RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1886. Andra Kammaren. N:o 36.
Fredagen den 9 April.
Kl. 11 f. ra.
§ L
Herr vice Talmannen, hvilken under dagens sammanträde
ledde Kammarens förhandlingar, föredrog till en början Herr
A. P. Linds på Kammarens bord hvilande anhållan om ledighet
från riksdagsgöromålen under fjorton dagar från och med den 30
innevarande månad.
Herr A. P. Lind erhöll ordet och yttrade: Jag anhåller att
få återkalla min ledighetsansökan.
Vid det förhållande att Herr Lind sålunda numera återkallat
sin ifrågavarande anhållan, förklarades densamma icke till någon
vidare Kammarens åtgärd föranleda.
§ 2.
Till fortsatt handläggning företogs Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 40, i anledning af väckta förslag dels om jern vägsbyggnader
för statens räkning och dels om statsbidrag till enskilda jernvägs-
anläggningar; deraf i ordningen förekom
Punkten V. Ang. läne.
understöd
Uti särskilda inom Karnrarne väckta motioner var föreslaget: f°r enskilda
° jernvägs-
af Herr I. Lytikens (motion i Andra Kammaren N:o 112):
att Riksdagen täcktes ställa till Kongl. Maj:ts förfogande eu
summa . af en million kronor för att, på de vilkor och förbehåll,
som Riksdagen komme att föreskrifva för lån till enskilda jern-
yägars anläggande,, lemnas såsom lån åt det bolag, som bildats
för att bygga en jernväg emellan Bolmens station å Vislanda—
Bolmens jernväg och Halmstad;
af Herr A. Lilienberg, med hvilken instämt Herrar P. Pehrsson,
Anders Svensson, Nils Jönsson och Aug. Petersson (motion i Andra
Kammaren N:o 13):
Andra Kammarens Prof. 1886. N:o 36.
1
Ao 36. 2
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. låne¬
understöd
för enskilda
jernvägs¬
anläggningar.
(Forts.)
att Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 1,100,000 kronor,
för att under samma vilkor, som af 1881 års Riksdag blifvit fast-
stälda för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar, af
Kongl. Maj:t anvisas såsom lån till det bolag, som lomme att
bygga jernvägen från Karlshamn till Ronneby och Ronneby redd
samt vidare från Ronneby till Karlskrona, att utgå med en tredje*
del under b vartdera af åren 1887, 1888 och 1889;
af Herr TF. Lindahl (Motion i Första Kammaren N:o 16):
att Riksdagen behagade ställa till Kongl. Maj:ts disposition
för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar ett extra, an¬
slag af tio millioner kronor att med två millioner kronor årligen
utgå under fem år från och med år 1887 på de vilkor, Riksdagen
torde bestämma;
af Herr Arvid Gunuelius (motion i Andra Kammaren N:o 20):
att Riksdagen måtte, till låneunderstöd åt enskilda jernvägar
intill högst halfva anläggningskostnaden, bevilja och till Kong!.
Maj:ts disposition ställa ett extra anslag af 10 millioner kronor,
att utgå under fem år, med 2 millioner under hvartdera af åren
1887, 1888, 1889, 1890 och 1891, å hviiket anslag Kongl. Maj:t
skulle ega att, till understödjande af n^a enskilda jernvägs¬
anläggningar, anvisa af Kongl. Haj:t beviljade understödsbelopp,
emot så billiga lånevilkor, som staten utan egen ränteförlust kunde
bevilja;
samt af Herr S. M. Olsson (motion i Andra Kammaren N:o 108):
att Riksdagen måtte till låneunderstöd åt enskilda jernvägar
intill högst halfva anläggningskostnaden bevilja och till Kongl.
Maj:ts disposition ställa ett extra anslag af femton millioner
kronor, att utgå under B år med tre millioner kronor under hvart¬
dera af åren 1887, 1888, 1889, 1890 och 1891, å hviiket anslag
Kongl. Maj:t skulle ega att till understödjande af nya enskilda
jernvägsanläggningar anvisa af Kongl. Maj:t beviljade understöds-
belopp emot så billiga lånevilkor, som staten utan egen ränteförlust
kunde bevilja.
Utskottet bemstälde under mom. a) af förevarande punkt, att
Riksdagen måtte, med anledning af de här ofvan omförmälda mo¬
tioner, till låneunderstöd för enskilda jernvägar bevilja och ställa
till Kongl. Maj.ts disposition ett extra anslag af 5,000,000 kronor,
att utgå under fem år från och med år 1887 med 1,000,000 kronor
årligen, dock så att belopp, som ej blifvit till utgående under ett
af dessa år anvisadt, finge för ett efterföljande år af samma femårs¬
period disponeras; och skulle Kongl. Maj:t ega att å detta anslag,
till understödjande af nya, ännu ej påbörjade enskilda jernvägs¬
anläggningar, anvisa af Kongl. Maj:t beviljade understödsbelopp,
att utgå i enlighet med enahanda vilkor och bestämmelser, som
3 Jf;o 36.
Fredagen den 9 April, f. m.
för åtnjutande af dylikt understöd blifvit vid 1881 års riksdag
fastställa.
Efter uppläsande af denna hemställan anförde:
Herr Helander: För att undvika de obehagliga jernvägs-
striderna med åtföljande kompromisser och slitningar, stäldes, så¬
som bekant_ är, år 1871 till Kongl. Maj:ts disposition en summa
af några millioner kronor, för 5 års tid. Så skedde äfven 1876
och 1881, likaledes hvarje gång för fem år. Het var, enligt hvad
mig synes, alldeles omöjligt att första gången denna sak förekom
förfara på annat sätt än som skedde, emedan Riksdagen icke
kunde sjelf pröfva alla de många ansökningar om understöd och
förslag till jernvägsbyggnader, som då voro inlemnade. Annor¬
lunda ansåg jag förhållandena vara 1876 och 1881. Då hade
redan många jernvägar fått betydliga understöd af staten och
andra jernvägar hade kommit till stånd, som icke ens begärt
låneunderstöd. Det kunde således gå för sig att få enskilda jern¬
vägar till stånd, utan att en sådan fond hade behöft afsätta’s för
att af Kongl. Maj:t disponeras, hvarför jag ook då motsatte mig
förnyelse af förfarandet utaf år 1871. Under de senare fem åren
har jag erhållit ytterligare anledning att liksom åren 1876 och
1881 icke vilja vara med om bildandet af en dylik fond, då det
under tiden visat sig, att, fastän man haft en sådan fond, enskilda
förslag om jern vägsbidrag likväl direkt till Riksdagen inkommit.
Det är naturligt, att sådant icke bort förekomma. Men sådana
förslag — ett par åtminstone — hafva föranleda att Riksdagen
sjelf pröfvat de understödsförslag, som varit å bane, och beviljat
stora belopp utöfver lånefonden. Jag kan således icke finna annat
än, att man nu bör gå ifrån det förut införda sättet att medelst
den jernvägsfond, som stått till Kongl. Maj:ts disposition, under¬
stödja enskilda jernvägsanläggningar.
Då jag icke vill vara med om en sådan lånefonds afsättande,
så är detta likväl icke detsamma, som att jag icke skulle vilja
vara med om att vidare understödja enskilda jernvägsföretag.
Jag vill endast, såsom nämndt är, bevara åt Riksdagen förmånen
att för hvarje gång få sjelf pröfva de förslag till jernvägsbygg¬
nader, som framkomma, i afseende å det verkliga behofvet af den
jernväg, som föreslagits, och den nytta den kan komma att med¬
föra för landet. Men att upplägga en sådan fond som den före¬
slagna och derjemte ställa till så, som under de senaste 5 åren
skett, att man kan få särskilt bidrag till enskilda jernvägar ut¬
öfver lånefonden, det synes mig orimligt. Jag vet emellertid väl,
att man vid sista tillfället sådant skedde anförde som skäl för sitt
tillvägagående, att det företag, som var i fråga, var stort och
kostnaderna betydliga. Men det kan väl icke vara meningen att
endast för den skull, att det kan gifvas jernvägsföretag, der ban-
linien är af en betydlig längd och anläggningen medför stora kost¬
nader, på sidan om fonden lemna särskilda lån.
Jag hade, såsom jag nämnde, inga sympatier för upprättandet
Ang. låne¬
understöd
för enskilda
'jernvägs¬
anläggningar.
(Forts.)
X:o 36. i
Fredagen den 9 April, f. in.
Ang. låne¬
understöd
för enskilda
järnvägs¬
anläggningar
(Forts.)
af lånefonder vid de två nästförflutna tillfällen sådant egde rum,
och jag vill icke heller denna gång vara med om, att medel af-
sättas till en sådan fond. På grundhäraf vill jag yrka afslag å
den föredragna punkten.
Herr Granlund: Efter den utgång, som i onsdags den 3:dje
punkten af detta utlåtande fick, förvånar jag mig verkligen öfver,
att man här i dag skulle komma och begära afslag i fråga om
5:te punkten. Det lån, som då beviljades, utgjorde icke mindre
än 2,068,000 kronor till eu enda enskild jernväg, och nu är det
fråga om endast 5,000,000 kronor till alla enskilda jernvägar, som
byggas under 5 år inom hela landet. Olika motionärer hafva för
detta ändamål begärt olika belopp; en har begärt 5 millioner, ett
par andra 10 millioner och en annan 15 millioner. Stats-Utskottet
har icke ansett sig kunna tillstyrka inalles mer än 5 millioner.
Men föreligger icke här ett rättvist anspråk från alla de enskilda
jern vägsbolag, som i olika delar af landet bildat sig för att med
stora uppoffringar kunna åstadkomma för sina orter behöfliga
jernvägar — bör staten undandraga sig att med lån understödja
dessa sträfvanden, som göras från orter, som icke varit eller blifva
så lyckliga att erhålla stambanor? Kan man verkligen på allvar
föreställa sig, att det vore bättre, om Kongl. Maj-.t genom pro¬
position till Riksdagen hemstälde om Riksdagens medgifvande till
hvarje särskildt lån? Skulle icke detta, mine herrar, åstadkomma
dessa obehagliga slitningar och kompromisser orternas represen¬
tanter emellan, hvilka vanligen åtfölja alla jernvägsfrågor? Jag
tror dessutom, att det icke är någon förlust för staten att bevilja
till och med större lån, än hvarom här är fråga. Utskottet säger
visserligen, att medelräntan å statsskulden i sin helhet utgör 4,35
procent, men då har Utskottet icke tagit i betraktande de lån,
som på senare tider indragits, och på hvilka räntan är till och
med under 4 procent. Staten gör således ovilkorligen en, om ock
högst obetydlig, vinst på dessa lån; och då dessutom många andra
och rättvisa skäl tala för, att staten skall fortfara att med lån
understödja enskilda jern vägsanläggningar, samt det är en gifven
sak, att hvarje enskild jernväg, utom de stora fördelar, eu sådan
tillför de orter den berörer, skall tillföra statens stambanor eu
betydligt ökad trafik, och det således i alla hänseenden har stora
skäl för sig att öka denna fond, så får jag för min del, Herr vice
Talman, vördsamt hemställa, att den förändring i Stats-Utskottets
förslag måtte vidtagas, att lånebeloppet höjes till 7,500,000.
Herr Lilienberg: Jag är väsentligen förekommen af den
siste ärade talaren och skulle kunna inskränka mig till att in¬
stämma med honom. Jag skall således icke yrka bifall till min
motion utan i dess ställe anhålla om beviljande af en lånefond
till det belopp, som Utskottet föreslagit, eller 5 millioner kronor.
Jag vill dessutom fästa uppmärksamheten på de sifiPror, som
förekomma i Stats-Utskottets betänkande. Utskottet har uppgifva
kostnadssumman för de enskilda jernvägar, som nu äro å bane,
Fredagen den 9 April, f. m.
N:o 36.
till omkring 36.000,000 kronor. Drager man derifrån kostnaden,
13,000,000 kronor, för den stora Mora—Karlstad- (alternativt Mora-
Persberg-) banan, så återstår 23,000,000 kronor.
Hälften af detta belopp är 11,500,000 kronor och dertill före¬
slår Utskottet 5,000,000 kronor. Detta måtte väl icke anses vara
för. mycket. Stats-Utskottet tyckes väl anse, att man borde undan¬
taga de jern vägar, för hvilka begärts ett direkt statsanslag. Jag-
tycker dock för min del det vara uppenbart, att, om dessa jern-
vägar icke få direkta anslag, komma de att begära statslån. Man
bör dessutom besinna, att under dessa 5 år uppstå nya enskilda
jern vägsföretag, hvilka kunna vara lika förtjenta af understöd som
de, hvilka nu äro å bane.
Jag erinrar mig mycket väl, då Riksdagen första gången be¬
slutade sig för att ställa medel till Kongl. Maj:ts disposition för
att i form af statslån utdelas åt enskilda jernvägai-. Detta beslut
helsades öfver allt i landet med stort bifall, ty man förestälde sig,
att derigenom skulle det vara slut på dessa bedröfliga jernvägs-
strider, med ty åtföljande kompromisser. Nu tycktes 'emellertid
den förste ärade talarens mening vara att man skulle återgå till
detta, i sanning mindre lyckliga tillstånd, att nemligen Riksdagen
skulle pröfva hvarje enskildt jern vägsföretag för sig. För min del
kan jag dock icke finna något skäl att återgå till detta mindre
lämpliga förfaringssätt, och det skulle vara orättvist, om det för¬
hållande, att ett afsteg från den rigtiga vägen gjorts till förmån
för en eller annan enskild jernväg, skulle verka till förgång för¬
de jernvägar, som nu äro å bane. För öfrigt, mine herrar, har här
talats mycket om det betryck, hvari jordbruket nu befinner sig,
och den arbetslöshet, som på många ställen är rådande. Jag tror
icke, det finnes något bättre sätt att afhjelpa detta bedröfliga för¬
hållande än genom att befrämja sådana företag som ifrågavarande.
Jag får derföre yrka bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr Glumselius: Efter de yttranden, som nu blifvit an-
gifna, kunde jag afstå från ordet, och jag skulle icke hafva begärt
det, om jag hade lagt märke till, att någon före mig anhållit om
ordet för att bemöta den förste talaren.
Jag tror emellertid, att man knappast behöfver upptaga till
vederläggning här i Kammaren, hvad här yttrats mot vidare an¬
visande af lånefond för jern vägsbyggnad, helst jag för min del
betraktar den satsen som axiomatisk, att Riksdagen bör fortfa¬
rande blifva möjligast befriad från skadliga jernvägsstrider. Då den
förste talaren anförde, att under de senaste åren, oaktadt lånefonds
anvisande, likväl framkommit flera motioner om understöd för en¬
skilda jernvägar —• förslag som delvis vunnit framgång—så pekar
detta just på det förhållande, att Riksdagen år 1881 — i mitt tycke
mindre välbetänkt — nedsatte det för näst föregående 5-årsperiod
anslagna låneunderstödet från 10 millioner till 5 millioner kronor,
hvaraf resultatet blef, att vi till viss grad fingo igen jernvägsstri-
derna vid riksdagen. För min del tror jag det hade varit klo-
Ang. låne¬
understöd
för enskilda
jernvägs-
anl äg aning ar
(Forts.)
N:o 36. 6
Fredagen den 9 April f. in.
Ang. låne¬
understöd
för enskilda
jernvägs-
anläagningar.
(Forts.)
are, om Stats-Utskottet hade återgått till det gamla förhållandet
och nu för ändamålet tillstyrkt 10 millioner kronor, samt deri inräk¬
nat de 2,068,000 kronor som Kammaren nyss direkt anvisat åt ett
särskilt jernvägsföretag (Göteborg—Varberg), äfvensom till dessa
10 millioner hänvisat samtliga öfriga jernvägar, som kunde under
ingående femårsperiod träda fram mera i förgrunden, om de än
icke redan äro der. Af erfarenhet veta vi, huru som det linnes åt¬
skilliga frågor, som behandlade i och för sig sjelfva skulle ha varit
nog att vinna framgång, men som lättare slinka igenom, om de
komma fram samtidigt med jernvägsfrågor. Man jemkar sig till
samman; och om än eu dylik kombination helt visst icke biträdes
af många, drager den dock kanske några till sig, och detta kan
någon gång vara tillräckligt för att ändra det, som borde vara
blott en minoritet, till en faktisk majoritet..
Jag anser således, herr vice Talman, att det hade varit klokast
och nyttigast, om de 10 millioner kronor, som begärts i ett par
motioner, hade kunnat för ändamålet anvisas. Men då Stats-Ut¬
skottet, alldeles enigt, som det synes, bestämt sig för endast 5
millioner, eller samma belopp, som under den nu snart tillända-
gångna 5-årsperioden anvisats till understödjande af jernvägsföre-
tag, samt derjemte ett anslag af något öfver 2 millioner redan
beviljats till en annan jernväg, anser jag, att det icke är skäl att
uppträda mot Stats-Utskottets auktoritet, utan nöjer mig med att
yrka bifall till dess förslag.
Herr Helander: Jag ber att med några ord få bemöta ett
par föregående talares yttranden. Jag vill nemligen erinra derom,
att, om ock de nu för en tidrymd af fem år föreslagna 5 millionerna
beviljas, man derföre alldeles icke afklipper möjligheten för enskilda
jernvägsföretag att få statsunderstöd, naturligtvis under förutsätt¬
ning, att de äro af beskaffenhet att göra sig deraf förtjent a. Vill
man hålla på det yttrandet, att det vore obilligt, att de, som
komma med sina anspråk på statsunderstöd först efteråt, skulle
nekas det, så leder den satsen dertill, att de, som komma tio, ja
hundra år efter med sina ansökningar om hjelp af staten, skulle
vara lika berättigade att få sin begäran uppfödd, som de, hvilka
förut framstäf sina önskningar i detta syfte.
Hvad slutligen angår obehaget, att Riksdagen sjelf skulle
pröfva inkomna ansökningar om låneunderstöd för här ifråga¬
varande byggnadsföretag, så vill jag icke neka att en dylik pröf¬
ning kan vara mindre behaglig för Riksdagen. Men erfarenheten
visar ju och, ej längre tillbaka än i förgår afton, då ganska stort
lånebidrag till enskilda banan Varberg—Göteborg förevar, att obe¬
haget, åtminstone under stundom, då ett verkligen behöfligt före¬
tag är i fråga, icke uppstår, ty nämnda lånebidrag beviljades här
i Kammaren utan att någon röst deremot höjdes. Hå man emeller¬
tid nu stält så till att man kan få obehag i två former, synes det
mig som borde man söka göra sig af med åtminstone det ena af
dessa obehag. Jag vidhåller derför mitt yrkande om afslag.
Fredagen den 9 April f. m.
7 N:o 36.
Herr Daniel son: Jag har begärt ordet för att yrka bifall
till Stats-Utsbottets förslag. En talare här har kalkylerat, att,
om man från den kostnad af omkring 35 millioner kronor, som är
beräknad för föreslagna, men icke koncessionerade jernvägar, afdra-
ger det för samma jernvägar begärda anslaget utan återbetalnings-
skyldighet, — uppgående till något mer än 20 millioner kronor, —
skulle omkring 14 millioner kronor återstå. Om sedan från detta
belopp afräknas kostnaden för Varberg—Göteborgsbanan, hvartill
nu understöd beviljats, eller 4,136,000 kronor, så är det 10 millioner
kronor, som beköfvas såsom låneunderstöd för utförandet af de
hittills ifrågastälda jern vägsföretagen. Vid sådant förhållande tycker
jag det kan vara nog med att för den närmaste framtiden till hälften
fylla behofvet, d. v. s. för ändamålet bevilja 5 millioner för den
kommande 5-årsperioden, hvarigenom på samma gång ingen rubb¬
ning i hittills varande förhållande eger rum.
Här är så mycket taladt i denna fråga och vi känna den
litet hvar så noga, att jag icke anser nödigt att deri vidare orda.
Jag inskränker mig derför till att helt enkelt yrka bifall till Stats¬
utskottets förslag.
Herr Lyttkens: Den förste talaren har beklagat sig öfver,
att sistlidna års Riksdag började inlåta sig på att direkt behandla
inkomna ansökningar om låneunderstöd för jernvägsanläggningar,
och befarade, att exemplet skulle leda till efterföljd, samt att vi
således skulle få igen vid riksdagen dessa förhatliga jernvägsstrider;
och det vore derföre bäst, tyckte han, att Riksdagen genom att
afslå hvad Stats-Utskottet här begärt, nu gjorde sig qvitt det ena
af två obehag — det andra stod dock alltid qvar. Jag må er¬
känna, att det är mycket ledsamt, att anslaget till hallandsbanan
gjort honom och hans meningsfränder så mycket bekymmer och
så mycken sorg. Jag kan emellertid icke se annat, än att han får
taga Gud i hågen och söka smälta förtreten öfver att äfven vi
halländingar fått en jernväg.
