RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1886. Andra Kammaren. N:o 38.
Måndagen den 12 April.
Kl. 2 e. m.
§ 1.
Föredrogs och bifölls Herr A. E. Peterssons i Hamra i senaste
sammanträdet bordlagda anhållan om ledighet från riksdagsgöromålen
under 10 dagar från och med den 15 dennes.
§ 2.
Efter föredragning vidare af Herr J. Andersons i Tenhult på
Kammarens bord hvilande ansökning om ledighet från riksdagsgöro¬
målen under tolf dagar från och med den 16 i denna månad, anförde
Herr Anderson i Tenhult: Jag har anhållit om några dagars
ledighet från riksdagsgöromålen, derför att jag i nästa vecka har att
deltaga i en större sterbhusutredning. Min närvaro der är nödvändig,
emedan jag innehar en stor del af sterbhusets värdepapper och dess¬
utom till viss del är redovisningsskyldig till sterbhuset. Jag får så¬
ledes förnya min ansökan om den begärda ledigheten.
Vidare yttrades icke. Den ifrågavarande ansökningen bifölls.
§ 3-
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o 44, med förslag till
voteringspropositioner, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i
åtskilliga frågor rörande anslagen under riksstatens nionde hufvudtitel;
och blefvo de i punkterna 1—7 föreslagna voteringspropositionerna
godkända; hvarjemte punkten 8 lades till handlingarne.
Andra Kammarens Pi-ot. 1886■ N:o 38.
1
N:o 38.
2
Måndagen den 12 April.
§ 4.
Efter föredragning dernäst af Stats-Utskottets Memorial N:o 45,
med förslag till voteringsproposition i anledning af Kamrarnes skilj¬
aktiga beslut rörande anslag till en stambana genom öfre Norrland,
blef den af Utskottet i detta memorial föreslagna voteringsproposition
af Kammaren godkänd.
§ 5.
Föredrogs och lades till bandlingarne Lag-Utskottets Memorial
N:o 54, i anledning af återremiss från Andra Kammaren af Utskottets
Utlåtande N:o 46 öfver väckt motion om ändring i förordningen an¬
gående fattigvården den 9 Juni 1871.
§ 6.
Föredrogs och bordlädes för andra gången Andra Kammarens
Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8, (i samlingen N:o 24 a).
§ 7.
Herr A. Magnusson aflemnade en motion, om ändring i 44 och
45 §§ Regeringsformen samt upphäfvande af 5, 6 och 7 §§ Successions¬
ordningen.
Denna motion, som erhöll ordningsnummern 197, begärdes på bor¬
det och bordlädes.
§ 3.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter Kammarens ledamöter åt¬
skildes kl. \ 8 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
Onsdagen den 14 April, f. m.
3
N:o 38.
Onsdagen den 14 April.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Herr Statsrådet m. m. J. C. E. Bichert afiemnade följande Kongl.
Maj:ts propositioner till Riksdagen:
angående rättighet för Justitierådet Clae3 Albert Lindhagen till
fyllnadspension å allmänna indragningsstaten;
angående vissa ändringar i afseende å afgifterna för tullnederlag
samt med förslag till förordning angående allmänt frilager;
angående upplåtelse till Stora Rörs hamnstyrelse af kronohemmanet
Rörsberg på Öland; och
angående öfverlåtelse till Göteborgs stad af eganderätten till kro¬
nans andel i förra Ostindiska kompaniets hus i nämnda stad.
Herr Talmannen mottog dessa Kongl. propositioner under för¬
klarande, att Andra Kammaren skulle åt desamma egna grundlags¬
enlig behandling.
§ 2.
Justerades protokollen för den 6 och 7 i denna månad.
§ 3.
Till Kammaren hade inkommit följande sjukbetyg:
Att Generaldirektören m. m. Herr S. Wieselgren i följd af till¬
fälligt illamående är förhindrad att sig i dag inställa i Riksdagens
Andra Kammare, intygas
Stockholm den 14 April 1886.
Ang. Håkansson,
Med. Lie., Legit. läkare.
§ 4.
Sedan Riksdagens båda Kamrar förehaft och godkänt de uti
Stats-Utskottets Memorial N:is 44 och 45 föreslagna voteringsproposi-
tioner rörande åtskilliga frågor, deri Kamrarne fattat stridiga beslut,
och denna dag blifvit bestämd för omröstning öfver de olika besluten,
så anstäldes nu dessa omröstningar, enligt nedanintagna voterings-
propositioner i följande ordning, nemligen:
N:o 38.
4
Onsdagen den 14 April, f. m.
lista omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 44, punkt. l:o).
Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts framställning för
beredande i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet för den
18 December 1885 angifna grunder af pension från folkskolelärarnes
pensionsinrättning för de vid denna pensionsinrättning samt folkskole¬
lärarnes enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes vid elementarläro¬
verken enke- och pupillkassa anstälde tjenstemän och vaktmästare, det
såsom bidrag till folkskolelärares pensionering utgående belopp höjes
till 857,336 kronor, eller med 836 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej:
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning blifvit
af Riksdagen afslagen.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel adagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 66 Ja och 133 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ...... 88 Ja och 36 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller................................................... 66 Ja och 133 Nej,
sammanräkningen visar....................................... 154 Ja och 169 Nej;
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
2:dra omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 44, punkt. 2:o).
Den, som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning, för
beredande i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet för den
18 December 1885 angifna grunder af pension åt de vid folkskole¬
lärarnes pensionsinrättning samt folkskolelärarnes enke- och pupill¬
kassa äfvensom lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa
anstälde tjenstemäns och vaktmästares enkor och barn, det såsom bi¬
drag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna
Onsdagen den 14 April, f. m.
5
N:o 38.
läroverk, pedagogier, seminarier m. m. utgående belopp må höjas till
68,816 kronor, eller med 845 kronor, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning icke
blifvit af Riksdagen bifallen.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och
utföll omröstningen med 56 Ja och 134 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af h örsta Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ...... 87 Ja och 39 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller............................................. 56 Ja och 134 Nej,
sammanräkningen visar...................................... 143 Ja och 173 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
3:dje omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 44, punkt. 3:o).
Den, som vill, att i enlighet med Kongl. Maj:ts framställning,
Materialförvaltaren vid flottans station i Karlskrona Johan Hugo Aspe-
gren må från och med månaden näst efter den, hvari han med pen¬
sion ur amiralitetskrigsmanskassan från tjensten afgår, under sin åter¬
stående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten fyllnadspension
till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda
kassa utgör 3,200 kronor, eller 1,425 kronor årligen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen beslutat, att Materialförvaltaren vid
flottans station i Karlskrona Johan Hugo Aspegren må från och med
månaden näst efter den, hvari han med pension ur amiralitetskrigs¬
manskassan från tjensten afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta
N:o 38. 6 Onsdagen den 14 April, f. m.
från allmänna indragningsstaten fyllnadspension till så stort belopp,
att detta tillsammans med pensionen från nämnda kassa utgör åttio
procent af hans nu innehafvande lön jemte ålderstillägg 3,200 kronor,
eller 785 kronor.
Sedan voteringssedlarne blifvit afiemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 50 Ja och 149 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ...... 86 Ja och 39 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller................................................. 50 Ja och 149 Nej,
sammanräkningen visar..................................... 136 Ja och 188 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
Jude omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 44, punkt. 4:o).
Den, som vill, att Kongl. Majrts framställning om pension åt före¬
ståndaren för Alnarps landtbruksinstitut, Professoren Hjalmar Otto
Nathorst, på det sätt af Riksdagen bifalles, att Professoren Nathorst
må från och med månaden näst efter den, då han efter fylda 65 år
afgår från sin befattning vid Alnarps landtbruksinstitut, å allmänna
indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en årlig pen¬
sion till belopp af 4,500 kronor, röstar
J £L j
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen beslutat, att föreståndaren för Alnarps
landtbruksinstitut, Professoren Hjalmar Otto Nathorst, må från och
med månaden näst efter den, då han efter fylda 65 år afgår från sin
befattning vid Alnarps landtbruksinstitut, å allmänna indragningsstaten
under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension till belopp af
3,500 kronor.
Sedan voteringssedlarne blifvit afiemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 48 Ja och 152 Nej.
7
N:o 38.
Onsdagen den 14 April, f. m.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ...... 79 Ja och 45 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller................................................. 48 0<1^1
sammanräkningen visar.................................... 127 Ja och 197 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
5:te omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 44, punkt. 5:o).
Den, som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, åt geologen och paleontologen vid Sveriges Geologiska
Undersökning, Filosofie Doktorn Sven Axel Theodor Tullberg för hans
återstående lifstid beviljas en årlig pension till belopp af 1,500 kronor,
att från allmänna indragningsstaten utgå från och med månaden näst
efter den, då afsked honom beviljas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning blifvit
af Riksdagen afslagen.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnad.e samt en sedel afiagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från törsta Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning och utföll omröstningen med 51 Ja och 147 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ..... 89 Ja och 33 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller.................................................. ol Ja och 14^ Nej,
sammanräkningen visar..................................••••• 140 Ja och 180 Nqj;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
ö:te omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 44, punkt. 6:o).
Den, som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
N:o 38.
8
Onsdagen den 14 April, f. m.
kollegan vid allmänna läroverket i Söderhamn, Filosofie Kandidaten
Jonas Teodor Pagander må från och med månaden näst efter den, i
hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å all¬
männa indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Majrts
ifrågavarande framställning, att kollegan vid allmänna läroverket i Sö¬
derhamn, Filosofie Kandidaten Jonas Teodor Pagander må från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt,
för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en år¬
lig pension af 1,000 kronor.
Sedan voteringssedlarne blifvit afiemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 62 Ja och 130 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med...... 87 Ja och 37 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller................................................ 62 Ja och 130 Nej,
sammanräkningen visar....................................... 149 Ja och 167 Nej;
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
7:de omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 44, punkt. 7:o).
Den, som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, Notarien hos Kammarkollegium Axel Theodor Lundberg
må från och med månaden näst efter den, då afsked varder honom
beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,800 kronor, röstar
Ja;
Nej;
Den, det ej vill, röstar
Onsdagen den 14 April, f. m.
9
N:o 38.
Vinner Nej, har Riksdagen beslutat, att Notarien hos Kammar¬
kollegium Axel Theodor Lundberg må från och med månaden näst
efter den, då afsked varder honom beviljadt, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000
kronor.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel adagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 54 Ja och 141 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ..... 85 Ja och 41 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller................................................... 54 Ja och 141 Nej,
sammanräkningen visar .................................... 139 Ja och 182 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
8:de omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 45).
Den, som vill, att Kongl. Maj:ts proposition om anslag till en
stambana genom öfre Norrland må på det sätt bifallas, att Riksdagen
dels beslutar, att en stambana af samma spårvidd och med samma
öfverbyggnad som de öfriga stambanorna genom Norrland, men med
iakttagande af vissa förenklingar i byggnadssättet, skall anläggas från
Sollefteå eller lämplig punkt i dess närhet öfver Skorped till Yännäs,
med rätt för Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter å linien
mellan banans utgångspunkt och Skorped, hvilka jernvägen bör genom¬
gå, samt under vilkor i öfrigt, att förslag till jernvägens sträckning
mellan Skorped och Yännäs varder för en kommande Riksdag fram-
lagdt, och att landsting, kommuner eller enskilde antingen kostnads¬
fritt för staten afstå all för anläggningen erforderlig mark eller ock
lemna staten ersättning för den kostnad, förvärfvandet af full dispo¬
sitions- och eganderätt- till sådan mark kan medföra,
dels ock för påbörjandet af berörda stambana för år 1887 an¬
visar ett anslag af en million kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition blifvit af
Riksdagen afslagen.
