RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1886. Andra Kammaren. N:o 2.
Torsdagen den 21 Januari.
Kl. 10 f. m.
Upplästes och lades till handlingarne ett så lydande
Protokoll vid sammanträde med de leda¬
möter af Riksdagens Andra Kammare, hvilka
blifvit utsedde att jemte Herr Talmannen till¬
sätta Kammarens kanslipersonal och vaktbetje-
ning, hållet den 19 Januari 1886.
S. D. De ledamöter af Kammaren, hvilka erhållit uppdrag att
jemte Herr Talmannen tillsätta Kammarens kansli- och vaktbetje-
ning, hade, till fullgörande af detta sitt uppdrag, denna dag sam-
manträdt, hvarvid, och sedan Herrar deputerade funnit kanslitjenste-
männens antal böra bibehållas oförändradt sådant det under de
senaste riksdagarne varit, samt vid genomgående af de inkomna an-
sökningarne befunnits, att flere nya sökande till Bå väl notarie- som
kanslistbefattningar sig anmält, Herrar deputerade beslöto att, intill
dess efter aflagda prof sig visat, i hvad mån bemälde sökande voro
förtrogne med snabbskrifningskonst eller i öfrigt uppfylde nödiga
fordringar för tjensternas bestridande, låta anstå med tillsättande af
en bland notariebefattningarne och en kanslistbeställning.
Med iakttagande häraf blefvo, efter ansökningshandlingarnes
ytterligare granskning, nu antagne till
N otarier:
E. o. Kanslisten C. N. Sandström,
Amanuensen, Juris Kandidaten C. F. Ainnell,
Vice Häradshöfdingen C. O. Erickson,
Auditören R. Thorell,
Statistikern S. Severin,
E. o. Hofrättsnotarien J. Stenfelt,
Amanuensen R. C. T. Palman,
Stadsnotarien C. A. Norm,
Vice Häradshöfdingen F. A. Liljesköld,
» » A. H. Grepe,
» »„ T. Naumann,
Amanuensen Å. A. Hermansson,
Vice Häradshöfdingen E. Martin,
Kammarskrifvaren E. V. Söderstedt,
’ Filosofie Kandidaten A. Norin,
Andra Kammarens Prat. 1886. Ä~:o 2.
1
U:o 2. 2
Torsdagen den 21 Januari.
Vice Häradshöfdingen D. yon Schulzenheim,
T. f. Postexpeditören L. Ivrrepelin,
Kevisorn A. Berlitz,
Sekreteraren J. A. L. Asbrink, och
Vice Häradshöfdingen C. Hofmeister,
utaf hvilka Sandström, Amnell, Erickson och Thorell skulle tjenst-
göra såsom reviderande notarier.
Derefter utsågos
till Förste Kanslist:
Enger;
Hofintendenten, Kanslisten vid Kongl. Maj:ts orden Thor Zel-
till Registrator:
Postkontrollören F. Amnér; samt
till Kanslister:
E. o. Kanslisten C. W. Malm,
Kammarskrifvaren C. G. V. Boije af Gennäs,
Amanuensen N. A. Håkansson,
E. o. Kanslisten C. Burman, och
Amanuensen, Fil. Dokt. J. W. Kjellberg.
Det skulle här antecknas, att Zellinger, Amnér och Malm på
särskild anmodan den 15 i denna månad inträdt i tjenstgöring hos
Kammaren.
Vaktmästare hade till ett antal af tolf vid föregående riksdagar
varit hos Kammaren anstälde, och sedan samma antal ansetts böra
bibehållas vid denna riksdag, blefvo till
Vaktmästare nu antagne: G. Malmberg, A. Lithander, A. G.
Lind, J. E. Beijer, G. Larsson, A. P. Ericsson, C. G. Fastin, C. E.
Thour, A. W. Nilsson, C. A. Molin, A. P. Carlsson, och C. J. Sand¬
berg; och anstäldes bland dessa vaktbetjente, hvilka börjat tjenstgöra
hos Kammaren den 15:de i denna månad, Malmberg såsom förste
vaktmästare.
Som ofvan
A. E. J. Johansson.
§ 2.
Herr vice Talmannen L. 0. Larsson erhöll härefter på begäran
ordet och yttrade: Jag tillåter mig hemställa, att Kammaren nu, i
likhet med hvad vid föregående riksdagar varit öfligt, måtte besluta,
att det tal, Herr Talmannen förliden måndag på rikssalen höll inför
Hans Maj:t Konungen, skall, under förutsättning af Herr Talmannens
medgifvande, intagas i dagens protokoll.
Herr Talmannen gaf proposition på detta förslag, som bifölls af
Kammaren; och skulle alltså det ifrågavarande talet här införas, så
lydande:
Torsdagen den 21 Januari.
3 N:o 2.
Allernådigste Konung! Eders Majestät!
Till sitt tjugonde lagtima möte samlas Riksdagens Kamrar åter
kring Eders Kongl. Majestät i fortsatt arbete för fosterlandets väl.
Frågor, som under tvenne årtionden framför andra beherrska! vårt
politiska lif, hafva genom senaste riksdags beslut omsider vunnit en
lösning, som för det närvarande lemnar statsmakterna frihet att ostördt
egna sin uppmärksamhet åt de utvecklingens öfriga kraf, hvilka när¬
mast påkalla deras pröfning. Och dessa äro för visso icke ringa eller
få. Samfärdselmedlens vidare utsträckning, bankväsendets ordnande
och vår modernärings yrkande på skydd för dess alster mot utländsk
täflan, äro på det ekonomiska området frågor, som taga i anspråk all
den erfarenhet, det lugn och den beslutsamhet, som, utan att hän-
gifva sig hvarken åt öfverdrifna förhoppningar eller oberättigad miss¬
tröstan, förmår vidtaga de åtgärder, som med landets lugna utveck¬
ling och sanna val äro förenliga. För detta mål skall Andra Kam¬
maren med ospard möda gifva sin insats i Riksdagens arbete, under
liflig förhoppning, att detsamma skall lemna för fosterlandet lycko¬
bringande frukter.
Med varma välönskningar för Konung och Konungahus frambär
Riksdagens Andra Kammare inför Eders Kongl. Majestät uttrycket
af sin undersåtliga vördnad, sin upprigtiga tillgifvenhet, och anhåller
att städse få vara omfattad af Eders Majestäts Konungsliga hägn!
§ 3.
Till Kammaren hade inkommit följande, nu upplästa, sjukbetyg:
Att Riksdagsmannen Herr J. W. Lindh, på grund af sjukdom
tills vidare är förhindrad att lemna sin bostad, intygar härmed
Stockholm den 19 Januari 1886.
Magnus Wikstrand,
Praktiserande läkare.
§ 4-
I anseende till ett inom hans familj inträffadt dödsfall erhöll
Herr Oscar Frickson ledighet från riksdagsgöromålen under tre
dagar från och med den 25 dennes.
§ 5.
Enligt derom förut fattadt beslut anstäldes nu val af ledamöter
och suppleanter i de ständiga Utskotten.
Dervid utsågos till
Ledamöter i Konstitutions-Utskottet:
Herr J. F. Carlsson i Fågelhem med 151 röster,
» S. Johnson i Hvetlanda...... » 151 »
N:o 2. 4
Torsdagen den 21 Januari.
