RIKSDAGENS PROTOKOLL
1886. Första Kammaren. N:o 10.
Lördagen den 27 Februari.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr Addslcöld anmälde, att kan instält sig för att deltaga i
riksdagsgöromålen.
Justerades protokollet för den 20 i denna månad.
Företogs val af tjugufyra valmän för utseende af Riksdagens
fullmäktige i Riksbanken ock Riksgäldskontoret jemte deras supple¬
anter; ock befunnos efter valförrättningens slut kafva blifvit till val¬
män utsedde:
Herr Björnstjerna ...............
„ Burenstam ..................
„ Claeson.......................
„ Dahl ..........................
Friherre De Geer af Leufsta
Herr De Maré.....................
Friherre von Essen, F. ......
„ von Essen, B. J. ...
Herr Falk, W.....................
. med
?>
11
11
Yl
Yl
11
11
n
„ Fock ...........
„ Galm ..........
Grefve Hamilton ..
Herr Hederstierna
11
11
71
11
„ Beyron ...........
Grefve Biper ...........
Herr von Plåten .....
66 röster,
66 „
66
11
66
11
66
?!
66
66
66
66
66
Yl
11
11
11
Yl
66
11
66
66
66
66
66
a
a
u
n
it
Första Kammarens Prot. 1886. N:o 10.
1
N:o 10.
2
Lördagen den 27 Februari.
Herr von Post .........
Friherre Bamel.........
Herr Reuterswärd ...
„ Bääf...............
Grefve Sparre .........
„ Wachtmeister
Friherre Hochschild
Herr Bennich............
med 66 röster»
66
66
66
66
66
65
64
Företogs val af sex suppleanter till Kammarens valmän för ut¬
seende af Riksdagens fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret
jemte deras suppleanter; och befunnos efter valförrättningens slut
hafva blifvit till suppleanter för nämnde valmän utsedde:
Herr Bos, Axel...................................................... med 56 röster,
„ Odelberg ...................................................... „ 66 „
„ Schotte ......................................................... „ 65 „
„ Sandberg...................................................... „ 55 „
„ von Baumgarten .......................................... „ 55 „
„ Tamm, 11. P. P........................................... „ 54 „
sedan ordningen mellan dem, som erhållit lika antal röster, blifvit
genom särskilda lottningar bestämd.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
Bevillnings-Utskottets den 24 innevarande Februari bordlagda betän¬
kande N:o 1.
Föredrogs å nyo och godkändes Stats-Utskottets den 24 i denna
månad bordlagda utlåtande N:o 17, i anledning af Kongl. Maj:ts pro¬
position till Riksdagen angående försäljning af förra hospitalssysslo-
mansgården i Linköping.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
Stats-Utskottets den 24 innevarande Februari bordlagda utlåtanden
Kds 19—22.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Utskottets
den 23 och 24 i denna månad bordlagda utlåtande N:o 10, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel.
Lördagen den 27 Februari.
3
N:o 10.
1 och 2 punkterna.
Biföllos.
3 punkten.
Herr Wmrn, Carl Fredrik: Den motionär, som kär vändt sig Ifrågasatta
med klagomål mot näringsstatistikens tillstånd och framstält sina önsk-
ningar om dess förbättring, bär ansett det nödvändigt för sitt ändamål ' utgifter
att i bög grad klandra allt, hvad som hittills i detta afseende skett, angående
och särskildt det embetsverk, som haft att bearbeta och framlägga nämn¬
den statistik, i hvilken han önskar förbättring. Han har tagit munnen stattsttlcen.
så full, att han lyckats i viss mån imponera på Stats-Utskottet, bvilket
jag knappast trodde vara möjligt. Jag bar visserligen bort, att mycket
stora strykningar skett i Utskottets första uppsats angående hans
förslag, men ännu återstår något, som tvingar mig att redogöra för
Kammaren, kurudant förhållandet till denna sak inom embetsverket
varit; och då detta dessutom väl förtjenar en framställning, bar an¬
ledningen dertill varit mig i viss mån välkommen.
Det mest framlysande draget i motionärens framställning är ett
missförstånd i fråga om hvad den statistik är eller bör vara, som
skall åstadkommas, särskildt den som bör af Kommerskollegium fram¬
läggas. Han säger, att kunskap om den faktiska verkligheten och de
ekonomiska lagar, som der råda, ej kan vinnas på annan väg än
observationens, och att af denna orsak insamlandet af näringslifvet
berörande data och deras bearbetande är ett behof, bvilket i ett
kultursamhälle låter sig allt mindre afvisas, i samma mån närings¬
lifvet utvecklar sig i allt rikare former. Hvad han åsyftar är icke
blott insamlandet af näringslifvet rörande data utan äfven deras
bearbetande. Hvad han dermed förstår får man veta på sid. 4 i hans
motion, der det beter: “Huru som helst är det emellertid ur närings-
lifvets och statslifvets förenade synpunkt mycket att beklaga, att
näringsstatistiken ej lyckats tillvinna sig någon uppmärksamhet från
vederbörandes sida; ty många äro de brister, som till skada för den
industriella verksamheten vidlåda den samma, och så litet lemnar den
svar på hvad man önskar veta, att hvarje gång, då någon vigtigare,
näringslifvet berörande reform ifrågasattes, så göras särskilda under¬
sökningar till ett tvingande behof. “
Ku hemställer jag till herrarne, om någon statistik i verlden
skulle kunna vara sådan, att, om man önskade få särskilda svar på
någon fråga i afseende på någon vigtigare, näringslifvet berörande
reform, det icke skulle vara ett alldeles tvingande behof att för ända¬
målet göra särskilda undersökningar. Statistiken är ett insamlande
och ordnande af uppgifter om fakta, af hvilka hvem som helst bör
kunna få veta hvad han önskar om faktiska förhållanden. Bearbetandet
af statistiken tillhör deremot statsmän, diplomater, nationalekonomer,
industriidkare och handlande. Af dem måste bearbetningen verkställas,
och vi hafva också fått den i alldeles utmärkta komitébetänkanden
N:o 10.
4
Lördagen deri 27 Februari.
Ifrågasätta m. fl. verk, som i flera afseende!! äro högst upplysande med afseende
nya formulär å de i dem behandlade frågorna. Men till insamlandet och delgifvan-
uppqifter' det af cle fakta> Pä hvilka allt hvilar, måste den egentliga statistikens
angående uPPgift vara inskränkt.
närings- Motionären påstår, att näringsstatistiken ej tillvinner sig någon
statistiken, uppmärksamhet från vederbörandes sida, samt fortgår vidare i samma
(forts.) an(ja ock keskyilef kollegium direkt för försummelse af embets-
pligt. Jag kan icke underlåta att något supplera hvad han bland
annat nämner om vår instruktion. Han säger att det enligt 1 § af
denna instruktion åligger kollegium: “att vara noga underrättadt om
tillståndet med rikets handel och sjöfart och alla andra näringar inom
landet, som i allmänhet inbegripas under benämning af fabriker,
manufakturer och handtverk; att i afseende på de näringar, åt hvilka
kollegium tillhör att egna uppmärksamhet, tillse, om och hvilka hinder
ligga i vägen för deras förkofran och utbildning, samt hvilka medel
kunna vidtagas till hindrens undanrödjande, och att i sådant afseende
äfven inhemta kännedom om handelns, sjöfartens och öfriga näringars
tillstånd och fortgång i andra länder och de anstalter, som till deras
befrämjande derstädes kunna vara vidtagna eller vidtagas." Detta
är mycket rigtigt citerad t, och jag instämmer fullkomligt i hvad han
tillägger, att “än i dag måste de lemnade föreskrifterna anses tillfreds¬
ställande för äfven långt gående anspråk på statens omsorg om lan¬
dets näringar." Men när han vill tillämpa denna paragraf på publi¬
cerandet af statistiken, förbiser han att derom finnes i de citerade
orden alldeles intet, hvaremot det är föremål för särskilda bestäm¬
melser så väl i denna 1 §, i hvilken det säges att “Collegium till¬
hör att årligen afgifva berättelser om förhållandet med rikets handel
och sjöfart, fabriker och handtverkeri", som i 2 §, der det för
hvarje af dessa särskilda grupper af industriel verksamhet upprepas,
att till kollegii åliggande hör att upprätta statistiska tabeller. Men
skulle allt, hvarom det åligger kollegium att göra sig underrättadt,
publiceras, skulle det fylla ganska många volymer till mycket liten
nytta, helst publikationen derigenom måste blifva högst betydligt för¬
dröjd. Deremot har kollegium till skyldighet att afgifva utlåtanden
om handelns och sjöfartens tillstånd, när sådant begäres. Huru kolle¬
gium fullgjort denna sin skyldighet, tillkommer icke mig att bedöma,
men i allmänhet gillas hvad kollegium föreslagit, och Riksdagen har
ännu aldrig begärt ytterligare utredning om något, som kollegium haft
till åliggande att utreda, utom i en enda fråga, nemligen — om kollegii
egen organisation.
I allt fall beror det emellertid på nämnda missuppfattning, att
motionären här skrifvit i hop och fylt 10 sidor med olika petita. En
del deraf innehåller åtskilligt, som kan vara ganska bra, dock mera
för teknici och nationalekonomer, som vilja utreda särskilda frågor
på grund af de upplysningar de kunna inhemta, men hvilka omöjligen
kunna tagas uteslutande från kollegii tabeller, enär de förutsätta en
specialkännedom, som icke kan ur dessa tabeller hemtas, och som det
hvarken är möjligt eller lämpligt att kollegii berättelse skall innehålla.
Stundom hugger också motionären något i sten, såsom då han vill,
Lördagen den 27 Februari.
5
N.o 10.
att det skall åligga grufegare att uppgifva, huru mycket gråberg de
upptaga ur grufvorna. Det skulle blifva alldeles vilseledande, deri¬
genom att dels till följd af den nu brukliga så kallade igensättnings-
metoden mycket gråberg användes att fylla de tomrum, hvilka genom
grufarbetet uppkomma, dels icke blott malmens beskaffenhet utan
ock dess förekomstsätt gifva anledning till brytande af större eller
mindre qvantiteter gråberg. Mängden deraf kan derföre hvarken med
hänsyn till dess summa, eller medeltal för flere särskilda grufvor,
eller förhållande till den egentliga malmens mängd lemna någon som
helst sifferuppgift, som det vore af vigt att känna. En skicklig kemist
kan genom analys af malmprof på några timmar till full visshet
utröna det, om hvilket man genom en kostbar och tidsödande mät¬
ning eller vågning af gråberget blott skulle kunna komma till en högst
oviss gissning.
Motionären påstår, att kollegium alldeles icke gjort något under
dessa år, och citerar den ene efter den andre af författare, som, i
likhet med honom, roat sig med att anfalla kollegium, för att visa
att kollegium icke gjort något. När jag först blef anstäld i kollegium
hade ganska betydliga förändringar skett i afseende å anordningen och
fullständigheten af dess statistik. Här är en utrikes-berättelse för år
1870 med icke angifvet sidtal, men med 14 bilagor. För år 1873 är
samma berättelse ungefär tre gånger så stor, med 46 tabeller. Be¬
rättelsen om den inrikes sjöfarten för år 1869 har 13 tabeller. För
år 1872 är samma berättelse ungefär tre gånger så stor och åtföljd
af, efter hvad jag vill minnas, 46 tabeller.
En sak, som motionären med fullt skäl önskar, är, att den stora
rubriken “maskinerier och redskap, andra slag ej specificerade" i be¬
rättelsen om utrikeshandeln blefve delad i särskilda klasser. Det är
dock alls icke kollegium det tillkommer att lemna föreskrift om de
rubriker, under hvilka tullmyndigheterna i stapelstäderna skola upp¬
taga in- eller utförda varor, utan detta beror på de ordres General¬
tullstyrelsen gifver de särskilda tullkamrarne rörande meddelandet af
dessa uppgifter. Nämnda styrelse och kollegium hafva emellertid ut¬
arbetat förslag till ändringar derutinnan, hvilka sannolikt snart kunna
komma att tillämpas.
Hvad som förnämst och framför allt är en brist i kollegii be¬
rättelse om näringarna i landet är det, att ganska många näringar
deri icke finnas upptagna. Kongl. Maj:t ålade mig i egenskap af till¬
förordnad president i kollegium att afgifva förslag till åtskilliga för¬
ändringar, som egentligen afsågo kollegii organisation och skulle under¬
lätta dess omorganisation eller indragning. Vid utförande af detta
uppdrag tog jag mig friheten att till Kongl. Maj:t hemställa, att Kongl.
Maj:t måtte förordna “att till de fabriker och manufakturer, om hvilka
det åligger Kommerskollegium att årligen afgifva berättelser, äfven
böra räknas sågverk och qvarnar, som drifvas med afsigt af försälj¬
ning utaf dervid tillverkade produkter eller mot afgäld." En fram¬
ställning i saken har således skett, men något svar derå har icke
erhållits. Det är emellertid dessa jemte de senare tillkomna mejerierna
Ifrågasatta
nya formulär
för primär¬
uppgifter
angående
närings-
statistiken.
(F orts.)
N:o 10.
6
Ifrågasatta
nya formulär
för primär¬
uppgifter
angående
närings-
statistiken.
(Forts.)
Lördagen den 27 Februari.
och fabrikerna för tillgodogörande af elektricitet, som motionären an¬
ser böra tillkomma i kollegii fabriksberättelse.
Men det enda af motionärens många yrkanden, som af Utskottet
upptagits, är att ändring borde ske i de formulär till primäruppgifter,
hvilka begagnas och öfver kvilkas lämpliga innehåll och uppställning
samt tidsenliga förbättrande det tillkommer kollegium att vaka. Efter
hvad jag hört, har det ansetts varit i högsta grad felaktigt af kolle¬
gium att icke i detta afseende hafva åstadkommit hvad som borde
kunnat åstadkommas. I afseende• härå säger Utskottet följande: “De
upplysningar och anmärkningar, hvilka motionären i denna motion
framlagt rörande beskaffenheten af den statistik öfver Sverges närin¬
gar, handel och sjöfart, som Kommerskollegium under en följd af
år utarbetat och fortfarande har till åliggande att utarbeta, hafva
synts Utskottet böra särskildt uppmärksammas, ty huru stort afseende
än rättvisligen bör fästas å de svårigheter, hvilka kollegiet har att
öfvervinna för att bringa näringsstatistiken till en tidsenlig utveckling,
tyder dock motionärens framställning derpå, att i eu del af de på¬
visade bristfälligheterna ändring bör af kollegiet kunna åstadkommas.
Så är åtminstone fallet med de formulär till primäruppgifter, hvilka
begagnas och öfver hvilkas lämpliga innehåll och uppställning samt
tidsenliga förbättrande det naturligtvis tillkommer den myndighet, som
utarbetar och svarar för statistiken, att vaka/'
Närmaste anledningen till detta Utskottets yttrande kan ej vara
någon annan än hvad motionären säger derom, att nämnda formulär
äro så felaktiga, att kollegium sjelf! erkänner dem vara bristfälliga
och de genom dem vunna resultaten icke vara tillförlitliga. Så vidt
det varit mig möjligt att utröna grunden till detta yttrande, är den
att återfinna deruti, att komiterade för Kommerskollegii indragning
eller ombildning i sitt betänkande af den 12 Mars 1884 omnämna,
att i afseende å bergshandteringen, hvarmed komitén först sysselsätter
sig, några tryckta blanketter icke finnas. Det är denna punkt motio¬
nären påträffat; och vidare har han funnit, att på ett ställe i berät¬
telsen om bergshandteringen står i fråga om stäugjernstillverkningen
följande: “Med åberopande af hvad i de underdåniga berättelserna
för åtskilliga föregående år blifvit anfördt angående ej mindre det
förhållandet, att vissa till denna gren af jernhandteringen hörande
verk på senare tider börjat användas uteslutande eller i betydligare
omfattning för tillverkandet af smältstycken, hvilka, der de ej dispo¬
nerades direkt för export, hufvudsakligen vid andra med valsverk för¬
sedda verkstäder välldes och utarbetades, än den svårigheten att med
den form, i hvilken uppgifterna härom inkomme, och i anseende till
berörda fördelning af tillverkningsarbetet kunna med nöjaktig till¬
förlitlighet för alla förekommande fall beräkna, huru stort belopp af
här åsyftade tillverkning borde under artikeln “Stångjern" upptagas.“
Motionären har lagt i Dop dessa båda yttranden och kommit till den
slutsats, att svårigheten att bestämdt angifva mängden af tillverkade
smältstycken beror deraf,1 att blanketter eller formulär för upp¬
gifterna angående bergshandteringen ej af kollegium tillhandahållas
bergmästarne och bruksegarne. Huru förhåller sig härmed? Jo så,
Lördagen den 27 Februari. 7 NlO 10.
att formulären, som böra lemnas, äro för länge sedan utgifna och Ifrågasatta
hafva icke påkallat någon förändring. Deremot utlemnas icke till X'"”"
bergmästare, grufegare eller bruksegare tryckta blanketter, emedan uppgifter
hvarken bergmästare eller idkare af det fåtal yrken, som sammanfattas angående
under namnet bergshandteringen, äro i behof af någon sådan upp- närmgs-
räkning och indelning af många särskilda yrken, som är nödvändig s%^sT’
för att erhålla likformiga uppgifter för alla de näringar, om hvilka
det åligger landshöfdingeembetena, magistraterna och kronofogdarne
att insamla uppgifter. De förra hafva genom sitt yrke kännedom om
alla delar af bergshandteringen, och det förefinnes således icke något
behof att till dem utdela blanketter.
Huru är det då med smältstyckena? Såsom man redan af namnet
“smältstycken" finner, så är det icke annat än stycken af smälta,n,
d. v. s. den klump af färskadt tackjern, som i smälthärden erhållits
och skall till stångjern uträckas. För 40 år sedan hade man icke
annat bruk för dessa smältstycken än att vid samma bruk, der de
erhållits, omvälla och räcka dem till stångjern. De voro likasom sjelfva
smältan intet annat än en vid tackjernets förarbetning till stångjern
förekommande mellanprodukt, hvars tillvaro och mängd på intet sätt
kunde intressera statistiken. Emellertid började svenskt jern att i
utlandet användas till ändamål, för hvilka det var fullkomligt likgil¬
tigt, om det var i form af stångjern eller af smältstycken. Det var
derför bortkastadt arbete att uträcka smältstyckena till stångjern af
olika dimensioner: 1', 2' o. s. v. Man kunde lika gerna köpa smält¬
stycken som stångjern. Till följd deraf blefvo smältstyckena utförda,
blefvo eu handelsvara och förekommo såsom sådan i tulltabellerna.
De måste derför i statistiken .upptagas. Ungefär_ liktidigt eller något
senare föranledde den nödiga koncentreringen af jernverken, att stora
valsverk anlades, hvilka blefvo mycket större än som behöfdes för ut¬
räckning af blott de smältstycken, hvilka tillverkades vid det bruk, der
valsverket blifvit anlagdt. Egaren af ett sådant verk uppgjorde der¬
för överenskommelser med egare af närbelägna jernverk, att han skulle
för dem till stångjern utvalsa deras smältstycken. Stundom köpte väl
också valsverksegaren smältstycken. Dessa blefvo således en särskild
industriprodukt, hvilken antingen såsom sådan exporterades till ut¬
landet eller ock inom landet försändes från ett verk till ett annat
för att till stångjern uträckas, och bruksegarne uppgåfvo sina till¬
verkningar till så och så många skeppund stångjern och så och så
många ' skeppund smältstycken. Men när Kommerskollegium skulle
hoplägga de i dessa uppgifter förekommande summor, kunde kollegium
ej underlåta att anmärka, att i den mån smältstyckena blefvo inom
landet till stångjern utarbetade, borde afdrag för dessa göras,^ty eljest
blef summan af rikets jerntillverkning för stor. Kollegium söker der¬
för genom bergmästarne erhålla så noggranna uppgifter om förhållan¬
det som möjligt och underkastar dessa uppgifter en omsorgsfull gransk¬
ning, men finner dock att misstag möjligen egt rum, och det af mig
upplästa stycket ur dess berättelse är intet annat än eu reservation
mot en dylik möjlighet. Men hvarför då icke utgifva tryckta blan¬
ketter efter nya formulär? Hvad skulle en bruksegare säga, som finge
N:o 10.
8
Lördagen den 27 Februari.
Ifrågasatta en blankett, i hvilket det stode ej blott hvad han redan vet, hvad
nför Primär- han bör uP.P1ysa> nemligen huru mycket smältstycken och huru mycket
uppgifter stångjern tillverkas, utan äfven huru mycket deraf blir vid eget och
angående huru mycket vid andras verk till stångjern uträckt. Huru mycket af-
nårings- sättes inom riket; huru mycket utom riket? o. s. v. Om man skickade
(Forts?' tiU brukseSarne för besvarande af dessa frågor upprättade tabeller att
ifylla, hvad skulle de i dem sätta upp? De skulle naturligtvis veta och
kunna uppgifva, huru mycket deu lider året låtit uträcka till stångjern,
men kunna ej med visshet veta, om de smältstycken de sålt blifvit
exporterade eller inom landet till stångjern förarbetade, än mindre
hvilket behandlingssätt deras behållningar af smältstycken komma att
underkastas. Hvad blefve det för statistik? Eu brukscgare har t. ex.
uppgifvit till kollegium, att han har 5,000 centner smältstycken, som
han ämnar förarbeta till stångjern inom landet. Nästa dag kommer
en order från en köpman på smältstycken att försändas till utlandet,
och bruksegareu säljer dem dit. Det blefve ju eu löjlig statistik, i
hvilken ej fakta utan afsigter skulle uppgifvas.
