Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 26.
1
X:o 20.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 Febr. 1886, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
ändringar i gällande tulltaxa rörande artiklarne pelsverk,
hattar och metalltråd; gifven Stockholms slott den 2
Februari 1886.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta ne¬
dan nämnda ändringar i gällande tulltaxa, nemligen:
l:o att tulltaxan beträffande artikeln »hudar och skinn, pelsverk»
må erhålla följande förändrade lydelse:
»oberedda, alla slag ............................................................................................ fria
beredda, lösa:
„ blåräf-, bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-, närtz-,
sobel-, svarträf-, s. k. Kapska säl- samt utter 1 kg. 50 öre
„ andra slag........................................................................ 1 kg. 25 öre
„ hopsydda skinn samt delvis arbetade och full¬
färdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg af
blåräf, bäfver, hiller, kinkilla, mård, närtz, so¬
bel, svarträf, s. k. Kapsk säl samt utter ........... 1 kg. 4 kr.
andra slag........................................................................ 1 kg. 2 kr.»;
Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 15 Käft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
2:o att taxerubriken »hattar, färdiga eller halffärdig a» må erhålla
följande lydelse:
»hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna till hattar
synbarligen ämnade s. k. filtstumpar;® samt
3:o att taxerubriken »träd» må sålunda ändras, att så väl
öfverspunnen koppar- eller bronstråd som enkla eller sammanförda
koppar- eller bronstrådar, öfverdragna med s. k. isoleringsmassa af
guttaperchakompositioner eller dylikt, beläggas med en tull af allenast
tio procent af värdet.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbö¬
rande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj: t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konunge,n i Statsrådet å Stockholms slott den 2 Fe¬
bruari 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena, Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Herr Statsministern föredrog härefter de förslag till ändringar i
gällande tulltaxa, om hvilka nedan förmäles, och anförde dervid:
l:o
»Beträffande artikeln hudar och skinn, pelsverk har gällande tull¬
taxa följande lydelse:
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
ober edda:
205. get-, ren-, sjel-, elg-, hjort-, känguru-, rådjurs-,
har- samt får- och lamskinn, med undantag af
grå krimska och äkta kalmuck .............................. fria.
206. bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-, närtz-, sobel-,
svarträf- och blåräf- samt utter.............................. 1 kilogram 2: 40
207. andra slag....................................................................... 1 kilogram —50
beredda:
lösa eller hopsydda:
208. get-, ren-, sjel-, elg-, hjort-, känguru-, rådjurs-,
har- samt får- och lamskinn, med undantag af
grå krimska och äkta kalmuck.............................. 1 kilogram — 25
alla andra slag; förtullas lika med samma slag, oberedda, med
tillägg af 20 procent.
fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg, såsom skinnpelsar,
muffar, kragar, m. in.; förtullas lika med pelsverket, beredt, hvar¬
af de bestå, med tillägg af 20 procent.
Vid sistlidet års riksdag väcktes inom Andra Kammaren en mo¬
tion (N:o 62), åsyftande nedsättning af tullen för de dyrbaraste slagen
af oberedda pelsverk, såsom bäfver, hiller m. fl., från nu stadgade be¬
lopp, 2 kronor 40 öre pr kilogram, till 50 öre pr kilogram samt infö¬
rande af värdefull för beredda pelsverk af nämnda slag. Bevillnings¬
utskottet, till hvars behandling motionen hänvisades, afstyrkte den vis¬
serligen, men yttrade i sitt deröfver afgifna utlåtande, att Utskottet fun¬
nit hvad motionären och sakkunnige inom Utskottet anfört beträffande
förhållandet mellan tullsatserna för oberedda, beredda, halffärdiga och
fullfärdiga pelsverk vara af beskaffenhet att föranleda tvekan, huru vida
detsamma vore för närvarande i vår tulltaxa rätt iakttaget, samt att Ut¬
skottet, som saknat möjlighet att derutinnan förskaffa sig en fullständig
utredning, ansett en sådan lättast kunna vinnas, i fall vederbörande in¬
dustriidkare i underdånighet fäste Eders Kongl. Maj ds uppmärksamhet
å detta ämne.
Utskottets hemställan blef af Riksdagens båda Kamrar bifallen.