Medan jag har ordet, ber jag få säga något om det, som jag
försport temligen allmänt spridda ryktet, att vi halländingar skulle
missbrukat vår ställning vid riksdagen för att förskaffa oss stats¬
bidrag till en jernbana. Detta rykte bär man äfven begagnat till
politiska agitationer. Halland bär emellertid icke erhållit något
anslag till sin bana, utan ett lån, derå ränta skall betalas.
Hvad sjelfva saken beträffar, så är det, enligt min åsigt, vida
bättre och klokare att använda penningar på produktiva ändamål
än på improduktiva. Då vid behandlingen af fjerde hufvudtiteln jag
tog mig friheten att yrka nedsättning i anslaget till fältartilleri-
materiel, möttes jag med den anmärkningen, att man borde bereda
Sveriges arbetare tillfälle till arbetsförtjenst.* Ja, det kan väl
vara sant, men i så fall tror jag, att man bör åstadkomma detta
genom produktiva företag. Dessutom anser jag, att det vore bra
om man under nu rådande svåra konjunkturförhållanden kunde be¬
reda arbetare arbetsförtjenst å skilda orter. Den arbetande be¬
folkningen kan nemligen ofta icke begifva sig från sin hemort för att
Ang. låne¬
understöd
för enskilda
jernvägs¬
anläggningar.
(Forts.)
No 36. 8
Ang. låne¬
understöd
för enskilda
jemvägs-
anl&qqninqar.
(Fort?.)
Fredagen den 9 April, l. m.
i Norrlands vidsträckta trakter erhålla arbete. Många hafva sjelfve
små jordbruk och kunna icke aflägsna sig långt från sitt hem,
utan vilja söka arbete inom orten. Då jernvägsföretagen bereda
tillfälle dertill och dessa i öfrigt äro till gagn för åkerbruket,
handeln och industrien, så ber jag att få, äfven med risk att stå
ensam, yrka bifall till Herr Gurmelii motion om beviljande af 10
millioner kronor till låneunderstöd åt enskilda jernvägar att utgå
under 5 år med 2 millioner kronor under hvardera året. Ånger
sig Kammaren icke kunna bevilja detta belopp, så måste man nöja
sig med det af Utskottet föreslagna. Men jag tror, att Andra
Kammaren bör tillgodose de orter, som ännu ej fått förmånen att
erhålla någon jernvägsförbindelse. Det är klart, att vi halländingar,
som i’edan fått låneunderstöd för vår bana, icke skola motsätta oss,
att äfven andra orter få åtnjuta samma förmån. För min del får
jag såledesjyrka bifall till Herr Grunuelii motion.
Herr Granlund: Den förste ärade talaren ansåg, att man
borde behandla hvarje fråga om statslån till anläggning af enskilda
jernvägar för sig. Men jag för min del kan icke finna annat, än
att de af Riksdagen för ifrågavarande fall föreskrifna vilkor äro
så beskaffade, att man kan vara fullt viss om, att ingen jernvägs-
anläggning kommer till stånd, som icke är fullt lämplig. Dessutom
måste genom verkstäld aktieteckning företaget i viss mån vara be¬
trygga^ för att erhålla låneunderstöd från den nu j ifrågavarande
fonden, och deruti ligger icke liten garanti för, att den enskilda
jernvägen är af behofvet påkallad och har framtiden för sig samt
således berättigad att erhålla låneunderstöd emot lika af Riksdagen
bestämda vilkor och att det är bäst, att dessa låneunderstöd be¬
viljas af regeringen.
En värd ledamot af Stats-Uttskottet har anmärkt, att, omf rån
den beräknade kostnaden för ifrågasatta enskilda jernvägar af-
drages kostnaden för de jernvägar, hvilka icke äro i fråga att er¬
hålla understöd från lånefonden, det skulle återstå omkring 10 mil¬
lioner kronor. Det är visserligen sant, men härvid är att märka,
att under de 5 år, som stunda, eller den tidsperiod, hvarunder
detta låneanslag är afsedt, kunna flera koncessioner beviljas å nya
jernvägsföretag, som med lika rätt tarfva låneunderstöd.
Jag ber att få komplettera det yrkande, som jag förut fram-
stält, så till vida, att Kammaren under de vilkor, som Stats-Utskottet
i öfrigt föreslagit, måste bevilja för ifrågakomna ändamål 7,500,000
kronor att utgå under 5 år från och med år 1887 med 1,500,000
kronor under hvartdera året, och anhåller om proposition på detta
mitt yrkande.
Herr Pehrsson i Törneryd: Det lider väl icke något
tvifvel, att icke staten bör understödja enskilda jern vägsanlägg¬
ningar medelst lån intill högst halfva anläggningskostnaden emot
det, att staten som säkerhet för sin fordran får första inteckningen
i den med sådant lån understödda jernvägsanläggningen. Jagskall
icke inlåta mig vidare på den delen af frågan, då här redan yttrats
Fredagen den 9 April f. m.
9 N:o 36.
hvad jag i det hänseendet skulle kunna hafva att säga. Men jag
skall be att få nämna några ord med anledning af de olika yr¬
kanden, som i saken blifvit framstälda. Några talare, åtminstone
den förste, hafva yrkat rent afslag å Utskottets framställning och
andra talare hafva yrkat en förhöjning i det af Stats-Utskottet före¬
slagna belopp. Jag hemställer till Kammaren, om icke Utskottet
äfven denna gång råkat att föreslå ett lämpligt belopp, då Ut¬
skottet föreslagit detsammas bestämmande till 5 millioner kronor,
att utgå för ändamålet under enahanda vilkor och bestämmelser,
som i sådant afseende varit gällande under åren 1882—1886. Jag
tager mig friheten att yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Wagenius: Det kan icke påvisas, att under föregående
år, när Riksdagen stält till Kongl. Maj:ts disposition ibland 5 och
ibland 10 millioner kronor till understödjande af enskilda jern-
vägar, något bolag, sorn fått lån af dessa medel, tillskyndat staten
skada och förlust, och det kan icke heller påvisas, att Kongl. Maj:t
vid utdelandet af dessa lån på något sätt förfarit lättsinnigt.
Tvärtom har Kong!. Magt här vid lag alltid tagit i öfvervägande
hvad i allmänhet blifvit erkändt vara till allmänt gagn. Vid så¬
dant förhållande och då man tillika har erfarenhet om de obehag¬
liga strider, som inom Kiksdagen måste utkämpas, då enskilda
jernvägsföretag anmälts hos Riksdagen för erhållande af låne¬
understöd, och för att icke dessa obehagliga strider må ständigt
upprepas, så yrkar jag för min del, att Utskottets förslag måtte
af Kammaren bifallas. Jag hade helst sett, om ett större belopp
än det föreslagna kunnat beviljas för ifrågavarande ändamål, men,
då det icke är sannolikt att Kammaren vill medgifva mer än hvad
Utskottet föreslagit, skall jag inskränka mig till att yrka bifall
till detta förslag.
Herr Folke Andersson: Jag skall bedja få uttala såsom
min åsigt, att den föreslagna summan af 5 millioner är under när¬
varande förhållanden mycket lämplig, och jag hoppas derför, att
denna Kammare må bifalla förslaget.
Herr Grumselius: Jag ber att få tillägga ett par ord, derför
att man bär från olika håll anfört siffror, hvilka jag för min del
anser alldeles vilseledande. Det har sagts, att här visas i en ta¬
bell, som Utskottet upprättat, att man för jernvägar för närvarande
begärt statsunderstöd för omkring 35,000,000,kronor antingen med
återbetalningsskyldighet eller utan sådan, antingen anslag eller
lån. Från denna slutsumma af 35 millioner hafva ett par talare velat
afdraga några poster, af hvilka den mest betydande är en till 20
millioner beräknad kostnad för jernvägar, för hvilka anslag utan
återbetalningsskyldighet begärts, då endast jernvägar för 15 mil¬
lioner skulle återstå såsom sökande statslån. Men är det rimligt
att säga, att dessa 20 millioner böra afdragas från summan? Jag
kan åtminstone icke tänka mig, att det varit Stats-Utskottets me¬
ning, och Utskottet har icke heller verkstält subtraktionen, utan
Ang. låne¬
understöd
för enskilda.
jernväg#-
anläggningar.
(Forts.)
N:o 36. 10
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. läne-
undersstöd
för enskilda
jernvägs-
anläggningar.
(Forts.)
Ang. utarbe¬
tande af för¬
slag till lag
am ecklesia¬
stika bostäl¬
lens skötsel.
är det först här i Kammaren, som det påståtts, att de 85 millio¬
nerna böra genom sådant fråndragande minskas till 15. Det är
ju möjligt och till och med mycket antagligt, att, om än jernvägs-
förslagens förespråkare helst velat hafva anslag, åtskillige af dem
likväl skola nöja sig med att få lån, om de ej kunna få anslag.
Det kan således icke vara någon giltig anledning, att utan vidare
helt och hållet stryka ut dessa 20 millioner. I stället för ofvan-
nämnda subtraktion tror jag tvärt om, att det ligger i sakens na¬
tur, att de uppgifter om tillämnadt jern vägsbyggande, hvilka för
närvarande föreligga, komma att fasthellre påkalla någon addition
under de 5 år, om hvilka nu är fråga. Det kan ju hända, att åt¬
skilliga af dessa förslag icke komma till stånd, men andra förslag
uppstå i stället och att i ett slag subtrahera 20 millioner och kanske
låta ett sådant afdrag inverka på dagens beslut, det måste lag
motsätta mig.
Herr Björkman: Då inånga orter i landet redan fått jern-
vägar derigenom, att de till deras utförande erhållit låneunderstöd
af staten, men inånga orter ännu återstå, som äro i lika stort be¬
hof af jernvägar som förstnämda orter, skulle efter mitt förmenande
en betänklig orättvisa tillfogas de ännu icke med jernvägar för¬
sedda delarne af landet, om, på sätt den förste talaren i ämnet
yrkade, Utskottets förslag i denna punkt skulle af Riksdagen af-
slås. På grund deraf yrkar jag på det lifiigaste bifall till Utskot¬
tets förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt Herr
Vice Talmannen till proposition upptagit de gjorda yrkandena, bi¬
föll Kammaren Utskottets hemställan.
Mom. b) blef jemväl af Kammaren bifallet.
§ 3.
Härefter förekom till behandling Andra Kammarens Tredje
Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 10 (i samlingen N:o 20) rörande
Herr C. A. Oléhns motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med be¬
gäran om utarbetande af förslag till lag om ecklesiastika bostäl¬
lens skötsel.
Utskottet hemstälde, att motionen icke måtte till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Sedan denna Utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Oléhn: Jag måste medgifva, att det var med en viss
förvåning jag genomläst Utskottets föreliggande betänkande. Af
detta betänkande framgår nemligen, att Rikets Ständer den 28
Januari 1868 anhöllo om utarbetande af en sådan lag, som jag i
min motion påj^rkat, samt att Kongl. Maj:t i skrifvelse den 13
Fredagen den 9 April, f. m.
li N:o 36.
Februari samma år anbefalde Kongl. Kammarkollegium att ut¬
arbeta och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag i sådant syfte.
Kammarkollegium stälde sig den gifna befallningen till efterrät¬
telse och afgaf den 30 Mars 1865 sådant förslag, åtföljdt af eget
utlåtande, samt den 29 April 1867 nytt sådant utlåtande. Då emel¬
lertid dessa Kammarkollegii utlåtanden icke föranledde Kongl.
Maj:t att vidtaga någon åtgärd i det angifna syftet, förnyade Riks¬
dagen den 10 Maj 1876 förenärnnda underdåniga anhållan. Utskot¬
tet påvisar sedermera, huru som dessa förslag öfverlemnades till
revisionssekreteraren R. Skarin, för att delvis omarbetas, samt
att Skarins förslag derefter utlemnades till en komité af sakkun¬
niga personer. Då genom den historik öfver frågans föregående
behandling, som Utskottet här lemnat, tydligt framgår, att det är
ett gammalt och erkändt behof, som jag sökt få rättadt och hvarom
Riksdagen redan två gånger uttalat sin bestämda vilja, borde man
verkligen hafva kunnat vänta, att Utskottet skulle hafva föreslagit
eu ny skrifvelse, för att påskynda frågans afgörande. Detta har
Utskottet likväl icke gjort, utan säger i stället: “och som berörda
förslag upptager samtliga de ämnen, hvilka motionären ansett vid
en dylik lagstiftning vara att beakta, får Utskottet, som tillika
inheintat, att den förberedande behandling af olika embetsmyndig-
heter, komitéförslaget har att undergå, innan detsamma kan af
Kongl. Maj:t till slutlig pröfning företagas, ännu ej är afslutad, i
anledning häraf framställa, att Herr Oléhns ifrågavarande motion
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda."
Således efter 23 års förlopp och efter den förberedande be¬
handling, Kongl. Kammarkollegium och andra myndigheter egnat
denna fråga, kan den ännu ej företagas till slutlig pröfning.
Jag är Utskottet mycket tacksam för den behandling och den
välvilja, det visat min motion, men kan naturligtvis icke vara nöjd
med det slut, hvartill Utskottet kommit. Som jag likväl nu på
enskild väg hört, att ett dylikt lagförslag snart är att till Riks¬
dagen förvänta, skall jag nu icke framställa något yrkande.
Häruti instämde Herr Unger.
Herr Thestrup yttrade: Då icke något yrkande af motio¬
nären blifvit framstäldt, skall jag inskränka mig till att yrka bifall
till Utskottets förslag, samt, beträffande sakens närvarande skede,
upplysa, att, sedan det af den utsedda komitén utarbetade försla¬
get till ny boställsordning år 1879 blifvit till Kongl. Maj:t aflem-
nadt, Kongl. Maj:t deröfver infordrat utlåtanden från samtliga Be¬
fallningshafvande och Domkapitel äfvensom från Konsistorium i
Stockholm. Sedan utlåtanden i anledning häraf från samtliga dessa
embetsmyndigheter inkommit, öfverlemnade Kongl. Maj:t den 30
December 1884 ärendet till Kammarkollegium, med anmodan att,
efter Domänstyrelsens hörande, inkomma med underdånigt utlå¬
tande. Kammarkollegium har under Mars månad förlidet år öfver-
lemnat ärendet till Domänstyrelsen och, ehuru handlingarna ännu
icke från sagda styrelse återkommit, har man dock anledning an-
Ang. utarbe¬
tande af för¬
slag till lag
om ecklesia¬
stika bostäl¬
lens skötsel.
(Forts.)
S:o 36. 12
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. utarbe¬
tande af för¬
slag till lag
om ecklesia¬
stika bostäl¬
lens skötsel.
(Forts.)
Ang. för¬
ändrade be-
stämmelser i
fråga om vil-
koren för ut¬
öfvande af
medicinsk
■praktik.
taga, då så lång tid förflutit, att Kammarkollegii utlåtande snart
skall inkomma.
Under sådana förhållanden och då antagligen redan till nästa
riksdag fullständigt författningsförslag lärer inkomma, skall jag
endast yrka bifall till Utskottets hemställan.
Härmed var öfverläggningen slutad. Utskottets hemställan
bifölls.
§ 4.
Till afgörande förelåg vidare Ändra Kammarens Första Till¬
fälliga Utskotts Utlåtande N:o 5 (i samlingen N:o 21), i anledning
af väckt motion angående förändrade bestämmelser i fråga om vi 1-
koren för utöfvande af medicinsk praktik.
I berörda inom Andra Kammaren af Herr P. A. Siljeström af¬
gift!;! motion, N:o 84, var föreslaget “att Riksdagen ville till Kong!.
Maj:ts nådiga pröfning och afgörande föreslå en sådan förändring
i nu varande förhållanden, att med upphäfvande af i det fallet
gällande författningar, men utan inskränkning i Kongl. Maj:ts rätt
att för befordran till statens medicinska embeten föreskrifva de
kompetensvilkor, som anses erforderliga, samt under iakttagande
af hvad giftstadgan innehåller rörande försäljning af gifter det
må stå hvar och en fritt att, med begagnande af de metoder och
läkemedel, han för godt finner, utöfva medicinsk praktik häri rikets
Utskottet hemstälde emellertid, att Riksdagen endast på det
sätt måtte bifalla motionen “att Riksdagen i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t, med upphäfvande af hvad härom
förut i skilda förordningar kan vara stadgadt, ville angående rätt
till utöfvande af medicinsk praktik utfärda en allmän förordning,
i hvilken för svensk undersåte endast sådana inskränkningar i denna
rätt föreskrefves, som af nödig och skälig hänsyn till allmänhetens
säkerhet betingades".
Häremot hade reservation anmälts af Herr G. F. Östberg, med
hvilken instämt Herr C. G. Andersson i Skeenda, och hvilken an¬
sett, att Herr Siljeströms ifrågavarande motion icke borde till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Efter föredragning af ärendet anförde:
Herr Ostberg: Jag har antecknat min reservation vid detta
betänkande och anhåller, i enlighet med hvad jag i reservationen
framstält, att få yrka afslag å Utskottets hemställan. Jag har
nemligen först och främst att anmärka deremot, att det icke före¬
ligger något verkligt praktiskt behof att ändra dessa författningar.
Den tillämpning af dessa gamla författningar, som egt rum under
de tvåhundra år, som förflutit sedan desamma utgåfvos, har varit
sådan, synnerligast under närvarande tid, att icke några klagomål
Fredagen den 9 April, f. in.
13 N:o 36.
af vigt deremot blifvit framstälda. Motionären bär icke keller i
sin motion anfört, att några förföljelser af vare sig åklagare eller
läkare blifvit utöfvade mot dessa qvacksalfvare. Man kan derför
säga, att den omständigheten, att nu gällande lag i ämnet kunnat
ega bestånd under nära tvåhundra år, innebär ett stöd för att den
icke är så dålig. Det föreligger icke keller för närvarande några
omständigheter, som göra, att författningarna nu mera än förut
kunna anses vara mindre lämpliga. Utskottet har nu föreslagit,
att hos Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande af en allmän förord¬
ning, i hvilken för svensk undersåte endast sådana inskränkningar
i rätten till utöfvande af medicinsk praktik föreskrefves, som af
nödig och skälig hänsyn till allmänhetens säkerhet betingades. Man
har då all anledning att fråga, hvilka inskränkningar i denna rätt
af allmänna säkerheten betingas. Dessa hafva icke blifvit i mo¬
tionen angifna; och för min del tror jag icke, att Utskottet kun¬
nat angifva dem. Att i sjelfva lagen uppgifva kännetecknen på
skadlig och på icke skadlig praktik, tror jag skulle möta ytterst
stora svårigheter; och huru skicklig än lagskrifvaren vore, skulle
han, tror jag, få svårt att skrifva lagen så, att domaren skulle
kunna döma derefter. Det vore snarare möjligt, att i lagen endast
angåfves sättet, hvarefter förekommande fall skulle pröfvas af vare
sig de kommunala myndigheterna eller medicinalstyrelsen. En så¬
dan pröfning eller ett sådant öfvervakande af den medicinska prak¬
tiken skulle väl då ske antingen på det sätt, att tillåtelse till
utöfvande af medicinsk praktik meddelades eu person, som gjort
ansökan derom, eller sålunda, att förbud utfärdades, så snart det
befunnes att en person på ett skadligt sätt utöfvade sådan verk¬
samhet. Men skulle sålunda kommunalmyndigheterna utöfva ett
sådant öfvervakande, så fruktar jag, att man hos dessa myndig¬
heter icke kunde räkna på tillräcklig sakkunskap i detta fall; och
möjligt är, att, om en kommun medgåfve en person rätt att utöfva
medicinsk praktik, närliggande kommuner skulle finna sig ganska
missbelåtna med hvad sålunda stadgats. Om åter medicinalstyrel¬
sen skulle få rätt att meddela sådant tillstånd eller förbud, fruktar
jag, att ställningen för dem, som på ett förståndigt sätt utöfva
medicinsk praktik, skulle blifva sämre än hvad den nu är, då de
faktiskt icke få på oskäligt sätt trakasseras. Det vore för medi¬
cinalstyrelsen vida lättare att meddela tillstånd eller förbud än
det är att uppträda såsom åklagare; ty för att åklaga måste man
hafva en massa bevis, medan för att meddela förbud icke fordras
att styrka några svåra förseelser.
Jag vill derför just i dessa s. k. qvacksalvares intresse och
emedan jag fruktar, att en ny förordning skulle försvåra deras
ställning, motsätta mig utfärdandet af en sådan. Jag vill nemligen
icke underkänna det rigtiga och nyttiga deri, att erfarna och för¬
ståndiga personel" få biträda allmänheten vid botande af lättare
åkommor.
I slutet af miu reservation har jag något vidrört ett förhål¬
lande, hvartill motionen i sjelfva verket icke gifvit anledning, men
som jag ändå trott mig kunna med några ord beröra, nemligen den
Ang. för¬
ändrade be¬
stämmelser i
fråga om vil-
koren för ut¬
öfvande af
medicinsk
praktik.
(Forts.)
N:o 36. 14
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. för¬
ändrade be¬
stämmelser i
fråga om vil
koren för ut¬
öfvande af
medicinsk
praktik.
