RIKSDAGENS PROTOKOLL
1886. Andra Kammaren. N:o 22.
Onsdagen den 10 Mars.
Kl. 7 e. in.
§ 1.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets utlåtande N:o 8, an¬
gående regleringen af utgifterna under riksstatens Fjerde hufvudtitel;
dervid i ordningen förekom
Punkten 12. Angående
anslag till
Kongl. Maj:t hade föreslagit, att — jemte det Kongl. Maj:t måtte %
medgifvas att i vederbörande aflöningsstater vidtaga de ändringar, värnpligts-
hvilka påkallades af den i statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886 områdenas
framlagda plan för handhafvandet af inskrifningen och redovisningen befäl m. fl,.
af de värnpligtige samt för anordnande af befälet i inskrifnings-, batal¬
jons-, kompani- och afdelningsområdena — Riksdagen, i afvaktan att
de härtill nödiga medlen, efter fulla genomförandet af det i nämnda
plan ingående nya aflöningssätt för en del af arméns befäl, kunde på
sina tillbörliga anslag fördelas, nu måtte under fjerde hufvudtiteln,
näst efter anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar, uppföra
under benämning »ersättning åt värnpligtsområdenas befäl m. fl.» ett
särskildt ordinarie anslag å 218,000 kronor; och hemstälde Utskottet
under denna punkt att Kongl. Maj:ts förevarande förslag måtte på det
sätt bifallas, att Riksdagen, för tillämpning under år 1887 af den nya
värnpligtslagens föreskrifter angående de värnpligtiges inskrifning,
redovisning m. m., på extra stat för år 1887 under Fjerde hufvud¬
titeln beviljar ett anslag å 150,000 kronor.
I en vid punkten fogad reservation hade deremot Herr A. P.
Danielson, med hvilken instämt Herrar G. Ifvarsson, vice Talmannen
L. O. Larssm, N. Petersson, 0■ B■ Olsson, G. Eriksson, Joh. Jonson
och M. Jonsson yrkat att såväl Kong], Maj:ts ifrågavarande framställ¬
ning som Utskottets förslag icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Härförutom hade reservation anmälts af Herrar S. Nilsson, S.
Andreasson, P. Pehrsson i Törneryd och A. Persson.
Andra Kammarens Prof. 1886. N:o 22.
1
>:o 22.
2
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående Sedan Utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
anslag till
Herr von der Lan öken: Då Riksdagen sistlidet år antog den
uämvligts- nya värnpligtslagen, rådde, huru olika menmgarne an kunde vara om
omradenas förslaget i öfrigt, likväl enighet derom, att den väsentligaste vinst
befäl m. fl. den nya lagen skulle medföra, var en bättre kontroll å och redovis-
(Forts.) af de värnpligtige. Det var derföre att hoppas, att då i år från
regeringen förslag framlades om närmare föreskrifter för den nya la¬
gens genomförande samt om anslag af derför nödiga medel, ett så¬
dant förslag skulle med synnerlig välvilja mottagas af Riksdagen. Så
mycket mera öfverraskande är det då, att ledamöterne i Stats-Utskottet
från Första Kammaren endast delvis och de från Andra Kammaren
alls icke synas vilja acceptera förslaget, allrahelst ju icke kan nekas
att vid detsammas uppgörande regeringen på allt sätt sökt iakttaga
den möjligast största sparsamhet, vi få dock komma ihåg, mine herrar,
att 1882 års förslag afsåg att ordna de värnpligtiges inskrifning på ett
helt annat sätt än som nu är ifrågastäldt. Det föreslogs då, att en
del af områdsbefälhafvarne borde tagas ur det icke aktiva befälet och
underbefälet, i följd hvaraf kostnaden sprang upp till en summa af
536,400 kronor. Vi inhemta vidare af statsverkspropositionen, att,
om en dylik anordning skulle göras under närvarande förhållanden och
med det inskränkta antal inskrifningsområden, som nu är i fråga, de
härför erforderliga kostnaderna skulle uppgå till 367,560 kronor. I
stället har nu regeringen användt en annan utväg och föreslagit, att
befälet öfver inskrifningsområdena skulle anförtros åt arméns aktiva
befäl och endast för den tid, då befälet är upptaget af tjenstgöring
vid mötena, en subsidiär hjelp af ej aktivt befäl anordnas. Det är
uppenbart, att en dylik anordning leder till en synnerlig stor bespa¬
ring, och derföre har det, som sagdt, förefallit mig så mycket mera
anmärkningsvärdt, att förslaget icke accepterats.
Ku har man inom Stats-Utskottet yttrat, och jag föreställer mig
att det är detta skäl, som egentligen förmått ledamöterne från denna
Kammare att reservera sig, att i fullmakterna för indelta arméns
officerare skulle finnas en bestämmelse, som medförde skyldighet för
dem, att, utan någon ökad ersättning, åtaga sig det maktpåliggande
uppdrag, som man nu vill anförtro dem.
Jag ber dervid att få betona, att detta vilkor i fullmakterna stälts
i sammanhang med ny organisation af indelta armén, då det var fråga
om att göra dessa officerares militära skyldigheter mera vidsträckta,
än nu är fallet.
Här äro förhållandena helt annorlunda, ty det är nu icke fråga om
att öka deras militära skyldigheter. Det uppdrag, man nu vill an¬
förtro dem, är af ren civil art och jag hemställer, huru vida åt denna
klausul i fullmakterna kan gifvas den vidsträckta tolkning att, då det
här endast är fråga om administrativa och civila göromål, den
kan anses innebära skyldighet för dem att åtaga sig detta större ar¬
bete. Dessutom är det icke fråga om någon förhöjning i lönen för
dem. Om jag t. ex. tager eu kapten, som i detta fall kan tjena till
typ, så utgår lönen nu med 2,800 kronor och tjenstgöringspenningarne
för tjenstgöringen på roten med 400 kronor årligen. Hvad föreslår
3
JN:o 22.
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
man väl nu? Jo, att tjenstgöringspenningarne skola förvandlas till
dagaflöning, derför att en kapten vid indelta armén nu skulle komma
att ligga i tjenstgöring hela året om. Jag hemställer, huru vida den
nyss omnämnda klausulen i fullmakterna kan åberopas, då det endast
är fråga om att öka tjenstgöringspenningarne, men låta lönen blifva
oförändrad. Nu kan man väl icke neka till, att genom den nya an¬
ordningen dessa kaptener skulle komma i fullt så ansträngd tjentgö-
ring som den värfvade arméns befäl, och vid sådant förhållande kan
det icke vara rimligt, att de icke också skulle erhålla lika löneför¬
måner. Jag har varit i tillfälle att taga kännedom om det förslag
till reglementariska föreskrifter, hvilka nödvändiggöras af den nya
arméorganisationen och af sådan anledning äro under utarbetande i
Generalstaben, och då jag nu anhåller att få redogöra för de tillökade
göromål, som skulle härigenom uppkomma för befälet inom inskrif-
ningsområdena, torde deraf framgå, att deras göromål fullt kunna
jemföras med tjenstgöringen för den värfvade arméns officerare.
Till en början torde herrarne erinra sig att, enligt den nya värn-
pligtslagen skall hvarje värnpligtig anmäla flyttning antingen hos
inskrifningsområdets befälhafvare eller hos pimsten, och, för sjömän,
sjömanshusen. Det kommer sålunda hela året om att blifva en högst
betydande korrespondens med prester och sjömanshus, der dessa an¬
mälningar göras. Men icke nog härmed, denna skyldighet för de
värnpligtige ynglingarne att anmäla sig till inskrifning, innebär natur¬
ligtvis också skyldighet för inskrifningsområdets befälhafvare att hafva
fast bostad. Kaptenens nuvarande rättighet att emellan mötena om¬
byta bostad, när helst han vill, är derigenom faktiskt borttagen, ty
har han en gång antagits till befälhafvare för ett dylikt inskrifnings-
område, är han också i och med detsamma bunden vid en fast bo¬
stad derinom. Detta innebär också, tillika med de göromål, han deri¬
genom åtager sig, svårighet för en sådan officer att på annat håll
skaffa sig sysselsättning.
Jag ber vidare få erinra derom att, enligt de uppgifter, som blif¬
va mig lemnade, komma de rullor dessa officerare skola föra, att
upptaga minst 15—1600 namn i vanliga fall, men inom större områ¬
den ända till 5000 namn. De af herrarne, som något satt sig in i
hvad det vill säga att hålla reda på från 1500 till 5,000 namn, inse
helt säkert också att detta är göromål af icke ringa omfattning.
Jag öfvergår nu till att redogöra för detta kompanibefäls göro¬
mål under årets olika månader. I Oktober komma först och främst
uppgifterna till mantalsskrifningsförrättarne, hvilka måste uppgöras
särdeles noggrant, på det att mantalsskrifningsförrättarens rullor måtte
stämma med kompanibefälhafvarens egna. Dessa förteckningar äro i
flera exemplar och då de namn, som der komma att kollationeras,
kunna uppgå ända till 5,000, insen I väl, mine herrar, att detta är
ett göromål af större omfattning. I November och December vidtaga
mönstringarne. Herrarne känna ju, att enligt nya värnpligtslagen
skola alla de värnpligtige, som icke undergått öfning under året, nu
mönstras och för sådant ändamål måste befälhafvaren resa från socken
till socken. Att detta också kan vara ett besvärligt göromål inses
lätt, då det finnes områden, som innefatta ända till 30—40 socknar.
Angående
anslag till
beredande af
ersättning åt
värnpligts-
omradenas
befäl m. fl.
(Forts.)
JftO 22. i Onsdagen den 10 Mars, e. m.
‘ Angående Dessa mönstringar kunna i allmänhet icke upptaga kortare tid än 2
anslag till 3 veckor.
beredande åt gå kommer Januari månad, då alla dessa förteckningar, som i
^värnpUgts- Oktober lemnats till mantalsskrifningsförrättaren, skola öfverlemnas
områdenas till sjömanshusen. I Februari börjar det arbete, som nödvändiggöres
befäl m. fl. af de { Mars månad börjande inskrifningsförrättningarne, vid hvilka
(Forts.) befälhafvaren skall närvara. De båda rullor, som upprättas efter slu¬
tad inskrifningsförrättning, komma ju, såsom naturligt är, att upptaga
ganska lång tid.
Sedermera vidtaga i April kallelserna för inställelse vid alla corp-
ser. Detta inkallande af de värnpligtige till öfhingarne är ett gan¬
ska omfattande arbete. Vi skola nemligen erinra oss, att befälhaf¬
varen icke endast skall inkalla infanteriet, utan äfven utfärda person¬
liga kallelser och bref till de inom området bosatta ynglingar, som
blifvit anstälda vid specialvapnen; men icke nog dermed, utan han
måste äfven till hvarje corps skicka förteckningar öfver de vårnplig-
tige, som dit hänvisats. Så komma Maj och Juni månader, då mötena
börja och under hvilka befälet är ständigt sysselsatt med den militära
tjenstgöringen. Om jag då lägger till att han under hela året är sys¬
selsatt med att till de olika åklagarne skicka redogörelser och upp¬
gifter på dem, som underlåtit att inställa sig vid inskrifningsförrätt¬
ningarne och mötena, torde herrarne finna att det blir en tjenst med
fullt ut lika mycket göromål som trots någon kaptens vid den värf-
vade armén. Och icke nog härmed, skulle, såsom reservanterne inom
Stats-Utskottet önska, dessa uppdrag nu öfverlemnas åt det nuvarande
kompanibefälet, så inträffar att expeditionen skulle vexla hvar tredje
månad, ty, som herrarne veta, föres expeditionen mellan mötena inom
kompanierna vid den indelta armén nu under sex månader af kom¬
panichefen och under 3 månader af subalternerne. Om nu dessa
förvaltningar anförtroddes åt kompanibefälet, blir följden, att hvar
tredje eller sjette månad alla dessa göromål komma att skötas af en
ny person, och en hvar, som följt mina uppgifter om göromålen,
måste medgifva att derigenom skulle kontinuiteten och noggranheten
i fullgörandet af dessa bestyr betänkligt lida. Vi kunna ju dessutom
icke förneka, att på dot sätt, som hela indelta armén för närvarande
är organiserad, hänvisas officerarne med nödvändighet till andra sys¬
selsättningar bredvid sina militära göromål, åtminstone till dess de
uppnått kaptensgraden, hvilket för de fleste är slutpunkten af deras
militära bana. Få de nu deremot ökade löner och blifva mera strängt
bundne af militärtjensten, hemställer jag, om man icke kan antaga att
derigenom också intresset för de militära göromålen i samma mån skall
ökas och derigenom den nya organisationen äfven komma att med¬
föra ett plus för armén genom en större duglighet hos dess officerare.
Det är sålunda icke endast rättvisa för en stor klass statstjenare,
hvilka icke för närvarande äro så synnerligen väl aflönade, utan äfven
en anordning af de värnpligtiges inskrifning, som blir den billigaste
för landet och af största vigt för arméns tjenstduglighet, som jag be¬
gär, då jag anser Kongl. Maj:ts förslag i denna fråga företrädesvis
vara förtjent af bifall. Jag förbehåller mig också att, derest någon
framdeles skulle yrka bifall till regeringens förslag, få understödja
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
5
Nso 22.
detta, men då jag ser att Utskottets flertal stannat vid att föreslå ett extra
anslag af 150,000 kronor till detta ändamål, så skall jag för närvarande
inskränka mig till att yrka bifall till detta Stats-Utskottets förslag.
I detta anförande instämde Herr Schenström.
Vidare yttrade:
Angående
anslag till
beredande af
ersättning åt
värnpligts-
områdenas
befäl m. fl.
(Forts.)
Herr Danielson: Den ärade talaren började sitt anförande
med att säga, att han vore öfverraskad öfver att Stats-Utskottets le¬
damöter från denna Kammare reserverat sig i fråga om detta anslag.
Jag kan om honom säga detsamma, eller att man kunde vara frestad
att blifva öfverraskad just öfver hans yttrande, ty han såsom jurist
borde väl inse, hvad ett sådant stadgande innebär som det, hvarom
här är fråga. Det torde icke för honom vara obekant att i fullmak¬
terna för indelta arméns officerare, sedan de ingått på ny stat finnes
inryckt ett förbehåll i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen beslöt
vid regleringen af arméns löner, och, för att påminna honom om
denna bestämmelses innehåll, skall jag taga mig friheten att uppläsa
densamma. Det heter nemligen i Riksdagens beslut bland annat:
»samt att den löntagare vid krigsmakten till lands, hvilken å ny stat
ingått, skall vara skyldig att underkasta sig de förändringar i tjenst-
göringsskyldighet och aflöningsförmåner, hvilka en omorganisation af
landtförsvaret kan göra erforderliga».
Jag hemställer till enhvar, om icke denna föreskrift är så tydlig
den kan vara. Då nemligen de fleste af officerarne ingått på ny
stat och detta vilkor finnes intaget i fullmakterna, är ju alldeles uppen¬
bart att Riksdagen dermed afsett att, om någon förändring skulle
göras i afseende å tjenstgöringen, så skulle Kongl. Maj:t hafva rätt
att lämpa deras löneförhållanden derefter.
Jag skulle vilja säga att jag till och med skulle blifva något
mera än öfverraskad, om man icke nu skulle tillämpa detta stadgande.
Nu har den värde talaren, herr von der Lancken, också sagt att de
uppdrag, man skulle gifva dem, skulle vara så omfattande, emedan
de förteckningar, de skulle föra, omfattade ända till 5,000 namn.
Skulle man dela upp detta göromål på 25 arbetsdagar, så kunde det
ändå fullbordas, om de endast skrefvo 200 namn om dagen och det
torde väl icke vara för mycket.
Han talade vidare om kostnaderna för inskrifningsbefälet, men
i det hänseendet får jag saga att de blifva icke synnerligen mycket
högre enligt Kongl. Maj:ts förslag, ty skilnaden i stat skulle endast
utgöra för regementschef 25 kronor och för corpschef 20 kronor år¬
ligen, men förhållandet blir för kompanibefälet något annat.
Jag har ännu ett skäl till att yrka afslag å Kongl. Maj:ts pro¬
position i denna punkt och det är, att jag anser att Kongl. Maj:t har
så betydliga belopp till sitt förfogande under denna hufvudtitel att,
om man också skulle tänka sig att Kongl. Maj:t icke skulle tillämpa
Riksdagens af Kongl. Maj:t faststälda förbehåll i fullmakterna, så
finnas flera andra medel att tillgå.
Jag vill återföra i minnet en liten tabell, som finnes vidfogad
statsrevisorernes berättelse för 1884.
N:o 22.
6
Onsdagen den 10 Mars, e. in.
Angående
anslag till
beredande af
ersättning åt
värnpligts-
områdenas
befäl m. fl.
(Forts.)
Den återfinnes på sidd. 205 och 206 i deras revisionsberättelse och
.upptager icke obetydliga belopp, som utbetalats från besparingarne på
fjerde hufvudtiteln och som enligt tabellen uppgingo till 418,504
kronor 6 öre. Det är så sällan man får se dylika uppgifter i revisions¬
berättelserna, men denna gång hade de inkommit, som det vill synas,
på grund af votering, enär flera reservanter finnas, hvilka samtliga
tyckas hafva tillhört Första Kammarens revisorer. Hvarken i förra
eller detta års revisionsberättelse finnes någon sådan tabell intagen.
När man nu ser att Kongl. Maj:t kan disponera betydliga belopp
af sådana medel, så hemställer jag hvarför det icke skulle kunna
tagas af dessa medel äfven till ifrågavarande ändamål. Jag anser
mig hafva ett särskildt skäl för denna åsigt deri, att bland dessa be¬
sparingar på fjerde hufvudtiteln ingå högst betydliga summor, som
inflyta under s. k. liggetider. Det förhåller sig nemligen så att, när
en tjenst blifvit ledig, lägges den del af lönen, som belöper sig för
tiden emellan tjenstens ledigblifvande och återbesättande, till dessa
besparingar, och som denna mellantid vanligen räcker minst två, ofta
fyra månader, så kan man förstå att icke så obetydliga belopp deri¬
genom erhållas.
Det synes således att Kongl. Maj:t redan har till sitt förfogande
tillräckliga medel för bestridande af de ökade utgifter, som af inskrif-
ningssystemets genomförande kunna påkallas, men det synes mig
äfven som om saken skulle kunna vinnas genom omflyttning eller
andra ändringar i militärbefälets tjenstgöringsförhållanden, t. ex. der¬
igenom att de, hvilka komma att sköta rullföringen, finge dagaflöning
i stället för tjenstgöringspenningar, en förändring som jag icke kan
finna något hinder att genomföra, om Kongl. Maj:t blott så förordnar.
Jag hemställer derför om det kan vara skäl från Riksdagens
sida att rubba den en gång faststälda löneregleringen för att få denna
sak ordnad. Jag vill blott erinra derom att, när denna lönereglering
år 1875 faststäldes, hade man för ögonen det då föreliggande armé-
omorganisationsförslaget, som var bygdt på ren värnpligt. Beslutet
fattades således med hänsyn till en betydlig utvidgning af militärernas
skyldigheter, och de skulle således genom den nu ifrågavarande till¬
ökningen i göromålen få vida mindre arbete än man då tänkte sig.
