Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
1
N:o 71.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 Maj 1886.
— — — — Andra Kammaren den 16 —- —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts nå¬
diga propositioner dels under N:o 21 med förslag till sär¬
skilda förordningar angående bankaktiebolag och angå¬
ende enskilda banker med rätt att utgifva egna bank¬
sedlar, dels under N:o 28 med förslag till lagar an¬
gående bankbolag med sedelutgifningsrätt, angående för¬
ändrad lydelse af 17 kap. 3 § Handelsbalken, angående
bankbolags och sparbanks konkurs samt angående tillägg
till och ändring i lagen för Rikets Ständers bank den
1 Mars 1830.
(Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtanden ibis 1, 2 och 4).
Till Konungen.
Uti nådiga propositioner den 6 sistlidne Mars har Eders Kongl.
Maj:t till Riksdagen öfverlemnat
dels med proposition N:o 27 förslag till
l:o) förordning angående bankaktiebolag; och
2:o) förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar,
Bill. till Riksd. Prot. 1886. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 19 Haft.
1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
dels med proposition N:o 28 förslag till
l:o) lag med vissa bestämmelser angående bankbolag med
sedelutgifningsrätt;
2:o) lag angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 S Handels-
balken;
3:o) lag angående bankbolags och sparbanks konkurs; samt
4:o) lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets
Ständers bank den 1 Mars 1830.
Vid behandling af det första af de vid Eders Kongl. Maj:ts pro¬
position Nio 27 fogade förslag, eller förslaget till förordning angående
bankaktiebolag har Riksdagen funnit sig icke kunna bifalla detsamma i
oförändradt skick, utan har för sin del antagit en lag angående bank¬
aktiebolag med följande, från de al Eders Kongl. Maj:t föreslagna,
skiljaktiga bestämmelser.
Hvad först angår den formella anordningen af lagstiftningen an¬
gående bankaktiebolag, har Eders Kongl. Maj:t föreslagit en sådan
sönderdelning af ämnet för densamma, att de bestämmelser, som anses
vara af civillags natur, blefve skilda från öfriga stadganden. I fråga
om bankaktiebolagen sludle sålunda, enligt Eders Kongl. Maj:ts propo¬
sition, förordningen angående aktiebolag den 6 Oktober 1848, hvilken
är civillag, i främsta rummet lända till efterrättelse. Utöfver hvad
denna författning innehåller, skulle, eldigt ingressen till Eders Kongl.
Maj:ts förslag till förordning angående bankaktiebolag, sistnämnda för¬
ordning gälla.
Under behandlingen af frågan om förändrad lagstiftningangående
enskilda bankinrättningar har visserligen några gånger ifrågasatts att
vidtaga en sådan fördelning af ämnet för denna lagstiftning, som Eders
Kongl. Maj:t nu föreslagit. Ännu oftare har deremot motsatt åsigt
gjort sig gällande. Sålunda voro i det förslag, som af Rikets Ständer
vid 1862—1863 årens riksdag antogs, bestämmelserna af civillags
natur__ och öfriga stadganden förenade i en och samma författning.
Äfven den senaste bankkomitén hade ansett en sådan anordning
vara att föredraga. Och vid behandlingen af de vid propositionen
N:o 28 fogade lagförslagen inom Högsta Domstolen har en i samma
riktning gående åsigt omfattats af pluraliteten bland Högsta Domsto¬
lens ledamöter. De skäl, som dervid anfördes mot en sådan sönder¬
delning, _ som ligger till grund för Eders Kongl. Maj:ts förslag, gifva
enligt Riksdagens förmenande otvifvelaktigt vid handen, att en sådan
anordning, utan att medföra några egentliga fördelar, deremot är egnad
att vålla stora olägenheter.
Riksdagens Slcrif veke N:o 71.
3
Äfven nr en annan synpunkt är ett sådant sammanförande af
samtliga bestämmelser rörande bankaktiebolag i en enda författning
särdeles önskvärd. Genom en sådan anordning skulle nemligen lag¬
stiftningen angående bankaktiebolag blifva frigjord från den allmänna
lagstiftningen angående aktiebolag och sålunda äfven med hänsyn
till lagstiftningen angående omförmälda banker vinna samma fördel¬
aktiga anordning, som redan är genomförd i afseende å lagstiftningen
angående sedelutgifvande bankbolag, hvilken sedan länge är fullstän¬
digt skild från den öfriga lagstiftningen angående solidariska bolag.
På grund af nu anförda skäl har Riksdagen funnit lämpligast att
förena alla stadgande!! rörande bankaktiebolag i en enda författning,
som vid sådant förhållande icke kan blifva annat än af civillags natur.
Riksdagen har i följd deraf uti författningen angående bankaktiebolag
infört de bestämmelser i förordningen angående aktiebolag den 6 Ok¬
tober 1848, som, utöfver hvad Eders Kongl. Maj:ts förslag till förord¬
ning angående omförmälda banker innehåller, må på dem anses tillämp¬
liga, samt derjemte de stadganden, som innehållas uti förordningen an¬
gående tillägg till gällande föreskrifter om aktiebolag den 30 Maj
1879. Utom de tillägg till vissa paragrafer, för hvilka här nedan
redogöres, hafva i följd af denna anordning följande nya paragrafer i
den af Riksdagen antagna författningen tillkommit, nemligen 14, 23,
30, 35, 39, 40 och 42 §§, hvarjemte i anledning deraf de efter dessa
följande paragrafernas nummerordning förändrats. Vidare har af
samma anledning det slutliga stadgandet om lagens trädande i kraft
erhållit eu förändrad lydelse samt på alla de ställen, der denna för¬
fattning omnämnes, ordet »förordning); utbytts mot ordet »lag» eller
ordet »författning».