(Forts.)
bland läkare temligen allmänna föreställningen, att qvacksalveriet
borde ersättas med sjukskötare inom församlingarne, der förhållan-
. dena kunde föranleda sådanes anställande. Våra läkare börja ju
-i våra dagar allt mer och mer öfvergå från att ständigt föreskrifva
medikament och vilja i stället dels förekomma sjukdomar genom
ändamålsenlig behandling, dels bota dem genom enklare medel så¬
som vattenbehandling och dylikt: man vill låta naturen få tillfälle
att sjelf bota sjukdomarne, och så mycket som möjligt undvika
att begagna medikament af åtskilliga slag. Finge man då sjuk¬
skötare anstälda, är jag säker på, att behandlingen af sjuka på
landsbygden skulle bedrifvas på ett mera naturligt sätt, än hittills
varit fallet, och isynnerhet på ett mera naturligt sätt än det, som
i allmänhet begagnas af de personer, som nu gå under benämnin¬
gen qvacksalvare.
Från min synpunkt sedt, finnes det sålunda ingen anledning
att nu utfärda en ny allmän förordning i ämnet. Vore meningen
att i en ny förordning allenast sammanföra på ett ställe de nu i
ämnet gällande bestämmelserna, skulle jag icke hafva mycket att
anmärka deremot. Men då förslaget afser, att genom eu ny för¬
ordning åstadkomma en ny ordning, kan jag icke vara med derom,
På dessa af mig nu anförda skal tillåter jag mig yrka afslag
på Utskottets hemställan.
Häruti förenade sig Herr Andersson i Skeenda.
Vidare anförde:
Herr Petersson i Hamra: Det förefaller mig underligt, att
förordningar, som förskrifva sig från 1680-talet, ännu kunna ega
gällande kraft; det borde vara lätt att öfvertyga sig om, att för¬
fattningar, som äro en qvarlefva från tiden, då trolldom och vid¬
skepelse vore så rotfästade hos allmänheten, att man för dylikt
brände menniskor å håle, icke i våra tider kunna ega tillämpning,
helst då de äro..skrifna på sådant sätt som de ifrågavarande.
Då Herr Östberg påstår, att han icke känner till några för¬
förföljelser vare sig af läkare eller åklagare mot qvacksalvare,
hvarmed förstås äfven sådana personer, som föreskrifva enkla hus¬
kurer med^ oskadliga medel, säger han enligt mitt förmenande för
mycket. Åtminstone jag — och jag tror mången med mig —
känner fall, der åtal förekommit mot personer, som af mången
både aktats och välsignats för sin verksamhet; och för min del
kan jag icke underlåta att betyga den ärade motionären min tack¬
samhet för det han tagit bladet från munnen och fäst uppmärk¬
samheten på de missförhållanden, hvartill dessa gamla författningar
gifva anledning.
Mycket vore att säga i denna fråga; men jag vill icke vidare
upptaga Kammarens tid. Kammaren har dessutom antagligen
enhälligt stadgat sin åsigt om motionens berättigande, och jag
inskränker mig derför till att yrka bifall till Utskottets förslag.
Fredagen den 9 April, f. m.
15 N:0 36.
Herr Wretlind: Då jag för närvarande är den ende fack- Ang. för-
mannen i Kammaren på bär förevarande område, kan man med äydrade bi¬
skal förvänta, att jag skall yttra mig något om detta utlåtande,
Jag vill då först betyga Utskottet min tacksamhet för den full-Jkoren för ut
ständiga och sakrika utredning i ämnet, som här föreligger. Utskottet
hade ganska lätt och lika lätt, som det händer mången gång,
kunnat komma till det resultat, att det ansett sig böra hemställa,
att motionen icke skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda,
ty det Järn sägas, att hvad motionären här begär, i sjelfva verket
finnes redan förut. Då nemligen motionären föreslår att, “under
iakttagande af hvad giftstadgan innehåller rörande försäljning af
gifter det må stå hvar och en fritt att med begagnande af de
metoder och läkemedel, han för godt finner, utöfva medicinsk praktik
här i riket11, så tror jag att denna frihet redan falctislct existerar,
om också icke enligt lag. Det är visserligen sant, såsom den siste
talaren anförde, att åtal en och annan gång egt rum emot s. k.
qvacksalvare, men dessa åtal hafva i sjelfva verket varit så för¬
svinnande få i förhållande till det antal qvacksalvare, som finnas
i riket, så att de äro knappt nämnvärda; och de hafva för öfrigt
icke förekommit i andra fall än sådana, då de åtalade antingen
uppträdt med oförskämda anspråk genom annonseringar, puffar
och dylikt, eller bevisligen åstadkommit skada.
Emellertid är det så, att lagstiftningen ingalunda är på det
klara med denna sak, och fråga är, huru vida det finnes någon lag¬
stiftning derom alls. Ty det kan sättas i fråga, huru vida hvad
som föreskrifves uti den af Utskottet anförda § 2 i Hedicinal-Ord-
ningen af år 1688 egentligen har tillämplighet på vår tids qvack¬
salvare. Då det der står taladt om “empiricos, agyrtas, circum-
foraneos, ariolatores, hvilka skola ifråu land och rike afhållas1-'
menade säkerligen lagskrifvaren med dessa personer utländingar,
barberare och andre, som inkommit från Tyskland och här upp¬
trädde såsom starrstickare, stenoperatörer m. m. d. Det kan således
sättas i fråga, huru vida icke lagstiftningen denna tid egentligen
rörde sig om apotekarnes qvacksalveri.
Då emellertid åtal i vår tid emot qvacksalvare hafva egt rum,
har detta någon gång haft till följd, att en och annan af dem
blifvit dömd till böter, som dock varit ganska obetydliga, och i
regeln hafva de deraf icke hindrats att fortsätta med sitt yrke.
Sålunda vet jag, att i Göteborg sådana, som i tidningarna annon¬
serat om, att de kunde bota sjuka, på åtal af stadsläkaren blifvit
dömde till obetydliga böter, men det oaktadt fortsatt sin verksam¬
het såsom förut. Man kan således säga, att faktiskt ganska stor
frihet råder i detta hänseende, och att de lagbestämmelser härom,
som finnes, äro så ofullständiga och obetydliga, att det kan vara
välbetänkt att söka åstadkomma en förbättrad lagstiftning.
Likaså finner jag det vara välbetänkt af Utskottet, att det
har inskränkt sitt förslag till att beröra endast inhemska s. k.
qvacksalvare och icke låtit det omfatta äfven utländska läkares rätt.
Såsom i utlåtandet är påpekadt, hafva sådana rätt att här i landet
praktisera, om de underkastat sig de prof, som regeringen i hvarje
öfvande af
medicinsk
praktik.
(Forts)
N:0 3(5. 10
Fredagen den 9 April, f, m.
Ang. för¬
ändrade be¬
stämmelser i
fråga, om vil
koren för ut¬
öfvande af
medicinsk
praktik.
(Forts.)
särskilt faii kan finna (anständigt att ålägga dem. 1 det fallet
äro de likstälda med oss, ty vi få icke i andra länder — med
.undantag af Förenta Staterna — icke ens i Norge, utöfva läkare¬
praktik, utan att först hafva underkastat oss de prof, som veder¬
börande kunna ålägga oss. Det har gjorts försök att åstadkomma
likställighet i detta hänseende mellan svenska, norska och danska
läkare. I fråga om sådan likställighet mellan svenska och norska
läkare har initiativ utgått från Sverige, men blifvit temligen snöp¬
ligt afvisadt af vederbörande i Norge. Redan vid 1866 års riksdag
väcktes förslag i denna fråga; men först förlidet år kom svar från
det norska Justits- og Politie-Departementet, hvari vederbörande
afböjde förslaget om likställighet, äfven så vidt det rörde barn¬
morskor, tandläkare och veterinärer. De svenska läkare, som vilja
praktisera i Norge, måste således begära tillåtelse dertill och under¬
kasta sig de prof, som kunna föreskrifvas, och ändock äro de svenska
läkarnes studier drygare än de norska läkarnes.
För öfrigt kan man val säga, att det har fullt skäl för sig, att,
såsom Utskottet föreslagit, här taga hänsyn icke till läkarnes rättig¬
heter utan endast till allmänhetens rättmätiga kraf, det vill säga
till allmänhetens säkerhet. Hvad läkarne angår, så kunna de vis¬
serligen hafva åtskilliga svårigheter att utstå till följd af qvack-
salveriet, men jag tror likväl, att man i fråga om lagstiftning på
detta område icke just kan behöfva taga så stor hänsyn till dessa
svårigheter. Den största faran för läkarne ligger deruti, att de
utsättas för frestelsen att sjelfva blifva charlataner, ty det är verk¬
ligen ganska få patienter, som äro så beskaffade, att de vilja hafva
en ärlig läkare. Det är ett psykologiskt fenomen, att de äro få,
som tåla höra rena sanningen, äfven när de begära att få veta
den, och derigenom komma läkarne kanske i större frestelse än
många andra att frångå ärligheten. — Det var för åtskilliga år
sedan; en läkare blef anstäld i en landsortsstad. Personer i den
staden förfrågade sig hos medicinalstyrelsens dåvarande ordförande
rörande honom och fingo till svar, att han visserligen var en skicklig
och förträfflig läkare, men att han hade ett fel, nemligen det, att
han var för litet charlatan. — Jag tror, att det rätt ofta är fallet,
att läkare hafva mindre framgång än hvartill deras skicklighet
borde föranleda, just derföre att de icke äro charlataner.
Hurusom qvacksalveriet kan inverka demoraliserande äfven på
läkarecorpsen, derpå hafva vi just i dessa dagar ett färskt exempel
från Berlin. Der har varit en stor process mot en qvacksalvare,
som heter Becker. Denne reste öfver till Amerika, inkom der så¬
som patient på ett sjukhus och blef sedermera anstäld såsom bi¬
träde på dess apotek. Han inhemtade derunder, enligt sitt eget
förmenande, tillräckliga kunskaper för att kunna uppträda såsom
praktiserande läkare. Han köpte sig ett doktorsdiplom i Filadelfia,
der, såsom vi veta, formlig handel med sådana bedrifvits. Försedd
dermed återvände han till Tyskland, bosatte sig i Berlin och har
der nu i flere år haft en mycket stor praktik såsom läkare. Han
skickade ut cirkulär kring hela Tyskland. (Vi få till och med här
i Sverige ibland sådana cirkulär). Slutligen blef han åtalad för
Fredagen den 9 April, f. m.
17 N:o 36.
bedrägeri; och det har vid rättegången blifvit upplyst, att hans Ang. för-
bruttoinkomst under ett halfår uppgick till 45,000 mark, hvaraf u»(lrnd‘’ be\
visserligen 18,000 mark hade åtgått till annonser och reklamer.^?™7"^6^.
Men det mest karakteristiska i historien är, att han också enga- koren för ut-
gerade tre legitimerade läkare med en årlig aflöning af 6,000 mark, öfvande af
hvilka skulle gå honom till banda vid hans korrespondens. Detta medicinsk
har jag sett uppgifvas i en medicinsk tidning, som just anförde urarta')
det såsom bevis på den demoralisation, som finnes inom läkare-
corpsen i Berlin. Att tre legitimerade läkare läto besolda sig af en
så uppenbar charlatan visar naturligtvis, att de icke kunde på
ärligt sätt såsom läkare förvärfva sig dessa 6,000 mark, hvarmed
de blefvo af honom aflönade. Detta är en sida af saken, som
man bör taga hänsyn till, när det är fråga om att lagstifta för
qvacksalvare.
För öfrig! kan jag gifva reservanten, Herr Östberg, också rätt
i hans påstående, att något praktiskt behof af ändring i nu gällande
bestämmelser icke förefinnes, och att icke så stor klagan försports.
Likaså är jag ense med honom deruti, att det är ganska svårt att
formulera en sådan lag, så att den kan medföra något gagn och
uppfylla sitt ändamål. Dock vill jag medgifva, att eu förändrad
lagstiftning på detta område kunde vara önsklig för sådana få
fall, då eu person utan att vara läkare förvärfvat sig skicklighet
i någon viss specialitet och besitter så pass god läkareblick, att
han icke allenast tillvunnit sig allmänhetens utan äfven läkarnes
förtroende. Här fans för många år sedan i Stockholm en jungfru
Åhrberg, som hade en ganska stor praktik för behandling af yttre
åkommor. Hon åtnjöt också förtroende bland läkarne, just derför
att hon begränsade sin verksamhet till det område, der hon verk¬
ligen var hemmastadd. När hon fick i uppdrag att behandla så¬
dana åkommor, som hon icke förstod, emedan de härledde sig från
inre sjukdomar, skickade hon patienterna till läkare. Derför var
det också en ganska god samverkan mellan henne och läkarne i
Stockholm. Sådana fall äro emellertid ganska sällsynta. Men dylika
personer böra kunna få laglig rätt till ett visst slag af medicinsk
praktik. Så har skett i Finland. I Vasa har en person, ehuru
icke läkare, fått rättighet att behandla vissa yttre åkommor. Han
kallas “stadskirurg" och åtnjuter aflöning af kommunen.
Jag tror således, att en lagstiftning skulle kunna göra nytta
på detta område, om man kan lyckas formulera den så, att den
kan blifva tillfredsställande för allmänheten och läkarne. Detta
är väl en svår uppgift, men det kan dock vara möjligt att lösa
den, och ur den synpunkten anser jag mig böra yrka bifall till
Utskottets förslag.
Jag tror också, att det vore ganska klokt att bifalla detsamma
med hänsyn dertill, att Riksdagen derigenom visade sin önskan att
ordnade förhållanden blefvo införda härutinnan i stället för den
obestämda ställning, som nu eger rum, då hvarken läkaren eller
höga vederbörande veta, hvad de skola göra eller ens om de skola
göra någonting alls. Det är ganska ofta, som isynnerhet läkare
på landet få se svåra följder af qvacksalveri, hvilket från deras
Andra Kammarens Prof. 1886. N:o 36. 2
N:o 36. 18
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. för-
ändrade be¬
stämmelser i
fråga om vil-
koren för ut-
öfvande af
medicinsk
praktik.
(Forts.)
sida dock icke förleder till någon åtgärd, emedan de ganska val
veta, att det väcker stor förbittring, om de åtala qvacksalvarne.
Sjelf kade jag för några år sedan tillfälle att se, huru en man i
närheten af Sköfde blifvit för ett ganska svårt benbrott skött af
en f. d. sjuksköterska, som kemtats från staden 1/2 mil, oaktadt
det varit lika lätt att hemta en läkare. Nämnda sjuksköterska
skötte honom emellertid så, att benbrottet öfvergick till full brand,
och att benet måste amputeras. Det var dock ett fall, som, om
det blifvit ordentligt skött från början, kunnat botas.
Sådana saker få emellertid läkarne på landet ofta se, men de
göra, såsom sagdt, icke någon anmälan derom, emedan de veta, att
sådant anses för afundsjuka och väcker på det hela mera förargelse
än nytta.
Jag anhåller få yrka bifall till Utskottets föreliggande förslag.
Herr Oberg instämde med Herr Wretlind.
Herr E. G. Fredholm i Saleby: För min del är jag mycket
konservativ, men kan under vissa öfvergångsperioder äfven vara
liberal för att sedan återigen få vara konservativ. I denna fråga
kan jag naturligtvis icke hafva många eller vidlyftiga argument
att anföra och skall derför endast söka uppdraga två paralleler.
Den närvarande tiden sträfvar efter att hvar och en skall få vara,
såsom man säger, teologie doktor eller få uppträda såsom lärare
på det andliga området, och låter man den, som det önskar, få
sin vilja fram, skall man förnimma, att denna önskan snart för-
gätes, och att de nådehungrande få flytta öfver till de andligen
lärde för att få uppbyggelse. Parallelt med detta vill jag vara
benägen för att gifva full frihet åt dem, som vilja söka att inom
medicinens gebit uppöfva sig i läkarekallet. De, som hafva kraft
dertill, kan man vara öfvertygad om blifva använda, men fuskarne
komma snart att öfvergifvas, och vetenskapsmannen att i deras
ställe tillvinna sig förtroende. Så länge det finnes ett förbud
inom vare sig andens eller materiens område, är jag öfvertygad
om, att det äfven fortfarande skall finnas individer, som bryta
deremot. Gift och mordvapen hafva vi öfverflöd på både i sinne-
verlden och idéverlden, och hvem sätter väl en dam derför?
Följderna af dessas missbruk straffa sig sjelfva, och kostnaderna
äro icke ringa. Må vi blott se till, att ungdomen blifver under¬
visad om följderna af skadlig och osedlig litteratur, som demora¬
liserar anden — och för giftiga och i öfrigt skadliga materialier,
hvilka förderfva eller döda det kroppsliga väsendet.
Jag lemnar derför mitt bifall till Utskottets förslag och ön¬
skar således en fri medicinsk utöfning, dock så att den ej blir
skadlig.
Herr von Friesen: Herr vice Talman, mine herrar! Efter
de sakrika upplysningar, som en fackman på göteborgsbänken bär
meddelat, vill jag inskränka mig till att, på det någon af Utskottets
majoritet må hafva yttrat sig, endast med några ord understödja
Fredagen den 9 April, f. m. 19 N:0 36.
det yrkande, som blifvit gjordt af nämnde talare, nemligen om Ang. för-
bifall till Utskottets förslag. ändrade be-
Då Utskottet började utreda denna fråga, väcktes dess stora £^1
förvåning af den oordning, som ännu förefans i en så vigtig delare» för ut-
af rättsväsendet, som den medicinska lagstiftningen, och då upp- öfvande af
märksamheten nu blifvit fäst på denna oreda, ansåg Utskottet det medicinsk
vara sin pligt att i sin tur derpå fästa Kammarens uppmärksam-
het, för att ändring och rättelse måtte kunna erhållas.
Af en reservant har den anmärkningen blifvit gjord, att Ut¬
skottet med afseende på den önskade lagstiftningen icke gått in i
några detaljer; men det torde väl vara för mycket begärdt af ett
Utskott, att det i en sådan fråga som denna, om hela den medi¬
cinska lagstiftningen, skall framkomma med förslag till en lösning.
Endast den synpunkt, ur hvilken denna fråga bör betraktas, ansåg
Utskottet sig böra framhålla. Utskottet fann, att nu gällande för¬
ordning, hvilken karakteristiskt nog kallas “privilegier", inledes
med uppställandet af tvenne grundsatser, på hvilka den säger
sig vara byggd, nemligen dels den att icke något förfång skulle ske
läkarne i deras yrke, dels den att icke någon fara af obehörige
praktiserande skulle uppstå för allmänheten. Endast den andra
af dessa grunder ville Utskottet bibehålla för den nya lagstift¬
ningen, och detta var äfven det enda, som Utskottet ansåg böra
i en skrifvelse härom till Kongl. Maj:t uttalas. Att nu lemna en
antydan' om huru för öfrigt i ämnet skulle lagstiftas, ansåg Ut¬
skottet icke vara rätt; ty en sådan antydan kunde lätteligen endast
blifva till skada för frågans lösning, då den ej föreginges af en
saklig utredning, hvilken endast på föranstaltande af Kongl. Maj:t
torde kunna verkställas.
Att det icke är så alldeles helt med nu gällande förordningar,
samt att de icke äro så lätta att tyda, det bevisas ju faktiskt der¬
af, att desamma helt nyligen blifvit tolkade på olika sätt. Konun¬
gens Befallningshafvande i Yesterbottens län ålade en person vid
vid vite af 150 kronor att upphöra med qvacksalveri, men Svea
Hofrätt förklarade detta beslut origtigt och fälde samma person
att plikta 12 kronor 50 öre. Detta skedde i början af innevarande
år. Äfven andra bevis finnas, att meningarna kunna vara delade
x afseende på tolkandet af dessa förordningar. I en medicinsk
facktidsskrift stod för icke länge sedan att läsa följande: “Vi
hafva härmed velat visa, att något positivt allmängiltigt förbud
icke i vår medicinallag finnes mot enskild utöfning af sjukvård
från icke befogade. En utöfvare af “fria" sjukvården kan i våra
dagar sålunda med svårighet antastas på grund af någon qvack-
salvarelag, utan hufvudsakligen på grund af strafflagens 14 kap.
om vållande till annans död eller kroppsskada, det vill säga i de
enskilda fall, då hans kurerande bevisligen vållat sådan. Han är
sålunda i detta afseende inför lagen nästan likställig med hvarje
legitimerad sjukvårdare". Det säges sålunda å ena sidan af re¬
servanten, att dessa förordningar icke äro tvetydiga, men å andra
sidan är från medicinskt sakkunnigt håll yttradt att det icke fin¬
nes någon effektiv förordning mot qvacksalveri. Det är således
N:o 38. 20
Ang. för-
ändrade be¬
stämmelser i
fråga om vil¬
kor en för ut¬
öfvande af
medicinsk
praktik.
(Forts.)