Jag måste ytterligare säga några ord om svårigheten att bringa
näringsstatistiken till ett bättre resultat. Att nå detta mål är höge-
ligen önskvärdt, en ständigt förekommande önskan, som bör så vidt
möjligt tillmötesgås. Jag måste uppehålla mig något vid hvad derom
är sagdt. Motionären påstår, efter mycket utförliga resonnementer,
att det icke finnes något annat skäl, som hindrar uppnående af detta
önskningsmål, än bristande håg och fallenhet, och då kollegii berät¬
telser ej innehålla allt hvad han i dem önskar finna, antager han det
vara uppenbart, att håg och fallenhet hos alla de ordinarie tjenste-
männen verkligen felas, hvarför han tillägger: “så framt presidenten
för kollegium och chefen för Civildepartementet med hvarandra enas
om, huru denna temligen enkla angelägenhet bör lämpligast ordnas,
så lär väl ej heller för den senare möta någon svårighet att ur till¬
gängliga medel bereda tillgång för aflönandet af extra biträden, å
hvilka brist ej behöfver befaras." Hvilken grund har då motionären
för sina påståenden, att kollegii arbetskrafter skulle vara tillräckliga
men dåliga? Någon officiel källa, hvarifrån man skulle kunna bedöma
förhållandet i detta afseende, finnes väl icke, men i komiténs för
embetsverkets omorganisation afgifna betänkande finner man dess åsigt
vara, “att den personal, som för det statistiska arbetets fullgörande
erfordras, utom de personer, hvilka det högre statistiska arbetet skulle
åligga,^ nemligen byråchefen och byråsekreteraren, icke kunde sättas
lägre än till två amanuenser och åtminstone två biträden, samtlige
arbetande 5 å 6 timmar dagligen11. Då nu i kollegii kammarkontor
finnes en kamrerare, en kammarförvandt, två kammarskrifvare och
vanligen två biträden, hvilka fyra sistnämnda skulle motsvara de af
komitén såsom nödiga ansedda två amanuenser och två biträden, anser
motionären sig till fullo hafva bevisat, att brist på arbetskrafter ej
förefinnes.
Motionären räknar således till de tjenstemän, som böra egna sin
tid åt statistiken, alla de underordnade tjenstemännen; men han ute¬
sluter det vilkor komitén tillagt, nemligen att “för att embetsverket
Lördagen den 27 Februari.
9
N:o 10.
skall kunna på ett tillfredsställande sätt lösa en sådan uppgift, måste,
såsom kollegiet vid särskilda tillfällen äfven anmärkt, det statistiska
materialet bearbetas af personer, som med fallenhet och håg för sjelfva
saken kunna deråt egna sin tid odelad och icke, såsom förhållandet
varit och är i kollegiet, nödgas splittra sin arbetskraft för olikartade
göromål inom verket eller tjenstgöring i andra verk." Detta får dock
ej glömmas. I synnerhet kamreraren är fullt upptagen med andra
göromål. De två lägsta tjenstemännen få för sin tjenstgöring i Kommers¬
kollegium hvardera endast 1,200 kronor i lön och hafva för att kunna
lefva måst skaffa sig tjenstgöring på andra håll. Detta har icke kunnat
förvägras dem, men upptager naturligtvis en väsentlig del af deras
tid, som således alldeles icke är osplittrad.
Hvad som är af vigt är emellertid icke hvad motionären eller
Utskottet sagt, utan önskvärdheten af att vi erhålla en, så vidt möj¬
ligt är, fullständig och god näringsstatistik. Kommerskollegium har
aldrig förbisett vigten häraf och har verkligen, på sätt jag redan
nämnt, utan braskande puffar gjort ganska mycket. Att vi emellertid
icke gjort ännu mycket mera och, såsom motionären begär, utarbetat
nya, ännu mera omfattande formulär än de nu brukliga, har till någon
del berott af de förhållanden, under hvilka kollegium dessa senare år
lefvat. Jag afser härmed icke, att detta egentligen icke tillhör kolle¬
gium, utan ett annat embetsverk, nemligen den statistiska beredningen,
utan det förhållandet, att så väl Kongl. Maj:t som Riksdagen sagt, att
Kommerskollegium med det allra första skall omorganiseras eller in¬
dragas, och att Riksdagen år efter år begärt att detta måtte ske till
nästa riksdag. Jag frågar nu, huru det är möjligt för ett embetsverk,
som skall lemna plats för ett annat, att grundlägga något så omfattande,
som en ny näringsstatistik bör vara, hvarom motionären i sin motion
gifvit en föreställning. Yi skulle då göra detta utan att veta, hvad
afseende dervid komme att fästas. Yi hade endast att öfverlemna
arbetet till det nya embetsverket, som då troligen komme att ändra
planen, så att det finge en statistik efter sitt hufvud. Men det är
icke nog med detta allmänna hinder. Kongl. Maj:t har jemväl uttryck¬
ligen till de komitéer, som suttit 1875—1876 och 1888 — 1884, öfverlemnat
utarbetande af förslag till kollegii organisation, hvartill naturligen hört
frågorna, så väl om statistiken fortfarande borde tillhöra detta verk
eller öfverlemnas till ett annat, som äfven, om det förra alternativet
antages, i hvilken omfattning och med hvilken personal arbetet skulle
skötas. Att under sådana förhållanden af kollegium ifrågasätta eller
göra större förändringar i den del af dess verksamhet, som afser stati¬
stiken, hade otvifvelaktigt ansetts i hög grad obefogad!. Men några
flera förändringar än som skett, tycker man ändå borde hafva vidtagits.
Jag får då fästa herrarnes uppmärksamhet derpå, att äfven om vi
kunde gorå sådana mindre förbättringar och finge Kongl. Maj:ts sam¬
tycke till hvad vi gjorde, skulle en lappvis förändring verka ganska
skadligt. Nästan hvarje statistik, afgifven af hvem som helst, kan,
ehuru' underkastad tvifvel, likväl i sitt sammanhang sedd lemna många
■värdefulla upplysningar. Men det är då nödvändigt, att en viss kon¬
tinuitet iakttages. Man kan visserligen göra små förändringar, men
Ifrågasatta
nya formulär
för primär¬
uppgifter
angående
närings-
statistiken.
(Forts.)
N:o 10.
Ifrågasatta
nya formulär
för primär¬
uppgifter
angående
närings-
statistiken.
(Forts.)
10 Lördagen den 27 Februari.
ändringar i system taga bort möjligheten att göra jemförelser, som
först då blifva till verklig nytta, när man kan oafbrutet fortsätta dem
under fleråriga serier. Underkastad täta förändringar, blir statistiken
obrukbar.
Ett annat förhållande, som jag måste påpeka, är nödvändigheten
i näringarnas intresse af, att en sådan statistik, som den ifrågavarande,
blir hastigt publicerad. Då motionären ej talat något derom, får jag
säga, att en af de största bristerna i den svenska näringsstatistiken
är ovilkorligen att den kommer för sent. Det dröjer nu på andra
året innan den är färdig, men för att vara af någon nytta är det,
såsom vi veta, nödvändigt att uppgifterna äro färska. Huru tillståndet
är kan man nu ej se, endast hurudant det var för öfver år sedan.
Det kan visserligen vara ytterst intressant att se näringarnas tillstånd
under förflutna tider för t. ex. en historisk författare, men det ända¬
mål, som denna statistik i främsta rummet är afsedd att uppfylla,
blir dermed icke främjadt. Om nu Kommerskollegium i sina berät¬
telser skulle ytterligare upptaga blott en bråkdel af hvad motionären
föreslagit, skulle publikationen af dess berättelser så försenas, att helt
enkelt samtliga dessa uppgifter blefve utan allt praktiskt värde. Man
skalle då fordra att primäruppgifterna blefve kontrollerade; sedan
komme utredningen, sammanställningen och dragandet af slutsatser,
och på det sättet blefve den afsedda statistiken så gammal, att den
för praktiska ändamål vore alldeles värdelös. Men det är icke me¬
ningen med en näringsstatistik. Den bör allmängöras så hastigt som
möjligt, och härför finnes endast ett medel, nemligen tillräckliga och
odelade arbetskrafter. Min förnämsta sträfvan bär varit att göra
Iiommerskollegii berättelser så gagneliga och så fort kända som möj¬
ligt, men med kollegiets nuvarande personal är det med knapp nöd
som det går för sig att t. ex. lemna Bevillnings-Utskottet tabellerna
för 1884, innan Utskottet skall afgöra tullfrågorna för 1880. I all¬
mänhet kan man ej förr än i Mars 1887 utlemna till tryckning hvad
som händt 1886.
Jag har nu allt för länge uppehållit Kammarens tid, men ännu
eu sak beder jag att få nämna, nemligen med afseende på denna
motions syfte. Huru skall ordnandet af en ändamålsenlig och så vidt
möjligt fullständig statistik ernås? Min tanke är, att vi förlora en
betydelsefull och afsevärd tid genom att icke göra något för sakens
slutliga ordnande, utan öfverlemna detta till ett nytt embetsverk. Jag
för min del anser, att man borde begagna tiden samt tillsätta en
komité, till hvilken borde kallas några dertill lämpliga af kollega
embetsmän samt näringsidkare af olika yrken. Särskildt vore detta
af nytta med hänsyn till möjligheten att erhålla sådana primär¬
uppgifter, som industriidkarne hastigt och säkert kunna lemna. Upp-
skjutes detta tills ett nytt embetsverk blifvit organiseradt, förlora vi
en dyrbar tid, och man måste sedan börja på nytt, och detta inverkar
icke blott på tidpunkten, då landet kan vänta en bättre näringssta¬
tistik, utan äfven på det kommande embetsverkets organisation, ty
antalet tjensteman, som skola behandla statistiken, måste afpassas
efter dennas storlek. Jag skulle anse det mycket önskligt, att Ivongl.
Lördagen den 27 Februari.
11
N:0 10.
Maj:t ville taga frågan, hvilka förbättringar kunna ske i näringsstati- Ifrågasatta
stiken, i betraktande samt tillsätta en komité eller på annat sätt af nya formulär
sakkunniga och erfarna personer infordra upplysningar, som kunde
läggas till grund för vidare åtgärder.
Jag förordar icke något annat slut i afseende på motionen än
det, hvartill Utskottet kommit, men jag anser, att om och när Kongl.
Maj:t finner anledning till att göra något för den ifrågavarande
saken, saknas icke medel och behöfvas icke påminnelser på grund af
den motion, som jag nu allt för länge uppehållit mig vid.
för primär¬
uppgifter
angående
närings-
statistilcen.
(Forts.)
Friherre von Essen, Fredrik: Då den föregående talaren icke
i sitt yttrande egentligen vände sig mot Stats-Utskottets föreliggande
betänkande, utan hufvudsakligen mot motionen, som derför ligger till
grund, kunde det synas öfverflödigt, att jag begärt ordet i denna
fråga; men det var dock icke utan att det föreföll mig, som om han
i sitt yttrande gjorde en antydan derom, att Utskottet skulle hafva
fäst för stort afseende vid denna motion. Af Utskottets betänkande
synes dock att Utskottet mycket varsamt besvarat alla de anmärknin¬
gar motionären gjort, och jag tror, att Kammaren måste erkänna, att
de uttryck, Utskottet der vält, icke äro synnerligen starka. Hvad som
gifvit anledningen till Utskottets yttranden är icke så mycket hvad
motionären sagt, utan mera hvad 1884 års komité säger i sitt be¬
tänkande, som den föregående talaren haft godheten uppläsa. Det
är väl sant, att motionären gjort många väl skarpa anmärkningar
mot det sätt, hvarpå näringsstatistiken upprättas; och att hans förslag
är sådant, att det kan anses vara uppgjordt på fri hand och såsom
sådant icke bort väcka någon egentlig uppmärksamhet; men å andra
sidan hafva vissa af hans uppgifter icke kunnat bestridas, och detta
har egentligen varit anledningen, hvarför Utskottet yttrat sig såsom
nu skett, i det Utskottet säger: »De upplysningar och anmärkningar,
hvilka motionären i denna motion framlagt rörande beskaffenheten af
den statistik öfver Sveriges näringar, handel och sjöfart, som Kommers¬
kollegium under en följd af år utarbetat och fortfarande har till
åliggande att utarbeta, hafva synts Utskottet böra särskildt uppmärk¬
sammas, ty huru stort afseende än rättvisligen bör fästas å de svårig¬
heter, hvilka kollegiet har att öfvervinna för att bringa näringsstati¬
stiken till en tidsenlig utveckling, tyder dock motionärens framställ¬
ning derpå, att i en del af de påvisade bristfälligheterna ändring bör
af kollegiet kunna åstadkommas. Så är åtminstone fallet med de
formulär till primäruppgifter, hvilka begagnas och öfver hvilkas lämp¬
liga innehåll och uppställning samt tidsenliga förbättrande det natur¬
ligtvis tillkommer den myndighet, som utarbetar och svarar för stati¬
stiken, att vaka.» Det är väl icke för starka ord, helst motionären
endast angaf sin ståndpunkt och yrkade, att förändringar måtte ske,
men anhöll, att en komité skulle tillsättas för bedömande, huru dessa
primäruppgifter skulle formuleras. Utskottet har icke fordrat att
Kommerskollegium skulle uppgöra dessa nya formulär. Utskottet säger
endast: »att den tid, då en lösning af frågan om kollegiets omorgani¬
sation eller ersättande med annan myndighet kan motses, icke torde
N:o 10.
12
Lördagen den 27 Februari.
Ifrågasatta vara aflägsen, till följd hvaraf och då, vid den frågans afgörande, för
nya formulär visso näringsstatistikens intressen komma att bättre än för närvarande
för primär- tillgodoses, det torde kunna anses öfverflödigt att nu, genom ett Riks-
angamde dagens uttalande, föranleda en särskild behandling af frågan om
närings- näringsstatistikens förbättrande.» Åtskilliga sifferuppgifter äro felaktiga
statistiken, i motionen, men några hafva blifvit kontrollerade och befunna rigtiga.
(Forts.) j)et kan icke förnekas, hvad motionären anmärkt om den svåra brist,
som finnes i afseende på uppgifterna rörande flera vigtiga närings¬
grenar, som i vår tid hafva synnerligen stort intresse för hvar man.
Mången af Kammarens ledamöter har kanske icke tagit fullständig
kännedom om hvilka anmärkningar motionären i detta afseende gör,
och hvilka väl svårligen kunna till rigtigheten bestridas. Motionären
gör en jemförelse mellan Kommerskollegii uppgifter och svenska
handelskalenderns, och det finnes ju ingen anledning, att denna ka¬
lender skulle fara med vilseledande upplysningar åtminstone i någon
större omfattning. Motionären säger: »I Kommerskollegii fabriks-
berättelse saknas alldeles de för vårt land ytterst vigtiga närings-
grenarne sågverk, af hvilka dock inom landet finnas öfver 1,000
stycken, och mjölqvarnar, som i handelskalendern finnas upptagna till
ett antal af 950. I ersättning för de i fäbriksberättelsen saknade
mjölqvarnar ne får man glädja sig åt tillvaron af 4 bresiljeqvarnar.
Men lika litet som Kommerskollegium anser det nödvändigt att redo¬
göra för landets af gammalt förnämsta näringsgrenar, lika liten vigt
fäster kollegium vid nyuppkomna industrigrenar, då i berättelsen saknas
så väl mejerier, af hvilka handelskalendern upptager 290, som hvarje
ord om elektricitet och med tillgodogörande af denna kraft sysselsatt
verksamhet. Allt annat än konseqvent är vidare att redovisa för ett
i landet befintligt kritbruk, men ej med ett ord omnämna landets
några och 60 kalkbruk, hvilka tillsammans representera en för oss
ganska väsentlig näring.» Af det sagda torde framgå att Utskottet icke
saknat anledning att fästa någon uppmärksamhet vid de af motionären
lemnade uppgifter.
Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Herr Casparsson: Den föreliggande motionen är hvad man på
riksdagsspråket plägar kalla en »sensationsmotion», och för min del
skulle jag helst önskat, att den hade blifvit grundlagsenlig^ men i
tysthet begrafven. Då förslaget från afdelningen först inkom till Stats¬
utskottet, var det beträffande motiveringen försedt med eu riklig or-
namentik, men i Utskottet ströks det ena ornamentet efter den andra,
till en del på mitt yrkande, så att slutligen endast återstod, hvad
som nu föreligger. Ehuru jag det oaktadt icke var fullt tillfredsstäld
med motiveringen, har jag likväl icke anmält min reservation. Jag
vill nu icke upptaga Kammarens tid med någon utförligare kritik, men
jag kan icke underlåta att, då motionären talar om de arbetskrafter,
som stå Kommerskollegium till buds, och anser att de äro fullt till¬
räckliga att ombesörja arbetet, och sålunda icke utgöra något hinder för
åstadkommande af en tidsenlig näringsstatistik, något nämna om dessa
arbetskrafter. Hvilka äro då dessa? Jo, eu kamrerare, en kammar-
Lördagen den 27 Februari.
13
N:o 10.
förvandt, två kammarskrifvare och två extra biträden. Kamreraren
är upptagen af eu del ganska maktpåliggande ekonomiska göromål
och kan sålunda långt ifrån egna hela sin tid åt statistiken. Kammar-
förvandten har numera en lön af 2,640 kronor men hade förut endast
2,200 kronor, och kammarskrifvarena hafva hvar och en 1,200 kronor.
Då de äro sä uselt aflönade, huru kan man väl begära, att de skola
kunna egna hela sin tid åt det statistiska arbetet? Det är ju rent
af omöjligt, att de skola kunna hålla kropp och själ tillsammans.
Motionären, stark i sina anmärkningar, säger att försöksvis be¬
arbetade grufvor borde skiljas från arbetade grufvor. Genomläser man
Kommerskollegii berättelse med uppmärksamhet, skall man finna, att
denna skilnad redan är iakttagen, i det först nämnda slag af grufvor
äro utmärkta med *. Någon svårighet att särskilja dem finnes icke
och att göra olika tabeller för de olika slagen af grufvor kan jag
icke anse vara lämpligt på eu tid, då man klagar öfver, att det sta¬
tistiska trycket oupphörligt växer.
Motionären säger att en sammanblandning eger rum i afseende å
gjutgodstillverkningen, i det tillverkningen vid jernbruk och den vid
i städerna förlagda mekaniska verkstäder äro sammanförda. Denna
uppgift är icke med sanna förhållandet öfverensstämmande, ty tabellen
c) Gjutgodstillverkningen upptager verkligen gjutgodstillverkningen i
städerna skild från den på landet. Yi hafva till exempel rubrikerna:
“Gefleborgs län“: “Gefle stad*', “Kopparbergs län: Falu stad", “Vest-
manlands län: Arboga stad, Köpings stad11, o. s. v.
Motionären säger vidare att produktionen af valsad tråd och söm-
jern inbegripes i stångjerntillverkningen. Denna uppgift stämmer icke
med verkligheten; ty de olika produktionerna äro skilda, såsom kan
inhemtas af tabellen f) Jern- och stålmanufakturtillverlmingen, der
i de bifogade noterna finnas länsvis angifna de särskilda tillverknin-
garne af jerntråd, söm, hästskor, jernduk, fasonjern m. m., men an¬
tagligen har motionären icke brytt sig om att titta i noterna.
Jag har blott velat framvisa dessa misstag i motionen. Det under¬
liga hos motionären är, att, då lian vill åberopa »officiella auktorite¬
teter» till stöd för sina anmärkningar, så åberopar han den senåste
tullkomitén, uti hvilken han sjelf fungerade såsom sekreterare. Eu
komité lärer dock, enligt min åsigt, ingalunda kunna anses såsom någon
officiel myndighet.
Såsom prof på tankeskärpan hos motionären får jag slutligen an¬
föra, att sedan han sökt i grund och botten nedgöra alla fyra af
Kommerskollegii nu afgifua statistiska berättelser, föreslår han till för¬
bättrande af saken, att Kommerskollegium skall utarbeta ännu en
femte, nemligen för de tekniska läroverken. Dervid begår han ett nytt
misstag. Han uppgifver att redogörelserna för dessa läroverk finnas
hos kollegiet. Kollegium har dock till skyldighet att endast mottaga
och sedan insända de ingångna berättelserna till Kongl. Maj:t.
Jag har velat i största korthet säga detta för att visa, att mo¬
tionen icke förtjenat den uppmärksamhet, som kommit densamma till
del, utan bort afspisas på ett mycket snäfvare sätt.
Något yrkande har jag icke att framställa.
Ifrågasatta
nya formulär
för primär¬
uppgifter
angående
. närings-
statistiken.
(Forts.)
N:o 10.
14
Ifrågasatta
nya formulär
för primär¬
uppgifter
angående
närings-
statistiken•
(Forts.)
Föreslagen
utredning
beträffande
landtmäteri-
corpsens om¬
organisering.
Lördagen den 27 Februari.
Herr Wsern, Carl Fredrik: Jag ber Kammaren om ursäkt, att jag
ånyo tager dess tid i anspråk och jag lofvar att härvid vara mycket
kort, men då motionären och enligt honom den statsutskottsledamot,
som efter mig hade ordet, påstått, att Kommerskollegium i sina upp¬
gifter gjort sig skyldig till räknefel, anser jag mig tvungen att till för¬
svar för mina tjensteman upplysa, huru dermed förhåller sig. Dessa
räknefel, hvilka anföras af motionären på sidan 12 i hans motion, äro
tre stycken och röra något som passerat 1879. Vid undersökning
hvarifrån han fått dem, befinnes källan vara tullkomiténs betänkande,
i hvilken komité motionären var sekreterare och såsom sådan hade
till åliggande att omarbeta Kommerskollegii berättelser för en tidrymd
af 20 år. Han fann då dessa tre fel, och de lära ej väga tungt på
kollegii skuldregister. Ett har uppkommit derigenom att ett glas¬
bruks tillverkningar ej blifvit förda under olika rubriker, så att fön¬
sterglas som der tillverkats ej sammanförts med motsvarande belopp
för de öfriga bruken i riket, utan hela tillverkningen upptogs under
en titel; diverse glaskärl, hvaraf största delen af brukets tillverkning
bestod. Sådana räknefel kunna ej väga tungt.
Det gläder mig för öfrigt att höra den värme, som i Stats-Utskottet
gjort sig gällande till förmån för en näringsstatistik. Jag hoppas att
den måtte fortfara, men kan icke undgå att erinra om att i mitt verk,
likasom i flera andra, vi haft att sysselsätta oss med frågan om möj¬
liga inskränkningar i statistiken till följd af ett Kongl. bref af den
11 December förlidet år, hvilket var föranledt af ett yttrande i en
sista Riksdagens skrifvelse, till hvilken Stats-Utskottet afgifvit förslag
der det heter: ”Inom Riksdagen har nemligen den mening understun¬
dom blifvit antydd, att det kunde dragas i tvifvelsmål, huruvida icke
en inskränkning i det hopande af statistiskt material af alla slag, som
nu eger rum och i dess omständliga bearbetande skulle vara möjlig
att genomföra/' Jag hoppas att Stats-Utskottet skall i framtiden hysa
samma varma intresse för näringsstatistiken som i år i stället för den
likgiltighet eller motvilja derför, som i fjol uttryckte sig.
öfverläggningen angående förevarande punkt ansågs härmed slu¬
tad, och Utskottets deri gjorda hemställan bifölls.
4 och 5 punkterna.
Biföllos.
6 punkten.