Jag tror också att många militärer då voro af den åsigt att Riksdagen
visade sig särdeles frikostig. Nu hafva de suttit i tio år och åtnjutit
denna löneförbättring, utan att dock hafva haft mera att uträtta än
förut, men när man nu vill ålägga dem litet mera rullföring, än som
hittills förekommit, fordra de en särskild ersättning derför af icke
mindre än 218,000 kronor. Jag frågar om man icke har skäl att
förvåna sig häröfver, och aldrig kan jag tro att denna Kammare skulle
så litet respektera ett Riksdagens en gång fattade beslut, att den nu
skulle vilja utan skäl frångå detsamma. Det förundrar mig äfven,
att icke Kongl. Maj:t, i stället för att framlägga ett dylikt förslag,
tillsagt sina tjensteman att utan vidare göra sina skyldigheter, efter
som Kongl. Maj:t finner för tjensten erfordras, så vida de ville bibe¬
hållas vid de dem beviljade förmåner.
Detta är i korthet hvad jag haft att andraga i denna sak; jag
tror att min reservation har sin fulla befogenhet och får derför
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
7
>':o 22.
hemställa, att Kammaren måtte, med afslag å såväl Kongl. Maj:ts fram- Angående
ställning som Utskottets förslag, bifalla reservationen. anslag till
beredande af
Chefen för Kongl. Land försvarsdepartementet, Herr Statsrådet ^värnpUgts*
Ryding: För att rätt förstå de ord, som den siste talaren uppläste, områdenas
tror jag att man får studera 1875 års lönereglering i sammanhang befäl m. fl.
och dessutom litet noggrannare, och då tror jag äfven, att man kan (F°rts.)
draga helt andra slutsatser af den, än han gjorde. 1875 års löneregle¬
ring skedde i syfte att genom indragning af indelta arméns boställen
kunna få lönerna lika för samma grader inom hela armén. Men som
tjenstgöringsförhållandena voro olika vid garnisionsregementena och
den indelta armén, måste man på något sätt tillse att till den ordi¬
narie lönen äfven skulle läggas ett tillskott, motsvarande tjenstgörings-
penningarne i de civila embetsverken, och man finner tydligt afsigten
vara, att dessa tjenstgöringspenningar skulle utgå med ett belopp,
så vidt möjligt är, sådant, att de utgjorde ersättning för hvarje dag
man tjenstgjorde.
Derför infördes också mycket rigtigt dagaflöningen för den gar-
nisonerade armén, men för den indelta armén, der tjenstgöringen var
olika, tillgrep man något, som i lönestaten kallas »tjenstgöringspen¬
ningar». Med tjenstgöringen vid den indelta armén förhåller det
sig så, att regements- och corpscheferna hafva sådan hela året om.
Derföre motsvara också, som herrarne kunna se, regementchefens
tjenstgöringspenningar så i det närmaste dagaflöningen, att skilnaden
endast består i ett tal, som för beloppets utlemnande till jemnt hun¬
dratal erfordrats. För regementschefen skulle en dagaflöning mellan
mötestiden uppgå till 1525 kronor, under det han i tjenstgöringspen¬
ningar åtnjuter 1500 kronor; man ser således tydligt, att man här så
mycket som möjligt sökt göra dagaflönings- och tjenstgöringspennin-
garnas belopp lika för den, som tjenstgör hela året om. För corpsche-
fen skulle samma dagaflöning uppgå till 1220 kronor, under det att
han åtnjuter 1200 kronor i tjenstgöringspenningar.
För de öfriga expeditionerna inom den indelta armén, såsom
majors- och kompanichefsexpeditionerna, är tjenstgöringen ordnad på
annat sätt. Expeditionsföringen är der ambulatorisk; majorsexpedi-
tionen skötes mellan mötena under ett qvartals tid af hvarje rege¬
mentsofficer vid regementen, der det finnes 3 regementsofficerare
utom chefen. Vid kompanierna skötes den mellan mötena af kom¬
panichefen under ett qvartal och under de två öfriga qvartalen af
subalterner. Uti afgifvet underdånigt memorial, som finnes bifogadt
Kongl. Maj:ts löneregleringsförslag år 1875, yttrar dåvarande krigs¬
ministern: »Beträffande åter dagaflöningen lärer denna vid indelta
armén icke lämpligen böra åtnjutas under längre tid, än vapenöfnin-
garna fortgå, eller 2 månader, alldenstund tf ensten på roten icke ut¬
gör ett dagligt arbete; hvaremot jag, såsom ersättning för tf ensten på
roten i förhållande till dess utsträckning och vigt, åt indelta arméns
befäl föreslagit lämpliga tjenstgöringspenningar». Vidare förekommer
i samma memorial följande: »Ehuru, såsom jag förut anmärkt, det
varit min sträfvan att så uppgöra förslaget till lönereglering, att den
skulle vara passande äfven vid en ny härordning, är det dock klart,
Nso 22.
Angående
anslag till
beredande af
ersättning åt
värnpligts-
områdenas
befäl m. fl.
(Forts.)
Onsdagen den 10 Mars, e. na.
att ett genomförande af en förändrad arméorganisation ovilkorligen
måste medföra rubbningar i bestående förhållanden, med afseende å
så väl tjenstgöringsskyldigheten, som i viss män äfven aflöningen.
Det torde således vara af klokhet betingadt och, vid de i allmänhet
förbättrade vilkor, hvaraf arméns befäl, om löneregleringen etter
detta mitt underdåniga förslag genomföres, i allmänhet kommer i åt¬
njutande, icke obilligt att stadga, det den, som ingår å ny lönestat,
skall vara skyldig underkasta sig de förändringar i tjenstgöringsskyi
dighet och aflöningsförmåner, hvilka en omorganisation af. landtförsva-
ret kan göra erforderliga.» Synes det icke af detta .tydligen framgå,
att meningen var, att om någon förändring i armeorganisationen komme
att genomföras, densamma äfven skulle ske i den rigtning,. att. aflö-
ningsförmånerna skulle ställas och beräknas i förhållande till tjenst-
göringen.
Riksdagens svar är ett upprepande af dessa ord, och det var
också detta, som herr Danielson uppläste. Det kan ju icke vara mera
än två fall, som kunna inträffa, antingen att det icke är någon för¬
ändrad organisation, som genom värnpligtslagens antagande är införd,
i hvilket fäll man icke är skyldig att underkasta sig någon förändring
i tjenstgöring sskyldigheten; eller ock att en förändrad organisation egt
rum, då denna skyldighet inträdt icke blott i afseende på tjenstgörings¬
skyldigheten, utan också i afseende på aflöning sförmåner.
Detta motstånd, som här möter, är desto mera oväntadt, som rsi,
mine herrar torde erinra Eder hvad jag här yttrade på aftonen den
9 Maj sistlidet år, innan den nya värnpligtslagen antogs. Der talades
mycket om att, i fall värnpligtslagen bifölles, så komme Kongl. Maj^t
att begära ökade anslag till en massa nytt befäl för att sköta och
öfvervaka inskrifningsväsendet. Härvid hägrade förmodligen för ta-
larnes tankar 1882 års komitéförslag om införande af en mängd nya
tjenster, reservbefäl m. m. Men att här så icke är förhållandet, ber
jag herrarne öfvertyga sig om genom att se efter i tabellerna angå¬
ende de nya beväringstrupperna, hvilka tabeller tvärt om visa. att en
icke obetydlig minskning i arméns befäl egt rum. Emellertid sva¬
rade jag på dessa invändningar från den plats, der jag nu står, föl¬
jande:'»de indelta regementenas kompani- och bataljonschefer likasom
de underofficerare, som äro »fdelningschefer, hafva efter mitt för¬
menande god tid för att äfven kunna sköta rullföringen vid. bevänn-
gen. De utgifter, som sålunda här behöfva ifrågakomma, inskränka
sig till endast den ersättning för ökadt besvär, som denna rullföring
förer med sig. Det är allt.»
»Det finnes dock några provinser här i Sverige., der ingå indelta
regementen äro förlagda, utan endast s. k. beväringsbefäl, såsom i
Vesternorrlands län, Blekinge och Halland. Till följd deraf att be¬
fälet icke är skyldigt att bo inom dessa beväringsområden, uppbär
detta befäl, som bekant är, mindre löneförmåner. Skall man således
här få befäl, som vill åtaga sig rullföringen och på samma gång för¬
binda sig att bo inom dessa områden, så har jag förestält mig att
sådant skulle kunna vinnas derigenom, att man bjuder detta befäl en
dagafiöning under tiden mellan mötena, hvarigenom dessa inkomster
blifva bättre motsvarande dem, som nu åtnjutas vid de indelta rege-
9
N:o 22.
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
mentena; äfven i detta fall behöfver således intet nytt befäl att Angående
anställ». _ _ _ TdZde af
Krigsstyrelsens afsigt har ock varit att, på samma gång en revi- isättning åt
sion af den nu gällande beväringskonventionen med Gotlands invå- värnplipts-
nare eger rum — en revision som nu är begärd och hvarigenom an- områdenas
talet exercerande årsklasser der borde minskas — öfverflytta det )
derigenom uppkommande öfverflödiga befäl från Gotlands national- '
beväring till Halland och Blekinge, hvarigenom icke allenast nödigt
befäl vinnes för dessa provinsers beväring, utan äfven staten drabbas
af vida mindre kostnad än den, som nu utgår i form af rese- och
traktamentsersättning åt officerare, kommenderade från den öfriga
armén för att exercera beväringen i dessa nyssnämnda provinser.»
År det icke, mine herrar, fullkomligt detsamma, som nu är
föreslaget för Riksdagen i den föreliggande Kongl. propositionen eller
ökad aflöning för ökadt besvär för de indelta regementenas befäl?
Het föreslås dagaflöning för beväringstruppernas befäl samt, för att
få ett helt genomfördt system och på samma gång få kostnaderna
härför att utgå med så ringa belopp som möjligt, föreslås äfven dag¬
aflöning för det indelta befälet, som har tjenstgöring under hela tiden
mellan mötena. Att, hvad kostnaderna beträffar, förhållandet nu
ställer sig såsom nämnts, hörde vi af de siffror, som den förste tala¬
ren anförde. Landtförsvarskomitén har nemligen beräknat dessa
kostnader till 536,400 kronor, men genom minskning i antalet afdel-
ningsområden skulle, om man tillämpar det af landtförsvarskomitén
upprättade aflöningssystemet, kostnaderna för rullföringen i alla fall
uppgå till 367,560 kronor. Nu deremot föreslås endast 218,000 kro¬
nor, således en minskning af 318,400 kronor mot hvad landtförsvars¬
komitén ursprungligen föreslagit. Nu föreställer jag mig att man
säger: detta är nog godt och väl, men icke behöfver väl en kom¬
panichef för denna tjenstgöring fä så hög aflöning som 1,095 kronor
i stället för nu utgående 400 kronor i tjenstgöringspenningar. Som
jag hört flere säga detta, är det måhända en allmän uppfattning, men
denna uppfattning är origtig. Från dessa 1,095 kronor bör man nem¬
ligen först draga de 180 kronor, som stå på kompanichefens aflönings-
stat och som äro beräknade såsom dagaflöning under mötet. Hå
återstå 915 kronor. För att kunna få medel till dessa 915 kronor
har Kongl. Maj:t beräknat icke endast tjenstgöringspenningarne, 400
kronor, utan äfven öfriga tjenstgöringspenningar, som finnas för eu
del öfriga officerare på kompaniet och hvilka uppgå i medeltal till
840 kronor. Het återstår således såsom förhöjning för hvarje kom¬
paniofficer ett arfvode af endast 175 kronor. Hetta är allt. Jag vet
mycket väl, att man på flere håll ser i denna anordning ett attentat
mot indelningsverket, derigenom att man vill, såsom man säger,
släppa subalternofficeren för mycket lös. Jag åter ser saken endast
på det sättet, att skall beväringen anmäla sin vistelseort och sina
flyttningar, så måste detta ske till ett bestämdt ställe, till ett ställe
som är fixt hela året om, så att beväringsynglingen icke behöfver
leta efter det befäl, som den vill träffa, vare sig personligen eller
med brefkort. Till åstadkommande häraf är det derför nödvändigt
att en expedition finnes inom kompaniet förlagd på ett bestämdt
N:o 22. 10 Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående ställe hela året om, och kompanichefen är den naturlige målsmannen
ledande;1 af för denna expedition. Men om kompanichefen sköter kompaniexpe-
ersättning åt ditionen hela året om, blir det icke tillfälle för subalternerna att
värnpligts- handhafva expeditionen, och derför hafva deras tjenstgöringspenningar
omradenas beräknats ingå i aflöningen för rullföringen. Såsom vederlag för
m- fl- detta få de indelta officerarne deremot den förmån, att de mellan
^ 0 s'' mötena kunna vistas och sköta sig bäst de vilja. Kommenderas de
åter till tjenstgöring, om kompanichefen är borta eller på annat sätt
förhindrad, få de för det qvartal de tjenstgöra 90 kronor i månaden
eller tre gånger 90, det vill säga 270 kronor, i stället för de tjenst¬
göringspenningar de nu uppbära. Jag visade nyss, att hela den be¬
gärda aflöningsförhöjningen, som för en kompanichef skulle utgå af
detta anslag, belöpte sig till 175 kronor.
Fanjunkarne äro kompanichefernas naturliga biträden i expedi¬
tionerna. Nu infinna de sig icke mer än kanske en gång hvar fjor¬
tonde dag eller en gång i veckan hos kompanicheferna för att biträda
i expeditionen. Men kommer denna rullföring i gång, komma de
att oftare behöfva inställa sig der.
Våra underofficerares aflöning är, sedan boställena togos från
dem, så liten, att vill man uppehålla denna corps, så bör man göra
allt för att förbättra deras vilkor. Nu vill man förbättra lönen för
fanjunkarne likasom för bataljonsadjutanterna derför, att fanjunkare¬
graden är ju den högsta grad, en underofficer i allmänhet kan nå.
I)er stannar han i de flesta fäll under längre tid, och som han van¬
ligen då äfven har familj, så behöfvas inkomsterna bättre i denna
grad än i de andra. Förhöjningen för en fanjunkare uppgår till 187
kronor 50 öre. I landsförsvarskomiténs förslag var kostnaden för
afdelningscheferna upptagen till ett sammanlagdt belopp af 230,000
kronor, bär deremot till endast 50,000 kronor. Värnpligtslagen säger,
att det skall finnas afdelningsområden; de behöfvas också nödvändigt
i somliga provinser i Norrland, såsom i Vester- och Norrbotten samt
Jemtland, eller der områdena hafva stor vidsträckthet, men de be¬
höfvas äfven öfverallt i andra provinser, om rullföringen skall kunna
obehindradt fortgå, när regementet blir bortkommenderadt eller skall
mobiliseras, och under vanliga förhållanden när kompanichefen skall
på möte. Derför upptages här i hvarje kompaniområde en afdelnings-
chef, som skall biträda kompanichefen med tjenstgöringen i en del
af kompaniområdet under vanliga förhållanden och öfvertaga tjenst¬
göringen, när hela kompaniet är borta. I andra länder är rullförin¬
gen anförtrodd åt ett särskildt befäl, det s. k. landtvärnsbefälet eller
territorial-arméns befäl, som icke kommenderas ut, då liniearmén
sättes på krigsfot, och derigenom kan der enrolleringen obehindradt
fortgå. Afdelningschefens arbete är föreslaget skola betalas med 250
kronor, således med ett belopp, som är större än hvad tillökningen
är både för kompanichefen och fanjunkaren. I denne afdelningschef
har man äfven trott sig finna en naturlig målsman för landtstormen,
kring hvilken den skulle kunna samla sig i händelse af behof.
Hvad de rullförande regementsofficerarnes, d. v. s. öfverste-
löjtnantens och majorens dagaflöning angår, bidraga 3 regements-
officerares tjenstgöringspenningar till den —- enligt samma grunder
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
11
N:o 22.
som i kompaniofficersgraden redan är omtaladt, —• och äfven derigenom Angående
har statens ifrågasatta bidrag blifvit minskadt. Endast på alla dessa anslag till
sätt, som nu här framhållits, har man lyckats nedbringa kostnaden*®^?”. aI.
för rullföringen från 536,400 till 218,000 kronor. värnpUgts-
Reservanterna säga rigtigt nog att göromålen till att börja med områdenas
torde blifva dryga, men förmena att de efter någon tid icke blifva befäl m. fl.
särdeles ansträngande. Det första skrifver jag under, men icke det (Forts.)
senare, och huru man kan resonnera olika i detta fall, kan Kammarens
ledamöter finna vid genomläsningen af hvad Första Kammarens stats-
utskottsledamöter yttrat derom. Man har der beviljat 150,000 kronor,
emedan man ansett arbetet blifva ringa till en början, men med-
gifvit en stegring sedermera. Om dessa båda åsigter skola kunna
förenas, tror jag, man kommer till det rigtiga resultatet, att göromålen
både nu och framdeles blifva ganska betydande.
En omflyttning af lönestater går icke gerna för sig, utan att
Riksdagen dertill gifver sitt medgifvande, och skulle det således på
något sätt medgifvas, att Kongl. Maj:t finge använda befälets och
subalternoflicerarnes tjenstgöringspenningar på sätt, som föreslagits, så
föreställer jag mig att det borde ske genom en Riksdagens skrifvelse.
Den siste ärade talaren nämnde om de stora besparingar, som
skulle finnas på denna hufvudtitel. Ja, dessa uppkomma på grund
af författningarnes bestämmelser om en så kallad liggetid samt i följd
af vakanser. Det är nemligen befaldt, att icke någon plats vid armén,
utom förtroendesysslorna, får tillsättas, utan att det förflutit en så
kallad liggetid. Denna är bestämd till två månader, hvarje månad
beräknad till fyra veckor, men tiden har minskats till sex veckor
genom en bestämmelse i tjenstgöringsreglementet. Så finnes det der¬
jemte vid alla befattningars tillsättande eu klagotid. Klagomål in¬
komma icke ofta, men det händer dock någon gång. Genom Riks¬
dagens beslut år 1883 att till arméns gamla enke- och pensionskassa
skulle af besparingarne få utbetalas, hvad som erfordrades att sätta
denna kassa i stånd att fullgöra sina förbindelser, och att den ersätt¬
ning dessutom af de 50,000 kronor, som förut varit uppförda på nionde
hufvudtiteln till militära embets- och tjenstemäns enkor och larn,
skulle utgå, har, oaktadt den i sammanhang dermed gjorda bestäm¬
melsen att liggedagstiden komme att ökas med en månad, besparingarne
numera icke kunnat blifva så särdeles stora. Såsom bevis på att
besparingarne genom liggedagstiden icke äro så synnerligen stora,
vill jag nämna, att Armeförvaltningen, som fick befallning att afgifva
yttrande om till huru stort belopp liggetidsbesparingarna för hvarje
månad uppgingo, angaf dem till 35,000 kronor i månaden Pensions¬
kassan har endast för i år reqvirerat 70,000 kronor, motsvarande så¬
ledes två månaders besparingar. Då man sagt, att besparingarna
uppgå till 35,000 kronor i månaden, kan man lätt beräkna, till huru
mycket de uppgå under fyra månader, och dessa besparingar använ¬
das dessutom icke på något sätt, som man bör vara rädd för att er¬
känna. De hafva nemligen under flera år användts till att gifva den
indelta armén kapotter, derför att beklädnadsanslaget icke räckt till.
Dertill gafs 1882 100,000 kronor, 1883 ett lika stort belopp, men
sedermera endast 50,000 kronor. I år äro af dessa besparingar tagna
N:o 22.
12
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående något mera än 50,000 kronor för att skaffa utredning till arméns siuk-
anslag JM och förbinderivagnar.