Fredagen den 9 April, f. m.
tydligt, att här råder en förvirring, som det är allt skäl att af¬
hjelpa.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Smith: Då den ärade representanten på göteborgs-
bänken yttrade sig angående de missbruk uti ifrågavarande hän¬
seende, som af den ene och den andre begåtts, kom han att ibland
dem inrangera äfven apotekarne. Ehuru jag numera icke tillhör
deras yrke, ber jag dock få försäkra Kammarens ledamöter, att
på de senaste 10—20 åren detta yrke stigit betydligt i anseende,
tack vare medicinalstyrelsens trägna omvårdnad. Jag vill gerna
medgifva, att ännu i min ungdom man på det hållet gjorde sig
skyldig till missbruk af sin ställning,' men detta skedde då van¬
ligen på de mindre apoteken i följd deraf att ortens läkare genom
sin tjenstgöring icke alltid stodo att anträffa. Att deremot sådant
äfven nu händer i Amerika, deri vill jag gifva den ärade talaren
rätt, ty af egen erfarenhet vet jag, att såväl en dansk apotekare
i Newyork som en svensk i Eiladelfia fuskat i läkareyrket.
Hvad nu sjelfva saken vidkommer, tror jag icke, att det är
skäl att antaga'Utskottets förslag. Åtminstone skall Första Kam¬
maren antagligen icke göra det på grund af de skäl, som medicinal¬
styrelsens ordförande med all säkerhet skall anföra emot detsamma.
Jag får således yrka afslag å så väl motionen som Utskottets
förslag.
Öfverläggningen förklarades slutad. I öfverensstämmelse med
de yrkanden, som derunder förekommit gaf Herr vice Talmannen
propositioner dels på bifall till Utskottets hemställan och dels på
afslag å densamma; och fann Herr vice Talmannen den förra pro¬
positionen vara besvarad med öfvervägande ja. Som votering lik¬
väl begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen en så ly¬
dande voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad Kammarens Första Tillfälliga Utskott
hemstält i Utlåtandet N:o 5 (i samlingen N:o 21) röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Utlåtandet af Kammaren afslagits.
Omröstningen utföll med 121 Ja mot 62 Nej; varande alltså
Utskottets hemställan af Kammaren bifallen.
Detta beslut skulle, jemlik! 63 § 3 mom. Riksdagsordningen ge¬
nom utdrag af protokollet Medkammaren delgifvas.
Fredagen den 9 April, f. m.
21 N:o 36.
föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13, angående regle¬
ringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Punkten 1. Ang. penitens-
rätt förtjensie-
l:o. Kongl. Maj:t hade föreslagit, att, för beredande i öfver-
ensstämmelse med de i statsrådsprotokollet för den 18 December folk skol elär åt -
1885 angifna grunder af pension från folkskolelärarnes pensions- nes pensions-
inrättning för de vid denna pensionsinrättning samt folkskolelärar- inrättning.
nes enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes vid elementarläro¬
verken enke- och pupillkassa anstälde tjensteman och vaktmästare,
det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering utgående be¬
lopp måtte höjas till 357,336 kronor, eller med 836 kronor; och
hemstälde Utskottet under förevarande punkt, att denna Kongl.
Maj:ts framställning måtte af Riksdagen bifallas.
Häremot hade reservation anmälts af Herrar A. P. Danielson,
S. Nilsson, N. Petersson, O. B. Olsson, S. Andreasson, J. Jonson,
M. Jonsson, P. Pehrsson i Törneryd A. Persson och J. Elias son.
Sedan Utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Danielson: Såsom herrarne finna af Utskottets ut¬
låtande, har jag jemte några andra af denna Kammares ledamöter
inom Utskottet reserverat mig mot dess hemställan i denna punkt,
och jag ber derför att i korthet få anföra de skäl, hvarpå denna
vår reservation grundar sig.
Nu ifrågavarande tjensteman hafva, såsom herrarne veta, icke
någon aflöning på stat. Deras löner äro sålunda icke bestämda
af Riksdagen, utan utgå i form af arfvode och fastställas af pensions-
inrättningens styrelse. Detta är anledningen, hvarför vi ansett
det icke vara lämpligt, att Riksdagen skall bestämma deras pen¬
sionsbelopp. Nu har det visserligen blifvit framhållet, atttjenste-
männen i öfriga pensionskassor åtnjuta pension af statsverket,
och att de tjensteman, hvarom nu är fråga, derför böra tillerkännas
samma förmån. Det skälet må gälla hvad det kan. Vår åsigt är
åtminstone, att det är högst betänkligt att fortgå på den vägen,
och derför hafva vi reserverat oss. Det förefaller äfven rätt be¬
synnerligt, att vaktmästaren i denna pensionskassa, om Utskottets
förslag antages, skall komma i åtnjutande af lika hög pension,
som till exempel en öfningslärare.
Jag anhåller om afslag å Utskottets förslag i den nu före¬
dragna punkten.
Herr Abr. Rundbäck: Då jag deltagit i alla de komitéer,
som haft i uppdrag att uppgöra förslag till pensionsinrättningar
för så väl folkskolelärarne sjelfva som deras enkor och barn samt
för elementarlärarnes enkor och barn, det vill säga, då jag varit
N:o 36. 22
Fredagen den 9 April, f. m.
Anä- Pe^fl0’ls-meå om att författa alla de pensionsreglementen med tillhörande
*7» utlåtanden, som ligga till grund för detta embetsverk, och då jag
betjening vid sedan tolkskolelärarnes enke- och pupillkassa grundades varit
folkskolelärare förordnad .att granska denna kassas räkenskaper och förvaltning,
nes pensions-sk torde jag få anses ega de insigter, att jag kan yttra mig i
T^ortsT förevarande fråga. Dessutom har jag ett särskilt intresse för
detta embetsverk, med hvars skapande jag haft så mycket att
göra.
Bland de samhällsinrättningar, som på ett välsiguelserikt sätt,
tyst och stilla verka till gagn för landet, anser jag denna pensions-
inrättning^ vara förtjent åt särskildt deltagande från kommunernas
och skolrådens sida. Här förvaltas nemligen de fonder, som skola
användas för folkskolelärarnes och deras familjers framtida pensio¬
nering, och här handläggas alla de ärenden, söm angå dessa ange¬
lägenheter. Arbetet i detta embetsverk är mycket ansträngande
och omfattande samt krafvel1 synnerlig noggrannhet och ferm expe¬
dition. Herrarne. kunna lätt finna detta deraf, att sammanlagda
antalet delegare i dessa kassor 1884 hade uppgått till 8,792, och
att kassornas tillgångar vid samma års utgång utgjorde samman-
lagdt omkring 6,800,000 kronor. För att man ännu bättre skall
kunna fatta, hur stort arbetet är eller snarare blir, vill jag med¬
dela några upplysningar, som jag förskaffat mig om tillväxten i
detta arbete från 1881 till 1884. Under dessa fyr a år har deiegare-
antalet stigit från 7,189 till 8,792, eller med mer än 1,600 personer.
Pensionsbeloppet har under samma tid ökats från 292,000 till 395,000
kronor, eller med mer än 100,000 kronor, och kassans kapital från
4,768,000 till 6,800,000 kronor, det vill säga med mer än 2 millio¬
ner. _ Äfven pensionärernas antal har under denna tid högst be¬
tydligt ökats, och göromålen likaså. Häraf kunna herrarne således
lätt finna, att det är en stor tyngd af arbete, som ligger på
tjenstemännen i detta verb. När man tillika ser alla de öfriga
göromål, som fordras, utöfver bokföringen, i afseende på skrivel¬
ser och dylikt, så måste man erkänna, att arbetet i detta embets¬
verk är särdeles betungande; och dock har det icke mer än 3 —
säger tre — tjensteman. Jag undrar, om det finnes något annat
embetsverk här i landet, som med så omfattande arbete har så
liten tjenstemannapersonal. Presterskapets lilla enke- och pupill¬
kassa hade för 10 år sedan afbränningar för förvaltningen, som
voro större än alla dessa 3 kassors utgifter tillhopa för samma
ändamål, och jag tror, att så är förhållandet ännu, fastän jag
icke med säkerhet kan påstå det. Nu finnas för denna kassa blott
i liggaren och matrikeln öfver 10,000 särskilda konti. Det är der¬
för nödvändigt, att det finnes en tjenstemannapersonal, som har
noga reda på alla detaljer och som kan fermt och säkert med¬
dela upplysningar i allt. Nu är också att märka, att skolråden i
allmänhet äro mycket okunniga i allt, som rör pensionsväsendet,
dess grunder och föreskrifter. Presterskapet är i allmänhet icke
heller mycket mer bevandradt i dessa saker, och icke heller äro
folkskoleinspektörerne, särdeles under de första åren, innan.de
Fredagen den 9 April, f. m.
23 S:o 36.
hunnit blifva rigtigt varma i kladerna, lust mycket hemmastadda Ana- pensions-
i , • ö ö i j j rätt för tjenste-
barutinnan. _ mäl:’ oc/t mkt.
Detta gör, att detta embetsverk ordentligt öfversvämmas med f,efjening
förfrågningar och ansökningar af äfventyrligaste beskaffenhet, och folkskolelärare
sällan inträffar, att icke äfven officiella handlingar och ansöknin- nes pensions-
gar äro bristfälliga i afseende på bilagor och andra dylika upp-
gifter. Detta gör, att tjenstemännen der jemt och samt få lemna
upplysningar och göra rättelser, och för att göra detta måste de
känna till verket mycket noga. Det är derföre af mycken vigt
för hela undervisningsväsendet, att desse tjensteman blifva något
längre qvar på sin plats och icke ombytas. Jag kan sjelf vits¬
orda detta, derför att jag många gånger måst anlita detta verk
om upplysningar och dervid funnit, att tjenstemännen hafva reda
på allt förträffligt samt i åskådlig och tillförlitlig form kunna
gifva de begärda upplysningarna. Yi skulle blifva illa strand¬
satta, om desse tjensteman oftare ombyttes, och ännu mera skulle
direktionen blifva det. Ty desse tjensteman skola bereda alla de
ärenden, som till verket inkomma, och för att visa, huru många
dessa ärenden äro, vill jag blott nämna, att från 1874 till nu
hafva blott och bart ansökningar om förhöjning i pensions- eller
delaktighetsbeloppen i folkskolelärarnes pensionsinrättning inkom¬
mit till ett antal af 1,171, hvaraf under innevarande år från den
1 Januari till slutet af Mars icke mindre än 340. Jag skall be
att Kammaren ville behjerta dessa omständigheter.
Det skäl, som af Herr Danielson anfördes för afslag, kan väl
hafva sin fulla rigtighet; och jag må icke gerna bestrida det, nem¬
ligen att så länge dessa personer endast hafva arfvoden och icke
egentligen äro statens tjensteman, utan ett särskilt embetsverks,
man icke bör gifva dem pensionsrätt. Men, mine herrar, här är
det kanske mera fråga om att gifva dem en liten löneförbättring,
dock icke en sådan, som gifves andra statens tjensteman och som
utgå” efter 5 och 10 år, utan en sådan, som skall utfalla först
efter tjenstetidens slut, och då de, som skola erhålla densamma,
kanske redan äro döde. Men om de skulle lefva efter den tiden,
kunna väl herrarne icke tro, att, i fall de äro otjenstbara och oför¬
vitligt skött sin tjenst, man skall lemna dem på bar backe, utan
man kommer nog då att bevilja hvad man nu afslår. Mankön
således nu ingen egentlig besparing; och då summan är så liten,
och man derför kan vinna den stora nyttan för kassan, att man
erhåller mera garanti att få behålla sina tjensteman, så ber jag
att på det varmaste få rekommendera Utskottets förslag. Jag
gör det mindre för tjenstemännens skull, ty jag tror, att de icke
komma att lida mycket, om ej förslaget antages, emedan de nog
förr eller senare få hvad här åsyftas; men för skolrådens, prester-
skapets, folkskoleinspektörernes och direktionens skull yrkar jag
bifall till Utskottets förslag.
Herr Bengtsson i Gullåkra: Jag skall för min del be att
få instämma med Herr Danielson i hans yttrande och anhålla om
S:0 36. 24
Fredagen den 9 April, f. in.
Ang pensi°^-anslag 4 Utskottets hemställan. Då man ser, med hvilka oerhörda
TänoVhmk7-s™m0r 9:de hnfvudtiteln stiger för hvarje år, bör man iakttaga
betjening vid all möjlig försigtighet och sparsamhet, då det är fråga om att be-
folkskolelärar- vilja nya eller ökade pensioner. Jag tror, att man åtminstone
nes pensions- icke bör gorå detta i onödan. Men detta skulle ske, om man bi-
*(Fort"T fö^e Utskottets förslag i föreliggande punkt.
Såsom skäl för sin anhållan om pensionsrätt hafva de ifråga¬
varande tjenstemännen i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t anfört,
att, då pensionsinrättningen började sin verksamhet 1867 och under
åtskilliga följande år, hade de egentligen ingenting att göra, utan
kunde använda största delen af sin tid på andra områden. Seder¬
mera hafva de, såsom vi veta, fått tillökning i aflöningen, derföre
att pensionskassorna blifvit tillsammanslagna, och de säga nu, att
de hafva så mycket att göra, att största delen af deras tid är
upptagen för detta ändamål. Man finner således, att deras tid
icke ännu är fullt upptagen af de göromål, som de fått sig an¬
visade, sedan inrättningarna sammansiogos. Detta är enligt min
öfvertygelse klena skäl de anfört för sin anhållan om pension, ty
att de^ uppburit sin lön under flere års tid utan att egentligen
haft något att göra, och att, sedan de fått tillökning, de likväl
hafva tid öfrig till andra göromål, tör icke vara något skäl för
pensions _ erhållande. Att så är, det erkänna de ju sjelfva. Man
har aldrig brist på skäl för ett yrkande sådant som det före¬
varande, men här tror jag dock, att de äro ganska klena. Ut¬
skottet har bär måst tillgripa det vanliga skälet, att man skall
göra dessa tjensteman likstälda med andra statens tjensteman, och
det är ett skäl, som ofta tillgripes, och så går det undan för undan
på samma sätt.
Som herrarne finna enligt Utskottets uppgift, har kamreraren
5,500 kronor i lön, sekreteraren 1,800 kronor, kassören 3,000 kronor
och vaktmästaren 800 kronor förutom fri bostad. Jag finner för
min del, att dessa personer äro så väl aflönade, att, om de iakt¬
taga. nödig sparsamhet, de mycket väl kunna aflägga någon del
af sin lön för framtida behof i likhet med andra rikets invånare,
som sjelfva få sörja för framtiden.
Jag skall derför, Herr Talman, anhålla om afslag på Utskot¬
tets förslag.
Häruti instämde Herr Börjesson.
Herr Petersson i Runtorp yttrade: Herr vice Talman!
Mine herrar! Nog har 9:de hufvudtiteln liksom åtskilliga andra
benägenhet att utsvälla., men skulle detta förslag af Kongl. Maj:t
och Utskottet varda bifallet, så fruktar jag för, att, ehuru den
förevarande . frågan icke är så stor, den kan medföra mycket be¬
tänkliga följder. Det är nemligen fråga om att lemna pensioner
åt tjensteman med arfvoclen, och det icke blott åt tjenstemännen
sjelfva, utan äfven, såsom synes af nästa punkt, hvilken nog helt
säkert blir af Första Kammaren bifallen, till deras enkor och barn.
Då skulle ju lika väl riksdagsmän och deras enkor och barn
Fredagen den 9 April, f. m.
25
N:o ne.
hafva pension. Jag kan sannerligen icke se, att det skulle kunna Ang. pensimis-
leda till något annat; och då blir väl slutliga följden den, att alla
rikets invånare skola hafva pension. Jag tror icke det går an Zetjeni^lid
att fortgå vidare på den vägen, och jag tror, att här föreligga shfolkskoieiärar-
tydliga skäl för afslag, så att man icke ens behöfver tillgripa det nes pensions-
skäl, som af en talare anförts, eller att dessa tjensteman löner ™*ättning.
äro så stora, att besparingar deraf kunna göras för framtida behof. ^ 01 s''
Jag ber att få yrka afslag.
Chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet, Herr Statsrådet
Hammarskjöld: Herr vice Talman! Jag instämmer till alla
delar i hvad en ärad talare yttrat, att man icke bör bevilja pen¬
sioner i onödan. Det är en fullt rigtig tanke, och jag skulle der¬
för icke tillstyrkt Kongl. Maj:t att framlägga den proposition, som
nu föreligger till Kammarens behandling, om jag ansett, att det
förelegat ett sådant fall, att man kunde tala om pensioner i
onödan. En ärad talare har redan på det fullständigaste redo¬
gjort för de många, mångartade och svåra göromål, som åligga
förvaltningen af de 3 pensionskassor, om hvilkas tjensteman det
nu är fråga. Det är fullt sant, att under de första åren efter
bildandet af folkskolelärarnes pensionsinrättning göromålen voro
mindre än nu och, såsom tjenstemännen sjelfva erkänna, icke upp¬
tagit hela deras tid. Dock upptogo de väl någon del af deras tid,
och de skulle väl icke lemna denna del för intet. De arfvoden,
som tillkommo dem den tiden, voro också ganska små, och detta
fortfor, så länge de hade att förvalta endast folkskolelärarnes
pensionsinrättning och arbetet var mindre samt delegarnes antal
litet. Då folkskolelärarnes enke- och pupillkassa tillkom, höjdes
arvodena till något högre belopp, de belopp, som i bilagorna till
den kungliga propositionen äro omförmälda; och när sedermera
den tredje kassan tillkom, och arbetet i följd deraf och genom
ökade fonder och större antal delegare ytterligare tillväxte, så
bestämdes arfvodena till de belopp, de nu utgöra. Nu har an¬
märkts, att tjenstemännen ännu icke äro fullt upptagna. Så är
dock förhållandet endast med sekreteraren och kassören, hvilkas
arfvoden heller icke äro så höga, men det kan icke sägas om
kamreraren, som är att betrakta som ett slags verkställande di¬
rektör, som har öfverinseendet öfver det hela, när direktionen icke
sammanträder, som har att utarbeta alla ärenden, och som skall
hålla reda på de mångartade göromålen. Nu är det af de orsaker,
en föregående talare omförmält, af största vigt, att tjenstemännen
i dessa kassor ej ofta ombytas. Detta gäller visserligen i främsta
rummet om kamreraren; men för att kamreraren skall kunna hinna
med sina göromål, måste han hafva pålitliga och vana biträden,
emedan det eljest blir för honom omöjligt att kunna hålla reda på
de mångartade säker, han har om hand. Men vill man icke hafva
täta ombyten af dessa tjensteman — hvaraf kassan skulle lida
och dess framtid till och med äfventyras — så är det nödvändigt
att gifva dem, som i dessa kassor äro anstälda, den säkerhet, som
pensionsrätt medför, så att de icke stå på bar backe, när krafterna
K:o 36. 26
Fredagen den 9 April, f. in.
Ang. pensions- svika. I andra embetsverk skulle de vinna, eu sådan säkerhet, och
rätt förtjenst*- afgW på pensionsrätten blir naturligtvis ett motiv för dem att
betjening vid so^a S1» 111 Pa andra banor, der de erhålla den. De skulle derpå
folkskolelärar- icke förlora, men huru det går med kassorna, det lemna:’jag åt
nes pensions- Kammaren att begrunda.
*(FortsT' dJeit har anmärkts, att tjenstemännens löner “icke äro upptagna
or s,') på staten", icke äro af Riksdagen pröfvade, och att de bära namn
af arfvoden. Hvad det beträffar, att de icke äro upptagna på stat,
så vet jag icke hvad den ärade talaren menar, om det icke skall
betyda, att de icke stå i detalj upptagna under 8:de eller 9:de
hufvudtiteln. Härmed förhåller sig så, att, då först folkskole-
lärarnes pensionsförening bildades, så stälde Riksdagen 10,000
kronor till Kongl. Maj:ts disposition för att användas till förvalt-
ningsarfvoden. I)å sedermera folkskolelärarnes enke- och pupill¬
kassa tillkom, beviljades ytterligare 3,000 kronor till samma ända¬
mål, summa 13,000 kronor, och då slutligen elementarlärarnes
pensionskassa tillkom, så beviljades ytterligare 5,000 kronor,
summa 18,000 kronor. Dessa 18,000 kronor har sålunda Riks¬
dagen stält till Kongl. Maj:ts disposition för att derinom bestrida
förvaltningskostnaderna för de tre pensionskassorna. Penningar
att för ändamålet använda äro således i staten upptagna, men
Riksdagen har åt Kongl. Maj:t uppdragit att bestämma den när¬
mare fördelningen af de 18,000 kronor, som för ändamålet an¬
visats, och inom denna summa hafva också förvaltningskostnaderna
begränsats. Något mera utgår icke för det ändamålet. Den om¬
ständighet, att Riksdagen åt Kongl. Maj:t uppdragit fördelningen
af penningarne, kan väl icke verka derhän, att behofven icke
skulle blifvit af Riksdagen pröfvade. Att de det icke blifvit, har,
som sagdt, sin grund deri, att Riksdagen uppdragit åt Kongl.