T en till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning hafva nu D. Fors¬
sell, P. N. Bergström m. fl. idkare af bundtmakareyrket i Stockholm
anfört, att deras yrke, hvilket, jemfördt med andra, redan i och för sig
hade många af icke fackmän okända och förbisedda egendomligheter,
hvilka icke lände detsamma till båtnad, under flere år varit stadt i ett
högst betänkligt tillbakaskridande hufvudsakligen till följd af underhal¬
tiga främmande pelsvarupersedlars obeliindrade tillträde till den inhemska
5
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
marknaden. För afhjelpande af de missförhållanden, som frambragt
denna tryckta ställning, funnes enligt sökandenas mening ej annan ut¬
väg än en förändring i tullsatserna å artikeln pelsverk. Såsom önsk-
ningsmål i detta hänseende hafva sökandena hufvudsakligen framhållit,
att tullen å de s. k. galanteriartiklarne inom yrket, hvilka för närvarande
i synnerhet gånge i marknaden och hvilka droge allt för låg tull i för¬
hållande till de ämnen, hvaraf de vore sammansatta, borde höjas, i sam¬
manhang hvarmed äfven någon höjning borde ega rum i tullen å de
fullfärdiga värdefullare artiklarne; att, i motsats till hvad för närvarande
egde rum, hopsydda beredda skinn borde tullbehandlas såsom fullfär¬
diga, med undantag likväl för skinn af hamster och kanin, hvilka, så¬
som utgörande föremål för vissa länders husslöjd, alltid i handeln före-
komme beredda och hopsydda; att ytterplagg, såsom pelsar och kappor,
hvilka för närvarande förtullades såsom pelsverk, om pelsverket utgjorde
öfvertyg, men deremot såsom kläder, om pelsverket utgjorde foder,
alltid måtte tullbehandlas såsom fullfärdiga pelsvarupersedlar; att, med
uteslutande af rubriken »hallfärdiga persedlar», delvis arbetade persed¬
lar måtte draga lika tull med fullfärdiga; samt att den råa eller obe¬
redda varan måtte lemnas helt och hållet tullfri till införsel. I enlighet
med dessa grunder hafva sökandena framstält följande förslag:
l:o pelsverk råa eller oberedda................................ helst fria.
2:o » beredda, lösa .......................................... oförändrade tullsatser.
— » » hopsydda hamster och
kanin.......................................... lika med lösa.
3:o delvis arbetade och fullfärdiga persedlar:
pelsar, kappor, muffar, kragar och boor,
muddar, hufvudbonader, foder och brämer:
af sobel, svarträf och sjöutter,.................................... pr. kg. 20 kronor.
af bäfver, hiller, kinkilla, mård, skunknärtz, blåräf,
utter, sjel, räf, sjubb, lo, bisam, opussum och
fågel....................................................................................... » » 10 »
af alla andra slag............................................................ » » 8 »
Och hafva sökandena anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj :t låta
vidtaga de åtgärder, som erfordrades till vinnande af en fullständig ut¬
redning i frågan och derefter i nådig proposition till nästsammanträ-
dande Riksdags antagande föreslå de förändrade tullsatser, som Eders
Kongl. Magt på grund af samma utredning funne ifrågavarande artiklar
rätteligen böra åsättas, hvarjemte sökandena begärt, att de nya tullsat¬
serna måtte föreslås att träda i kraft från och med den 1 Juni 1886.
Genom nådig remiss den 26 September nästlidet år anbefaldes
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen att afgifva gemensamt un¬
derdånigt utlåtande öfver berörda framställning, hvarefter och sedan
genom nådig remiss den 6 påföljande Oktober till bemälda embetsverk
ytterligare öfverlemnats särskilda från körsnärer i städerna Göteborg,
Malmö, Norrköping, Helsingborg, Gefle, Örebro, Jönköping, Sundsvall,
Karlskrona, Kalmar, Karlshamn, Upsala, Vesterås, Falun, Östersund,
Hudiksvall, Kristianstad, Halmstad, Landskrona, Yenersborg och Vexiö
inkomna förklaranden, att de till alla delar instämde i ofvan omförmälda,
af körsnärer i Stockholm afgifna underdåniga petition, embetsverken
den 13 sistlidne Januari afgifvit det infordrade utlåtandet, dervid em¬
betsverken tillika öfverlemnat dels från åtskilliga yrkesmän äfvensom
utom yrket stående personer, hvilka idka eller idkat handel med till
yrket hörande varuartiklar, inkomna svar på af embetsverken gjorda
framställningar om erhållande af upplysningar för ärendets utredning,
dels ock till frågans belysande upprättade statistiska uppgifter.
I berörda underdåniga utlåtande anföra embetsverken, att, ehuru
principen om råvarors frihet från tull vore i den svenska tullagstiftnin¬
gen i allmänhet genomförd, och samma princip, hvad anginge artikeln
pelsverk oberedda, funnes tillämpad i flere andra europeiska länders tull¬
tariffer, t. ex. Danmarks, Finlands, Tysklands och Frankrikes, hade
likväl en sådan frihet hos oss endast blifvit medgifven för vissa billi¬
gare slag oberedda pelsvaror; och vore enligt embetsverkens mening
grunden till den undantagsställning, hvari de dyrbarare oberedda pels-
verken i vår tullagstiftning blifvit från äldre tider bibehållna, otvifvel¬
aktigt att söka i föreställningen, att dessa dyrbara varuslag äfven i sitt
oberedda skick kunde och borde bära en beskattning, som slutligen
träffade endast mera bemedlade förbrukare och antogs kunna inbringa
någon för statsverket afsevärd inkomst.
Att förväntningarne i dessa hänseenden icke motsvarats af verk¬
ligheten, ådagalades af den ringa införsel utaf oberedda fullbelagda
pelsverk, som egt rum, och af den följaktligen obetydliga tullinkomst,
som derför influtit. Under femårsperioden 1879—1884 hade nemligen
denna inkomst i medeltal pr år uppgått till allenast 2,674 kronor och
utgjorde det sistnämnda af dessa år icke mera än 1,590 kronor, deraf
på de dyrbaraste och högst tullbeskattade slagen belöpte sig endast
omkring en tredjedel eller något mera än 500 kronor.