N:o 38,
10
Onsdagen den 14 April, f. m.
Sedan voteringssedlarne blifvit afiemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 91 Ja och 111 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ...... 88 Ja och 88 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller.................................................. 91 Ja och 111 Nej,
sammanräkningen visar...................................... 179 Ja och 149 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
§ 5.
Föredrogs och hänvisades till Konstitutions-Utskottet Herr A.
Magnussons i senaste sammanträdet bordlagda motion N:o 197.
§ 6.
Till fortsatt behandling föredrogs Bevillnings-Utskottets Betän¬
kande N:o 11, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.
Angående I ordningen förekom punkten 29.
nedeattning Tullen å Kaffe utgör enligt gällande tulltaxa 26 öre för l kilo-
kaffe. U gram- För brändt kaffe samt till kaffesurrogat användbara, brända
växter skall i tull erläggas 35 öre för 1 kilogram.
I afgifna motioner hade i fråga om tullsatsen å denna artikel yrkats
af Herrar P. Reuterswärd m. fl. och Grefve E. Sparre m. fl., under
förutsättning att åtskilliga af samme motionärer föreslagna införselsafgif-
ter komme till stånd, en sådan nedsättning af kaffetullen, som kunde i
betraktande af statsinkomsternas behöriga betryggande anses tillrådlig,
samt af Herrar Jan Eliasson och K E. Holmgren, i sammanhang
med och såsom en följd af deras öfriga förslag, en lämplig nedsätt¬
ning af ifrågavarande tullsatser.
Härförutom hade Herr J. Manicell, i motionen N:o 29 inom Första
Kammaren, och Herr R. Gustafsson, med hvilken åtskilliga andra
ledamöter instämt, i motionen N:o 90 inom Andra Kammaren, yrkat
nedsättning af tullen å kaffe till 20 öre och af tullen å kaffe, brändt,
samt å brända växter, användbara till kaffesurrogat, till 30 öre; hvar¬
jemte Herr A. Magnusson i Lervik, i motionen N:o 15 inom Andra
Kammaren, föreslagit nedsättning till 15 öre af tullen för kaffe och till
25 öre af tullen för sistnämnda artiklar, samt Herr S. Andersson i
Plöninge, i motionen N:o 170 inom samma Kammare, å båda slagen
yrkat tullnedsättning med 10 öre, allt för 1 kilogram.
Utskottet hemstälde emellertid, att motionärernes framställningar
om nedsättning af tullen å Kaffe och kaffesurrogat måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende.
Onsdagen den 14 April, f. m.
11
N:o 38.
Efter föredragning af punkten anförde:
Herr Hseggström: Herr Talman, mine herrar! När frågan om
tullarne förra gången förevar härstädes, fick man höra mycket vackert
tal om att man skulle se till, att icke de fattigare klasserna måtte
betungas, och att man derför icke borde antaga de den gången ifråga¬
satta tullsatserna. Jag hade derför väntat mig, att några af de per¬
soner, som vid det tillfället voro reservanter, skulle vara reservanter
äfven vid denna punkt och för sin del yrkat nedsättning af tullen
på kaffe, då vi icke behöfva hafva den så hög som den för närvarande
är. Men förgäfves söka vi derefter. Bevillnings-Utskottet har utan
skiljaktighet funnit, att tullnedsättning här icke behöfves.
De skäl Bevillnings-Utskottet anfört för sin mening återfinnas på
sidan 60, der det heter: “Förslag till nedsättning af kaffetullen fram¬
lades till 1884 års Riksdag i proposition af Kongl. Maj:t äfvensom i
enskild motion, hvarjemte äfven förlidet år motioner i sådant syfte
förekommo. Ifrågavarande förslag blefvo emellertid, uppå Utskottets
hemställan, af Riksdagen afslagna.“ Man kunde häraf förmoda, att
detta vore det skäl, som Utskottet ville andraga för sin mening att
icke heller i år föreslå någon nedsättning af ifrågavarande tull. Men
emellan då och nu finnes det en skilnad, ty nu förefinnes verkligen
ett öfverskott i statskassan, hvilket förhållande åren 1884 och 1885
kunde vara omtvistadt.
Vidare andrager Utskottet: “1 afseende å föreliggande framställ¬
ningar om nedsättning i de s. k. finanstullarne får Utskottet till en
början erinra, att, sedan förslagen om spanmålstullar af Riksdagen
afslagits, och för den händelse, på sätt Utskottet i anledning deraf
hemstält, jemväl öfriga nu ifrågasatta nya eller ökade tullar af vig-
tigare art lika litet för närvarande komma till stånd, en af de väsent¬
ligaste bland de åberopade anledningarna till ifrågavarande tullned-
sättningar försvunnit.“ Ja, det är visst sant, att åtskilliga af motio-
närerne yrkat nedsättning i tullen på kaffe, socker och lysoljor under
förutsättning, att öfriga skyddstullar för näringarna komme till stånd.
Men det finnes dock åtskilliga andra motionärer, som yrkat eu dylik
nedsättning utan att förbinda densamma med öfriga skyddstullar, hva¬
dan det skälet icke är hållbart.
Utskottet säger vidare: “hvad angår det återstående hufvudmotivet,
eller statskassans öfverskott, må framhållas, dels att förlidet år en
betydande lindring skett i vissa å jorden hvilande skattebördor, hvar¬
jemte nedsättning i lastpenningarne då jemväl egde rum, samt dels
att äfven i öfrigt en minskning i statsinkomsterna synes vara att be¬
fara i följd af den nuvarande stagnationen i den allmänna rörelsen
och de tryckta konjunkturer, som under senaste tiden varit rådande
inom de flesta grenar af den inhemska industrien.“ Det är sant, hvad
Utskottet säger i första delen af detta stycke, eller att i fjol en betyd¬
lig lindring skedde i de å jorden hvilande skattebördorna. Men denna
lindring träffade ju i hufvudsak helt andra personer än dem, som här
äro i fråga. Ty hvem drabbar denna kaffetull, om icke den fattigare
delen af befolkningen? Från denna sida sedt kan man således icke
Angående
nedsättning
i tullen å
kaffe.
(Forts.)
N:o 38.
12
Onsdagen den 14 April, f. m.
Angående
nedsättning
i tullen &
kaffe.
(Forts.)
hemta något skäl för att motsätta sig en nedsättning å kaffetullen.
Och hvad beträffar Utskottets yttrande i senare delen, eller att i öf-
rigt en minskning i statsinkomsterna syntes vara att befara i följd
af den nuvarande stagnationen i den allmänna rörelsen o. s. v., så är
det väl möjligt, men Utskottet hade dock bort se till, huru det verk¬
ligen står till med statsverkets inkomster och behof, hvilka vi nu
känna, och icke framkomma med endast lösa förmodanden. Huru
statsverkets ställning gestaltar sig för år 1887 kunna vi redan nu
temligen nära beräkna genom de beslut Riksdagen redan fattat. De
besparingar, som, vid hufvudtitlarnes genomgående, af Riksdagen blif-
vit hittills gjorda i de af Kongl. Maj:t framlagda förslagen, uppgå till
ett belopp af 1,722,400 kronor. Men deremot har Riksdagen höjt
anslagssiffran under fjerde hufvudtiteln med 120,000 kronor, under
femte hufvudtiteln med 5,400 kronor samt under sjette, enligt enskild
motionärs förslag, med 10,000 kronor, eller med tillhopa 135,400 kro¬
nor; besparingarna uppgå således till 1,587,000 kronor, hvarifrån än
vidare torde böra afdragas 200,000 kronor enligt Kongl. Maj:ts proposi¬
tion angående inrättande af en asyl i Lund, hvilket förslag jag tror, att
Riksdagen kommer att bifalla, ehuru det icke ännu af Stats-Utskottet
behandlats. Återstår således en summa af 1,327,000 kronor, som bespa¬
rats å Kongl. Maj:ts propositioner. Lägger man härtill befintligt öfver¬
skott från föregående statsregleringar, så blir öfverskottet således högst
betydligt, och då borde Bevillnings-Utskottet hafva tänkt på att minska
skatterna för de mest tryckta klasserna i samhället. Nu väntar jag
mig emellertid den invändningen, att denna behållning kommer att
minskas derigenom, att Riksdagen för Riksbankens eget behof afsatt
bankovinsten, 1,300,000 kronor, och att således denna summa kommer
att afdragas från den, som Kongl. Maj-.t tänkt sig böra afsättas för
statsverkets behof. Men detta uppväges af två andra anslagsposter,
hvilka Kongl. Maj:t i propositionen N:o 1 visserligen äskat, men
Riksdagen efter all sannolikhet kommer att slopa; jag syftar härvid
på de tvenne anslag, som Kongl. Maj:t äskat: “till afsättning till
fonden för ett riksdagshus 900,000 kronor och till förstärkande af
statsverkets kassaförlagsfond 431,000 kronor, och då göra dessa båda
summor tillsammans 1,331,000 kronor, hvilket belopp således temligen
nära motsvarar 1,300,000 kronor, som blifvit afsätta till Riksbanken
i stället för till statsverket. Såsom skäl för min förmodan att Riks¬
dagen icke beviljar dessa 1,331,000 kronor till de af Kongl. Maj:t
afsedda ändamål beder jag få i minnet återkalla, att det redan finnes
samladt för uppförande af ett nytt riksdagshus 1,484,500 kronor.
Jag behöfver väl icke tala om, huru långt man hittills kommit der¬
med. Vi veta ju icke ens platsen, hvar det skall komma att upp¬
föras. Jag tror, att det är god tid fortsätta med fondens ökande,
då vi ändtligen blifvit ense om, hvar det nya riksdagshuset skall stå,
eller man blifvit alldeles utledsen på det gamla riksdagshuset. Hvad
statsverkets kassaförlagsfond beträffar, så uppgår den redan nu till
11,139,207 kronor 27 öre. Och det finnes motionärer i Första Kamma¬
ren, som yrka på att man icke vidare bör tillöka denna fond. Så¬
ledes synes mig, att Utskottet bort lyssna till förslag om nedsättning
13
N:o 38.
Onsdagen den 14 April, f. m.
af halfva kaffetullen, i synnerhet som det icke är en eller två utan ett
tiotal ja närmare ett tjugutal motionärer, som yrkat på sådan ned¬
sättning. När frihandelsväsendet skulle införas i landet, använde
man till dess förmån såsom ett dråpligt vapen det skäl, att tullen å
artiklarne kaffe, socker och tobak skulle utgöra ett slags barometer.
Dessa artiklar, sade man, beröra icke näringarna inom landet, och
när statsverkets behof fordrar det, kan man höja tullen å dem, men,
när statsverkets behof icke kräfver det, kan man göra en nedsättning
i tullen derå, hvilken nedsättning skulle komma den stora massan till
godo. Man lyssnade härtill. Men då man nu verkligen lian göra en
nedsättning, då vill man det icke, såsom herrarne se. Då det första
gången efter det nya statsskickets genomförande år 1867 kom i fråga
att höja tullen å kaffe, tobak och socker, då hade man statsbrist.