Maj:t att inom gränsen af 18,000 kronor bestämma om förvaltnings¬
kostnaderna. En del af denna summa användes till expenser, en
del till arfvoden åt direktionsledamöterna och återstoden till arfvoden
åt tjenstemännen, till de belopp som i den Kongl. propositionen är
redogjordt för.
Vidare är sagdt, att tjenstemännens löner utgå som arfvoden.
Ja, det är sant; men detta beror på, att tjensterna ansetts hafva
så stor betydelse, att de betraktats som en slags förtroendeplatser.
Eörhållandet är enahanda., i civilstatens pensionsinrättning och i
arméens pensionskassor. Äfven der utgå lönerna som arfvoden,
men tjenstemännen i så väl det ena som det andra af dessa verk
hafva dock pensionsrätt. Det är endast när fråga är om folkskole¬
lärarnes pensionskassor, som tjenstemännen skola vara beröfvade
denna förmån.
Man har också sagt, att lika väl kunde pensionsrätt tilläggas
riksdagsmän, som också hafva arfvoden. Ja! hvarföre icke, om
blott det i den Kongl. propositionen föreskrifna vilkor, 35 års
tjenstgöring, först vore uppfyldt. Under det vilkoret tror jag
saken icke vore så farlig.
Af alla dessa skäl får jag lägga på Kammarens hjerta, att,
om Kammaren är angelägen om, att ofta omtalade kassor skola
Fredagen den 9 April, f. m.
27 N:o 36.
blifva väl förvaltade, äfven bevilja der anstälda tjensteman pemions-
pensionsrätt. rättfårtjenste-
J man och vakt-
Ofverläggningen var slutad. Enligt de yrkanden, som åev-foikskoieiärar-
under blifvit gjorda, gaf Herr vice Talmannen propositioner dels pensions-
på bifall till Utskottets hemställan och dels på afslag derå, och
fann Herr vice Talmannen svaren hafva utfallit med öfvervägande or s'
ja för den förra meningen. Votering blef likväl begärd och före¬
togs alltså enligt en nu uppsatt och af Kammaren godkänd så
lydande voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i lista punkten
af Utlåtandet N:o 18, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har nämnda hemställan af Kammaren afslagits.
Omröstningen utföll med 58 ja mot 124 nej; i följd hvaraf
Kammaren afslagit Utskottets hemställan.
Efter föredragning af punkten 2, deri Utskottet hemstält, att
Kongl. Maj:ts framställning om beredande af pensionsrätt för
tjenstemäns och vaktbetjenings vid folkskolelärarnes pensions-
inrättning enkor och barn icke måtte af Riksdagen bifallas, be¬
gärdes ordet af
Chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet, Herr Statsrådet
Hammarskjöld, hvilken yttrade: Efter utgången af den nyss
skedda voteringen skall jag icke i denna fråga besvära Kammaren
med många ord. Jag ber dock att få påpeka, att den summa, som
statsverket enligt den Kongl. propositionen skulle komma att ut¬
gifva, är en obetydlighet; för det andra, att den Kongl. proposi¬
tionen upptager något, som Stats-Utskottet icke omtalar, nemligen
att tjenstemännen skulle för pensionering af enkor och barn be¬
tala afgifter likasom andra delegare i kassan; och slutligen, att
Utskottets argumentation, då det säger, att “Riksdagen endast i
undantagsfall ansett pension åt enkor och barn böra beviljas",
kanske tar sig litet egendomlig ut, då det är fråga om tjensteman
i två enke- och pupillkassor med statsunderstöd.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll Utskottets hemställan.
Punkten 3.
Bifölls.
N;o 36. 28
Fredagen den 9 April, f. m,
Ang. pension
för Material¬
förvaltaren
J. H. Aspe-
gren.
Punkten 4.
Sedan Kongl. Haj:t föreslagit, att vaktkonstaplerna vid Var¬
bergs f. d. straffängeise Anders Carlsson llultin, Johan August
TVinberg, Johannes Persson Lind, Olaus Carlsson ock Anders Jo¬
hansson måtte å allmänna indragningsstaten uppföras till åt¬
njutande under sin återstående lifstid af eu årlig pension till be¬
lopp af 300 kronor för en hvar af dem, hemstälde Utskottet i
denna punkt om bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställ¬
ning, dock med pensionsbeloppets nedsättande till 240 kronor.
I fråga härom anförde:
Herr Wieselgreu: När Kongl. Maj:t gjorde sin framställ¬
ning till Riksdagen i förevarande punkt, gjorde Kongl. Maj:t det
i det syfte, som Stats-Utskottet på sid. 8 omförmäler, att nemligen
dessa 5 vaktkonstaplar icke skulle komma att lida nöd under sina
återstående dagar. Kong!. Maj:t hade dertill allt fog, emedan desse
vaktkonstaplar under en ansträngande och svår tjenstgöring visat
sig vara befogade att af samhället åtnjuta ett så beskaffadt un¬
derstöd. Det understöd, som Stats-Utskottet här tillstyrkt och som
äfven Första Kammaren redan bifallit, tror jag dock vara något
för litet, för att det af Kongl. Maj:t omförmälda syftet skall kunna
vinnas. Jag beklagar detta, men då ingen reservant inom Utskottet
opponerat sig emot det slut, hvartill Utskottet kommit, och då
Första Kammaren för sin del redan har bifallit hvad Utskottet till¬
styrkt, skall jag icke tillåta mig att göra något yrkande i denna sak.
Vidare yttrades icke. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 5—10.
Biföllos.
Punkten 11.
Kongl. Maj:t hade föreslagit att Materialförvaltaren vid flot¬
tans station i Karlskrona Johan Hugo Aspegren måtte från och
med månaden näst efter den, hvari han med pension ur amiralitets-
krigsmanskassan från tjensten afginge, under sin återstående lifstid
åtnjuta från allmänna indragningsstaten fyllnadspension till så
stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda
kassa utgjorde 3,200 kronor, eller 1,425 kronor årligen, men hem¬
stälde Utskottet, att Kongl. Haj:ts berörda framställning måtte en¬
dast på det sätt af Riksdagen bifallas, att den för Materialförval¬
taren Aspegren ifrågasatta fyllnadspension bestämdes till så stort
belopp, att detta tillsammans med pensionen från amiralitetskrigs-
manskassan utgjorde åttio procent af hans innehafvande lön jemte
ålderstillägg 3,200 kronor, eller 785 kronor.
Fredagen den 9 April, f. m. 29 N:0 36.
Reservationer emot Utskottets hemställan hade anmälts: Ang. pension
för Material-
af Herr Grefve G. Sparre, som hemstält om bifall till Kong].
Maj:ts proposition ; samt gren.
(Forts.)
af Herrar C. E. Casparsson, Grefve E. C. A. Piper, Grefve
IF. G. Hamilton, 0 TF OdeTberg, N. Fosser, H. P. P. Tamm, E.
Sederholm och B. G. von Hedenberg.
Sedan punkten nu föredragits anförde:
Chefen för Kong!. Landtförsvarsdepartementet, Herr Statsrådet
Ryding: Herr vice talman! Mine herrar! Det är egendomligt,
att krigsministern, som egentligen icke behöft i dag annat än tiga
och tacka för den utgång, som kommit de under denna hufvudtitel
upptagna frågor till del, hvilka röra landtförsvaret, nu dock ännu
en gång måste uppträda och protestera mot ett Stats-Utskottets
hemställande, men det är vid detta tillfälle såsom tillförordnad
chef för Sjöförsvarsdepartementet. Jag anser mig nemligen skyldig
påpeka, att det slut, hvartill Utskottet kommit, kan komma att
blifva till skada så väl för flottan som för staten, utan att med¬
föra någon som helst nytta.
Den ifrågavarande Haterialförvaltaren Aspegren åtnjuter år¬
ligen i lön, ålderstillägg och tjenstgöringspenningar tillsammans
4,000 kronor, af hviiket belopp han i händelse af sjukdom icke är
skyldig att afstå mer än 800 kronor. Om han icke en enda dag
kan sköta sin tjenst, sitter han dock qvar vid densamma och upp¬
bär årligen 3,200 kronor ograverade. Förhållandet är vidare, att
Aspegren, som uppnått en ålder af 60 år, icke ingått på den pen-
sionsstat, som Riksdagen år 1877 antog, och således icke heller
är förpligtad att afgå ens vid uppnådda 65 år, utan kan bibehålla
sin tjenst så länge han lefver. Vidare är att märka det Aspegren
vant sjuk sedan Januari 1882 — således öfver fyra års tid. Denna
sjukdom består kompliceradt af sockersjuka och rubbning i själs-
verksamheten, och läkaren har förklarat, att det är föga hopp, att
han skall återvinna sin helsa. Den materialförvaltaretjenst han
innehar är förenad med en uppbörd af mer än 6 millioner kronors
värde, och nu under hans sjukdom får den förvaltas af en blott
tillförordnad oansvarig tjensteman; och sådant kan naturligtvis
icke vara gagneligt. Icke kan man heller billigtvis begära, att.
personen i fråga skall afgå eller att, derest han är satt under för¬
myndare, denne skall råda honom dertill, då han ju derigenom
skall göra en ekonomisk förlust, hvartill han omöjligt rättsligen
kan tvingas. Skilnaden mellan det af Kong! Maj:t och Stats-Ut-
skottet föreslagna pensionsbeloppet — det förra motsvarande hvad
mannen nu eger rätt att uppbära så länge han lefver — är icke
mera än 640 kronor; och jag anser att om allt det nu nämnda
tages i betraktande, det verkligen vore välbetänkt, att denna Kam¬
mare, i likhet med hvad Medkammaren redan beslutat, bifölle hvad
Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit.
N:0 36. 30
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. pension Herr Frick: Sedan Chefen för Landtförsvarsdepartementet
för Material- anfört de skal, som tala för bifall till det af Kong]. Maj:t här
j rVff Aspe- äskade beloppet, har jag intet annat att tillägga, än att, enligt
gren. hvad jag speciel har mig bekant, det är af vigt, att den maktpä-
(Forts.) liggande befattning, som Aspegren innehar, får bestridas af en per¬
son på ordinarie stat.
Jag får derföre på det allvarligaste yrka bifall till hvad Kong!.
Maj:t i ämnet föreslagit.
Herr Danielson: Som herrarne se af betänkandet, skulle,
om det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet beviljas, mannen i
fråga såsom pension få uppbära äfven sina tjenstgöringspenningar.
Det är dock något, som jag aldrig förr hört talas om, och som
jag anser icke bör kunna komma i fråga.
Som skäl för bifall till den af Kongl. Maj:t begärda summan
har anförts, att mannen icke skall hafva gått iu på den nya pen-
sionsstaten för flottans personal. Dermed må nu vara huru som
helst, men jag anser, att han icke bör komma i åtnjutande af större
pension i förhållande till sin aflöning, än som komma tjensteman,
som tillhöra nyss nämnda pensionsstat, till godo. Det är också
på den grund, som Stats-Utskottet anser honom böra komma i åt¬
njutande af pension, motsvarande 80 procent af de 3,200 kronor,
Indika han såsom tjenstens innehafvare obestridligen eger rätt att
uppbära, d. v. s. 2,560 kronor. Som han emellertid från amirali-
tetskrigsmanskassan erhåller 1,775 kronor i pension, återstår för
beloppets fyllande 785 kronor, och det är denna summa, Stats-Ut-
skottet nu föreslår måtte beviljas.
Det har blifvit sagdt, att den ifrågavarande materialförval -
tarebefattningen för närvarande skötes af en icke ansvarig tjenste¬
man, hvilket skulle vara till men för tjensten. Så kan dock väl
icke vara förhållandet. En statens tjensteman, om ock endast till¬
förordnad på sin befattning, måste väl dock alltid anses sköta
den under tjenstemanna-ansvar. Skulle mannen stanna qvar vid
sin tjenstemannabefattning, inträffar icke något nytt. Vi veta litet
hvar, att ofta en tjenst upprätthålles af en tillförordnad, ända tills
den ordinarie tjenstemannen uppnått pensionsåldern, så att han
kan afgå från tjensten.
Jag tror för öfrigt, att man icke skulle vinna något synner¬
ligt, om man skulle tilldela den ifrågavarande personen större pen¬
sionsbelopp än som honom rätteligen bör tillkomma, och jag kan
icke inse, att någon särdeles stor fara kan uppstå, om han fort¬
farande skulle qvarstå i tjensten. Om det icke är möjligt att förmå
honom att taga afsked mot åtnjutande af en pension, motsvarande
80 procent af hans lön jemte ålderstillägg, så kan ingen hjelpa
det. Men jag tror icke, att man bör frångå den princip, som man
i detta afseende förut uttalat.
På dessa i korthet angifna skäl har Utskottet kommit till det
slut, som här föreligger, och jag ber att få yrka bifall till Utskot¬
tets förslag.
Fredagen den 9 April, f. m. 31
I detta anförande instämde Herrar Ericsson i Ahlberga och
Magnusson.
Herr Frih. Stackelberg: Om Materialförvaltaren Aspegren
sjelf önskade att lemna sin tjenst, kunde Herr Danielsson hafva
rätt deri, att Aspegren icke kunde göra anspråk på större pension
än 80 procent af sin lön jemte ålderstillägg. Men han har icke
begärt afsked, och ingen kan tvinga honom dertill. Han har varit
sjuk i 4 år och är oförmögen att vidare sköta sin befattning; men
hans sjukdom är icke så beskaffad, att mannen kan afskedas utan
eget medgifvande. Dessutom qvarstår han på den gamla staten.
Han är 60 år och kan ännu lefva länge; men under tiden måste
en annan sköta hans tjenst. Yikarien är visserligen ansvarig så¬
som tjensteman för sina åtgärder, men han har om band en upp¬
börd till värde af öfver 6 millioner kronor, och fullt uppbörds-
manna-ansvar, får han icke förr än inventering af uppbörden till
honom skett. Denna inventering är dock en kostsam sak och kraf¬
vel' lång tid.
Då Aspegren för öfrigt är berättigad till pension af 3,200
kronor, så snart han hunnit 65 års ålder, kan man icke gerna er¬
bjuda honom ett mindre belopp och antaga att han skall afstå
från de förmåner han redan eger.
På dessa skäl yrkar jag bifall till Kongl. Maj:ts framställning
och utslag å Utskottets.
Herr Sven Nilsson: Icke allenast i dag, utan äfven vid
många andra tillfällen har jag hört den uppfattningen uttalas, att
eu tjensteman, fastän han är oförmögen att sköta sin tjenst, icke
skulle kunna derifrån skiljas. För min del kan jag icke ingå på
en sådan uppfattning. Jag tror, att Kong]. Maj:t kan afskeda den
tjensteman, som icke kan upprätthålla sin tjenst, när sådant ge¬
nom dom och ransakning blir ådagalagdt. Jag kan icke föreställa
mig, att en tjensteman, som befordrats till någon tjenst, skall ega
rätt att dervid bibehållas, om han visat sig oduglig, eller på ett
eller annat sätt oförmögen att bestrida tjenstebefattningen. Fn
motsatt åsigt skulle kunna leda derhän, att en tjensteman, som
icke i behörig ordning fullgjorde sin tjenst, af rent trots skulle
kunna sitta qvar i tjensten. Mot den nu omförmälda uppfatt¬
ningen ber jag få protestera, och jag tror, att den af mig uttalade
åsigten är fullkomligt rigtig.
Herr Frih. Stackelberg: Det är väl möjligt, att det vore
fördelaktigt om en sådan lag funnes, som medgåfve vederbörande
rätt att från tjensten skilja en tjensteman, hvilken visserligen icke
begått fel i utöfningen af tjensten, men ändock vore oförmögen
att upprätthålla densamma. En sådan lag finnes emellertid icke
och kan icke komma till stånd, utan ändring af grundlagen.
Enligt stadgande i flottans reglemente kan visserligen lön¬
tagare på grund af sjukdom skiljas från tjensten. Men dertill
fordras, att genom läkarebetyg blifvit styrkt, att han under tre
N:0 36.
Ang. pension
för Material-
förvaltaren
J. H. Aspe¬
gren.
(Forts.)
32 Fredagen den 9 April, f. m.
N;o 36.
Ang. pension år antingen varit lam, blind eller vansinnig. Materialförvaltaren
for Materml- Aspegrens sjukdom är emellertid icke af sådan beskaffenhet, och
jh Aspe- stadgandet är icke tillämpligt på det fall, som nu är för handen.
gren.
(Forts.) Herr Sven Nilsson: Jag vill icke tala om det billiga eller
obilliga uti ifrågavarande hänseende. Det hör icke till saken.
Men jag vågar påstå, att grundlagen, om den rätt tolkas, icke
lägger hinder i vägen för att efter dom och ransakning afskeda
en tjensteman, som är oförmögen att sköta tjensten; och jag tror
också, att grundlagen bör tolkas på det sättet. Det vore verkligen
orimligt, att tjensteman skulle få sitta qvar vid sina tjänster,
äfven om de voro otjenstbara. Sådant kan inträffa kort efter
utnämningen. Ett sådant exempel föreligger äfven i det föreliggande
betänkandet. Om en sådan tjensteman skulle kunna trotsa att afgå,
är det väl en orimlighet, och alltså äfven en orimlig tolkning af
grundlagen. Jag hemtar stöd, för denna min uppfattning i 36 §
Regeringsformen.
Härmed var öfverläggningen slutad. Sedan propositioner gif-
vits enligt de gjorda yrkandena biföll Kammaren Utskottets hem¬
ställan.
Punkten 12 bifölls jemväl.
Ang. pension Punkten 13.
förProfessoren
Af Kongl. Haj:t var föreslaget, att föreståndaren för Alnarps
landtbruksinstitut Professoren Hjalmar Otto Nathorst måtte från
och med månaden näst efter den, då han efter fylda 65 år afginge
från sin befattning vid Alnarps landtbruksinstitut, å allmänna
indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en mot
åttio procent af hans innehafvande fasta lön, 6,000 kronor, sva¬
rande årlig pension till belopp af 4,800 kronor.
Till denna Kongl. Maj:ts framställning hade Utskottet tillstyrkt
bifall, dock med pensionsbeloppets bestämmande till 4,500 kronor.
I fråga härom anförde:
Herr J. H. G. Fredholm: Med allt erkännande af de stora
förtjenster, som professor Nathorst inlagt i fråga om det svenska
landtbrukets befrämjande, måste jag dock framhålla två vigtiga,
åt honom anförtrodda angelägenheter, i afseende på hvilkas utfö¬
rande honom icke kan tilldelas enahanda vitsord.
22 § i stadgan för de allmänna svenska landtbruksmötena ly¬
der sålunda: “Fullständig berättelse öfver mötets förhandlingar
och vid detsamma förekommande utställningar skall af sekreteraren
på mötets bekostnad och senast 6 månader efter mötets slut från
trycket utgifvas samt ett exemplar deraf hvarje ledamot kostnads¬
fritt tillhandahållas så vidt tillgångarne sådant medgifva." Vid det
Fredagen den 9 April, f. m. 33 N:0 36.
femtonde allmänna landtbruksmötet, som hölls i Malmö år 1881, var Amy. pension
Professor Nathorst sekreterare. Men ännu, fem år efter mötets/»rProfessoren
slut, har oaktadt upplästa stadgandets uttryckliga föreskrift någon
berättelse öfver detta möte icke utkommit. Vid sådant förhållande
har man anledning befara, att denna berättelse måhända icke kommer
att utgifvas; och detta skulle då vara första gången en lucka skulle
uppstå i raden af berättelser öfver våra allmänna landtbruksmöten,
hvilka började år 1846. Jag beklagar, om en sådan lucka skulle
uppstå, derför att dessa berättelser innehålla vigtiga bidrag till
vårt lands kulturhistoria, hvilka svårligen på annat sätt kunna
erhållas, hvarförutom de innehålla den enda offentliga redovisnin¬
gen, som kommer allmänheten till de], öfver de högst betydliga
belopp, som Stats-Utskottet ställer till dessa mötens disposition,
och hvilket uppgick för mötet i Malmö till 66,000 kronor och kom¬
mer att utgöra för mötet i år 85,000 kronor.
Vidare har Professor Nathorst, i egenskap af sekreterare i
Malmöhus läns hushållningssällskap, skyldighet att afgifva detta
läns bidrag till landtbruksstatistiken. Men genom att uppsluta
med inkommande af dessa bidrag har det inträffat, att genom hans
förvållande utgifvandet af dessa för bedömandet af vårt jord¬
bruks ställning så vigtiga berättelser blifvit fördröjdt. Berättelsen
för år 1886 fördröjdes derigenom 6 månader utöfver den tid, då
den bort utkomma, och berättelsen för år 1884 har legat färdig
till. utarbetande redan ett par månader, men ännu ej kunnat på¬
börjas i saknad af bidragen från Malmöhus län.