Herr Nyström: Jag är landtmätare, men jag har väckt denna
motion icke för egen vinning, ty jag är i ålder att vara berättigad
afgå med pension. Jag har väckt den i afsigt att fästa Riksdagens
och särskilt denna Kammares uppmärksamhet på förhållanden som
röra den arma landtmätericorpsen, hvilkas behjertande skulle befria
denna corps från att råka i demoralisation och från att sakna det nöd¬
vändigaste för sin utkomst. — Jag har väckt motionen för att söka
Lördagen den 27 Februari.
15
N:o it).
verka derhän, att jordbrukaren ej må behöfva utgifva större kostnader, Föreslagen
än han i närvarande tid förmår för nödiga landtmäteriförrättningar.
— Jag har vidare velat fasta Kammarens uppmärksamhet på att det lantmäteri-
stora arbete, nemligen ekonomiska kartverket, som här föregående år eorpsens om¬
val' i fråga och som tillhört landtmätericorpsen från dess uppkomst, men organisering.
som nu endast är provisoriskt ordnadt, origtigt drifvits till en för (Forts')
ämnet främmande corps,nemligen militärväsendet. Jag har väckt motionen
för att detta kartverk måtte få utföras af landtmätericorpsen och kunna
utarbetas på möjligen hälften af de 35 år, som militärcorpsen ansett be-
höfliga och för kanske hälften af de åtta millioner kronor, den ansett
erforderliga. Jag har slutligen väckt motionen, på det att en ända-
målsenligare bearbetning af jordbrukstatistiken må kunna ega rum
samt resultaten så tidigt erhållas, att för hvarje riksdag de upplys¬
ningar föreligga, som anses nödvändiga för bedömande af jordbrukets
ställning i landet under sistförflutna året, hvilket nu ej är möjligt
till följd af de ofta vilseledande uppgifter, som nu till en del efter
1 å tf års förlopp inkomma. Herrarne torde märka att det är en
mycket stor fråga som här föreligger och att motionen afhandlar be¬
tydelsefulla saker. Herrarne torde också finna, att om den bifalles,
skall förr eller senare inträffa hvad jag åsyftar, att det blir till lycka
för landtmätarne, för jordbrukare, för staten och för alla. Motionen
är grundad på 40-årig erfarenhet och flera års eftertanke, och jag
hoppas att herrarne bättre än Stats-Utskottet skola vilja uppfatta,
hvad som deri förekommer. Då Utskottet nu emellertid icke ansett
nödigt att med skäl bemöta, hvad jag åsyftar, ännu mindre talat om
de skäl jag derför anfört, utan helt enkelt på åtta, nio rader tvärt
och med en sjelfherrskarton afslagit motionen, utan att anföra skäl
eller försöka en vederläggning, anser jag mig tvungen att allvarligen
fästa herrarnes uppmärksamhet på frågan. Till en början ser jag mig
nödsakad, då jag vid motionens inlemnande endast uppläste klämmen,
och då Utskottet ej omnämnt mina skäl utan hänvisat till motionen
och jag ej vill muntligen förlänga mitt anförande, — att uppläsa
motionen. Den lyder sålunda:
“Redan för flere år sedan blef denna fråga väckt och förehafd till
behandling, ehuru då förhållandena ännu icke voro af så oroande be¬
skaffenhet, som de nu gestaltat sig. Hon har också vunnit ökadt lif
genom skiftesgöromålens aftagande och det till följd deraf ökade be¬
kymret för en stor del af de nuvarande skifteslandtmätarnes utkomst.
När denna fråga först väcktes, ville det synas som betraktade allmän¬
heten densamma med likgiltighet och såsom främmande för sig. Men
i detta fall torde en förändring hafva inträdt. Också kan det icke
nekas, att detta ämne på det närmaste berör icke blott landtmäteri¬
corpsen., utan i minst lika hög grad en väsentlig del af landets befolk¬
ning. Det är derföre nödigt betrakta henne ur begge dessa synpunkter.
Om man måste erkänna, att den jordegande befolkningen i vårt
land utgör sjelfva kärnan och det öfvervägande antalet af landets
invånare, hvarföre också dess välbefinnande intager ett framstående
rum, torde man på samma gång böra medgifva, att de tjenstemän,
hvilkas befattningar just afsett befrämjandet af detta välbefinnande,
N:o 10.
Föreslagen
utredning
beträffande
landtmäteri-
corpsens om-
orqanisering.
'Forts.) ‘
16 Lördagen den 27 Februari.
mera direkt än någon annan tjenstemannacorps gagnat det allmännas
utveckling. Genom landtmätarnes skiften kafva eganderättsförhållan-
dena blifvit ordnade ock betryggade, ock först derefter har ett verk¬
ligt framåtgående jordbruk blifvit möjligt. Landet har sålunda vun¬
nit ofantligt af dessa arbetens utförande; men det kar på samma
gång erhållit mycket mera. Staten har nemligen från landtmätarne
utan någon egentlig uppoffring förvärfvat sig en egendom, hvars
värde uppgår till liera millioner. Denna egendom, som består i
en mängd kartor och handlingar, har staten utan ersättning er¬
hållit. Utom det behof af dessa samlingar, som staten haft för
betryggande af alla eganderättsförhållanden hvad landets jord be¬
träffar, har staten derjemte den nyttan af desamma, att hon kunnat
lägga dem till grund för andra arbeten, som afse både landets materiella
förkofran och bevarande af dess sjelfständighet, eller med andra ord för
kännedom om landet i topografiskt, ekonomiskt och geologiskt hän¬
seende. Ehuru landtmätarne hafva af den enskilde jordegaren haft
ersättning enligt taxa för sina utförda arbeten, har dock nu den tid¬
punkt in träd t, då förrättningarne aftagit och då de ännu mera komma
att aftaga i en snar framtid. Huru skall under sådana förhållanden
landtmätaren kunna reda sig? Han har under en stor del af sitt lif
egnat sig åt dessa arbeten; i denna rigtning har han utvecklat sina
insigter; mången har offrat sin helsa på dessa förrättningar, alla sin
ungdom, icke få sina bästa år. Man byter icke om lefnadsyrke lika
lätt som man byter om rock. Dertill fordras tid, håg och krafter.
Ju äldre man är, desto svårare att sätta sig in i nya förhållanden,
och ju trägnare man egnat sig åt en viss bana, ju skarpare man rig-
tat sin iakttagelseförmåga på vissa bestämda föremål, desto mera för¬
slappas förmågan för en ny bana och blicken för nya föremål. Det
är ett hårdt öde för en man vid framskriden ålder att endast hafva
detta val. Det är så mycket hårdare som vid hans inträde på denna
bana ingen föreställning om möjligheten deraf kunde uppstå hos ho¬
nom, så mycket hårdare som han fortfarande hyser den önskan, att
blifva i tillfälle att verka i sitt yrke, utan att denna önskan kan upp¬
fyllas. Det mindre vanliga förhållandet inträder, och har redan till
en del inträdt, att en (nära 300 år) gammal tjenstemannacorps, som
vill ha sysselsättning, saknar sådan och med detsamma sin utkomst.
Invändningar kunna visserligen göras. Man kan sålunda invända, att
landtmätarne haft skälig ersättning för sin möda. Detta eger nog sin
rigtighet, men så hög har icke denna ersättning varit, att landtmätaren
derpå kunnat åstadkomma så stor besparing, att han på sina äldre
dagar kan vara betryggad för ekonomiska bekymmer. Det torde der¬
före icke innebära några obefogade anspråk, då han hyst förhoppning
om, att staten på ett för det allmänna lämpligt sätt och utan att der¬
vid göra några uppoffringar vidtager sådana förändringar i organisa¬
tionen af landtmätericorpsen, att icke en stor del af dess medlemmar
bringas till verkligt armod. Landtmätaren begär ingen skänk. Det
enda han önskar är arbete och en anspråkslös ersättning derför. Skulle
icke detta vara en billig begäran? Skulle icke detta vara så mycket
Lördagen den 27 Februari.
17
N:o 10.
lättare att tillmötesgå, om det kan ske på ett sätt, som länder det
allmänna till verklig nytta?
Jag vill derför nu tillse, huru en sådan förändring må kunna
åvägabringas i landtmätericorpsens organisation, att dess framtid be¬
tryggas, utan att staten underkastas några särdeles förökade utgifter,
eller den enskilde drabbas af tryckande ersättningar till landtmätaren.
Till 1870 års Riksdag hade regeringen aflåtit proposition om andre
landtmätare-tjensternas indragning. Då det var onekligt att dessa tjän¬
ster voro obehöfiiga eller med lätthet kunde sammanslås med förste
iandtmätare-tjenster, uppstod ingen opposition mot förslaget, men man
ansåg dock billigt vara, att lönerna borde bibehållas till skifteslandt-
mätericorpsens fromma, genom uppdelning åt ett visst antal kommis-
sionslandtmätare. Lönerna blefvo dock tagna för bearbetandet af
ekonomiska karteverket och äro nu, som det vill synas af statsverks¬
propositionen, stadda på väg till ett ännu mera främmande ändamål,
topografiska karteverksarbetet. För många äldre landtmätare, som
inträdt i landtmäteriet med den anspråkslösa förhoppningen att möj¬
ligen på äldre dagar, när helsa och krafter aftagit, komma till en så¬
dan ringa aflöning som 900 kronor, försvann således hoppet att kunna
påräkna ens den torftigaste utkomst på ålderdomen. Billigt var detta
icke, och rättvisan fordrar derför, att lönerna återbördas till skiftes-
landtmätericorpsen.
Det har äfven blifvit föreslaget, att landtmätericorpsen skulle för¬
minskas. En sådan förminskning har i sjelfva verket redan inträdt.
Enligt landtmäteristyrelsens underdåniga utlåtande af år 1869 uppgick
de på eget ansvar vid allmänna skiftesverket tjenstgörande landt-
matarnes antal vid 1865 års slut till 408, men redan vid 1869 års
slut hade det nedgått till 356, och enligt styrelsens berättelse för år
1884 hade antalet nedgått till 256, inberäknadt 24 förste landtmätare.
Hela landtmäteripersonalen, inberäknadt 139 auskultanter och 229
elever, uppgick enligt samma berättelse till 676, deraf 308 på eget
ansvar arbetande landtmätare. Oaktadt detta aftagande antal, som
förmodligen ytterligare kommer att förminskas, saknar redan kanske
hälften af skifteslandtmätarne full sysselsättning, och en del af de
öfrigas ställning är icke heller afundsvärd. Med afseende på detta
sorgliga öde ligger det nära till hands, att landtmätarne i första rum¬
met borde vara sjelfskrifna till vissa förrättningar, som nu utföras till
en stor del af andra personer. Ingenting ligger i detta fall närmare
än de ekonomiska karteverken. Det må med skäl väcka förvåning,
att, då landtmätare finnas, som sakna sysselsättning, icke dessa före¬
trädesvis blifva använda till de ekonomiska karteverkens utförande.
Dessa civila arbeten utföras nu hufvudsakligen af med arbetet ovana
militära personer under ledning af chefen för Generalstabens topo¬
grafiska afdelning och lära enligt sista års statsverksproposition komma
att taga en tid af 35 år och en kostnad af omkring 10 millioner,
eller omkring 8 millioner kronor, sedan den topografiska delen af ar¬
betet frånräknats. Kan ekonomiska karteverket böra så långsamt och
så kostsamt utföras? Nej! Med sådan långsamhet vinnes icke ända-
målet, ty kartan öfver den först behandlade delen af landet blir ju
Första Kammarens Prof. 1886. N-.o 10. 2
Föreslagen
utredning
beträffande
landtmäteri¬
corpsens om-
organisering.
(Forts.)
tö:o 10.
18
Lördagen den 27 Februari.
Förslagen allt för antik, innan den sista utkommer. Kostnaden blir ock allt för
utredning stor Utföres åter arbetet af med dylika arbeten vana landtmätare,
landtmäteri- ocl1 ut8år aflöningen dels med årsarfvode, dels ock emot ersättning
corprms om- efter taxa, och ledes detsamma som sig bör. skall säkerligen det eko-
organisermg. nomiska eller stomkartearbetet, som sedan kan läggas till grund för
(Korts/' topografiska och geologiska karteverken, kunna utföras på kanske hälften
så lång tid och för mindre summa än halfva kostnaden, ty det kostade
ju ej mer än 1,852 kronor per qvadratmil när det bearbetades af
landtmätarne, men öfver 4,000 kronor när det stått under den mili¬
tära ledningen, och skulle ju ej kosta mer än 2,000 kronor per mil,
eller 2 millioner sjuhundratusen i sin helhet enligt Kartografen Dahl¬
mans skriftliga åtagande.
Det kan icke gerna ifrågasättas, huru vida landtmätarne äro vuxna
detta arbete, då de förnämsta af nuvarande kartografer äro landt¬
mätare, samt förrättningarna icke omfatta någon annan uppgift, än
hvad landtmätare förut ' haft sig till stor del förelagdt. För öfrig!
vore det besynnerligt, om icke landtmätarne skulle kunna utföra ett
arbete, hvaråt de egentligen egna! sig, då för närvarande personer
dertill kunna användas, som alldeles icke befattat sig med de dermed
förenade göromål, och hvilka synas hafva, och böra hafva, en helt
annan uppgift. Att till ekonomiska arbeten använda personer, som,
utom saknaden af vana vid dylika förrättningar, derjemte icke äro
hemmastadda i de olika trakterna, skall naturligtvis försena och för¬
dyra arbetet. Ekonomiska karteverks-arbetet synes derför böra upp¬
dragas åt landtmätericorpsen.
Hvad som likväl i väsentlig mån skulle betrygga landtmäteri-
corpsens ställning vore visst distrikt för hvarje landtmätare. Man
skulle kunna saga, att det redan finnes landtmäteridistrikt, så till
vida som hvarje län för sig utgör ett sådant, men detta slags distrikt
är dock för obestämdt och vidsträckt. Deremot medgifver gällande
landtmäteriinstruktion, att länen indelas i distrikt, och det är en sådan
indelning, som är af behofvet påkallad, men som icke kommit och an¬
tagligen ej kan komma till stånd, utan att staten träder emellan och
indelar riket i landtmäteridistrikt samt bereder jordegaren nedsätt¬
ning i landtmäteritaxan och landtmätaren någon lön. Man får nem¬
ligen icke föreställa sig, att, ehuru för närvarande många landtmätare
sakna sysselsättning, riket i eu framtid kan undvara landtmätare. Om
än de större skiftena småningom upphöra, och någon ytterligare sam¬
mandragning af egorna ej på längre tid förekommer, skola dock städse
finnas mindre förrättningar, vid hvilka landtmätarens biträde är be¬
höflig!, Sådana förrättningar äro hemmansklyfningar, jordafsöndringar,
egoutbyten, rågångsregleringar, syner, väg- och hägnadsdelningar samt
i följd af dikningslagen förekommande förrättningar m. m. Ty lika
säkert som det i alla tider kommer att erfordras en domstol och en
domare, äfven i civila mål, lika säkert är det ock, att jordegarne fram¬
gent skola vara i behof af eu opartisk och sakkunnig person, som
delar jorden åt dem. Landtmäteristyrelsens berättelse för år 1884
visar ock, att sådana mindre förrättningar hellre till- än aftagit under
senare åren. (Förordnanden utfärdades nemligen då till 252 laga
Lördagen den 2/ Februari.
19
N:o 10.
skiften och 2,074 andra förrättningar, tillhopa 2,326, men i medeltal
under åren 1879—1883 till 214 laga skiften och 1,996 andra förrätt¬
ningar, tillhopa 2,248, eller 4 procent mindre än under 1884.)
Behofvet af landtmäteridistrikt har förut icke gjort sig så mycket
gällande som nu, emedan landtmätarne, under det i stor skala på¬
gående skiftesarbetet, vant talrika och det sålunda varit lätt för jord-
egar-en att på närmare håll kunna erhålla landtmätare, utan att be¬
höfva betungas af dryga resekostnader; men i samma mån landtmäteri-
förrättningarna blifva af inskränktare omfattning och icke tåla stora
kostnader, samt landtmätarnes antal blifvit förminskadt, är det af
vigt för jordegarne att på nära håll hafva tillgång på biträden i
landtmäterigöromål. Genom distriktindelningen skulle detta ändamål
vinnas, och jordegaren skulle dessutom kunna beredas andra fördelar
af densamma, om distriktslandtmätaren erhölle af staten en bestämd,
om än ringa, årlig inkomst af, om ej 1,600 kronor, motsvarande pen¬
sion och nedsättningen i landtmäteritaxan, så dock 1,000 kronor. Ty
i sådant fäll skulle taxan kunna nedsättas med t. ex. en tredjedel,
(motsvarande minst 200,000 kronor) hvilken nedsättning visserligen
blefve något större än den bestämda årliga allöningen, men vunne i
värde till följd af den säkerhet, med hvilken den kunde påräknas. Eu
nedsättning i taxan måste anses vara ett önskningsmål för jordegaren,
ty den är mycket betungande och afskräcker mången gång jordegaren
från att låta verkställa behöfliga landtmäteriförrättningar. I Norr¬
land, hvarest vidsträckta egorymder förefinnas, blifva kostnaderna så
dryga, att flere jordegare icke mäkta utgöra desamma, utan tvingas
att lemna sin egendom. Det synes derför vara ganska angeläget, att
ett så olyckligt förhållande upphör genom eu nedsättning i taxan.
Man har visserligen hört uppgifvas af jordegare, som äro i goda om¬
ständigheter och som således utan olägenhet varit underkastade skiftes¬
kostnader, att då redan en så stor del af landet blifvit skiftad, måste
äfven den återstående kunna genomgå denna pröfning. Ett så egoistiskt
resonnement kan icke ega giltighet, om ock blott ur den synpunkten,
att det hela ovilkorligen skall lida, då enskilda delar drabbas af upp¬
offringar. Säkert är, att de tunga skifteskostnaderna på ett betänkligt
sätt hämma jordbrukets utveckling, samt att till följd af de fria men
välgörande hemmansklyfnings- och jordafsöndringsförfattningarna äfven
den, som redan bekostat skifte, kan drabbas af ytterligare skifteskostnader.
Man har mot distriktsindelningen gjort den anmärkningen, att
jordinnehafvaren beröfvas rättigheten att begära den landtmätare han
önskar till förrättningens verkställande; men denna invändning är af
mycket ringa värde. Denna rättighet förlamas helt och hållet, om
andra jordegare inom skifteslaget bestrida förordnandet af den begärda
landtmätaren, och länsstyrelsen ej bifaller den förstes begäran. Ofta
kan ock denna begäran bifallas emot alla öfriges bestridande, då läns¬
styrelsen, om inga särskilda hinder möta, måste förordna den, som är
mest oförhindrad af de föreslagna. Härigenom erhållas landtmätare,
som åtminstone af en del af skifteslaget icke önskas. Genom denna
rättighet har dessutom ett beklagligt missbruk börjat inrota sig, i det
att eu och annan jordegare ackorderar med landtmätaren om vissa
Föreslagen
utredning
beträffande
landtmuteri-
corpsens om¬
organisering.
(Forts.)
N:o 10,
20
Februari.
Föreslagen
■utredning
beträffande
landtmåteri-
eorpsens om¬
organisering.
( Forts.'
Lördagen deri 27
förmåner, som ställa landtmätarens opartiskhet i en tvetydig dager
och lätteligen kunna framkalla en demoralisation, som skadar landt¬
mätare och kan medföra beklagliga resultat. Det bör derför ligga i
statens och jordegarnes sanna intresse att hafva sjelfständige och
oveldige landtmätare, och detta vinnes ofelbart genom att anlita di-
striktslandtmätare, i synnerhet som det måste antagas, att till sådana
förordnas endast fullt duglige och ordentlige landtmätare. Ett ored¬
ligt förfarande af distriktslandtmätaren kan så mycket mindre befaras,
som han står under kontroll af förste landtmätaren, länsstyrelsen,
landtmäteristyrelsen, jordegaren sjelf och vederbörande domstolar. Till
ytterligare säkerhet kunde ju vid distriktslandtmätarens förordnande
det förbehåll göras, att, då skäl dertill förekomme, länsstyrelsen egde
att förordna extra landtmätare. Man har dessutom vunnit erfarenhet
från de nordligaste häradena i Norrbottens kustland, att laga skiftena
kunna försiggå utan att jordegarne haft med landtmätarens förord¬
nande något att bestyra, och titan att något slags missnöje försports
från jordegarnes sida med förrättningsmännen. Ty icke mindre än ti
kommuner med tillhopa 78 laga skiften, omfattande en areal af om¬
kring en million tunnland, hafva nu skiftats i sammanhang med den
verkstälda afvittringen af Norrbottens kustland af de landtmätare jag
dertill såsom afvittringsstyresman föreslagit och Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande utan jordegarnes hörande förordnat. Lika lärer ock
förhållandet vara i Finland, hvarest distriktsindelningen är genomförd,
der landtmätaren har en mindre lön, men taxan är nedsatt, och
hvarest staten förskjuter jordegarens andel i skifteskostnaderna emot
återbekommandet deraf vid uppbörderna med en tiondedel årligen, hvil-
ket tillmötesgående från statens sida äfven i Sverige vore högst önsk-
värdt och är af verkligt behof påkalladt.
Utom de fördelar, som staten och allmänheten genom distrikts¬
indelningen vunne i rättrådige och sjelfständige landtmätare samt i
mindre resekostnader och lägre arfvode, skulle derjemte den väsent¬
liga fördel kunna vinnas, att en tillförlitlig jordbruksstatistik kunde
erhållas, antagligen i början af hvarje riksdag, för det föregående året.
Insamlandet af uppgifter till jordbruksstatistiken är nu öfver-
lemnadt till hushållningssällskapen, men det är nogsamt kändt, att
dessa uppgifter lemna mycket öfrigt att önska. Dels inkomma de så
sent, att ändamålet med dem till stor del är förfeladt, dels äro de i
sig sjelfva så ofullständiga och origtiga, att de slutsatser man kunde
draga deraf kunna blifva mycket missledande. Funnes åter distrikt
med landtmätare i hvarje, skulle ingen bättre än han kunna bedöma
och tillse de förändringar, som inom distriktet inträffade, och å den
hos honom befintliga karta införa desamma, samt till förste landt¬
mätaren insända uppgift både härom och de öfriga, jordbruksstatistiken
rörande förhållanden, som äro af vigt att känna. Förste landtmätaren
skulle derefter hafva till åliggande att emot skäligt arfvode göra sam¬
mandrag af distriktsuppgifterna och insända detta till Statistiska cen¬
tralbyrån, hvilket tillvägagående äfven dess chef ansett önskvärdt. Det
är alldeles gifvet, att distriktslandtmätaren vore den lämpligaste att
samla dessa uppgifter, ty han bodde i distriktet, egde karta öfver
Lördagen den 27 Februari.
