.»
Åt 46 § torde, med uteslutande af strofen: »i tillämpliga delar»
samt med utelemnande af momenten a, d, e och f, såsom saknande giltig
motivering, kunna gifvas följande lydelse:
»För stenkolsgrufva, hvartill rättighet genom inmutning eller annor¬
ledes vunnits innan denna stadga trädt i kraft, eller ock senare på grund
af efterföljande 48 §, skall grufvestadgan den 16 Maj 1884 lända till
efterrättelse, med följande undantag eller tillägg:
l:o. För stenkolsgrufva skall utmål läggas då fyndigheten blifvit
genom borrning undersökt och prof å fyndigheten erhållits; och må i
utmål tilldelas ett område af högst 400 meter i längd och bredd;
2:o. Det afstånd, inom hvilket de i 3 § grufvestadgan angifna bygg¬
nader äfvensom tomtplats och trädgård äro, enligt 11 och 26 §§ i samma
stadga, mot grufarbete skyddade, skall i fråga om stenkolsgrufva endast
gälla arbete öfver jord, hvaremot för arbete under jord skall, äfven på
dem, vara tillämpligt, hvad i 16 § af denna stadga är för innehafvare
af koncession stadgadt;
3:o. Om ordningen för grufvedriften samt rätt till brutet mineral
skall för inmutare af stenkolsgrufva gälla, hvad i 4 kap. samt i 10 § af
denna stadga är för innehafvare af koncession föreskrifvet;
4:o. Den tid, inom hvilken etc. (som i förslaget).»
47 §. Här torde emellan första och sista punkterna böra, efter
ordet »innehåller», inskjutas en så lydande punkt: »Föredrager han,
eller hans rättsinnehafvare, att ansökningen om tillståndsbevis inom
samma tid hos bergmästareembetet genom påminnelse fullfölja; då må
tillståndsbevis utan hinder af Kongl. förordningen den 24 Maj 1872
eller af denna stadgas 1 § utfärdas. Göres etc. (som i förslaget).»
30
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 65.
48 §. Då i öfvergångsbestämmelserna borde inläggas något, som
lättade öfvergåendet till koncession för utmålsinnehafvare, torde denna
paragraf kunna lyda:
»Vill egare af stenkolsgrufva mot koncession utbyta sin på mutsed-
lar eller utmålsprotokoll grundade rätt till område ej öfverstigande 500
hektar i omkrets, sökes sådant hos Kongl. Maj:t, skriftligen och med
bifogande af de i 2 § omförmälda handlingar samt jordegarens skriftliga
medgifvande, genom handlingarnes ingifvande till bergmästareembetet,
som eger att, efter på stället hållen undersökning, dervid jordegaren
kallats att närvara, desamma till vederbörande myndighet insända; åt¬
följda af sitt yttrande, deri uppgift å dagen för inmutandet samt om och
när utmål tilldelats äfvensom huruvida och på hvad sätt desamma under
nästförflutna två år varit försvarade; vidare de vilkor, som med jord-
egare varit träffade, samt vidden af mark inom fältet, som, särskildt
genom köp och särskildt genom lösen, inmutaren tillfallit, bör intagas.
Och varde i utmålsprotokollen intagna eller eljest bevisligen träf¬
fade överenskommelser rörande det område, hvarå koncessionen sökes,
då de genom ansökningshandlingarne uppgifvas och styrkas, fortfarande
gällande och i koncessionsakten intagna».
Delande komiterades i motiveringen uttalade åsigt, att förslagen}
stadganden i möjligaste måtto böra göras öfverensstämmande med hvad
angående malmer finnes föreskrifvet, anser jag afseende derjemte böra
fästas, ej mindre vid hvad i motsvarande fall lärer för franska kolfyndig-
heter vara stadgadt, än jemväl, och i synnerhet, vid hvad uti vår egen
lagstiftning hittills varit för sådana fyndigheter gällande.