De nu påpekade dröjsmålen, hvartill professor Nathorst gjort
sig skyldig, stå icke väl tillsamans med hans i öfrigt så fördel¬
aktigt vitsordade tjenstgöring såsom föreståndare för Alnarps landt¬
bruksinstitut. . De tillhöra visserligen hans verksamhet i andra
tjenstebefattningar, som, ehuru vigtiga för det allmänna, dock äro
förtroendeuppdrag och såsom sådane, såvidt jag kan förstå, icke
underkastade tjenstemannaansvar. Men just derför har jag nu
tagit nng friheten att fästa Kammarens uppmärksamhet på dessa
förhållanden i förhoppning om, att de derigenom på något sätt
skola kunna rättas.
Jag har intet yrkande att framställa.
Herr A. P. Lind: Då den föregående talaren icke gjort något
yrkande, tager jag mig friheten anhålla, att Kammaren måtte ned¬
sätta det pensionsbelopp, Utskottet här föreslagit. Jag vill visst
icke heller underskatta Professor Nathorsts förtjenster, men, då
han under många år uppburit en bra rundligt tilltagen lön af
6,000 kronor och dessutom haft betydliga biförtjenster, synes det
mig, som om han bort kunna spara något för framtida behof på
ålderdomen. Det kan ju också sägas, att det kunde vara nog med
den nedsättning först Statskontoret och senast Stats-Utskottet
gjort från af Kongl. Maj:t äskade 4,800 kronor till 4,500 kronor,
men för min del tycker jag, att Stats-Utskottet varit allt för god-
hjertadt i denna punkt och skulle varit mera tillfredsstäld, om
Utskottet i stället föreslagit 3,000 kronor. Under samtal med mina
Andra Kammarne Prat. 1886. N:o 36. 3
N:o 36. 34
Fredagen den 9 April, f, m.
Ang. pension kamrater här i Kammaren har jag hört, att många ansett 3,000
^HorNathZlt vara en tillräcklig pension åt Professoren Nathorst. Jag skall
' (Forts.) dock icke nu gå så långt, utan yrkar, att pensionen måtte bestäm¬
mas till 3,500 kronor.
Herr Pehrsson i Törneryd: Då denna punkt i 9:de hufvud-
titeln föredrogs inom Stats-Utskottet, var jag af eu tillfällighet
frånvarande och kom derföre icke i tillfälle att, såsom jag annars
ämnat, der framställa yrkande om nedsättning af det begärda
pensionsbeloppet.
Jag undrar ingalunda på, att röster numera höjas för nedsätt¬
ning af de pensioner och löner, som begäras åt våra tjensteman;
ty om också under föregående tider skäl funnits för löners och
pensioners höjande, äro likväl förhållandena numera så förändrade,
att goda skäl nu förefinnas för en nedsättning i båda dessa afseen-
den. Särskildt torde, då det är fråga om beviljande af pension
åt en sådan tjensteman, som icke är dertill lagligen berättigad,
pensionen böra tilltagas så måttlig som möjligt: den bör stå i
sant förhållande icke blott till personens tjenstetid och duglighet
utan äfven till öfriga orsaker, som derpå kunna inverka. Professor
Nathorst är icke berättigad till pension; och då han varit väl
aflönad för sitt arbete såsom föreståndare för Ålnarps landtbruks¬
institut, hvilket arbete enligt min tanke i det hela varit godt, bör
nu vid hans afgång pensionen åt honom icke bestämmas till ett
belopp, som efter mitt förmenande är högre än som bör honom,
tillkomma.
På dessa skäl skall jag i likhet med en talare på bohusläns-
bänken, yrka nedsättning af pensionen till 3,500 kronor. Då man
till eu tjensteman, som icke är berättigad till pension, är villig
att gifva en pension, som, för hvarje dag räknadt, uppgår till 10
kronor, synes man icke kunna beskyllas för njugghet. Åtminstone
bör, synes mig, denna Kammare bifalla den af mig påyrkade ned-
sättningen.
Häruti förenade sig Herr Oléhn.
Vidare yttrade:
Chefen för Kongl. Civildepartementet, Herr Statsrådet von
Krusenstjerna: Jag hemställer till Kammaren, huruvida de af
den förste talaren åberopade omständigheter, att Professoren Nat¬
horst ännu icke afgifvit den berättelse öfver 1881 års allmänna
landtbruksmöte, hvilken det tillkommit honom, såsom sekreterare
vid mötet, att utgifva, och att han möjligen gjort sig någon gång
skyldig till dröjsmål vid insändandet af de statistiska uppgifter,
som ålegat honom i egenskap af sekreterare i Malmöhus läns hus¬
hållningssällskap, att uppgöra, huruvida dessa omständigheter, säger
jag, vid bestämmande af pension för honom kunna tillmätas någon
synnerligt stor betydelse, då man deremot, å andra sidan, kan
ställa hans 44-åriga verksamhet såsom lärare vid landtbrubsläro-
Fredagen den 9 April, f. m.
35 N:o 36.
verk, deraf 25 år såsom föreståndare för landtbruksinstitutet vid Ang. pension
Alnarp; en verksamhet, som jag tror alla måste erkänna varafSrProfiasoren
synnerligen väl vitsordad, och dertill vidare kommer hans omfångs-
rika författareverksamhet i svenska landtbrukets tjenst. ^ °r s'
Det är val en sanning, att Professoren Nathorst icke är berätti¬
gad till pension, men derför bör man också vid bestämmande af
pensionsbeloppet för honom söka en analogi med de vilkor, som
gälla för andra med honom likstälda tjensteman. Dessa vilkor äro
65 lefnadsår och 35 tjenstår, samt, då lönen stiger till öfver 3,000
kronor, 80 procent af densamma i pension. Professoren Nathorst
fyller i år 65 år, och det är först, sedan han uppnått denna ålder,
som pensionen skall utgå; han har vidare i öfver 35 år utöfvat lärare¬
verksamhet i statens tjenst och hans fasta lön har under senare åren
uppgått till 6,000 kronor. Af dessa skäl har också Kongl. Maj:t före¬
slagit pensionsbeloppet till 80procent af lönen, eller enahanda belopp,
som Riksdagen bestämde för några år sedan för' sekreteraren vid
landtbruksakademien, hvilken jag anser vara likstäld med denne
Nathorst och hvars lön också var 6,000 krono!’. Pensionsbeloppet
är af Stats-Utskottet nedsatt till 4,500 kronor och sålunda är redan
nu en afprutning gjord å det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet.
Herr Persson i Yadensjö: Jag tror för min del, att den, som
någorlunda följt med den verksamhet, Professoren Nathorst under
sin tid såsom lärare vid Alnarps landtbruksinstitut utöfvat, icke
med skäl kan vilja yrka afslag å den af Stats-Utskottet här före¬
slagna pensionen af 4,500 kronor, och allra minst torde ett sådant
yrkande böra framställas från den sidan af Kammaren, som repre¬
senterar jordbruksnäringen. Jag tror, att vi icke hafva någon i
vårt land, som vi kanna sätta vid sidan af honom och som med
sådan kraft och energi arbetat för jordbrukets framåtskridande och
ladugårdsskötsel^ förbättring. Då för några år sedan danskarne
med kraft och ifver arbetade på att utestänga hela svenska han¬
deln med kreatur från engelska marknaden, hvem var det då inom
Sverige, som upptog stridshandsken, om icke Professor Nathorst,
icke förglömmandes en ledamot inom denna Kammare? Om vi då
utestängts från den engelska marknaden, vill jag se, huru vi nu
under de dåliga konjåkturerna skulle redt oss.
Af dessa med flera skäl förmenar jag, att af de landtbrukare,
som följt med Professor Nathorsts arbete och dragit fördel af hans
lärdom, ingen, som har någon idé om vårt landtbruk, vill rösta för
afslag på eller nedsättning af den nu för honom af Utskottet före¬
slagna pensionen. För min del anhåller jag om bifall till Utskot¬
tets förslag.
Herr Ekman: Jag har blott velat påpeka en omständighet,
som vid bestämmandet af detta pensionsbelopp torde böra beaktas,
den nemligen att andra tjensteman, som t. ex. ingått i civilstatens
pensionsinrättning och i pension får 80 procent af lönen, under sin
föregående lifstid bidragit till denna sin pension. Det har Profes¬
sor Nathorst icke gjort. Jag anser derför, att en lägre pension
N:o 36. 36
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. pension
förProfessorei
H.O. Nathorst
(Forts.)
bör tillkomma honom, och vill derför förena mig med dem, som
' yrkat beloppets nedsättande till 3,BOO kronor.
Herr Pehrsson i Törneryd: Då de, som varit och äro af olika
mening i denna fråga med Herr Nils Persson, möjligen kunna miss¬
tänkas för att icke hafva kännedom om Professor Nathorst gagne-
liga verksamhet eller för att icke vilja gifva fullt erkännande åt
den, vill jag förklara, att jag har mig väl bekant, att Professor
Nathorst uträttat mycket godt för vårt landtbruk. Men det oak¬
tadt kan jag icke finna annat, än att här föreligga goda skäl för
en sådan nedsättning af pensionsbeloppet, som nu föreslagits. Man
har väl sagt, att denna Kammare och isynnerhet jordbrukarne inom
den icke borde vara med om nedsättande af pensionsbeloppet för
en man, som arbetat i jordbrukets tjenst och för dess bästa under
hela sin verksamhetstid. För mig utgör dock detta förhållande
ett ännu större skäl för den åsigten, att desse landtman i Andra
Kammaren just vid ett sådant tillfälle som detta böra visa, att de
hålla fast vid sin både i skrift och tal så mycket framhållna spar¬
samhet; och då den icke går derhän, att den kan sägas vara obe¬
rättigad, synes det mig vid hvarje tillfälle böra vara angeläget att
bevara det goda rykte, som Kammarens landtman i detta hänse¬
ende förvärfvat sig. Det är ju nemligen alldeles klart, att, om
landtmännen icke vid sådana tillfällen, som detta, se till hvad som
är billigt och skäligt, de icke kunna hafva från andra håll annat
att vänta, än att man der skulle anse sig lika berättigad, som
landtmännen, att se till, att de personer, som företrädesvis gagnat
den sidans intressen, blifva tillgodosedda med de högsta pensioner.
Jag har velat nämna detta såsom en liten gensaga mot Herr
Nils Perssons yttrande. I saken ber jag att få vidhålla mitt yr¬
kande på nedsättning af pensionsbeloppet till 3,500 kronor.
Herr Börjesson instämde i detta anförande.
Herr Andersson i Lyckorna: Utan att vilja underkänna
Professor Natkorsts stora förtjenster eller vigten af det arbete,
han i många år i vårt land förrättat, kan jag dock icke på grund
af de nuvarande tidsförhållandena anse, att 3,500 kronor är för
ringa pension åt honom, helst han icke till någon pension lemnat
bidrag, och icke heller är till pension berättigad. Jag vill sålunda
i pension bevilja Professor Nathorst 3,500 kronor, men icke något
derutöfver.
Herr B. Dahlgren instämde häruti.
Herr And. Persson: Nog är sparsamhet en dygd; men icke
tror jag, att Kammarea skall förlora sitt goda rykte för sparsam¬
het, om den nu bifaller Utskottets förslag, då det gäller en så i
alla afseenden dugande man som Professor Nathorst. Under diskus¬
sionen hafva åtskilliga af hans förtjenster om vårt landtbruk fram¬
hållits, och jag skall icke upprepa dem; de äro dessförutan så väl
Fredagen den 9 April, f. m.
37 N:o 36.
kända af Kammarens ledamöter, att något ordande derom icke Ang. pension
erfordras. forPnqfessoren
Hvad angår det förhållande, att Professor Nathorst under sin (p0“tg^rs'
tjenstetid icke bidragit till någon pensionskassa, så är det ju en
följd deraf, att han står i en sådan ställning, att han icke är be¬
rättigad till någon pension. Men förhållandet var ju enahanda
med den af Herr Civilministern omnämnda f. d. sekreteraren i
landtbruksakademien, och då pension beviljades åt denne, gjordes
ju intet afseende derpå. Mig synes, som Kammaren skulle handla
oklokt, om den, vid fråga om beviljande af pension åt eu så du¬
gande man som Professor Nathorst, skulle pruta på 1,000 kronor.
För min de! yrkar jag bifall till Ståts-Utskottets förslag.
I detta yttrande instämde Herr Friherre StacJcelberg.
Herr Nils Olsson: Äfven med risk att af talaren på skåne-
bänken få anses såsom den der icke förstår hvad jordbruket och
dess frid tillhör eller att uppfatta nyttan af den verksamhet, som
Professor Nathorst utöfvat, ber jag att få instämma med dem, som
yrkat pensionsbeloppets nedsättande till 3,500 kronor. Denna summa
torde vara alldeles tillräcklig, i synnerhet som Professor Nathorst
under sin tjenstetid varit väl aflönad.
Herr Nilsson i Vrängelbol förenade sig häruti.
Herr Danielson: Detta är ett alldeles nytt uppslag i frå¬
gan. Då den behandlades på utskottsafdelningen, var den föremål
för en rätt vidlyftig diskussion, och man ansåg, att, när man följde
Statskontorets tillstyrkan att nedsätta beloppet från 4,800 kronor
till 4,500 kronor och derigenom satte Professor Nathorst i likstäl¬
lighet med Professor Arrhenius, hvilken Riksdagen förut beviljat
eu pension af 4,500 kronor, så trodde man, att beloppet icke vore
tilltaget högre än Professor Nathorst gjort sig förtjent af. Nu
finner jag, att man vill ytterligare nedsätta beloppet, och finnes
skäl dertill, så må det ju så ske, men som sagdt, på afdelningen
hade man den uppfattning, att ingen meningsskiljaktighet i denna
sak vore rådande. Hvad Professor Nathorsts verksamhet beträffar,
har jag ingenting att hvarken lägga till eller taga från hvad som
sagts derom. Att han icke irnder sin tjenstetid bidragit till någon
pension åt sig, är nog rigtigt, men Utskottet har ej heller före¬
slagit pensionsbeloppets sättande till mera än 75 procent af lönen,
då det för pensionsberättigande i allmänhet utgör 80 procent af
deras lön. Kammaren har naturligtvis i sin hand att besluta så,
som den för godt finner; jag har endast angifvit de skäl, som för-
anledt mig att biträda Utskottets förslag, och jag kan icke annat
än yrka bifall till detta förslag.
Herr Winkrans: Jag har begärt ordet endast för att rätta
en uppgift, som nyss meddelades från vermlandsbänken. Det på¬
stods nemligen der, med anledning af att Stats-Utskottet vill
N;0 36. 38
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. pension sätta professor Nålborst i samma ställning som professorerna vid
H^aNathZst. universiteten, _ hvilka åtnjuta 6,000 kronor i lön och hafva 4,500
(Forte.) kronor i pension, att det dock dervidlag förefunnes den skilnaden,
att dessa professorer få under sin tjenstetid bidraga till sin pen¬
sion. Denna tvärsäkra uppgift är dock ett misstag. De bidraga
icke med ett öre dertill, men väl till pensioner för sina enkor
och barn.
För min del kommer jag att rösta för bifall till Utskottets
förslag.
Herr Hy din: Jag begärde ordet endast för att lemna samma
upplysning, som Herr Winkrans, eller att professorerna vid uni¬
versiteten icke äro skyldige att erlägga någon pensionsafgift för
att komma i åtnjutande af pension, men att de deremot, vare sig
att de äro gifta eller ogifta, måste lemna bidrag till enke- och
pupillkassan.
Herr Månsson: Efter den upplysning, vi nu erhållit, att
professorerna vid universiteten icke äro skyldiga att bidraga till
sin pension, tror jag icke, att man längre har något giltigt skäl
att sätta denna pension lägre än Utskottet föreslagit. Det är
med synnerlig förvåning jag har hört uttaladt klander mot den
ifrågavarande personen, eller att han i sina tjensteåligganden
skulle hafva begått vissa felaktigheter. Detta förvånar mig så
mycket mera, som jag aldrig förut hört annat än beröm och det
bästa omdöme om mannen. Det intresse, han visat för vårt landt¬
bruk och mejeriskötsel m. m., har erhållit de amplaste vitsord,
likasom det intresse, han visat för allt framåtskridande. Och då
det icke är fråga om att bestämma pensionen till mera än 75 pro¬
cent af lönen, så vill jag för min del på det lifligaste förorda bi¬
fall till Utskottets förslag.
Herr Wagenms instämde med Herr Månsson.
Herr Jansson i Krakerud: Man har här talat om Professor
Nathorsts förtjenster, och jag för min del vill ingalunda bestrida
dem, men det synes mig likväl som om 3,500 kronor om året
skulle utgöra ett icke så litet erkännande af dessa förtjenster.
Man kunde ju med samma skäl, då man talar om hans förtjenster,
säga, att han borde hafva 4,500 eller 6,000 kronor eller till och
med ännu mer för dessa stora förtjenster. För min del kan jag
dock icke förstå, att en person, som fylt 65 år, kan göra någon
nytta af mer än 3,500 kronor. Trots denna min åsigt skulle jag
ändock kunna vara med om att på grund af ifrågavarande pro¬
fessors stora förtjenster gifva honom denna pension såsom en
nådegåfva, men härtill kommer dock en annan sak, nemligen den,
att om vi nu bevilja 4,500 kronor i pension åt denne tjensteman,
så är det naturligt, att man för all framtid får lemna detta belopp
äfven åt hans efterträdare. Vi hörde nyss från statsrådsbänken,
att en, som var lika stäld med Nathorst, förut fått 4,500 kronor,
39 N:0 36.
Fredagen den 9 April, f. m.
och att derför äfven den senare borde hafva 4,500 kronor. Då nu ^s- pension
en ny tjensteman kommer, och han blir pensionsmessig, blir kon-^ONatlwrsi.
seqvensen den, att som Nathorst fått 4,500 kronor, så kan man '(Forts.)
icke pruta på detta belopp, utan måste gifva äfven honom 4,500
kronor, utan afseende på, om han varit lika duglig som Nathorst.
Således instämmer jag "med dem, som yrka, att beloppet nedsättes
till 3,500 kronor.
Herr Magn. Jonsson: Jag tilltror mig icke bedöma, hvad
nytta personen i fråga kan gorå sig med 4,500 kronor, men jag
tror icke heller Kammaren behöfver bedöma denna sak. Inom
den utskottsafdelning, som haft denna fråga till behandling, samt
äfven inom Utskottet har man sökt jemföra Professor Nathorst
med andra, som fått pension icke blott i år, utan äfven föregående
år, och efter denna jemförelse kunde jag åtminstone för min del
icke finna annat, än att, om man satte ned pensionen till 75 pro¬
cent af lönen, så kunde man icke gå längre. Jag hör val, att det
finnes många, som yrka på beloppets nedsättande med ytterligare
1,000 kronor, men jag hemställer likväl, huru vida icke en viss
harmoni mellan besluten i pensionsfrågor bör ega rum. Jag tror
för öfrigt, att icke ledamöterna i Utskottet från denna Kammare
gjort sig skyldiga till att tillstyrka större anslagssummor än hvad
som ansetts behöfliga, och att Utskottet deremot i allmänhet klan¬
dras för allt för stor njugghet. Jag hemställer derför, huru vida
Utskottet, som pröfvat förhållandet på närmare håll än en del af
Kammarens ledamöter kunnat hafva tillfälle till, kan i denna
fråga beskyllas för att icke hafva velat göra den besparing, som
varit möjlig. Jag hemställer, att Kammaren godkänner Utskottets
förslag.
Herr Schen ström: Då man får i sin hand ett] utskotts¬
betänkande, vare sig från Stats-Utskottet eller annan delegation
från Riksdagen, så ser man först och främst efter, huru vida det
finnes någon reservation antecknad. I denna fråga har ingen enda
af Stats-Utskottets ledamöter andragit något skäl mot det slut,
hvartill Utskottet kommit, och jag har icke heller under diskus¬
sionen hört något skäl af den betydelse, att det kan innebära ett
ogillande af Stats-Utskottets beslut. Derför hemställer jag, jem¬
väl af aktning för Stats-Utskottet, om bifall till dess beslut.
Herr Pehrsson i Törneiyd: Med anledning af hvad den. siste
talaren anförde, skall jag be få återupprepa, hvad jag sade l mitt
förra anförande, eller att jag af en tillfällighet varit förhindrad
att deltaga i Utskottets behandling af den punkt i Nionde hufvud-
titeln, som omfattar denna fråga, och att detta varit anledningen
till, att jag inom Utskottet icke kunnat framställa något särskildt
yrkande. Jag har ansett nödigt framhålla detta, eftersom jag icke
låtit anteckna mig som reservant. Sedan jag nu åter yttrat detta.,
skall jag begagna tillfället att något besvara, hvad en talare på
gefleborgsbänken nyss yttrade.
N:o 36.
40
Fredagen den 9 April, f. m.