21
N:o 10.
detsamma, kunde lättare än andra bedöma, i hvilket skick jorden be- Föreslagen
funne sig, äfvensom han under sina förrättningar och i öfrigt genom utredning
gode män och jordegare samt andra personer vore i tillfälle att er- landtmiiteri-
hålla de uppgifter, om hvilka han ej egde specialkännedom. corpsens om-
Dessa äro de förändringar i landtmätericorpsens organisation, organisering.
som, till räddning för landtmätarne, till fördel för det allmänna och (Forts.)
till lättnad för jordegaren, borde genomföras. Det återstår att tillse,
huru denna omorganisering skulle kunna försiggå utan uppoffringar.
Till ^flyttningshjelp åtgå för närvarande omkring 65,000 kronor
årligen af statsmedel, men detta bidrag kommer icke jordegaren till
godo förrän långt efter förrättningens slut, ofta efter det utflyttnin¬
garna blifvit in natura verkstälda, hvaremot en nedsättning i taxan
till något större belopp än utflyttningsbidraget skulle lända jordegaren
till vida större lättnad, då det bäst behöfdes. Om emellertid ofvan-
nämnda 65,000 kronor läggas till de 21,600, som förut utgått till
löner åt andre landtmätarne, men tills vidare utgå för ekonomiska
karteverksarbetet, samt om cirka 50,000 kronor anslås från stats¬
verket, hvilket senare belopp kunde anses motsvara minskade rese¬
kostnader och taxans nedsättning vid landtmäterigöromål för kronans
räkning jemte värdet på de årligen till staten utan ersättning ingåen¬
de renovationerna, så blefve denna summa, tillhopa 136,600 kronor,
tillräcklig för att aflöna 113 distriktslandtmätare eller i medeltal en
för hvarje domsaga med 1,000 kronor hvardera, eller ungefär det
belopp, som utgår till skogstjenstemän i lägsta lönegraden, äfvensom
till enahanda löneförhöjning åt förste landtmätarne, så att dessa kunde
fråntagas rättigheten handlägga skiftesförrättningar, blifva verkliga
förmän samt biträden vid egodelningsrätter och stäldes i ungefär samma
atlöningsförhållanden som deras vederlikar kronofogdarne. Om dess¬
utom insamlingen af statistiska uppgifterna öfverlemnades till distrikts-
landtmätarne, och deras sammandrag till förste landtmätarne, kunde
hushållningssällskapen med skäl afstå någon ringa del af dem till¬
kommande bränvinsmedel, då de befriades från skyldigheten att hafva
detta bestyr, som i allmänhet icke af dem på ett tillfredsställande
sätt kan fullgöras.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt rörande landtmäteri¬
corpsens omorganisering genom
l:o) rikets indelande i landtmäteridistrikt;
2:o) nedsättning af nu gällande landtmäteri taxa emot någon lön
till distriktslandtmätarne;
3:o) åtagande af staten att under vissa vilkor förskjuta landt-
mäteriarfvodet; och
4:o) ekonomiska karteverkets utförande och jordbruksstatistiska
uppgifters insamling af landtmätarne; och då till hvad ofvan blifvit
anfördt kominer:
att Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 13 Maj 1868 äskat
en ännu icke genomförd reorganisation af landtmätericorpsen;
att Landtmäteristyrelsen uti underdånigt utlåtande den 13 Augusti
1869 tillstyrkt rikets fleste landtmätares framställning om landtmäteri-
N:n 10.
22
Lördagen den
Februari.
Föreslagen
utredning
beträffande
landtmäteri-
rorpsens om¬
organisering.
(Forts.)
distrikts inrättande, förste landtmätarnes skiljande från skiftesför¬
rättningar och användning till förmän och till biträden vid härads-
och egodelningsrätter;
att de skifteslandtmätare, söm ej skulle erhålla distrikt, borde
under öfvergångstiden antingen fördelas på distrikten i förhållande
till arbetstillgången, samt hela anslaget för distriktslandtmätarnes af¬
löning tillgodokomma samtlige landtmätarne i förhållande till årligen
utfördt arbete, eller ock, jemte de många landtmätarne, som inom
några år blifva lediga från afvittringsverken och i annat fäll skulle
ställas på indragningsstat, sysselsättas med ekonomiska karteverk-
samheten;
att staten har för ingen annan tjenstemannacorps så illa stäldt
som för den tvåhundraåriga skifteslandtmäterieorpseD, hvilken dock
i högst väsentlig män bidragit att lyfta landets jordbruk till den
ståndpunkt det har, hvilken framför allt bör vara oberoende, men
hvilken har den mest bekymmersamma och beroende ställning;
att staten har likaledes orättvist stäldt för jordegarne, som måste
icke blott till fullo betala skifteskostnaderna, utan derjemte för intet
skaffa staten en dyrbar och för helt andra ändamål anlitad samling
af kartor och handlingar;
att rättvisa och billighet derför fordra, att staten bereder veder¬
börande förmåner uti ifrågavarande hänseenden, likasom den gjort
genom en jemförelsevis låg taxa, men fäst lön åt skogstjenstemän för
skogsförrätningar;
att, enligt hvad Herr Helanders motion vid 1872 års riksdag
utvisar, dels topograferne Landtmäterichefen af Forssell, Generalerne
Akrell och Hazelius, afiidne Landshöfdingen Widmark, ekonomiska
karteverkets förre chef Öfveringeniören Ljunggren samt Kartografen
.Dahlman uttalat sig emot ekonomiska karteverkets skiljande från
landtmätericorpsen, dels ock Kongl. Maj:t icke mindre än fem sär¬
skilda gånger afslagit framställningar derom;
att, enligt Herr Statsrådet Thyselii yttrande vid 1880 års riks¬
dag, ekonomiska karteverkets utförande åt militära personer “blir en
ambulerande verksamhet, hvilken kommer att kosta lika mycket som
om arbetet verkstäldes på förutvarande sätt af på fäst fot anstälda
personer";
att arbetets utförande, utom i afseende å den topografiska delen,
som, efter plankartans upprättande, kan särskildt utföras af militärer,
ej heller kan lämpligen utföras af desamma derför, att de lång tid
af året äro och böra vara upptagna af sina militära göromål;
att en del af ledamöterne i 1878 års karteverkskomité varit emot
arbetets skiljande från landtmätericorpsen och utförande af egentligen
militärer;
att samma komité jemte den derefter tillsatta kommissionen be¬
räknat för arbetets fullbordan icke mindre än en tid af omkring 85
år och en kostnad af 8 å 10 millioner kronor, deraf omkring tvenne
skulle fordras för den topografiska delen af arbetet;
att karteverket, då det åren 1860—1872 stod under civil styres¬
man, kostade endast 1,852 kronor pr qvadratmil, men när det under
Lördagen den 2, Februari.
N:o äO.
23
åren 1873—1877 bearbetades af militärer 4,121 kronor per mil, efter
hvilken senare summa det skulle i sin helhet kosta 5,600,000 kronor,
oberäknadt den topografiska delen;
att karteverket deremot, enligt Kartografen Dahlmans skriftliga
åtagande, skulle kunna, enligt vederbörandes skäliga fordringar, ut¬
föras för 2,000 kronor pr qvadratmil, eller för 2,700,000 i sin helhet;
att, då Kongl. Maj:t, enligt statsverkspropositionen till sista Riks¬
dag, ansett höjdbeteckningarna och backstrecksarbetet, eller en väsentlig
del af det topografiska arbetet, icke behöfvas på ekonomiska kartorna,
desamma ock äro endast plankartor, samt det skäl, som förefunnits
för arbetets utförande af militärer, bortfallit;
att samma Riksdag afslagit Kongl. Maj:ts framställning om karte-
verkets bearbetande af hufvudsakligen militärer under de kommande
85 åren och för en kostnad af omkring 8 millioner kronor, obe¬
räknadt den topografiska delen, men låtit det provisoriskt fortsättas
äfven under detta år; och att Kongl. Maj:t, uti till denna Riksdag
afgifna nådiga statsverksproposition, på grund af chefens för General¬
stabens topografiska afdelning yttrande, att han saknade hållpunkt
för afgifvande af nytt förslag om karteverkets framtida bearbetande,
föreslagit samma provisoriska tillstånd äfven för år 1887, hvilket, i
längden fortsatt, gör att karteverket väl blifver utfördt, men att de
äldsta kartorna behöfva omgöras innan de sista utkomma, samt att
ingen jemförelse kan ega rum emellan de delar af landet, som blifvit
först och sist kartlagda;
så och enär af allt detta uppenbart är, att ekonomiska karte¬
verkets utförande ej kan nöjaktigt ske på den nu i flera år beträdda
militära vägen så, att tiden och kostnaderna för dess fullbordan kunna
tillbörligen inskränkas, men detta synes kunna ske, om arbetet ut-
föres af den nu till stor del lediga landtmätericorpsen samt om allt
ställes som sig bör, ungefär såsom jag vid frågans behandling sista
riksdag antydt, får jag vördsamt föreslå:
det Riksdagen måtte dels i underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda frågan om beliofvet och lämplig¬
heten af landtmätericorpsens omorganisering i den rigtning jag här
ofvan antydt;
dels för bestridande af kostnaderna för sådan utredning bevilja
ett förslagsanslag af 3,000 kronor.
Huru har nu Utskottet affärdat denna motion? Jo, utan att ens
omnämna de fyra punkter, som jag på åtta rader sammandragit;
utan att ens omnämna ett enda af de skäl jag anfört i motionen;
utan att det ringaste säga, huru vida motionen kunde vara i sin hel¬
het eller i någon del beaktansvärd. Utskottet har med, såsom det
synes, en sjelf herr skareton nedslagit den billiga framställning, som här
varit ifrågasatt, och dock är detta en fråga, som Riksdagen har stora
skäl att för allas väl behjerta. Så knapphändigt har sällan Utskottet
betett sig. Efter hvad jag hört, skola andra åsigter i afseende på
motiveringen hafva förekommit i Utskottets afdelning, men blifvit vid
voteringen eller afgörandet inom Utskottet af majoriteten underkända.
Föreslagen,
utredning
beträffande
landtmäteri¬
corpsens om¬
organisering.
(Forts.)
N:o fO.
24
Lördagen den 27 Februari.
Föreslagen Utskottet säger nu såsom svar på min framställning: “hänvisande-
utrednmg till motionens innehåll, får Utskottet anföra, att motionen icke är af
landtmäteri beskaffenhet att kunna af Utskottet tillstyrkas.
corpsens om- Särskildt finner Utskottet motionärens förslag till rikets indel-
orflankering, ning i landtmäteridistrikt och hvad dermed står i sammanhang vara
(Forts.) olämpligt, hvarjemte det icke synes vara ådagalagdt, att något all¬
männare kändt behof af landtmätericorpsens omorganisation gjort
sig gällande; till följd hvaraf Utskottet föranlåtes hemställa,
att Herr Nyströms förevarande motion må af (Riksdagen lemnas
utan afseende. “
Är nu detta en utredning? År nu detta värdigt ett Stats-Utskott,
som har så stor makt i sin hand, att det kan eller anses kunna göra
snart sagdt hvad som helst, att så handla i afseende på en motion,,
som med möda och försakelse för det allmänna och med uppoffringar
är framburen till Riksdagen, berörande vissa saker, som Riksdagen från
sin upphöjda ståndpunkt naturligtvis i flera fäll icke kan så noga
känna till som den, som står i beröring med sjelfva folket och de
lägre graderna af tjenstemannacorpsen? Man hade, synes det migr
kunnat vänta, att någon mildare behandling af en så stor fråga fått
förekomma i Utskottet. Jag väntade mig icke någon tillstyrkan första
gången frågan väcktes, ty det fordras naturligtvis tid för hvar och
en att tänka sig in i en ny och stor fråga, men på ett något mindre-
hårdt sätt tror jag verkligen, att Utskottet hade kunnat behandla
och afgöra denna vigtiga motion.
Hvad säger nu Utskottet? Jo, det säger, att motionen icke kan
tillstyrkas. Men 'hvarför säges icke! Hvarför har den icke kunnat
tillstyrkas? Finnes det något grundlagsvidrigt i motionen? Finnes deri
något orimligt? Finnes det något för mycket begärdt? Jag har begärt
en utredning och för denna utrednings vinnande ett anslag af 3,000
kronor, som, om det icke ansåges ovärdigt för Riksdagen att de
uppoffrades af enskild person, jag sjelf skulle vilja offra för ända¬
målets vinnande.
Utskottet säger vidare, att mitt förslag till rikets indelning i
landtmäteridistrikt och hvad dermed står i sammanhang är olämpligt.
1 skrifvelse till Kongl. Maj:t år 1869, hvilken skrifvelse bifogats
motionen, lemnas dock närmare upplysning och utredning om att eu
dylik indelning vore högst lämplig, och i Finland hafva flere landt-
mäteritjenstemän uttalat sig i samma rigtning, och der har också
sedan 1848 distriktsindelningen varit införd och visat sig mycket gag¬
nande för hela landet. Slutligen har också Kongl. Maj:t i gällande
landtmäteriinstruktion sagt, att landet kunde indelas i distrikt. Ut¬
skottet säger följaktligen nu med sitt dråpslag, att Kongl. Maj:t
handlat alldeles olämpligt.
Slutligen säger Utskottet, att det icke tror, att något allmän¬
nare kändt behof af landtmätericorpsens omorganisation gjort sig
gällande. Det gäller då för Utskottet ingenting hvad som anförts,
fastän Utskottet icke kunnat med ett enda ord bestrida det. Likväl
anser sig Utskottet kunna yttra något sådant! Det är alldeles för¬
vånande! Det är landtmätericorpsens demoralisation, som är i fråga
Lördagen den 27 Februari. 25 N'.0 10.
Folkets välfärd är beroende på, huru vida landtmätarne äro stälda i Föreslagen
sådant beroende förhållande till jordegarne, att de måste gå in på
hvilka vilkor som helst för att skaffa sig nödigt bröd. Det måste landtmäteri-
nu vara såsom allmänt antaget, att minst 100 fall förekomma om eorpsens om-
året — ehuru de icke kunna officiel bevisas — der det sker ackord, organisering.
så att landtmätarne uppgöra med en af jordegarne ett ackord och or SJ
erbjuda sig att göra arbetet åt honom för intet, då deremot de
andre deltagarne få betala fullt efter taxa. Det har till och med
skett ännu värre saker, som kunna officielt bevisas. Här har jag. i
min hand en officiel handling, som utvisar, att en landtmätare vid
namn S. inom Skaraborgs län ingått skriftligt ackord med eu jord-
egare, hvars tillnamn börjar med N. Han skulle icke allenast verk¬
ställa skiftet utan någon godtgörelse för jordegarens ^ i samfällig-
heten, utan till och med betala 100 kronor för att kunna få förord¬
nande att göra detta skifte. Nu vill jag också omtala, att denne
landtmätare sedan blifvit lagsökt för dessa 100 kronor, utan att hans
skiftesförrättning hunnit fullbordas. Dessa 100 kronor hafva, som
sagdt, blifvit hos honom utsökta, och han har sedermera trakasserats
på alla möjliga sätt. Om det nu rörde endast arfoodena, dervid
vissa delegare sökte betinga sig förmåner för att de antogo landt-
mätaren till förrättande af skifte, vore det mindre farligt. Men be-
tänken, mine herrar, att landtmätaren står i den ställning, att han
skall oveldigt skilja mellan de störste jordegarne och de minste, mellan
de skickligaste och de mest okunnige. Under sådana förhållanden kan
han lätt frestas att göra skiftesförrättningen på ett mindre fördelaktigt
sätt för den okunnige. Mångahanda förmåner, som må hända kunna
bereda landtmätaren en fördel, kan han förskaffa den ene, och dessa
förmåner drabba de okunnige, som icke hafva förstånd att bevaka
sin rätt, hvilken oftast icke heller kan utredas vid en sedan kom¬
mande egodelningsrätt. Ty i hundratals fall skall landtmätaren kunna
bereda den ene jordegaren fördel på de andres bekostnad, utan att
det sedan upptäckes. Är nu ett sådant rättstillstånd riktigt för den,
som har att i första hand afgöra jordegares väl och ve? Nej, det är
för rättskänslan upprörande att veta, att det är så illa stäldt, och
jag tror icke, att härvarande herrar jurister och särskildt Herr Justitie¬
ombudsmannen i längden kunna undgå att fästa sin allvarliga., upp¬
märksamhet derpå, att detta icke är såsom sig bör. ly landtmätaren
är i den ställning, att han är mera utsatt för frestelse än till och
med hvilken domare som helst. Domaren skipar rättvisa endast of¬
fentligt i rätten, men landtmätaren umgås med den ene och den andre
bland dem, mellan hvilka han skall skilja. Från synpunkten, att landt¬
mätaren ställes uti mera sjelfständig ställning till jordegaren genom
mindre lön men nedsatt taxa, är således den väckta frågan om landt-
mätericorpsens omorganisation fullkomligt befogad. Alla andra tjenste-
mannacorpser i riket hafva det ju annorlunda stäldt! Hvarför skall
då ej landtmätericorpsen, som står jordbrukaren närmare än någon
annan och kan genom en beroende ställning åstadkomma mycken
olycka, ställas liksom andra corpser i en mei*a oberoende ställ¬
ning? Hvad särskildt den ekonomiska ställningen beträffar, är det nu
N:o 10.
20
Lördagen den 27 Februari.
Föreslagen
utredning
beträffande
landtmäteri-
corpsens om¬
organisering.
(Forts.)
icke mycket, som jag begär. Jag begär blott, att landtmätaren icke
skall vara så nödstäld för sin utkomst, att han derigenom, såsom
hittills varit förhållandet, blir blottstäld för frestelsen af allmosor,
erbjudna af någon jordegare. I Finland är förhållandet helt annor¬
lunda och bättre. Der är så stäldt, att landtmätericorpsen är aflönad,
och här har jag en förteckning, lemnad af den i Helsingfors bosatta
länslandtmätaren, hvilken förteckning upptager afiöningsstaten för
embets- och tjensteman samt betjente vid öfverstyrelsen för landt-
mäteriet och landtmäteristaten i storfurstendömet Finland.
Denna förteckning lyder sålunda:
|
Lön.
|
i Arfvode.
|
Summa
|
|
|
|
mark.
|
Öfverstyrelsen för landttnäteriet.
|
|
|
1
|
Ofverdirektören ................................
|
8,000
|
4,000
|
12,000
|
1 Adjoint hos Ofverdirektören ............
|
i 6,000
|
2,000
|
8,000
|
4 Ingeniörer, en hvar............................
|
4,000
|
2,000
|
6,000
|
1 Sekreterare ...................................
|
4,000
|
1.000
|
5,000
|
Anmärkning. Sekreteraren tillkommer
|
|
|
|
löneförhöjning å 500 mark efter 5 och
|
|
|
|
10 års tjenst i denna befattning.
|
|
|
|
1 Kanslist ........................................
|
2,000
|
400
|
2,400
|
2 Karteritare, hvardera.......................
|
- -
|
2,000
|
2,000
|
1 dito ny tjenst.............................
|
- -
|
2,000
|
2,000
|
Anmärkning. Kopist- och skrifvarebefatt-
|
|
|
|
ningarna indragas.
|
|
|
|
Renskrifningsanslag ..............................
|
- -
|
- -
|
600
|
1 äldre Vaktmästare ..............................
|
600
|
600
|
1,200
|
1 yngre dito eller kontorsdräng ............
|
600
|
300
|
900!
|
Landtmäteristaten.
|
|
|
|
1 Länelandtmätare i Nylands län.........
|
4,500
|
2,000
|
6,500!
|
7 dito i öfriga län, en hvar ...
|
4,500
|
1,500
|
6,000
|
1 Sekreterare vid länelandtmäterikontoret i
|
|
|
}
|
Nylands län...................................
|
1,500
|
500
|
2,000;
|
7 dito vid dito i öfriga län...................
|
1,500
|
300
|
1 800|
|
42 äldre Kommissionslandtmätare, en hvar
|
2,400
|
|
2.400:
|
Anmärkning. Äldre Kommissionslandt-
|
|
|
’ i
|
mätare, som uppnått 60 års ålder och
|
|
|
|
tillbragt 30 år i statens tjenst, tilldelas
|
|
|
|
vid afskedstagandet pension af 3,000
|
|
j
|
|
mark.
|
|
|
|
14 yngre kommissionslandtmätare, en hvar
|
2,000
|
____
|
O
o
o
Cl
|
14 arfvoden å 1,000 mark, att af Senaten
|
|
j
|
|
på Landtmäteriöfverstyrelsens förslag till-
|
|
i
|
|
delas extra landtmätare................
|
—
|
--i
|
14,000
|
37
N:o SO.
Lördagen den 21 Februari,
Jag bär i min motion sagt, att jordegarne orättvist fått betala Föreslagen
de till många millioner uppgående samlingar af kartor och handlingar,
som finnas i rikets landtmäterikontor och hvilka staten nu anlitar för iandtmatcri-
sina enskilda ändamål. Ingen har bestridt detta; och om man be- eorpsens om¬
räkna deras värde, kan man antaga, att landtmätericorpsen icke kostat organisering-
staten något under hela sin tillvaro. Jag frågar: finnes det någon
annan corps i riket, som kunnat för så billigt pris erhållas? Det finnes
en nyinrättad skogsstat; men för den har emellertid Riksdagen stält
på det sättet, att tjenstemännen hafva skälig lön men nedsatt taxa
för förrättningar åt enskilde. Så bör det väl ock ställas för landt-
mätaren och jordegaren. Derigenom skulle ock mindre förrättningar,
som ej tåla störa kostnader, kunna utföras för en skälig och för jord¬
egaren icke särdeles betungande utgift. Nu kan det ju ej vara annat
än i högsta grad betungande för jordegarne och obehagligt för landt¬
mätare, att hela arfvodet och i många fäll den öfverstigande rese¬
kostnaden skall utgå direkt af jordegaren och särdeles när sådant
måste ske genom utmätningsåtgärd, såsom ofta nu år fallet. lill
hvilka olägenheter och misshälligheter mellan jordegare och landt¬
mätare detta kan leda. är lätt att inse. .lag anser derför, att jord¬
egaren lika så väl som skogsegareu bör hafva lindring i sina utgifter
och få taxan nedsatt.
Jag har vidare sagt, att det nu provisoriskt och hufvudsakligast
åt militärer lemnade ekonomiska karteverket bör lemnas åt den nu till
stor del lediga landtmätericorpsen, som, såsom förut yttrats, kan såsom
sig bör utföra det till landets och statens bästa, och detta på kortare
tid och för mindre kostnad, än någon annan tjenstemannacorps kan ut¬
föra det.