Alla dessa afseenden tala för ett koncessionens föregående af under¬
sökningsarbeten å vissa fixerade punkter inom det tilltänkta koncessions-
området, hvardera skyddande en vidd kring sig af t. ex. 100 hektar.
Alldeles olämpligt torde då ej vara, att tillståndsbevis — gällande
endast under den förutsättning, att, i likhet med hvad för malmen är,
uti förnyade grufvestadgans 21 §, angående utmål stadgadt, koncession
å områdena sökes och vinnes inom 3 år efter utfärdandet af tillstånds-
beviset — komme att af lägre myndighet, och hvarför icke af berg¬
mästareembetet, utfärdas.
Härigenom skulle utan tvifvel vinnas, att alla de äldre kolinmut¬
ningar, för hvilka utmål icke redan vunnits, och möjligen äfven andra,
31
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
skulle, inom respittidens slut, hafva återinmutats af nuvarande egare
och således, utan att dessas rätt i minsta mån förnärmats, hafva öfver-
gått till det nya, eller koncessionssysteinet.
Skulle förestående vinna nådigt afseende, kunde åt 1 § gifvas nedan¬
stående lydelse:
»Rättighet att besitta och bearbeta stenkolsfyndigheter är beroende
på särskildt tillstånd (koncession), som meddelas af Konungen.
Innan koncession får sökas, skola kol vara, t. ex. genom borrning,
anträffade å tre till fem så belägna punkter inom området, att den figur,
som bildas af deras tänkta sammanbindningslinier, innesluter midtel-
partiet af det område, hvarå koncessionen sökes, till minst halfva vid¬
den af samma område.
Tillståndsbevis, gällande för 3 år, att anställa sådan borrning med¬
delas, särskildt för hvarje borrhål, af bergmästaren i orten, och galle
derom hvad för inmutning af bergmalm är stadgadt; dock att hvarje
borrhål, under nämnda 3 års tid, mot inmutning af andra skyddar ett
område af 100 hektar.»
Underdånigst
INGEMAR NYBERG.
Säfsjö den 29 Augusti 1885.
IV.
Till Konungen.
Den svenska stenkolsindustrien är utan tvifvel ett statsintresse.
Denna, liksom hvarje industris förmåga till utveckling beror hufvudsak¬
ligen på de för densamma lagstadgade lifsvilkor. Af dessa skäl hafva
32
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
vi, som i inånga år bedrifvit stenkolsbrytning, ansett att, då ett nytt
och genomgripande förslag till stadga angående eftersökande och bear¬
betande af stenkolsfyndigheter nu blifvit, efter nådigt uppdrag, af en
komité utarbetadt, något uttalande derom äfven från yrkesmän kunde
vara till gagn för den vigtiga frågans allsidiga pröfning och anhålla der¬
för underdånigst, att vid förslaget i fråga få göra några, såsom det synts
oss, väsentliga anmärkningar:
1) Enligt § 5 skulle koncession icke få omfatta område öfversti¬
gande femhundra hektar.
Det torde kunna med skäl ifrågasättas, huruvida något maximum
för områdets omfång kan vara nödigt att bestämma, då de stora deposi-
tionsbeloppen och den stadgade arbetsskyldigheten ej lära fresta någon
att begära koncession å större område, än som är förenligt med hans
förmåga att utföra arbetsskyldigheten och sannolikhetsberäkning att af
företaget kunna hemta någon vinst.
Skall emellertid eu gräns för områdets storlek bestämmas, är efter
vårt förmenande 500 hektar allt för ringa.
Med den brytning, som nu sker vid de i gäng varande grufvorna,
äro.på 60 å 70 år 500 hektar utbrutna.
Tager man nu i betraktande, att i det tätt bebyggda Skåne en stor
del af området är fridlyst för stenkolsbrytning i och för skyddande af
byggnader och andra anläggningar, så sker utbrytningen på kortare tid;
och skulle, såsom vi hoppas, den årliga stenkolsbrytningen ökas till in¬
emot dubbla qvantiteten, kommer ett område af blott 500 hektar att
möjligen blifva utbrutet på eu tid af 35 till 40 år.