Det torde kanske vara af intresse att återföra i herrarnes minne,
huru Bevillnings-Utskottet den tiden såg saken och motiverade en för¬
höjning. Frågan gälde att höja tullen å obrändt kaffe med två öre,
eller från 10 till 12 öre, och å kaffesurrogat från femton öre till
aderton öre. 1867 års Bevillnings-Utskott motiverade sitt utlåtande
i frågan med följande ord: “Utskottet erkänner visserligen, att artikeln
kaffe, såsom utgörande en allmän förbrukningsvara, utan att likväl
egentligen kunna hänföras till oumbärliga lifsförnödenheter och såsom
ej heller varande föremål för någon inhemsk tillverkning, bör, när
statsverkets behof så fordrar, lämpligen kunna åsättas en högre tull¬
sats. Då likväl hvarje stegrad beskattning af eu så betydande för¬
brukningsartikel måste vara för allmänheten särdeles betungande, har
Utskottet ansett sig icke höra under några förhållanden föreslå Riks¬
dagen att förhöja tullen å kaffe med mera än Kongl. Maj:t ansett
för statsverkets behof oundgängligen nödigt.11*) En motionär i Första
Kammaren hade nemligen yrkat, att tullen å kaffe måtte höjas ändå
ett öre utöfver hvad af Kongl. Maj:t, på sätt nyss nämnts, föreslagits.
I fråga om artikeln socker, derå tullen vid 1867 års riksdag höjdes
med ett öre för raffineradt socker och två öre för råsocker, motive¬
rade 1867 års Bevillnings-Utskott sitt utlåtande med följande ord:
“Under åberopande af hvad vid artikeln kaffe blifvit yttradt angående
denna artikels lämplighet för tullbeskattning, hvilket i sin helhet äfven
torde få gälla för socker, — — — anser sig Utskottet, under för¬
utsättning, att en stundande statsreglering visar behofvet deraf, icke
kunna undgå att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition."
' Visst är, att icke ens då man påyrkade förhöjning af tullen i vid¬
sträcktare mån än statsverkets behof kräfde. Och vidare fortsätter
Utskottet: “Utskottet erkänner likväl fullkomligt alla de olägenheter,
som äro oskiljaktiga från eu ökad beskattning på eu af landets all¬
männaste förbrukningsartiklar, och skulle således gerna hafva sett,
om statsverkets tillstånd och behof medgifvit, att, på sätt af en
motionär —det var Herr Jöns Persson, då medlem af denna Kammare
— blifvit yrkadt, ingen förhöjning i tullen å socker nu behöft ifråga¬
sättas, hvaraf åter å andra sidan torde följa, att Utskottet ej heller
Angående
nedsättning
i tullen a
kaffe.
(Forts.)
■) Kursiveringen gjord af talaren.
N:o 38.
14
Onsdagen den 14 April, f. m.
Angående
nedsättning
i tullen å
kaffe.
(Forts.)
anser sig böra tillstyrka någon förhöjning utöfver hvad detta behof
oafvisligen krafvel'. Vi se deraf, att Utskottet då noga hade för
ögonen hvad vår befolkning behöfver, eller en lindring i skatterna för
den fattigare delen af densamma. Men som statsverkets behof kräf-
de det, så tillstyrkte Utskottet förhöjning af tullen å kaffe och socker.
Detta afslogs väl af Andra Kammaren, men gick igenom vid gemen¬
sam votering. Jag har talat om, huru 1887 års statsreglering ställer
sig. Jag har temligen noga genomgått alla Stats-Utskottets utlåtan¬
den och Riksdagens derom fattade beslut; och jag tror icke, att jag
dervid irrat mig på några siffror, utan att de jag uppgifvit skola
vara exakta. Man skall säga, det är klart, att tullinkomsterna och
äfven andra slags statsinkomster måste åren 1886 och 1887 gå ned
något. Jag vill visst icke bestrida detta påstående, men då torde
från motsidan böra medgifvas, att 1885 års öfverskott i statskassan
mer än väl skola parera denna befarade minskning. Hans Excellens
Herr Statsministern säger i bilagan till Kongl. Maj:ts proposition om
statsverkets tillstånd och behof å sid. 6, efter det han redogjort för
och visat oss de olika öfverskottssummorna, att efter beräknade af¬
drag skulle alltså öfverskottet å 1885 års statsreglering kunna beräk¬
nas till 7,418,000 kronor“, och att denna siffra snarare är för lågt
än högt beräknad, synes framgå af Herr Statsministerns vidare an¬
förande, så lydande: “denna siffra är naturligtvis endast approxima¬
tiv, och då fråga icke är att i inkomstberäkningen upptaga dessa
öfverskott, meddelas förestående kalkyl — — endast för att dermed
gifva vid handen, att de öfverskott från tidigare år, som inräknas
bland tillgångarne i den budget, som nu framlägges, icke behöft genom
några sedermera inträffade förhållanden minskas, utan i deras helhet
finnas tillgängliga.“ Herrarne finna således, att vi hafva en ganska
vacker summa, 7,418,000 kronor, att vinka på. Vid sådant förhållan¬
de och i betraktande å ena sidan af de fattigare klassernas allt mer
och mer förminskade arbetsförtjenst och å den andra af att stats¬
verkets behof icke kräfver, att den i sin nuvarande beskattning bibe-
liålles vid sitt nuvarande höga belopp, så tycker jag, att man lugnt
kan sätta ned densamma. Men hvarför vill man då icke bestämma
sig för ett sådant steg? Är det väl rimligt att behålla en hög tull
på eu så allmän förbrukningsartikel som kaffe, en vara som numera
måste räknas bland lifsförnödenheterna! Vid 1867 års riksdag, då
det var fråga om kaffetull, sade man, att kaffet icke var någon nöd¬
vändighetsartikel, och vederbörande Utskott inlade också en sådan
åsigt som motiv för sitt tillstyrkande af tull å varan. Detta mot¬
sades dock af en så framstående auktoritet som då varande general¬
direktören Berlin, hvilken visade, att kaffet, om det än icke kunde
betraktas såsom något särdeles godt näringsmedel, likväl blifvit en
nödvändighetsvara för de fattige; ty de fattige kunde icke såsom de
förmögna klasserna skaffa sig god och sund föda, utan finge nöja sig
med sill, bröd och potatis o. d. för sitt uppehälle; och med sådan
föda vore kaffet en god, för att icke säga nödvändig tillsats.
Af motionärerne föreslagna tullnedsättningar variera från 6 till
11 öre per kilogram. Jag vill hoppas, att denna Kammares majoritet,
Onsdagen den 14 April, 1. m.
15
N:o 38.
med behjertande af den fattigare befolkningens behof af minskade skatter,
skall beslata sig för någotdera af dessa förslag, af hvilka jag för
min del anser, att -vi utan risk kunna taga det, som går ut på kaffe¬
tullens nedsättning från 26 till 15 öre pr kilogram; och får jag, Herr
Talman, till proposition vördsamt framställa ett sådant yrkande.
Som jag finner det vara af synnerlig vigt för hela landet, att man
får sig bekant, huru många det är af Kammarens ledamöter, som
önska en skattelindring i dylik rigtning, så kommer jag, derest jag
ser, att mitt yrkande icke vinner allmän anslutning, att begära vote¬
ring å detsamma.
Herr Gus'tafsson: Frågan om nedsättning af kaffetullen synes
mig vara ganska enkel att bedöma. Man behöfver blott göra ett par
frågor och besvara dem. Den första frågan är den: önskar svenska
folket en skattenedsättning, och förefinnes ett behof deraf? På denna
fråga måste vi svara ett obetingadt ja. En andra fråga framstår då:
äro statens finanser i sådant skick, att de tillåta en skattenedsättning?
Äfven denna fråga måste med ett obetingadt ja besvaras. Hvarför
har då Utskottet icke tillstyrkt en sådan nedsättning? Har man då
begärt för mycket? För min del tror jag, att man icke kan säga, att
jag i den motion, deri jag påyrkat skattenedsättning, begärt för mycket,
ty hvad jag begärt, det är blott samma belopp, hvarmed den ifråga¬
varande skatten höjdes 1879. Denna skatt höjdes detta år derför,
att statens finanser nödgade dertill. Nu finnes öfverskott i statskassan,
och då bjuder naturligtvis konseqvensen att nedsätta skatten till det
belopp, hvarifrån den höjdes 1879. Huru stor är den minskning i
statsverkets inkomster, som genom den af mig ifrågasatta tullnedsätt-
ningen skulle åstadkommas? Jo, med antagande af en medelinförsel
af 14 millioner kilogram, skulle denna minskning uppgå till 840,000
kronor, eller ungefär det belopp, som vi inbesparade, då vi nekade
anslaget till en pansarbåt. Då man vill göra och gör besparingar, så
bör man ock tillse, att de komma folket till nytta, Man bör gifva
folket ett känbart och synligt bevis på, att, då man gör besparingar,
det sker för att åstadkomma lindring i folkets skatter. Men huru
har Utskottet behandlat föreliggande motioner? Utskottet erkänner
väl, att statsinkomsternas rikliga öfverskott borde medföra en lindring
i beskattningen å ifrågavarande, numera till nödvändighetsvaror hän¬
förliga artiklar. Men detta hindrar icke Utskottet att något längre
ned i sitt betänkande säga, att, då frågan om spanmålstullar fallit,
en af de väsentligaste bland de åberopade anledningarna till ifråga¬
varande tullnedsättningar försvunnit. Jag skulle beklaga Sveriges
inbyggare, om en sådan lära skulle vinna tilltro. För att vinna en
skattenedsättning, skall man påtaga sig eu skatteökning till 10-dubbelt
så stort belopp. Det vore detsamma som om man skulle säga till en
person, som bär en tung börda: Jag vill lindra ditt besvär, men med
vilkor att få lägga på dig en 10 gånger så stor börda. År detta
någon lindring? År det rim och reson i ett dylikt resonnement? Jag
finner det icke.
Utskottet säger vidare, att förlidet år en betydande lindring
Angående
nedsättning
i tullen a
kaffe.
(Forts.)
N:o 38.
16
Onsdagen den 14 April, f. m.
Angående
nedsättning
i tullen å
kaffe.
(Forts.)
skett i vissa å jorden hyllande skattebördor äfvensom att nedsättning
i lastpenningarna då jemväl egt rum. Men att på begäran om skatte-
nedsättning för menige man svara: vi hafva åstadkommit lindring i
vissa å jorden hvilande skattebördor och vi hafva nedsatt lastpennin¬
garna, det erinrar något för mycket om det gamla talet: “Guds fred
yxskaft!“
Utskottet talar derefter om nu rådande tryckta konjunkturer,
som måste åstadkomma att skatterna icke inflyta så rikligt som förr,
och befarar, att en tullnedsättning å ifrågavarande artiklar derför
icke skulle blifva af någon stor varaktighet. Jag är af en motsatt
tanke med Utskottet i detta fall. Jag tror, att varaktigheten kommer
att bero på representationen sjelf. Fortsätta vi så, som vi nu börjat,
och visa samma sparsamhet som under de två senaste veckorna eller,
så till sägandes, rätta munnen efter matsäcken, så kan man vara viss
på att skattelindringen skall blifva af varaktig beskaffenhet. Om det
otroliga skulle inträffa, att några förhöjda skatter skulle blifva erfor¬
derliga, så torde vi icke derför behöfva öka kaffetullen, ty det finnes
andra rättvisare skatteformer än denna. Jag har redan förut visat
herrarne på en direkt skatteform, som är mera rättvis än den ifråga¬
varande indirekta. När Kammarens ledamöter vid föredragning af
detta Bevillnings-Utskottets betänkande härom qvällen nekade att
göra någon tullförhöjning, så var detta konseqvent, då ett öfverskott
förefunnes i statskassan. Jag hoppas, att Kammaren nu skall handla
lika konseqvent och med hänsyn till detta öfverskott medgifva en
skattenedsättning, då tillfället härtill nu erbjudes vid denna punkt.