Jag har vidare sagt, att jordbruksstatistiken bör och kan med
säkerhet utföras af landtmätericorpsen så tillförlitligt och tidigt, att
derigenom det afsedda ändamålet vunnes. Och jag tror, att ingen
skall kunna bestrida detta.
Men, mine herrar, jag fordrar nu icke beslut om allt detta. Jag
har ju endast eu så billig begäran, som den om en utrednings åstad¬
kommande utan eller genom en liten komité. Kunde icke det bifallas ?
Fordrar icke billigheten, att Riksdagen och Kongl. Maj:t gorå något
för landtmätericorpsen och för jordbruket, och att man åtminstone ser
efter huru det är stäldt med laudtmätarne och jordegarne uti antydda
fall? Riksdagen har i mannaminne icke med någon framställning eller
någon komité besvärats uti nämnda hänseenden, hvilka torde få anses
värda uppmärksamhet.
Mine herrar, jag ber att herrarne täcktes bifalla motionen och
]ag har den goda tanke om herrarne, att 1 icke må i detta fall svika
min förhoppning. Jag yrkar bifall till min motion.
Friherre von Essen, Fredrik: Då den föregående talaren så
länge tagit Kammarens tålamod i anspråk, vågar jag endast några
ögonblick och med ail önskvärd korthet yttra mig för bemötande af
hans anförande.
Om Stats-Utskottet hade intagit någon större del af motionen r
N:0 10.
28
Lördagen den 27 Februari.
Föreslagen
utredning
beträffande
landtmäteri-
corpsens om
organisering.
(Forts.)
sitt utlåtande, såsom motionären synes hafva önskat, skulle han säker¬
ligen icke heller känt sig tillfredsstäld. Han har för Kammaren upp¬
läst motionen och han tog sig anledning att göra detta, derför att
- Utskottet användt uttrycket: “hänvisande till motionens innehåll*.
Det är ett uttryck, som jag aldrig hädanefter skall tillråda Utskottet
att begagna, ty det kan missuppfattas på ett sätt, som icke är för
Kammaren tillfredsställande. Jag anser mig dock skyldig att bemöta
motionären, men, såsom nyss nämndes, blir det endast med några få ord.
Hvarför Stats,Utskottet icke tillstyrkt motionen beror af, att den
är stödd på två grundpelare, som Stats-Utskottet ej kunnat godkänna:
den ena, att det ekonomiska karteverket skulle bearbetas af landt-
mätericorpsen; och den andra, att denna corps skulle indelas i distrikt.
Hvad den förra saken beträffar, har Stats-Utskottet i fjol på
Kongl. Maj:ts proposition tillstyrkt Riksdagen, att det ekonomiska karte¬
verket skulle bearbetas af Generalstabens topografiska afdelning. Detta
tillstyrktes mangrant. Äfven landtmäteridirektören tillstyrkte det,
ehuru han delvis reserverade sig, i det han önskade, att det ekono¬
miska karteverket skulle upphöra; han yrkade således icke, att bearbe¬
tandet skulle öfvergå till landtmätericorpsen.
Deu andra hufvudgrunden angår indelningen i distrikt. Jag tror,
att den allmänna meningen anser det fördelaktigast från jordegarens
synpunkt, att han kan få begära hvilken landtmäteritjenstensteman
som helst till utförande af ett arbete, och jag förmodar, att det skulle
möta ganska stort motstånd i rikets alla delar, om det ansåges nöd¬
vändigt, att en landtmätare vore bestämdt fäst vid det distrikt, han
tillhörde. Missbruk hafva kunnat ega rum. och det är sorgligt för
landtmätericorpsen, att motionären skall hafva behöft uppgifva personer,
som missbrukat sin ställning derhän, han nyss anfört. Dessa miss¬
bruk måste dock antagas hafva varit undantag, och det torde väl få
anses gifvet, att i regeln så icke egt rum. Det torde väl ock få an¬
tagas, att det är vida bättre och fördelaktigare, och att jordegaren
blir bättre betjenad, om han får välja den landtmätare, som anses
skicklig och som utför sitt arbete snart,
Då jag detta sagt, eller att de hufvudgrunder, hvarpå motionen
är byggd, ansetts böra afstyrkas, vill jag dock icke förneka, att flere
delar al motionen kunna anses vara nyttiga och beaktansvärda. Men
då Utskottet icke ansett sig kunna biträda de vigtigaste delarne af
motionen, har det icke synts Utskottet lämpligt att föreslå en delvis
acceptering af motionen i en eller annan detalj. Detta har varit
hufvudskäiet, och jag tror att det har för Utskottet varit tillräckligt
att motivera det afslag, hvarom Utskottet hemstält. Utgången skall
visa, huru vida Kammaren gillar detta Utskottets förslag. Utskottet
skall då också få ett utslag i den frågan, huru vida Kammaren anser
det hafva varit den “sjelftagna sjelfherrskaremyndigheten“, som gjort
en sådan hemställan, som den af Utskottet här afgifna.
Rop hördes nu på proposition.
Lördagen den 27 Februari.
29
N:o 10.
Herr Nyström: Det var två hufvudpunkter, som Friherre von Föreslagen
Essen nu upplyste varit orsaken till, att Utskottet icke kunnat till-
styrka min motion. landtmäUri-
Hvad den ekonomiska karteverks-frågan beträffar, måste det väl corpsens om-
medgifväs, att den står på provisorisk grund. Ty då vid sista riks- organisering.
dagen i Kongl. Maj:ts proposition framställning gjordes att fastläsa (Forts.)
det ekonomiska karteverket vid militärerne för en tid af 85 år och
med en kostnad af kanske 10 millioner, vann den icke Riksdagens
bifall. Det är således intet att stöda sig på i denna fråga, ty den
står helt och hållet på provisorisk grund, i synnerhet som det säges af
chefen för Generalstabens topografiska afdelning, att han saknar håll¬
punkt för framställande af något förslag om kartarbetets fortsatta
bedrifvande.
Hvad den: andralfpunkten' angår, får jag säga, att jag mycket
gerna afstår från frågan om landtmätericorpsens indelning i distrikt,
om så är att jordegarne finna detta mera öfverensstämmande med sitt
eget intresse och bästa. Ty distriktsindelningen är naturligtvis en in¬
skränkning i landtmätarnes verksamhetskrets. För landtmätarens ställ¬
ning är det bättre, om han har länet till verksamhetsfält, än om han
bär endast en viss del. Men för den mindre jordbrukaren har jag
trott det vara sämre, om han har landtmätaren långt borta, när han
behöfver honom, än om han har honom i närheten, ty finnes han nära,
blir kostnaden mindre, än om landtmätarne äro kringspridda i olika
delar af landet och långt aflägse.
Jaga r tacksam för att jag fått de upplysningar af Friherre von Essen,
som han nu gifvit, ty derigenom har jag fått veta hufvudmotivet till
motståndet från Utskottets och kanske från Riksdagens sida, och jag ■
skall försöka att eu annan gång, då jag möjligen återkommer, närmare
gå i en rigtning, som mera passar Riksdagen att antaga.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till Utskottets före¬
varande hemställan och sedan på afslag derå och bifall till den i
ämnet väckta motionen, hvarefter propositionen på bifall till Utskot¬
tets hemställan förnyades och förklarades vara med öfvervägande ja
besvarad.
7 punkten.
Mom. a).
Bifölls.
Mom. b). Ifrågasatt
anslag till
Friherre von Kr se mer: Jag har icke kunnat känna mig till- häradskartor
fredsstäld med den motivering, hvarmed Stats-Utskottet afslagit den öfver Skara-
förevarande motionen. Jag tager visserligen för gifvet, att här icke Y°rmlands
län.
fro 10.
30
Lördagen den
Februari.
Ifrågasatt
anslag till
ekonomiska
häradskartor
öfver Skara¬
borgs och
Vermlands
län.
(Forts.)
är möjligt att geuomdrifva motionen, men att affärda den på de skäl
Stats-Utskottet gjort är så att säga att slå dörren i baklås.
Hvar och en, som har en karta öfver sin egendom, torde nog
hafva erfarit en känsla af otillfredsställelse, då han betraktat kartan
och kommit till egendomens gränser och der funnit: “Berga by här¬
intill41 eller “Hellestads egor angränsa*4 eller något dylikt. Man skulle
då säkerligen önska, att man hade en karta, der belägenheten af ens
egna egor i förhållande till det kringliggande landet vore utmärkt
och der man dessutom kunde se beskaffenheten af grannens angrän¬
sande egor. Det vore en nytta, som skulle kunna vinnas genom dessa
häradskartor. Men äfven ur mera allmän synpunkt tror jag, att
dessa kartor skulle blifva ganska nyttiga, t. ex. såsom skolmateriel
i folkskolorna. Jag tror nemligen, att vid undervisningen i geografi i
skolorna det möter stora svårigheter för barnen att från kartor öfver
Europa eller Asien eller något annat land i tanken öfverflytta utstån¬
den till de verkliga distanserna och till de verkliga begränsningarna,
med ett ord att tänka sig bilden på kartan såsom ett land. Denna
svårighet skulle efter min tanke undvikas, om i folkskolorna funnes
häradskartor, der barnen med största lätthet kunde lära sig inse för¬
hållandet mellan bilden på kartan och verkligheten, enär denna verk¬
lighet utgjordes af trakter, som barnet sjelf! sett, Häradskartor skulle
derför lätta framställningen och uppfattningen vid alla andra geo¬
grafiska studier. Detta är dock en bifördel, hvilken jag likväl icke
velat underlåta att påpeka,
Hufvudfördelen af häradskartorna eller att, såsom motionären
säger, det för utredning af eganderättsförhållanden skulle vara af stor
nytta, om sådana funnes tillgängliga, det är något, som endast torde
behöfva antydas. I denna fråga är det liksom i så många andra, att
det bästa är fiende till det goda. Ty naturligtvis skulle det vara till
mera gagn för den enskilde och det allmänna om, i enlighet med hvad
1878 års komité föreslagit, kartor kunde utgifvas i skalan 1:20,000,
men jag behöfver icke tala om de oerhörda kostnader, som derigenom
skulle uppstå. Emellertid vore redan utgifvandet i skalan 1: 50,000,
en betydlig fördel, och nog har väl motionären bra rätt deri, att det
minst sagdt är ett oförlåtligt slöseri att låta dem ligga i arkivet likt
räntelösa värden.
Emellertid är det icke att hoppas, att Riksdagen skall frångå
den tanke, den redan uttalat, att utgifning af dylika kartor icke
vidare borde ega rum på statsverkets bekostnad. Motionären har icke
heller begärt något sådant. Han har endast begärt, att staten skulle
i någon mån bidraga, och det är derför, som det synes mig att en
annan motivering bort för afstyrkandet anföras. Den motivering, som
Friherre von Essen och jag föreslagit, återfinnes, såsom herrarne se,
på sidan 43 och har följande lydelse:
“Hvad angår det af Herr Widmark framstälda förslag, så vill
Utskottet ej förneka, att icke allenast enskilde, utan äfven staten i
ej ringa grad kan hemta nytta af ekonomiska häradskartor, utgifna i
skalan 1: 50,000, och att således ur denna synpunkt anledning kunde
finnas för staten att lemna bidrag till utgifning af de kartor, motio-
Lördagen den 27 Februari.
N:o 10.
31
nären uppgifvit. Men då — enligt hvad motionären meddelar —
Kongl. Maj:ts den 15 December 1871 gifna och på ett föregående
riksdagsbeslut grundade förordnande, att utgifning på statsverkets be¬
kostnad af ekonomiska häradskartor i skalan 1: 50,000 icke vidare
skulle ega rum, ännu qvarstår oförändradt, och någon giltig anledning
att, beträffande särskildt Skaraborgs och Yermlands län, afvika från
hvad för hela riket finnes stadgadt ej synts Utskottet nu vara för
handen, har Utskottet ansett skäl för närvarande saknas att tillstyrka
motionen. “
Genom ett sådant mildare afstyrkande afklippa’ man icke all
möjlighet att för framtiden åstadkomma något i det syfte motionären
föreslagit. I stället för detta har Utskottet ett alldeles bestämdt af¬
styrkande, men genom eu typografisk ödets ironi har här insmugit
sig i Utskottets utlåtande ett svårt tryckfel. Omen accipio, skulle
jag vilja säga; ty jag hoppas, att detta må förebåda, att Utskottets
motivering måtte ändras och rättas, och att Kammaren, med bifall till
Utskottets tillstyrkan i klämmen, må antaga den af mig och Friherre
von Essen föreslagna mildare motiveringen.
Herr Stjernspetz: Jag kan för min del icke instämma i det
slut, hvartill Stats-Utskottet kommit. Det är visserligen sant, att år
1871 instäldes utgifningen på statsverkets bekostnad af ekonomiska
häradskartor; men de skäl, som gälde den tiden, förefinnas icke nu¬
mera. Ett af dessa skäl var, det antager jag att herrarne påminna
sig, statsverkets så väl som det ekonomiska tillståndet i allmänhet i
landet under åren 1869—1871, hvithet var temligen bedröfligt, hvar¬
för staten ansåg sig böra vidtaga inskränkningar i budgeten, hvar-
helst sådana möjligen kunde göras. Detta var det verkliga hufvud-
skälet, hvarför Stats-Utskottet då letade upp denna utgiftspost och
strök den. Ett annat skäl var, att det ekonomiska karteverkets perso¬
nal nyss blifvit uppsatt och derför var mindre inne i sitt arbete.
Detta gjorde, att ganska grava anmärkningar med fog gjordes mot
arbetets beskaffenhet; att man påvisade flera felaktigheter och mindre
lämpligt tillvägagående i ett och annat, så att arbetet blef mindre
tillförlitligt. Dertill kom vidare, att utgifterna voro ganska dryga,
derför att arbetet så nyss kommit i gång. Alla dessa skäl förefinnas
icke numera. Genom den öfning, personalen numera fått, bearbetas
karteverket utan att lemna något öfrigt att önska. Det förefaller mig
derför mera såsom svepskäl af Utskottet, då det säger sig icke finna
något skäl att frångå det en gång fattade beslutet att icke utgifva
ekonomiska häradskartor på statsverkets bekostnad. Jag får derjemte
fästa herrarnes uppmärksamhet på, att motionären alls icke har begärt,
att karteverket skulle utgifvas på statens bekostnad. Hans motion
innefattar, att kartorna skulle utgifvas på landstingens, hushållnings¬
sällskapens eller kommunernas bekostnad, men att staten, för att bi¬
draga till att ett sådant utgifvande komme i gång, skulle årligen
lemna ett bidrag af 3,500 kronor. Detta är visst icke detsamma, som
att staten skulle på sin bekostnad utgifva kartorna.
Ifrågasatt
anslag till
ekonomiska
häradskartor
öfver Skara¬
borgs och
Vermlands
län ■
(Forts.)
N:o 10.
32
Lördagen den 27 Februari.
Ifrågasatt
anslag till
ekonomiska
häradskartor
öfver Skara¬
borgs och
Vermlands
län.
(Forts.)
Så har Utskottet vidare fäst sig vid, att motionären endast be¬
gärt anslag för Skaraborgs och Vermlands län. Men jag får fästa
Kammarens uppmärksamhet på, att om detta anslag beviljas, är för¬
hållandet för närvarande sådant, att det under de närmaste 5 å 6
åren icke skulle kunna användas för något annat län än Skaraborgs
och Vermlands. Sannolikt är det endast derför, att något annat län
af ofvan antydda skäl icke kunnat hafva nytta af anslaget, som motio¬
nären begärt sådant endast för dessa begge län, helst jag icke kan
föreställa mig, att det varit motionärens mening, att dessa län skulle
beredas en fördel på de andras bekostnad, och att man sedan skulle
säga nej, då fråga blefve om de öfriga länen. En så orimlig tanke
kan jag icke tillskrifva Herr Widmark i hans motion. För öfrigt vill
jag också nämna, huru det förhåller sig med utgifvandet af dessa
kartor. Staten har utgifvit uteslutande på sin bekostnad kartor öfver
Uplands och Örebro län. Men respektive landsting och hushållnings¬
sällskap hafva sedermera utgifvit kartor öfver Östergötlands samt en
del af Stockholms län. Men om man derför vill säga, att landstingen
och hushållningssällskapen bekostat utgifningen ensamme, begår man
ett misstag, ty staten har fått bidraga till utgifningen genom att låta
transportera ned kartor till 1 : 50,000-skalan, ehuru detta är något,
som icke synes i räkenskaperna. Vidare har staten lemnat bidrag
genom att låta kartorna tryckas på Generalstabens litografiska anstalt,
som genom kontrakt är skyldig att för statens räkning trycka kartor
till lägre pris, och i detta fall gått till mötes så långt som möjligt.
På så sätt har staten bidragit icke obetydligt till utgifvande af dessa
kartor. Beloppet af dessa bidrag kan icke så säkert bestämmas till
siffran, men att det går högre än till de 3,500 kronor, motionären
här föreslagit, tror jag mig kunna påstå.
Hvad nyttan af dessa kartor beträffar, tror jag, att kännedomen
om Sverige i ekonomiskt hänseende och noggrann kännedom om area¬
len alldeles icke är af ringa vigt. Så t. ex. har Kronobergs län med
stora uppoffringar låtit upprätta kartor öfver den vattensjuka marken
inom länet för vattenaftappningars skull. Om man der hade haft
dessa ekonomiska kartor, skulle man aldrig hafva behöft göra så stora
uppoffringar. Deraf är det lätt att förstå, att, om man gåfve ut så¬
dana kartor, som här föreslagits, det skulle väsentligt underlätta dylika
stora företag. Då dessutom anslaget är så ofantligt litet som 3,500
kronor, har det förvånat åtminstone mig icke så litet, att Stats¬
utskottet icke har kunnat bifalla detta. Såsom vi veta, lemnar staten
hvarje år ett anslag af 70,000 kronor till dylika kartors upprättande.
De gräfvas sedermera ned i arkiven. Hvad skulle man säga, om en
egendomsegare läte mäta upp sina egor och beskrifva dem, men sedan
gräfde ner dessa handlingar eller läste in dem i ett skrin och satte
ned det i källaren att förvaras. Dock gör staten på detta sätt, då
den anslår 70,000 kronor årligen till upprättande af kartorna, men
icke intresserar sig för att någon af dem blir allmänt spridd eller
kommer till någon nytta.
Jag hyser icke, helst motionären icke är här, stora förhoppningar
om framgång för att få igenom detta lilla anslag. Eljest skulle jag
Lördagen den 27 Februari.
33
N:o 10
taga mig friheten att framlägga ett något annorlunda formuleradt för¬
slag, på det att man icke måtte stöta sig på att här endast talas om
Skaraborgs och Vermlands län. Jag skulle nemligen velat framställa
ett sådant förslag: “att Riksdagen måtte, för utgifning af ekonomiska
häradskartor i skalan 1 :50,000, der ej mindre skala pröfvades till¬
räcklig, för år 1887 bevilja ett anslag af 3,500 kronor, att användas
till bidrag med eu tredjedel af den för kartutgifningen beräknade
kostnaden att utgå till vederbörande landsting, hushållningssällskap
eller kommuner, som förbunde sig att bestrida alla i öfrigt för denna
kartutgifning uppkommande kostnader.11 Då vore icke taladt om vissa
län, men man hade i allt fall följt motionärens afsigt att bidrag till
kartornas utgifning skulle lemnas i samma män, som kartor blefve
upprättade inom länen, hvarigenom alla län skulle efterhand få eu
sådan fördel. Jag vill icke nu anhålla om proposition på detta för¬
slag, men om någon vill understödja detsamma, skall jag åter upp¬
taga det, men för närvarande gör jag, som sagdt är, intet yrkande.
Friherre von Essen, Fredrik: I likhet med min granne till
höger vill jag yrka bifall till Stats-Utskottets betänkande i afseende
på denna motion af de skäl, som af honom nyss anförts, men tillika
anhåller jag, att den motivering måtte användas, som i hans och min
reservation blifvit föreslagen, enär jag i likhet med honom anser ett
utgifvande af detta kartverk med understöd af statsmedel vara mycket
gagnande. Jag tror nemligen, att penningarne skulle vara synnerligen
väl använda för utgifvande af ett sådant kartverk. En stor del af
vårt land har fått dessa kartor utan utgift, en annan del har betalat
dem, men det vore väl intet hinder för de öfriga länen att komma i
åtnjutande af ett så dyrbart arbete. Jag tror derföre, att frågan om
ett särskild! anslag vore ganska beaktansvärd, på det att kartorna
måtte kunna utgifvas i stället för att ligga i arkiven. Men då motio¬
nen afser endast två län och frågan icke är närmare utredd angående
kostnaden för ett fortgående på den beträdda vägen och fråga icke
heller nu är att gå vidare, har jag ansett mig icke kunna tillstyrka
motionen. Vigten ligger nu endast på att ieke afklippa frågan. Det
är detta friherre von Krsemer och jag sjelf velat undvika. Vi hafva
sökt att genom motiveringen icke stänga dörren för främjande en
annan gång af en så vigtig sak.
Grefve Sparre: Jag ber att få fästa uppmärksamhet derpå, att
här endast afses motiveringen till ett afstyrkande af en enskild mo¬
tion. Om Kammaren, såsom jag hoppas, vill bifalla, hvad Utskottet
i klämmen hemstält, är derigenom hela frågan förfallen och ingen
skrifvelse kan komma i fråga, då här endast föreligger en enskild
motion. Jag hemställer derföre, om det i denna fråga kan vara skäl
att tala om motiveringen. Utskottets motivering innehåller icke annat
än ett uttalande, att det i afseende på dessa två län icke kan vara
lämpligt att nu vidtaga någon undautagsåtgärd och derom tror jag,
att Kammaren kan vara ense med Utskottet.
Första Kammarens Prat. 1886. N:o 10.
Ifrågasatt
anslag till
ekonomiska
häradskartor
öfver Skara¬
borgs och
Vermlands
län.
(Forts.)
3
N:o 10.
34
Lördagen den 27 Februari.
Andag till
befrämjande
i allmänhet
af dela slöj¬
derna, dels
handel och
sjöfart.
Sedan öfverläggningen angående förevarande moment förklarats här¬
med slutad, yttrade Herr Grefven och Talmannen, att i afseende derå
yrkats dels bifall till Utskottets hemställan, dels ock, af Friherre von
Krcemer, att Kammaren, med underkännande af Utskottets motivering
beträffande den i ämnet väckta motionen och med godkännande af den
motivering, som intagits i den af honom och Friherre von Essen mot
denna punkt afgifna reservation, skulle gilla det slut, hvartill Utskottet
i samma moment kommit.