DCKCCiCLtlCLC dt o
ersättning åt Förra året användes besparingarne till en stor del på följande
vämpligts- sätt. Det inkom en anmälan från Karlskrona, att sundet utanför be-
omradenas fästningarne vid Hvita Krog vallat igen sig allt mer och mer, och det
efSoZ/ he^dea att regcl'^ng'en h°s Riksdagen skulle göra framställning om
' anslag för uppmuddrande af sundet, så att man derefter icke
kunde vada deröfver. Jag känner allt för väl Riksdagens månhet om
våra befästningar för att till Riksdagen vilja inkomma med begäran
om detta anslag, och derför föreslog jag Kongl. Maj:t att taga af be¬
sparingarne för detta ändamål. Jag vore tacksam att få se den ta¬
bell, som Herr Danielson omnämnde och som visade att omkring
600,000 kronor funnes till regeringens disposition. Jag är rädd för
att der förekomma sådana saker som förekomma i statsrevisorernas
berättelse om Fjerde hufvudtitelns extra inkomster, men som vid
närmare påseende reducerades ganska betydligt genom de s. k. »om-
föringarne», som alltid förekomma i penningeförvaltande verk. Men
dessa omföringar borttagna, var det i alla fäll der 3 ä 400,000 kro¬
nor som stodo upptagna såsom extra inkomst. Der upptogos för det
första 76,000 kronor, Stockholms stads bidrag till inqvarterings- och
servismedlen. Ja, detta inbetalas visserligen till Arméförvaltningen,
men ej såsom »extra inkomst», utan utgår till i författningar bestämda
ändamål. Likaså fans der en post på 75,000 kronor för värfvade
regementenas beklädnad och en annan på 89,000 kronor för de in¬
delta regementenas. Detta sista är så till vida en inkomst, att, då
indelta arméns beklädnadsdirektioner reqvirera kläder, renslar o. s. v.
för utredning, lemnas detta från allmänna utredningsförrådet. Då
sedermera räkenskaperna göras upp, betalar hvart regementes bekläd¬
nadsdirektion dessa persedlars pris till Arméförvaltningen. Detta torde
sålunda icke kunna kallas en »extra inkomst» som får användas huru
som helst. Möjligen är bokföringssättet i Arméförvaltningen dunkelt
eller origtigt, och detta kanske har förvillat begreppen, så att det ser
ut som om stora fonder funnes till Kongl. Maj:ts disposition. Det
finnes verkligen några stora fonder, men dessa användas på sätt som
synes af statsrådsprotokollen och af räkenskaperna. Så hafva vi t. ex.
trosspassevolansfonden för trossfordons anskaffande; volontärvakans-
medelsfonden står till Kongl. Maj:ts disposition för uppehållande af
timmermansskolor, hofbeslagareskolor, skolor för sjukvårdssoldaters
utbildning m. m. Jag hörde nämnas, att det äfven skulle utgå af-
löningar af de förutnämnda besparingarne, och som jag hört detta en
gång förut, har jag tagit reda på förhållandet och det visar, att dessa
besparingar åtminstone icke användts annat än till statsverkets from¬
ma. Det var nemligen två tjensteman i Arméförvaltningen, den ene
var advokatfiskal, Kvilka vid omorganisationen öfverfiyttades på in-
dragningsstat såsom obehöfliga enligt nya organisationen. I stället för
att begära dessa medel för dem af Riksdagen, gaf man dem ersätt¬
ningen af besparingarne. En annan aflöning utbetaltes till en vice
auditör vid Skaraborgs regemente. Den ordinarie auditören, som var
lam, var på gamla lönestaten och hade sålunda inga tjenstgörings-
penningar att afstå. Som tjensten i alla fall måste bestridas, upp-
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
13 N:o 22.
drogs åt en annan person att sköta tjensten för ungefär halfva lönen, Angående
och hvilka medel äfvenledes togos af hufvudtitelns besparingar. På anslag till
samma sätt var förhållandet vid Gotlands nationalbeväring, der detjjrlättnin åt
utbetaltes aflöningsmedel af besparingarne, emedan fältkamreraren var värnpligts-
för gammal att tjenstgöra och man icke kunde få någon som ville områdenas
bestrida tjensten för det ringa belopp, som af mannens lön fans befäl m. fl.
disponibelt för tjenstens upprätthållande. Det torde således icke (För¬
kunna betraktas såsom ett fel, utan snarare tvärt om, att Kongl. Maj:t
vid dessa tillfällen tagit af besparingarne i stället för att i hvarje
särskildt fall gå till Riksdagen.
För att emellertid komma till något resultat, ber jag få säga
Kammaren, att, efter den uppfattning jag har af 1875 års lönestat och
de ord, som der förekomma, jag icke tror att denna rullföring kan
läggas på kompanicheferna utan ökad ersättning, såsom jag nämnde
förra året. Hade det anslag å 218,000 kronor beviljats, som Kongl,
Maj:t nu begärt, så hade det äfven blifvit samma system i afseende
på aflöningen till indelta armén, som nu tillämpas vid den garnisone-
rade, och då hade man kunnat genomföra systemet med både lön och
dagaflöning för alla dem, som hade daglig tjenstgöring, men endast
lön till dem, som icke hade någon tjenst mellan mötestiderna. Ku
kan detta icke ske med dessa 150,000; men åtminstone kunde man
delvis genomföra aflöningen isynnerhet för kompaniofficersgraderna
och för fanjunkare. Jag tror äfven att Kammaren genom sitt beslut
i dag på förmiddagen eller, såsom ordalagen äro, »med godkännande
af de vid statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886 fogade förslag till
stat för Blekinge bataljon och till nya stater för Gotlanös national¬
beväring samt Hallands och Yesternorrlands bataljoner etc», bundit
vid sitt ansvar, att det skulle finnas ett anslag till befälet för de
värnpligtiges rullföring. Ty i dessa stater finnas följande ord: »Stat
för Hallands bataljon (Yesternorrlands bataljon) (Blekinge bataljon).
Dagaflöning utgår för tjenstgöring mellan de årliga vapenöfnin-
garne jemte beväringens redovisning från anslaget till ersättning åt
värnpligtsområdenas befäl och under de årliga vapenöfningarne af an¬
slaget till beväringens vapenöfningar samt utgör:
för bataljonschef 4 kronor; regementsläkare, kapten och regements-
qvartermästare 3 kronor; löjtnant och underlöjtnant 2 kronor; fan¬
junkare och regementstrumslagare 1 krona ; bataljonsadjutant, sergeant
och spel 40 öre.»
I dessa stater är således tydligen sagdt, att det skall utgå dag¬
aflöning till dessa officerscorpser för beväringens redovisning, från
anslaget till ersättning åt värnpligtsområdenas befäl.
Herr von der Lancken: Efter det yttrande, som nu kommit
från statsrådsbänken, kan jag fatta mig mycket kort.
Jag vill blott erinra Herr Danielson derom, att om jag under
mitt anförande någon gång kommit att tala om inskrifningsområdena,
en hvar, som följt mitt föredrag, med lätthet skall inse, att jag med
detta uttryck afsett kompaniområdena. Detta blir så mycket mera
uppenbart, som jag just nämnde dess befälhafvare, kaptenen, såsom
den der i detta afseende kunde anses bilda typen för den indelta
K:o 22. 14 Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående arméns officerare. Tvisten oss emellan är ju egentligen den, huru
beredande cdv^a officerarnes vid indelta armén fullmakter äro sådana, att dessa
ersättning it officerare kunna åläggas skyldigheter af den beskaffenhet, som här är
värnpligts- i fråga. Jag ber ännu en gång få accentuera, att denna skyldighet
områdenas icke är af militär, utan af civil art, och att det, då 1875 års lönestat
6eW'/‘infördeS’ f°rutsnttes en sådan utsträckning af officerarnes tjenst-
or s' göringsskyldighet. Jag hemställer, huru vida icke Kammaren måste
erkänna, att den nu ifrågasatta tjenstgöringen är lika omfattande och
lika maktpåliggande som den, hvilken förrättas af den värfvade ar¬
méns officerare och om det icke då också är i sin ordning, att de
officerare, hvarom nu är fråga, böra åtnjuta dagaflöning under hela
den tid de äro i tjenst.
Herr Danielson nämnde vidare, att det icke vore så många offi¬
cerare som frågan gälde. Jo, mine herrar, det är 8 på hvarje indelt
regemente och således nästan alla kaptener i Sverige. Kan det vara
billigt att ålägga en så stor officerspersonal en tjenstgöring, som de
lagenligt icke hafva någon skyldighet att åtaga sig?
Jag ber fortfarande att få yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Persson i Yadensjö: Den af den siste talaren framhållna
omständigheten, att kompanicheferna vid indelta armén skulle genom
det ifrågavarande åliggandet få lika mycket att göra som kompani¬
cheferna vid de värfvade regementena, synes mig icke tala för, utan
snarare mot beviljandet af det här ifrågasatta anslaget. Jag trodde,
att det skulle kunna anföras något mera talande skäl för bifall, men
om detta är det hufvudsakligaste, så kommer jag för min del att
yrka afslag.
Hvar och en som är bosatt eller åtminstone någon tid vistats i
en stad, der värfvade trupper äro förlagda, torde hafva kommit under
fund med, att dessa kaptener vid de värfvade regementena ingalunda
hafva någon öfveransträngande tjenstgöring. Detta visar sig klart
och tydligt deraf, att då det i en sådan stad är fråga om att tillsätta
någon tjenst i stadens allmänna angelägenheter, så uppföres alltid den
eller den kaptenen på förslaget, först och främst derföre att han visat
sig pligttrogen i fullgörandet af de befattningar, han åtagit sig, men
äfven derföre att han vanligen har mera tid att egna åt en sådan
syssla än andra tjenstemän.
Då jag, som sagdt, icke hört något giltigt skäl anföras för det
begärda anslagets beviljande, anhåller jag om afslag å Utskottets
hemställan i denna punkt.
Herr Danielson: Ja, det är icke mycket att säga i denna sak.
Jag tror, att det redan anförda är fullt tillräckligt för att motivera
yrkandet om afslag.
De af Herr Krigsministern anförda skälen voro rätt upplysande
och äfven om man icke kan gilla att Kongl. Maj:t Riksdagen ohörd,
anordnat en del anslag af befintliga besparingar såsom för byggnader
m. m., så och enär detta har skett under en lång följd af år och
säkerligen ännu fortfarande eger rum, kan ju Kongl. Maj:t väl gå till
väga på samma sätt i fråga om detta anslag. De belopp jag tog mig
Onsdagen den 10 Mars, e. m. 15
friheten syfta på i denna tabell äro icke små. Så till exempel har
det utgått en stadigvarande lön af 2,300 kronor årligen till en sekre¬
terare i Krigskollegium och ett belopp af ända till 100,000 kronor
för utförande af åtskilliga för landtförsvaret erforderliga nybyggnads-
och reparationsarbeten. Sålunda hafva anordnats 16,000 kronor till
anskaffande af ny lokal för Krigskollegii arkiv, 45,975 kronor till
byggnadsarbeten för krigshögskolan o. s. v. Häraf synes således att
ganska störa belopp varit tillgängliga. Men jag anser det vara något
besynnerligt att Riksdagen icke årligen får del af sådana der anord¬
ningar. Det är ganska svårt för statsrevisorerne att se rätta samman¬
hanget och det tyckes vara, så att säga, rent af en upptäckt, att 1884
års revisorer fingo reda på huru saken förhöll sig.
Hvad beträffar den omständigheten, som enligt Herr Krigsmini¬
sterns åsigt borde utgöra det starkaste skälet för bifall till Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, eller att Kammaren i dag på för¬
middagen genom sitt beslut i 10:de punkten mom. a redan skulle
hafva godkänt denna dagaflöning, tror jag för min del icke att det
beslutet kan tydas derhän. Jag har nemligen ansett, att det ifråga¬
varande beloppet skulle syfta på just den ersättning, som är afsedd
att _ utgå vid inskrifningsexpeditionen. Nu säges visserligen dagaf¬
löning, men det talas också om andra kostnader, såsom utgifter för
skrifmaterialier, tryckning o. s. v. Dermed må nu vara huru som
helst, men jag hemställer, huru vida Kammaren kan frångå ett så vidt
omfattande beslut som det, då Riksdagen 1875 faststälde den stora
löneregleringen. Skulle vi göra det, ja, då tror jag vi kunna upp¬
gifva hela fältet. Då skola helt säkert alla öfriga tjensteman komma
med samma anspråk på löneförbättring.
Det har blifvit yttradt, att regeringen icke kunnat underlåta att
framlägga detta förslag om tillökning i aflöningen till ifrågavarande
officerare, då de skola blifva underkastade en utsträckt tjenstgöring.
Jag för min del tror, att man icke gerna kan använda ordet under¬
kasta här vid lag i den meningen, emedan det är deras skyldighet
att utan tillökning i aflöningen fullgöra detta ökade arbete. Att blott
höja lönen är väl ingen underkastelse.
Jag finner således alla skäl tala för afslag å Utskottets förslag i
denna punkt och vidhåller mitt yrkande.
fi:o 22.
Angående
anslag till
beredande af
ersättning åt
värnpligts-
områdenas
befäl m. fl.
(Forts.)
Herr Vice Talmannen Larsson: Jag har, såsom herrarne sett,
instämt i den reservation, som vid denna punkt är afgifven af Herr
Danielson.
Jag tror i likhet med honom, att man mycket väl kan lägga
detta lilla bestyr på det nuvarande befälet, utan att det behöfver
öfveransträngas. Jag kommer mycket väl ihåg, då man 1875 be¬
stämde de nuvarande lönerna, vid hvilket tillfälle jag var reservant i
Stats-Utskottet och icke ville gå in på den föreslagna löneregleringen,
derför att jag icke ville reglera lönerna, förrän jag fick se det ökade
arbete, för hvilket den ökade aflöningen skulle tilldelas; ty jag ansåg
de förutvarande lönerna tillräckligt stora för det arbete man då
fordrade. Men då hänvisades jag till det vilkor, som var fäst vid
löneregleringen, att nemligen befälet skulle vara underkastadt den
N:o 22.
16
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
ersättning åt,
värnpligts-
omradenas
befäl in. fl.
(Forts).
Angående förökade tjenstgöring, som kunde blifva en följd af en ny här-
anslag till ordning.
beredande aj yu vet jag att man på afdelningen först försökte framhålla, att
här icke vore fråga om någon ny härordning och att man således
icke kunde pålägga detta lilla bestyr, emedan ingen vore skyldig att
åtaga sig det; men man fann slutligen, att det icke var så godt att
försvara denna sats, utan man nödgades frångå densamma. Man
måste också komma ihåg, att den lönereglering, som genomfördes
1875, skedde för dem som skulle få ökade löner i den behagligaste
tiden. Ty den skedde efter de goda åren och man gaf då stora
löner. Jag tror, att om man hade dröjt några år till, det icke hade
varit möjligt att få denna lönereglering genomdrifven.
Nu säger man, att detta bestyr med inskrifningar och redovis¬
ningen af de värnpligtige skulle blifva ett ökadt besvär för befälet
och att det alltså borde derför hafva ökad ersättning. Det vore dock
märkvärdigt, om icke dessa göromål, hvarom här är fråga, skulle
höra till tjentgöringen i allmänhet. Mig förefaller det orimligt att,
då man eu gång gifvit befälet tillräckligt stora löner för att det skall
kunna lefva derpå och dervid fordrat helt litet arbete, man, då det
fordras litet mera arbete, skulle säga: nej, då måste derföre gifvas
särskildt betaldt. Om det råkade till att blifva krig och det der¬
igenom blefve ökadt besvär för herrar militärer, skulle vi då betala
särskildt för detta ökade besvär att försvara landet, sedan man be¬
talt dessa militärer under många år för att de skulle vara beredda att
försvara oss i behofvcts stund? Jag tror således för min dol att det icke
kan råda någon tvekan, huruvida man bör pålägga detta lilla bestyr eller
icke. Jag tycker att det rent af vore en barmhertighet mot de indelta
officerarne, om de finge något att göra, ty det värsta af allt är att gå
sysslolös hela året. Och detta arbete är ganska ringa och kan nog
anordnas så, att det icke blir synnerligen besvärligt. Jag tror också,
att besväret för de värnpligtige skulle blifva mycket mindre, om be¬
fälet icke hade betaldt för att pålägga dem större tunga än som är
nödvändig.
Inom afdelningen hade jag eu särskild åsigt i frågan. Jag skilde
mig icke från mina kamrater i denna Kammare i det afseende, huru
vida man skulle bifalla eller afslå den Kongl. propositionen, ty deruti
var jag ense, att man borde afslå densamma. Men jag hade önskat att,
jemte det man afslog det begärda anslaget på 218,000 kronor, man
skulle gå in på den delen af Kongl. Maj:s proposition, der Kongl.
Maj:t begär rätt att vidtaga de förändringar i aflöningsstaten, som er¬
fordras för tillämpningen af den nya värnpligtslagen. Jag fick icke
majoritet för denna min åsigt, men det förefaller mig dock, att om
skulle kunna göra det möjligt för Kongl. Maj:t att genom-
Riksdagen
föra denna
insk/ifnings
förordning utan ökade kostnader för stats¬
verket, så borde man gifva Kongl. Maj:t rätt att i vederbörande löne-
stater göra de jemkningar och de förändringar, som med hänsyn der¬
till kunde betingas. Jag vågar nu knappast göra något yrkande i
detta fall, ty jag kan icke begära, att Kammaren så att säga på rak
arm skall kunna taga det för godt, men jag vill dock till den kraft
och verkan det kan hafva läsa upp ett förslag härutinnan, sådant jag
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
17
Jf:0 22.
tänkt mig detsamma. Det lyder sålunda: »att Kammaren, med afslag
å det af Kongl. Maj:t äskade anslag, 218,000 kronor, till ersättning
åt värnpligtsområdenas befäl m. fl., medgifver Kongl. Maj:t rätt att
i vederbörande aflöningsstater vidtaga de ändringar, som påkallas för
handhafvande! af inskrifningen och redovisningen af de värnpligtige
och hvad dermed sammanhänger.
Ehuru, som sagdt, det väl knappast kan begäras, att Kammaren
nu genast skall kunna antaga detta förslag, tillåter jag mig emellertid
hos Herr Talmannen anhålla om proposition derpå. Det torde väl
hända, att det i stilistiskt hänseende kan ändras till en bättre form
än det nu har, hvilket äfven kan låta sig göra, om förslaget vinner
något Kammarens understöd.
Angående
anslag till
beredande af
ersättning åt
värnpligts¬
områdenas
befäl m- fl.
(Förta.)
Herr Danielson: Ja, det kunde nog så vara, men jag tror det
dock är litet vanskligt att nu besluta sig för ett sådant förslag. För
mig synes det innebära detsamma, som redan är stadgadt i den punkt,
som jag läste upp. Derför tror jag en skrifvelse är obehöflig, ty
Konungen har redan förut denna rättighet, som är faststäld så väl af
Riksdagens begge Kamrar som af Kongl. Maj:t. För öfrig! kunna
vi icke nu komma till något resultat i detta afseende, emedan Första
Kammaren redan behandlat denna fråga. Men skulle Kongl. Maj:t
till nästa års Riksdag, om förslaget nu afböjes, göra hemställan om
bemyndigande i detta fall, så tror jag Riksdagen skall vara mycken
villig dertill. Jag tror detta vore det lämpligaste sättet att lösa
frågan, ty om en eller annan kompaniofficer skulle få för mycket
tjenstgöring, så kan detta afhjelpas på sätt här blifvit föreslaget.