Herr L. Jönsson i Sandby...............
|
med
|
151
|
röster.
|
»
|
A. V. Ljungman.....................
|
y>
|
151
|
))
|
»
|
S. F. Norén..............................
|
»
|
151
|
»
|
v ))
|
A. Hedin.................................
|
»
|
150
|
»
|
))
|
C. A. Andersson i Malmö......
|
»
|
146
|
»
|
))
|
A. Peterson i Hasselstad ......
|
»
|
133
|
»
|
»
|
W. Farup.................................
|
»
|
132
|
|
och 5)
|
P. A. Siljeström i Stockholm
|
»
|
131
|
»
|
Ledamöter i Stats-Utskottet:
Herr A. P. Danielson........................ i
|
med 196
|
röster.
|
»
|
G. Ifvarsson..............................
|
» 196
|
»
|
»
|
vice Talmannen L. 0. Larsson
|
» 195
|
»
|
»
|
Sv. Nilsson i Efveröd...............
|
» 195
|
»
|
»
|
N. Petersson i Runtorp...........
|
» 193
|
»
|
»
|
0. B. Olsson ...........................
|
» 145
|
»
|
»
|
Sv. Andreasson ........................
|
» 143
|
»
|
»
|
G. Eriksson i Mörviken .........
|
» 143
|
|
»
|
Joll. Jonson i Fröstorp ............
|
» 143
|
|
»
|
Magnus Jonsson i Vansäter ...
|
» 143
|
»
|
»
|
P. Pehrsson i Törneryd............
|
» 143
|
»
|
och »
|
And. Persson i Mörarp............
|
» 143
|
|
|
Ledamöter i Bevillnings-Utskottet:
|
|
Herr K. G. Boström ........................ i
|
med 194
|
röster.
|
))
|
G. W. L. Lönegren..................
|
» 194
|
»
|
))
|
A. Svensson i Lösen...............
|
» 188
|
|
»
|
A. J. Lyth.................................
|
» 170
|
»
|
»
|
Öl. Jonsson i Hot.....................
|
» 166
|
|
»
|
And. Andersson i Intagan ......
|
» 150
|
»
|
»
|
N. Olsson i Attersta..................
|
» 143
|
|
)>
|
J. E. Ericsson i Ahlberga......
|
» 142
|
»
|
»
|
Joll. Johansson i Noraskog ...
|
» 142
|
|
och »
|
J. P. Nilsson i Käggla............
|
» 134
|
»
|
|
Ledamöter i Banko-Utskottet:
|
|
Herr I. Lyttkens................................. med 178
|
rester,
|
))
|
And. Hansson...........................
|
» 134
|
»
|
»
|
A. Gumcelius ...........................
|
» 133
|
»
|
»
|
M. Halm....................................
|
» 132
|
|
)>
|
A. Göransson ...........................
|
» 132
|
»
|
»
|
Joll. Johansson i Stockholm ...
|
» 132
|
»
|
)>
|
P. Nilsson i Råby.....................
|
» 132
|
|
och 5)
|
J. A. Sjö....................................
|
» 129
|
»
|
Ledamöter i Lag-Utskottet:
Herr J. Smedberg.............................. med 181 röster,
Torsdagen den 21 Januari.
5 Jf:o 2.
Herr E. Thomasson..........................
|
. med
|
160 röster,
|
»
|
Folke Andersson.......................
|
»
|
135
|
B
|
b
|
G. A. Bokström.......................
|
|
135
|
B
|
b
|
H. Andersson i Nöbbelöf........
|
»
|
134
|
B
|
»
|
J. Anderson i Tenhult ...........
|
»
|
134
|
B
|
b
|
J. A. Johansson i Kalmar.....
|
»
|
134
|
B
|
»
|
P. G. Näslund .......................
|
»
|
134
|
B
|
S
|
uppleanter i Konstitutions
|
-Utskottet:
|
Herr P. Näsman .............................
|
. med
|
142
|
röster,
|
»
|
Sv. Andersson i Plöninge........
|
»
|
113
|
B
|
b
|
M. Trulsson.............................
|
»
|
109
|
B
|
»
|
J. G. Jansson i Hammare.....
|
»
|
107
|
B
|
»
|
P Persson i Isie ....................
|
»
|
106
|
B
|
»
|
P. Sahlström.............................
|
»
|
106
|
B
|
»
|
P. Larsson i Fole....................
|
»
|
105
|
B
|
»
|
B. Dahlgren i Assarebyn........
|
»
|
105
|
B
|
b
|
L. Börjesson.............................
|
5)
|
104
|
B
|
b
|
E. TF. Carlson..........................
|
»
|
104
|
B
|
|
Suppleanter i Stats-Utskottet:
|
|
Herr J. E. Wiksten..........................
|
. med
|
106
|
röster,
|
b
|
P. M. Larsson i Loa..............
|
B
|
97
|
B
|
b
|
A. Svenson i Bossgården........
|
B
|
94
|
B
|
B
|
A. F. Petersson i Ugglekull..
|
B
|
94
|
B
|
»
|
A. Magnusson..........................
|
B
|
94
|
B
|
B
|
J. Eliasson................................
|
B
|
91
|
B
|
B
|
A. G. Björkman.......................
|
B
|
91
|
B
|
B
|
A. Larsson i Lund.................
|
B
|
89
|
B
|
B
|
A. Bengtsson i Kärrmossen ..
|
B
|
88
|
B
|
B
|
N. Nilsson i Espinge..............
|
B
|
88
|
B
|
B
|
0. Andersson i Lyckorna........
|
B
|
88
|
B
|
B
|
N. Persson i Vadensjö...........
|
B
|
88
|
B
|
|
Suppleanter i Bevillnings-
|
Utskottet:
|
Herr A. P. Lind .............................
|
. med
|
100
|
röster.
|
B
|
P. Pehr sson i Norrsund...........
|
»
|
94
|
B
|
B
|
S. M. Olsson i Sörnäs ..........
|
»
|
94
|
B
|
B
|
E. P. Jonsson i Myre..............
|
»
|
90
|
B
|
B
|
C. Anderson i Hamra..............
|
»
|
83
|
B
|
B
|
J. Pettersson i Alfvesta..........
|
»
|
70
|
B
|
B
|
A. Johansson i Löfåsen..........
|
»
|
67
|
B
|
B
|
-/. Eklund ...............................
|
))
|
60
|
B
|
B
|
A. Nilsson i Rinkaby.............
|
»
|
60
|
B
|
B
|
C. J. Petersson i Eksebo.......
|
»
|
59
|
B
|
N:o 2. 6
Torsdagen den 21 Januari.
Suppleanter i Banko-Utskottet:
|
Herr
|
0. Erickson i Bjersby ...
|
......... med
|
88
|
röster.
|
|
»
|
A. Svenson i Edum.........
|
......... »
|
85
|
»
|
|
»
|
P. A. L. Malmström ......
|
......... »
|
83
|
»
|
|
»
|
N. Nilsson i Vrängebol
|
......... »
|
81
|
»
|
|
»
|
A. M. Gudmundson ......
|
......... »
|
81
|
»
|
|
»
|
G. Jansson i Krakerud...
|
......... »
|
81
|
»
|
|
»
|
P. 0. Eriksson i Fanbyn
|
......... »
|
81
|
»
|
och
|
»
|
F. G. Janson i Karlshed
|
......... »
|
79
|
»
|
|
|
Suppleanter i Lag-
|
U tskottet:
|
|
|
|
Herr J. Andersson i Lysvik ...
|
......... med
|
79
|
röster,
|
|
X>
|
And. Huss........................
|
......... »
|
73
|
»
|
|
»
|
G. Persson i Stallerhult...
|
......... »
|
73
|
»
|
|
)>
|
J. Bengtsson i Gullåkra...
|
......... »
|
70
|
»
|
|
»
|
A. Andersson i Lund.......
|
......... »
|
67
|
»
|
|
»
|
L. P. Mallmin....'...............
|
......... »
|
66
|
»
|
|
))
|
L. Andersson i Alun .......
|
......... »
|
66
|
»
|
och
|
)>
|
P. Svensson i Brämhult...
|
......... »
|
64
|
»
|
Mellan de ledamöter, hvilka till suppleantsplatser erhållit lika
antal röster, anstäldes lottningar för bestämmande af den ordning,
hvari samma ledamöter borde såsom suppleanter ingå; och utföllo
dessa lottningar med den ordningsföljd, här ofvan angifvits.