Härefter gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och förkla¬
rades propositionen på bifall till Utskottets hemställan vara med öfver¬
vägande ja besvarad.
Herr Grefven och Talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats
till sammanträdets fortsättande kl. 7 e. in.
8—13 punkterna.
Biföllos.
lå punkten mom. a).
Herr Statsrådet Friherre Tamm: De anslag, som af Riksdagen
äro anvisade till befrämjande af jordbruk, handel och näringar, inne¬
hålla, såsom Kammaren nogsamt har sig bekant, en hel grupp anslag,
sammanförda under ett reservationsanslag, för hvars belopp Stats¬
utskottet bär har redogjort. Samma förhållande gäller med afseende på
de anslag, som under den stora gruppen äro lemnade till befrämjande
i allmänhet af slöjderna. I detta belopp, som stiger till 40,500 kro¬
nor, ligga de för särskilda ändamål anvisade anslag, hvilka utgöra en¬
ligt den af Stats-Utskottet lemnade utredningen, dels ett anslag till
manufakturernas befrämjande 10,500 kronor, dels till befrämjande af
husslöjden 10,000 kronor, till reseunderstöd åt arbetare för deras för-
kofrande i sina yrken 12,000 kronor, ett anslag på 1,500 kronor till
slöjdexpositionernas befrämjande, samt slutligen ett på 650 kronor, som
äro anvisade för linneväfnadsindustrien. Här bör anmärkas, att i Stats¬
utskottets uppgift äro för husslöjdens befrämjande endast upptagna
9,000 kronor, men detta beror på ett fel, icke hos Stats-Utskottet,
utan i Statskontorets liggare, der anslaget är origtigt upptaget till
9,000 kronor, ehuru det i sjelfva verket är 10,000 kronor. Genom
dessa anslags natur af ett sammanförd t reservationsanslag är till Kong].
Maj:ts förfogande lemnadt att af besparingarne på dessa anslag an¬
vända de medel, som behöfvas för samtliga inom hela gruppen före¬
kommande behof. Detta är bestämdt genom en skrifvelse af 1840—41
års Riksdag och har flera gånger varit ytterligare betonadt, särskild!
i Stats-Utskottets utlåtande öfver 6:e hufvudtiteln vid 1885 års riks¬
dag, hvilket utlåtande Diet af Riksdagen godkändt. Der framhöll Stats-
Utskottet obehöfligheten af att öka anslaget till husslöjdens befräm¬
jande just på den grund, att Kongl. Maj:t är berättigad att af be¬
sparingarna med full frihet använda hvad som behöfves inom den
Lördagen den 27 Februari.
35
N:o 10.
grupp, som är i fråga, äfven om besparingen uppkommit på eu post
och användes för eu annan. En något mera vidsträckt frihet för
Kongl. Maj:t förordades vid 1875 års riksdag af dåvarande civilmini¬
stern, när han till det statsrådsprotokoll, som åtföljde den Kongl. pro¬
positionen, anförde, huru som han till husslöjdens befrämjande ämnade
begagna hvad som för året icke vore behöfiigt till manufakturernas
befrämjande, och äfven detta blef af Riksdagen lemnadt utan gensaga.
Ku har till följd af denna Kongl. Maj:ts rätt det också ansetts mindre
nödvändigt att särskildt bestämma, huruvida ett för året utgående be¬
lopp skulle anvisas på årsanslaget eller på de från föregående år sam¬
lade besparingarna. Stats-Utskottet har också grundat sitt afslag på
den Kongl. propositionen dermed, att så stora besparingar hafva upp¬
kommit. Jag skall tillåta mig visa, att besparingarne verkligen icke
varit så stora, som de Stats-Utskottet i sin tabell här har uppgifvit.
Så t. ex. uppgifves att i medeltal besparingen på anslaget till slöj¬
derna uppgår till 14,848 kronor 48 öre, men från detta belopp böra
rätteligen afräknas 7,600 kronor, livilka Kongl. Maj:t årligen under
flera år anvisat på besparingarna till slöjderna, och således har i
sjelfva verket icke så stor besparing uppkommit, som Stats-Utskottet
beräknat, hvilket är nödvändigt att fasthålla, när man skall beräkna
de behof, som skola fyllas med de särskilda anslagen. Det är icke
min mening att härmed saga, att Stats-Utskottet har begått något fel
i sina beräkningar. Jag är i tillfälle att lemna upplysning om, hvar¬
till dessa 7,600 kronor användas, nemligen just till slöjderna. Deraf
lemnas till Palmgrenska skolan 5,000 kronor, till Teknisk Tidskrift
1,600 kronor och till Svenska Slöjdföreningen för utgifvande af upp¬
satser 1,000 kronor.
Ku har Kongl. Maj:t till denna Riksdag begärt icke någon för¬
höjning af anslaget utan endast den förändring, att 10,000 kronor,
som hittills varit på extra stat anvisade för husditens befrämjande,
måtte öfverdyttas på ordinarie stat, och styrkt att behof af ökadt an¬
slag förefinnes, men på samma gång påvisat att genom besparingarnes
användande finnes tillfälle att fullgöra hvad som behöfves utan att an¬
slaget ökas. Af anslagen till husslöjden, tillsammans 20,000 kronor,
finnas årligen anvisade 2,000 kronor till aflöning åt undervisare i slöjd,
och dä återstå 18,000 kronor till hushållningssällskapen, att användas
till husslöjdens befrämjande. Detta belopp är icke tillräckligt, ty an¬
språken från hushållningssällskapen äro vida större. Så äro för 1886
framställningar inkomna till Kongl. Maj:t om beviljande af tillsammans
25,000 kronor och dessutom från ett hushållningssällskap, som icke
uppgifvit något visst belopp, utan begär att få så mycket som möjligt.
Således torde dermed vara visadt, att behof af ökadt anslag för hus¬
slöjdens befrämjande verkligen förefinnes, och då man vänder sig till
hela denna grupp, hvarom nu är fråga, så visar sig på samma sätt,
att äfven anslaget till arbetares resor icke är tillräckligt, ty då dylika
understöd vanligen anvisas med 400 och högst 500 kronor för hvar
och en, så hafva högst 30 arbetare om året kunnat komma i åtnju¬
tande af rese-understöd, under det att ansökningar inkomma från 140
å 160 personer hvarje år. Ku har Utskottet på denna Kongl. Maj:ts
Anslå;7 till
befrämjande
i allmänhet
af dels slöj¬
derna, dels
handel och
sjöfart.
• (Forts.)
N:o 10.
36
Lördagen den 27 Februari.
Anslag till
befrämjande
i allmänhet
af dels slöj¬
derna, dels
handel och
sjöfart.
I Forts.)
begäran om en öfverflyttning af det extra anslaget på 10,000 kronor
till ordinarie stat svarat: "det anse vi icke behöfvas, emedan besparin-
garne stå till Kongl. Maj:ts disposition, vi bevilja icke alls någon ök¬
ning utan minska i stället anslaget med 10,000 kronor“, och i farten
att minska har Utskottet äfven sökt nedsätta ett anslag, som kommer
strax härefter, med 10,000 kronor. Jag tror, att när man ser, huru
stora belopp hafva beliöft användas på besparingarne, skall man finna,
att Stats-Utskottet har saknat skäl att göra en sådan minskning i hvad
som redan förut har visat sig vara erforderligt, och det så myckef mera
som, enligt hvad Utskottet påvisat, utan att göra någon anmärkning mot
det sätt, hvarpå besparingarne användts, dessa hafva nedgått från att
år 1880 vara 256,196 kronor till endast 64,000 kronor. Det finnes så¬
ledes efter mitt förmenande fullt skäl för att bifalla hvad Kongl. Maj:t
i ärendet föreslagit.
Hvad nu särskild t angår det senare anslaget, nemligen det till be¬
främjande i allmänhet af handel och sjöfart, så eftersom två reser¬
vanter inom Stats-Utskottet hafva i denna punkt infört ett vilkor om
detta anslags nedsättande och det derför kan blifva tal derom nu, ber
jag få nämna, att icke heller detta anslag varit till hela sitt belopp
anvisadt, emedan tillgång funnits på handels- och sjöfartsfonden till
bestridande af de behof, som förefunnits, under det att besparingarne
på detta anslag hafva visat sig erforderliga att fylla behofvet inom
öfriga delar af samma grupp.
Jag öfverlemnar till Kammarens klokhet att sjelf afgöra, huru¬
vida det med anledning deraf, att dessa anslag icke till fullo utgått,
kan vara skäl att göra den nedsättning, som Stats-Utskottet föreslagit.
Det lär kunna gå för sig till en tid att reda sig med det mindre be¬
loppet, så länge nemligen medel kunna tagas från handels- och sjö¬
fartsfonden och under full förvissning att Riksdagen, när Kongl. Maj:t
anmäler behof af ökade medel, äfven är villig att höja anslaget till
befrämjande af handel och sjöfart.
Friherre von Esse n, Fre drik: Då jag tagit mig friheten reservera
mig vid denna punkt med käntydan på hvilket beslut kan komma att
fattas vid 15:de punkten, så tillåter jag mig hemställa, att 15:de punk¬
ten måtte få behandlas i sammanhang med 14:de punkten mom. a.
Härtill lemnade Kammaren, på gjord proposition, sitt bifall.
Friherre von Essen, Fredrik: Herr Statsrådet Friherre Tamm
har så fullständigt redogjort för förhållandet med afseende på de an¬
slag, som nu äro föremål för behandling, att jag icke anser mig böra
deröfver göra någon vidare utveckling. Jag vill endast för Kamma¬
ren redogöra för skälen, hvarför jag tagit mig friheten reservera mig
mot det förslag, hvartill Stats-Utskottet kommit. Jag anser i likhet
med Friherre Tamm, att det belopp, som af Kongl. Maj:t ansetts
vara behöfligt för höjande af anslaget till husslöjdens befrämjande,
hvilket belopp nu utgår såsom anslag på extra stat, bör af Riksdagen
beviljas på ordinarie stat, oaktadt det visat sig, att åtskilliga bespa¬
ringar uppstått på flera af de anslag, som tillhöra samma grupp som
Lördagen den 27 Februari.
37
N:o 10.
detta anslag till husslöjden, ty, såsom Statsrådet Friherre Tamm nyss vi¬
sade och såsom af flere till Stats-Utskottet lemuade handlingar tydligen
framgår, hafva ganska betydliga belopp tillskjutits för samma ändamål
af den besparingsfond, som står till Kongl. Maj:ts disposition, och hvil¬
ken Kongl Maj:t enligt Riksdagens beslut är berättigad att använda till
fyllande af behof, likartade med dem, hvartill anslaget afsetts. Då
sålunda flera af dessa anslag icke användas uteslutande till sina ända¬
mål, utan besparingar på desamma blifvit gjorda och i stället medel
till de behof, som ansetts böra främjas, tagits från besparingsfonden,
kan man väl dock säga, att det varit rigtigare, att anslagen hade an-
vändts till sitt fulla belopp, derest Kongl. Maj:t deraf hade velat göra
bruk. Detta är hvad som rör de anslag, som nu föreligga till be¬
handling under den gemensamma benämningen anslag till befrämjande
i allmänhet af slöjderna.
I 15:de punkten af Utskottets utlåtande behandlas anslagen till
befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart. På detta anslag före¬
kommer en besparing uppgående i medeltal till 18,525 kronor årligen.
Anslaget utgör 21,500 kronor. Der förefinnes således verkligen en
bestämd anledning att föreslå en nedsättning, hvilket också Stats-
Utskottet gjort. Utskottet har inskränkt sig till att föreslå nedsätt-
ningen till endast 10,500 kronor, emedan det blifvit Utskottet med-
deladt, att det tinnes behof, som icke förut förekommit, men hvilka
böra af detta anslag tillfredsställas och till hvilka Kongl. Maj:t redan
anvisat medel. Deribland är ett större anslag å 5,000 kronor till eu
ny upplaga af en kommersiel signalbok. Med anledning häraf har jag,
såsom jag i min reservation framhållit, trott det vara skäl att föreslå,
att på detta anslag göres en nedsättning af 10,000 kronor, hvilka skulle
användas till att fylla det af Kongl. Maj:t anmälda behof, som
behandlats under föregående punkt, och hvartill förut användts ett
extra anslag på 10,000 kronor. Resultatet blefve således, att det
ordinarie anslaget i dess helhet till denna grupp komme att utgöra
samma belopp som hittills, under det att det extra anslaget blefve
obehöfligt.
Min reservation skiljer sig från Stats-Utskottets förslag deri, att
Stats-Utskottet velat göra eu nedsättning af 10,000 kronor äfven i an¬
slaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna, mot hvilket vi leda¬
möter från Första Kammaren i allmänhet velat reservera oss på de
skäl, som af Statsrådet Friherre Tamm framstälts.
Jag anhåller således om proposition å bifall till min reservation
vid denna punkt, hvilken lyder sålunda:
att det under denna anslagstitel på ordinarie stat särskildt till
befrämjande af husslöjden uppförda belopp, 10,000 kronor, må med
10,000 kronor till 20,000 kronor förhöjas, dock under vilkor att mot¬
svarande nedsättning i anslaget till befrämjande i allmänhet af handel
och sjöfart må af Riksdagen beslutas.
Herr Grefven och Talmannen yttrade, att, som Kammaren på
Friherre von Essens förslag, beslutit, att 15 punkten i förevarande ut-
Arnlag till
befrämjande
i allmänhet
af dels slöj¬
derna. dels
handel och
sjöfart.
(Forts.)
N:o 10.
38
Lördagen den 27 Februari.
Anslag till
befrämjande
i allmänhet
af dels slöj¬
derna, dels
handel och
sjöfart.
(Forts.)
låtande finge behandlas i sammanhang med 14 punkten mom. a), 15
punkten nu komme att uppläsas.
Härpå upplästes
15 punkten.
Friherre Klinckowström: Jag kan icke underlåta att vid denna
punkt begära ordet för att varmt hembära Stats-Utskottets majoritet
min tacksamhet för att i denna fråga en verklig på sak gående ut¬
redning en gång har egt rum, hvilkens resultat har visat att, utan
att statens ändamål med dessa anslag kommer att försummas, en be¬
sparing af 10,000 kronor dock mycket väl kan ega rum. Det är,
om jag så får uttrycka mig, morgonrodnaden till en ny dag i vår stats¬
reglering, hvilken troligtvis af eu stor del af landet skall helsas med
mycken glädje.
Denna utredning är så fullständig, att jag dertill icke har något
annat att lägga, än att jag lifligt önskar bifall till Stats-Utskottets
förslag i denna 14:de punkt och äfven bifall till den 15:de punkten.
Jag vet visserligen, att i denna Kammare komma Stats-Utskottets för¬
slag i dessa båda punkter icke att vinna gehör och jag skall visst
icke besvära Kammaren med begäran om votering, men jag är fullt
viss derom, att när vi en gång i dessa båda punkter komma till den
gemensamma voteringen, så kommer Kammaren att blifva i minoriteten.
Friherre von Essen, Fredrik: Då Kammaren tillåtit, att båda
punkterna få föredragas i ett sammanhang, så torde jag äfven få anhålla,
att Herr Talmannen ville göra proposition å bifall till den 15:de punk¬
ten i enlighet med min reservation, som lyder:
att, under vilkor att i förestående punkt föreslagna förhöjning af
10,000 kronor till det under anslagstiteln befrämjande i allmänhet af
slöjderna förekommande särskilda anslaget till husslöjdens befrämjande
varder af Riksdagen bifallen, anslaget till befrämjande i allmänhet af
handel och sjöfart må med samma belopp 10,000 kronor nedsättas
från 21,500 till 11,500 kronor.
Herr ('asparsson: Vid förra riksdagen förekom en fråga om
nedsättning af ett ordinarie anslag. Summan var icke större än, 5,000
kronor. Jag hade inom Utskottet reserverat mig mot denna nedsätt¬
ning och tog mig friheten att äfven i Kammaren uppträda deremot.
Man svarade då, att nedsättniogen betydde ingenting, och den bifölls.
Jag yttrade då, att om Kammaren godkände denna uppfattning, vore
det säkert, att Andra Kammaren skulle veta draga konseqvenserna
deraf och att det komme att gå med snabba steg utför det lutande
planet. Förra året var det fråga om 5,000 kronor, nu gäller det 10,000
kronor. Jag trodde icke, att jag så snart skulle blifva sannspådd.
Min ställning inom Utskottet till denna fråga var, att man skulle
både bibehålla det nuvarande ordinarie anslaget och äfven fortfarande
låta de 10,000 kronorna qvarstå på extra stat, men derjemte hos Kongl.
39
N:o !0
Lördagen den 27 Februari.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville till en kommande Riksdag göra
den framställning om den minskning af det ordinarie anslaget, hvar¬
till en närmare utredning kunde föranleda. Derför kunde jag icke
medverka till det slut, hvartill Utskottet kommit.
Då emellertid Friherre von Essen nu framstält ett annat förslag
till lösning af frågan, och från statsrådsbänken icke gjorts några be¬
stämda protester deremot, så kan jag förena mig deri, men gör det
icke utan betänkligheter mot detta sätt att vid uppgörande af stats-
regleringen tumma på de ordinarie anslagen.
Herr Man hell: Äfven jag ber att till Stats-Utskottet eller åt¬
minstone dem af Utskottets ledamöter af denna Kammare, hvilka an¬
slutit sig till majoritetens mening, få framföra min tillfredsställelse
och erkänsla, för det Utskottet behagat, utan särskild påtryckning från
enskilda motionärer, försöka åstadkomma den inskränkning och bespa¬
ring i statsanslagen, som är i grundlagen påpekad.
Men Stats-Utskottet har derjemte uttalat en vigtig grundsats,
som jag äfven är mycket tacksam för, nemligen att statsutgifterna
höra, såvidt möjligt, bestridas med anslag, men icke med inkomster
från fonder, vare sig särskilt anvisade eller sådana, som uppkom¬
mit genom besparingar på allt för stora anslag.
Om någonsin denna grundsats har varit tillämplig, så synes det
vara i detta fall. Här hafva, enligt Stats-Utskottets vackra utredning,
tydligen på den grupp af anslag, som nu är i fråga, uppstått en mängd
besparingar, hvilka tillsammans gjort ett ganska ansenligt belopp; och
från dessa besparingar har regeringen utan Riksdagens vetskap kun¬
nat taga medel till diverse ändamål, till hvilka Riksdagen icke gifvit
anslag. Det är samma förhållande med den här i fråga varande fonden,
som med kassorna och fonderna under Landtförsvarsdepartementet, om
hvilka jag under remissdebatten tog mig friheten att orda, och öfver
hvilka Riksdagen ej heller har någon dispositionsrätt, knappast någon
kontroll.
Visserligen har Stats-Utskottet vid anslagsnedsättningen gått till¬
väga med en försigtighet, som kan tyckas något för stor, när man ser,
huru betydliga öfverskotten äro; men grundsatsen är dock erkänd och
en början gjord i den retning, som jag anser vara den rätta.
Skilnaden mellan Utskottets förslag och reservanternas tyckes
hufvudsakligen vara den, att båda visserligen afstyrkt det nya anslag,
som Kongl. Maj:t begärt, äfvensom båda anvisat samma summas er¬
hållande genom en öfverflyttning från ett ^anslag till ett annat, fastän
denna skett på olika sätt, men att Utskottet ytterligare tillstyrkt en
verklig besparing af 10,000 kronor. Och det är särskildt denna,
som jag vill tillstyrka och till hvilken jag, i likhet med Friherre
Klinckowström, hoppas att Andra Kammaren skall gifva sitt bifall,
hvarigenom den möjligtvis vid gemensam votering har utsigt att blifva
genomförd.
På grund häraf ber jag att få yrka bifall till Stats-Utskottets
förslag i så väl 14:de som 15:de punkten.
Anslag till
befrämjande
i allmänhet
af dels slöj¬
derna dels
handel och
sjöfart.
(Forts.)
N:o 10.
40
Lördagen den 2 7 Februari
Anslag till
befrämjande
i allmänhet
af dels slöj¬
derna, dels
handel och
sjöfart.
(Forts.)
Herr Törnebladh: Uet har bär blifvit nämndt, att man skulle
vara tack skyldig de ledamöter af Kammaren, som bidragit till Ståts-
Utskottets majoritets beslut i denna fråga. Jag ber då få upplysa,
att detta beslut fattades inom Utskottet med 12 röster mot 10, och
10 finnas antecknade såsom reservanter.
Vidare ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att då Stats¬
utskottet sin pligt likmätigt föreslagit nedsättning af ett anslag, så
har detta samstämmigt skett på ett anslag, der besparingar så stora
som 18,500 kronor hafva gjorts under flera års tid, oaktadt sjelfva
anslaget ej är större än 21,500 kronor. Det är naturligtvis eu fullt
befogad nedsättning. Skälen till att besparingarna kunnat göras
hafva redan från statsrådsbänken blifvit utvecklade.
Om denna Kammares ledamöter i Stats-Utskottet hafva känt sig
något ovissa och tveksamma om att ingå på en nedsättning af 10,000
kronor å anslaget i den 14:de punkten, så må det väl icke synas un¬
derligt, då detta anslag är så omfattande och afsedt att främja så
olika och i allo så vigtiga syften, att man i vis§a fall har mycket svårt
att uppdraga en bestämd skilnad mellan de olika anslagsbehof, som
äro inom denna grupp sammanstälda, och då det vidare måste vara
eu naturlig följd af slöjdens och manufakturernas allt större utveck¬
ling och allt större kraf, att om ett anslag, som blifvit gifvet för icke
allt för lång tid tillbaka, kan räcka till, man bör vara tacksam der¬
för. När det är fråga om något så vigtigt, som befrämjande af hus¬
slöjden och manufakturerna, så förefaller det mig, som om rätta tid¬
punkten nu icke vore inne, att göra de besparingar, hvilka böra ifråga¬
komma i budgeten, just inom dessa anslag, utan att det då hellre
borde ske på andra fält, helst som det visat sig, att behofven här
måst fyllas genom anlitande af besparingar, under det regeringen va¬
rit oförhindrad att till vissa bestämda eller åtminstone mera allmänt
angifna syften taga hvad som behöfdes, i hvilket afseende jag ber att
få erinra, attå slutet af 2,3:e sidan i betänkandet finnes upptagenen
återstod till Kongl. Maj:ts disposition af 5,850 kronor, efter afdrag af
1,000 kronor, hvarjemte för manufakturernas befrämjande är upptaget
ett belopp af 10,500 kronor. Om Kammaren tänker efter, hvad detta
uttryck “manufakturernas befrämjande" vill säga, så föreställer jag
mig, att ganska mycket befinnes kunna inrymmas under det anslaget,,
och kanske vida mer, än som här tagits ur besparingarna. Under
manufakturernas befrämjande kunna tvdligtvis ganska många anslags¬
behof innefattas, och det vore väl en fullt befogad varsamhet att icke
minska på ett anslag, som kan så val användas, och på hvilket så
många berättigade anspråk just i vår tid framställas och alltjemt
komma att framställas. Det förefaller mig alltså, för att i korthet sam¬
manfatta hvad jag sagt som om den besparing, man här sökt att åstad¬
komma genom en nedsättning af det bestämda anslaget, borde hellre om
möjligt sökas på annat håll, än på denna grupp. Med anledning deraf
tillåter jag mig att yrka bifall till Herr Friherre von Essens förslag
fullt förvissad om, att det kan möjligen hafva chancer äfven vid den
högre rätt, till hvilken en och annan här i Kammaren har vädjat.