För dessa tillägg och ändringar samt för de öfriga ändringar, som
Riksdagen, jemte några redaktionsförändringar, hvilka icke torde på¬
kalla någon särskild motivering, ansett sig böra vidtaga, går Riksdagen
nu att under de särskilda paragraferna enligt nummerföljden i den af
Riksdagen antagna författningen närmare redogöra.
1 §•
1 rubriken till I Kap. har gjorts ett tillägg, som betingas deraf,
att i samma kapitel införts en ny paragraf (14 §), som handlar om
ansvarigheten för delegare i bankaktiebolag. Första delen af 1 §
har derjemte undergått en ändring i syfte att angifva hvad som för¬
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
stås med aktiebolag i enlighet med hvad 1 § 1 punkten i 1848 års
förordning angående aktiebolag innehåller.
4 §•
Enligt denna paragraf skulle bankaktiebolags grundfond utgöra
minst tre hundra tusen kronor. Detta stadgande anser Riksdagen i
tvenne hänseenden vara mindre lämpligt. Så vidt det är fråga om så¬
dana större bankaktiebolag, hvilka drifva bankrörelse i egentlig bemär¬
kelse och som hafva till uppgift att tjena den större rörelsens och om¬
sättningens behof, anser Riksdagen det föreslagna minimet vara allde¬
les lör lågt. I det förslag till lag angående enskilda banker utan rätt
att utgifva egna banksedlar, som Rikets Ständer vid 1862—1863 årens
riksdag antogo, och hvilket förslag hade till föremål bankaktiebolag
med begränsad ansvarighet för delegarne, var äfven grundfondens min¬
sta belopp bestämdt till en million kronor. Då, enligt Eders Kongl.
Maj:ts förslag till förordning angående enskilda banker med sedel-
utgifningsrätt, sådan banks grundfond bestämts till minst eu million
kronor, oaktadt delegarne i sådan bank utöfver sina respektive andelar
af bankens grundfond skulle ansvara för bankens förbindelser med
dubbla beloppet af sagda andelar, torde det ock enligt Riksdagens
förmenande blifva svårt att anföra något giltigt skäl, hvarför icke
grundfondens belopp bör bestämmas till minst en million kronor jem¬
väl för ofvanberörda större bankaktiebolag, hvilkas delegare ansvara
för bankens förbindelser endast i den begränsade mån, som lagen ut¬
stakar, men hvilkas rörelse, om man frånser sedelutgifningen, så väl
till beskaffenhet som omfattning, är fullt jemförlig med berörda sedel-
utgifvande bankers rörelse.
Beträffande åter s. k. folkbanker och andra smärre med dessa
jemförlig^ låneinrättningar med begränsad ansvarighet för bolagsmän¬
nen, hvilka inrättningar hafva till uteslutande ändamål att såsom kre-
ditförmedlande anstalter inom viss ort tillgodose den mindre rörelsens
och omsättningens behof, torde det enligt Riksdagens mening få anses
såsom af erfarenheten i vårt land till fullo bestyrkt, att delegarne i
dylika bankinrättningar endast undantagsvis äro i tillfälle att samman¬
skjuta en grundfond af minst trehundra tusen kronor. Af de sju aktie¬
folkbanker, som för närvarande finnas, hafva endast tre en grundfond,
som uppgår till eller öfverstiger trehundra tusen kronor. I de öfriga
fyra uppgå grundfonderna blott till 120,200, 100,220, 100,000 och
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
5
54,230 resp. Och den nuvarande största aktiefolkbanken — Stock¬
holms folkbank — erhöll tillstånd att börja sin rörelse med ett in-
betaldt kapital af 50,000 kronor. Det af Eders Kong!. Maj:t före¬
slagna minimet för grundfondens belopp skulle sålunda i kanske fler¬
talet fall omöjliggöra bildandet af sådana för den mindre omsättningen
afsedda kreditinrättningar i form af aktiebolag.
Riksdagen hyser för sin del stora betänkligheter mot att på detta
sätt förhindra uppkomsten af smärre bankaktiebolag af ofvan omför-
mälda art. Det torde nemligen få anses såsom ganska säkert att, om
ock på vissa orter och under vissa förhållanden sådana smärre bank¬
anstalter utan svårighet kunna bildas i form af solidariska bolag, det
likväl kanske lika ofta skulle blifva händelsen, att fruktan för den
solidariska ansvarighetens eventuella följder komme att afskräcka dem,
som hafva någon förmögenhet att äfventyra, från att ingå i dylika
företag, och att sålunda omöjligheten att bilda sådana företag' med be¬
gränsad ansvarighet flerstädes skulle verka såsom ett förbud mot bil¬
dandet af smärre kreditanstalter. I likhet med hvad bankkomitén i
sitt betänkande sidd. 289, 290 framhållit, anser Riksdagen emellertid
det vara mindre rådligt att försvåra uppkomsten af dylika bankinrätt¬
ningar. Jemte de skäl, som redan under nuvarande förhållanden kunna
anföras mot lagstiftningsåtgärder, som skulle kunna verka i denna
rigtning, anser sig Riksdagen särskilt böra påpeka, att, derest, såsom
ofta framhållits, den ifrågasatta inskränkningen af de enskilda banker¬
nas sedelutgifningsrätt skulle léda till indragning af berörda bankers
på mindre betydande orter belägna afdelningskontor, folkbanker och
andra smärre lånekassor i många fall blefve de enda slag af kredit-
förmedlande anstalter, som skulle kunna träda i de sålunda indragna
afdelningskontorens ställe. På grund deraf anser Riksdagen, att den
blifvande lagstiftningen bör lägga så få hinder som möjligt i vägen
för uppkomsten af sådana smärre bankaktiebolag. Minimum för sådant
bankaktiebolags grundfond torde det derför enligt Riksdagens åsigt
ej vara rådligt att sätta högre än till två hundra tusen kronor.