Jag tror dock att ett sådant förslag bör komma från Kongl. Maj:t,
så mycket hellre, som Statsrådet antvdde något derom i sitt yttrande.
Derför torde det vara bäst att Kammaren för detta år afböjer så väl
Utskottets som Kongl. Maj:ts förslag. För öfrigt- tro ide jag mig
märka en brist i vice Talmannens yrkande, då der icke förekom
något om afslag å Utskottets förslag, utan endast å Kongl. Maj:ts.
Jag tror som sagdt, att man icke bör antaga något skrifvelseförslag
i den omnämnda rigtningen, då ju Kongl. Maj:t redan har sådan rätt,
som detsamma afser.
Häruti förenade sig Herr Magn. Jonsson.
Herr Sven Nilsson. För min del är jag alldeles öfvertygad
derom, att Riksdagens mening var den, att tjenstemännen skulle
kunna underkastas sådan skyldighet, hvarom här är fråga. Om så
icke är fallet — och vi hafva nyss hört det bestridas från statsråds-
bänken, —■ så föreställer jag mig, att regeringen kan inkomma till Riks¬
dagen med ett förslag i det syfte, som vice Talmannen framhållit.
Det har dock aldrig fallit mig in att tro något annat, än att regerin-
Sen i närvarande stund eger den rättighet, som vice talmannen åsyftade.
>å så är förhållandet, och det vore en ytterst farlig princip om, sedan
lönerna en gång blifvit reglerade, man skulle gifva en ytterligare
tillökning, derför att en liten ökning i tjenstgöringsskyldigheterna
egt rum, så kan jag icke vara med om att godkänna hvarken rege-
Andra Kammarens Prof. 1886. N:o 22. 2
>:o 22.
18
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående ringens eller vice talmannens förslag. Om Riksdagen bifaller reser-
beredandevanternes förslag, kommer vice talmannens förslag på grund af den
ersättning åt motivering, som reservanterne begagnat, i alla fall till regeringens
värnpligts- kännedom. Derför synes det mig rigtigast att Kammaren afslår så val
områdenas Kongl. Maj:ts proposition som Stats-Utskottets förslag.
befäl m. fl,
(Borta.) Med Herr Sven Nilsson instämde Herr Ericsson i Ahlberga.
Öfverläggningen var slutad. Efter upptagande af de yrkanden,
som derunder blifvit Iramstälda, gaf Herr Talmannen propositioner
dels på bifall till Utskottets hemställan, dels på afslag derå och bifall
i stället till det af Herr vice Talmannen under öfverläggningen fram-
stälda yrkandet, dels slutligen ock på afslag å så väl Utskottets hem¬
ställan som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, och fann Herr
Talmannen svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för den sist¬
nämnda meningen. Votering blef emellertid begärd, i anledning
hvaraf, och sedan till kontraproposition antagits bifall till Utskottets
hemställan, uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposi-
tion af följande lydelse:
Den, som afslår så väl Stats-Utskottets hemställan i 12:te punkten
af Utlåtandet N:o 8 som hvad Kongl. Maj:t i förevarande afseende
hemstält, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren bifallit Utskottets nämnda hemställan.
Sedan röstsedlarne afgifvits och sammanräknats, befans, att 153
ledamöter röstat ja mot 40, som röstat nej; varande sålunda beslut
fattadt i enlighet ja-propositionens innehåll.
Punkterna 13—15 samt 17.
Biföllos.
Punkten 18.
Angående Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 44) hade Herr
upphörande j_. Hedin af anförda skäl föreslagit, att Riksdagen måtte hos Kongl.
återstående Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att
magasins- kronans bagerirörelse i hufvudstaden må upphöra, om möjligt, redan
och spån- med utgången af innevarande år; samt att Stats-Utskottet, om det
måls- samt funne motionen förtjena afseende, måtte formulera de närmare be-
ninas^a\ stämmelser, som till äfventyrs borde fogas till ett sådant beslut i sjelfva
' hufvudsaken.
19
>’:<) 22.
Onsdagen den 10 Mars, e. in.
Med afstyrkande i (ifrigt af Herr Hedins förevarande motion,
hemstälde Utskottet i denna punkt, att Riksdagen måtte hos Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huru¬
vida icke de nuvarande förvaltningskostnaderna för kronobageriet i
hufvudstaden kunde för framtiden minskas.
Enligt anteckning å utlåtandet hade emot denna Utskottets hem¬
ställan reservation anmälts af Herrar vice Talmannen L. 0. Larsson,
O. B. Olsson, P. Pehr sson och A. Persson.
Motionären Herr Hedin anförde: Af Stats-Utskottets utlåtande
skulle det kunna synas, som om Kongl. Maj:t bakade brödet 14 öre
billigare per centner, än flottan köper det från den enskilde närings¬
idkaren. Jag är naturligtvis lika villig som skyldig att sätta tro till
de siffror, hvarpå Utskottet stödt sitt utlåtande. Men det gäller här
som annars att veta hvad dessa siffror i sjelfva verket betyda, och
jag ber derför att någon af Stats-Utskottets ärade ledamöter ville
lemna mig upplysning, huruvida i detta brödpris är inräknadt dels
räntan på det stora anslag, som finnes för statens brödbakningsrörelse,
dels beloppet af reparations- och underhållskostnader. Det är så
mycket angelägnare att hafva detta klart för sig, som, enligt Statskonto¬
rets senaste tablå öfver värdet af statsverkets egendomar, förråds-
magasinet och kronobageriet vid 1883 års utgång uppskattades till
ett värde af 175,000 kronor. Om man lägger det belopp, som mot¬
svarar ett sådant fastighetsvärde, på dessa kungliga ankarstockar,
skulle det verkligen kunna hända, att icke blott denna skilnad på 14
öre, som här anförts, försvinner, utan äfven att priset kommer att
ställa sig mycliet oförmånligare än Stats-Utskottet förmenat. Jag är
benägen att antaga detta också af det skäl, att Kongl. Maj:t för icke
länge sedan öfvervann den tvekan, som fans hos Kongl. Maj:t ännu
1871, då Kongl. Maj:t föreslog indragandet af kronobagerirörelsen i
landsorten, men icke tilltrodde sig att äfven kunna indraga densamma
i Stockholm. Kongl. Maj:t har, som jag nämnde, öfvervunnit denna
tvekan, då Kongl. Maj:t år 1881, i sammanhang med förslaget om
artilleriplanens upplåtande till plats för ett nytt hofstall, förklarade, att
under sådan förutsättning brödtillverkningen för Stockholms garnisons
behof skulle nedläggas. Det är nu alldeles naturligt, att, när Kongl.
Maj:t föreslagit något sådant, detta icke så uteslutande är gjordt med
hänsyn till hästarnes behof, att man icke derjemte tagit i öfvervä¬
gande, huru vida reformen vore förenlig med statsverkets intresse.
Det kunde således hända, att de siffror, Stats-Utskottet fått sig med¬
delade, icke uttrycka hela eller fulla sanningen, ehuru Stats-Utskottet
naturligtvis har haft anledning att antaga dem för goda. Då så kan
vara förhållandet, tillåter jag mig att hos Herr Talmannen yrka
proposition derå, att Kammaren måtte afslå Stats-Utskottets hemstäl¬
lan och, med bifall till min motion, besluta att hos Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att kronans
bagerirörelse i hufvudstaden må upphöra, om möjligt, redan med ut¬
gången af innevarande år.
Vidare yttrade:
Angående
upphörande
af kronans
återstående
magasins-
och span-
måls- samt
brödhak-
ningsrörelse-
(Forts.)
N:o 22.
20
Angående
upphörande
af kronans]
återstående
magasins-
och span-
måls- samt
brödbak-
ningsrörelse.
(Forts.)
Onndagen den 10 Mars, e. m.
Herr Daniels on: På den fråga motionären framstält, huru vida
i Utskottets beräkningar jemväl inginge ränta å egendomens värde,
får jag svara, att så icke är förhållandet. Deremot äro reparations-
och andra omkostnader pålagda brödpriset. Men, som sagdt, räntan å
fastigheten® taxeringsvärde har man härvid icke beräknat, lika litet
som sådant, åtminstone i flesta fall, eger rum med statens egendomar.
Som herrarne se, har Utskottet kommit till den uppfattningen, att
det icke skulle vara gagnande för det allmänna att låta kronobageriet
upphöra. Man har kommit till den beräkning, att priset å det der¬
städes bakade brödet i allmänhet ställer sig billigare, än det som kö-
pes för Kongl. flottans behof, och de undersökningar, som vid olika
tillfällen verkstälts, hafva visat, att det bröd, som bakas å kronoba¬
geriet, utmärkt sig för synnerlig godhet och högt näringsvärde, och
således kan icke något vara att anmärka från den synpunkten. Der¬
emot har man trott, att förvaltningsomkostnaderna kunde något ned¬
bringas. Det har upplysts, att vid kronobageriet finnes anstäld en
person, som uppbär viss provision på hvarje centner bröd, och man
har sagt, att denna provision, nu utgörande 80 öre per centner, bör
kunna nedbringas till hälften eller 40 öre, en icke obetydlig siffra,
då det gäller en så ofantlig mängd bröd, som der bakas. Jag vill
också nämna, att ledamöterne å den afdelning af Utskottet, som be¬
handlat denna fråga, sjelfva besökt kronobageriet. Vi försökte göra
oss noga underrättade om arbetets gång, om lokalens beskaffenhet
m. in., och allt befans särdeles snyggt och ordentligt. Det upplystes
tillika, att man i fjol uppfört nya" ugnar, hvari en stor mängd bröd
bakas på en gång. Dessa ugnar äro nu i bästa ordning. Åt jemväl
denna anledning syntes det oss icke skäl att slopa hvad som nyss
anskaffats såsom godt. Kanske om något år, eller då de nya ugnarne
blifvit utbrända, kan man göra det. Dertill kommer, såsom redan
nämndt, att hos Kongl. flottan, som köper sitt bröd, priset ställer sig
dyrare än priset å det i kronobageriet bakade bröd. Detta är en er¬
farenhet, som man gjort icke blott under ett eller annat år, utan un¬
der en följd af år. Hvarför å kronobageriet brödet ställer sig billi¬
gare än det annorstädes tillverkade, beror derpå, att kronan sjelf
köper in spanmål och mjöl. Kronan följer handelspriset-, men bagarne
tyckas icke göra det, åtminstone ser det så ut, om man ser på det
pris Kongl. flottan betalar för sitt bröd. Skulle nu detsamma inträffa,
om man "skulle köpa bröd åt de härstädes förlagda värfvade trupperna,
så skulle vi ju betala brödet dyrare än vi behöfva. Min uppfattning
är derför den, att det af rena sparsamhetsskäl vore oklokt handladt,
om man bifölle motionärens förslag. Jag har icke hört, att Armé¬
förvaltningen eller kronan skulle vara synnerligen angelägen om krono-
bageriets bibehållande, men då det för besparing är nödvändigt, bör
det bibehållas. Det kan eljest blifva ett brödpris, som ställer sig
särdeles högt, och då kan det vara bra att hafva qvar kronobageriet.
Ett annat litet skäl, som talar mot motionen, är, att man i krono¬
bageriet har anstäldt en del af arméns manskap. Om man antager, att
man vid något tillfälle behöfver förlägga trupperna ut i landsorten,
kan det icke skada, att några bland manskapet hafva kunskap i detta
yrke. Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Onsdagen den 10 Mars, e. in. 21 Nso 22.
Herr Hedin: Jag är den siste talaren särdeles förbunden för Angående
de upplysningar, jag "erhöll. De hafva så långt ifrån varit egnade
att öfvertyga mig att jag haft orätt, att de snarare gifva mig vatten återstående
på min qvarn. När man icke tagit med i beräkningen de 175,000 magasins
kronor, hvartill krono- och slottsbageriet blifvit uppskattadt, så blir och span-
följden den, att man måste fördela på brödpriset detta kapitals ränta, 1
det vill säga omkring 10,000 kronor, och då fruktar jag för att de ni^gSrörelse.
14 örena till förmån för denna Kong!, bagerirörelse komma att för- (Forts.)
svinna. Man har sagt att brödet är mycket godt och af synnerlig’!
näringsvärde. Men så länge som man endast kan yttra sig i posi¬
tivt och icke kan säga att brödet är bättre än det i allmänhet före¬
kommande, än mindre det bästa, så betyder det skälet icke så mycket.
Jag kan sålunda icke annat än vidhålla yrkandet om bifall till min
motion.
Herr Magnus Jonsson: Jag ber få gifva till känna, att jag
vill instämma med hvad Herr Danielson nu yttrat, men anhåller att
få tillägga ett par skäl.
Först och främst skulle, i den händelse staten blefve beroende
af enskilda personer här i Stockholm i fråga om en så stor brödleve¬
rans, denna leverans icke kunna åtagas af någon af de så kallade
småbagarne, utan förtjensten komme att tillfalla en och annan af de
större. Man ser emellertid för närvarande, att, fastän man har krono-
bageriet, der bröd bakas till den i Stockholm garnisonerade störa
befolkning, så ställer sig dock härstädes priset å bröd för flottans
personal betydligt högre än det vid bageriet. Skulle nu kronobage-
riet upphöra, skulle det kunna hända, att ett par af de större bagarne
sammangaddade sig och att, vid en entreprenadauktion, den ene bjöd
men den andre icke, för att på det sättet kunna uppskörta staten.
Ett annat skäl, hvarför jag instämmer i Utskottets förslag, är det,
som jag grundar på de upplysningar, som lemnats mig huru det gick
vid en fältmanöver i Skåne, som jag vill minnas inträffade 1874.
Man hade nemligen uppgjort med en leverantör dernere, att han
skulle lemna bröd till den derstädes sammandragna truppen. Men
när brödet skulle levereras, befans det vara af så dålig beskaffenhet,
att befälet icke kunde godkänna detsamma, utan derför måste man
skicka öfver till Danmark för att få behofvet fyldt. Det vore der¬
för kanske icke så klokt att besluta kronobageriets upphörande. Jag
vill dock härvid tillkännagifva, att jag icke är af den meningen, att
staten gerna bör drifva särskild industri. Men då staten för när¬
varande drifver denna bagerirörelse under så ogynsamma förhållanden,
att en del af styrelsen är öfverdrifvet högt aflönad, utan att rörelsen
det oaktadt ställer sig ofördelaktigt, och då jag. Tror att det kan
komma att skötas med mycket billigare förvaltningskostnader, så
anhåller jag om bifall till Utskottets förslag.
Herr O. B. Olsson: Då jag icke kunnat gilla Utskottets be¬
tänkande i denna del, har jag mot detsamma afgifvit min reservation.
Jag är öfvertygad att det alldeles icke är lämpligt, att staten befattar
sig med en sådan näringsrörelse. För flera år sedan fans det i städer,
S:o 22.
22
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående
upphörande
af kronans
återstående
magasins-
och span-
måls- samt
brödbak-
ningsrörelse.
(Forts.)
der värfvade regementen voro förlagda, nemligen i Göteborg och
Kristianstad med flera städer, kronobagerier, hvilka slutligen Hlefvo
afskaffade, och man har icke hört att detta föranledt den minsta
olägenhet eller skada för staten. Det yttrades nyss att, om krono-
bageriet härstädes indroges, det skulle kunna befaras, att flere bagare
associerade sig. och att priset på bröd derigenom kunde blifva högt
uppdrifvet. Men jag tror icke att detta kan vara att befara i en
sådan stad som denna, der det finnes bagare i hundratal, då något
sådant icke har inträffat i de mindre städerna. Om nu, såsom det
blifvit upplyst genom de beräkningar, som gjorts, brödet vid krono-
bageriet skulle ställa sig ett eller annat öre billigare per centner än
det bröd, som levereras till flottan, så är detta icke något underligt,
då man icke tagit någon hänsyn till eller beräknat någon ränta å
egendomens taxeringsvärde, som är 175,000 kronor. Under sådana
förhållanden hemställer jag, huru vida denna rörelse lämpligen bör
fortfara. Oaktadt räkenskaperna visa en vinst, så blir dock resultatet,
om allt räknas samman, som bör räknas, att staten på detta krono-
bageri gör förlust. Jag ber derför att få instämma i Herr Hedins
yrkande.
Herr Petersson i Runtorp: För min del anser jag, att af de
förslag, som här föreligga till afgörande, man bör skänka sitt bifall
till Stats-Utskottets. Skall det ligga någon idé i hela saken, så skulle
man sälja hela bageritomten, men huru vida det vore lämpligt just
nu, då kronan har åtskilliga andra tomter till försäljning, lemnar jag
derhän. Det kan ju blifva en framtidsfråga, och det är alltid godt
att hafva eu tomt för möjligen blifvande byggnadsföretag. Men att nu
släppa den i marknaden, anser jag, såsom antydt, mindre välbetänkt.
Det var ett skäl. Men jag har äfven ett annat. Motionären
betviflar att kronobageriets bröd är af så god beskaffenhet, som man
kan fordra. I det fallet ber jag att till den kraft och verkan det
kan hafva få hänvisa till den omständigheten, att en kemist under¬
sökt, jemte kronobageriets bröd, tjugu brödprof från bagerierna i
hufvudstaden samt kommit till det resultat, att kronobageriets bröd
är det andra i ordningen, det vill säga näst det bästa i hufvudstaden.
Således tyckes det icke behöfva vara något tvifvel underkastadt, att
ju icke gardisterne få ett mycket godt bröd.
Slutligen ber jag såsom ett tredje skäl få anföra, att i detta
strejkernas tidehvarf, och der särskildt bagaregesällerne visat sig be¬
rörda af tidsandan, det skulle kunna hända, att soldatcrnc finge vara
utan bröd, om kronobageriets verksamhet upphörde.
På dessa med flera af föregående talare anförda skäl yrkar jag
bifall till utlåtandet.
Chefen för Kong!. Landtförsvarsdepartementet Herr Statsrådet
Hyfling: Ehuru, då endast det är fråga om skrifvelseförslag från
Riksdagen til! Kongl. Maj:t, regeringens medlemmar ogerna yttra sig,
innan förslaget undergått vederbörlig pröfning, ber jag likväl att få
säga några ord i den nu föreliggande frågan.
När den nuvarande generalintendenten 1883 tillträdde sitt embete,
Onsdagen den 10 Mars, e. m, 23 N:o 22.
insåg han snart, att det behöfdes en mängd ändringar vid det ifråga- Angående
varande kronobageriet, så vida det af kronan skulle bibehållas såsom
sådant. Dels fann han förvaltningskostnaderna derstädes för höga, ^tergfj^e
dels befans ej brödet så godt, som man kunde fordra. Det blef då magasins-
fråga om att införa åtskilliga förbättringar i bageriet. Sedan man med och span-
anledning deraf tagit reda på det slags"ugnar, som begagnas i utlan- mals- samt
det, särskildt i Tyskland, samt undersökt dem, som fått det bästa ningsröreise-
vitsordet, anskaffades sistlidna år dylika ugnar, och sedan dessa börjat (Forts.)
användas, har brödet blifvit af utmärkt beskaffenhet, på samma gång
dessa ugnar visat sig vara så bränslebesparande, att räntan på anskaff¬
ningskostnaderna för dem blifvit mer än till fullo betald. Vid sådant
förhållande vore det i mitt tycke mindre välbetänkt att nu helt och
hållet indraga kronobageriet. Jag medger visserligen, att det endast
är en tidsfråga, då det skall flyttas från sin nuvarande plats; men det
torde vara tids nog att tänka på den saken, när anbud på de respek-
tive tomterna ingått. Emellertid vill jag på förhand såsom min me¬
ning uttala, att de penningar, som komma att inflyta vid en försälj¬
ning af dessa tomter, böra användas så, att ett bageri i mindre skala
i afseende å byggnaden anlägges i närheten af kasernerna och att för
den öfriga delen af försäljningssumman uppföres ett större bageri på
Karlsborgs fästning, på det att vid krigstillfälle armen derifrån må
kunna orubbadt förses med bröd.