Lördagen den 27 Februari.
41
N:o 10.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade Herr Grefven och Tal- Anslag till
mannen, att i afseende på 14 punkten mom. a) och 15 punkten, yr-
käfs dels bifall till hvad Utskottet hemstält, dels ock, af Friherre von af dds slöj_
Essen, att Kammaren skulle bifalla hvad han och Herr Fosser yrkat derna, dels
i deras emot förevarande delar af utlåtandet afgifna reservation, eller ■.handel och
vid punkten 14:o mom. a): ('Forts')
att det under denna anslagstitel på ordinarie stat särskild! till v ’’
befrämjande af husslöjden uppförda belopp 10,000 kronor må med
10,000 kronor till 20,000 kronor förhöjas, dock under vilkor, att mot¬
svarande nedsättning i anslaget till befrämjande i allmänhet af han¬
del och sjöfart må af Riksdagen beslutas;
och vid punkten 15-.o:
att, under vilkor att i förestående punkt föreslagna förhöjning af
10,000 kronor till det under anslagstitelns befrämjande i allmänhet af
slöjderna förekommande särskilda anslaget till husslöjdens befrämjande
varder af Riksdagen bifallen, anslaget till befrämjande i allmänhet af
handel och sjöfart må med samma belopp 10,000 kronor nedsättas
från 21,500 kronor till 11,500 kronor.
Härefter gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och förkla¬
rades propositionen på bifall till Friherre von Essens yrkande vara
med öfvervägande ja besvarad.
14 punkten mom. b.
Bifölls.
16—22 punkterna.
Biföllos.
23 punkten.
Herr Statsrådet von Krusenstjerna: Sedan Kongl. Maj:ts propo-
sition afgafs, har kronofogden i andra fögderiet af Upsala län blifvit ^fögderi™
utnämnd till landskamrerare. Den förut beslutade sammanslagningen tjänster inom
af andra och tredje fögderierna kan alltså träda i verkställighet och Jemtlands
den lediga kronofogdelönen användas till det nyinrättade fögderiet lån-
inom Jemtlands län. Vid sådant förhållande kan förevarande anslag
nedsättas med 4,300 kronor eller till 2,500 kronor.
Grefve Sparre: På grund af de upplysningar, som Herr Stats¬
rådet och Chefen för Civildepartementet meddelat, hemställer jag, att
Kammaren måtte på det sätt bifalla Utskottets hemställan i denna
punkt, att af det föreslagna beloppet 6,800 kronor beviljas nu erfor¬
derliga 2,500 kronor.
N:o 10.
42
Lördagen den 27 Februari,
Efter härmed slutad öfverläggning bifölls Utskottets förevarande
hemställan med den ändring, att beloppet 6,800 kronor nedsattes till
2,500 kronor.
54 och 25 punkterna.
Bi föllos.
26 punkten.
Anslag till en Herr Statsrådet Friherre Tamm: Af den Kongl. propositionen torde
^nébygqnad' ^ammaren hafva funnit, att från Ultuna landtbruksinstitut framställ-
vid Ultuna ningar blifvit gjorda om åtskilliga anslag till för institutet behöfliga
landtbrulis- ändamål. Kong!. Maj:t har emellertid icke till Riksdagen framstält
institut, begäran om några andra sådana anslag, än detta till ett laboratorium
vid Ultuna landtbruksinstitut. Frågan härom har nu länge stått på
dagordningen och framställningar i sådant syfte hafva af institutets
styrelse blifvit gjorda åtskilliga år efter hvarandra. Dessutom hafva
dessa framställningar blifvit af Landtbruksakademins förvaltnings-
komité förordade och af statsrevisorerne förlidet år med särskildt
eftertryck framhållna. Nu har Kongl. Maj:t på grund af ett särskildt
uppgjordt förslag begärt till ändamålet 32,000 kronor. Stats-Utskottet,
som erkänt behofvet, har nedsatt beloppet med icke mindre än 7,000
kronor, eller till 25,000 kronor, och såsom skäl derför anfört, dels att
några förenklingar skulle kunna vidtagas, dels ock att institutet sjelf
skulle kunna vara i tillfälle att med egna dragare besörja större delen
af körslorna, och dels slutligen, att prisen på alla prestationer hafva
så betydligt minskats, sedan kostnadsförslaget år 1879 uppgjordes.
Med anledning af detta Stats-Utskottets utlåtande har man sökt göra
sig reda för, huruvida och till hvad belopp en nedsättning skulle kunna
åstadkommas, och vid den ytterligare granskning, som till utrönande
häraf blifvit verkstäld, har befunnits, att cirka 28,000 kronor skulle
kunna vara tillräckliga för att få laboratoriet, väl icke så tillfreds¬
ställande som ursprungligen varit afsedt, men dock för sitt ändamål
användbart. Huru Utskottet kommit till ett så lågt belopp, som
2o,000 kronor, derom har Utskottet icke lemnat någon upplysning,
och då det icke anfört någon utredning till stöd för sin åsigt, eller
ens påvisat, af hvilken sakkunnig person denna beräkning blifvit verk¬
stäld, så måste jag anse det vara rigtigt, att behålla det äskade an¬
slaget vid den summa, till hvilken två sakkunnige personer på skilda
håll kommit. Jag vet icke, hvilka byggnadskunnige personer kunna
finnas inom Utskottet, men till dess det visats, på hvilken auktoritet
den gjorda nedsättningen blifvit stödd, vågar jag tro, att den utred¬
ning, som förut blifvit lemnad, är rigtig och det är gifvet, att när
ett anslag på 25,000 kronor är otillräckligt, så kan regeringen icke
stillatigande acceptera detta mindre belopp. Då Utskottet säger sig
komma till en betydlig nedsättning derigenom, att institutet sjelf kan
bestrida större delen af körslorna, så ber jag få nämna, att den be¬
sparing, som härigenom vinnes, icke lärer kunna uppgå till något syn-
43
N:o 10.
Lördagen den 27 Februari.
nerligt stort belopp. Den beräknade kostnaden för körslorna ingår i
det för diverse kostnader uppgiga beloppet, något öfverstigande 1,800 ^ubyggnucl
kronor, och då körslorna upptaga endast en ringa del deraf, så, kan 'ijuUna
besparingen icke blifva stor. Hvad beträffar antagandet, att institutet landtbrulcx-
sjeif skulle kunna bestrida hvad som komme att fattas, ifall Riks- *2****“*-
dagen besluter den föreslagna nedsättningen, så torde Kammaren väl ■’
finna, att något sådant icke är att vänta, ty nog lärer väl Ultuna
landtbruksinstitut lida af det nuvarande betrycket inom jordbruket
lika mycket som andra jordbrukare, och således institutets tillgångar
för närvarande vara ganska obetydliga. De kunna för (ifrigt knappast
användas till ett sådant ändamål, och Kongl. Maj it kan icke heller
.använda några besparingar att fylla bristen, när det gäller ett af
Riksdagen pröfvadt behof. Jag hemställer, att om Kammaren icke
vill bevilja det äskade beloppet 32,000 kronor, den åtminstone icke
måtte nedsätta det mer, än till 28,000 kronor, och anhåller jag, såsom
ledamot af Kammaren, om poposition på följande hemställan, att Riks¬
dagen må till uppförande af ny byggnad för laboratoriet vid Ultuna
landtbruksinstitut på extra stat för år 1887 anvisa ett anslag af
.28,000 kronor.
Friherre von Essien, Fredrik: Då jag för Kammaren öppet
bekänner, att detta Stats-Utskottets förslag beror på en öfverenskom¬
melse inom Utskottet, så är jag viss på, att jag genast bereder eu
och annau talare ett angenämt tillfälle att säga, att sådana överens¬
kommelser icke böra ifrågakomma. Men många vigtiga anslag hafva
dock beviljats på grund af sådana överenskommelser. För min del
skulle jag icke varit emot att tillstyrka Riksdagen att bifalla det be¬
lopp, som kunde vara behöfligt, eller 28,000 kronor, men när man
då riskerade att icke få någonting alls, så öfverenskom man att ned¬
sätta beloppet till 25,000 kronor, hvilken nedsättning jag för öfrigt
icke anser omöjlig. Om man blott får gorå några ändringar i den
ursprungliga planen, så anser jag det möjligt att nedsatta kostnaderna
till detta belopp, och jag vill nu söka påpeka, huru jag kan göra ett
sådant påstående. Herr Statsrådet Tamm, som nyss yttrade sig, upp-
gaf bland annat, att i kostnadsförslaget ingår transportkostnaden till
en högst ringa del. Den förekommer i den punkt, som afser oförut¬
sedda ”utgifter, och kan icke der upptaga någon synnerligen stor summa.
Men transportkostnaden förekommer jemväl på andra ställen i kost¬
nadsförslaget. Så t. ex. ingår den äfven i den punkt, der fråga är
om murtegel och sand, hvilket blifvit upptaget till S.460 kronor, hvar¬
vid det dessutom beräknats till 92 kronor tusendel. De som hafva någon
erfarenhet om byggnadskostnad måste medgifva att denna post är
allt för högt beräknad. Jag skulle äfven kunna uppgifva andra siffror
i förslaget, som synas mycket höga. Men det kan lätt förklaras der¬
igenom, att kostnadsförslaget uppgjordes 1879. Man har nu genom¬
gått detta förslag och funnit, att åtskilliga nedsättningar deri borde
ske. Man gjorde derföre en probabilitetsberäkning för att tillse, om
icke någon nedsättning kunde ske. Man; genomgick förslaget och fann
då, att nedsättningar kunde ske, åtminstone intill 28,000 kronor, utan
N:o 10.
44
. Lördagen den 27 Februari.
riebyggnad
vid TJltuna
landtbruks -
institut.
(Forts.)
AZlldbSon- in ,näef ’n ,Som hel,f förändring i byggnadsplanen behöfde ifrågakomma.
Utskottet bär emellertid tillstyrkt Riksdagen att bevilja 25,000 kronor
med rättighet att i byggnadsplanen vidtaga sådana ändringar, genom
hvilka byggnadens ändamålsenlighet icke förminskades. Det finnes
mycket, som kan göra en byggnad billigare, utan att den derföre blir
mindre ändamålsenlig. ] det afsendet vill jag endast påpeka en sak,
som jag tror vara ganska enkel. (Talaren uppvisade härvid en rit¬
ning öfver den ifrågasätta byggnaden.) Vi se här en byggnad som är
ganska vacker — en del af byggnaden innehåller två våningar. Den
öfre våningen ar afsedd till bostad åt eu assistent och eu vaktmästare
och i otngt till inrymmande af materialier. Utan att man nu inom
utskottsafdelmngen har ingått i någon pröfning, i hvilka delar bespa-
ringar möjligen kunde ske i afseende å den yttre ornamenteringen,
?°Ck mojlge!i kan slce så bär man helt enkelt tänkt sig
nsn? satt i^UI?na taga bort överbyggnaden och i stället blott
bibehålla två gafvelrum på hvardera sidan, samt att gifva åt huset
en rektangulär form. Det blefve måhända mindre prydligt, men man
vunne derigenom eu ganska betydlig besparing. Jag skulle gerna för
min del önska att huset blefve så vackert, som förslaget afsett, men
nar man icke kan få det, hvarföre då icke taga, hvad man kan få.
,aij ?°S bfven tänkas, att andra förenklingar kunna göras om det
blir nödvändigt,
iPf1-j Ht Sbälet’ ocb JaS tillåter mig derföre föreslå Kammaren
att biträda Utskottets förslag, helst som jag tror det vara lämpligt
att gä hvarandra till mötes, sä att man icke behöfver anlita den ge¬
mensamma voteringen, hvilken i de flesta fäll misslyckas, då det gäller
att vinna bifall till ett större anslag. '
Jag tror alltså att klokheten bjuder, att man bifaller Utskottets
förslag, och då jag äfven anser det kunna försvaras, så anhåller iag
om proposition på bifall till detsamma.
.... ^err vice 1 almannen: Det är med ganska mycken tillfreds¬
ställelse, som den, hvilken intresserar sig för landtbruksundervisnin-
1 allmänhet och särskildt för Ultuna landtbruksinstitut, har sett
säval Kongl. Maj:ts proposition i detta afseende, som äfven att Stats¬
utskottet åtminstone i viss utsträckning bifallit densamma. Men jac¬
kan det oaktadt icke ställa mig till efterrättelse den varma uppma-
ning,. som den siste talaren stälde till Kammaren, att här honorera
dea .mo.m Utskottet träfiade öfverenskommelsen. Det har nemligen
bl!fvirt.visadt från ett håll, hvars tillförlitlighet icke kan ifrågasättas,
att for byggnadens fullbordande behöfvas 28,000 kronor. Man har
underkastat kostnadsförslaget eu ytterligare granskning och, ehuru
med någon uppoffring af ändamålsenligheten, lyckats nedbringa an-
slagsbeloppet från 32,000 till 28,000 kronor. Att oaktadt dessa upp¬
lysningar nedsatta detsamma än ytterligare, till 25,000 kronor och
?a sättet med vett och vilja anslå ett belopp, som icke är för
andamålet tillräckligt, kan jag icke vara med om, och jag hemtar så
mycket mera stöd för den åsigten, som mot de positiva uppgifterna
frän regeringen den ärade talare, som yttrade sig å Utskottets väg-
Lördagen den 27 Februari.
45
N:o 10.
nar, icke käft något annat, än ett ganska obestämdt förslag till ned-
sättningar, att framställa, om hvilket han till slut sade, att han icke
bestämdt visste, om det uppgick till 7,000 kronor, något hvari en
del af Kammarens ledamöter ock kunna instämma. Jag kan derföre
icke inse, hvarför Kammaren skulle bevilja mindre än som erfordras,
särskildt vid det anmärkta förhållandet, att det belopp, som kunde
komma att brista, icke kan af Kongl. Maj:t med tillgängliga medel
fyllas. Då det gäller ett vigtigt ändamål, då dessutom utsigten för
Ultuna landtbruksinstitut att kunna tillskjuta hvad som fattas, måste
vara ganska ringa och då dertill kommer, att förslag blifvit väckt,
att skilja jordbruket från undervisningen, och att följaktligen, sedan
ett sådant beslut trädt i verket, hvilket visserligen icke kan gälla
detta år, något bidrag för ett undervisningsändamål från jordbruket
icke är att påräkna; så kan jag, under sådana förhållanden, icke anse
det lämpligt att nedsätta beloppet under hvad här blifvit föreslaget
såsom för ändamålet oundgängligen nödigt, och yrkar således, att
det ifrågavarande anslaget måtte bestämmas till 28,000 kronor.
Herr Casparsson: När denna fråga debatterades inom Stats¬
utskottet, yttrade en ledamot från Andra Kammaren, som ville hafva
afslag på alltsammans: “huru skola vi i Andra Kammaren kunna för¬
svara denna nedsättning på 7,000 kronorJag svarade då, att i
Andra Kammaren är det nog lätt, men i Första Kammaren blir det
litet svårare, och jag kan icke försvara det på annat sätt, än att om
en behöfvande begär en viss summa för att komma på rediga fotter, och
man icke vill gifva hela anslaget, så nog är det bättre för honom att
få någon del deraf, än att helt och hållet blifva utan. Ställningen
var inom Utskottet sådan, att man icke borde sätta saken på sin
spets, och många hyste der den förhoppningen att om Riksdagen be¬
viljade 25,000 kronor, skulle Kongl. Maj:t kunna af befintliga bespa¬
ringar anvisa de felande 3,000 kronorna. Nu hafva vi hört, att svå¬
righeter möta i detta afseende, och dock tror jag, att det blir svårt
för institutet att med dessa 25,000 kronor utföra byggnaden. Jag
har begärt af den byggmästare, som uppgjort det första kostnads-
förslaget, eu uppgift om den nedsättning, hvartill man med anledning
af de förändrade arbets- och materialprisen nu skulle kunna komma,
och han har gifvit mig det utlåtandet, att han punkt för punkt har
genomgått kostnadsförslaget, som med undantag af tegelposterna, är
ganska lågt beräknadt, och detta hufvudsakligen med afseende å den
minskning i kostnad, som uppkommer derigenom, att institutetJkan
utföra en del körslor med egna dragare. Denna omständighet är så¬
ledes tagen i beräkning redan vid det första kostnadsförslagets upp¬
görande. Den nämnde byggmästaren sade sig hafva vid den förnyade
granskningen kommit till det resultatet, att man skulle kunna ned¬
sätta beloppet med 4,000 kronor, eller till 28,000 kronor. Jag an¬
såg mig skyldig att delgifva Stats-Utskottet dessa uppgifter, och jag
har ansett mig skyldig att nu äfven meddela Kammaren desamma.
Så stå verkligen sakerna för närvarande, att fullt sakkunnig person
Anslag till en
ny labora¬
toriebyggnad
vid Ultuna
landtbruks¬
institut.
(Forts.)
N:o 10. 46
Lördagen den 27 Februari.
Anslag till en anser, att 28,000 kronor är den lägsta summa, hvartill byggnaden
ny labora- un(}er nuvarande förhållanden kan utföras.
ningen af det uppgjorda kostnadsförslaget. Då jag har äran att vara
suppleant i Stats-Utskottet och väl får anses såsom byggnadskunnig,
skulle må hända någon kunna draga den slutsatsen, att den föreslagna
nedsättningen berodde på mig. Jag ber derföre att få upplysa, dels
att jag icke deltagit i detta ärendes behandling inom Utskottet, dels
ock att jag, hvarken offentligt eller enskildt, meddelat någon min åsigt
om vare sig byggnaden eller derför beräknad kostnad.
Herr Alrnén: För många år sedan var jag med om en besigt¬
ning af detta laboratorium och fann det då i ett bedröfligt skick; jag
vet derföre att en ny sådan byggnad länge varit af behofvet påkallad.
Af en ledamot af styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut har jag hört,
att en ny granskning af kostnadsförslaget visat, att byggnaden omöj¬
ligen kan uppföras för mindre än 28,000 kronor, och detta äfven om
nstitutet skulle bidraga med åtskilliga transporter.
Skola de af Stats-Utskottet uppstäda vilkor fullgöras, lärer man
väl icke, på sätt här ifrågasatts, kunna borttaga husets öfre våning
och ersätta den med några vindsrum, enär det för ett laboratorium
väl behöfiiga utrymmet å vinden derigenom minskas och huset för öf-
rigt blifver mindre ändamålsenligt.
Med den erfarenhet direktionen öfver Ultuna landtbruksinstitut
eger om vådan af institutets skuldsättning, fruktar jag att direktio¬
nen ej vågar begagna sig af det alldeles otillräckliga anslaget och att
ett bifall till Utskottets förslag derföre i verkligheten betyder det
samma som ett afslag, hvarföre jag yrkar, att anslaget må höjas till
28,000 kronor.
Herr B ex el 1: Med hänsyn till det prisfall på rudimaterie!-, ma-
terialier och arbete, som inträffat sedan 1879, anser jag, att 25,000
kronor mycket väl kunna vara tillräckliga, men när så många olika
åsigter äro i denna fråga framstälda, så yrkar jag afslag, till dess
frågan blifvit närmare utredd.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Herr Grofven
och Talmannen att i afseende på förevarande punkt yrkats dels bi¬
fall till Utskottets hemställan, dels af Friherre Tamm, att Kammaren
skulle på det sätt bifalla denna hemställan, att beloppet 25,000 kro¬
nor höjdes till 28,000 kronor, dels ock att Utskottets hemställan
skulle af Kammaren afslås.
Härefter gjorde Herr Grefven och Talmannen propositioner enligt
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på antagande af
Friherre Tamms förslag vara med öfvervägande ja besvarad.
toriebyggnad
vid Ultima
Ig vt c*.
annat, att han icke kände, hvilken byggnadskunnig person, som Ut-
(Forts.) skottet möjligen kunde haft att tillgå vid granskningen och nedsätt-
Herr Ceder berg: Herr Statsrådet Friherre Tamm yttrade bland
Lördagen den 27 Februari.
47
N:o 10.
Flere ledamöter begärde votering, i anledning hvaraf och sedan
såsom kontraproposition dervid antagits bifall till Utskottets hemställan,
uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande
lydelse:
Den, som på det sätt bifaller 26 punkten i Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 10, att anslagsbeloppet 25,000 kronor höjes till 28,000
kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles punkten oförändrad.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 34;
Nej — 54.
27—33 punkterna.
Biföllos.
34 punkten.
Grefve Strömfelt: Utskottets hemställan i denna punkt rör
visserligen egentligen en enskild motion, men denna åter berör en ripsfai)r^er_
mycket vigtig del af jernindustrien, nemligen rälstillverkningen, hvilken
under årtionden visat sig ej kunna arbeta sig fram här i landet.
Skälet härtill torde åtminstone till en del vara att söka deruti, att
hvarje ung industri har svårt att i sin början kunna tillverka ett
fabrikat till så lågt pris, som mera utvecklade industrier, hvilka under
en följd af år vunnit en större marknad. Utskottet synes hafva en
viss känsla för, att denna industri skulle kunna och borde återupp¬
tagas, i det Utskottet yttrar: “Det enda fullt verksamma sätt, hvar¬
igenom eu inhemsk industri för rälstillverkning skulle kunna främjas
och uppmuntras, vore enligt Utskottets tanke, om staten kunde för
sina jernvägar i större skala och mera jemnt begagna sig af i Sverige
tillverkade räler“. Jag vill minnas, att för några år sedan det var
mycket nära, att ett kontrakt skulle uppgöras mellan Styrelsen för
statens jernvägstrafik, hvilken under senare årtionden visat sig vilja, så
mycket den kunnat, understödja svenska industrien, och en större verk¬
stad, men om jag icke missminner mig, strandade uppgörelsen derpå,
att verkstaden, såsom vilkor, uppstälde garanti för fortsatt afsättning.
