10
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.
5:o 20.
Ank. till Eiksd. Kansli den 12 Febr. 1886, kl. 12 midd.
Lag- Utskottets Utlåtande i anledning af väckt motion om ändring'
i gällande bestämmelser i afseende å ordalagen vid ed¬
gång.
Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet fått emottaga en inom
samma Kammare af Herr E. Tliermcenius väckt motion, N:o 68, hvari
hufvudsakligen anföres:
Den utgång edsfrågan erhöll vid 1885 års riksdag var i hufvud¬
sak af sådan beskaffenhet, att den måste föranleda frågans återupp¬
tagande. I ett afseende var dock resultatet sådant, att det gåfve hopp
om frågans förande framåt i den rigtningen, att mera hänsyn än hit¬
tills komme att tagas till den individs religiösa ståndpunkt, som för eu
eller annan orsaks skull förständigades att aflägga ed. Den antagna
lagen angående lydelsen af judes edliga förpligtelse innebure nemligen
ett erkännande af lagstiftningens pligt att låta den, som skall aflägga
ed, dervid begagna sådana ordalag, som äro förenliga med den tros¬
lära, han omfattar. — Utginge man från detta betraktelsesätt, vore det
klart, att gällande lag om edgång lemnade mycket öfrigt att önska för
alla dem, som på grund af Nya testamentets ord icke kunde »svärja»,
d. v. s. icke kunde aflägga ed efter nu gällande formulär. Öfverlägg-
11
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.
ningarna vid förlidet års riksdag och vid många föregående tillfällen,
liksom ock vårt lands rättegångshistoria från senaste tiden, innehölle ett
så rikt material för denna frågas belysning, att motionären kunde in¬
skränka sig till att i förbigående endast erinra derom. — Att emeller¬
tid Nya testamentet på flera ställen innehölle ord, som i all sin enkel¬
het utgjorde ett fullständigt, bibliskt edsformulär, vore lätt att påvisa.
Sådana ställen vore, bland andra, 2 Kor. 1: 23: '»Jag kallar Gud till vittne
öfver min själ», och 2 Kor. 11: 31: »Gud vet att jag icke ljuger». Då
dessa ord jemväl kunde anses fullt bindande äfven för den, "som icke
af hjertat gjort de nytestamentliga skrifternas bud till sin lefnadsregel,
så borde mot deras tillfälliga användning icke den invändningen med
fog kunna, göras, att den samvetslöse möjligen komme att vid edgång
begagna sig af ett edsformulär, som var ämnadt att — i likhet med
hvad som åsyftas med undantagslagen för judarne — användas af de
af nytestamentliga skäl samvetsömme.
På nu, anförda skäl föreslår motionären, det Riksdagen ville för
sin del besluta följande förändrade lydelse i gällande bestämmelser rö¬
rande ordalagen vid edgångs fullgörande af dem, som icke för sitt sam¬
vetes skull kunna använda det vanliga ed sformuläret: att begynnelse¬
orden: »Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och hans heliga evangelium»,
utbytas mot orden: »Jag N. N. tager Gud till vittne öfver min själ»;
att bekräftelseorden: »så sant mig Gild hjelpe till lif och själ», utbytas
mot orden: »Gild vet, att jag icke ljuger»; samt att i vittneseden ordet
»uppsåtligen» inskjutes mellan »ej» och »något förtiger».
Motionären synes åsyfta, att de af honom föreslagna ordalagen
skulle utgöra ett alternativ till de för närvarande föreskrifna, så att en
person, hvilken af samvetsbetänkligheter funne sig hindrad att vid eds
afläggande använda de sistnämnda, skulle eg a att använda de nu före¬
slagna. Då det emellertid icke lärer kunna antagas, att flertalet af de
personer, som af nyssnämnda betänkligheter hysa motvilja mot de nu
föreskrifna ordalagen för edgång, skulle finna sig mera tillfredsstälda
af de i motionen föreslagna, hvilka otvifvelaktigt innebära en ed, om
ock ordet »svärja» icke deruti förekommer; samt inskjutande i vittnes¬
eden af ordet »uppsåtligen» mellan orden »ej» och »något förtiger», inga-
12 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.
lunda synes erforderligt, enär förtigande utmärker och förutsätter upp¬
såt; så hemställer Utskottet,
att motionen icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 12 Februari 1886.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Reservation:
af Herr Folke Andersson i Helg esta.
Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolagets, 1886.