Beträffande den formella affattningen af en på nu angifna grunder
byggd lagstiftning angående bankaktiebolag har under ärendets förbere¬
dande behandling ifrågasatts, att ofvanberörda mindre kreditinrättningar
borde hänföras under den allmänna aktiebolagslagen, i hvilken händelse
sålunda föreliggande författning endast skulle gälla angående de större
bankaktiebolagen. En sådan anordning finner Riksdagen likväl icke vara
ändamålsenlig, enär den skulle innebära ett omintetgörande af det önsk-
ningsmål, som Riksdagen ofvan framhållit, nemligen att helt och hållet
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
frigöra lagstiftningen angående bankaktiebolag från lagstiftningen angå¬
ende aktiebolag i allmänhet. Det torde ej heller kunna påvisas något
giltigt skäl, hvarför omförmälda anordning skulle vara nödvändig. Vis¬
serligen har till stöd för berörda förfarande anförts, att det vore sär¬
deles olämpligt att för de största bankaktiebolagen med lika vidt¬
omfattande rörelse som de största bland de sedelutgifvande bankerna,
föreskrifva samma bestämmelser som för dessa små folkbanker och små
lånekassor. Men enligt Riksdagens förmenande kan denna olägenhet
mycket väl undvikas, utan att det blifver nödvändigt att göra dessa
olika slag af bankaktiebolag till föremål för särskilda lagstiftningar.
Den blifvande lagstiftningen angående bankaktiebolag har med rätta
aldrig afsetts att innefatta andra än de allmänna bestämmelserna för
dessa bolags organisation och rörelse, under det att de speciella före¬
skrifterna skulle erhålla sin plats i de särskilda bankernas bolagsord¬
ningar. Förutnämnda allmänna bestämmelser åter hafva i alla de för¬
slag, som blifvit framstälda, icke varit och kunna, enligt Riksdagens
mening, icke heller lämpligen vara af annan art, än att de äro fullt
tillämpliga på alla slag af bankaktiebolag. Om sålunda Eders Kongl.
Maj:t vid pröfningen af hvarje särskildt bankaktiebolags ordning tillser,
att denna kommer att innehålla de bestämmelser, som af bolagets till-
ämnade verksamhet kräfvas, skulle de befarade olägenheterna af en
gemensam författning för alla bankaktiebolag till fullo förekommas.
Riksdagen har derför underkastat förevarande paragraf eu omarbet¬
ning i antydda rigtning sålunda, att bankaktiebolags grundfond i regeln
skall utgöra minst eu million kronor, men att, der de närmare bestäm¬
melser angående bolagets rörelsegrenar och vilkoren derför, som bolags¬
ordningen innehåller, uppenbarligen gifva vid handen att bolaget har till
ändamål, icke att drifva bankrörelse i större omfattning, utan blott att i
likhet med så kallade folkbanker, sparkassor och andra sådana penninge-
inrättningar tillgodose den mindre omsättningens behof å en viss ort,
grundfonden må med Eders Kongl. Maj:ts särskilda tillåtelse bestämmas
till lägre belopp, ehuru icke understigande två hundra tusen kronor.
G §•
Enligt denna paragraf, sådan den lyder i Eders Kongl. Maj:ts för¬
slag, skall, innan bankaktiebolag öppnar sin rörelse, inför Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande styrkas, att förbindelse blifvit afgifven, att
hvad som å aktierna återstår oguldet skall inbetalas på de tider, som
Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
7
äro bestämda i 9 §. Enligt Riksdagens mening böra dock deiegare i
bankaktiebolag vara pligtige att ställa säkerhet för återstående inbetal¬
ningar. I dylikt bolag, der till följd af delegarnes begränsade ansva¬
righet grundfonden är den enda grundvalen för bolagets verksam¬
het, är det i fordringsegarnes intresse högeligen önskvärd!, att fullt
säkra garantier finnas för att denna grundfond också verkligen varder
till fullo inbetald. Fordras åter blott, att förbindelse afgifves för full¬
görande af återstående inbetalningar, kan det lätt hända, att personer,
som aldrig förmå fullgöra dessa inbetalningar, teckna sig såsom dei¬
egare i bankaktiebolag. Ej blott i fordringsegarnes, utan äfven i bola¬
gens eget intressse, torde det vara önskvärd!, att sådana personer för¬
hindras från att blifva deiegare i bankaktiebolag. På grund af dessa
skäl har Riksdagen i denna paragraf utbytt orden »förbindelse afgifven»
mot »säkerhet stäld».
I följd af denna förändring torde det blifva öfverflödigt att i denna
författning införa hvad i 1884 års förordning angående aktiebolag, 6 §
sista punkten, stadgas derom, att, i den händelse bolag råkar i konkurs
inom ett år från det deiegare enligt samma paragrafs andra punkt
blifvit utesluten, sålunda utesluten deiegare, sä vidt borgenärers rätt an¬
går, icke genom uteslutandet blifver befriad från skyldigheten att inbe¬
tala hvad å de aktier, han tecknat, återstår oguldet. Enligt föreva¬
rande paragraf, sådan den lyder i den af Riksdagen antagna författning,
får nemligen bankaktiebolag ej börja sin rörelse, förr än inför Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit styrkt, att säkerhet för åter¬
stående inbetalningar blifvit stäld. Då sålunda Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande icke blott skall tillse, att sådan säkerhet blifvit
stäld, utan jemväl eger pröfva säkerhetens beskaffenhet, torde genom
detta stadgande borgenärernes rätt vara fullt tryggad.