Särskildt med afseende på behöfligheten af försöks anställande
med olika brödsorters lämplighet vore det icke klokt att ställa sig
helt och hållet i beroende af den enskilda bagerihandteringen; man
måste t. ex., såsom nu är fallet, anställa en mängd experiment med
bröd, som skall ingå i den så kallade reservportionen, bröd som bäres
under lång tid i renseln och endast tillgripes i nödfall, i händelse att
proviantkolonnerna icke komma fram eller blifva fördröjda. Dylika
försök kunna icke gerna göras med anlitande af de enskilda bagerierna,
utan måste ega rum vid eu kronans bageriinrättning. Dessutom bör
eu armé i fält alltid åtföljas af fältbagerier, för handhafvande! hvaraf
behöfves en öfvad stam, hvars utbildande naturligtvis lämpligast för¬
siggår vid ett kronobageri.
Här har talats om strejker, och detta är verkligen en faktor, som
icke helt och hållet får förbises vid bedömandet af denna sak. I det
fallet ber jag exempelvis få erinra om hvad som enligt redogörelse
i tidningarna vi sett för ett par år sedan passera i Wien, hvarest vid
en allmän arbetsinställelse bland bagarne det endast genom att for¬
cera verksamheten vid kronans bagerier var möjligt att fylla allmän¬
hetens behof af bröd.
Hvad angår kostnaderna, så är det mycket rigtigt, hvad den förste
talaren anmärkt derom, att dessa ställa sig. synnerligt höga vid krono¬
bageriet i hufvudstaden. Detta kommer sig deraf, att de två senast
utnämnde tjenstemännen, föreståndaren för anstalten samt slotts- och
proviantmästaren, den ene utnämnd i början af 1860- och den andre
i början af 1870-talet, åtnjutit så höga aflöningsbelopp, att dessa upp¬
gått för den förstnämnde till 5,000 kronor och för den sistnämnde,
som åtnjuter afskrifningsprocent, ett år steg ända till 9,000 kronor,
ehuru detta belopp sedermera år från år reducerats derhän, att det
S:o 22.
U
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående
upphörande
af kronans
återstående
magasins-
och span-
måls- samt
brödbak-
ningsrörelse.
(Forts.)
Angående
anslag till
fältartilleri¬
materiel.
nu, som jag tror mig veta, icke uppgår till mer än omkring 6,000
kronor. Generalintendenten har dock för afsigt att ytterligare minska
dessa aflöningsbelopp.
Hvad angår brödets beskaffenhet, torde denna visserligen icke
vara den mest superlativa, men vid de af vederbörande handelskemist
åren 1875—1884 anstälda undersökningar af 54 olika brödprof från
14 särskilda bagerier, har dock, vid jemförelse mellan dessa och det
från kronobageriet utlemnade brödet, det senare erhållit andra numret
i ordningen, hvadan af de enskilda bageriernas brödprodukter endast
brödet från ett var bättre än kronobageriets.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, och propositioner
gifvits så väl på bifall till Utskottets hemställan som på afslag å den¬
samma och bifall i stället till motionen i ämnet, biföll Kammaren
Utskottets hemställan.
I gpunkten 19, som härefter föredrogs, hade Utskottet, med till¬
styrkande af en af Kongl. Maj:t i sådant afseende gjord framställning,,
hemstält, att till anskaffning af ny fältartillerimateriel ett belopp af
600,000 kronor måtte på extra stat för år 1887 anvisas.
I anledning af denna hemställan anförde
Herr Lyttkens: Då vi för några dagar sedan diskuterade lan¬
dets ställning och medlen att utjemna det betryck, hvaraf näringarna
äro lidande, och hvilket betryck målades mer eller mindre starkt, så
voro alla ense om att näringslifvet befunne sig i ett lidande tillstånd,
men om sättet att afhjelpa detta onda voro tankarne delade. Man
sökte å ena sidan förfäkta den åsigten, att tullarne ensamt skulle ut¬
göra ett medel att grundlägga och befästa vår ekonomiska ställning. A
andra sidan uttalade man den mening, i hvilken jag jemväl instämde,
att sparsamhet och arbetsamhet i första hand skulle befordra välstånd
och förbättring i vårt affärs- och näringslif, men att denna sparsamhet
borde iakttagas icke allenast af den enskilde, så väl i de lägre kretsarne
som ock inom de högre, utan äfven af staten. Alla möjliga utgifter,
som kunde uppskjutas, borde således uppskjutas till bättre tider. För
att denna tanke äfven måtte blifva en verklighet, vågar jag uppträda
i den föreliggande frågan. Jag vågar icke bedöma nödvändigheten
af att anskaffa nu ifrågasatta artillerimateriel. Men när Riksdagen
under flera år anslagit så stora summor för berörda ändamål, som
600,000 kronor årligen, så tror jag, att tiden kan vara inne att något
inskränka anskaffningen af artillerimaterielen för att derigenom inbe-
spara en del utgifter och utjemna dessa på flera år. Då vi sett af
btats-Utskottets betänkande och Kongl. Maj:ts förslag, att anskaffningen
af ny fältartillerimateriel så långt framskridit, att det fattas endast
några få batterier i de till anskaffning föreslagna 34 batterier, och
ställningen i Europa, åtminstone enligt min tro, är sådan, att en hvar
stat har nog med att sköta sin ekonomiska ställning, utan att tänka
på krig, så kan jag icke finna annat än att en nedsättning i det nu
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
25
N:o 22.
begärda anslaget kan göras. Af sparsamhetsskäl således och alldeles Angående
icke till följd af något misstroende mot regeringen, för hvilken jag anslag till
tvärt om för min enskilda del hyser stor aktning och förtroende, f& ^materiel™
jag derför yrka, att till anskaffning af ny fältartillerimateriel ett be- (Forts.)'
lopp af allenast 300,000 kronor må på extra stat för år 1887 anvisas.
Jag är för öfrigt fullt öfvertygad om, att under nu rådande svåra
tider folkets konsumtionsförmåga skall komma att minskas, så att
tullintraderna och bränvinsmedlen icke skola inflyta till så stora be¬
lopp som förr. Till följd deraf kan statsverket icke heller under
den närmaste framtiden få så stora tillgångar att vinka på som förut
under flera år.
Herr Talman! Jag anhåller om proposition å mitt yrkande om
anslagsbeloppets nedsättning till 300,000 kronor.
I detta yrkande förenade sig Herrar Gast. Ericsson i Stockholm,
Johansson i Löfåsen och Oléhn.
Ordet lemnades härefter till
Chefen för Kong! Landtförsvarsdepartementet, Herr Statsrådet
Ryding, som anförde: Det var en ny och oväntad fråga, som nu
vuxit upp. Jag vågar likväl bedja Kammaren noga besinna sig, innan
Kammaren bifaller det nyss gjorda yrkandet. Den ärade talaren lof-
vade visserligen, att kriget icke skulle så snart stå för dörren, men
det torde hvarken han eller någon annan kunna svara för. När det
emellertid kommer, kommer det vanligen mycket hastigt och utan
att lemna lång tid till vidtagande af förberedelser.
Det är en allmänt känd och erkänd sak, att under en omorgani¬
sation af hären eller under ombyte af materiel en tid af svaghets¬
tillstånd eger rum, och det vore mycket betänkligt, om detta tillstånd
skulle länge komma att fortfara. Det säger sig sjelft, att en krigs¬
härs svaghet betydligt ökas, om armén måste rycka i fält med några
batterier af en sort och andra af en annan, med olika slags kanoner,
som fordra olika ammunitionssorter, olika instruktioner och på olika
sätt öfvadt manskap. Ett sådant svaghetstillstånd, som är rådande
under anskaffningen af ny materiel, bör, såvidt möjligt är, förkortas.
När nu fältartillerimateriel för tillsammans 25 batterier anskaffats, så
torde det just af ofvan anförda skäl icke vara välbetänkt att minska
den anslagssumma, som för ändamålet utgått under flera år, förr än
materielen till alla de föreslagna 34 batterierna blifvit anskaffad.
Äfven ber jag få erinra om en annan sak, som jag påpekade
förra året här i Kammaren. Inom landet hafva uppstått två kanon¬
bruk, som tillverka kanoner af Martinstål, nemligen Bofors och Fin-
spong. Jag tror, att under nuvarande tryckta tider dessa bruk äro i
behof af all den hjelp, de kunna få genom erhållandet af arbete, och
en af dessa bruks disponenter har också redan velat upprätta nya
arbetskontrakt för fortsatt tillverkning.
Samma skäl, för understödjandet af den inhemska industrien,
som jag förra året i afseende på kanontillverkningen anförde, gälla
äfven nu. Dessutom synes det mig, som om Stats-Utskottets ledamöter
N:o 22.
26
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående
anslag till
fältartilleri
materiel.
(Forts.)
hade förut tagit i betraktande detta anslags utgående med 600,000
kronor, ty i en följande punkt, nemligen den 21, angående anslag
till fästningsartillerimateriel, finney man att Utskottet ansett dessa
600,000 kronor böra anslås, hvarvid Utskottet tillägger: »Då behofvet
häraf snart nog torde vara så tillgodosedt, att anslagen till fältartilleri-
materiel kunna betydligt minskas, blifver det lättare att utan allt för
stor tunga anvisa medel till fästningsartillerimateriel.»
Jag skulle således af många skäl beklaga, om Kammaren redan
nu, då vi äro så nära den tidpunkt, då de tretiofyra batterierna kunna
blifva färdiga, minskade detta anslag.
Herr vice Talmannen Larsson yttrade: För min del skall jag
taga mig friheten yrka bifall till Utskottets betänkande oförändradt.
Det har inom Stats-Utskottet icke rådt mer än en mening om
behofvet af detta anslag, och det förekom icke ens någon diskussion om
dessa 600,000 kronor, vare sig på afdelningen eller i plenum. Då
Riksdagen under flera år beviljat anslaget till ifrågavarande materiel,
och summan icke är höjd, utan är oförändradt densamma, som under
flera år utgått, så har Riksdagen följaktligen indirekt gått in på de
planer, som år 1878 framlades i fråga om anskaffande af fältartilleri-
materiel. Det har redan från statsrådsbänken blifvit påpekad en
annan omständighet, hvilken jag hoppas inom denna Kammare skall
vinna anklang, i synnerhet hos dem, som vilja skydda det svenska
arbetet och uppmuntra näringarna inom landet. Denna materiel
skulle icke mera köpas utifrån, utan tillfalla industrien inom landet;
och således skulle man, att döma af hvad som för några dagar sedan
här gjordes gällande, tro att majoriteten i Kammaren icke skulle
vilja afslå detta anslag. Hade anslaget förut varit mindre, och en
ökning i detsamma nu blifvit ifrågasatt, samt statens tillgångar varit
sådana, att man icke kunnat lemna detta anslag utan att öka bevill-
ningen eller taga upp nya skatter, då hade det kunnat vara stort skäl
att afslå denna anhållan. Men då icke så är förhållandet, utan an¬
slaget under flere föregående riksdagar beviljats, har man inom
Utskottet icke ansett skäl vara för handen att minska denna af Kongl.
Maj:t föreslagna summa, hvarför jag anhåller om bifall till Utskottets
hemställan.
Med Herr vice Talmannen instämde Herrar Hedin, Friherre
Stackelberg och Persson i Helgebol.
Härefter anförde:
Herr Lyttkens: Här har anförts, att man borde bevilja det
begärda anslaget, för att det inhemska arbetet skulle få förtjenst.
Det senare är något som äfven jag önskar, men helst för produktiva
ändamål och på så sätt att det kan fortgå, så vidt möjligt, jemnt och
utan för stora afbrott. I detta afseende vill jag påminna herrarne
derom, att samma språk fördes också, då det var fråga om tillverk¬
ningen af gevär, och denna tillverkning forcerades också till den grad,
att inom några få år voro alla gevären färdiga, dock icke så hastigt
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
27
N:o 22.
■att icke sjelfva modellen dessförinnan hunnit blifva oduglig. Detta Angående
sistnämnda kunde ju naturligtvis ingen rå för, men hvad blef väl anslag till_
följden af detta påskyndande af arbetet? Jo, att inom kort en stor ^materiel™'
del af kronans arbetare vid faktori i Eskilstuna blefvo obehöfliga och (Forts.)'
måste afskedas. På samma sätt hade äfven Husqvarna lagt an på
en stor gevärstillverkning, men detta faktoriet hade förmåga att kasta
om sin verksamhet och gifva sig in på ett annat område, som gjorde
att dess arbetare der fortfarande fingo bibehålla sin anställning. Det
är i min tanke vida bättre att lemna ett mindre anslag, som ärjemnt
fortgående och sålunda lättare kan tillfredsställa den inhemska indu¬
strien, än att på en gång framtvinga en tillverkning med tillökade
verkstäder och större personal, hvarigenom, då anslaget upphör, ar-
betarne stå utan sysselsättning.
Det kan visserligen sägas, att då fältmaterielen är färdig, skulle
en annan kanontillverkning börja, men vi kunna ju icke alltid till¬
verka kanoner i så stor skala som detta år, och huru blir förhållandet
då? Det är vida att föredraga att gå lugnt och jemnt framåt och söka
undvika alla slags ryckningar. Då 25 batterier redan äro färdiga,
kunna vi väl se tiden an, äfven om några batterier, som skulle gjorts
i ordning i år, icke alla blifva färdiga förr än ett annat år. Då
Riksdagen af sparsamhetsskäl instält till och med artilleriets målskjut-
ningsöfningar, kan jag icke finna att det brådskar så mycket med mate-
rielen, ty hvad skall man med den att göra, då man icke kan
använda den rigtigt och ej ordentligt öfva manskapet i dess bruk.
För öfrigt hafva vi hört i dag, att vi ej hafva manskap på långt när
till det antal kanoner, vi redan nu hafva. Jag är öfvertygad om att
ett måttligt fortgående på den inslagna banan med anskaffandet af
artillerimateriel är bättre än att rusa framåt på detta viset, och det
är icke misstroende mot regeringen, utan endast sparsamhetshänsyn,
som nu föranleder mig att yrka afslag å Utskottets hemställan i
denna punkt och bifall till det af mig framstälda förslaget.
Herr Arnoldson: Då för ett par veckor sedan här debatterades
angående reglering af utgifterna under tredje lrufvudtiteln, yttrade
Andra Kammarens vice talman följande ord: »Men det är så vanligt
i denna Kammare att, då det är fråga om beviljandet af en summa
på endast några hundra kronor, man sätter sig deremot på ett sätt,
som om det gälde lifvet, under det att, då det är fråga om millioner
eller hundra tusental, deras beviljande går som en olja, Man har då
icke kraft att säga nej, utan finner det så beqvämt att låta det gå
undan, men hänger i stället upp sig på sådana småsiffror som de nu
ifrågavarande.»
I öfverensstämmelse med detta Herr vice Talmannens förnuftiga
yttrande ber jag att få yrka bifall till Herr Lyttkens’ förslag.
Herr Sven Nilsson: Om det här varit fråga om ett nytt an¬
slag, och om regeringen begärt något nytt utöfver hvad Riksdagen
redan beviljat under en följd af föregående år, skulle jag kunnat för¬
stå påståendet, att man vill gå för fort framåt. Detta är dock icke
nu förhållandet, och Stats-Utskottet har för öfrigt sökt ställa sig på
N:o 22.
Angående
anslag till
fältartilleri-
materiel.
(Forts.)
Angående
anslag till
Karlsborgs
fästnings¬
byggnad.
28 Onsdagen den 10 Mars, e. m.
den ståndpunkten att afslå allt nytt, som regeringen begärt, hvilket
icke varit nödvändigt för den nya värnpligtslagens genomförande, ock
derför tror jag att denna anmärkning är alldeles obefogad. Jag kan
icke föreställa mig att bär kan vara fråga om att införa några nya
principer. Det är icke heller nu fråga om att detta anslag skall be¬
viljas för all framtid, ty, såsom tyckes vara tydligt, det behöfves
ännu endast några få år, och sedan upphör anslaget. Jag tror att man
kan lika gerna försvara att det blifvit jemnt fördeladt, på sätt man
nu yrkat, som på sätt en annan talare yttrat, och jag vågar åtminstone
icke påtaga mig ansvaret för att nu afslå detta anslag, ehuru det
kan synas vara stort. Det är derför jag deltagit i Utskottets beslut,
och detta är också nu anledningen, hvarför jag här yrkar bifall till
detsamma.
Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med de menin¬
gar, som derunder förekommit, gaf Herr Talmannen propositioner
dels på bifall till Utskottets hemställan i oförändradt skick och dels
på bifall till densamma med den af Herr Lyttkens under öfverlägg¬
ningen föreslagna förändring; och fann Herr Talmannen den förra
propositionen hafva de flesta rösterna för sig. "V otering blef likväl
begärd och företogs enligt en nu uppsatt och af Kammaren godkänd
omröstningsproposition, så lydande:
Den, som bifaller i oförändradt skick hvad Stats-Utskottet hem¬
stält i 19:de punkten af Utlåtandet N:o 8, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren allenast på det sätt bifallit Utskottets
hemställan, att till anskaffning af ny fältartillerimateriel ett belopp
af 300,000 kronor må på extra stat för år 1887 anvisas.
Voteringen utföll med 96 ja mot 83 nej; och hade Kammaren
alltså bifallit Utskottets hemställan oförändrad.
Punkterna 20—23.
Biföllos.
Ptmkten 24.
I likhet med hvad under de sistförflutna åren äskats, hade Kongl.
Maj:t för år 1887 till Kavisborgs fästningsbyggnad begärt ett extra
anslag af 200,000 kronor; men hemstälde Utskottet under denna
punkt, att af Riksdagen måtte för år 1887 å extra stat beviljas:
29
N:o 22.
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
a) 100,000 kronor för fortsättande af arbetena å Karlsborgs huf¬
vudfästning ; och
b) 50,000 kronor för vidtagande af åtgärder för befästande af det
s. k. Vaberget.
Vid punkten funnos fogade reservationer dels af Herrar C. Ifvars-
son, O. B. Olsson och Joll. Jonson, hvilka befarade, att anslags be¬
viljande till åtgärder för befästande af det s. k. Vaberget komme att
föranleda nu oberäkneliga kostnader i framtiden, och för den skull an¬
sett detta anslag ej böra beviljas; samt dels af Herrar vice Talman¬
nen L. O. Larsson, S. Nilsson, S. Andreasson, G. Eriksson, P Pelirs-
son och A. Persson
Angående
anslag till
Karlsborgs
fästnings¬
byggnad.
(Forts.)
Efter det till én början Utskottets hemställan under mom. a)
blifvit uppläst, anförde
Herr Danielson: Jag tillåter mig hemställa hos Herr Talman¬
nen, att jemväl mom. b) må föredragas, och att diskussionen må få
föras angående båda momenten.
Med anledning häraf föredrogs nu jemväl mom. i), hvarefter
Herr Ekman erhöll ordet och yttrade: Jag skall be att få säga
några ord i denna fråga och tar mig dervid jemväl friheten beröra
något af hvad som förekommer i mom. b).