0rofessoren i Han 7rk*de .¥fa11 ^skottets hemställan hufvudsakligen på,
H.O.NathorstA™ frund’ att vid anställande af en jemförelse mellan, å ena sidan,
(Forts.) det dar föresjagna pensionsbeloppet och å den andra, de pensio¬
ner, som utgå till andra med Professor Nathorst likstälde per¬
soner, Utskottet icke haft någon orsak att göra en ytterligare ned¬
sättning sedan Statskontoret gjort en sådan. Om sådana skäl
skulle vara fullgoda, får jag för min del säga, att det synes mig,
som skulle det leda derhän, att äfven med de allra största förän¬
dringar i ekonomiskt afseende, icke några nedsättningar skulle
kunna goras i de löner och pensioner, som för närvarande utgå
till tjensteman inom vårt land. Om vilkoren för landets öfri^a
inbyggare försämrades ännu mer och om deras existens vilkor för-
svarades i ännu högre grad, än hvad de nu äro, skulle icke ens
dessa omständigheter kunna föranleda till nedsättning i löner och
pensioner? Jag tror att herrar tjensteman inom Sveriges land
också aro medlemmar af dess folk, och att deras aflöning bör stå
i skäligt förhållande till hvad andra samhällsmedlemmar måste
råga sig fram på. Dermed vill jag dock icke hafva sagt, att
jag icke vill taga hänsyn till de uppoffringar, embetsmännen få
gorå för att blifva kompetenta till statens tjenst. Men lag är öf-
vertygad om, att äfven med fullt erkännande af detta, löner och
pensioner dock i allmänhet för närvarande äro för höga. Och då
man nu här icke framstält annat yrkande än på en nedsättning,
som dock afser att lemna en pension af i det närmaste tio kronor
om dagen åt en tjensteman, som icke är berättigad till pension,
synes mig detta ingalunda vara obilligt, och jag undrar, om Andra
Kammaren skulle hafva den allmänna meningen i landet med sig
om Kammaren beslutar att gå der öfver.
I detta yttrande instämde Herrar WiUi. Carlson, Hansson Gö¬
ransson, Mallmin, Eliasson, And. Bengtsson, Carlsson, i Fågelhem
Enc/cson i Bjersby, Pettersson i Alfverstad, Johansson i Stockholm
och Jönsson i Mårarp.
Heir Herslow: Herr vice Talman: Jag skall icke bestrida
den siste ärade talarens åsigt, att, om landets hela näringslif, om
allmänna existensvilkoren för landets befolkning, skulle, hvar¬
ifrån vår Herre må bevara oss, betydligt sjunka,' de löner och
pensioner, som nu äro beredda för embets- och tjenstemän också
kunna komma att vid en blifvande lönereglering nedsättas. Men
*1^ eJ om en sådan reglering och jag kan knappt tro, att
da det bär gäller att sätta en enskild tjensteman i samma ställ-
mng och att bereda honom samma fördelar som alla andra i hans
iefnadsvilkor och på samma tjensteområde, Andra Kammaren då
skulle, derför att denne professor verkat såsom lärare inom ett
läroornrade, som innefattar landtbruket i hela dess vidsträckta om¬
fattning, och derför att; han i sin verksamhet för hela denna vig¬
tiga lärogren ådagalagt eu begåfning, som man kan våga beteckna
rent af såsom snillrik, en ifver och ett nit, hvarmed jag tror, att
icke många lärare inom riket kunna jemföra sig — att denna Kam-
Fredagen den 9 April, f. m.
41 N:o 86.
mare, säger jag, derför skulle vilja sätta derma lärare i detta läro- Ana- pension
ämne i en annan och sämre ställning än hvarje annan af sammii^^f®^
klass. Vore det fråga om att bereda honom förmåner öfverstå ’(F0rts.)
gande en vanlig professors pension, skulle vi kanske fåfängt åbe¬
ropa den utomordentliga skicklighet, det nit och den kraft, han
ådagalagt på sin plats, och vi skulle knappast ega rätt att vänta
något annat, ty äfven den, som arbetar bäst, har ju icke gjort mer
än hvad pligten fordrar, och har han arbetat med mer än vanlig
pligttrohet och framgång, så har han belöningen härför i den till¬
fredsställelse, hans egna medvetande derom skänker. Men då det
icke är fråga om att sätta denne man öfver utan endast i paritet
med andra, borde det väl vara en särskild anledning, som jag dock
icke kan räkna ut, hvarför man för honom särskilda skulle pruta
ned pensionsbeloppet. Jag tror icke, att Kammaren bör göra detta,
icke heller tror jag, såsom en talare på blekingsbänken antydde,
att någon skall tadla Kammaren, derför att den lönar eller pensio¬
nerar eu professor i landthushållning, hvilken nitiskt arbetat i sitt
fack, lika med en professor i t. ex. latin och grekiska. Det är
icke mera här begäres. Icke lär väl någon kunna stämpla landt-
mannapartiet för egoistiskt, derför att det sätter denna lärareverk¬
samhet, som är för landtbrukaren så vigtig, i likhet med hvarje
annan lärareverksamhet. På dessa skäl anhåller jag om bifall till
Utskottets förslag.
Med Herr Herslow instämde Herrar Ahlström, Sjöcrona, Smith,
Toll, Falmcer och Wagenius.
Herr Folke Andersson: Herr Talman! En föregående talare
yrkade bifall till Stats-Utskottets betänkande på den grund, att
han hade stor aktning för Stats-Utskottet. Äfven jag anser mig
hafva lika stor aktning för Stats-Utskottet som han, men ändå
kommer jag att yrka nedsättning i detta anslag. Jag erkänner
villigt Professor Nathorsts stora förtjenster, men jag hemställer
dock till Kammaren, huruvida man någonsin hört, då pension be¬
gäres för någon person, att den haft underlägsna förtjenster. Jag
åtminstone har aldrig hört det. Hvad skola våra kommittenter
tänka om oss, som sitta här och under nuvarande svåra tider be¬
vilja höga pensioner, då svenska folket i allmänhet tryckes af
ekonomiska bekymmer? Jag tror det förtjenar väl, att man tager
hänsyn äfven till detta. Om derför en person får i pension 10
kronor om dagen för sin återstående lifstid, så anser jag staten
har uppfylt sin pligt emot honom och han borde vara belåten.
Jag yrkar derför nedsättning af beloppet från 4,500 kronor till
3,500 kronor.
Herr Schenstr om: Jag skall icke upptaga Kammarens tid
länge. Men jag uppkallades af herr Folke Andersson, som för¬
menade att jag endast af aktning för Stats-Utskottet sade mig
sinnad rösta för dess förslag. Jag ber då få erinra derom, att i
mitt yttrande betonades att under diskussionen här i Kammaren
N:0 36. 42
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. pension icke förekommit ett enda skäl, som kunnat rubba min öfvertygelse,
^HO^NathZst Utskottet bedömt saken rigtigt. Då jag nu har ordet ber jag
'(Forts.) a^t få instämma med herr Herslow och de andra talare, som här
uppträdt för Stats-Utskottets förslag.
Herr Petersson i Hamra: Det är nog icke obekant för
oss, att jemmer och elände råda öfver allt i landet, och att
oviljan hos folket för närvarande är icke minst rigtad emot tjenste-
männen för deras stora löners skull, hvilka de fått sig tilldelade
Så en tid, då lefnadskostnaderna voro helt andra än de nu äro.
tången önskar också eu förändring i detta lönesystem, så att
lönerna, i stället för att utgå till bestämda belopp, skulle utgå
efter markegångspriset under det år då lönerna reglerades. Men
ännu större tror jag, att oviljan är emot de höga pensionerna, och
jag tror derför, att Andra Kammaren under nuvarande tryckta
tider bör med den sparsamhet, som Kammaren är känd för, be¬
tänka sig när det gäller att bestämma en pension, i synnerhet då
den, så som här är fallet, icke är enligt gällande författningar be¬
rättigad. På dessa skäl jäskar jag i likhet med Herr Per Pehrsson
densammas sättande till 8,500 kronor.
Herr Persson i Yadensjö: Jag hyser precist samma åsigter
som de talare, hvilka yrkat nedsättning af pensionsbeloppet, nem¬
ligen att landtbruket för närvarande befinner sig i en betryckt
ställning och att man derför bör hushålla med medlen. Men dessa
skäl föranleda tvärt om mig att yrka bifall till Utskottets förslag.
Det är just under svåra konjunkturer för landtbruket, som dess
idkare hafva största behof af sådane män, som kunna lemna upp¬
lysningar och råd åt hvilket håll man skall vända sig för att
slå sig ut, och det är just under sådana tider som de närvarande,
vi böra visa största tacksamhet för de män, som ställa sig i spet¬
sen och bryta nya banor på landtbrukets område. Det vore märk¬
värdigt, om man under dessa dåliga tider för landtbruket skulle
bevilja en så liten pension åt professor Nathorst, en man, som
jag vågar påstå, ingen kan mäta sig med i afseende på arbete för
landtbrukets nytta; och besynnerligt vore det, om Andra Kam¬
maren, då denne man vid 65 års ålder vill afträda från sin tjenst,
lemnade honom den orlofssedel, att han kan vara nöjd med 3,500
kronor i pension. Jag kan icke se saken på detta sätt, och man
bör icke sätta denne man i jembredd med andra personer, som
förut fått pensioner.
Jag yrkar fortfarande bifall till Stats-Utskottets förslag.
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr vice Talmannen
framstälde först proposition på bifall till Utskottets hemställan i
oförändradt skick och derefter på yrkandet om pensionsbeloppets
nedsättande till 3,500 kronor; och förklarade Herr vice Talmannen
sig anse röstöfvervigt förefinnas för den förra meningen. Votering
begärdes, och skedde i anledning deraf uppsättning, justering och
anslag af en så lydande voteringsproposition:
Fredagen den 9 April, f. in.
43 Ji:0 36.
Den, som bifaller i oförändradt skick hvad Stats-Utskottet An!/- pension
hemställt i 13:de punkten af utlåtandet N:o 13, röstar {po^NathZst
J 3 j
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har Kammaren bifallit nämnda hemställan med
den ändring, att pensionsbeloppet nedsättes till 3,500 kronor.
Omröstningen i vanlig ordning företagen visade 74 ja emot 118
nej, hvadan Kammaren beslutat enligt nej propositionens innehåll.
I punkten 14 hemstälde Utskottet om bifall till en af Kongl. Ang. pension
Maj:t gjord framställning derom att — sedan Rikets Ständer med af-/»*' Statsrådet
seende å den ekonomiska ställning, hvari Statsrådet Samuel Grubbes
enka, Margareta Johanna Grubbe, född Grave, med tre oförsörjda ■
döttrar sig befunne, beviljat henne en pension å 1,200 kronor, men
hon under September månad 1885 aflidit — en hvar af hennes tre
döttrar Emma Margareta TJlrica- Grubbe, Anna Johanna Carolina
Grubbe och Ida Wilhelmina Grubbe måtte af Riksdagen förklaras be¬
rättigad att från och med nästlidne Oktober månad uppbära en fjerde¬
del af den sålunda beviljade pensionen, eller 300 kronor hvardera.
Emot Utskottets hemställan hade reservation anmälts af Her¬
rar A. P. Danielson, vice Talmannen L. O. Larsson, S. Nilsson,
N. Petersson, O. B. Olsson, J. Jonson, M. Jonsson, P. Pelirsson i
Törneryd, A. Persson och J. Eliasson.
Efter uppläsning af Utskottets hemställan lemnades ordet på
begäran till
Herr Pehrsson i Törneryd, som anförde: Då jag är en af
reservanterna i denna punkt, skall jag be att i allra största korthet
få angifva skälen för vår reservation; de äro inga andra än så¬
dana, som äro kända af Kammaren förut, och således kan jag,
som sagdt, fatta mig mycket kort.
Hufvudskälet till reservationen för mig så väl som för öfriga
reservanter, så vidt jag vet, är det, att man ansett det vara nöd¬
vändigt att sätta en gräns för pensioneringen äfven i sådana fall,
der ömmande omständigheter kunna framdragas. Jag tvifla!" icke,
att sådana i här förevarande fall kunna förebringas, men jag kan
omöjligt annat än taga hänsyn till, att en gräns måste uppdragas.
Det måtte vara nog, att pensionera tjensteman och deras enkor,
och man får icke i sådana fall, der icke något berättigande till
pension kan åberopas, gå så långt, att man äfven pensionerar deras
barn. Reservationen afser således endast att bevara en princip,
som denna Kammare sökt att hålla på och som vunnit visst er-
N:0 36. 44
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. pension
för Statsrådet
S. Grubbes
döttrar.
(Forts.)
kännande, den principen nemligen, att man icke får utsträcka pen-
sionsrätten ända derhän, att man pensionerar barn efter tjensteman.
Det är på denna grund, Herr Talman, som jag måste anhålla
om arslag a sa väl Utskottets hemställan som Kongl. Makts fram¬
ställning. J
Chefen, för Kong]. Civildepartementet, Herr Statsrådet von
Arusenst] erna: Herr Pehr Pehrsson åberopade till stöd för sitt
yrkande om afslag, att den princip borde göra sig gällande, att
staten icke skulle pensionera .enkor och barn efter tjensteman. Jag
medgifver, att denna princip i allmänhet kan hafva giltighet utom
da särskilda undantagsfall föreligga. Vid sådana förhållanden har
Riksdagen i derå fall beviljat pension, och enligt min åsigt före-
ligger här. ett sådant undantagsfall. Till stöd för Kongl. Maj:ts
framställning., att af den pension, som Statsrådet Grubbes enka i
lifstid en åtnjutit, Grubbes efterlefvande döttrar skulle få behålla
® . 900 kronor, vill jag åberopa först och främst de grunder,
P? Imlka denna pension beviljades. Den beviljades, enligt hvad
åt Ståts-Utskottets betänkande synes, “enär Statsrådet'Grubbel lifs-
tiden genom sin långvariga, utmärkta och gagneliga verksamhet i
statens tjenst förvärfvat sig grundade anspråk på nationens del¬
tagande för den mindre lyckliga ekonomiska ställning, hvaruti hans
maka och oförsörjda barn sig befunno11. När nu hans enka aflidit
och döttrarna fortfarande äro oförsörjda, synes det mig vara, snart
sagat, om icke en juridisk, åtminstone en moralisk skyldighet för
staten affräta dein utfå den del af pensionen, som skulle efter för¬
delning på dem belöpa sig. Jag åberopar vidare de synnerligen
bekymmersamma omständigheter, som här föreligga. Af Stats¬
rådet Grubbes döttrar är den äldsta 64 år, den andra 62 år och
den tredje närmare 60 år. Den ena är i följd af framskriden ålder
och klen helsa oförmögen att med arbete försörja sig, den andra
i ordningen har genom ögonsjukdom förlorat synen å ena ögat och
den tredje lider sedan många ar åt sinnessjukdom. Här om någon¬
sin finnas bekymmersamma omständigheter, som tala. Stats-Ut-
skottet erkänner slutligen Statsrådet Grubbes framstående verk¬
samhet, och vi erinrades ju ock derom vid den jubelfest, som
Svenska Akademien nyligen firade. Statsrådet Grubbe var lika
framstående soro. embetsman och som vetenskapsman, och såsom
en af vårt lands djupsinnigaste tänkare häfdar han sin plats vid
sidan åt Geijer och Boström. Jag hemställer, om det kan vara
Jandet värdigt att låta Samuel Grubbes döttrar lida nöd.
Herr By din: Jag vill icke bestrida rigtigketen i den prin¬
cip, som åt den. förste talaren i ämnet framhållits, nemligen att
man egentligen icke bör pensionera enkor och icke heller deras
barn. I allmänhet är det också så anordnadt, att det finnes enke-
och pupillkassor för alla verk. Men det finnes dock förhållanden,
som äro undantagsförhållanden, och ett sådant är detta. Först
och främst vill jag fästa uppmärksamhet derpå, att om dessa fram¬
lidne Statsrådet Grubbes döttrar hade tillhört civilstatens enke- och
Fredagen den 9 April, f. m.
45 N:o 36.
pupillkassa, skulle de på grund af sjukdom och ålder varit berät- Anu- pension
tigade att erhålla pension från densamma. ?ör Statsrådet
Å andra sidan vill jag fästa uppmärksamhet derpå, att om S',mt^es
Statsrådet Grubbe icke biifvit statsråd utan stannat qvar såsom (Fortgå)
professor, så hade hans döttrar från akademiens pensionskassa fått
ungefär lika stora belopp, som här ifrågasättes. Dessa förhållan¬
den böra tagas i betraktande. Men Grubbe var statsråd på en
tid, då man icke kunde hafva qvar sin föregående plats till reträtt¬
plats, när man tog afsked från sitt statsrådsembete, och till följd
af sin föregående professorsanställning kunde G-rubbe såsom stats¬
råd icke komma in i Civilstatens pensionsinrättning. Derför stod
han sedan utan pension och Riksdagen fick till följd deraf sjelf
gifva honom sådan. Denna pension var 4,500 kronor. Med detta
belopp fick han draga sig fram såsom afskedadt statsråd, och som
han hade stor familj och dertill en dotter, som redan länge varit
svag, kunde han således icke göra några besparingar, utan hans
bo kom i ett dåligt skick. Då sedermera Riksdagen efter hans
död beslöt att gifva pension åt hans enka, så kunde man hafva
skäl att tänka sig, det denna pension skulle utgå under samma
vilkor, som pensioner från allmänna pensionsinrättningar eller att
oförsörjda döttrar skulle komma i den belägenhet, att de skulle
erhålla pension, om de till följd af sjuklighet och svåra förhållan¬
den icke kunde draga sig fram, och att Riksdagen sålunda under
sådana särskilda förhållanden, som här är o för handen, af erkänsla
för Grubbes förtjenster skulle bevilja denna lilla pension. Här av
för ofrigt icke fråga om att bevilja något nytt anslag, utan att
minska ett förutvarande och under sådana förhållanden må man
väl kunna låta denna pension få utgå deraf under några år.
Äfven i detta fäll böra vi litet tänka på, hvad som förut egt
rum, och vill jag då erinra om, att professorerna Zedritz’, Säwes
och Ångströms enkor fått pension af Riksdagen, oaktadt de hade
pension från universitetets pensionsstat, och för några år sedan
fingo Landshöfding Asplunds enka och oförsörjda dotter 1,000 kro¬
nor af Riksdagen, ehuru de hade 1,200 kronor från allmän pen¬
sionsstat.
Om man under sådana förhållanden och med den praxis, som
Riksdagen i detta hänseende iakttagit, vill erkänna våra utmärk-
tare svenske mäns förtjenster och nu Statsrådet Grubbes, ty han
hör till dem, och hedra hans minne genom att gifva pension åt
hans döttrar, tror jag det skall vara Riksdagen värdigt. Jag yr¬
kar derför bifall till Utskottets hemställan.
Med Herr Rydin förenade sig Herrar Helander, Söderblom,
Lundberg, Roth, Roll, Trybom, Schenström, Sandvall, Wagenius, Blom¬
berg, Arhusiander, Sjöcrona, Öl. Melin och Wallberg.
Herr Ekman: Ehuru jag är vän af sparsamhet med statens
medel, så vill jag dock säga, att det vore från statens sida både
obarmhertigt och orätt att tillämpa denna sparsamhetsprincip uti
ifrågavarande fall. Enkan efter Statsrådet Grubbe fick 1,200 kro-
JV:o 36. 46
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. pension nor. Hon är du död och efterlemnar trenne döttrar, såsoui vi se
V“af Stats-Utskottets anförande. Tvenne af dem är öfver 60 år och
döttmr. ^en tredje nära 60 år, och bouppteckningen efter enkan visar en
(Forte.) behållning af endast 855 kronor. Af de efterlemnade döttrarna är
den ena oförmögen att försörja sig sjelf till följd af sjuklighet,
den andra blind på ena ögat och den tredje sinnessjuk. Vore det
under sådana förhållanden rätt, att rycka brödet från dessa tre
åldriga qvinnor, då det icke gäller mer än att gifva dem 300 kro¬
nor hvar? Jag tycker det skulle vara hjertlöst, och derför kan
jag icke vara med om ett sådant beslut, utan yrkar bifall till Kongl.
Maj:ts proposition.
Herr Grefve Sparre: Jag har icke besvärat herrarne under
den föregående diskussionen om pensionerna. Jag är nemligen
öfverens med de Herrar, som äro af den mening, att man i fråga-
varande hänseende bör tillvägagå med den största sparsamhet, ty
ett annat förfarande skulle lättligen kunna föranleda till missbruk.
Om likväl till och med Stats-Utskottet i detta afseende funnit sig
böra göra några få undantag, bevisar ju detta, såsom vi äfven
sett under föregående riksdagar, att den princip, som här framhål¬
lits, nemligen att man aldrig skall gifva person åt tjensteman
enkor eller oförsörjda barn, icke utan alla undantag kan tillämpas.
Det kan ju inträffa så ömmande omständigheter, att Riksdagen kan
vara befogad att afvika från denna princip, och om så är förhål¬
landet, frågar jag: kan man anföra vägra mera bindande omstän¬
digheter än de här föreliggande, der fråga är om tre gamla utlef-
vade qvinnor, den ena sjuk, den andra blind, den tredje galen,
döttrar till en af våra utmärktaste lärde, en pension, som just
genom sina utmärkta egenskaper som lärare slutade på statsråds-
platsen. Kan det vara meningen, att vägra döttrar af en så ut¬
märkt man ett så ringa understöd som 300 kronor, då de befinna
sig i en verkligen nödställd belägenhet?