8 §•
I. första stycket har ordet »antalet» utbytts mot »de» för att tydligt
uttrycka, att der omförmälda anteckning i registerboken äfven skall inne¬
hålla uppgift om numren på de aktier, en hvar deiegare i bolaget innehar.
9 §.
Enär 6 §, i den af Riksdagen antagna ^delsen, föreskrifver, att,
innan bankbolag öppnar sin rörelse, skall inför Eders Kongl. Maj:ts
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
Befallningshafvande styrkas, att säkerhet blifvit stäld derför, att åter¬
stående inbetalningar varda fullgjorda inom de tider, som 9 § före-
skrifver, och det enligt Riksdagens mening icke finnes någon anledning
att derutöfver fordra, att denna säkerhet ställes redan vid första inbe¬
talningen å aktierna, hvilken kan eg a rum långt innan banken öppnar
sin rörelse, har Riksdagen låtit omförmälda punkt såsom obehöflig helt
och hållet utgå.
12 §.
För att förekomma den missuppfattningen, att denna paragraf af-
såge att ovilkorligen förbjuda bankaktiebolag att öka sin grudfond ut¬
öfver dubbla beloppet af hvad densamma ursprungligen minst utgjort,
och för att tydligare framhålla, att med detta stadgande endast åsyftas
att förekomma de missbruk, hvartill bankaktiebolag medgifven rättighet
att fritt och utan inskränkningar efter godtycke öka grundfonden skulle
kunna gifva anledning, har Riksdagen underkastat paragrafen sådan
omredaktion, att det klart framgår, att densamma icke lägger hinder
i vägen för Eders Kongl. Maj:t att, efter förnyad pröfning af bolagets
ordning, medgifva sådan ändring af denna, att en tillökning af grund¬
fonden utöfver dubbla beloppet af denna fonds ursprungliga minimi¬
belopp blifver möjlig.
13 §.
Föreskriften i denna paragraf, att bankaktiebolag skall vara skyl¬
digt att af sin behållna årliga vinst afsätta minst tjugu procent till
reservfonden, anser Riksdagen ej allenast innebära en hårdhet gent
emot bankaktiebolags delegare, hvilkas vinstutdelningar derigenom
skulle komma att allt för mycket förminskas, utan äfven kunna leda
till, att bolagen inlåta sig på äfventyrliga affärer för att på denna väg
söka, trots den höga afsättningen till reservfonden, hålla vinstutdelnin¬
gen uppe vid en hög siffra. Herr Statsministern och Chefen för Fi¬
nansdepartementet har visserligen till stöd för Eders Kongl. Maj:ts
förslag anfört, att det med skäl kan fordras, att vid bankaktiebolag,
der delegarne ej hafva någon ansvarighet utöfver grundfonden, for-
dringsegarnes rätt tryggas genom skärpta föreskrifter om afsättning af
vinstmedel till reservfonden. Enligt Riksdagens mening torde dock
§
Éilesdagens Skrifvelse N:r 11.
omförmälda rätt kunna och böra i främsta rummet betryggas på ett
ändamålsenligare sätt, nemligen genom att tillse att grundfonden redan
från början afpassas efter den blifvande utsträckningen af bolagets rö¬
relse. Riksdagen har ock, såsom redan omnämnts, vidtagit eu i denna
rigtning gående förändring af 4 §. På grund af hvad bär anförts,
anser sig Riksdagen böra stadga, att bankaktiebolag icke må vara plig¬
tig t att af den årliga vinsten afsätta mera än femton procent till re¬
servfonden. Dessa afsättningar böra deremot jemväl enligt Riksdagens
mening fortgå, til! dess reservfonden uppgår till minst femtio procent
af grundfonden.
14 §.
Denna paragraf, som bestämmer delegarnes i bankaktiebolag an¬
svarighet, är, förutom några mindre redaktionsförändringar, lika ly¬
dande med 10 § i 1848 års förordning angående aktiebolag.
16 § (§ 16).
Ordet »behöflig» i första punkten af förevarande paragraf anser
Riksdagen böra utbytas mot ordet »afsedd» för att förekomma en
sådan tolkning af denna del af paragrafen, att bankaktiebolag skulle
vara förhindradt att förvärfva en fastighet, som på grund af sitt läge
eller andra omständigheter vore synnerligen lämplig för bankens in¬
rymmande, men som vore af den storlek, att den icke i sin helhet
vore för detta ändamål behöflig.
Vid jemförelse med hvad Herr Statsministern och föredragande
departementschefen till stöd för bestämmelsen i senare stycket af före¬
varande paragraf anfört framgår, att paragrafen i denna del icke, så¬
som ordalydelsen skulle kunna synas angifva, afser att bereda bank¬
aktiebolag möjlighet att med Eders Kongl. Maj:ts särskilda tillåtelse
direkt förvärfva egna aktier, utan blott att mottaga sådana såsom säker¬
het för försträckning. Då emellertid äfven tillåtelse af sistnämnda art
kan leda till, att aktiebolag tvingas. att förvärfva egna aktiebref, och
då sådant förvärf är liktydigt med en motsvarande minskning af grund¬
fonden och sålunda genom berörda tillåtelse i sjelfva verket förbudet
i 11 § mot grundfondens minskning skulle mista en del af sin bety¬
delse, anser Riksdagen, att bankaktiebolag bör ovilkorligen förbjudas
Bih. till Riksd. Prot. 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 10 Häft. 2
iö
Riksdagens Skrifvelse 77:o 71.
att emottaga egna aktier såsom säkerhet för försträckning; och har
Riksdagen på den grund låtit slutorden i paragrafen »der ej Konungen
dertill gifver särskilt lof» utgå.
18 § (§ 17).