§ 6.
Justerades protokollsutdrag rörande de i nästförestående para¬
grafer omförmälda val.
§ 7.
Följande motioner afgåfvos, nemligen af
Herr O. Ericsson i Bjersby, N:o 1, angående beredande af för¬
månsrätt för kommunalutskylder; och
N:o 2 rörande ändring af 25 § i Kongl. förordningen den 9
Juni 1871 angående fattigvården;
Herr J. Andersson i Lysvik, N:o 3, angående beredande af för¬
månsrätt för kommunalutskylder;
N:o 4, angående anslag till understöd åt äldre folkskolelärare; och
N:o 5, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
utarbetande och framläggande för Kiksdagen af förslag till lag om
byggande och underhåll af utfarts- och byvägar;
Herr E. J. Ekman, N:o 6, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t
i fråga om åtgärders vidtagande för anteckning i dop- och husför-
hörslängder af ej döpta barn af föräldrar, tillhörande svenska kyr¬
kan; och
7 N:o 2.
Torsdagen den 21 Januari.
N:o 7, om upphäfvande af Kongl. brefven den 7 Juni 1733 och
den 24 Januari 1740 om skyldighet att låta döpa barn;
Herr J. H. G. Fredholm, N:o 8, om tillägg till Kongl. förord¬
ningen den 18 Januari 1864 angående utvidgad näringsfrihet, i syfte
att ålägga näringsidkare skyldighet att aflemna statistiska uppgif¬
ter; och
N:o 9, om beviljande af anslag till utarbetande och tryckning af
formulär till primäruppgifter för utarbetande af näringsstatistik; samt
Herr B. Gustafsson, N:o 10, om skrifvelse till Kongl. Maj: t med
begäran om framläggande af förslag till ändrade bestämmelser i fråga
om bevillning af gåfva, arf, fideikommiss och testamente.
Dessa motioner bordlädes.
§ 8.
Till bordläggning anmäldes:
Riksdagens år 1885 församlade revisorers berättelser:
o
a) om den år 1885 af dem verkstälda granskning af statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1883;
b) angående Riksbanken;
c) om granskningen af Riksgäldskontorets tillstånd och för¬
valtning ;
Justitieombudsmannens embetsberättelse.
Riksdagens Kanslideputerades Memorial, N:o 1, angående anta¬
gande af tjensteman i Riksdagens kansli.
Härefter åtskildes Kammarens ledamöter kl. y24 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
K:o 2. 8
Lördagen den 23 Jannari.
Lördagen den 23 Januari.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
. Herr Statsrådet m. m. N. von Steyern aflemnade följande Kong!.
Maj:ts propositioner till Riksdagen, nemligen:
med förslag till lag angående de svenska lapparnes rätt till
renbete i Sverige och till lag angående renmärken;
med förslag till lag angående ansvarighet för skada i följd af
jernvägsdrift;
med förslag till lag angående ersättning af allmänna medel åt
oskyldigt häktade eller dömde;
med förslag till lag om förändrad lydelse af 19, 43 och 61 §§ i
förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875;
med förslag till lag angående vissa delar af rättegången i brottmål;
med förslag till lag angående ersättning af allmänna medel
till vittnen i brottmål;
med förslag till lag angående förändrad lydelse af 22 kap. 21 S
Strafflagen;
angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägs-
anläggningar;
med förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande
af stenkolsfyndigheter;
angående anslag till iståndsättande och förstärkande af Skanörs
hamn;
med förslag till förordning angående förändrad lydelse af § 53
i värnpligtslagen den 5 Juni 1885;
angående afsöndring af jord från Kungsörs kungsladugård;
angående inlösen af den Geschwornern Mathias Griesbachs rätts-
innehafvare tillkommande årliga ersättning från statsverket för done¬
rad kronotiondespanmål;
Lördagen den 23 Januari.
9 N:o 2.
angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter pigan
Maja Greta Olofsdotter; samt
angående försäljning af förra hospitalssysslomansgården i Lin¬
köping;
äfvensom Kongl. Maj:ts skrivelser i anledning af en vid sist
förflutna riksdag beslutad lagförändring; samt
om förordnande för en statsrådsledamot att utöfva den befatt¬
ning med riksdagsärenden, som enligt § 46 af Riksdagsordningen
tillkommer en ledamot af Statsrådet.
Herr Talmannen mottog dessa Kongl. propositioner och skrivel¬
ser, under förklarande att Kammaren skulle åt desamma egna grund¬
lagsenlig behandling.
§ 2.
Justerades protokollet för den 16 innevarande Januari.
§ 3.
Upplästes och lades derefter till handlingarne protokollet vid
det ytterligare sammanträde, som under gårdagen blifvit hållet af de
Kammarens ledamöter, hvilka jemte Herr Talmannen fått uppdrag
att tillsätta Kammarens kansli och vaktbetjening. Detta protokoll
var af följande lydelse:
Protokoll vid sammanträde med de leda¬
möter af Andra Kammaren, hvilka blifvit ut¬
sedde att jemte Herr Talmannen tillsätta Kam¬
marens kanslipersonal och vaktbetjening; hållet
den 22 Januari 1886.
S. D. Sedan denna dag inför Herrar deputerade verkstälts de
prof med nye sökande till en notariebefattning och en kanslisbeställ¬
ning hos Kammaren, hvarom deputerades protokoll för den 19 i
denna månad närmare förmäler, så utsågos nu, med anledning af
det sätt, hvarpå dessa prof utfallit
till Notarie
vice Häradshöfdingen A. Bergendahl,
samt till Kanslist
vice Häradshöfdingen R. Ohnell.
Som ofvan
A. E. J. Johansson.
N:o 2. 10
Remiss af
statsverks-
jpropositionen.
Lördagen den 23 Januari.
§ 4.
Från Kongl. Justitiedepartementet hade till Kammaren ankom¬
mit ett så lydande protokoll:
Protokoll, hållet inför Statsrådet och Che¬
fen för Kongl. Justitiedepartementet den 22
Januari 1886.
Landtbrukaren Johan Dahlgren i Mantorp hade denna dag af-
lemnat fullmakt, utvisande att han vid riksdagsmannaval, som den
12 innevarande månad hållits i Vane, Bjerke och Flundre härads
domsaga, blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare
för tiden till den 1 Januari 1888; och sedan vid granskning af be¬
rörda fullmakt befunnits, att deruti ingen annan afvikelse skett från
den i Riksdagsordningen föreskrifna form, än att orden »af Riks¬
dagens Andra Kammare» utbytts mot orden »i Riksdagens Andra
Kammare», och fullmakten vidare granskats af vederbörande Full¬
mäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret, utan att desse mot
fullmakten framstält annan anmärkning, än nu är nämndt, beslöts,
att protokoll öfver hvad sålunda förekommit skulle meddelas Andra
Kammaren, hvarjemte fullmakten skulle till Kammaren öfverlemnas
för att hållas Landtbrukaren Dahlgren till hända.