Man talade nyss om, att den pension, som man ville bevilja
Professor Nathorst skulle gå till 10 kronor om dagen. Den här ifråga¬
satta pensionen går icke till mer än 82 öre om dagen, och det lär väl
icke kunna anses vara för mycket. Vi hafva nemligen 365 dagar
om året, och den pension, som här är ifrågasatt, att de skola få
behålla, ty, mina herrar, de hafva verkligen redan åtnjutit den, den
går icke till mer än 300 kronor. Jag kan icke tro, att det är allvar¬
samt menadt af reservanterna, att de skola motsätta sig en så ytterst
ringa utgift, som dessutom icke kan komma att länge utgå, ty två af
dessa personer äro öfver 60 år och den tredje nära 60 år, 58 eller 59 år.
Härtill kommer, att, på sätt den ärade representanten från
Upsala upplyst, Grubbes familj genom särskilda omständigheter
icke kommit att blifva delegare i pensionskassa. Han hade först
varit lärare, hvilka icke ingingo i civilstatens pensionsinrättning.
Sedan blef han kallad till statsråd på en tid, då den som utnämn¬
des till statsråd icke kunde såsom nu behålla sin plats. Jag får
då säga, att några mera ömmande förhållanden icke kunna anfö¬
ras, och att vi icke endast göra hvad billigt är, utan en ren rätt.
Fredagen den 9 April, f. m.
47 Ji:o 36.
visa, då vi befria en af Sveriges främste vetenskapsmäns döttrar And- pension
från att komma på fattigvården. för S^tsr^det
Jag anhåller om bifall till Stats-Utskottets förslag. döttrar.**
(Forts.)
Herr Abr. Rundbäck: Jag vill endast erinra herrarne om,
att Statsrådet Samuel Glrubbe var den som satte sitt namn under
svenska folkskolans stiftelseurkund år 1842. Het skulle verkligen
se högst egendomligt ut, om svenska folkets representanter läte en
sådan mans döttrar lefva och do uti elände och nöd.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr P. A. Siljeström: Jag är förekommen af Herr Rund¬
bäck och vill således endast instämma med dem, som yrkat bifall
till Kongl. Maj;ts proposition.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad och propositioner gif-
vits enligt de meningar, som förekommit, biföll Kammaren Utskot¬
tets hemställan.
Pimsten 15. Ang. pension
för Geologen
Sedan Kongl. Maj:t föreslagit att åt Geologen och Paleonto- S'
logen vid Sveriges Geologiska Undersökning, Filosofie Doktorn
Sven Axel Theodor Tullberg, måtte för hans återstående lifstid be¬
viljas en årlig pension till belopp af 1,500 kronor, att från all¬
männa indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter
den, då afsked honom beviljas, hemstälde Utskottet under denna
punkt, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning måtte vinna
Riksdagens bifall.
Vid punktens fans fogad reservation af Herrar A. P. Daniel-
son, vice Talmannen L. O. Larsson, S. Nilsson, N. Petersson, O.
JB. Olsson. S. Andreasson, J. Jonson, M. Jonsson, P. Pehrsson, i
Törneryd, A. Persson och J. Eliasson, och sedan punkten nu före¬
dragits, anförde:
Herr Danielson: Det är utan tvifvel ganska otacksamt att
yttra sig i en fråga som denna, ty hvar och en har naturligtvis
rätt att handla efter eget godtfinnande. Jag kan likväl icke under¬
låta att säga några ord till förmån för den af mig m. fl. vid denna
punkt fogade reservation.
Såsom herrarne finna, har denne man icke haft fast anställ¬
ning i statens tjenst utan endast varit anstäld på förordnande
under 4 år. Det tyckes derföre, som han egde alltför få meriter
för att kunna ega anspråk på en pension. Det är också af detta
skäl som vi reserverat oss mot Utskottets förslag i den tro, att
det icke var fullt lämpligt att pensionera sådana personer, som
haft sin befattning endast på förordnande, i synnerhet då detta
icke omfattat längre tid än 4 år.
På dessa skäl yrkar jag afslag å Utskottets hemställan.
N:o 36. 48
Fredagen den 9 April, f. m.
Ang. pension
för Geologen
S. A. Th. Tull¬
berg.
(Forts.)
Ang. pension
för Läroverks-
kollegan J. T.
Pagander.
Chefen för Kongl. Civildepartementet, Herr Statsrådet von
Krusenstj ernå: Herr Talman! Det är en sanning, att Geologen
Tullberg icke har fullmagt på sin tjenst. Han har icke haft det
derför, att Geologiska byrån icke är uppförd på ordinarie stat
Men han har i Geologiska byrån haft så fast tjenst, som derlem-
nas; han har haft förordnande af chefen för Civildepartementet.
Den omständighet, att verket icke är uppfördt på ordinarie stat,
synes icke i och för sig utgöra något hinder för pension, ty såsom
Kammaren behagade erinra sig, så finnes det en hel corps, för hvilken
anslagen icke är uppfördt på ordinarie stat utan endast på extra
stat, nemligen storskiftes- och afvittringslandtmätarne, hvilka, om
jag icke missminner mig, vid 1875 års riksdag finge ovilkorlig
pensionsrätt. Det är heller icke första gången, som pensionsrätt
ifrågasatts vid den geologiska byrån. Så har skett förut, och
Riksdagen har beviljat pension. År 1880 aflat Kong], Maj:t pro¬
position om beviljande af pension åt enkan efter en tjensteman
vid Geologiska byrån, och denna pension blef af Riksdagen beviljad.
Hvad detta särskilda fäll angår, så tillåter jag mig fästa
Kammarens uppmärksamhet på de ömmande omständigheter, som
här förefinnas. Tullbergs verksamhet började på ett synnerligen
lyckligt sätt. Man hade förhoppning om, att han skulle i hög
grad gagna både Geologiska byrån och vetenskapen, men så bröts
hans arbetskraft i förtid antagligen till följd af öfveransträngning,
så att han numera är helt och hållet oförmögen till arbete. Och
då hans sjukdom icke lemnar hopp om förbättring, samt hans unga
hustru och barn icke'ega andra medel till, uppehälle än den lön,
han nu uppbär från Geologiska byrån, men hvilken han icke kan
vara berättigad att ständigt uppbära, då han icke förrättar sin
tjenst, har jag velat på dessa omständigheter fästa Kammarens
uppmärksamhet i den förhoppning, att de måtte tillmätas den vigt,
de verkligen förtjena.
Vidare anfördes icke. Sedan Herr vice Talmannen framstält
proposition så väl på bifall till Utskottets hemställan som på
utslag derå, blef samma hemställan af Kammaren afslagen.
Punkten 16.
Bifölls.
Punkten 17.
Kongl. Maj:t både _ föreslagit, att kollegan vid allmänna läro¬
verket i Söderhamn, Filosofie Kandidaten Jonas Teodor Pagander
måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked var¬
der honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indrag-
ningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor, och hemstälde
Utskottet under denna punkt, att, med bifall i öfrigt till Kongl.
Maj:ts berörda framställning, det begärda pensionsbeloppet måtte
nedsättas till 1,000 kronor.
Fredagen den 9 April, f. m.
49 NiO 36.
J fråga härom anförde: Ang. pension
Chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet, Herr Statsrådet^0’’ Laromr,;*
Hammarskjöld: Adjunkten Pagander åtnjuter en lön af 2,000 °2>,fonder.
kronor. Såsom varande sinnessjuk kan han icke utöfva sin tjenst. (Forts.)
Enligt gällande lag är han, under sådana förhållanden, förpligtad
att afstå Vr sin lön, 1/i af 2,000 kronor är 500 kronor, dragés
denna summa från 2,000 kronor, återstå 1,500 kronor. Dessa 1,500
kronor är således det belopp, som nu för Paganders räkning di¬
sponeras. Utskottet säger, att, då Pagander är sinnessjuk och in¬
tagen på hospital, bör pensionen icke gå till mera än hvad som
erfordras för hans vistelse på hospitalet, och dertill menar Utskottet
1,000 kronor vore tillräckliga. Jag lemnar för ögonblicket denna
sak i sitt värde, men skall genast återkomma till densamma. Jag
måste nu säga, att jag fruktar, att ingen förmyndare skall anse
sig befogad att inlemna afskedsansökan å den sinnessjuke Pagan¬
ders vägnar, då derigenom för honom uppstode en förlust af 500
kronor. Jag har visserligen i dag under debatten i en annan fråga
hört det påståendet framställas, att det går an att afskeda en
sinnessjuk eller på annat sätt sjuk tjensteman, då han till följd af
sin sjukdom icke kan tjenstgöra. Med förtroende-embetsmän går
detta för sig, men adjunkten Pagander är icke någon förtroende-
embetsmän, och 36 § Regeringsformen säger: “De som bekläda
domareembeten, så högre som lägre, samt alla andra embets- och
tjensteman än de i föregående paragraf nämnde, kunna., icke, utan
medelst ransakning och dom, ifrån sina innehafvande sysslor af
konungen afsätta^". Ransakning och dom måste således föregå.
Och hvad är det, som kan blifva föremål för ransakning och dom?
Naturligtvis något tjenstefel eller något brott åt tjenstemannen.
Det lär väl dock icke finnas någon domstol som skulle anse det
för brott, att en menniska blifvit sinnessjuk. Ingen domstol skulle
drista sig att säga, att i den stund en tjensteman blifvit sinnessjuk,
skall han, på grund af den och den paragrafen i strafflagen, af-
sättas. En sådan paragraf är ännu icke skrifven i strafflagen,
enligt hvilken sinnessjukdom skulle vara ett brott. Den vägen
kan man således icke gå, utan lär Pagander komma att stå qvar
på det sätt han hittills gjort, med 1,500 kronors lön. Hvilken
skada har derigenom skett? Ingen skada för hvarken Pagander
eller hans förmyndare eller Paganders slägtingar, hvilka komma
att uppbära hans lön med 1,500 kronor hädanefter, såsom hittills,
men den skada, som uppstått, har tillskyndats det läroverk, som
oupphörligt skall, så länge Pagander lefver, på hans plats hafva
extra lärare med täta ombyten, livilket naturligtvis skall vara till
stort men för undervisningen.
Kong], Maj:ts proposition är således icke framstäld för att
skaffa Pagander en förmån utan i det allmännas intresse. Pagan¬
der och hans rättsinnehafvare kunna vara fullkomligt lugna och
likgiltiga för, huru denna fråga kommer att afgöras, men det är
den offentliga undervisningen och de, som skola hafva mytta deraf,
som komma att blifva lidande genom ett utslag å Kongl. Maj:ts propo¬
sition och ett bifall till förslaget, sådant det af Utskottet tillstyrkts.
Andra, Kammarens Prat. 1880. N:o SO. 4
N:o 36.
5U
Fredagen den 9 April. f. m.
Xng peiwwu Utskottet, bär ansett 1,000 kronor vara tillräckliga i och för
JkoU-w77‘ t. v?rden adjunkten Pagander. Jag betviflar att de det äro. Af-
Pagander. giften på hospitalet är 2,25 kronor om dagen, d. v. s. omkring 820
(Forts.) kronor per år, återstår således 180 kronor, af hvilka skola betalas
skatter, förmyndare- och granskningsarfvoden, kläder in. m. Vi
veta nemligen att lista klassens patienter pläga sjelfva hålla sig
med kläder. Dertill innehåller hospitalsstadgan, att om någon sär¬
skild vård är nödvändig för lista klassens patienter, skall denua
vård af dem sjelfva bekostas. Men hvarifrån penningar skola
tagas dertill, vet jag sannerligen icke.
Under sådana förhallanden må jag bekänna, att jag icke tror
Stats-Utskottets beräkningar vara fullt rigtiga. Huru vida adjunkten
Pagander har några skulder, som skola betalas, och huru vida han
har några fattiga slägtingar, för hvilka det är hans moraliska pligt
att. draga försorg, det vet jag icke, men hvad som är säkert, det
är, att om jag vore adjunkten Paganders förmyndare, jag icke
skulle våga begära afsked för honom, om pension bifalles på sätt
Stats-Utskottet tillstyrkt. Har man således intresse för aet all¬
männa, så bör man bifalla den Kong!, propositionen oförändrad.
På adjunkten Pagander behöfver man dervid icke det ringaste
tänka, vare sig man bifaller det ena eller andra.
Herr Winkrans: Jag är i hufvudsak förekommen genom det
yttrande vi nu hörde från statsrådsbänken, och har således ingen¬
ting att tillägga till det sakrika anförandet. Pensionen är begärd
uteslutande ur läroverkets synpunkt; och från den sympunkten vore
det skäl att bevilja de af Kongl. Maj:t begärda 1,500 kronor, i
synnerhet som kollegan Pagander nu åtnjuter detta belopp af stats¬
verket. Och något litet dertill på grund af de beräkningar, som
anställas vid aflönande!, af lärares vikarier. Med afseende å hans
skulder sa får jag upplysa, att Pagander icke utgör något undan¬
tag' från dem, som. för att skaffa sig dugliga kunskaper göra
skulder vid akademien. Med dessa skulder förhåller det sig likväl
vanligen så, att de icke äro. till rika personer, som hafva råd att
undvara sina pengar, utan till största delen till välvilliga personer,
hvilkas hjelpsamhet ofta stått i omvändt förhållande till deras till¬
gångar. Kollegan Pagander har således skyldigheten att icke endast
sig sjelf försörja utan också skulder att betala. Jag tror också,
såsom Herr Ecklesiastikministern anförde, att hans förmyndare icke
kan anse sig hafva rättighet att frånsåga Pagander de ekonomiska
lördelar, som han nu åtnjuter. Men från läroverkets och dess
rektors, synpunkt vore det fördelaktigt, om Kong]. Maj:ts proposi¬
tion bifölles. Statsverket gör ju dessutom ingen förlust derpå,
tvärt om en vinst genom att få en ordinarie lärare tillsatt i stället
för den nu varande vikarien.
Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Danielson: Herrarne se nog, att orsaken, hvarför
Utskottet icke tillstyrkt mer än 1,000 kronor, är den, att detta
belopp ansetts vara tillräckligt för att på hospitalet bereda Pa-
51 N:o 36.
Fredagen den 9 April, f. m.
gander aU möjlig vård bland lista klassens patienter. Läkarne --W- /«-«*«»»
hafva också intygat att han är obotlig för all framtid och man ansåg-f*' Läraverfo
derför, att lian icke kunde vårdas annorstädes än på hospital. °'‘"'paZnuL- '
Emot hvad Herr Ecklesiastikministern antog, vågar jag påstå,
att Stats-Utskottets beräkningar på kostnaden för hospitalsvården
äro rigtiga. Ty för att få kännedom om verkliga beloppet deraf.
både vi på afdelningen frågan bordlagd ett par dagar, och under
tiden upplystes, att i afgiften 2 kronor 25 öre för hvarje dag, in-
ginge äfven beklädnad, åtminstone dagliga gångkläder. Om nu
emellertid icke så vore och om Pagander skulle vårdas på 2:dra
klassen, så vore väl detta icke så farligt. När mannen icke har
någon familj, som är i behof af understöd af honom, så vill jag
förmoda, ^ att hans förmyndare, som väl är en klok och förståndig-
man, skall se, att hvad som nu bjudes, bjudes af välvilja, och att
han derför tager emot detsamma. Det liar visserligen talats om,
att Pagander hade fordringsägare, Indika påräknade att få sina
fordringar betalda. Men det är möjligt, att, äfven om han får
större pension än Utskottet föreslagit, dessa ändå icke utfå sina
fordringar; och om hans skulder har för öfrigt i handlingen icke
nämnts ett ord. Det är väl möjligt, att bouppteckning skett, sedan
han ^erhöll _ förmyndare, men derom vet man ingenting. Det har
också funnits en annan förmyndare för Pagander — han sitter
här strax framför mig — och som hade hans arfsmedel om händer,
tills Pagander blef myndig och han bör val också känna till per¬
sonen i fråga, som lär vara född prestson i Jönköpings län. Denne
Paganders förre förmyndare skulle kanske kunna säga något helt
annat, än hvad man från andra håll hört. Emellertid vill jag ej röra
dervid utan må det vara eu sak för sig. Nog af, vill man endast
lemna. penningar till den vård Pagander kan behöfva, då nöjer
man sig med den af Utskottet föreslagna summan.
Jag hemställer derför, att Kammaren måtte bifalla Utskottets
hemställan.
Häruti instämde Herr Börjesson.
Herr Ekman: Om det vore en möjlighet att få Paganders
lön nedprutad till 1,000 kronor, så skulle jag genast bifalla Stats-
Utskottets hemställan, emedan jag i likhet med Stats-Utskottet
anser, att mannen _ i fråga icke behöfver mera än vård på hospi¬
talet. Men det är ju alldeles omöjligt att få ned det belopp Kongl.
Maj:t föreslagit. Ty om förmyndaren icke anser sig kunna accep¬
tera ett lägre belopp, så kommer ju det belopp, som han har öfver
på lönen, sedan vikarien fått sin ersättning, i alla händelser att af
statsverket utbetalas d. v. s. samma summa, som Kongl. Maj:t
föreslagit, kommer att från statsverket utgå — vi må för öfrigt
här besluta huru som helst.
Frågan hav således egentligen öfvergått från att vara en pen¬
sionsfråga till frågan om, huru vida icke det vore önskligast, att
Söderhamns läroverk finge en ordinarie lärare i stället för den
vikarie, som skall uppehålla Paganders plats. Pagander kan icke
N:o 36.
52
Ang. pension
för Läroverks-
kollegan J. T.
Pagander.
(Korts.)
Fredagen den 9 April, f. m.
komma att förlora något, huru vi än besluta. Men det allmänna
kommer att förlora på, att icke denna sak blir ordnad.
Jag kan således icke ett ögonblick tveka — just emedan det
icke är någon möjlighet att få ned summan — att yrka bifall till
Kongl. Maj:ts förslag.
Herr Blomberg instämde med Herr Ekman.
Herr Östling: Då jag antager, att förmyndaren för kollegan
Pagander är en klok och förståndig karl, kan jag icke finna annat,
än att han måste se sig urståndsatt att för sin myndling antaga
det pensionsbelopp af 1,000 kronor, som Utskottet föreslagit; ty
den sjuke Pagander har, enligt nu gällande bestämmelser för
sådana skolman, som för sjuklighet äro tjenstledige, rättighet att
uppbära sedan han afstått åt vikarien en fjerdedel af lönen,^som
för 86 veckor under båda läsetern inerna går till 346 kronor 15 öre,
återstoden af lönen eller 1,653 kronor 85 öre. Detta har han rät¬
tighet att uppbära, sedan han afstått hvad författningarna i dylika
fall bestämma. Jag tror att, äfven om Riksdagen bifaller Kongl.
Maj:ts proposition, det kan blifva fråga, huru vida icke en för¬
myndare under sådana omständigheter skall betänka sig, innan
han begär afsked för Pagander, så mycket mera, då pensionen
nedprutats med 653 kronor under det belopp, som lian nu är be¬
rättigad att erhålla. Under sådana förhållanden tror jag icke, att
hvad Utskottet här föreslagit är annat än ett maskerad! afslag på
frågan, och då den gestaltat sig på det sättet, ber jag att tå yrka
bifall till Kongl. Maj:ts proposition, oaktadt hvad der föreslagits
med något litet understiger hvad enligt nu gällande författningar
Pagander lagligen tillkommer.
Herr Magnusson: Oaktadt de uttalanden, som gjorts af den
siste ärade talaren, ber jag att få yrka bifall till Utskottets för¬
slag, då jag tror, att detsamma är af Utskottet så väl beräknadt,
att det mycket väl kan antagas.
Öfver!äggningen förklarades slutad. Enligt de yrkanden, som
under densamma blifvit gjorda, gar Herr vice Talmannen proposi¬
tioner så väl på bifall till Utskottets hemställan som ock på afslag
derå och bifall i stället till Kongl. Maj:ts proposition i ämnet;
och fann Herr vice Talmannen den förra meningen hafva flertalets
röster för sig. Votering blef likväl begärd och företogs enligt en nu
uppsatt och af Kammaren godkänd voteringsproposition, så lydande:
Den, som bifaller i oförändradt skick hvad Stats-Utskottet
hemstält i 17:de punkten af Utlåtandet N:o 13,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
53 >’:0 36.
Fredagen den 9 April, f. m.
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hem¬
ställan, i hvad den skiljer sig från Kongl. Majds i ämnet aflåtna
proposition, bifallit denna senare oförändrad.
Omröstningen utföll med 89 Ja mot 69 Nej; i följd hvaraf
Kammaren bifallit Utskottets hemställan oförändrad.
Punkterna 18 och 19 biföllos jemväl.
Härefter åtskildes Kammarens ledamöter kl. 3/4 4 e. m.
In hdem
A. E. J. Johansson.
Andra Kammarens Prat. 1886. N:o 36.
o