Chefen för fortifikationen begär ett anslag af 250,000 kronor för
år 1887 till arbeten å Karlsborgs fästning, deraf 50,000 kronor skulle
användas för vidtagande af förberedande åtgärder för befästande af
det s. k. Vaberget. De kostnader, som utgått för Karlsborgs fästning
under tiden från år 1819 till 1866, uppgå till 3,082,255 kronor och
under åren 1866—1886 efter ungefärlig beräkning till åtminstone
2,000,000 kronor d. v. s. till sammanlagdt belopp af inemot sex mil¬
lioner kronor. Om vi stanna vid denna summa, så är den ju redan
ganska respektabel. 1867 års komité yttrade huru det förhölle sig
med denna fästning, eller att den hufvudsakligen lämpade sig för att
mottaga och skydda arméns hufvudförråd, men deremot icke syn¬
nerligen till att vara en manöverfästning. Man skulle kunna säga att
denna fästning, med en så begränsad uppgift, redan slukat allt för
betydliga summor. Nu begäres för i år ett ytterligare extra anslag
af 200,000 kronor till fästningsbyggnaden, som Utskottet nedsatt till
100,000 kronor; men icke nog dermed, utan man begär jemväl före-
nämnda 50,000 kronor till Vabergets befästande. 1 och med be¬
viljande af detta senare anslag har man gifvit uppslag till en serie
af nya befästningar rundt omkring Karlsborg; man måste naturligtvis
då äfven befästa alla de kringliggande bergen. Nu lärer förhållandet
vara, att om fienden slår sig ned på Vaberget, han derifrån kan se
rätt in i fästningen, och sålunda, skall man hafva någon nytta af hela
fästningen, synes det vara nödvändigt att befästa Vaberget. Innan
detta anslag beviljas, torde det emellertid blifva nödigt att få ådaga-
lagdt, hvilken utsträckning dessa befästningar omkring Karlsborg kunna
komma att få.
N:o 22.
30
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående
anslag till
Karlsborgs
fästnings¬
byggnad.
(Forts.)
Det är åtskilliga skansar, som skulle uppföras rundt omkring
fästningen, först på Yaberget, vidare på ett ställe med namnet Häste-
backa och slutligen på höjden vid Hammarsved. Hvad befästandet
af Vaberget beträffar, så skulle der anläggas tvenne skansar, den ena
bestående af tre sammanbundna vridbara Grusonska jerntorn, hvilken
skans skulle helt och hållet uppföras under fredstid och kräfva en
kostnad af omkring 874,000 kronor, den andra åter ämnad att byggas
s. k. halfpermanent, d. v. s. med minsta möjliga byggnadskostnad i
fredstid och med afseende å dess fullbordande med minsta möjliga
arbetstid vid krigstillfallé, och har kostnaden för denna senare skans
beräknats till 252,000 kronor för arbetet under fredstid. Således
skulle befästandet af Vaberget kräfva en kostnad af tillsammans
1,126,000 kronor. Vid Hästebacka skulle meningen vara att uppföra
likaledes ett halfpermanent verk med 5 kanoner och för en kostnad
af 442,000 kronor. Denna summa tillsammans med de nyssnämnda
skulle således utgöra ett belopp af 1,568,000 kronor, och om derför
Riksdagen i år beviljar 50,000 kronor till förberedande arbeten för
Vabergets befästande, så har Riksdagen i och med detsamma beträdt
en väg, som ovilkorligen slutar med minst denna summa, 1,568,000
kronor.
Jag har velat påpeka detta, på det att Kammaren måtte noga
öfverväga saken, innan den fattar sitt beslut. Om vi nu i år anslå
dessa 50,000 kronor, så heter det nästa år att vi måste anslå ytter¬
ligare en summa för samma ändamål för att rädda dessa 50,000
kronor och icke låta dem vara fruktlöst bortkastade, och så blir det
att fortgå det ena året efter det andra. På samma sätt har det varit
med sjelfva Karlsborgs fästning, för hvilken kostnaderna uppgått till
omkring 6,000,000, ja, somliga påstå ända till 8,000,000 kronor. Men
å andra sidan bör man betänka att, om Karlsborgs fästning skall
kunna förblifva hvad den är afsedd till, nemligen en förrådsfästning,
så äro dessa befästningar rundt omkring densamma tydligen nödvän¬
diga. Och derför anser jag att, om vi fortfarande anslå medel till
sjelfva fästningens fullbordande, vi äfven måste vara beredda på att
anslå medel till uppförande af dessa skansar, utan hvilka fästningen
icke kan uppfylla sitt ändamål.
Vill man åter igen icke befästa Vaberget och Hästebacka, så bör
man äfven rent af upphöra med att bevilja vidare anslag till Karls¬
borg och derigenom bereda tillfälle åt de svenska fruntimmer, som
ifrat härför, att fortfarande få bevisa sin patriotiska offervillighet.
Jag har nu endast velat påpeka detta, innan Kammaren fattar sitt
beslut, utan att för närvarande göra något yrkande.
Chefen för Landförsvarsdepartementet, Herr Statsrådet Ryding
anförde: Det är en gifven följd af artillerivapnets utveckling, att
berg eller höjder, som, då en fästning byggdes, lågo på så stor distans
från densamma, att skjutning från dem icke var farlig för fästningen,
nu kommit inom artilleriets skjutafstånd och måste således äfven be¬
fästas, om sjelfva hufvud fästningen skall vara skyddad. De summor,
som i andra länder anslagits för dessa ändamål, äro så betydliga i
jemförelse med de siffror, den siste ärade talaren nämnde, att man
Onsdagen den 10 Mars, e. m. 31 Nso 22.
nära nog kan tacka Försynen för att Karlsborg fått ett sådant läge, Angående
att det nu är möjligt att der åstadkomma en tidsenlig befästning anslag till
genom detacherade verks anläggande för endast omkring 1 lj2 million f-Lninqs-
kronors byggnadskostnad. Jag trop icke att jag mycket misstager byggnad.
mig på siffrorna, men jag nämner dem dock under reserva- (Forte.)
tion, att Preussen för en af de stora fästningarne på gränsen mot
Ryssland anslagit till detacherade verk tio millioner Thaler, det vill
säga omkring 26,000,000 kronor. När Antwerpens fästning i konunga¬
riket Belgien skulle ombyggas och förses med detacherade fästen,
gick kostnaden derför, om jag icke missminner mig, till 74,000,000
francs, det vill säga omkring 50,000,000 kronor. Det är således en¬
dast Karlsborgs utmärkta läge, som gör, att man der kan'komma ifrån
kostnaderna för ett pris af i 1/2 million kronor.
Kailsborgs läge är så beskaffad!, att sjelfva fästningen ligger på
en halfö, som skjuter ut mellan Vettern och Bottensjön. Vettern på
östra sidan och Éottensjön på den vestra. På andra sidan Bottensjön
höjer sig Vaberget på ett så stort afstånd från Karlsborg, att, när
fästningen byggdes, ingen fara förefans, att man från detta berg skulle
kunna beskjuta fästningen. Redan då kunde man dock skjuta in i
fästningen, ty artilleriet hade äfven på den tiden en så kallad kast¬
eld, hvarmed man åtkom det inre af fästningarne. För att man från
Vaberget kan skjuta in i fästningen är berget således icke farligt,
utan derför att man från detta berg, på samma gång man skjuter,
kan se in i fästningen, huru skotten träffa, hvarjemte alla anmarsch-
eller utfallsvägar från detta berg beherskas af den nuvarande ar¬
tillerielden.
Vester ut från Vaberget ligger en serie sjöar, Viken, Gellsjön
och Kyrksjön, hvilka på denna sidan bilda likasom en våt graf fram¬
för Vaberget, och vägarne till detta föra öfver tvenne smala näs, som
kunna beskjutas från Vaberget, och derigenom kan man lätt utestänga
en vesterifrån, från Elgarås eller Töreboda å stambanan, kommande
fiende från så väl Vaberget som Karlsborg samt hålla honom på ett
sådant afstånd från fästningen, att han hvarken kan skjuta eller se
in i densamma. Norr om Karlsborg skjuter äfven en halfö ut i det
så kallade Hammarnäset. Denna bär man tänkt skydda genom ett
endast halfpermanent verk, det vill säga ett sådant, för hvilket man
samlar jord och gör en del förberedande arbeten i fredstid, och
hvilket sedermera i händelse af behof kan fullbordas på kort tid.
Den halfö, på hvars nordligaste del sjelfva fästningen ligger, skjuter
långt ut, och det medgifves att på dess sydliga smalaste del —
på en liten upphöjning i terrängen vid Hästebacka — ett enda fäste
kan hålla en söderifrån anryckande fiende på ett afstånd från fäst¬
ningen af en mil. Genom dessa detacherade verk, 2 på Vaberget,
1 å Hammarnäset och 1 vid Hästebacka, skulle hela milsvida om¬
rådet innanför dem skyddas. Detta är en stor fördel för en förråds-
fästning sådan som Karlsborg och ändå mer derför, att, om vi råka i
ett krig, vi måste draga de beväringsklasser, som icke genast gå in
i arméns leder, tillsammans på ett ställe; ett lämpligt sådant är lvarls-
borg, der de så kallade nya uppsättningstrupperna kunna formeras,
och det är naturligtvis mycket fördelaktigt, om en dylik lägerplats
N:o 22.
32
Onsdagen den 10 Mars, e. in.
Angående är fullkomligt skyddad. Detta med afseende å de s. k. detacherade
anslag till verken. Anledningen, hvarför chefen för fortifikationen nu begär,
fäitninqs- 50,000 kronor till desammas påbörjande, är den att, såsom mycket
byggnad, rigtigt af den siste talaren nämndes, man afsett att å Vaberget upp-'
(Forts.) föra vridbara jerntorn och ett s. k. halfpermanent verk. För att föra
upp jord till det halfpermanenta verket på detta berg, för att anlägga
vägar dit upp och för andra förberedande arbeten fordras en ganska
lång tid, och jag anser det alltså vara mycket välbetänkt att i tid ut¬
föra sådana arbeten. Det är endast till detta halfpermanenta verk,
som skulle kosta 252,000 kronor, som dessa förarbeten nu skulle
göras; det återstår dock alltid att sedan ordna för de andra detache¬
rade verken, men af de siffror, här uppgifvits, finner Kammaren, att
kostnaden derför blifver endast en liten bråkdel af hvad kostnaden
att förse andra fästningar med detacherade forter uppgått till i andra
land.
Vidare yttrade:
Herr Carl Ifvarsson: Utan tvifvel stå vi här inför frågan om
de största utgifter för försvarsväsendet, som hittills förekommit vid
denna riksdag. Vi hafva väl förut i dag talat om lika stora och
större belopp än de nu ifrågasatta, ty om man tager i betraktande
hvad Utskottet tillstyrkt i denna punkt, skall man verkligen finna,
att det är jemförelsevis små belopp. Mer; det ligger andra summor
bakom, såsom en föregående talare mycket rigtigt nämnde. Man ser
en del, men min tanke är, att man ser icke på långt när alla de kost¬
nader, som sammanhänga med denna fråga. Jag har förut hört hvad
som satts i fråga efter Vabergets befästande, och jag hörde i Ståts-
Utskottet i fjol en f. d. militär säga, att om Vaberget befästades, så
yrkade han att det och det berget också skulle befästas. Om således
det ena berget skall befästas, måste också det andra befästas, så vida
hela arbetet icke skall vara ändainålslöst. Detta är anledningen till
att jag tror det vi böra gå varsamt till väga, då det är fråga om att
utveckla ett befästningsväsen på ett sådant sätt. Jag hade en gång
den äran att vara ledamot i en komité för undersökning af vårt be¬
fästningsväsen. Af hvad jag då såg och hörde vid Karlsborg kom
jag att draga den slutsatsen, att Karlsborg icke kan blifva annat än
en förrådsfästning och att den blott bör befästas så pass starkt, att
den kan motstå mindre ströfkårer eller trupper bestående af kavalleri
eller infanteri. Men har det kommit så långt, att fienden med någor¬
lunda groft artilleri rycker fram mot fästningen eller till Vaberg,—ja,
då har Sverige icke annat att göra än sluta fred. Detta är åtmin¬
stone min öfvertygelse. Visserligen ville fackmännen icke säga detta
rent ut, men jag tror att äfven de hade den åsigten, att fästningen
icke kunde blifva annat än en förrådsfästning. Om nu så är förhål¬
landet, hvartill tjenar det då att befästa Vaberget? Jag kan icke
förstå det. Man säger, att man kan se från Vaberg in i fästningen.
Ja, naturligtvis kan man det. Det visste man väl när man under¬
sökte terrängförhållandena, innan fästningen byggdes, ty man kunde
väl se lika bra då som nu. Man säger att skilnaden är den, att ar-
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
33
N:o 22.
tillerivapnet vunnit betydlig utveckling sedan dess. Ja, det är rig-
tigt, men då återkommer jag till hvad jag nyss nämnde: kunna vi
verkligen tänka på motstånd mot en fiende, sedan han en gång hun¬
nit besätta Yaberget med sitt artilleri? Jag tror det icke. Jag tror
att alla kostnader, som nedläggas på Yabergets befästande, äro bort¬
kastade penningar.
Hvad beträffar sjelfva Karlsborg, får jag tillstå, att jag önskar
man kunde komma derhän, att man snart kunde afsluta de der på¬
började arbetena, om det kunde ske utan allt för stora kostnader. Jag
antager att arbetena skridit så pass mycket framåt sedan jag var der,
att fästningen snart borde vara i det stånd, att den kan göra tjenst
såsom förrådsfästning. Dock skall jag icke motsätta mig det ifråga¬
varande anslaget till Karlsborg, ty jag kan förstå att, då det gäller
att afsluta ett sådant arbete, man icke med ens kan klippa af allt¬
sammans, utan måste försöka få något helt. Det hade varit önskligt
att något förslag i den vägen blifvit framstäldt, men då så nu icke
skett, anser jag det icke vara rätt att nu klippa af allt anslag till
hufvudfästningens fullbordande. Längre vill jag för min del dock
icke gå. Jag anser, som sagdt, att Vabergets befästande skulle med¬
föra allt för störa kostnader, och tror dessutom att det skulle vara
alldeles ändamålslöst för landets försvar.
I öfverensstämmelse med dessa mina åsigter skall jag icke mot¬
sätta mig anslaget till Karlsborgs fästning, utan biträder Utskottets
förslag i den delen, oaktadt jag tror att icke heller denna fästning är
till något stort gagn för vårt försvar, men motsätter mig deremot
anslaget till Vabergs befästande. Jag yrkar således bifall till mom.
a) men afslag å mom. b).
Till slut vill jag nämna, att jag äfven hört, att det icke blott är
fråga om en fästning, utan om många andra stora fästningar inom
landet både här och der. Skulle man slå in på denna bana, borde
man hafva godt om penningar att uppoffra på försvarsväsendet. Jag
vill visst icke bestrida, att det kunde blifva ett starkt försvar på detta
sätt, men det finnes väl ingen menniska med sundt förnuft, som kan
tro, att vi skulle kunna stå ut dermed. Vi böra lämpa oss efter
förhållandena, och försvaret kan då utvecklas på ett enklare sätt ge¬
nom att vi hafva folk på landbacken och en mängd små båtar på
kusterna, hvarigenom vi möjligen kunde hindra en fiendtlig landstig¬
ning. Men har fienden redan inkommit midt i landet, tror jag ej vi
kunna hålla emot, ty han kan då sköfla och plundra bäst han vill.
Hvad nytta hafva vi då af en armé inom en fästning, der den i alla
fall icke länge kan hålla sig, utan antingen måste slå sig ut eller ut¬
hungra? Då tror jag man just icke har mycken nytta af den. Jag
tror vi hafva tillräckligt många bevis på att det gått så till i andra
land, och för ett litet land som Sverige blir det nog icke bättre utan
tvärt om sämre.
Herrar Börjesson, Oléhn och Nilsson i Vrängebol instämde häruti.
Herr Danielson: Jag är öfverens med den föregående talaren
derom, att man i detta fall bör vara varsam, och jag tror att Utskottet
Andra Kammarens Prof. 1886. N:o 22. 3
Angående
anslag till
Karlsborgs
fästnings¬
byggnad.
(forts.)
N:o 22.
34
Angående
anslag till
Karlsborgs
fästnings
byggnad.
(Vorts.)
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
det varit, då det stannat vid det slut, hvartill det i denna fråga
kommit. Jag eger icke förmåga att bedöma den tekniska delen af
frågan, men jag har vid ett tillfälle besökt Vaberget, och det föreföll
mig tydligt, att om man icke kan försvara detta berg, så är hela
fästningen icke till någon nytta. Till Karlsborg såsom förrådsfäst-
ning skall i händelse af krig statens hela metalliska valuta förflyttas,
och jag vill äfven erinra om att denna fråga på sätt och vis fram¬
manats af Riksdagens egna herrar förtroendemän, då just på senare
tider uppmärksamheten egnats åt denna sak på grund af statsrevi-
sorernes uttalanden. Jag ber också att få anmärka, att här är icke
fråga om annat än att verkställa några vanliga arbeten och jag anser,
att ’ under närvarande förhållanden det vore förenadt med stort gagn
att förskaffa en 100 stycken arbetare sysselsättning. Det heter i
Utskottets betänkande. »De nu af Kongl. Maj:t begärda 50,000
kronor äro, efter hvad Utskottet inhemtat, afsedda till anläggning
af bryggor vid stranden nedanför berget, till väg från landningsstället
upp till bergets topp samt till påbörjande af planering och samman-
föring af jord till blifvande vallar eller sådana arbeten, som i
hvad fall som helst äro oundgängliga, om berget skall kunna af
våra trupper besättas och försvaras.» Här föreligger sålunda en ren
arbetarefråga, och frånsedt den militära sidan af saken, frågar jag:
hvarför skulle vi icke kunna förskaffa några arbetare arbetsförtjenst?
Vi hafva derjemte otvifvelaktigt för framtiden fördel af att hafva
väg upp till Vaberget äfven som en brygga, så att några kanoner
kunna dit uppföras för bergets försvar. Erforderlig mark för ända¬
målet har kronan redan inköpt. Jag skulle kunna vara med om afslag
å så väl mom. a) som mom. b) i denna punkt, ty hvad tjena!’ det väl
till att anlägga stenverk vid Karlsborg, som man skjuter öfver från
Vaberget, från hvilket man kan beherska hela den kringliggande trak¬
ten på 1/2 mils omkrets? Men i fosterlandets intresse och på grund
af ärlig öfvertygelse om nödvändigheten af de ifrågasatta arbetenas
verkställande har jag icke kunnat underlåta att biträda Utskottets
hemställan.
Här är, såsom jag förut nämnt, icke fråga om annat än anläggning
af en väg och en brygga, så att i händelse af krig vederbörande
kunna med 200 till 300 man på 18 till 20 dagar uppkasta batterier
på berget. Och jag upprepar, att ändamålet med arbetet är att skydda
en fästning, dit alla statens kassor och värdepapper skola i händelse
af krig förflyttas. Något berg i trakten har dessutom icke det do¬
minerande läge som Vaberget, som beherskar så väl Karlsborgs fäst¬
ning som dit ledande sund och jernvägar. Kammaren har nu frågan
i sina händer och må nu göra som den för godt finner, men jag för
min del ber att få yrka bifall till Utskottets hemställan.
Med Herr Danielson instämde Herr Palmcer.
Herr Thermtenius yttrade: Under den nyss slutade diskussio¬
nen om fältartillcrimateriel anfördes af flere talare såsom ett tungt
vägande skäl för det anslagets beviljande, att man borde komma den
betryckta industrien inom landet till hjelp. För min del får jag
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
SB
den för
suga, att denna synpunkt är, snart sagdt,. den enda ljusa
fiffigt så mörka tafla, som hufvudtiteln erbjuder.