Denna paragraf har omskrifvits i syfte att tydligare skilja mellan
å ena sidan s. k. depositionsbevis, hvilka äro fordringsbevis i egentlig
mening, som genom transport kunna på annan person öfverlåtas, och
å andra sidan de bevis, som vanligen i form af qvitten utfärdas öfver
på upp- och afskrifningsräkning (löpande räkning, folioräkning) eller
kassakreditiv gjorda insättningar resp. inbetalningar, hvilka senare bevis
icke äro sjelfständiga fordringsbevis, hvarför genom deras transpor¬
terande någon öfverlåtelse af fordran icke eger rum. Depositions¬
bevisen afhandlas i paragrafens första stycke, under det att andra stycket
gäller de senare slagen af bevis. Med hänsyn till detta senare slag
har Riksdagen ansett lämpligt att icke sammanföra bevis öfver insätt¬
ningar på upp- och afskrifningsräkning och dylika räkningar med be¬
vis öfver inbetalningar på kassakreditiv under en och samma benämning.
20 § (§ 19).
Första stycket af denna paragraf har omredigerats i syfte att, i likhet
med hvad förordningen angående aktiebolag 8 § innehåller, utmärka, att
ledamöterna i bolagets styrelse till bolaget intaga samma ställning som
syssloman till hufvudman. Sålunda komma paragrafens ordalag att gifva
vid handen, att bestämmelserna i allmän lag angående sysslomän äro
på ledamöter i bankaktiebolags styrelse tillämpliga.
21 § (§ 20).
Det andra stycket i 21 §, som af Riksdagen tillagts till Eders
Kong!. Maj:ts förslag, innehåller samma bestämmelse, som i ofvan om-
förmälda förordning den 30 Maj 1879 meddelas angående aktiebolag i
allmänhet. Då för den anmälan af val till styrelse eller styrelseleda¬
mot hos rätten eller domhafvande!!, som der föreskrifves, en tid af
trettio dagar är bestämd, har Riksdagen ansett rigtigt, att den anmä¬
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
11
lan af samma val, som enligt paragrafens första stycke skall ske hos
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, jemväl bör ske inom samma
tid, och för den skull gjort ett tillägg derom till sistnämnda del af
paragrafen. Åt det tillägg till Eders Kongl. Maj:ts förslag, som tredje
stycket innehåller, och hvilket äfven är hemtadt ur omförmälda 1879
års förordning, men som i denna förordning endast gäller anmälan
hos rätten eller domhafvande!!, har Riksdagen funnit sig böra gifva
sådan formulering, att det äfventyr, som der stadgas, jemväl gäller för¬
summelse af sådan anmälan, som paragrafens första stycke föreskrifver.
23 §
är lika lydande med 8 § andra punkten i 1848 års förordning.
26 § (§ 24) o. 28 § (§ 26).
Då 28 § innehåller bestämmelse om huru ansvarsfrihet för styrelsens
medlemmar skall beviljas, torde det vara på sin plats att i denna para¬
graf uttryckligen stadgas, hvad som i Eders Kongl. Maj:ts förslag
indirekt framgår ur 26 § (§ 24 i Eders Kongl. Maj:ts förslag) jemförd
med 28 § (§ 26 i Eders Kong]. Maj:ts förslag) eller att sådan ansvars¬
frihet endast må meddelas af ordinarie bolagsstämma, hvarför Riks¬
dagen i 28 § framför ordet »bolagsstämma)) tillagt ordet »ordinaries.
Med en sådan ändring af 28 § blifver det öfverflödigt att i 26 § fram¬
hålla, att ansvarsfrihet endast må beviljas af ordinarie bolagsstämma,
och har Riksdagen derför låtit detta ur 26 § utgå samt i dess ställe
infört en hänvisning till 28 §.
29 § (§ 27).
Riksdagen har dels till denna paragraf gjort ett tillägg, genom
hvilket styrelsens ledamöter uttryckligen förbjudas att deltaga i val af
revisorer, dels förändrat bestämmelsen, att årligen minst en af revi-
sorerne skall ombytas, så att sådant ombyte endast behöfver ske
hvartannat år. Det förstnämnda tillägget torde icke behöfva någon
motivering. Anledningen till den andra ändringen har varit, att före¬
skriften, att årligen minst en af revisorerne skall ombytas, i de fall
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
då revisorernes antal vore ringa, skulle leda till allt för täta ombyten
och sålunda beröfva bankaktiebolagen förmånen af att till revisorer
erhålla personer med den kännedom om och förtrogenhet med bolagets
förhållanden, som endast genom ett flerårigt fullgörande af berörda
uppdrag kunna vinnas. Ehuru en viss rörlighet bland revisorerne är
önskvärd till förekommande af slentrian och vårdslöshet vid revisionens
verkställande, anser Riksdagen likväl, att detta syfte i tillbörlig grad
ernås genom att stadga, att åtminstone hvartannat år en revisor skall
ombytas.
30 §,
hvilken af Riksdagen tillagts, innehåller samma bestämmelse, som åter¬
finnes uti 1848 års förordning angående aktiebolag, 9 §, sista punkten.
35 §
motsvarar 11 § i nyss omförmälda förordning.
39 §.
Äfven denna paragraf har Riksdagen tillagt. Dess innehåll åter¬
finnes uti nyssberörda förordning, 1 §, sista punkten.
40 §
är jemväl hemtad ur förordningen angående aktiebolag, 12 §, första
punkten.
41 § (§ 35).
I denna paragraf har tillagts ett nytt mom. Ditt. b, som inne¬
håller samma föreskrift som förordningen angående aktiebolag 6 §,
första punkten, likväl med den förändring, som af här ofvan omför¬
mälda ändring af 6 § i föreliggande förslag betingas.