Jag skall, Herr Talman, yrka bifall till min motion om nedsätt¬
ning af tullen å kaffe till 20 öre och af tullen å kaffe, brändt, samt
å brända växter, användbara till kaffesurrogat till 30 öre, allt per
kilogram.
Häruti instämde Herrar Nyström och Johansson i Stockholm.
Herr Hammarberg yttrade: Åt’ hvad Utskottet i denna punkt
anfört synes det, att flertalet af föreliggande framställningar om ned¬
sättning i tullen å kaffe grundat sig på den förutsättningen, att span-
målstullar skulle af Riksdagen antagas. Som emellertid de väckta
förslagen härom förkastats och med detsamma den gifna förutsättnin¬
gen förfallit, kan således på den grund något yrkande å nedsatt
kaffetull icke göras. Det är väl sant, att andra skäl kunna fram¬
hållas för eu dylik tullnedsättning och deribland har särskilt om¬
nämnts det stora öfverskott, som för närvarande finnes i statskassan.
Att på den grund besluta en tullnedsättning anser jag dock betänk¬
ligt, särskilt af det skäl att Riksdagen redan beslutat att för eget
behof af bankovinsten använda det belopp, stort 1,300,000 kronor,
som varit beräknadt att komma statsverket till godo. Derjemte får
man äfven taga i betraktande, att den tryckta ställningen i landet
efter all sannolikhet kommer att föranleda högst väsentlig minskning
i år i importrörelsen och i följd deraf äfven i tullinkomsterna, lika-
17
N:o 38.
Onsdagen den 14 April, f. m.
som deri äfven kommer att verka menligt på skatterna efter den all¬
männa bevillningen.
Det enda skal, som skulle kunna tala för nedsättning i kaffe¬
tullen och livilket äfven i en del motioner blifvit framhållet, är att en
sådan åtgärd skulle vara till fördel för den fattiga och mindre be¬
medlade delen af folket. För min del anser jag visserligen att hvad
som i sådant afseende kan göras alltid är behjertansvärdt. Jag vågar
dock hysa den åsigt, ehuru jag vet att mycket deremot kan invändas,
att en nedsättning i kaffetullen till det belopp, som i de flesta
motionerna blifvit ifrågasatt, icke skulle belöpa till mer än 3 å 4 öre
per skålpundet och således icke blifva af mycken betydelse ens för
de mindre bemedlade. Jag tror att största förtjensten komme att
stanna hos de förmögna och hos herrar handlande, men föga om ens
någon fördel af nedsättningen komme de fattige till godo.
På dessa grunder och då jag anser det vara af vigt att stats¬
verket under närvarande tid får bibehålla en af sina säkraste inkomst¬
källor, särskilt med hänsyn dertill att staten må kunna utan upp¬
tagande af vidare lån fullfölja sina jernvägsbyggnader, ber jag, Herr
Talman, att få yrka bifall till Stats-Utskottets förevarande hemställan.
Ilerr Lönegren: Jag är förekommen af den närmast föregående
talaren. Som han påpekat, grunda sig de vid denna riksdag väckta
förslagen om nedsättning i tullen å kaffe, socker m. fl. artiklar,
dels på den förutsättningen, att tull skulle vid denna riksdag åsättas
spanmål och en del andra landtmannaprodukter, dels ock på öfver-
tygelsen att det i statskassan befintliga öfverskottet i alla händelser
medgåfve och påkallade en dylik nedsättning i tullen å ofvan nämnda
kassaartiklar. Som nu emellertid frågan om spanmålstullar fallit, och
det är mer än antagligt, att de ifrågasatta tullarne å öfriga landt¬
mannaprodukter få. dela samma öde, samt då statsinkomsterna under
detta år börjat visa en betänklig tendens till nedgående, beroende
naturligtvis på de dåliga konjunkturerna på alla områden, så tror jag
klokheten bjuder att icke sänka tullafgifterna på våra kassaartiklar,
i synnerhet som vi då kanske inom kort blefve nödsakade att å nyo
höja dem; och ständiga vexlingar på detta område bör man akta sig
för, ty stabilitet är för affärslifvet ett lifsvilkor. Jag tror också, i
likhet med Herr Hammarberg, att man icke bör förgäta, att förra
Riksdagens beslut torde verka derhän, att en del af statens inkomst¬
källor i framtiden icke kunna gifva så mycket som förut, samt äfven
ihågkomma det beslut, som i lördags fattades, då bankovinsten blef
disponerad på annat sätt än Kongl. Maj:t vid statsverkspropositionen
uppgörande antagit och beräknat. I alla händelser tror jag det icke
vara klokt att, i fall en tullnedsättning anses tillrådlig och således
bör ske, gå så långt, som motionärerne hafva föreslagit. Motionärerne
påyrka eu nedsättning med 6, 10 och 11 öre per kilogram, och då
impoxten följa året uppgick till mellan 14 och 15 millioner kilogram,
kunna herrarne lätteligen sjelfve beräkna, att ganska betydliga ned-
sättningar i tullinkomsterna derigenom skulle uppstå. Om man anser
Andra Kammarens Prot. IS86. N:o 3S. o
Angående
nedsättning
i tullen a
kaffe.
(Forts.)
N:o 38.
18
Onsdagen den 14 April, f. m.
Angående
nedsättning
i tullen å
kaffe.
(Fort'.)
sig hafva tillfälle och derför böra göra eu nedsättning i tullen på
kaffe, så torde det utan tvifvel vara lämpligast att gå tillbaka till den
tullsats, som gälde före år 187b. Nämnda års Riksdag höjde tullen
på kaffe med ett öre och på oraffineradt och raffineradt socker med
två och 2,4 öre, allt per skålpund, emedan statsverkets inkomster
behöfde förstärkas. Nu, när under flera år öfverskott i statskassan
uppstått, kan det derför vara skäl att åter nedsätta dessa tullsatser
och gå tillbaka till de före nyssnämnda år gällande, men ej längre.
Jag vill dock med afseende härpå erinra Iierr Gustafsson om, att tullen
å kaffe före 1879 icke var, såsom han uppgaf, 20 öre per kilogram,
utan 10 öre per skålpund, motsvarande 23-^ öre per kilogram.
För min del anser jag emellertid det icke vara lämpligt att un¬
der nuvarande brytningsperiod på det ekonomiska området vidtaga
någon rubbning i tullafgifterna för våra kassaartiklar, utan yrkar jag
bifall till Utskottets betänkande.
Herr Öberg: Jag vill endast tillkännagifva, att jag instämmer med
herr Hseggström i så väl hans yttrande som hans yrkande.
Herr Boström: Jag vill endast till hvad Herr Lönegren yttrade
foga ett par upplysningar, hemtade ur Posttidningen för i går. Man
finner der uti en redogörelse för statsverkets inkomster, att tull¬
inkomsterna under sistlidne Mars månad uppgingo till 1,834,186 kro¬
nor emot 2,653,625 kronor under samma månad förlidet år, och att
följaktligen skilnadeu på blott denna enda månad utgör något öfver
800,000 kronor. Ser jag efter tullinkomsterna för de tre första månaderna,
finner jag att de i år uppgått till 5,292,686 kronor, under det att de
under motsvarande tid i fjol uppgingo till 6,195,561 kronor, kvilket
på detta första qvartal visar eu minskning af något öfver 900,000
kronor. Under sådana förhållanden tror jag, att den farhåga, som
Utskottet har uttalat om en minskning i statsinkomsterna, icke är så
obefogad, och att det således icke torde vara rådligt att vidtaga den
ifrågasatta tullnedsättningen.
Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Herr Abr. Rundbäck: Det lär väl icke kunna blifva fråga om
annat än att afgifva en opinionsyttring i denna fråga, då, att döma
af den enighet, som varit rådande inom Utskottet, dess hemställan
sannolikt blir godkänd. Jag måste dock för min del tillkännagifva,
såsom jag äfven gjorde vid den stora tulldebatteu, att jag är intresse¬
rad för skattelindringar just på detta område. Här har man icke, såsom
då, att åberopa sig på det gagn, som skyddstullar göra svenska arbetare
och svenska produkter, ty här är det helt enkelt fråga om att bereda
en skattelindring, som skulle komma alla till godo. Och då man å
ömse sidor motionerat derom och man jemväl å ömse sidor under den
nyssnämnda debatten allvarligt talade om denna sak och utlofvade att
vara med derom, så hade jag trott, att man också nu skulle mötas.
Har då detta skett? Ja, visserligen, men på ett helt annat sätt än
man haft skäl att vänta. Detta skulle visserligen kunna förvåna mig,
Onsdagen den 14 April, f. ro.
19
M:o 38,
men det har det dock ej gjort, emedan jag långt för detta fått lära,
att i politiken det enklaste och naturligaste ofta är det svåraste att
finna och vinna.
Herr Statsministern yttrade vid den stora debatten, att man i
allmänhet icke sätter tull på personen så högt, dels derför att en
sådan tull måste uttagas utan afseende på förmögenhetsvilkor, och
dels derför att den äfven träffar de minderårige. Detta är onekligen
en sanning, som gäller just dessa tullar, genom hvilka man icke vin¬
ner något särskildt önskvärdt syftemål. Vidare sade samme man, att,
när staten hade så goda tillgångar, som nu, vore det väl en sjelf-
uppoffring af folket utan like att åtaga sig nya skatter. Ja, detta
gäller väl framför allt finanstullar, som hafva sitt enda berättigande,
sitt enda laga försvar, om jag så får säga, deri, att de behöfvas för
att statens inkomster skola räcka till statsutgifternas bestridande.
Nu höra vi ju, att år efter år öfverskott hopas i statskassan, vi höra
från tronen, från statsrådsbänken och från alla möjliga officiella och
officiösa håll, att statsverkets ställning är synnerligen lysande, och vi
hafva sett, huru regeringen ansträngt sig på alla sätt för att bli be¬
friad från detta besvärliga öfverflöd genom att föreslå en mängd nya
statsutgifter, och huru finansministern icke haft annan råd för att
komma ifrån deD stora oanvända slumpen än att lägga den till fonden
för framtida användande. Borde vi då icke, mine herrar, kunna hjelpa
regeringen att blifva befriad från detta obehag och besvär, och, vore
det icke i så fall det enklaste sättet derför att låta folket i sina
fickor få behålla hvad det nu skattar för mycket? Detta är dock icke
det enda skälet, nemligen att folket bör hafva berättigade anspråk
på att få behålla hvad som icke behöfves för statsverkets behof, utan
jag har dessutom ett annat skäl för ifrågavarande skattelindring, eme¬
dan, i fall staten får komma med den der osynliga handen och plocka
styflera ur folkets fickor, då det icke behöfves, följden deraf endast
blifver den, att statsutgifterna växa, och att budgeten sväller ut på
ett osundt sätt, derför att man har så godt om penningar. Härpå
hänvisar man nemligen alltjemt vid sina anslagsfordringar, alldeles
som då far kommer hem, sedan han fått sitt störa hypotekslån, då
mor också skall hafva sin andel deraf till en mängd icke så nödvän¬
diga utgifter.