In fidem
G. JR. Lilienberg.
Efter uppläsande häraf beslöt Kammaren att jemväl för sin del
godkänna den aflemnade fullmakten, som skulle till Herr Dahlgren
återställas; och skulle i sammanhang härmed antecknas, att Herr
Dahlgren denna dag intagit sin plats bland Kammarens ledamöter.
§ 5.
Föredrogs Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets till¬
stånd och hehof; dervid ordet begärdes af
Herr Grefve Sparre, som yttrade: Det kan icke vara annat
än med oblandad tillfredsställelse, som representationen emottager
Kongl. Maj:ts nu föredragna proposition, särskildt livad angår den
del deraf, som afser Hans Excellens Herr Utrikesministerns förslag
om tillsättande af kommersiella attachéer. Det vittnar om en öppeil
blick för landets behof och tillika om blick för det förhållande, att i
ett så litet land som Sverige diplomatiens uppgift till en väsentlig del
är att under nu varande tid af kamp för tillvaron följa med utveck¬
lingen i andra länder. Inom näringslifvets alla grenar pågår nu en
så stark kamp mellan de särskilda staterna, att det nu mer än någon¬
sin förr är nödvändigt att] uppmärksamt aktgifva på och meddela de
ekonomiska företeelser, som kunna inträffa i de olika länderna. Jag
kan derföre icke annat än instämma i och tillstyrka bifall till Kongl.
Lördagen den 23 Januari.
11 jN':o 2.
Maj:ts proposition i denna del. Det är dock naturligt, mine herrar,
att man alltid har något litet att önska, något litet men att tillägga,
Så äfven med mig. Jag saknar nemligen i Herr Utrikesministerns
yttrande till statsrådsprotokollet något, som jag gerna skulle önskat
se der. Hans Excellens talar om undersökningar om möjligheten
att afsätta hemlandets industriella alster samt vilkoren och sättet der¬
för, vidare om att skaffa den inhemska industrien afsättningstillfällen
och anvisa medel till stipendier för utbildning af personer, som kunna
egna sig häråt, samt slutar med att hemställa, att sådana stipendier
måtte tilldelas personer, som skola anställas vid beskickning eller kon¬
sulat för utredning af frågor om beredande af afsättning åt den in¬
hemska industrien eller för utbildning till konsulstjenst. Jag tillåter
mig anse denna kläm något för inskränkt. Det är en ganska vigtig
uppgift, att i flera andra länder sådana attachéer äro tillsatta vid be-
skickningarne, och det är temligen naturligt att, då vi hafva militär¬
attachéer, det skulle vara mycket nyttigt att äfven hafva attachéer på
det område, som Herr Utrikesministern kallar den fredliga eröfringens.
Men denna fredliga eröfring sker icke blott genom att bereda a isätt-
ning åt industriens alster. Det fordras i främsta rummet, att närmgs-
lifvets alla grenar så utbildas, att man kan uthärda den ekonomiska
täflan, som under nu varande förhållanden uppstått mellan nationerna.
I detta afseende torde jag kanske i första rummet få framhålla landt-
bruket. Det är möjligt, att Herr Utrikesministern, i likhet med Frank¬
rikes minister för jordbruket, anser, att landtbruket nu mera bör ikläda
sig industriens skepnad för att uthärda konkurrensen och att Herr
Utrikesministern till följd deraf anser, att landtbruket ur denna syn¬
punkt kan hänföras till den inhemska industrien. Men efter det
allmänna begreppet i vårt land af »industri» innefattas deri icke
jordbruket. Jag hade derför önskat, att i sjelfva framställningen
likasom ock i klämmen hade talats något bestämdare om behofvet af
att uppmärksamt iakttaga och följa företeelserna på näringslifvets
område inom de europeiska samhällena. Jag har skaffat mig del af
de instruktioner, som i andra länder lemnas attachéer, motsvarande
dem, hvarom här är fråga, och har dervid funnit, att desse tjenste¬
man hafva att meddela underrättelser om allt hvad inom det privata
och det offentliga lifvet förekommer, som kan vara af intresse för
näringslifvets utveckling, hvad angår så väl handel och industri som
med hänsyn till derför stiftade lagar och af vederbörande myndig¬
heter vidtagna åtgärder; med ett ord, allt som i fråga om näringarna
kan vara af vigt att känna. Och der talas särskildt om agrariska
lagar och om hvad som åtgöres för utvecklande af jordbrukets pro¬
duktion. Jag betviflar visserligen icke att efter den utredning, som
regeringen helt säkert skall gifva saken, eller, som det heter i slut¬
strofen, »att användas såsom arfvode eller stipendier åt personer,
hvilka af Ministern för utrikes ärendena efter samråd med Chefen
för Civildepartementet anställas vid beskickning eller konsulat för
utredning af frågor om beredande af afsättning åt den inhemska in¬
dustrien» — att denna utredning äfven skall omfatta jordbruket. Men
det skulle ju kunna hända, att en annan regering gåfve saken den
inskränkta tolkning, att här endast gälde handelns befrämjande och
Remiss af
statsverks¬
propositionen.
(Forts.)
N:o 2. 12
Lördagen den 23 Januari.
Remiss af
statsverks¬
propositionen.
(Forts.)
konsulsaspiranters utbildning. Att vår utrikes handel är vigtig er¬
känner jag gerna. Men dess tillväxt och blomstring bero dock
väsentligt på utvecklingen af vårt näringsliv och det är i främsta
rummet härom, som jag anser att vi i vårt land böra beflita oss.
Hvad beträffar sjunde hufvudtiteln, har Hans Excellens Herr
Statsministern, Chefen för Finansdepartementet gjort framställning om
en förändring i skogsstaten i så måtto, att han föreslår anställandet
af öfverjägmästare som ett slags högre instans. Jag är gammal och
har varit med länge, äfven på den tid, då det fans dylika öfverjäg-
mästaretjenster; och jag befarar, att denna nya instans, långt ifrån att
gagna, kommer att göra skada, såsom den gjorde fordom, genom att
förlamande inverka på jägmästarnes verksamhet. Herrarne påminna
sig utan tvifvel, att då för flera år sedan skogsstatens omorganisa¬
tion förekom till behandling inom riksdagen och då fråga särskildt
var å bane om anställande af flere statens skogstjenstemän, så röjde
sig i allmänhet inom riksdagen antipatier mot förslaget. Man hade
nemligen i allmänhet icke funnit dessa tjensteman utöfva det gagnande
inflytande, som man hade väntat, och det var icke utan motstånd,
som löneregleringen gick igenom. Allmänna meningen om skogssta¬
tens verksamhet är nu helt olika. Jägmästarne arbeta nu, en hvar¬
inom sin krets, med lif och lust, åtminstone inom det län jag förestår.
De hafva nu att göra egna framställningar, och jag tillskrifver detta
i väsentlig mån det intresse och den raskhet, hvarmed de arbeta.
Det är Domänstyrelsen som påyrkat denna tillsättning af öfver¬
jägmästare. Framställningen grundar sig hufvudsakligen derpå, att
»den allt för stora centralisation, som för närvarande eger rum inom
skogsförvaltnin^en, då den stora mängden af ärenden dragés under
styrelsens omedelbara pröfning, vållar betydande olägenheter». Öfver
de förslag, som nu uppgöras i fråga om administrationen, yttra sig
de nu redan befintliga skogsinspekt.örerna, hvarjemte Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande afgifver yttrande. Jag har icke funnit, att göro-
målen inom Domänstyrelsens skogsafdelning äro öfverhopade; och jag
föreställer mig att de af jägmästarne uppgjorda förslagen kunna
granskas af vederbörande inspektörer, tv det är deras pligt.