Då emellertid, för tillgodogörande af de eldfasta lerorna samt de
sämre, till myckenhet förekommande kolen, industriella anläggningar
måste göras samt dessa, jemte erforderliga byggnader för grufarbetet
och arbetarebostäder, som i Sverige, i motsats till utlandet, måste af
grufegaren bekostas och underhållas samt hyresfritt upplåtas, kräfva ka¬
pital, uppgående till millioner kronor, är af det resultatet, som vunnen
erfarenhet från alla våra svenska grufvor bestyrker, någon utdelning
under de första tjugu åren efter ett stenkolsföretags början ej att för¬
vänta och föga utsigt att under den återstående korta tiden kunna er¬
hålla sålunda förlorad ränta, än mindre återfå det nedlagda kapitalet.
Häraf följer, att ringa sannolikhet finnes för att någon skulle vilja
uti grufföretag nedlägga kapital för bearbetande af ett så inskränkt
område.
Vore stenkolsflötsarne här i landet af samma mäktighet som i ut¬
landet, der de i allmänhet ega tjugu till ett hundra gånger så stor mäk-
33
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
tighet som här och hvarest brytning får ske under enstaka hus, ja till
och med under hela städer, kunde det föreslagna maximum af 500
hektar hafva varit fullt tillräckligt, men våra förhållanden kräfva ovil¬
korligen tillgång till större arbetsfält.
På grund af nu anförda omständigheter och förhållanden, anse vi,
derest maximum för området ej blir helt och hållet borttaget, att det¬
samma icke bör sättas under 2,000 hektar.
2) Den i § 11 mom. b. föreskrifna deposition anse vi vara satt till
så högt belopp, att, om området, såsom vi föreslagit, ökas, depositions-
beloppet dock ej behöfver höjas i samma proportion, för att skydda
jordegarens rätt, helst detsamma skall inom åtta dagar fyllas, derest
någon minskning skett, samt skada endast kan uppstå inom det ringa
område, der arbete för tillfället bedrifves och således ej beror af det
koncessionerade områdets storlek, hvarför, derest bifall lemnas till vår
nämnda hemställan, att maximum för området bestämmes till högst
2,000 hektar, depositionsbeloppet torde kunna beräknas sålunda, att för
500 hektar skall deponeras 50 kronor för hvarje hektar samt för hvarje
Överskjutande hektar 25 kronor, dock så att depositionsbeloppet ej må
öfverstiga 40,000 kronor.
Uti ifrågavarande paragraf torde ock böra intagas stadgande om
uppbärande af ränta å deponerade medel eller obligationer.
3) Bestämmelserna uti § 16 rörande inskränkning uti stenkolsbryt¬
ning under jord till säkerhet för de i § 13 mom. 1 uppräknade bygg¬
nader och platser synas oss allt för stränga.
Genom dessa bestämmelser hindras snart sagdt all stenkolsbrytning
uti de tätt bebyggda delarne af det stenkolsförande området.
Så vidt vi känna, finnas ej i de utländska lagstiftningarne om gruf¬
drift dylika bestämmelser, utan får grufdrift der, hvarest stenkolsflötsarne
äro omkring 100 gånger så tjocka som här i landet, fritt idkas under
byggnader, ja till och med under hela städer, såsom förut är nämndt.
Då dessutom nu är bestämdt att deposition af medel för ersättande
af skada och intrång, som jordegare möjligen kan lida, skall ske, torde
så stränga och grufdriften hämmande bestämmelser, som innehållas uti
denna paragraf, ej vara behöfliga. Om dessa icke kunna ändras eller
modifieras, komma utan tvifvel att uppstå sådana förhållanden i grufvor,
att arbetet på större sträckor måste afbrytas, utan att verkligt skäl der¬
för förefunnits, och ofantliga arealer af den inskränkta kolformationen
att lemnas oarbetade, till oberäknelig nationalförlust.