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
13
42 §
innehåller samma bestämmelser som förordningen angående aktie¬
bolag 13 §, för den händelse bankaktiebolag träder i verksamhet, utan
att hafva erhållit den stadfästelse, som 1 § föreskrifver.
Som 14 § i förordningen angående aktiebolag redan nu innehåller
den upplysning, att om bankbolag med sedelutgifning särskilda stad-
ganden finnas, har Riksdagen ansett § 37 i Kongl. Maj:ts förslag
böra utgå.
Vidare har Riksdagen i det slutliga stadgandet ej blott infört före¬
skrift om tiden för lagens trädande i kraft, utan äfven uttryckligen
bestämt, att för bankaktiebolag, hvars verksamhet grundar sig på
tillåtelse meddelad före nämnda tidpunkt, skall gälla hvad hittills
varit stadgadt.
På grund af den ofvan omförmälda ändrade anordning af lag¬
stiftningen angående bankaktiebolag, som Riksdagen vidtagit och hvar¬
igenom i ofvan behandlade författning införts samtliga allmänna stad-
ganden, som ansetts böra för bankaktiebolag blifva gällande, kominer
denna författning att erhålla civillags natur, hvadan rubriken ändrats
till )>lag angående aktiebolag)), samt äfven de af detta förhållande be¬
tingade förändringar i lagens ingress vidtagits.
På grund af hvad Riksdagen nu inför Eders Kongl. Maj:t anfört
har Riksdagen, som, på sätt ofvan är nämndt, funnit sig icke kunna
bifalla Eders Kongl. Maj:ts förslag till förordning angående bankaktie¬
bolag i oförändradt skick, för sin del antagit en
Lag
angående aktiebolag
af den lydelse bil. Kitt. A till denna skrifvelse utvisar.
På alla de i 1848 års förordning om aktiebolag förekommande
bestämmelser, hvilka af Riksdagen ansetts vara tillämpliga å bankaktie¬
bolag, blifvit inrymda i den af Riksdagen antagna lag angående sist¬
nämnda bolag; samt således åberopade förordning icke vidare kommer
att gälla för bankaktiebolag, blifver det nödigt att införa bestämmelse
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
härom uti 14 § af nämnda förordning. På grund häraf har Riksdagen
för sin del antagit följande
Lag
rörande förändrad lydelse af 14 § i förordninqen angående aktiebolag
den 6 Oktober 1848.
Härigenom stadgas, att 14 § i förordningen angående aktiebolag
den 6 Oktober 1848 skall erhålla följande förändrade lydelse:
14 §.
Denna förordning egen ej tillämpning å aktiebolag, som drifva
bankrörelse. Om sådana bolag, så ock om enskilda bankbolag med rätt
att utgifva egna banksedlar, är särskild! stadgadt.
Vidare har Riksdagen utan förändring bifallit Eders Kongl. Maj:ts
förslag till lag angående förändrad tydelse af 17 kap. 3 § Handels-
balken, hvaremot öfriga förslag till dels förordning angående enskilda
banker med rätt att utgifva egna banksedlar, dels lag angående bank¬
bolag med sedelutgifningsrätt, dels lag angående bankbolags och spar¬
banks konkurs, dels ock lag angående tillägg till och ändring i lagen för
Rikets Ständers Bank den 1 Mars 1830 icke blifvit af Riksdagen an¬
tagna, hvilket Riksdagen härmed får för Eders Kongl. Maj:t tillkänna¬
gifva.
Med undersåtlig vördnad etc.
Stockholm den 16 Maj 1886.
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
15
Bil. lätt. A.
Lag
angående bankaktiebolag.
Härigenom varder angående aktiebolag med rätt att drifva bank-
i-örelse förordnadt som följer:
I Kap.
Om bankaktiebolags bildande,
så ock om bolagsmännens begränsade (limiterade) ansvarighet.
1 •§•
De, som vilja ingå aktiebolag i ändamål att drifva bankrörelse och
åstunda att försäkra sig om tillgodonjutande af de rättigheter, som 14
§ omförmäler och denna lag eljest medgifver, skola begära Konungens
stadfästelse af bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp,
hvartill enligt bolagsordningen grundfonden minst skall uppgå, blifvit
tecknadt,, samt att bolagsmännens antal ej understiger det, som för
bankaktiebolags bildande i denna lag är föreskrifvet.
Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna
lag samt lag och författningar i öfrigt, så ock om och i hvad mån
derutöfver, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets
rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.
Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bank¬
rörelsens drifvande under eu tid af högst tjugu år och derutöfver intill
slutet af då löpande kalenderår.
2 §•
I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bo¬
laget drifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets
egenskap af aktiebolag.
16
Riksdagens Skrifvelse JV:o 11.
3 §•
Delegarne i bankaktiebolag skola vara svenske medborgare och
till antalet minst tjugu.
4 §■
Bankaktiebolags grundfond skall utgöra minst en million kronor;
dock att, der de i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser
angående bolagets rörelsegrenar och vilkoren derför uppenbarligen
gifva vid handen, att bolaget icke har till ändamål att drifva bank¬
rörelse i större omfång, utan blott att i likhet med så kallade folk¬
banker, sparkassor och andra sådana låneinrättningar tillgodose den
mindre omsättningen å viss ort, grundfonden må, om Konungen gifver
dertill lof, bestämmas till lägre belopp, dock ej understigande två
hundra tusen kronor.
5 §•
Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå skola
företes hos den rätt, under hvilken bolaget lyder. Rätten intage orda¬
grant innehållet af dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bo¬
lagets bekostnad i allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget.
G §•
Förr än bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens
befallningshafvande styrkas:
att hvad i 5 § är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget
blifvit behörigen fullgjordt;
att å aktierna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden
och säkerhet stäld derför, att återstoden varder inbetald i enlighet med
hvad i 9 § stadgas, samt
att uppgift å de personer, Indika utgöra bolagets styrelse, äfvensom
å dem, Indika ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i all¬
männa tidningarna införd.