Domänstyrelsen säger vidare, att »de årliga förslag rörande så
väl virkesförsäljningar och vilkoren derför som äfven skogsodlings-
arbeten och andra förvaltningsåtgärder, hvilka hittills afgifvits af jäg¬
mästarne, i stället borde upprättas af öfverjägmästarne med ledning
af de uppgifter och framställningar, som jägmästarne skulle hafva att
för detta ändamål till dem afgifva». Således icke den person, som
inom sitt lilla distrikt kan hafva kännedom om de olika växtförhål-
landena med mera, utan en person på långt afstånd derifrån med ett
stort distrikt, om hvilket han icke kan hafva full kännedom — denne
skall uppgöra förslaget. Tro icke herrarne att, om jägmästaren skall
göra framställning till öfverjägmästaren och denne skall uppgöra för¬
slag efter sitt hufvud, tro icke herrarne, säger jag, att detta skall
inverka förlamande på jägmästarne och hejda den raskhet, som de nu
ådagalägga, Jag kan åtminstone icke underlåta att anmäla en sådan
farhåga; jag finner icke nödvändigheten af en dylik anordning, ty
hvad skall Domänstyrelsen göra, Om icke granska de förslag, som
Lördagen den 23 Januari.
13 N:o 2.
jägmästare uppgöra; den fullständiga detaljkännedom, hvaraf jägmä-
starne äro i besittning, kunna öfverjägmästarne aldrig få. Men°icke
nog härmed. Alla ärenden skulle gå från jägmästarne till öfver-
jägmästarne, vidare till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för in¬
fordrande af dess yttrande, och slutligen till Domänstyrelsen. Vi
hafva i allmänhet här i Sverige en viss benägenhet att belasta oss
med papper; den saken trodde jag, att vi på senare tiden voro på
väg' att afskaffa, icke öka. Men om öfverjägmästaren får en så be¬
skaffad central expedierande myndighet, som detta förslag tillerkänner
honom, då alla virkesförsäljningsförslag med mera skulle gå in till
honom, så uppstår för honom behof af en expedition, och stats¬
ministern har också ganska rigtigt förutsatt, att öfverjägmästaren be-
höfver en expedition och derför föreslagit ett arfvode åt denna. Jag
är förvissad derom, att om dessa papper skola gå från den ene till
den andre och slutligen till Domänstyrelsen, så komma de att på
ett eller annat ställe ligga så länge, att den raskhet, som man nu kan
glädja sig åt, uteblir och ett skrifveri uppstår, som vi hafva no»- af
förut.
Jag anser deremot skogsinspektörsbefattningarna vara mycket
lämpliga. Om Domänstyrelsen får en jägmästare, för hvilken den
hyser förtroende, så följer styrelsen hans förslag i förlitande på den
tekniska granskning, som föregått. Finner styrelsen åter nödvändigt
att ändra hans förslag i en eller annan punkt och behöives en gransk¬
ning deraf, så har styrelsen skogsinspektören att skicka till ort och
ställe för inhemtande af erforderliga upplysningar. Vi hafva några
jägmästare åtminstone, som äro särdeles nitiska och ifrigt arbeta för
saken. Aro nu dessa förslag fullständiga och goda förut, hvarför
skall man då inrätta en instans till nedom Domänstyrelsen? Jag skulle
således för min del och med den kännedom jag i min egenskap af
Konungens Befallningshafvande eger om Domänstyrelsens närvarande
organisation, icke anse denna förändring nödvändig, och då tillsättandet
af nya och ökadt antal tjenster icke i allmänhet öfverensstämmer med
denna Kammares uppfattning, förmodar jag att denna fråga kan tåla
vid en närmare granskning, innan den kommer till afgörande.
Slutligen, mine herrar, kan jag icke underlåta att uttala mitt
beklagande öfver, att jag icke hittills åtminstone från regeringens
sida fått höra något nämnas om den fråga, som för närvarande syssel¬
sätter hela svenska folket. Att denna kamp för tillvaron, om hvilken
jag nyss talade och under hvilken vi för närvarande lefva, icke
undgått regeringens uppmärksamhet, hafva vi dock funnit af det
s. k. trontalet vid Riksdagens öppnande. Regeringarne i alla Euro¬
pas statssamhällen hafva utan undantag åt denna fråga egnat sin
uppmärksamhet och ansett det nödvändigt, att i afseende å denna
kamp och strid, som öfverallt uppstått, göra framställningar till sina
respektive representationer. Det är visserligen otvifvelaktigt, att det
är representationen sjelf, som afgör i dylika fall; men hufvudfrågan
är, huruvida representationen på egen hand och utan de tillo-ån^ar,
som stå regeringen till buds, kan framställa förslag, som i någon
män kan tillfredsställa det allmänna behofvet. Det må vara att
regeringen, innan den uttalar sin åsigt i denna fråga, vill afbida
Remiss af
statsverks¬
propositionen.
(Forts.)
N:o 2. 14
Lördagen den 23 Januari.
Remiss af
statsverks¬
propositionen.
(Forts.)
representationens uttalade mening; men, om regeringen anar nationens
allmänna önskan, hemställer jag huru vida det icke är regeringens
pligt att söka göra sitt till för frågans lösning, i synnerhet som det
ju måste erkännas, att det endast är genom regeringens åtgörande,
som en reform kan genomföras af den beskaffenhet, att den är allmänt
nyttig och fäster särskilt afseende på alla klasser inom samhället.
Jag har endast velat i korthet framställa dessa små anmärkningar
utan att göra något yrkande och, anhåller, att mitt yttrande måtte få
åtfölja den Kongl. propositionen till Stats-Utskottet.
Vidare anförde:
Herr Gustafsson: Den föregående talaren strödde åtminstone
några blommor för regeringens fötter, men beklagligtvis kan jag icke
strö några sådana alls, ty det förefaller mig, som om regeringens
debet vore vida större än dess kredit. På mig åtminstone har denna
Kongl. proposition gjort ett öfvervägande sorgligt intryck. I en tid
som denna, då man öfver allt klagar och jemrar sig öfver tryckta
förhållanden och då man till och med, för att lindra betrycket, vill
lägga på en brudskatt, är det i sanning sorgligt att Kongl. Magt
framlägger en proposition till Riksdagen, deri inga besparingar vid¬
tagits, för att med dessa besparingar och befintliga öfverskott kunna
lindra skattebördorna och dermed afhjelpa de ekonomiska bekymren.
I stället har regeringen kommit med en budget, der man finner en
ökning af icke mindre än 2,525,000 kronor mot en minskning af
endast 94,000 kronor. En regering, som under nu varande förhål¬
landen framlägger en sådan proposition, vågar jag påstå har icke
förstått eller vill icke förstå svenska folkets mening. I denna
uppfattning styrkes man genom att något närmare granska stats¬
verkspropositionen, der man finner på krigsbudgeten en tillökning af
öfver 1 V2 million. Har då icke svenska folket genom representationen
så tydligt lagt sin fredliga stämning i dagen och uttalat, att den icke
vill att krigsbudgeten skall ännu mera ökas, utan hållas inom de
dimensioner, den redan har? Om en regering tvärt emot folkets
önskningar kommer med ökade fordringar i detta hänseende, då får
jag verkligen • säga, att en sådan regering sätter sig öfver folkets
mening. Jag vill nu icke tala om de å fjerde hufvudtiteln ifråga¬
satta anslagen till den nya värnpligtslagens genomförande. Dessa
anslag voro ju att förvänta och äro ju att anse såsom straff för den
synd, vi förra riksdagen begingo genom antagande af den olycksaliga
kompromissen. Jag tror dock att de anslag, som nu begäras för
genomförandet af nya värnpligtslagen, icke alla äro absolut nödvän¬
diga, om än några till äfventyrs äro det. Jag vill hoppas, att inom
Stats-Utskottet skola finnas män med både vilja och förmåga att pröfva
hvad som kan vara nödvändigt eller icke samt, der så är nödigt, säga
nej; men jag befarar å andra sidan att dessa ord »det är nödvändigt
för nya värnpligtslagens genomförande» skola blifva bevingade slagord,
med hvilka man skall söka genomdrifva beviljandet af hvilket anslag
som helst till försvaret. Jag hoppas emellertid, att Utskottet skall,
med behjertande af folkets önskningar, vaka öfver att dessa slagord
15 N:o 2.
Lördagen den 23 Januari.
icke måtte vinna burskap såsom medel att tysta munnen på våra
sparsamhetsifrare när det gäller förslag om ökade militärbördor.