I stället torde kunna intagas bestämmelse derom, att innan arbete
under sådana områden får företagas, skall bergmästarens yttrande in-
Bih. till Riksd. Prof. 1886'. 7 Samt. 27 Häft. 5
34 Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
hemtas, hvilken det åligger, att antingen meddela tillstånd och fullt be-
tryggande föreskrift angående arbetets bedrifvande eller förbud mot det¬
samma.
Rörande jernvägars skyddande kunna vi ej underlåta att påpeka,
hurusom, då en jernväg skår det koncessionerade området, nödigt är,
att tillstånd får lemnas till utförande af »genomgångsorter» under jern-
vägen, så vida ej grufegare skall tvingas att anlägga schakt och upp¬
fordringsverk på ömse sidor om jernvägen, hvilka anläggningar medföra
fördubblade utgifter, utan någon motsvarande nytta, alldenstund några
få smala genomgångsorter aldrig kunna försvaga jernvägen.
En karta öfver ett Kropps bolags fält, belagdt med utmål och upp¬
tagande ett område af öfver 500 hektar, bifogas såsom upplysande an¬
märkta behofvet af förändrade bestämmelser om områdenas storlek.
4) I stället för de skiljemän, som enligt § 19 hafva att i första
hand afgöra tvister om beloppet af ersättning, som grufegare har att
utgifva, våga vi föreslå en nämnd, tillsatt på sätt som föreskrifves uti
nu gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof, samt att klagan öfver denna nämnds beslut ej heller må föras i
andra fall, än som i samma författning finnes föreskrifvet.
Genom sådan nämnd kan ett rättvisare beslut förväntas; och då
detsamma blir laga kraftegande genast, undvikes en lång ovisshet om
betalningsskyldigheten och dess belopp jemte den onödiga och möjligen
stora kostnad, som blir en gifven följd af rättegångar.
5) I § 22 föreslås, att afgiften till jordegaren skall bestämmas i
värde motsvarande en femtiondedel af de stenkol och i sammanhang
dermed förekommande eldfasta leror, hvilka å området vinnas och i da¬
gen uppfordras.
I all större affärsverksamhet är förmåga till hastiga bokslut och
lätt öfverskådlighet af ställningen nödvändig, men på uppgörande af år¬
ligt bokslut och i sammanhang dermed bestämmande huru vida före¬
taget gått med vinst eller förlust under räkenskapsåret, verka oafgjorda
frågor om betalningsskyldighet i hög grad menligt.
I afseende på »värdet» af uppfordrade stenkol och eldfasta leror må¬
ste åsigterna betydligt skilja sig, helst de svenska kolen alltid äro be¬
mängda med fliskol och stybb, uppgående stundom till 50 procent och
deröfver. Dessa förhållanden kunna till och med på kort tid vexla. Det
synes oss då vara synnerligen olämpligt och vanskligt att utsätta jord-
egareafgiften i procent af ett värde, som under alla förhållanden är
svårbestämdt och i de flesta fall för bestämmandet måste leda till rätte¬
gång emellan gruf- och jordegare. Vid alla svenska grufvor, der någon
35
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
ersättning af dylik beskaffenhet hittills ifrågakomma, har den städse be¬
räknats i öretal för under föregående år uppfordrad tunna och tydligt
torde då vara att detta beräkningssätt både af gruf- och jordegare an¬
setts för det enda praktiska.
Då vi äro af denna åsigt och att det föreslagna beräkningssättet
skulle leda till de orimligaste tvister, våga vi föreslå att, på sätt hit¬
tills varit brukligt, afgiften må bestämmas efter uppgifterna till berg-
mästareembetet angående uppfordrad stenkol och lera.