Jag skulle dock kunna vara med om dessa skatter äfven till nå¬
got öfverflödigt belopp, om man nemligen ville använda dem antingen
till betalande af vår statsskuld eller till våra jern vägsbyggnader, så
att man slapp dertill upptaga ytterligare lån från utlandet, Då det
nemligen är vi som besluta dessa jernvägar, är det icke för mycket,
om vi också skatta något mera derför och få svida för följderna af
dessa beslut och icke endast lägga allt på våra efterkommande.
Jag vill emellertid nu icke yttra mig vidare i frågan, men har
icke velat underlåta att afgifva en opinionsyttring deri. Jag kan dock
icke förena mig med någon af de öfriga talarne derom, att vi nu på
rak arm skola göra den eller den nedsättningen, utan anser, om vi
skola söka åstadkomma någon förändring i hvad bär är föreslaget, att
det är bäst återremittera frågan till Utskottet, så att detta får taga
Angående
nedsättning
i tullen å
kaffe.
(Forts.)
N.o 38.
20
Angående
nedsättning
t f,ullen ä
kaffe.
(Forte.)
Onsdagen den 14 April, f. m.
densamma i förnyadt öfvervägande. Jag yrkar för den skull på åter-
remiss af denna punkt.
Herr Haeggström: I mitt förra anförande glömde jag att fram¬
ställa mitt yrkande fullständigt, i det jag endast upptog ^nedsätt¬
ning å kaffe, men icke å brändt kaffe eller växter, användbara till
kaffesurogat. Jag skall derför nu bedja få yrka nedsättning i tullen
å kaffe till 15 öre från 2Ö öre per kilogram samt å brändt kaffe och
å kaifesurogater från 35 till 25 öre per kilogram, eller i öfverens¬
stämmelse med hvad Herr A. Magnusson i Lervik yrkat.
Hvad nu den siste talarens yrkande på återremiss beträffar, så
får jag säga, att jag icke vet, hvartill en sådan skulle tjena, ty i så
fall skulle båda Kamrarne förena sig i yrkandet på återremiss. Om
endast denna Kammare fattar ett sådant beslut, komma vi helt sim¬
pelt att få frågan tillbaka om några dagar från Utskottet, med an¬
modan att Kammaren måtte fatta beslut i ärendet. Jag kan icke
heller inse, att vi kunna behöfva någon ytterligare utredning mer än
i en enda punkt, och det är, om det verkligen finnes något öfverskott
i statskassan, så att man kan göra några skattelindringar för det
fattiga folket. Finnes ett sådant öfverskott icke, kan det icke vara
skäl i att sätta ned tullarne, men finnes det deremot, såsom Herr
Finansministern påvisat, måste det ju vara orättfärdigt att bibehålla
den höga tullsatsen på kaffe. Jag tror för min del, att ett sådant
öfverskott finnes, och hemtar stöd derför i det yttrande, vi härom
dagen hörde från Herr Statsministern och Chefen för finansdeparte¬
mentet, hvilken ju bäst bör hafva reda härpå. Hau har sjelf fram¬
lagt för oss bestämda sifferuppgifter i detta hänseende, och jag har
icke hört någon af Stats-Utskottets ledamöter bestrida dem.
Hvad vidare angår Herr Hammarbergs påstående, att skilnaden
skulle stanna i handlandenas fickor, om man nu satte ned tullen på
kaffe, så kan jag hålla med honom, att så skulle blifva fallet, om
man endast satte ned tullen med 1 eller 2 öre per skålp., och der¬
för vill jag icke heller stanna vid den siffra Herr Gustafsson föresla-
slagit, eller 3 öre per skålp., motsvarande ungefär sex öre per kilo¬
gram,’ utan anser det vara bättre att taga Herr Anders Magnussons i
Lervik förslag, ty derigenom skulle vinsten komma konsumenterne till
godo och icke stanna hos mellanhänderna.
Slutligen ber jag emot Hei’r vice Ordförandens i Bevillnings¬
utskottet yttrande, att tullinkomsterna skulle hafva gått ned så betyd¬
ligt under förra årets förra qvartal, få säga, att detta bevisar icke
något. Man får nemligen icke grunda sina beräkningar endast på in¬
komsterna under årets första qvartal, ty det kan ju ligga mycket af
varan på nederlag, som sedermera under årets öfriga månader anmä-
les till förtullning; och då sedermera redogörelserna för de tre senare
qvartalen inkomma, kan det ju hända, att totalbeloppet för hela året
blir lika fördelaktigt som föregående år. Jag tror derför icke, att
det är så farligt härmed, att tullmedlen skulle minskas under årets
alla månader, ty det är nu en gång så stäldt med oss svenskar, att
vi just icke gjort oss kända för att vilja spara.
Onsdagen den 14 April, f. m. 21 NlO 38.
Jag skall nu icke längre trötta herrarne, utan vidhåller mitt nu Angående
fullständigade yrkande. “““.7
kaffe.
Herr Oléhn instämde med Herr Haeggström. (Fort».)
Herr Magnusson: Jag skall endast be att få instämma med
Herr Hmggström och på de skäl, han anförde, yrka afslag å Utskottets
hemställan och bifall till min motion.
Herr ÖL Jonsson: Det är nu icke mycket att tillägga tillför¬
svar för hvad Utskottet här hemstält, men jag vill dock ytterligare
fästa uppmärksamheten derpå att, då Riksdagen i dag fattat beslut
om fortsättande af norra stambanan, och Stats-Utskottet i sitt betän¬
kande uttryckligen betonat att man borde bygga åtminstone en del
deraf med statsmedel för att slippa låna ytterligare från utlandet,
så gäller frågan nu att afgöra, huruvida man vill slå in på den bogen
eller icke. Det är nemligen gifvet, att om man vill sätta ned tul-
larne och sålunda minska statsinkomsterna, så få de, som sätta sig
emot att använda statsmedel till jernvägsbyggnaderna, ett starkt skäl
för sin åsigt, då deremot, om man låter tullarne qvarstå vid enahanda
belopp som förut, detta blir ett starkt skäl för den motsatta sidans
målsmän.
Jag vill äfven erinra herrarne derom, att, då Riksdagen för ett
eller två år sedan nedsatte tullen på té med ett ganska betydligt be¬
lopp, både motionärerne derom och andra såsom skäl för nedsättnin-
gen framhöllo, att man derigenom ville befordra téförbrukningen inom
landet. Den dåvarande orimliga tullen på té gent emot kaffetullen
ansåg man vara tillräckligt skäl till nedsättningen. Skulle man nu
nedsätta ensamt tullen å kaffe, skulle kaffet ju blifva en så mycket
6tarkare konkurrent till téet. Detta skäl för Utskottets nu föreva¬
rande förslag må åtminstone förvaras i protokollet, om det också icke
är af någon vidare vigt för frågans afgörande.
Man må hafva hvilka åsigter som helst om hvad framtiden bär
i sitt sköte beträffande statens inkomster, måste man dock vara ense
derom, att en mera tryckt ställning än den närvarande hafva vi sällan
haft, och att betrycket slutligen måste minska konsumtionen af åt¬
skilliga artiklar och i främsta rummet sådana, som icke behöfva be¬
gagnas. Jag föreställer mig derför, att, om en nedsättning af kaffe¬
tullen nu skulle beslutas att inträda från och med nästa år, det skulle
kunna inträffa, att vi vid vårt nästa sammanträffande här antingen
finge mottaga en Kongl. proposition eller sjelfve måste motionera om
tullens förhöjning till förutvarande belopp, och hvartill en nedsättning
vid sådana förhållanden skulle tjena, kan jag icke fatta. Hvilka
skattenedsättningar man än vill komma med — äfven om de i och
för sig äro berättigade — må man dock icke låta hänföra sig dertill,
då man icke har full säkerhet för, att nedsättningen skall blifva
stabel, äfven om det för tillfället finnes öfverskott i statskassan.
Mig synes Utskottet hafva haft goda skäl för sin hemställan, till
hvilken jag också yrkar bifall.
N:0 38.
22
Onsdagen den 14 April, f, m.
Angående Herr Gustafsson: Jag har å nyo begärt ordet i afsigt att repli-
Ttuller^ä k0l'a ^err Hammarberg. Han anförde att öfverskottet i statskassan
1 kaffe. n ^k-0 ^an auses som tillräckligt skäl för nedsättning af kaffetullen.
(Forts.) Jag anser deremot just den anförda omständigheten utgöra det star¬
kaste skäl för en sådan nedsättning, ty om, då det icke finnes sådant
öfverskott, man måste fylla statskassan genom skatter, måste natur¬
ligtvis befintligt öfverskott vara tillräckligt skäl för skattenedsättning.
Samme talare ansåg äfven den nuvarande tryckta ställningen i lan¬
det tala emot nedsättningen. I motsats mot honom anser jag dentala
för en sådan; ty då ställningen i landet är tryckt, behöfva just
menige man, om hvilken här är fråga, en lindring i sina bördor.
Vidare ansåg Herr Hammarberg, att beloppet af tullnedsättningen
skulle stanna hos mellanhänderna. Förhållandet skulle nog blifva så¬
dant, om det ej funnes mer än en handlande i hvarje stad. Men
nu finnes något, som kallas konkurrens, och den gör, att en nedsätt¬
ning med 2 eller 3 öre per skålpund icke stannar hos mellanhänderna,
ty vid en sådan nedsättning måste handlandena sälja kaffet 2 eller
3 öre billigare.
Herr Lönegren påstod, att stabilitet i tullagstiftningen vore nöd¬
vändig. Då Herr Lönegren en annan gång begär ändring i tullag¬
stiftningen, skola vi svara honom på samma sätt. Han nämnde äf¬
ven, att här vore fråga om stora summor. Så är icke förhållandet.
Jag har förut visat, att här gäller endast 840,000 kronor, och den
summan är väl icke så betydlig, att icke den stora behållningen räc¬
ker till att täcka den.
Jag yrkar fortfarande bifall till min motion.
I detta yttrande instämde Herr Joll. Ohlson.
Herr Börjesson: Lika med motionärerne anser jag, att den nu¬
varande kaffetullen är för hög, den utgör för närvarande omkring 11
öre pr skålpund, och att en nedsättning till hvad Herr Anders Magnus¬
son i sin motion föreslagit, hvilket gör ungefär 6 öre pr skålpund, är
skälig. Väl kan man invända, att kaffe icke är en nödvändighetsvara,
men det har dock numera kommit i så allmänt bruk, att det nästan
kan anses såsom dagligt bröd, om jag så må yttra mig; och det inta¬
ges i landet andra artiklar, som äro långt skadligare än kaffe.
Hvad den statsekonomiska sidan af saken angår, tror jag, att
statskassan väl kan tåla vid denna nedsättning. Jag vill icke vidare
orda härom, utan blott yrka nedsättning af kaffetullen från 26 öre till
15 öre per kilogram.
Herr vice Talmannen Larsson: För min del yrkar jag bifall
till Utskottets hemställan.