Mest i ögonen fallande och mest stötande äro, enligt min mening,
anslagen under riksstatens femte hufvudtitel, och bland dessa i syn¬
nerhet det ifrågasatta anslaget till ett nytt pansarfartyg. Jag
betraktar den frågan icke blott ur ekonomisk synpunkt, ehuru deri
kunde innebära ett tillräckligt skäl att afslå det äskade anslaget i en
tid, sådan som denna, då all möjlig sparsamhet borde iakttagas, utan
äfven med hänsyn dertill, att man börjat hysa tvifvel om huru vida
pansarfartygen verkligen äro lika så nyttiga och nödvändiga, som
man ansåg dem vara på den tid, då man påbörjade byggandet af
pansarbåten . Svea, Herr Sjöministern förklarar visserligen i sitt
anförande till statsrådsprotokollet, att pansarbåtarna fortfarande ega
samma betydelse som tillförene, och han åberopar till stöd der¬
för Englands, Tysklands och Amerikas författare på detta om¬
råde, hvilka förklarat pansarfartygen fortfarande vara sjöförsvarets
A och O. Han säger också att denna åsigt hyllas af högste befäl-
hafvaren för vår flotta, Ja, det kan ju vara möjligt att den sist¬
nämnde kan hafva någon erfarenhet i det fallet, om man än har
svårt att förstå, hur han vunnit denna erfarenhet. I anförandet till
statsrådsprotokollet heter det, att den vunna erfarenheten, »hvad
beträffar pansarbåtar och minbåtar, öfverensstämmer i allt väsentligt
med de resultat, som erhållits vid de öfningar och försök, hvilka i
detta hänseende egt rum hos de flesta europeiska sjömakter». Det
må ursäktas mig, om jag icke kan dela Herr Sjöministerns åsigt, ty
jag vet åtminstone en sjömakt, der man hyser alldeles diametralt
motsatta åsigter, nemligen Frankrike. Frankrikes nye sjöminister,
amiral Aube, har i en af honom skrifven uppsats, som nyligen stått
att läsa i tidskriften »Atlas colonial» sökt visa, att eskaderkriget sett
sina bästa dagar, att torpedobåten dödat pansarfartyget, samt att
vissa sjöoperationer såsom blockad af kusterna, landstigningsexpedi-
tioner och sjöbataljer nu mera äro föråldrade saker, samt att sjökrigets
nya form är det »industriella kriget», kryssarkriget med lätta, snabb¬
gående fartyg samt kustförsvaret med torpedo- och kanonbåtar. Nu
kan det naturligtvis icke komma i fråga, att vi med våra begränsade
förhållanden skulle tänka på det industriella kriget, vi måste och vi
böra företrädesvis hålla oss till kustförsvaret, och detta bör lämpligast
utföras genom torpedos. Då emellertid en man, sådan som den
sistnämnde, yttrat att torpedobåten dödat pansarfartyget, så kan man
väl åtminstone draga i tvifvelsmål, huru vida icke pansarfartygens
tid är förbi.
Beträffande det extra anslag af 354,000 kronor som regeringen
begärt i och för kostnader för Fårösunds försättande i försvarstill¬
stånd för neutralitetens upprätthållande, har regeringen förklarat, att
derest dessa medel icke beviljades utöfver de för samma ändamål
använda och till ersättning anmälda 376,000 kronor, sistnämnda belopp
kunde anses helt och hållet bortkastadt. Men, mine herrar, om vi
nu bevilja dessa 354,000 kronor, så kunna vi vara förvissade derom, att
regeringen skall komma att på samma grunder oupphörligt öka nya
anslag för neutralitetens upprätthållande och att, om de icke bevil¬
Remiss af
statsverks¬
propositionen.
(Forts.)
h':o 2. 16
Lördagen den 23 Januari.
Remiss af
statsverks¬
propositionen.
(Forts.;
jades, alla de redan vidtagna åtgärderna komme att förklaras gagn¬
lösa, hvadan Fårösunds befästande för det uppgifna ändamålet skulle
blifva ett kräftsår för vår ekonomi.
Det är dessa anmärkningar jag velat göra, och jag får tillägga,
att, om regeringen oaktadt representationens ofta uttalade önskningar
på detta agressiva sätt ständigt återkommer med och söker genom¬
drifva sina anslagsfrågor, så är det icke längre värdi att tala om
ömsesidigt förtroende och samarbete mellan regering och Riksdag.
Derför tror jag att det är för landet gagneligt och för vår politiska
utveckling nyttigt att någon gång taga bladet från munnen och, i
stället för att säga regeringen artigheter, säga sanningen, som är, att
dessa ständigt upprepade anslagsfordringar gå ut på att trötta ut
representationen. Och må vi lefva i det hopp, att af de uttalade
sanningarna regeringen må hemta någon lärdom.
Herr Lyttkens: Redan för tre år sedan tog jag mig friheten
att framhålla den betryckta ställning, i hvilken jordbruksnäringen
och dess idkare då befunno sig; och jag sökte då visa, att de lika
litet som andra näringar förmådde bära några ytterligare bör¬
dor. Då trodde jag emellertid, att denna vår modernäring möjligen
skulle mäkta bära de bördor, som då voro den samma pålagda, helst
om de blefve jemnt fördelade på alla, så att icke som hitintills, några
hade oskäligt tunga bördor och andra vore nästan skattefria; men
ty värr har ställningen sedan dess än ytterligare försämrats, så att nu
befarar jag, att icke ens de bördor, som redan hvila på jordbruks¬
näringen, kunna af den samma bäras. Ställningen är nu sådan, att
jag vågar påstå att, om icke alldeles oförutsedt gynsamma konjunk¬
turer inträffa, det för största eller åtminstone större delen af vårt
lands jordbrukare blir hardt när omöjligt att kunna hålla sig uppe. Jord
värdena och arrendeafgifterna hafva nemligen, dels till följd af de goda
konjunkturerna under förflutna årtiondet, dels till följd af det sätt, hvarpå
flertalet af våra många kreditanstalter handhaft sin maktpåliggande
uppgift, numera nått en höjd, som icke står i något rimligt förhållande
hvarken till den ränta, som i allmänhet tages, eller till den afkastning,
som i vårt land kan af jorden påräknas. Vi hafva derföre redan
kommit derhän, att en mängd arrendatorer funnit sig nödsakade, att
vända sig till sina arrendegifvare och förklara, att de omöjligen se
sig i stånd att komma ut med att betala de höga arrendeafgifterna,
utan att de måste gå sin väg, om icke någon lindring beredes dem.