Jag förmodar, att sådan garanti icke kunde lemnas, derför att Styrel-
N:o 10.
48
Lördagen den 27 Februari.
Ifrågasatt
understöd å
rälsfabriker
(Forts.)
sen, såsom alla andra styrelser, kontrolleras af statens revisorer, kvilka
6 kunnat göra anmärkning deremot. Det blef emellertid ingenting af
med det ifrågasatta kontraktet.
Utskottet säger vidare: “i hvad mån detta, såsom af senaste
statsrevisorer blifvit antydt, kan ske utan nämnvärd förlust för stats¬
verket, lär svårligen nu böra blifva föremål för Utskottets utredning".
Ja val, men i detta ligger dock ett erkännande, att det vore synner¬
ligen väl, om svenska staten, d. v. s. trafikstyrelsen, ville och kunde
använda i Sverige tillverkade räler, likasom ock ett erkännande, att
frågan fortfarande är i behof af utredning. Då nu detta berör den
svenska jernindustrien och dess förmåga att arbeta eller dess. förmåga
att kunna sysselsätta arbetare, hvilka under de närvarande konjunk¬
turerna och på tillverkningens närvarande ståndpunkt kanske snart
blifva till en del utan arbete, så vågar jag hemställa, det Första
Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen, i skrifvelse till
Kongl. Maj:t skulle anhålla "att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfver¬
vägande, huruvida och i hvad mån eller på hvilket sätt staten bör
understödja en inhemsk rälsfabrikation samt så snart som möjligt till
Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill, efter verkstäld
utredning, förhållandena må kunna föranleda. “
Herr Törnebladh: Då Utskottet behandlade denna motion, ut¬
gick Utskottet från den åsigt, att dess verksamhet borde hålla sig inom
det omfång, som motionen anvisade, och Utskottet har derför anmärkt,
att den af motionären ifrågasatta utvägen för befrämjande af före¬
varande ändamål, enligt Utskottets tanke, icke kunde tillstyrkas. Här¬
för har Utskottet ock anfört skäl. Att deremot på något sätt opinera
i frågan vare sig åt det ena eller andra hållet, det torde väl icke
hafva legat inom Utskottets befogenhet och bestämdt icke inom dess
tid och förmåga, ty denna fråga är väl af den omfattning och vigt,
att den förtjenar att icke tagas såsom bihang till en enskild motion,
hvilken behandlas af Stats-Utskottet. Utskottet har derför skrifvit
sin motivering på det sätt, som här skett, nemligen att denna fråga
i hela sin omfattning icke hör till den föreliggande punkten, sådan den
af motionären framstälts, och jag föreställer mig, utan att på något
sätt inlåta mig på skälen för eller mot hvad den näst föregående
talaren yttrat — för min enskilda del skulle jag visserligen kunna
säga att jag vore snarare för rälsinköp från statens sida —, att Kamma¬
ren gjorde klokast uti att, lika med Utskottet, låta frågan stanna vid
dess naturliga gräns och icke nu utan föregående utredning fatta nå¬
got beslut i det afseendet, utan låta saken — som för närvarande är
en öppen fråga till följd af senaste statsrevisions hemställan, åt hvil¬
ken naturligen regeringen egnar all önsklig omtanke — stanna dervid
och icke, allra helst vid denna sena timme och i en relativt fåtaligt
besökt Kammare, framlägga något förslag till skrifvelse till Kongl.
Maj:t, hvilket ju alltid kan hafva sina konseqvenser med sig och der¬
för bör i alla händelser vara mycket moget öfvervägdt och öfvertänkt.
Bättre vore då att återremittera frågan till Stats-Utskottet, men jag
föreställer mig dock, att det vore klokast bifalla Utskottets hemställan,
Lördagen den 27 Februari.
49
N:o SO.
som ju icke går ut på annat än att afstyrka den af motionären före- Ifrågasatt■
slagna utväg till befrämjande af saken, och att det sedan skulle bero understöd
på de åtgärder, som regeringen kan komma att vidtaga, hvad afseende ”(Forts*) ^
saken i sin helhet kan vinna, eller huru den praktiskt må kunna ut¬
föras. Jag tillåter mig således, med stöd af livad jag yttrat, äfven¬
som af hvad Utskottet anfört i sin motivering, hemställa om bifall till
Utskottets utlåtande i denna punkt.
Grefve Strömfelt: Jag skall bedja att få ändra mitt yrkande så
till vida, att jag begär återremiss till Stats-Utskottet, ty det kan vara
skäl, att Utskottet får yttra sig rörande den tanke, jag nyss fram¬
kastade. Den siste ärade talaren önskade helst, att frågan skulle stanna
vid »dess naturliga gräns». Han menade väl dermed den gräns, der
den nu blifvit stäld. Härpå vill jag svara honom, att den stått vid
denna naturliga gräns i många år och icke kunnat komma deröfver.
Nu finnes det en möjlighet att den skalle komma ett steg öfver denna
gräns och derför yrkar jag återremiss i denna punkt.
Herr Casparsson: Jag har inom Utskottet ifrågasatt att få
motionen åter remitterad till afdelningen, för att bereda den ett väl¬
villigare mottagande, men som ingen förenade sig med mig om detta
yrkande, måste jag inskränka mig till den reservation, som jag afgifvit
vid denna punkt. Detta är anledningen, hvarför jag nu ber att få
säga några ord. Jag skall icke länge uppehålla Kammaren; när klockan
är nära 4, bör man icke länge tala om sådana saker som stålräler.
Utskottet säger här, att det enda fullt verksamma sätt, hvarigenom
en inhemsk rälstillverkning skulle kunna främjas, vore om staten kunde
för sina jern vägar i större skala och mera jemnt begagna sig af svenska
räler. Det finnes likvisst ett annat sätt och det vore att sätta skydds¬
tull på varan. Denna metod är använd i Amerika med mycket god
påföljd. År 1864, det första år då stålräler infördes från England
till Amerika, uppgick priset till 135 å 165 dollars per ton, men sedan
åsattes en skyddstull, den inhemska industrien qvicknade till, och
1867, då den inhemska fabrikationen kommit i gång, hade rälspriset
nedgått till 110 å 115 dollars per ton. 1870 hade det nedgått till
72 dollars. Detta år ingingo åtskilliga jernvägskompanier med en
petition till kongressen med anhållan om den då varande värdetullens
förbytande till en specifik: »emedan de såsom förbrukare af stålräler
och försändare af lifsmedel och materialier för de amerikanska fabri¬
kerna och deras talrika biträden och dugliga arbetare icke ville vara
beroende uteslutande af den utländska tillförseln». De ville hellre betala
de behöfiiga rälerna med 80 och till och med 100 dollars per ton, än
att, såsom år 1864 varit förhållandet, utsättas för äfventyret att få
betala i medeltal 148 dollars till den utländske tillverkaren. Detta
var uppfattningen i Nordamerika och jag tror den har visat sig ganska
lycklig.
Hvad nu Motala verkstad beträffar, har jag derifrån sökt och er¬
hållit en del upplysningar. Jag vill då först nämna, att verkstaden år
1883 verkligen var af jernvägsstyrelsen erbjuden att öfvertaga leve-
Första Kammarens Prat. 1886■ N:o 10. 4
N:o 10.
50
Lördagen den 27 Februari.
Ifrågasatt
understöd åi
rälsfabriker.
(Forts.)
ransen af räler, men anbudet gick på 7,000 ton, kvilket var mer än
: verkstaden kunde åtaga sig, och dertill skulle svar lemnas inom 14
dagar. Det förefaller egendomligt, huru man till en inhemsk verkstad
kan göra ett sådant erbjudande och begära svar inom 14 dagar. Verk¬
staden svarade ock, att det var omöjligt antaga erbjudandet. Men
detta förnyades. Den 14 Oktober 1885 aflat Styrelsen ett nytt anbud
om leverans af räler med begäran om svar före den 1 November, på
hvilken framställning verkstaden ej ansåg nödigt ingå i svaromål. Ja,
mine herrar, det är verkligen ett så högst egendomligt tillvägagående,
att saken val förtjenar att inom Riksdagen något uppmärksammas.
Åren 1879 till 1880 pågingo ock underhandlingar mellan jernvägs-
styrelsen och Motala verkstad om verkstadens öfvertagande af räls¬
leveransen under en följd af tre år. Verkstaden erbjöd sig då att
mottaga de förslitna jernvägsskenorna från statens jernvägar till ett
pris, vexlande efter det pris för tackjern, som kunde betingas på den
inhemska marknaden, samt leverera de nya rälerna till ett pris, som
skulle stå till tackjernspriset i förhållande af 2 till 5. Jernvägsstyrel-
sen ville hafva ett fixt pris af 2 kronor för de förslitna och 5 kronor
50 öre för de nya rälerna. Priset å de utländska rälerna från tyska
och engelska verkstäder hade under åren 1876—1880 varit 5,4 8 kronor
levererade vid sidan af fartyg i Göteborg. På dessa vilkor kunde
icke verkstaden ingå och dermed förföll hela saken. Meningen var
annars att i närheten af de stora grufvefälten i mellersta Sverige an¬
lägga en storartad verkstad för tillverkningen af räler, till hvilken då
skulle användas de skånska stenkolen, hvarigenom statens jernvägar
skulle hafva tillförts en trafikinkomst af omkring 300,000 kronor. Men
på den omständigheten att verkstaden icke kunde gå in på ett fixt
pris och att detta åter fordrades af jernvägsstyrelsen förföll hela saken,
och dermed uppkomsten af en ny svensk industri. Jag tror att frågan
verkligen har de dimensioner, att den förtjenar tagas i noggrannare
öfvervägande, än som hittills skett. Statsrevisorerna hafva uttalat sig
i denna syftning, en enskild motionär likaså och på grund af hvad
jag nu sagt samt med stöd af sakens egen beskaffenhet, tror jag att
en återremiss verkligen kunde förtjena understöd. Det är möjligt att
punkten icke återremitteras i Andra Kammaren, men i alla fall skulle
en sådan återremiss innebära eu opinionsyttring, i en syftning, som
jag anser högeligen önskvärd. Jag förenar mig derför om yrkande
på återremiss.
Herr B en nick: Jag tänker icke att i dag ingå i någon kontro¬
vers om den skyddspolitik, som af den föregående talaren blifvit för¬
ordad. Icke heller ämnar jag förorda några allmänna beslut derom
att staten alltid eller under normala förhållanden skall på ett eller
annat sätt underkasta sig uppoffringar för att tillgodose den ena eller
den andra industrigrenen. Men å andra sidan kan jag icke dölja för
mig, att under tider, då industrien är synnerligen tryckt, och då en
arbetslöshet, måhända svårare än den nuvarande, är att emotse, det
vore stridande hvarken mot hvad hittills af Riksdagen en och annan
gång iakttagits eller mot hvad för landet varit nyttigt, att staten
Lördagen den 27 Februari.
51
N:o 10.
under sådana förhållanden något mera sörjer för verksamheten inom
landet.
Herrarne behagade erinra sig att Riksdagen vid föregående till¬
fällen, då landets olika delar varit hemsökta af missväxt, stundom
gifvit anslag för åtskilliga allmänna arbeten, som under sådana tider
borde utföras, på det arbetskrafterna skulle få någon sysselsättning.
Men icke nog med att staten i sådant syfte gifvit anslag för utförande
af arbeten för dess egen räkning; den har derjemte af samma anled¬
ning beviljat anslag åt enskilda företag. Sålunda erinrar jag mig nu,
att åt Oscarshamns-Nässjö jernvägen anslogs en million kronor under
vilkor, att medlen just under det år, då arbetslöshet var rådande, upp¬
arbetades. Jag tror, att förhållandena nu gestalta sig så, att det icke
allenast vore med statens fördel förenligt, utan måhända också en be¬
rättigad omsorg från statens sida, att sådana arbeten, hvillca för deras
räkning ovilkorligen måste litet förr eller senare utföras, blefve verk¬
ställda nu, då arbetslöshet hotar, i stället att, såsom under vissa före¬
gående lika olyckliga perioder, exempelvis år 1867, egde rum, upp¬
skjuta eller till ett minimum inskränka dylika arbetens utförande. Ge¬
nom ett så beskaffadt uppskof under tryckta perioder beröfvar sig
staten fördelarne af billigare både materialkostnad och arbete, på sam¬
ma gång staten, genom uppskof till inträffade bättre konjunkturer,
kastar sig in i täflan med då rådande lifligare industri på andra om¬
råden. Det är denna erfarenhet, som icke gått förlorad för mig. Un¬
der de tryckta åren byggde vi våra jernvägar med en återhållsamhet
och en sparsamhet i afseende på årliga anslag, som ingalunda rätt¬
färdigades hvarken af statens egen finansiella ställning eller af hän¬
syn till arbetslösheten inom vida kretsar af vårt land. Men sedermera,
då det blef lif i affärerna, då började ri ock att forcera jernvägs-
byggandet och drogo arbetskrafterna från näringarna eller åtminstone
beskyldes för att hafva uppdrifvit deras arbetskostnader. Ett så be-
skaffadt ekonomiskt sätt att gå till väga tror jag icke vara det rätta.
Härmed har jag velat hafva anfördt, att jag anser staten böra
vara uppmärksam på tidernas vexlingar, så att under den tid, då ar¬
betslöshet råder, statens egna arbeten icke eftersättas eller uppskjutas
till en annan tid, då de ur synpunkten att skaffa arbetsförtjenst icke
äro af behofvet påkallade. Jag vill anföra några exempel. Det är
nu fråga om att bevilja anslag till den norrländska jernvägens fort¬
sättning till Haparanda. Man talar härom med den största försigtig¬
het, ehuru just nu både arbetskrafter och materiel äro billiga. Det
fins äfven andi’a behof, som staten otvifvelaktigt förr eller senare
måste fylla; så på fjerde hufvudtiteln tillökning af krigsmateriel, ka¬
noner, projektiler m. m. dylikt; så för sjöförsvaret byggande af nya
större krigsfartyg m. m. Om nu staten måste gå i författning om
dylik anskaffning, icke bör dermed uppskjutas under en tid, då ar¬
betena kunna utföras för billigare pris och på samma gång vår tryckta
industri vinna afsevärd sysselsättning. Äfven förefinnas andra be¬
hof, som vi omöjligen kunna för någon längre tid åsidosätta, t. ex.
byggande af nytt riksdagshus och ett nytt hus för riksbanken. Dessa
byggnader skulle lämpligast utföras under en tid, då byggnadsföre-
Ifrågasatt
understöd åt
rälsfabriker.
(Först.)
N:o 10.
52
Lördagen den 27 Februari.
Ifrågasatt
understöd åt
rälsfabriker.
(Forts.)
tagen i Stockholm hålla på att afstanna och hela massor af byggnads-
kunnigt folk måhända blifva arbetslösa. Genom dylika byggnads¬
företag just nu skulle man. först och främst tillfredsställa statens eget
behof att få byggnaderna billigt utförda och på samma gång komma
arbetarne till hjelp.
Det är på dessa skäl och på nu antydt sätt, som jag tror, att
staten — om det till och med skulle ske med någon uppoffring — kan
och bör understödja industrien och företagsamheten. Men deremot
■— jag behöfver kanske icke säga det i denna Kammare — bör efter
min tanke staten aldrig göra till sitt mål att genom skatteåtgärder
gynna den ena medborgaren på den andres bekostnad, om ock ett
sådant skattesystem, en gång infördt, endast med varsamhet kan och
bör öfvergifvas. Detta är min uppfattning af saken och jag har velat
begagna tillfället att uttala den.
Friherre von Essen, Fredrik: Det förefaller mig som om denna
fråga har blifvit ledd på afvägar, derigenom att en eller annan talare
icke följt den mening, som i motionen innehålles. Kammaren täckes
erinra sig, att motionen afser ett anslag af högst 5,000,000 kronor,
att — efter förutgången pröfning af de framställningar, som komme
att ingå för anslags- och låneunderstöd till fullbordande af fullt tids¬
enliga verkstäder för rälsfabrikationens bedrifvande inom landet —
utgå, dels i form af förskotts- eller förlags- och byggnadslån mot
billig ränta och amortering samt dels som anslag utan återbetalnings-
skyldighet för betäckande af experimentella kostnader. Denna motio¬
närens begäran har Stats-Utskottet behandlat och ingenting annat.
Endast i förbigående har Utskottet berört frågan om sättet för upp¬
muntrande af den svenska rälsindustrien, i det att det helt lösligt har
sagt, att det enda sätt, hvarpå denna uppmuntran kunde ske, vore
“om staten kunde för sina jernvägar i större skala och mera jemnt
begagna sig af i Sverige tillverkade räler“. Ingen ledamot i denna
Kammare har gifvit Stats-Utskottet orätt i denna tanke. Ingen har
heller yrkat, att Stats-Utskottet borde hafva föreslagit bifall till denna
motion, som afser statens deltagande i byggnadskostnaden för ett
sådaut verk för rälsfabrikationen. Men Stats-Utskottet har dock, om
också med mycket len hand, berört frågan, huruvida staten bör göra
några uppoffringar för framkallande af denna rälsindustri, likvisst
lemnande denna fråga öppen, såsom icke tillhörande Utskottets utred¬
ning i föreliggande fall. Då likväl denna fråga här har kommit på
tal, och man önskat för densammas närmare pröfning återremittera
ärendet till Utskottet, så får jag på den grund, att i motionen ingen¬
ting i detta afseende yttras, anhålla om bifall till Stats-Utskottets
förslag, sådant det nu föreligger, ty den ifrågasatta återremissen skulle
innebära, att Stats-Utskottet skulle behandla denna fråga i större om¬
fattning, än motionen gifver vid handen, och införa den på ett område,
som icke vore afsedt. Skulle likväl denna återremiss nu beslutas, så
får jag för min del förklara, att jag icke kan med min röst under¬
stödja den åsigt, som önskar att någon större uppoffring från statens
sida skulle göras för att framkalla en industri, som möjligen efter
Lördagen den 27 Februari.
53
N:o 10.
några år icke skulle blifva så inbringande för de verkstäder, som man
hade inledt i densamma. Om t. ex. nu skulle beviljas ett pris, som
satte dessa verkstäder i tillfälle att utföra större beställningar, men
under ett kommande år hvarken staten eller Riksdagen skulle finna
sig uti att betala ett pris, så högt öfverstigande det, som kan be¬
tingas för utländska räler, bvilka i afseende å hållbarheten kunna
sättas i jemförelse med de svenska, sä kunde det hända, att dessa
verkstäder skulle synas hafva blifvit bedragna och en industri fram¬
kallad, som sedan icke kunde lefva, då detta högre pris icke längre
kunde betingas. För min del tror jag tillika, att det tackjern, som i
Sverige tillverkas med träkol, är af alltför god qvalitet för att lämp¬
ligen användas till detta ändamål. Med afseende på Amerika, som
har framkallat en sådan rälsindustri, kan jag äfven meddela, att trots
den höga införselstullen, uppgående till öfver 35 % af varans värde,
räler hafva det oaktadt på senaste tiden dit införts från främmande
land. Jag anhåller om bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr Bexell: Jag, och som jag förmodar mången med mig i
denna Kammare, hade trott, att den värde talaren skulle såsom en
man hafva stått eller fallit för det system, som han hitintills så envist,
så kraftigt befrämjat och understödt; nu vill det dock synas, som
jemväl han börjar att vackla och sakna tilltro till systemets ofelbar¬
het och sin lifsgernings storhet. En sådan vridning föreställer jag
mig måste kännas påkostande, men har den skett så måste den vara
allvarligt menad och förestafvad af högre och renare motiv, än att
under alla omständigheter och under hvilket system som helst endast
söka, som man säger, hålla sig uppe.
Grefve Ström felt: En af Stats-Utskottets ledamöter motsatte
sig mitt yrkande om återremiss. Han var måhända mera upprigtig
än försigtig, då han förklarade, att han å sin sida skulle motsätta
sig hvarje förslag att vinna statens direkta medverkan till nu omhand-
lade rälsfabrikation — och jag tackar honom för denna öppna för¬
klaring. Det är ju möjligt, att en återremiss till Stats-Utskottet icke
kan föranleda till någon åtgärd, men den blir dock en opinionsyttring
från denna Kammare mot den åsigt, den ärade talaren nyss anfört.
Jag anhåller fortfarande om återremiss.
Grefve Sparre: Det förefaller mig, som om vi redan kände an¬
nalkandet af det oväder, som om några dagar sannolikt skall blåsa
inom Kammaren. Jag hemställer dock, om det kan vara nödvändigt
att börja striden i denna fråga. Här föreligger en motion af P. M.
Larsson i Loa, angående endast anslags- eller låneunderstöd åt räls¬
fabriker. Stats-Utskottet har endast kunnat yttra sig deröfver och
icke öfver något annat. När motionärens framställning i öfrigt är af
den beskaffenhet, att någon vidare utredning inom Utskottet icke
gerna kan ega rum, så hemställer jag, hvad en återremiss skall tjena
till. Det är en opinionsyttring, säger man. Kan icke en tillräcklig
sådan redan ligga uti hvad Riksdagens revisorer i sin berättelse hafva
Första Kammarens Prat. 1886. K:o 10.
Ifrågasatt
understöd åt
rälsfabriker.
(Forts.)
5
N:o 10.
Ifrågasatt
understöd åt
rälsfabriker.
(Forts.)
54 Lördagen den 27 Februari.
framhållit, rörande denna fråga och hvilket Utskottet i motiverin¬
gen till föreliggande punkten upptagit. Jag tror icke, att Riksdagen
bör vidtaga någon vidare åtgärd i denna väg, utan anhåller om bifall
till den nu föredragna punkten.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde Herr Grefven
och Talmannen enligt de derunder framstälda yrkandena propositioner
först på bifall till hvad Utskottet i förevarande punkt hemstält och
vidare derpå att punkten skulle till Utskottet återförvisas, samt för¬
klarade, efter att hafva förnyat propositionen på bifall till Utskottets
hemställan, sig anse denna proposition med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som
10, röstar
bifaller 34 punkten i Stats-Utskottets Utlåtande N:o
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, återförvisas punkten till Utskottet.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 47:
Nej — 28.
55 och 36 punkterna.
Biföllos.
Som Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10, angående regleringen af
utgifterna under riksstatens Sjette hufvudtitel, nu blifvit genomgånget,
hemstälde Herr Grefven och Talmannen, det Kammaren ville tillåta,
att de utfärdade anslagen till sammanträdets fortsättande finge ned¬
tagas.
Denna hemställan bifölls.
Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde, hvarefter
Kammaren åtskildes kl. 3,6 4 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm, laaae Marcus’ Boktryekeri-Aktiebolag, 1886.