Fn föregående talare har väl förklarat, att vi, eftersom vi gjort
åtskilliga besparingar på de af Kongl. Maj:t hos Riksdagen äskade an¬
slag, skulle kunna undvara eu del af kaffetullen och således nedsätta
den nuvarande tullsatsen derå. Nog ser jag gerna, att vi spara, men
om vi skola spara endast för att få dricka kaffe, tror jag icke vi få
23
N.o 38
Onsdagen den 14 April, f. m.
någon vinst deraf. Jag har ännu icke kommit derhän, att jag räknar
kaffe till nödvändighetsvarorna; jag anser tvärt om kaffet vara eu lämp¬
lig artikel att lägga tull på; ty ingen är tvungen att köpa det. Det
är alltid de fattige, som få vara ute och åka, och alltid är det deras
sak, som man förfäktar, heter det. Ja, det låter så vackert, men huru
ställer sig saken för dessa fattige? De köpa vanligen icke mer än
ett tjerdedels skålpund i sänder, och man skulle då hädanefter få
höra att detta kostade 15| öre. Men nu är olyckan den, att vi icke
hafva fjerdedels ören, och följden blefve således, att vi måste slå
ett nytt slags mynt. Ty att handelsmännen äro så samvetsgranna, att
de icke skulle höja priset mer än som motsvarades af tullförhöjnin¬
gen, det har ju eu talare upplyst oss om. Ja, om tullen nedsattes
med 6 öre per kilogram, såsom en af motionärerne har föreslagit, så
skulle ju ett fjerdedels skålpund betinga ett pris, hvaruti inginge en
bråkdel, som vore mindre än öre. För min enskilda del tror jag
dock icke, att köparne i sådant fall komme att få åtnjuta någon minsk¬
ning i priset, utan att detsamma komme att förblifva lika högt som
förut.
Man har talat om det stora öfverskott, som finnes i statskassan,
och att detta skulle vara det mest talande skälet för att nu vidtaga
en sänkning af kaffetullen. Äfven jag har sökt studera Kongl. Maj:ts
proposition angående statsverkets tillstånd och behof, men har icke
kunnat finna, att detta tillstånd är så lysande, som man öfver allt hör
påstås. Tvärt om tycker jag att det är ganska dåligt, när jag ser på
den för år 1887 uppgjorda statsregleringen. Ty om jag bortser från
öfverskotten från de föregående åren och blott fäster mig vid de för
nämnda år beräknade inkomsterna och utgifterna, så visar sig en brist
på åtskilliga millioner. Det är således endast den lyckliga omständig¬
heten, att det finnes öfverskott från föregående år, som gör, att stats¬
regleringen för nästa år går i hop.
Herr Rundbäck sade, att det var af ren barmhertighet emot re¬
geringen, som han ville hjelpa henne att befria sig från de bekymmer,
som detta öfverskott i statskassan förorsakade. Detta var särdeles
vänligt af honom, så mycket mer som han just icke alltid visat sig
särdeles vänligt stämd emot regeringen. För min del kan jag dock
icke denna gång vara med honom.
Det är äfven en annan omständighet, som jag ber att få påpeka,
emedan den för mig är ett ytterligare skäl att icke nedsätta tullen
på kaffe. Det har sagts, att, om en sådan nedsättning skedde, detta
icke skulle förorsaka någon minskning i statens inkomster, emedan
man i så fall komme att dricka så mycket mera kaffe. För min del
tycker jag dock, att vi redan importera för mycket af denna vara,
och skulle denna import ytterligare ökas, så bletve följden den, att
vår utländska handelsbalans, som vi nu hafva rätt svårt att betäcka,
skulle blifva ännu större. I denna omständighet finner jag ett af de
mest talande skälen för att icke nedsätta tullen på kaffe, och kommer
jag således att rösta för bifall till Utskottets förslag.
Häruti förenade sig Herrar Göransson och Petersson i Hamra.
Angående
nedsättning
i tullen å
kaffe.
(Forts.)
N:o 38.
24
Onsdagen den 14 April, f. m.
Angående
nedsättning
i tullen å
kaffe.
(Forts.)
Herr Haeggström: Herrarne ropa på proposition men då jag
förut under riksdagens lopp icke mer än 3 å 4 gånger haft ordet,,
vill jag också nu försvara min sak sedan jag fått ordet. Jag skall
dock icke upptaga Kammarens tid många minuter.
Der var egentligen med anledning af Herr vice Talmannens ytt¬
rande som jag begärde ordet. Han ansåg, att kaffetullen icke borde
sänkas af, bland andra, det skäl, att han icke tycker om, att folket
drucke för. mycket kaffe. Ja, om icke han sätter värde på denna
dryck, så finnas dock de, som göra det och som dessutom icke hafva
någon annan att taga till. I min hemtrakt t. ex. föredraga nog ar¬
betad att dricka mjölk, men sådan står icke alltid att få i tillräck¬
lig myckenhet, och ofta nog endast så mycket, som behöfves åt barnen.
Hvad underligt ligger då deri, att de, så godt sig göra låter, söka en
ersättning i kaffe, och att detta då må kunna fås för så rimligt pris,
som möjligt, är väl icke obilligt begärdt. Dessutom komme en nedsätt¬
ning i priset att hafva det goda med sig, att folket icke behöfde så
mycket tillgripa dessa kaffesurrogat, hvilka i allmänhet äro mer eller
mindre skadliga för helsan. Hvad kaffet sjelft beträffar, så hafva vi
ju läkares utlåtande om, att det är en oskadlig dryck, och om än den
ärade talaren för sin del anser den vara osund, så bör han icke der¬
för hånfullt bemöta dem, som hafva en annan åsigt.
Jag har icke friat till den stora massans gunst, det har jag visat
vid flera föregående tillfällen; men detta hindrar mig icke att tala för
en sak, som jag finner vara rättvis och billig, äfven om den skulle
vara den stora massan till gagn.
Herr Wre tli u d: Jag skall icke beröra frågan, som här föreligger,,
u$- statsekonomisk synpunkt, men efter som det under diskussionen
äfven blifvit tal om té, så ber jag att få säga några ord derom.
För min del fann jag det ganska välbetänkt, då för ett par år
sedan tullen på té betydligt nedsattes. Det är ju nödvändigt, att
njutningsmedel finnas, och till sådana räknar jag både kaffe och té.
Deras värde såsom födoämnen är mycket omtvistadt, men enligt läka¬
res omdöme har förtärandet af kaffedrycken mångenstädes hos oss och
i synnerhet i Norrland gått till en betänklig öfverdrift, så att det rent
af verkat skadligt på helsotillståndet, i synnerhet hos qvinno!' och barm
och det är redan längesedan det i en åt generaldirektör Huss utgifven
skrift framhölls, att kaffet sannolikt har rätt betydlig skuld till den
ökade mängd fall af magkatarr och bleksot, som numera förekomma
i vårt land. Enligt läkares omdöme och erfarenhet är deremot té vida
mindre skadligt än kaffe. Jag tror derför för min del, att det vore
välbetänkt. att ändra tullagstiftningen på detta område i rigtning att
nedsätta tetullen ännu mer, så att téet kunde i betydligare mån, än
som hittills skett, undantränga kaffet. Vi veta, att i åtskilliga andra
länder, exempelvis England och Ryssland, téet har samma nationella
betydelse som kaffet hos oss, och jag tror, att det vore lyckligt, om
äfven vi kunde slå in på samma väg.
Jag tror, att äfven många andra af de skäl, som anförts mot att
On«dagen den 14 April, f. m.
25
N:o 38.
nedsätta tullen å kaffe, äro giltiga och vill derför för min del förena Angående
mig med dem, som yrkat bifall till Utskottets förslag i denna punkt, nedsättning i
1 tullen å kaffe.
Herr Ny da hl: Jag skall också yrka bifall till Utskottets hem- (*ort8-)
ställan och anhåller dervid endast att få fästa Kammarens uppmärk¬
samhet på den punkt i Utskottets betänkande, som omfattar artikeln
lysoljor. Denna artikel är en verklig nödvändighetsvara, ej minst för
den obemedlade delen af befolkningen, och bör såsom sådan vara tull¬
fri, då deremot kaffet, man må derom säga hvad man vill, icke är
annat än ett njutningsmedel, som dertill ej ens är så alldeles oskyldigt
och oskadligt, såsom vi också nyss hörde en läkare här framhålla.
Nu föreställer jag mig, att Kammaren icke skall vara benägen att göra
lysoljor tullfria, på samma gång Kammaren beslutar en nedsättning i
tullen på kaffe, och jag hoppas derför, att de af Kammarens leda¬
möter, som i dag vilja bereda den obemedlade en verklig skattelindring
genom en tullnedsättning, skola förena sig om Utskottets hemställan
i denna punkt, för att sålunda bevara åt sig utsigten att få lysoljorna
tullfria. En nedsättning i kaffetullen skulle ej föranleda någon skatte¬
lindring, utan endast eu ökad import och förbrukning af kaffe — till
intet gagn, men till men för nationens fysiska välbefinnande.
Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Öfverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats dels bifall till
Utskottets hemställan, dels afslag å densamma och bifall i stället till
Herr Gustafssons i ämnet väckta motion, dels bifall till Herr Magnus¬
sons motion, dels slutligen ock ärendets återförvisande till Utskottet.
Efter upptagande af dessa yrkanden gaf Herr Talmannen propositioner
i enlighet dermed^ och blef propositionen på bifall till Utskottets hem¬
ställan besvarad med öfvervägande ja. Votering blef likväl begärd
och företogs, sedan till kontraproposition antagits yrkandet på bifall
till Herr Gustafssons motion, i enlighet med följande nu uppsatta och
af Kammaren godkända voteringsproposition:
»Den, som bifaller hvad Bevillnings-Utskottet hemstält i 29:de
punkten af Betänkandet N:o 11 röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan,
bifallit Herr R. Gustafssons i ämnet väckta motion.»
Omröstningen utvisade 146 Ja mot 38 Nej; och hade Kammaren
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
Punkterna 30—38.
Biföllos.
N:o 38.
26
Onsdagen den 14 April, f. m.
Angående Efter föredragning dernäst af punkten 39, innefattande Utskottets
tullen å nät. hemställan, att af Herr P. A. II. Sfjcrnspetz och Herr A. J. Lyth
väckta särskilda motioner om ändrade bestämmelser i fråga om för-
tullningen af nät icke måtte af Riksdagen bifallas, anförde:
Herr Lytb: Jag skall bedja att få med några ord redogöra för
anledningen dertill, att jag framkommit med den förevarande motionen,
hvilken blifvit af Bevillnings-Utskottet på så knapphändiga motiv af¬
styrka Jag vill också i sammanhang dermed söka påvisa det lätt¬
vindiga sätt, hvarpå vår tulltaxa för närvarande vårdar sig om vår
industri och våra näringar. Och bland dessa är det väl knappt någon,
som är så styfmoderligt behandlad som fiskerinäringen. Denna näring,
hvilken ingen här kan förneka vara en af de naturliga närings-
grenarne för vårt land, åtnjuter icke annat understöd än ett ordinarie
anslag af 18,000 kronor. Och denna bristande uppmuntran har också
visat sig i den ofantliga myckenhet olika fisksorter, synnerligast delika¬
tesser, som införas i vårt land.
Vid de många landtbruksutställningarna inom och utom landet
har det visat sig, att den redskap vi här i Sverige använda för vårt
fiske varit i många fall för grof och mindre ändamålsenlig, synner¬
ligast de knutna fiskredskapen eller näten. Ett undantag härifrån har
utgjorts af de gotländska nätredskapen, hvilka allmänt vunnit stort
anseende i utlandet för det utmärkta sätt, hvarpå de äro tillverkade.