Men dess värre finnes i vårt land endast en mycket fåtalig arrenda-
torsklass. Större delen af landets jord är i små lotter fördelad på
sjelfegande, och dessa hafva ingen att gå till för att begära lindring
i sitt betryck. För dessa många jordegares skull hade man emel¬
lertid väntat att, om icke någon direkt lindring kunde dem beredas,
åtminstone icke nya bördor skulle dem påläggas. Men nu se vi, att
vi i det afseendet hafva ingenting att hoppas; tvärt om hafva efter
det nya statsskickets införande med de årliga riksdagarne anslags-
fordringarne år efter år vuxit, särskildt hvad beträffar 4:e och 5:e
hufvudtitlarne. Fordringar framställas på att utveckla vårt försvars-
väsende och ställa det på en fot, som må hända under krigstid kan
Lördagen den 23 Januari.
17 N:o 2.
varda nödvändig, men hvars kostnader det i längden blir för landet
omöjligt att bära. Budgeten har under det nya statsskicket stigit
med närmare 30 millioner. Och dessa skola tagas ur de skatt¬
dragandes kassor, och i år fordras en tillökning på utgifterna af
mellan två och tre millioner kronor. Hvad resultatet af allt detta
skall blifva vågar jag knappt tänka på; för mig tecknar sig sanner¬
ligen vår framtids tafla så dyster och mörk, att jag deri icke ser
mången, om ens någon, ljuspunkt.
Jag vill nu icke inlåta mig på någon speciel granskning af
Kongl. Maj:ts nu föredragna proposition, ty det kommer ju Stats¬
utskottet att göra, och jag hade alls icke ämnat yttra mig, om icke
den förste talaren, såsom något särskildt berömvärdt, framhållit det
af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget om anslag till anställande
af kommersiella attachéer. Jag hade trott — och detta är det enda,
som hittills i någon mån försonat mig med de dryga utgifter¬
na under tredje hufvudtiteln — att hvad våra beskickningar och
konsuler egentligen hade att göra var just detta och att bevaka vår
handels och vår industris intressen. Nu ser jag emellertid, att så
lär icke vara förhållandet, eftersom för detta ändamål erfordras sär¬
skilda tjensteman och särskildaanslag. Men hvarför uppbära då
våra ministrar sina höga löner? År det väl uteslutande för att repre¬
sentera vid de utländska hofven? Att så icke är eller borde vara
inser jag väl, fastän då jag en gång förut — vid en föregående riks¬
dag — tillät mig att framställa några anmärkningar mot de höga
ministerlönerna, kom till mig en i dessa förhållanden mycket sak¬
kunnig person, som, för att förklara behofvet af dessa höga löner
sade till mig: »Herrn kan icke göra sig en föreställning om de
kostnader, som äro förenade med vistelsen vid ett utländskt hof»;
och för att bestyrka detta visade han mig en förteckning på åtskil¬
liga af de stora utgiftsposterna, som betingas af nödvändigheten att
representera på en sådan plats, och der läste jag: »till en bal för
hofvet så och så många tusen kronor, till bal för la haute volée så
och så många tusen, för en mera borgerlig bal något mindre o. s. v.
o. s. v.» »och då kan väl herrn förstå», slutade han, »att lönerna all¬
deles icke äro för högt tilltagna». Jag vände då om papperet och
tittade en stund på andra sidan. Han frågade då: »hvad ser herrn
der efter»? »Jo», svarade jag, »jag ser efter om ej på denna sida
står hvilken nytta svenska folket har af alla dessa baler»; och myc¬
ket rigtigt fann jag svaret; ty baksidan var —■ blank. För min del
skall jag emellertid vara med om att bevilja det ifrågavarande an¬
slaget, för så vidt man vill göra motsvarande besparingar på andra
utgiftsposter under tredje hufvudtiteln. Jag vågar så mycket mera
sätta i fråga, om icke någon nedsättning skulle kunna göras i åt¬
skilliga ministerlöner, då man ser, att t. ex. vår minister i Washington
har i lön endast 16,000 kr. och har tid att äfven vara generalkonsul,
för hvilken plats han uppbär lön, som tillsammans med först nämnda
dock ej uppgår till så stort belopp som den, våra ministrar uti några
europeiska hufvudstäder uppbära, der de icke kunna nöja sig med
mindre än 60,000 kronor — deraf de visserligen afstå ett obetydligt
belopp till sina legationssekreterare — men ändå räcka de icke till
Andra Kammarens Prof. 1886. A~:o 2. 2
Remiss af
statsverks-
■propositionen.
(Forts.)
]V:o 2. 18
Lördagen den 23 Januari.
Remiss af att bevaka våra kommersiella intressen. Min öfvertygelse är dock,
statsverks- att jugt v4r minister i Washington redan nu är och än mera kommer
(FortsT” att blifva sysselsatt i högre grad än de öfrma ministrarne. Till följd
^ °r s.; a£ t]en se(jail lång tid pågående starka utflyttningen från vårt land
till Amerika har nemligen redan och kommer än mera vår der varande
ministers medverkan att tagas i anspråk för utredande af en mängd
arfsangelägenheter och dermed sammanhängande förhållanden, och
det stora tilloppet af landsmän, som behöfva taga ministerns tid i
anspråk för att erhålla hjelp och rätt, är större der än annorstädes.
Då han, som sagdt, detta oaktadt kan tillika vara generalkonsul och
får nöja sig med en mindre lön, vågar jag hemställa, om icke det
skulle kunna låta sig göra att, äfven med beviljande af anställande
utaf kommersiella attachéer, medlen för deras aflöning kunde anskaffas
genom indragningar på andra håll, så att utgifterna under tredje
hufvudtiteln kunde begränsas inom hittills varande dimensioner. Nu
säger man visserligen, att här är ju icke fråga om något stort belopp;
ja, så låter det alltid i början, men erfarenheten torde hafva lärt oss,
att om vi nu, utan vidare förbehåll, bifalla detta jemförelsevis mindre
anslag, så kan detta komma att i en kanske snar framtid draga med
sig åtskilliga andra, som kanske icke blifva så obetydliga. Jag upp¬
repar det ännu en gång, äfven jag finner syftet med det ifråga¬
varande anslaget berömvärdt, så vida ej nu varande ministrars tid
tillåter dem att utföra hvad som härmed åsyftas, och skulle nu icke
hafva yttrat mig, om jag icke ansett mig uppkallad att i anledning
af den förste talarens yttrande framhålla nödvändigheten af att iakt¬
taga sparsamhet. Och då bör man göra det öfver allt, hvar man
kan utan skada.
Mine herrar! Riksdagen bör visa, att den vill iakttaga sparsam¬
het icke blott då det gäller anslag, utan äfven i fråga om tid. Ty
tid är penningar. Riksdagen — eller rättare sagdt enskilde ledamöter
af Riksdagen —• hafva här framstäf anmärkningar mot arbetssättet
inom åtskilliga af våra embetsverk; jag har hört berättas att
många tjensteman börja sitt arbete först kl. 10 å 11 och arbeta blott
ett par tre timmar. Men då jag icke vet om det är sant, hvarken
vill eller kan jag döma i den saken. Hvad jag deremot vill klandra
är, att riksdagsgöromålen i allmänhet icke bedrifvas med tillbörlig
skyndsamhet. Huru arbetades t. ex. förlidet år och många gånger
förut? Två af Utskotten voro visserligen under hela Riksdagen något
så när strängt sysselsatta och just dessa voro i allmänhet i rätt tid
färdiga med sina göromål; men huru bedrefs arbetet i de öfriga?