Riksdagens Skrifvelse N:o Ii.
17
7 §•
Har genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt förändring i egande-
rätten till aktie skett, vare den nye egaren, efter skriftlig anmälan
hos bolagets styrelse och derest hinder ej möter af bestämmelsen i
3 §, berättigad att i bolaget inträda; skolande anteckning härom af
styrelsen göras å aktiebrefvet.
8 §•
I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlig^ bolags¬
män skola inregistreras och anteckning göras om de aktier en hvar
innehar.
I registerboken skola alla förändringar i eganderätten till aktier
genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning å aktie, för
hvilken han ej är i registerboken införd såsom egare.
En hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken
hålles för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfven¬
som att, mot afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman
bestyrkt utdrag derur.
9 §■
Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent, innan bank¬
aktiebolag öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre
månader och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.
Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från
bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till
bankrörelses drifvande förverkad.
10 §.
Grundfonden skall fördelas i aktier å lika belopp. Aktiebref skall
ställas till viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit
till fullo inbetald.
Bih. Ull Riksd. Prot. 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 19 Haft.
3
Riksdagens Skrifvelse N:o It.
iÖ
11 §•
Inbetald grundfond må ej, så länge bankrörelsen fortfar, minskas
genom utdelning eller annan återbetalning till aktieegarne.
12 §.
I bolagsordningen må ej rätt medgifvas bankaktiebolag att öka
sin grundfond utöfver dubbla beloppet af livad samma fond enligt bo¬
lagsordningen minst skall utgöra.
13 §.
Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst femton pro¬
cent afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden upp¬
gått till femtio procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning
till reservfonden kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall
afsättning dertill ånyo vidtaga.
Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,
som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.
14 §.
Utom i de fall, hvarom i denna lag särskilt stadgas, skola del-
egare i bankaktiebolag, hvars ordning blifvit af Konungen stadfästad
och jemlikt 5 § hos rätten anmäld, ej vara ansvarige för bolagets för¬
bindelser med mera, än en hvar insatt eller åtagit sig insätta, derest
de icke särskildt utfäst sig till vidare ansvarighet.
II Kap.
Om bankaktiebolags rörelse.
15 §.
Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,
in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
19
16 §,
Ej må bankaktiebolag ega annan fastighet än som för bankens
inrymmande är afsedd. För bankaktiebolags fordran pantsatt eller
utmätt, fast eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets
rätt kan vara beroende, må bolaget vara oförhindradt att inropa; vare
dock skyldigt att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust
kan ske.
Bankaktiebolag må ej förvärfva egna aktiebref, ej heller mottaga
sådana såsom säkerhet för försträckning.
1? §•
Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss
man eller order, eller till innehafvaren stälda förbindelser.
18 §.
Varda penningar hos bankaktiebolag insatta att viss tid der innestå
mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget derom utfärdar, ställas
till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss man.
T öfrigt må af bankaktiebolag utfärdadt bevis, att medel blifvit
der insatte eller dit inbetaide, icke genom öfverlåtelse användas som
betalningsmedel, utan gälle det endast såsom bevisningsmedel i fråga
om inbetalningen eller insättningen.
19 §.
Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta
eller graverade blanketter.
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
III Kap.
Om bankaktiebolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma
och revision.
20 §.
Bolagsmännen skola inom sig utse syssloman att utgöra bolagets
styrelse. Denna eger att, under det ansvar och den kontroll af offentlig
myndighet, som i allmän lag och genom denna författning stadgas,
förvalta banken, äfvensom att i alla mål lagligen tala och svara för
bolaget.
Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.
21 §.
Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att
underskrifva bolagets förbindelser, skall, så ofta förändring deri in¬
träffar, inom trettio dagar derefter, så ock inom samma tid efter hvarje
ordinarie bolagsstämma lemnas till Konungens befallningshafvande och
på bolagets bekostnad införas i allmänna tidningarna.
Inom tretio dagar efter hvarje val till styrelse eller styrelseledamot
skall ock om valets utgång göras skriftlig anmälan hos rådstufvurätten
eller domhafvanden i den ort, der styrelsen har sitt säte. Rätten eller
domhafvanden anteckne dessa anmälande!! i särskild dagbok och hålle
dem för allmänheten tillgängliga.
Försummas något af hvad i denna § är föreskrifvet, böte en hvar
af styrelsens ledamöter, som till försummelsen gjort sig skyldig, från
och med tio till och med femtio kronor.
22 §.
Styrelsen åligger:
att ställa sig till noggrann efterrättelse denna lag, den för bo¬
laget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfär¬
dade instruktion;
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
21
att när 6om helst hålla bankens räkenskaper och handlingar till¬
gängliga för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den
af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda un¬
dersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet eljest kan
finna för godt att låta anställa;
att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens be¬
fallningshafvande eller dess ombud, enligt formulär, som från finans¬
departementet meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens till¬
gångar och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets in-
och utlåning samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar
varit hos bolaget gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda
departement insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom
departementets försorg;
att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet och
bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem
äskas;
att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut
öfver bolagets ställning;
att efter verkstäld revision till finansdepartementet insända revi¬
sionsberättelsen och låta införa densamma i allmänna tidningarna samt
att, der chefen för finansdepartementet eller styrelsen under
löpande räkenskapsår finner anledning till antagande, att bolaget gjoi’t
sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden för¬
lorats, ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerne att
granska bokslutet.
23 §.
Alla skriftliga af handlingar, som styrelsen ingår för bolaget, skola
undertecknas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna
benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som under-
skrifvit afhandlingen, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade
förbindelse ansvara som för egen skuld, en för alla och alla för en.