Den föregående talaren har sett äfven den sak, som nu ar i Daga,
från samma synpunkt; och då jag dels anser den vara synnerligen
vigtig, dels i likhet med honom finner Vabergets belastande högst
nödvändigt, så her jag att få instämma med honom och yrka bifall
till Utskottets förevarande hemställan.
Herr Wretlind: -lag är visserligen också en fredsvän så god
som någon annan, jag har till och med i dag prenumererat på 5
exemplar af tidningen »Fredsvännen». Jag är också en vän åt spar¬
samhet så god som någon annan och derför röstade, jag häromdagen
mot en ny skatt under form af tullbevakning, men icke dess mindre
dierfves jag här uppträda till försvar för Kongl. Mapts förslag rörande
Karlsborgs fästning. Jag bär en speciel anledning dertill, ty jag be¬
sökte för en månad sedan, när jag hade permission från Riksdagen,
Karlsborg. Jag ansåg mig hafva både rättighet och skyldighet att
taga reda på denna fästning, som ju är Sveriges förnamsta försvars¬
verk Jag mottogs med mycken välvilja af fortifikationsbefalhafvaren,
som var så mycket mera glad att so en riksdagsman der som lian
icke på flera år sett till Herrar Statsrevisorer. Jag namner detta icke
såsom näston anmärkning mot statsrevisorerne, utan endast såsom ett
faktum. °Han gjorde mig fullkomligt reda för fästningens plan och
hvad som var gjordt deraf, visade hvad som var under arbete och
hvad som blifvit gjort för de 100,000 kronor, som Riksdagen anslog
för lid et år Dessa' arbeten voro på den sida af fästningen, som ar
mest tillgänglig för ett anfall, den s. k. glacisen, som skyddar pa
vestra sidan. Arbetena, ofvanifrån betraktade, so icke omfattande
ut, endast som cn sluttande backe; men denna bekrönes åt värn tor
kanoner och gevärseld; och om man går under jorden, baner man
storartade arheten utförda, såsom mingångar, fallbrunnar, jerndorrar
m. m., hvarmed afses så väl att utestänga fienden, om han vill kom¬
ma in i fästningen under jorden, som att spränga honom i luften,
om han kommer ofvan jorden. Många af dessa, arbeten stå nu hal -
färdiga, och murarnc sågo derigenom ut som ruiner.
Men i mina ögon fäns det någonting ännu mera vemodigt i hela
denna sak. Det upplystes nemligen att, då arbetena måste åt brytas
på hösten, derför att penningarne togo slut, voro de arbetare, som
hållit på dermed, så missnöjda, att de voro nära nog upproriskt sin¬
nade mot fortifikationsbefalhafvaren. De trodde nemligen,, att det
var hans fel, att de blefvo afskedade. Att dessa arbeten icke aro
dyra i och för sig eller gifva arbetarne stor behållning^kan man for¬
sta deraf att, under sommaren, då arbetena utfördes pa beting, ior-
tjenade jordschaktarne endast 1 krona 50 öre å 2 kronor, och murarena
3 14 kronor om dagen. Men huru val arbete på orten behöldes,
visar den omständigheten, att då några schaktare fingo qvarstanna
under vintern, arbetade de efter samma taxa som under sommaren.
Men den frusna jorden och de korta arbetsdagarne gjorde då, att de
icke kunde intjena mer än 70 öre om dagen,, med hvilket belopp de
ofta måste försörja både sig sjelfva och familj. Jag tycker, att man
N:o 22.
Angående
anslag till
Karlsborgs
fästnings¬
byggnad.
(Korts.,!
N:o 22.
36
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående
anslag till
Ilarlsborgs
fästnings¬
byggnad.
(Forts.)
i fråga om anslagen till Karlsborg äfven bör taga hänsyn till denna
sida af saken. Mig synes att just under en tid som denna, då vi
dagligen höra talas å ena sidan om stor arbetsbrist i landet och å
andra sidan om öfverflöd i statskassan, staten bör göra sådana arbeten,
som ändå måste göras, och Karlsborgs fullbordande efter den upp¬
gjorda planen är ju blott en tidsfråga. Ty om det också drager ut
ett tiotal år mer eller mindre, så är i alla fall, såsom vi se af be¬
tänkandet, fästningsplanen uppgjord, och af den Kongl. propositionen
finna vi, att arbetena beräknas blifva billigare, om de fullbordas på
kortare tid. Detta bekräftades äfven af befälet på Karlsborg, som
uppgå!' att man mycket väl kunde med samma antal befäl använda
en dubbelt så stor arbetsstyrka, som nu plägade användas. Till följd
deraf behöfva kostnaderna för befäl icke fördyras, äfven om arbetarnes
antal fördubblades.
Körande det nu sist omtalade Vaberget, så är jag ju icke någon
fackman och gör derför icke heller anspråk på att förstå denna sak,
men fortifikationsbefälhafvaren upplyste mig om detsamma, som chefen
för Kongl. Landtförsvarsdepartementet nyss här sagt, nemligen att
Vabergets egentliga betydelse är att beherska vägarne, som leda till
fästningen från nordvestra sidan och der fienden lätt kunde komma
fram. Att skjuta in i fästningen från andra håll utan att komma upp
på Vaberget gingc nog för sig; likaså kan man nog äfven so in
i fästningen, ty det kan ske från en s. k. hallon captiv. Men just
för att kunna beherska vägarne från den sidan, der man lättast kan
komma fram, ansåg befälhafvaren det vara stora skäl, att Vaberget
så iordningställes, att fästningsverk derstädes snart kunde uppkastas.
Jag vill derför •— för det första på den grund att det är en be¬
sparing att påskynda Karlsborgs befästande efter den uppgjorda pla¬
nen; för det andra derför att det är af vigt för fästningens värde
att snart komma i försvarsdugligt skick; samt för det tredje, emedan
det under en tid sådan som den nuvarande är lämpligt, att statskas¬
sans öfverflöd sinar ut i landet på det sätt, att man skaffar folk sådant
arbete, som i alla händelser skall utföras — på sådana grunder får
jag yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Wagenius instämde med Herr Wretlind.
Herr O. B. Olsson: Jag skulle nog vilja instämma i siste ta¬
larens åsigt, att man nu borde bereda folk arbetsförtjenst, men jag
skulle dock önska, att detta arbete kunde beredas för mera produk¬
tiva ändamål än fästningsbyggande. För öfrigt tror jag att det arbete,
man kunde bereda vid Karlsborg, i det stora hela komme att betyda
litet eller intet. Jag ber få tillkännagifva, att jag röstar för bifall
till punkten a) men jag kan icke rösta för bifall till punkten b).
Man må säga hvad man vill om denna fästningsbyggnad och
dessa skansar på Vaberget, men man kan dock icke af Kongl. Maj:ts
proposition till denna Riksdag i vidsträcktare mån se de härför be¬
räknade kostnaderna än de, som nu upptagas, eller 252,000 kronor.
Men vill man granska Kongl. Maj:ts proposition till 1884 års Riks¬
dag, så finner man der ett af chefen för fortifikationen gjordt utta-
Onsdagen den 10 Mars, e. m. 37 X:o 22.
lande rörande befästningarna omkring Yaberget, och man kommer till Angående
cn summa, som äfven en föregående talare nämnt, nemligen 1,568,000 ^
kronor. 1 denna summa ingår då icke ett annat fäste, som af chefen fastnings-
för fortifikationen förklarats nödvändigt, nemligen å Hammarnäset, byggnad.
Hvad kostnaderna härför skulle komma att uppgå till blir således (Forts.)
utöfver den en och en half million, som förut erfordrats för de båda
skansarne å Yaberget samt för skansen vid Hästebacka. Dessutom
har man icke beräknat kostnaderna för ännu en skans, hvars ändamål
skulle vara att försvara Yaberget och som jag hört fackmän påstå
vara en alldeles nödvändig befästning, nemligen på ett berg som he¬
ter Vcstberget, och chefen för fortifikationen, som vi hafva äran att
räkna till ledamöterne i Stats-Utskottet, upplyste att detta berg låg
icke så långt från Yaberget och hade ungefär samma höjd som detta.
Han syntes också antyda eller till och med medgifva behofvet af att
befästa äfven detta berg. Följden deraf skulle enligt min tanke blifva
mycket stora kostnader, och är Kiksdagen beredd att uppoffra åtskil¬
liga millioner utöfver hvad som behöfs för att fullborda hufvudfäst-
ningen, må det så vara. Men vi böra val dessförinnan se planen i
sin helhet. De 50,000 kronor, hvarom nu är fråga, äro en försvinnande
litenhet, men om man fortsätter sålunda 3 å 4 år och nedlägger några
hundra tusen kronor för att sedan upphöra, är det i alla fall temligen
bortkastade medel.
Jag har för min del en annan uppfattning af dessa fästningar
och jag stöder mig dervid på historien och erfarenheten, som visat
att t. ex. Frankrikes starkaste fästningar, Meta, Strassburg äfvensom
åtskilliga af de fästen, som lågo omkring Paris, huru starka de än
voro, måste vid sista tysk-franska kriget gifva sig åt fienden, och
jag föreställer mig att Karlsborg med dess skansar utomkring aldrig
på långt när kan blifva så starkt. Dessutom vill jag åberopa ett par
andra fästningar, som äro kända att hafva haft god försvarsstyrka
mot fienden, nemligen Sveaborg och Sebastopol, men äfven dessa
gåfvo sig.
Men om vi nu skulle tänka oss att göra Karlsborg till en stark
fästning, som möjligen kunde under längre eller kortare tid försvara
sig mot fienden, för att i farans stund der förvara våra dyrbarheter,
såsom en föregående talare yttrade, och om fienden visste, att der
funnos Sveriges största dyrbarheter, månne han då icke skulle kon¬
centrera sin styrka derpå att taga denna fästning för att komma åt
dessa dyrbarheter, och mot en fiendes hufvudstyrka tror jag mig veta
att fästningen icke han hålla ut. Fienden skulle då på ett ställe kunna
uppbringa Sveriges förnämsta dyrbarheter, och detta tror jag man bör
taga litet med i räkningen, då man ifrågasätter en kostnad af åtskil¬
liga millioner.
Jag har redan, Herr Talman, sagt hvad mitt yrkande skulle blifva,
men jag vill nu förnya det. Jag yrkar bifall till punkten a) men
afslag å punkten b.)
Herr Pehrsson i Törneryd: Då jag reserverat mig mot Utskot¬
tets beslut i punkten b), och diskussionen har rört sig om begge punk-
N:o 22.
38
Angående
anslag till
Karlsborgs
fästnings¬
byggnad.
(Forts.)
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
terna, ber jag att i korthet få angifva de skäl, som förmått mig att
afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition i förevarande fall.
Jag kan icke undgå att uttala, att det förefaller mig egendomligt,
att i Kongl. Maj:ts förslag icke lemnas någon fullständig utredning
rörande de kostnader, som i en framtid äro att motse för fullbordande
af befästandet af Karlsborgs påtänkta yttre fästningsverk. Här är,
som vi se, blott fråga om ett litet anslag i förhållande till den kost¬
nad, som detta anslag otvifvelaktigt skulle komma att föra med sig.
Dessa 50,000 kronor, likasom de 252,000 som vidare stå omtalade och
som skulle komma att närmast följa, äro i och för sig ingenting, som
man behöfver rygga tillbaka för. Men hvad man behöfver taga i be¬
traktande är de summor, som detta lilla anslag, såsom jag nämnt,
utan tvifvel kommer att föra med sig i en ganska snar framtid. Jag
kan icke annat än beklaga, att man skall halva ett försvarsverk så
anlagdt, att man behöfver,,göra stora uppoffringar för att kunna för¬
svara detta försvarsverk. År Karlsborg från början felaktigt anlagdt,
hvilket jag icke tilltror mig att kunna bedöma, men det synes så, då
anser jag det icke vara rätt att vidare på det nedlägga större kostna¬
der, utan jag tror då det rättaste vara att dermed upphöra ju förr
desto hellre.
Man har sagt att statskassan har öfverflöd, och att derför borde
användas en del af detta öfverflöd för ändamålet i fråga. Men icke
kan jag åtminstone få det klart för mig, att det är rätta vägen att
höja välmågan i landet att forcera fästningsbyggande. Att statskassan
har öfverflöd under nuvarande förhållanden är enligt min tanke bevis
på att för höga skatter utkräfts af vårt folk, ty samtidigt med detta
öfverflöd i statskassan befinner sig vårt folk i det största ekonomiska
betryck. På allt hvad landsbygd heter inom våra landamären är detta
förhållandet, och detta manar icke till att med de orätt uttagna skatte¬
beloppen forcera fästningsbyggandet, utan tvärt om till att bevilja
skattelindringar, hvilket vi kunna göra med dessa öfverflöd, der det
bäst behöfves.
En talare sade i dag under förmiddagens diskussion: hvarje litet
anslag utöfver hvad försvarsbudgeten nu upptager tror jag vara en
betänklig sak. Jag skall be att till alla delar få instämma med honom
i detta hans yttrande jemte det jag vill erinra honom, att han nu
måtte göra så i denna sak som han då sade.
Jag yrkar bifall till punkten a), emedan jag icke tror att man
kan neka allt anslag till fästningsbyggnaden å Karlsborg, men afslag
å punkten b.)
Häruti instämde Herr Janson i Carlshed.
Herr Statsrådet Eyding: Om jag icke hörde orätt, började den
siste ärade talaren sitt anförande med att saga, att han icke kunde
återhålla sin förundran öfver att Kongl. Maj:t icke uppgifva, huru
stor summa som behöfdes till fullbordandet af fästningen Kajsborg.
Fattade jag den ärade talaren rätt, och jag har ingen anledning att
betvifla det, så får jag åter säga, att detta påstående förundrar mig
Onsdagen den 10 Mars, e. m. 39 Njo 22.
ty i Kongl. Maj:ts proposition angående fjerde hufvudtiteln sid. 63 Angående
stå följande ord: »För utförande af återstående arbeten å Karlsborgs ti"
fästnings landtfront, enligt 1876 års förenklade plan, hvilken slutade å fattnings
en kostnadssumma af 2,483,000 kronor, har beräknats skola vid 1885 byggnad.
års slut ännu kräfvas en kostnad af 1,601,650 kronor, och skulle såle- (Forts.)
des vid slutet af 1886, för hvilket år Riksdagen beviljat 100,000
kronor, erfordras ett belopp af 1,501,650 kronor.»
Detta gäller fullbordandet af Karlsborgs hufvudfästning. Åsyf¬
tade den värde talaren åter de detacherade verken, så ber jag få
hänvisa till de siffror, som finnas anförda i chefens för fortifikationens
skrifvelse af den 15 November 1883, som åtföljde den Kongl. propo¬
sition till 1884 års Riksdag, och hvilka siffror äfven de tvenne näst
föregående talarne fullkomligt rigtigt angifvit med de der upptagna
beloppen.
Herr Carl Ifvarsson: Till hvad jag förut yttrat skall jag en¬
dast be få nämna, att inom Stats-Utskottet lemnades den upplysningen,
att Vaberget var beläget omkring 17,000 fot från Karlsborg. Om
så är förhållandet, hvilket jag förmodar, så lider det intet tvifvel, att
man icke kan skjuta från Vaberget in i fästningen med handgevär,
och då jag utgår från den synpunkten, att, om en fiende kommit
ända till Vaberget med artilleri, det då är tid att sluta fred på hvad
vilkor som helst, så anser jag, att man icke bör anlägga kraftigare
verk, än att fästningen kan försvaras mot ströfeopskårer af kavalleri
och infanteri.
Hvad här är yttradt om att man genom beviljande af det utaf
Kongl. Maj:t begärda anslaget skulle kunna lemna arbetsförtjenst åt
en hel del sysslolöst folk, så kan det väl vara, att detta har sitt be¬
rättigande med afseende på dem, som nu hafva sin sysselsättning der¬
till följd af det anslag på 100,000 kronor, som förut beviljats, och
att det kunde vara svårt för arbetare, som äro vanda vid att få ar¬
bete der, om man nu afskedade dem, men längre vill jag icke gå.
Ty att draga dit en hel del andra arbetare, anser jag icke vara lämp¬
ligt. Då vore det bättre att använda dem till jernvägsbyggnader och
andra arbeten, hvartill anslag beviljats, om det är så ondt om arbete,
som man säger. I den ort, jag tillhör, har det deremot på senare
tiden ofta varit ganska svårt att få tillräckligt antal arbetare, så att
der tyckes visst icke råda någon arbetslöshet, utan snarare tvärt om.
Jag bestrider derför icke att förhållandena på andra ställen kunna
vara annorlunda, men då har man ju tillfälle att bereda arbete åt
dem, som behöfva sådant, när fråga blir att anslå medel till jernvägs¬
byggnader, och vid dem kunna ju de få arbetsförtjenst, hvilka en¬
skilde icke kunna gifva arbete.
Jag har velat göra dessa erinringar gent emot hvad här blifvit
sagdt. För öfrigt tror jag icke att några skäl blifvit anförda, som
böra verka till ändring i det slut, hvartill jag och flere andra inom
Utskottet kommit, och jag vidhåller derföre mitt yrkande.
Herr Hammarberg: Jag har aldrig varit på Karlsborg och
äfven om jag hade varit der, skulle jag icke kunna afgifva något på
N:o 22.
40
Angående
anslag Ull
Karlsborgs
fästnings¬
byggnad.
(Forts.)
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
sakkännedom grundadt yttrande om fästningens nuvarande tillstånd,
men då så mycket här talats om denna fästning, har jag sökt om den¬
samma göra mig underrättad hos de personer, som i detta afseende
ega sakkännedom. De hafva då upplyst mig, att fästningen befinner
sig i alldeles utmärkt skick, om den blott blir fullbordad, och det
är med anledning deraf som jag ber att få yttra ett par ord.
Man har här talat om att man borde göra något för den arbe¬
tande klassen. Den föregående talaren tycktes vara alldeles okunnig
om att det verkligen är stor arbetslöshet rådande i landet; det är
dock allmänt kändt, och huru vida den kommer att sträcka sig utöfver
det år, denna statsreglering omfattar, det vet jag icke; men vi hafva
ju icke något annat att göra än att se tiden sådan den för närvarande
är, och då förefaller det mig att det vore ganska klokt att nu anslå
ett större belopp just för beredande af sysselsättning åt desse arbetare,
i synnerhet då det ifrågavande anslaget kan sägas innebära rent af
en besparing. Yi böra dessutom göra det ju förr dess hellre, så att
fästningen icke måtte befinna sig i ett ofullbordadt skick.
På grund af hvad jag nu anfört vill jag instämma med min
granne till höger och hemställer för den skull om bifall till Kongl.
Maj:ts proposition.