Jo, veckor gingo, utan att man hörde något af dem, och likväl hade
de icke så synnerligt många ärenden att behandla. Följden häraf
blef också, att vi måste stanna här onödigt länge. Det vore derför
önskligt, att Riksdagen och i synnerhet dess Utskott toge tiden, i
synnerhet under riksdagens första tid, bättre i akt, dels för att be¬
spara oss jordbrukare olägenheten af att behöfva ligga här uppe i
Stockholm till långt fram på våren eller sommaren och under den
brådaste tiden låta jordbruket skötas af lejda arbetare, dels och för¬
nämligast derför att riksdagsgöromålen, på det sätt arbetet nu be-
drifves, mot slutet af riksdagen hopa sig så, att det icke är möjligt
Lördagen den 23 Januari.
19 N:o 2.
att egna ärendena den noggranna pröfning och behandling, som de Remiss af
kunna erfordra. Genom det sätt, hvarpå frågorna nu behandlas inom statsv_erJts-
Utskotten, kan det lätt inträffa att en och annan fråga lemnar Ut- 1 . .
skottet utan att hafva blifvit pröfvad och behandlad med den upp- v '
märksamhet och sorgfällighet, som dess vigt kräfver. Så var t. ex.
fallet med stämpelpappersförordningen. Vid dess behandling inom
Bevillnings-Utskottet glömdes ett och annat, som hade bort iakttagas.
Och hvarför? Jo, dels derför att den Kongl. propositionen rörande
detta ärende först i sista stunden inkom till Utskottet och dels der¬
före att andra ärenden, som kunde varit undangjorda förut, då upptogo
såväl Kamrarnes som Utskottens tid, ty derigenom att de mesta
ärendenas behandling hopar sig på en gång, är det ej möjligt att
egna hvart och ett den uppmärksamhet, som det förtjenar. Det är
af vigt, att vi söka. arbeta noggrannare och skyndsammare än förut,
så att icke allt uppskjutes till. sista tiden.
I år, då påsken kommer så sent, är nödvändigare än eljest att
begagna tiden rätt, ty skall det sedvanliga uppehållet ega rum under
påskhelgen och de stora och vigtiga frågorna, som i år skola be¬
handlas, uppskjutas till efter påsk, så få vi ligga här långt ut på
sommaren, och hvad ännu värre är, ärendena ej behörigt och ordent¬
ligt behandlas, och derpå lida vi, och i senare fallet landet.
Men äfven en annan sak skall jag, helst jag ser flere af stats¬
råden här närvarande, anhålla om, likväl utan att dermed vilja uttala
något klander, utan endast framställa ett önskningsmål samt en
vördsam hemställan; och det är, att Riksdagen, om möjligt, måtte
erhålla de tillämnade Kongl. propositionerna i så god tid, att både
Utskott och Riksdag må kunna egna dem den uppmärksamhet, som
dem vederbör, och icke nödgas behandla dem i sista minuten. Under
de senare åren har det visserligen icke inträffat så ofta som förr, att
Kongl. propositioner först i sista stund kommit till Riksdagen, men
min ödmjuka anhållan är, att det icke heller skall ske vid denna
riksdag, och jag tror, att detta skulle mycket befordra gången af
riksdagsarbetet.
Herr Talman, jag anhåller att denna min ödmjuka vädjan måtte
intagas i protokollet till den kraft och verkan, den kan hafva.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, hänvisades den
förevarande Kongl. propositionen, tillika med de i anledning af den¬
samma nu afgifna yttranden, till Stats-Utskottet.
§ 6.
Vidare föredrogos de på Kammarens bord hvilande motioner;
och hänvisades:
Herr Osliar Ericsons motioner N:is 1 och 2 till Lag-Utskottet;
Herr J. Anderssons i Lysvik motioner, N:o 3 till Lag-Utskottet,
Nio 4 till Stats-Utskottet och N:o 5 till Lag-Utskottet;
Herr E. J. Ehnans motioner N:is 6 och 7 till Lag-Utskottet;
N:o 2. 20
Lördagen den 23 Januari.
Herr J. H. G. Fredholms motioner, N:o 8 till Tillfälligt Utskott
och N:o 9 till Ståts-Utskottet; samt
Herr It. Gustafssons motion N:o 10 till Bevillnings-Utskottet.
§ 7.
Föredrogs och lades till handlingar^ Kongl. Maj:ts på riks¬
salen upplästa berättelse om hvad i rikets styrelse sedan sista riks¬
dags sammanträde sig tilldragit.
§ 8.
Till Stats-Utskottet hänvisades följande af Riksdagens år 1885
församlade revisorer afgifna berättelser:
l:o) angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra
af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvalt¬
ning under år 1883 jemte de i anledning af samma berättelse infor¬
drade och till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga utlåtanden; samt
2:o) angående granskningen af Riksgäldskontorets tillstånd och
förvaltning.
Äfvenledes föredrogs och hänvisades till Banko-Utskottet samma
revisorers berättelse angående Riksbanken.
§?■
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Justitieombudsman¬
nens vid innevarande riksdag afgifna berättelse samt Tryckfrihets-
komiténs berättelse.
§ io.
Föredrogs och godkändes Riksdagens Kanslideputerades Memorial
N:o 1, angående antagande af tjensteman i Riksdagens kansli.
§ Il-
Följande nya motioner anmäldes, nemligen af:
Herr Per Ersson i Vestlandaholm, N:o 11, om ändring i 5 och
6 §§ i Kongl. förordningen den 20 Juli 1861 angående mantals- och
skattskrifningars förrättande; och
N:o 12, om anslag till uppförande af stallskjul vid mötesplatsen
Sannahed;
Herr A. Ltlienberg, N:o 13, om låneunderstöd till byggande af
jernväg från Karlshamn till Ronneby och Ronneby redd samt vidare
från Ronneby till Karlskrona;
Herr L. F. Odell, N:o 14, angående skrifvelse till Kongl. Ma:jt
Lördagen den 23 Januari.
21 N:o 2.
med begäran om utarbetande af förslag till lag om byvägars byg¬
gande och underhåll;
Herr A. Magnusson, N:o 15, om nedsättning i tullen å kaffe
och socker;
Herr J. A. Sjö, N:o 16, om åsättande af tull å fläsk, ister och
smör samt å majs;
Herr J. Petersson i Boestad, N:o 17, angående skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om utredning rörande svenska statens
skuldsättning i utlandet samt kommuners, allmänna inrättningars och
bolags obligationslån;
Herr E. Hammarlund, N:o 18, angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utgifvande af en statistik, rörande folkunder¬
visningen i Sverige;
Herr G. Ericsson i Stockholm, N:o 19, om ändring i grunderna
för bevillning af fast egendom samt af inkomst af kapital och arbete;
Herr A. Gumcelius, N:o 20, om beviljande af ett extra anslag å
10 millioner kronor till låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggnin-
gar under åren 1887—1891; samt
Herr S. Johnson i Hvetlanda, N:o 21, om förhöjning i tullen å
»Aetherj) och »Aether spirituosus»; och
N:o 22, om åsättande af tull å dextrin.
Samtliga dessa motioner blefvo hvar efter annan bordlagda.
§ 12.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Herr N. Jönsson i Gammaltorp under 14 dagar f. o. in. den 25 d:s,
och Herr N. Ostling under 6 dagar f. o. m. den 25 d:s.
§ 13.
Justerades protokollsutdrag, hvarefter Kammarens ledamöter åt¬
skildes kl. y4 1 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
Andra Kammarens Prof. 1886. N.:n 2.
3