Om afgiften beräknas till ett öre för hvarje hektoliter stenkol och
eldfast lera, som under året blifvit uppfordrad enligt till bergmästare-
embetet ingifven rapport, torde densamma i det närmaste öfverens¬
stämma med och snarare öfver- än understiga den i § 22 föreskrifna
afgift.
6) Enligt 2 mom. i 26 § har den, som önskar eftersöka stenkol,
ålagts en skyldighet, som ej är rimlig, då man tager hänsyn till arbets-
skyldigheten vid en redan i full gång varande grufva.
Eftersökaren och den, som eger en redan gammal grufva, befinna
sig nemligen i högst olika förhållanden.
Eftersökaren har ingen annan garanti för att återfå utlagdt kapital
och ersättning för förlorad arbetstid än förhoppningen om att anträffa
stenkol, förekommande i en högst nyckfull formation.
Då han dessutom gör landet en stor tjenst genom undersökningar,
som blotta den kolförande formationens innebörd, så torde han icke böra
ytterligare betungas med någon större årlig arbetsskyldighet, som ej
heller kan vara för ändamålet behöflig, då undersökningsarbetet hufvud¬
sakligen bedrifves medelst borrningar, vid hvilka en ytterst ringa arbets¬
styrka kan användas, så vida ej samtidigt flera borrapparater skola vara
i gång.
Vi antaga ock för säkert, att knappt någon person skall hädanefter
komma att nedlägga något kapital på stenkolsundersökningar, så länge
den stränga arbetsskyldigheten ännu förefinnes enligt förstnämnda mo¬
ment.
Arbetsskyldigheten under de tre första åren anse vi derför böra
sättas till en fjerdedel af den i mom. 1 föreskrifna.
7) I § 46 mom. c bestämmes för stenkolsgrufva, hvartill rättighet
vunnits, innan den nya stadgan trädt i kraft, det afstånd, inom hvilket
de i § 3 af grufvestadgan angifna byggnader, tomtplatser och trädgårdar
äro enligt 11 och 26 §§ i samma stadga mot grufarbete skyddade, till
178,14 meter, hvaremot för stenkolsgrufva, hvartill rättighet förvärfvats
genom koncession, detta afstånd bestämmes till blott 15 meter.
36
Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Dessa olika stadganden i en fråga af rent teknisk beskaffenhet
innebära en orättvisa gent emot de gamle grufegarne, hvartill något
skal ej kan af oss upptäckas, emedan komitén i sina motiv till § 16
sjelf ansett måttet 15 meter motsvara behofvet.
Det stadgade större afståndet skulle, utan att gagna någon, medföra
de största olägenheter samt vid en sträng tillämpning ofta göra en lö¬
nande kolbrytning omöjlig eller åtminstone beroende af jordegarens eller
hans grannes medgifvande.
I afseende härpå torde den bifogade kartan vara tillräckligt upp¬
lysande.
8) Slutligen få vi hemställa huruvida icke i stadgan kunde såsom
särskildt kapitel intagas alla de i grufvestadgan den 16 Maj 1884 före¬
kommande bestämmelser, hvilka skola tillämpas å de grufvor, hvartill
rättighet vunnits, innan den nu föreslagna stadgan träder i kraft.
Härigenom undvikes den ovisshet, hvari grufegare annars komme
att sväfva, rörande de delar af 1884 års grufvestadga, hvilka anses till¬
lämpliga för nyssnämnda grufvor.
Helsingborg den 5 December 1885.
Underdånigst
Fr. Strömfelt.
Styrelsens delegerad för
arbetena vid Bjufs grufva.
Julius Frosell.
Disponent
Höganäs.
Disponent och ingeniör vid
Billesholms grufva.
Volrath Berg.
O. R. Hedenblad.
Albert Wadstein.
Förvaltare för Bjufs
E. Ulffers.
Disponent och ingeniör vid
Skromberga grufva.
grufva.
Ingeniör vid Höganäs
grufvor.
R. F. Lindblad.
Ingeniör vid Bjufs grufva.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1886.