Men som nätbindningen der är en hemslöjd, och befolkningen på Got¬
land icke kunde förse hela fastlandet med dess behof i detta afseende,
så hafva för omkring tio år sedan några för fiskerinäringen intresserade
personer i bolag inköpt några synnerligen dyrbara knypplingsmaskiner
för knytning af dylika nät, såväl gröfre som finare. Dessa maskiner
äro synnerligen komplicerade och svårskötta och hafva kostat 15 till
16 tusen kronor stycket i inköp från Frankrike. Efter deras uppsätt¬
ning här åtgick omkring ett år för att vänja arbetarne vid maskiner¬
nas skötsel, och derefter åtgick ytterligare ett år för att lära fiskare¬
befolkningen gagnet af att använda dessa synnerligen goda knytningar
och nät. Efter dessa två års förlopp började bolagets verksamhet för¬
bättras så, att detsamma för några år sedan kunde lemna 2 procent
utdelning. Men förhållandena hade knappast hunnit ljusna för bo¬
laget, förr än Tyskland uppträdde med konkurrens. Samtidigt som
här hade nemligen i Tyskland uppstått en liknande fabrikation. Fa¬
brikerna der äro vida mera storartade än här till följd af rikligare
tillgång på penningar och framför allt till följd af det tullskydd de
från sitt eget lands sida åtnjuta. Det dröjde heller icke länge förr
än det visade sig, att den svenska fabrikationen hade mycket svårt
att ega bestånd i denna konkurrens. Man säger må hända, att orsaken
härtill vore den, att Tyskland sålde för billigare pris sina varor.
Nej, mine herrar, de svenska fabrikaten måste tvärt om säljas för bil¬
ligare pris för att kunna säljas alls. Ty det märkvärdiga förhållan¬
det råder här i Sverige, att man köper i allmänhet hellre utländsk
vara än svensk, och jag talar icke osanning, då jag säger, att jag
Onsdagen den 14 April, f. m.
27
N:o 38.
vet fabrikanter, hvilka för att göra sina varor lättare säljbara, åsätta
■dem utländska märken. Men, frågar man: de svenska näten äro väl
då sämre än de utländska? Nej, de äro tillverkade af enahanda garn
och med samma sort maskiner som de tyska och hafva vid utställnin¬
gar uthärdat täflan med de tyska samt nästan allestädes erhållit
högsta pris.
Man har äfven till mig uttryckt sin förundran öfver att vi mo¬
tionärer, som äro vänner till fiskerinäringen, hafva kunnat väcka denna
motion, som vore egnad att fördyra redskapen för fiskarena. Trodde
jag något sådant, så skulle jag visserligen icke hafva framkommit med
mitt förslag. Men jag har önskat, att det svenska fabrikatet måtte
komma i en sådan ställning, att det kunde konkurrera med utländskt.
Ty hos oss finnes icke tull på det färdiga fabrikatet, men det finnes
deremot tull på råvaran eller garnet, hvarigenom det färdiga fabrikatet
säljes af Tyskland med större fördel i Sverige än det svenska fabrika¬
tet. Sålunda kunna herrarne vara öfvertygade om, att, derest den
svenska fabriken går under, icke kommer priset på denna vara att
sjunka, utan Tyskland, som väl ser om sin industri, skall nog begagna
sig af tillfället, och den, som får betala kalaset, det är våra fiskare.
Jag hoppas härmed hafva gjort reda för min motions syfte, och
tror, att nu icke någon må anklaga mig för att vilja fördyra redskapen
för våra fiskare. Jag har nu icke mycket att tillägga, endast några
ord om Bevillnings-Utskottets utlåtande i denna punkt. Utskottet
säger, att den franska handelstraktaten lägger hinder i vägen för en
förändring. Ja, här hafva vi åter ett exempel på denna traktats för¬
vecklingar. Frankrike exporterar icke denna vara, men Tyskland gör
det; detta Tyskland, som nästan stängt sina hamnar för vår export.
I fjol höjde det tullen å hyfiade trävaror till 80 procent af varans
värde och för andra trävaror till 20 procent; men ändock gynnas detta
Tyskland af oss.
Nu kan man säga, att denna enda fabrik icke betyder något i
detta fall. Men, mine herrar, många bäckar små göra en stor å. Den
ena industrigrenen efter den andra går under, och de tider kunna komma,
då vi icke mei*a hafva något att försvara.
Jag har nu intet yrkande att framställa; men jag har velat fram¬
hålla detta dels såsom ett skäl, hvarför jag väckt motionen, och dels
för att visa, i hvad mån vi under nuvarande tullbestämmelser skydda
vår inhemska industri.
Angående
tullen & nät.
(Forts.)
Herr Lönegren: Herrar Lyths och Stjernspetz’ motioner hafva
varit föremål för en grundlig behandling inom Bevillnings-Utskottet
och ansågos förtjena allt afseende. Men då, såsom Herr Lyth sjelf
uppgifvit, den franska handelstraktaten lägger hinder i vägen för att
komma till något annat resultat, än det hvartill Utskottet kommit,
nemligen afslag, så måste äfven jag på samma grund yrka bifall till
denna punkt i betänkandet.
Jag instämmer för öfrigt af allt hjerta med Herr Lyth i hvad
han yttrade angående olämpligheten af tarifftraktater.
N:o 38. 28 Onsdagen den 14 April f. m.
Angående Herr Grefve Sparre: Jag instämmer till alla delar med Herr Lyth.
tU Forts )0t ^nser icke, hvarför man, äfven om detta är en obetydlig näring,
icke bör skydda densamma. Då de af Bevillnings-Utskottet anförda
skäl förfalla vid det förbållande, att frågan om franska handelstrak-
taten återremitterats, kan jag icke finna, hvarför man icke äfven skulle
kunna återremittera denna punkt. Då Utskottet skall taga hand om
frågan angående revision af denna traktat, kan det på samma gång
jemväl taga denna förevarande fråga om hand.
Jag yrkar derför återremiss af denna punkt.
Herr Lyth: Då jag oförmodadt fått understöd för min åsigt i
denna sak, skall jag be att få biträda Grefve Sparres yrkande om
återremiss.
Herr Lönegren: Som Första Kammaren redan bifallit Bevillnings¬
utskottets förslag, torde en återremiss ej tjena till något. Jag tror
för öfrigt, att en sådan åtgärd i alla händelser icke skulle leda till
något resultat, enär en förändring af tulltaxan i denna del är bero¬
ende på bifall från Frankrikes sida, och emedan det måste dröja ganska
länge innan underhandlingarna derom, om sådana komma till stånd,
kunna blifva afgjorda; men Riksdagen måste ju nu fatta sitt beslut i
frågan.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt Herr Tal¬
mannen till proposition upptagit de gjorda yrkandena, biföll Kammaren
Utskottets hemställan.
Punkten 40.
Bifölls.
Punkten 41.
I fråga om tullen å lysoljor hade, i särskilda motioner N:o 51
inom Första Kammaren af Herr J. Mankell och N:o 132 inom Andra
Kammaren af Herr Aug. Bokström, yrkats af den förre:
att tullen å fossila eller mineraloljor, rektificerade, fotogen m. m,
måtte från början af år 1887 upphöra;
och af den senare:
att genom rektificering renade, färglösa eller af gul till gulbrun
färg rektificerad stenkolsolja eller fotogen, rektificerad jordolja, nafta,
petroleum eller bergolja, solarolja, paraffinolja med flera till lyse an¬
vändbara vätskor måtte från tullafgift befrias.
Utskottet hemstälde under förevarande punkt, att berörda förslag
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Angående
tullfrihet å
lysoljor.
Efter uppläsande häraf anförde:
Onsdagen den 14 April, f. m.
29
N:o 38.
Herr Hammarlund: Såsom skäl för afslag å den ifrågasatta
tullnedsättningen på kaffet anförde flere talare, att kaffet icke var en
nödvändighetsartikel. Jag vet icke, hvilken rol detta skäl spelade vid
sjelfva voteringen. För mig åtminstone hade det ingen betydelse. Men
om meningarna kunna vara delade huruvida kaffe kan anses vara eu
nödvändighetsartikel eller icke, så bör deremot icke något tvifvel härut¬
innan råda i afseende på de artiklar, som upptagas under N:o 394 i
tulltaxan, eller lysoljor, hvilka måste anses såsom nödvändighetsartiklar
för alla. Derför tillåter jag mig på samma skäl, som flere talare nyss
anfört för nedsättning af tullen å kaffe, nu hemställa om afslag å
Utskottets betänkande i denna punkt och bifall till Herr Bokströms
motion, eller att alla under N:o 394 i tulltaxan upptagna oljor må
blifva tullfria.
Införseln af dylika oljor har under sista året uppgått till bortåt
25 millioner kilogram, och tullen derå är för närvarande 2 öre per
kilogram. Sålunda utgör den skatt, som för denna vara erlägges af
svenska folket, omkring en half million kronor. Efter all sannolikhet
skola statsverkets inkomster under nästa år blifva så goda, att åtmin¬
stone denna skattelindring utan ringaste tvekan kan beviljas.
Herr Lönegren: De skäl jag nyss anfört i fråga om tullnedsätt-
ning på kaffe gälla enligt min tanke i ännu högre grad i fråga om
de motioner, som afse tullfrihet för lysoljor. Ty om man också med
skäl kan säga, att förbrukningen af kaffe är lika stor eller större inom
de mindre bemedlade klasserna än inom de förmögnare, så gäller detta
dock icke i fråga om förbrukningen af lysoljor, utan tungan af denna
skatt drabbar i mycket högre grad de mer bemedlade än de fattiga,
ty då man i den fattiges eller arbetarens hem begagnar endast en lampa
med ringa oljeåtgång, är det deremot ej ovanligt, att i ett och annat
mera bemedladt hem 5 å 6 lampor med stor oljeåtgång hållas lysande.
Derför tror jag icke, att tullnedsättning eller tullfrihet å dylika oljor
i något beaktansvärdt afseende skall lända de mindre bemedlade till
fördel, och bör man ju dessutom ock ihågkomma, att priset på lys¬
oljor för närvarande är mycket lågt.
Jag har på flera håll frågat mig för angående åtgången af lys-
olja i ett arbetarehem och fått den upplysningen, att 5, 6 å 8 kan¬
nor kunna derstädes åtgå om året. Om nu så är — jag har dock
icke haft tillfälle att kontrollera dessa uppgifter — så belöper sig den
tull, som för denna artikel kommer på ett sådant hem, till 25 å 30
öre om året. Kan det under sådana förhållanden spela någon rol för
den mindre bemedlade, om man borttager tullen på denna vara? Jag
tror det icke. Upplysningsvis ber jag få meddela, att tullen på lys¬
oljor är i flera andra länder mycket högre än hos oss. I Norge är
den nemligen 10 öre per kilogram, i Danmark 8,3 öre, i Tyskland
5,4 öre och i Frankrike, der denna tull för några år tillbaka utgick
med 4,3 öre, har man sedermera högst betydligt höjt densamma, så
att den numera utgör 18 öre per kilogram för rektificerad olja och 13
öre för råolja, under det denna afgift hos oss utgår med blott 2 öre
för den renade oljan. — Vid tal om råolja och rektificerad olja vill
Angående
tullfrihet å
lysoljor.
(Forts.)
N.o 38.
30
Onsdagen den 14 April, f. m.
Angående
tullfrihet å
lysoljor.
(Forts.)
jag .nämna, att vi här i landet hafva två fabriker för rening af lys-
olja, hvilket förhållande jag tror, att man vid frågans afgörande icke
bör helt och hållet förbise.