24 §.
Sker afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning, och
varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme på
22 Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att drifva
bankrörelse.
25 §.
Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i be¬
hörig ordning fattadt bolagsstämmobeslut.
26 §.
Afgående styrelseledamot förblifve bolaget ansvarig för de åtgär¬
der, i hvilka han deltagit, till dess revision i vanlig ordning försiggått
och bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet, på sätt i 28 § sägs.
27 §.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst en gång årligen.
Vid bolagsstämma tillkomme rösträtt endast den, som i register¬
boken är antecknad såsom delegare i bolaget.
28 §.
Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må meddelas endast af or¬
dinarie bolagsstämma. Ej må styrelseledamot deltaga i beslut derom.
29 §.
Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske
vid ordinarie bolagsstämma. Ej må styrelseledamot i sådant val del¬
taga. Åtminstone hvart annat år skall en af revisorer^ ombytas. I
revisionen skall jemväl deltaga en af Konungens befallningshafvande
förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning efter
bestämmande af Konungens befallningshafvande.
30 §.
Öfverträda styrelseledamöter eller andra bolagsmän denna lag eller
23
Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
bolagets ordning, vare de skyldige att ersätta all genom sådan öfver¬
trädelse uppkommen skada, en för alla och alla för en.
IV Kap.
Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.
31 §.
Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort så¬
dana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden för¬
lorats, skall styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas,
sammankalla bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen
kan ske, och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen
underrätta bolagsmännen genom särskilda bref, som med posten af-
sändas. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget
gjort sådan förlust, som här är sagd.
Besluter bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman
afgifna röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för
att återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att
rörelsen fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.
Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolags-
stämmobeslut inom sagda tid blifvit fullgjord! Finner Konungens be¬
fallningshafvande att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under ut¬
redning stäldt.
32 §.
Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i 31 § sägs, an¬
mält sig icke vilja deltaga i beslutadt tillskott, vare ej dertill pligtig.
De bolagsmän, som verkstält tillskottet, eg a att af bolagets blifvande
behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte
sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bo¬
laget förr, än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bola¬
gets skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta
för tid efter bankrörelsens upphörande, återgäldas af bankens till¬
gångar, så långt de dertill förslå, innan någon utdelning å aktierna må
ega rum.
24
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
33 §.
Har Konungen förklarat bankaktiebolag hafva förverkat rättig¬
heten att drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i 31 §
förmäles, bankaktiebolag stäldt under utredning, skall, der ej bolaget
afträdt sin egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet för¬
ordna allmänt ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträ¬
den, med rätt att yttra sig till protokollet, samt att i öfrigt öfvervaka
utredningen.
34 §.
Varder, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning
beslutad och verkstad, ändå att, enligt senast upprättade bokslut, till¬
gång dertill icke finnes utan minskande af bolagets grundfond eller
reservfond, vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina föi’-
bindelser, de bolagsmän, som uppburit sådan utdelning, skyldige att
återbära densamma; och ansvare derjemte de bolagsmän, som deltagit
i beslutet, en för alla och alla för eu, för den brist, som vid åter¬
bäringen kan uppkomma.
Lag samma vare der, efter det bankaktiebolag blifvit stäldt under
utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till
bolagsmännen skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att full¬
göra sina förbindelser.
35 §.
Då bankaktiebolag upplöses, ege bolaget rätt att söka årsstämning
å borgenärerne.
36 §.
Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad
oktroj, göre i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning derom sist
sexton månader, innan den löpande oktrojen tilländagår.
Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma
sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen.
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
25
Y Kap.
Särskilda bestämm elser.
37 §.
Enskildes förhållanden till bankaktiebolag må ej för allmänheten
yppas.
38 §.
Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,
när bankaktiebolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrät¬
telse om dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.
39 §.
Förändring af bankaktiebolags ordning ege ej giltighet med mindre
den varder af Konungen stadfästad; och vare om anmälan hos rätten
af den förändring och dess kungörande lag, som i 5 § sägs.
40 §.
Bankaktiebolag vare uti de mål, för Indika ej annorlunda genom
lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, der styrelsen
enligt bolagsordningen har sitt säte.
41 §.
Bolagsordning för bankaktiebolag skall innefatta närmare bestäm¬
melser angående:
a) grundfondens belopp; . o
b) det äfventyr, som skall följa å bolagsmans uraktlåtenhet att i
rätt tid verkställa inbetalning å eller ställa nöjaktig säkerhet för hvad
af grundfonden belöper sig å hans andel;
Bih. till Riksd. Prat. 1886. 10 Sami. 1 A/d. 1 Band. 10 Saft.
4
26
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
c) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reserv¬
fonden öfverföras;
d) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;
e) den ort, der bolagets styrelse har sitt säte;
f) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt
tiden för deras befattningar;
g) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sam¬
mankallande af extra bolagsstämma;
h) rösträtt vid bolagsstämma;
i) antalet revisorer och tiden för revisionen;
k) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens
utgång sig upplösa, samt
l) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.
42 §.
Träder bankaktiebolag i verksamhet, utan att hafva erhållit stad¬
fästelse^ som i 1 § sägs, stånde hvar, som emellertid å det bolags
vägnar ingår förbindelse, derför i personlig ansvarighet till fordrings-
egaren såsom för annan sin förbindelse efter allmän lag.
43 §.
Hvad i denna lag blifvit. stadgadt skall ej ega tillämpning på ak¬
tiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning
eller pantlånerörelse.
Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1887; dock att för bank¬
aktiebolag, hvars verksamhet grundas på tillåtelse, meddelad före nämnda
dag, fortfarande skall gälla hvad hittills varit stadgadt.
Stockholm, K. X. Beckman, 1886.