Herr Magnus Jonsson: Då jag icke är sakkunnig hvarken i
fästningsbyggande eller krigföring, så vill jag icke gifva mig in på
detta område, men det har likväl, under pröfningen af denna fråga,
förefallit mig som om det skulle vara högst nödvändigt att befästa
Vaberget, derest man skall fortfara med byggandet på sjelfva fäst¬
ningen. Jag hörde också förlidet år af en fackman sägas, att han
vore betänkt på att yrka afslag på de af Kongl. Maj:t begärda 200,000
kronor, emedan han ansåg det vara bortkastade penningar innan man
hade befästat Vaberget. Detta var ett skäl för mig att nu, då rege¬
ringen föreslår Vabergets befästande, vara med derom. Inom afdel-
ningen erhöll jag den upplysningen, att Vaberget är så beskaffad^ att
man möjligtvis kan komma upp på detsamma från fästningens baksida,
men icke från den främre sidan; derför skulle man anlägga vägar
och vidtaga sådana anstalter, att man skulle med ångkraft kunna draga
upp de pjeser, hvilka vore nödvändiga för bergets bestyckning. Då
jag icke varit på platsen, har jag icke tilltrott mig kunna göra någon
närmare beskrifning öfver dessa förhållanden, men det vill jag blott
säga, att om icke Kammaren bifaller de nu begärda 50,000 kronor för
vidtagande af åtgärder för Vabergets befästande, så tror jag det vore
skäl att afslå äfven de 100,000 kronor, som begärts till fortsättande
af arbetena på hufvudfästningen.
Medan jag har ordet ber jag att få nämna, att inom afdelningen
en sakkunnig person upplyste att det s. k. Westberget ligger på
cirka en mils afstånd ifrån fästningen, men åt nästan motsatt håll, och
han vågade påstå att fienden icke hade en sådan krigsmateriel, att en
beskjutning af fästningen från detta berg kunde ega rum. Då så är,
och ehuru jag hör till dem, som vilja spara med statens medel, så
måste jag dock vara med om att tillstyrka Riksdagen beviljandet af
41
N:o 22.
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
ifrågavarande anslag. Skulle deremot detta senare moment icke vinna Angående
Kammarens bifall, då vill lag icke heller vara med om att bifalla hvad anslag till
som i mom. a) begär,».
byggnad.
Herr vice Talmannen Larsson: Jag hade svårt att förstå, hvad (Forts.i
den föregående talaren menade, dä han sade, att han gerna ville vara
med om att gifva 100,000 kronor till befästandet af Karlsborg och
50,000 kronor till påbörjandet af befästningarna på Vaberget, men att
han, om han icke är sfäker på, att Kammaren beviljar sistnämnda be¬
lopp, icke heller vill gifva någonting till sjelfva fästningen. Jag har,
som sagdt, svårt att förstå ett sådant resonnement. Då är det lättare
att förstå dem, som vilja bifalla Kongl. Maj:ts proposition och dyme¬
delst påskynda arbetena på Karlsborg. Om jag för min del vore öfver-
tygad om, att, för den händelse man beviljade 252,000 kronor till ett
fäste på Vaberget, man derigenom skulle få Karlsborgs fästning rig-
tigt stark, skulle jag icke ett ögonblick tveka att gifva min röst för
beviljandet af denna summa, men jag kan icke förstå, huru ett så
litet belopp skall kunna en så kraftig verkan åstadkomma, och detta
synes för mig vara ett öfvertygande skäl, ehuru man söker visa, att
det icke skulle blifva fråga om mera än dessa 252,000 kronor. Äfven
om man söker blunda härför, kan man dock icke vara så blind, att
man icke märker, att der bakom ligger en vida betydligare summa,
hvilket äfven synes af Kongl. Maj:ts proposition till 1885 års Riksdag.
Ty då var det icke detta arbete, som skulle kosta 252,000 kronor,
som uppsattes främst, utan det var den der stora platån med jern-
tornen, hvilket skulle kosta 874,000 kronor. Om man nu börjar att
bygga för 252,000 kronor, är det således temligen klart, att man snart
skulle få lägga till den andra summan, för att man skulle hafva nå¬
gon nytta af dessa 252,000 kronorna, och på det sättet är man snart
uppe till ett par millioner.
Inom Utskottet har jag varit för den meningen, att man fortfa¬
rande skulle gifva 100,000 kronor till fästningsbyggandet vid Karls¬
borg, derför att vi flera år å rad lemnat denna summa, men jag an¬
såg också, att man skulle kunna stanna vid den summan äfven nu.
Om man ser efter i Kongl. Maj:ts proposition och den plan, som blifvit
faststäld för fästningen Karlsborg, skulle densamma färdig komma att
kosta 5,500,000 kronor. Så vidt jag kan erinra mig, liar man för
ändamålet redan beviljat 1,187,250 kronor. Det skulle således återstå
omkring 4,300,000 kronor. Om man nu gifver 100,000 kronor om
året, får man hålla på i 43 år för att få den. färdig. När man bygger
en fästning på detta sättet och arbetet går så sakta, hemställer jag,
om det är skäl att redan nu besluta om nya befästningar derjemte.
Jag tror att, om man vill offra något vidare på Karlsborg, bör
man lägga detta på hufvudfästningen, men icke på uppförande af nya
fästen derutomkring. Det står i Kongl. Maj:ts proposition uppgifvet,
hvad ock Herr Krigsministern upplyst, att det erfordras 1,650,000
kronor för att få färdig endast den första delen af Karlsborg. Med
ett årligt anslag af 200,000 kronor skall således Karlsborg befinna sig
i sitt första stadium efter cirka nio år. För min del är jag af den
meningen att, om Kammaren vill bevilja något större anslag än
Andra Kammarens Prof. 1886. N:o 22. 4
Jf:o 22. 42 Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Angående 100,000 kronor om året, det vore bäst att lägga detta anslag utöfver
KarlsVrqs B.ämnda summa till de 100,000 kronorna och sålunda påskynda
fästnings- sJelfva fästningens färdigbyggande. Deremot kan jag icke vara med
byggnad, om att samtidigt bygga vidtomfattande befästningar utomkring den
(Forts.) stora fästningen. Jag förstår icke bedöma denna sak, men jag före¬
ställer mig, i likhet med hvad Herr Carl Ifvarsson yttrade, att, om
vi uppföra fästen på Vaberget och andra ställen omkring Karlsborg,
i händelse af krig det skulle åtgå så mycket folk att försvara dessa
fästen, att man icke vet, hvarifrån man skall få folk att försvara
landet i öfrigt. För min del kan jag ej annat än yrka bifall till
Utskottets hemställan, dock vill jag under inga förhållanden vara
med om ett bifall till momentet b) och derigenom gifva på handen
summor, som icke kunna beräknas och hvarmed förhållandet skall
blifva enahanda som med de beräkningar, man gjorde, då man bör¬
jade anlägga och befästa Karlsborg. Man trodde 'icke, att det skulle
blifva så dyrt. Jag för min del tror icke, att man skall kunna åstad¬
komma det storverk, som man vill vinna, om man beviljar denna
jemförelsevis lilla summa.
Herr Pehrsson i Törneryd: Då jag nyss talade om en full¬
ständig utredning öfver de kostnader, som skulle åtgå till Karlsborgs
befästande, så menade jag icke en utredning, som skulle röra Karls¬
borgs gamla fästningsbyggnad, efter som en sådan är lemnad, utan
jag menade en utredning, som skulle upptaga den fullständiga total¬
kostnaden för ordnandet af försvarsverken utom Karlsborg. Vi
hafva redan hört den första talaren nämna några belopp rörande
denna sak, hvilka visserligen icke voro mig obekanta. Men på goda
skäl tror jag att dessa beräkningar icke äro så tillförlitliga. Personer
med sakkännedom och som kunna hafva anspråk på att blifva trodda
hafva sagt, att de ifrågavarande beräkningarne dels äro låga, dels
icke upptaga allt, som i en sådan förslagsberäkning borde upptagas;
och derjemte bör man icke förbise att, sedan man en gång till det
yttre befästat de fyra punkterna omkring Karlsborg, så tillkommer
artilleriet, som icke torde medföra obetydliga kostnader.
Jag har härmed antydt hvad jag menade, då jag yrkade en full¬
ständig utredning öfver kostnaden. Jag menade en utredning, som
så troget som möjligt gaf vid handen de verkliga kostnaderna för
befästandet af alla de punkter utom Karlsborg, hvilka kunna ifråga¬
komma att befästas.
Plerr^ Larsson i Loa: Jag ber att få säga att jag, då
denna fråga förekom i Stats-Utskottet, stod på samma sida som de,
hvilka uppträdt emot befästandet af Vaberget. Men med de upp¬
lysningar, genom kartor och åskådningsmateriel, som vid återremissen
lemnades på afdelningen af Friherre Leijonhufvud m. fl., hvilka be¬
traktas som fackmän, har jag mer och mer blifvit öfvertygad derom,
att det finnes lika stort, och jag tror större skäl för att lemna anslag
till befästandet af detta berg än att derförutom fortsätta med allenast
hufvudfästningen. Det är icke utsigt att Andra Kammaren kommer
att godkänna förslagets båda punkter i dess förevarande skick och
Onsdagen den 10 Mars, e. m. 43
utöfver de 100,000 kronor lemna dessa 50,000 kronor till Vaberget
och jag skall i likhet med andra talare icke heller sörja, om det faller.
Men då jag förutsätter att Riksdagen rätt många år framåt kommer
att lemna 100,000 kronor till Karlsborgs befästande, anser jag det för
min del vara klokare att 50,000 kronor lemuas till befästande af
Vaberget och 50,000 kronor till hufvudfästningen. Ty utan skansarne
å Vaberget är hufvudfästningen mycket snart tagen afen angripande
fiende.
Det vore af vigt, att hvar och en som här i Riksdagen skall
deltaga i öfverläggningar och beslut rörande denna fråga, blefve satt
i tillfälle att något närmare taga kännedom om belägenheten och de
lokala förhållandena vid Karlsborgs fästning. Borde det väl kunna
anses vara så öfver höfvan stor uppoffring om trafikstyrelsen vid
lämpligt tillfälle ordnade ett extra tåg till Karlsborg, så att de leda¬
möter af Riksdagen, som så önskade, finge tillfälle att se förhållandena
på platsen. Oaktadt man ej är fackman, skulle det dock stadga ens
omdöme ganska betydligt. Det gäller stora årliga uppoffringar för
statsverket och man bör ej stå i ovisshet om nyttan deraf.
På grund af hvad jag sålunda i största korthet anfört ber jag
Herr Talman få yrka att de 100,000 kronorna i första punkten ned¬
sättas till 50,000 kronor, men att de 50,000 kronorna i andra punk¬
ten måtte af Kammaren bifallas.
Herr Persson i Vadensjö: Då jag har varit med om att till¬
styrka bifall till Utskottets förslag, moment b), afseende beviljande af
50,000 kronor för vidtagande af åtgärder för befästande af det s. k.
Vaberget, så vill jag också afgifva skälen dertill. I Utskottet reson-
nerade man icke så mycket om sjelfva bergets befästande, hvarom
man här i Kammaren hufvudsakligen ordat. Vi antogo, att dessa
50.000 kronor skulle användas i synnerhet till planerande af vägar å
berget att vid behof begagnas af fältartilleriet. Jag tycker, att, om
man nedlade dessa 50,000 kronor på upprödjande af vägar å berget
in. m., man ändock gjorde något till platsens befästande. Af dessa
skäl ville jag vara med om beviljande af ifrågavarande 50,000 kronor
och af samma skäl yrkar jag nu bifall till Utskottets förslag.
Öfverläggningen var slutad. Derunder hade i fråga om mom. a)
yrkats dels bifall till Utskottets hemställan, dels, af Herr Wretlind,
anslagets bestämmande i enlighet med Kongl. Maj:ts proposition till
150.000 kronor och dels, af Herr Larsson i Loa, att för ifrågavarande
ändamål måtte beviljas allenast 50,000 kronor. Efter det Herr Tal¬
mannen till proposition upptagit dessa yrkanden, blef Utskottets
hemställan af Kammaren bifallen.
Beträffande Utskottets hemställan under mom. b) hade yrkats
dels bifall, dels afslag. Herr Talmannen gaf propositioner i enlighet
med dessa yrkanden och förklarade sig anse röstöfvervigt förefinnas
för yrkandet om afslag. Votering blef emellertid begärd, i anledning
hvaraf en så lydande omröstningsproposition uppsattes, justerades och
anslogs:
N:o 22.
Angående
anslag Ull
Karlsborgs
fästnings¬
byggnad.
(Forts.)
N:o 22.
44 Onsdagen den 10 Mars, e. m.
Den, som afslår hvad Stats-Utskottet hemstält under mom. b)
i 24:de punkten af Utlåtandet N:o 8,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Yinner Nej, har Kammaren bifallit nämnde hemställan.
Omröstningen, i vanlig ordning verkstäld, visade 88 ja mot 75
nej; och hade således Utskottets hemställan afslagits.
Punkterna 25—31.
Biföllos.
Angående I punkten 32 hemstälde Utskottet att, i enlighet med Kongl.
skarpskvtte- MaJ:ts förslag> till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens be-
väsendetsoch främjande måtte på extra stat för år 1887 beviljas dels för 1887 års
skjutskick- behof 105,000 kronor och dels såsom fyllnad i 1886 års anslag 25,000
lighetens be- kronor, eller tillhopa 130,000 kronor.
främjande.
Herr Petersson i Runtorp, hvilken låtit anteckna sig såsom re¬
servant mot Utskottets hemställan, anförde: Då jag reserverat mig
mot Utskottets förslag i den föreliggande punkten, så ber jag
att i största korthet få angifva skälen derför. Jag ber till en början
få nämna, att jag icke afser någon nedsättning i anslaget för år 1887,
utan att jag endast yrkar, att det såsom fyllnad uti innevarande års
anslag föreslagna belopp af 25,000 kronor icke må af Riksdagen
bifallas. Jag tror för min del, att denna anslagssumma mycket väl
kan afslås, utan att derigenom skada sjelfva saken. Af Kongl. Maj:ts
proposition inhemtas nemligen, att en del af berörda belopp eller
15,000 kronor skulle användas för anläggning i Stockholm af en
skjutbana åt Stockholms skarpskytteförening. Jag tror dock, att det
är alltför mycket begärdt att lägga ned en sådan stor penningesumma
på en skjutbana. Om banan anlägges på något afstånd från Stock¬
holm, torde den utan allt tvifvel kunna uppföras för ett mycket bil¬
ligare pris än nu är ifrågasatt, och med de lätta kommunikationer,
som nu förefinnas, kan någon olägenhet af banans anläggning utom
Stockholm icke gerna uppstå. Dessutom tror jag, att det är högst
olämpligt, att, så att säga, lappa på ett af en föregående Riksdag'
beviljadt anslag. o 6
Jag får på grund af hvad jag anfört yrka afslag, å förevarande
punkt, såvidt den afser hemställan om beviljandet af ifrågavarande
anslag å 25,000 kronor; och anhåller jag, Herr Talman, om propo¬
sition å detta mitt yrkande.
Vidare yttrade:
Onsdagen den 10 Mars, e. m. 45 Nso 22*
Chefen för Kongl. Landtförsvardepartementet, Herr Statsrådet Angående
Ryding: Orsaken hvarför förhöjning i detta anslag nu måste be-
gäras är den, att vid 1882 års riksdag Kongl. Maj:t framlade förslag Väsendets och
till ordnandet af dessa utgifter, utvisande huru bidragen till hvarje skjutskick-
skarpskytteförening i riket och till hvarje medlem af skyttegillena Kghrtem be¬
skulle utgå, och då, i sammanhang dermed skarpskyttarnes antal i
hela riket uppgafs till 12,000, begärde Kongl. Maj:t en tillökning i 01 s'
det ifrågavarande anslaget från 50,000 till 80,000 kronor. Riksdagen
beviljade denna summa och syntes således dermed äfven hafva gillat
medlens utbetalning och fördelning på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.
Enligt de sistlidet år inkomna rullorna upptogs antalet i riket befint¬
liga skarpskyttar samt aktiva medlemmar af skyttegillen till 16,000
och hade således ökats med 33 procent. Vid sådant förhållande
blef det naturligtvis nödvändigt att höja anslaget med motsvarande
33 procent, om nemligen det skulle utgå efter samma grunder som
dem Riksdagen en gång förut gillat.
Hvad särskildt angår den nya skjutbanan till skarpskytteföre¬
ningen i Stockholm, så står det icke i Kongl, förslaget att anslaget
till densamma är beviljadt, utan endast att ansökningar inkommit
från åtskilliga skarpskyttegillen i riket och bland dem äfven från
Stockholms skarpskytteförening om anslag till nya skjutbanor. För¬
höjningen som behöfves är således icke uteslutande förorsakad af
den skjutbanan. Det är i synnerhet i Bohuslän, Vermland och Skåne,
som en mängd skyttegillen uppstått, och dessa begära nu äfven an¬
slag till anordnande af skjutbanor.
Det är endast dessa upplysningar jag velat nämna.
Herr And. Persson: På de skäl, som chefen för Landtför¬
svarsdepartementet nu anfört, får jag yrka bifall till Utskottets för¬
slag oförändradt. Man må hysa hvilken åsigt som helst i fråga om
anslagen på den fjerde hufvudtiteln, säkert är, att det nu ifrågava¬
rande anslaget är af den beskaffenhet, att det bör utan afprutning
bifallas.
Herr Hedin: Jag skall med anledning af den förste talarens
yttrande få upplysa, att inom hela Stockholms område och dess när¬
maste omgifningar finnes icke mera än en enda plats, som är lämp¬
lig för en sådan skjutbana och det är just den, som blifvit af Stock¬
holms stads drätselnämnd upplåten, äfvensom att, derest icke
föreningen i Stockholm nu får detta understöd, jag icke kan se
annat än att skarpskytterörelsen härstädes också i och med detsamma
är död.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, och propositioner blifvit
framstälda i enlighet med de yrkanden, som förekommit, biföll
kammaren Utskottets hemställan.
Punkterna 33 och 34 blefvo äfven bifallna.
Andra Kammarens Prof. 1886. N:o 22. 5
U:o 22.
46
Onsdagen den 10 Mars, e. m.
§ 2.
Till bordläggning anmäldes:
Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 39, i anledning af väckt motion om tillägg till § 23 i för¬
ordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
Mars 1862; och
N:o 40, i anledning af väckt motion om ändradt sätt för offent¬
liggörande af allmänna kungörelser och tillkännagifvanden.
Kammaren beslöt, att dessa nu bordlagda ärenden skulle å före¬
dragningslistan för nästa sammanträde uppföras framför de ärenden,
som blifvit tvenne gånger bordlagda.
§ 3.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Herr
|
H. A. Sjöcrona
|
under
|
14 dagar
|
fr. o. m. d. 17 dennes.
|
|
J. Pettersson i Alfvestad
|
»
|
14
|
5)
|
))
|
» 20
|
»
|
5)
|
G. A. Andersson
|
»
|
12
|
»
|
»
|
» 16
|
)>
|
»
|
A. Johansson i Löfåsen
|
»
|
10
|
))
|
»
|
» 17
|
»
|
|
L. Börjesson
|
»
|
14
|
»
|
))
|
» 16
|
))
|
»
|
C. J. Petersson i Eksebo
|
|
11
|
y>
|
))
|
» 17
|
»
|
5)
|
Sven Nilsson
|
»
|
8
|
|
»
|
» 15
|
»
|
»
|
And. Persson
|
»
|
14
|
5)
|
))
|
» 15
|
2>
|
D
|
BaclcoPer Er sson
|
y>
|
5
|
|
»
|
» 15
|
» och
|
5)
|
N. Ahesson
|
y>
|
10
|
»
|
»
|
B 17
|
»
|
Härjemte erhöll Herr J. A. Johansson i Kalmar, i anseende till
ett inom hans familj inträffadt svårare sjukdomsfall, förlängd ledighet
under ytterligare fyra dagar från den 11 i denna månad, då den
honom förut beviljade ledighet ginge till ända.
§ 4.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter Kammarens ledamöter åt¬
skildes klockan 1/2 12 på natten.
In fidem
A. E. J. Johansson.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS TRYCKERI 1886.