Då jag är af den öfvertygelsen, att den nu ifrågasatta tullfriheten
å lysoljor icke spelar någon rol för konsumenterne, men skulle minska
statsverkets inkomster med en half million kronor om året, så yrkar
jag bifall till Utskottets betänkande.
Herr Bokström: Jag har tagit mig friheten att motionera om
tullfrihet å den i denna punkt omförmälda nödvändighetsartikel, och
då jag icke kan godkänna de skal, som Utskottet haft för sitt af¬
styrkande, så ber jag att få uppehålla Kammaren ett ögonblick vid
denna punkt. Ifrågavarande tullsats kan enligt min tanke icke vara
någon prydnad för vårt skattesystem, eftersom dess föremål är en nöd¬
vändighetsartikel, hvilken, såsom Bevillnings-Utskottet vid 1882 års
riksdag säger, är oumbärlig i alla hem, samt är egnad att i vårt land
under den mörkare årstiden höja de arbetande klassernas produktions¬
förmåga. Sålunda blir detta en tullsats på arbetet och idogheten äfven
i den fattigaste koja, för så vidt något arbete derstädes skall under
den mörkare årstiden kunna uträttas.
Yi hafva visserligen hört en ledamot af Bevillnings-Utskottet säga,
att denna tullsats är af ingen betydelse för den fattige, ty i den fattiges
hus brinner endast en lampa, då i den förmögnares deremot brinna
5 å 6 lampor. Men det kan likväl hända, att denna enda lampa är
för den fattige känbarare att bekosta än 5 å 6 lampor äro för dem,
som hafva råd att begagna så många.
Den ärade ledamoten af Bevillnings-Utskottet yttrade vidare, att
vi borde komma i håg, att i vårt land finnas två fabriker för sådana
oljors rening. Jag skall deremot be få erinra, att det icke är ådaga-
lagdt, att dessa fabriker ej kunna bestå, äfven om den ifrågastälda
tullfriheten beviljades, och vidare att det är allt för dyrt att af
svenska folket uttaga en half million kronor för att två fabriker skola
hafva sin utkomst.
Utskottet har såsom skäl för sitt afstyrkande af motionen anfört,
att priset på lysolja under senare tiden betydligt nedgått. Under de
tre sista åren har det dock icke nedgått, och priset är för närvarande
högre än för fyra år sedan. Dessutom, om priset på lysolja nedgått, måtte
det icke vara något hinder för en ytterligare tullnedsättning, om sådan
kan beredas; ty om vi icke kunna få så betaldt för våra produkter,
som vi önska, så är det af största vigt att minska våra utgifter, och
här skulle för svenska folket blifva en sådan minskning på en half
million, hvilket icke är att förakta.
Utskottet har vidare anfört att samma skäl, som vore bestäm¬
mande för kaffe- och sockertullen, äfven vore det för denna tull. Jag
anhåller att deremot få erinra, att lysolja långt mindre än socker och
kaffe lämpar sig till skatteobjekt. Lysolja är en nödvändighetsvara
äfven för den allra fattigaste; kaffe och socker deremot njutningsmedel,
som kunna undvaras.
Vidare säger Utskottet, att förslaget om denna tullnedsättning
Onsdagen den 14 April, f. m.
31
N:o 38.
bör falla derför att spanmålstullarne fallit. Då man emellertid icke
med fog kan säga, att derför att det finnes två små fabriker i denna
gren den svenska industrien bar något stöd i denna tullsats, så har
denna tullsats icke vidare samband med frågan om skydd för våra
näringar, utan man kan oberoende deraf fatta beslut.
Vidare bar sagts, att den svenska allmänheten nyligen beredts en
skattelindring genom nedsättning af grundskatterna och indelnings¬
verkets tunga. Detta torde snarare vara ett skäl för bifall till den
tullnedsättning, som här är ifrågasatt, emedan denna nedsättning skulle
tillgodokomma äfven det samhällslager, som står under hemmansegare-
klassen, som njuter fördelen af den omnämnda skattelindringen.
Det har vidare sagts, att man kan befara en minskning i stats¬
inkomster för år 1887. Det kan väl hända. Men man kan icke undgå
att lägga märke till den försigtighet och omsigt, som såväl Kongl.
Maj:t som Bevillnings-Utskottet använder vid regleringen af vår stats¬
budget. Då statsbudgeten år 1879 visade en brist, har alla följande
år statsregleringen uppvisat behållning. Denna uppgick enligt stats-
verkspropositionerna bilagda utredningar 1880 till 1,100,000 kronor,
1881 till 3,978,000 kronor, 1882 till 5,254,645 kronor, 1883 till 6,947,469
kronor, 1884 till 7,829,062 kronor och 1885, approximativt räknadt,
till 8,153,000 kronor. Jag vågar till denna Kammare hemställa, om det
kan vara med rigtiga principer förenligt att på detta sätt taga ut ur
folkets fickor mer än som behöfves. Jag vet visserligen, att det
ingalunda varit Bevillnings-Utskottets mening att taga ut mer än hvad
som behöfves, men det har dock så reglerats, att vida mer uttagits i
skatter för hvarje år än hvad som för bestridande af utgifterna varit
behöfligt, och lysoljan har dertill bidragit med en half million kronor.
Om det nu skulle hända, att det blefve en statsbrist på en half million
genom ett bifall till denna skattelindring, vågar jag hemställa, om det
skulle vara så förfärligt. Jag tror tvärt om det hittills varande sättet
att reglera statsverket vara för staten synnerligen dyrt. Våra spar-
samhetsvänner hafva icke anledning att vara förtjusta öfver denna
metod, som skapat utgifter, som eljest icke skulle hafva kommit i fråga,
och de af Riksdagens ledamöter, som önska tull på inhemska artiklar,
hafva rätt ofta blifvit mötte med den invändningen, att då statsverket
icke behöfver ökade inkomster, skola vi icke heller åtaga oss nya
skatter.
Vidare har anförts, att stora olägenheter skulle uppstå af täta
rubbningar i tullagstiftningen. Denna sats är rigtig, då det är fråga
om sådana tullsatser, hvarpå industrien är grundad. Men denna tull¬
sats kan icke räknas till någon sådan, utan om behof uppstår att öka
denna tull, kan detta utan olägenhet af någon rubbning ske. Lysoljor
importeras en gång om året, och de köpmän, som förskrifva varan,
kunna utan olägenhet låta tullen ingå i beräkningen, derpå blir ingen
af dem lidande. Dessutom får jag säga, att, så länge andra skatte-
objekt finnas, såsom bränvin, tobak, kaffe och socker m. m., så bör
man väl icke lägga tull på sådana artiklar som lysoljor.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall till motionen.
Angående
tullfrihet ä
lysoljor.
(Forts.)
N:o 38.
32
Onsdagen den 14 April, f. m.
Angående
tullfrihet å
lysoljor.
(IForts.)
Herrar Cöster, Öl. Melin, Öberg och Johansson i Stockholm
instämde med Herr Bokström.
Herr Ekdahl: Det är en uppgift af den siste talaren, som upp¬
kallat mig. Han sade nemligen, att priset på raffinerad petroleum
stigit under de sista åren. Jag vågar likväl påstå, att detta icke är
förhållandet. Petroleum har fallit oupphörligen, och för närvarande
är priset i Amerika lägre än någonsin förut, och frakterna äfven ovan¬
ligt låga, så att de partier, som i år komma att hit importeras, ställa
sig! billigare än föregående år. Jag förmodar således hans uppgift
var ett misstag, härledande sig af okunnighet om verkliga förhållandet.
I öfrigt tror jag icke, att tullens borttagande kommer att verka
på det håll motionären afser. Jag vet, huru den fattige arbetaren
köper sitt behof af lysolja, det utgör en halfbutelj eller 10 kubiktum
för gången. Tullen är nu omkring 4 öre på kannan, och tager man
bort den, så gör nedsättningen för detta bila parti endast £ öre, men
ett så litet mynt finnes icke, så att det halfva öret till måste äfven
betalas.
Det blir sålunda icke den fattige arbetaren, som kommer i åt¬
njutande af denna tulls borttagande, utan den förmögnare, som vid
köp af större poster kommer att deraf draga nytta.
På dessa och de skäl representanten för Norrköping anfört ber
jag få yrka bifall till Utskottets betänkande.
Herr Jansson i Krakerud: Jag skall be att få uttala min tack¬
samhet till den ärade motionären, för att han arbetar för skatte-
lindringar. Jag tror dock, att motionären icke har full kännedom
om hurudan denna skattelindring skulle blifva för de fattige, i fall
hans förslag vunne Riksdagens bifall. Jag vill vidare tillägga, att den
föregående talaren, ledamoten af Bevillnings-Utskottet, begick ett miss¬
tag, då han sade sig hafva hört, att de fattige vanligen konsumera
7 å 8 kannor lysolja om året. Jag tror mig kunna påstå, att de fat¬
tige i de flesta fall icke konsumera mer än omkring 2 eller 8 kan¬
nor årligen. Den ifrågasatta skattelindringen skulle således för dem
belöpa sig till 5 ä 6 öre pr år, och då kan jag icke förstå, hvartill
det skall tjena att ens diskutera eu sådan skattelindring. Motionären
tyckte för sin del, att det vore bättre att få tull på tobak, emedan
den kan anses vara en öfverflödsartikel. Jag ber då att få upplysa, att
de fattige konsumera denna vara för omkring 12 kronor om året, och
då skulle det väl vara bättre att nedsätta skatten på denna vara och
sålunda bereda dem en större lindring än genom den nu föreslagna
nedsättningen på lysoljor, som för de fattigare klasserna skulle med¬
föra den jemförelsevis ringa skattelindringen af 5 å 6 öre för hvarje
år. Det är således bättre att nedsätta tullen på en vara, som de
förbruka i vida större grad än ifrågavarande lysoljor. Jag har här¬
med icke velat säga, att tobaken är eu nödvändighetsvara, ehuru den
på visst sätt af folket anses vara en sådan, men vill man verkligen
bereda de fattige en skattelindring, bör man göra det med de artik-
Onsdagen den 14 April, f. m.
33
N:o 38.
lar, som konsumeras mest af dem, och icke på sådana varor som
minst användas.
Herr Bokström: Med anledning af Herr Ekdahls yttrande vill
jag nämna, att jag icke grundat min utsago på en lös uppgift. Jag
har här en uppgift af en af Stockholms förnämsta importörer, och
Herr Ekdahl kan deraf taga kännedom. Denna uppgift är fullt exakt.
Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Enligt de meningar
som förekommit gaf Herr Talmannen propositioner såväl på bifall till
Utskottets hemställan som på afslag derå och bifall i stället till Herr
Bokströms i ämnet väckta motion; och fann Herr Talmannen svaren
hafva utfallit med öfvervägande ja för den förra meningen. Herr
Bokström begärde votering och blef i följd deraf nu uppsatt, justerad
och anslagen en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad Bevilhiings-Utskottet hemstält i 41 punk¬
ten af Betänkandet N:o 11, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets nämnda hem¬
ställan, bifallit Herr Aug. Bokströms i ämnet väckta motion.
Omröstningen, i vanlig ordning företagen, visade 96 Ja mot 38
Nej; varande alltså Utskottets hemställan af Kammaren bifallen.
Härefter åtskildes Kammarens ledamöter kl. ^4 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
Andra Kammarens Prof. 1886. N:o 38.
Angående
tullfrihet å
lysoljor.
(Ports.)