Antagligt vore att den ringa införseln hufvudsakligen föranledts
deraf, att pelsverken vid beredningen och genom dervid uppkommande
värdelöst affall förlorade en icke ringa del af den vigt, för hvilken in¬
förselstull skulle hafva blifvit erlagd. Det syntes derföre hafva funnits
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
med yrkesidkarnes fördel förenligt att hellre införskrifva de beredda
pelsverken, hvaraf införseln i fråga om de dyrbarare slagen visat sig
betydligt större än af motsvarande oberedda slag. Härigenom hade
emellertid den del af bundtmakareyrket, som omfattade sjelfva pels-
varans beredning, blifvit tillbakasatt, och den af sådan verksamhet på-
räkneliga arbetsförtjenst gått förlorad.
Dessa förhållanden ådagalade nogsamt olägenheterna af att åsido¬
sätta den grundsats, som, ur synpunkten af näringslifvets befrämjande,
en längre tid varit i vår tullagsstiftning allmänligen erkänd och tilläm¬
pad, nemligen att tullfrihet å råvaror och beredningsämnen för näring-
arnes behof borde, så vidt möjligt, medgifvas.
I öfverensstämmelse med denna grundsats, och då, såsom af det
nu anförda framginge, någon nämnvärd uppoffring af statsinkomst icke
vore i fråga, funne embetsverken sig böra i underdånighet förorda tull¬
frihet för alla slag oberedda pelsverk.
Deremot kunde embetsverken omöjligen understödja petitionärer-
nes förslag, att tullsatserna å beredda skinn af de slag, som i oberedt
tillstånd nu draga tull, skulle qvarstå oförändrade, om tullfrihet för de
oberedda skinnen medgåfves.
Vid framställandet af detta förslag hade petitionärerne antagligen
förbisett, att nu gällande tullsatser å de beredda skinn, som afsåges i
rubrikerna 206 och 207 af tulltaxan, med endast 20 procent öfverstege
de afgifter, hvilka vore åsätta motsvarande slag oberedda skinn, och
att den skyddstull, som nu vore ifrågavarande beredningsnäring med-
gifven, skulle, enligt petitionärernes förslag, icke mindre än sexdubblas,
äfven om man helt och hållet lemnade utom räkningen den vigtför¬
minskning vid skinns beredning, hvilken vid bestämmande af 20 procents
förhöjning utöfver tullafgiften å de oberedda skinnen måste antagas
hafva tagits i betraktande.
I alla händelser funne embetsverken det icke med skäl kunna
ifrågasättas, att om, i främsta rummet till förmån för bundtmakareyrket,
tullfrihet för oberedda pelsverk medgåfves, samma yrke derjemte skulle
gynnas icke blott med en skyddstull, motsvarande hvad andra jemför-
liga näringar åtnjöte, utan derutöfver med en tullafgift, som hittills
uteslutande haft fiskaliskt ändamål, men nu skulle af statsverket efter-
gifvas. En sådan åtgärd syntes icke vara af näringens verkliga behof
påkallad, lika litet som den kunde försvaras gent emot den allmänna
förbrukningens billiga anspråk, att de i vårt klimat så behöfliga pels-
varorna icke måtte oskäligen fördyras.
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
För att rätt bedöma tullskyddsbeloppets relativa behöflighet vore
det af vigt bland annat att känna kostnaden vid den tillverkning, som
skulle skyddas. I detta hänseende hade en af petitionärerne meddelat,
att vid beredning af pelsskinn så val med hand- som med maskinkraft
kostnaden uppginge:
för get- och fårskinn till 35 öre per skålpund eller 82 öre per kilogram.
» skinn af bäfver m. fl. kr. 1: 50 » » » kr. 3: 53 » »
» andra slag skinn till 60 öre » » » » 1:41 » »
Nu upplyste derjemte statistiken öfver införseln af dessa olika
grupper beredda skinn under det år, 1884, då största importen egt rum,
att förstnämnda billigaste varuslag uppgått till 29,i procent; det andra
dyrbaraste till allenast 2,i procent; samt det sista eller medelsortens
varor till 68,8 procent af hela införseln; hvadan så väl bundtmakareyr-
kets verksamhet som förbrukningsföremålens allmänna beskaffenhet
angåfve såsom lämpligt att i tulltaxan endast i tvenne grupper med
skiljaktiga tullsatser sammanföra de nu under tre olika afdelningar med
sina särskilda tullafgifter förekommande, beredda lösa pelsskinnen.
Fn sådan förändring syntes embetsverken desto hellre böra ifråga¬
sättas, som samma varufördelning, hvilken blefve faststäld i fråga om
de lösa beredda skinnen, otvifvelaktigt borde fullföljas äfven i afseende
å de af samma skinn bearbetade hel- eller halffärdiga persedlar, men
vid den fulländning, hvartill färgning af olika skinnslag uppdrifvits,
ganska stora svårigheter mötte att vid tullbehandligen, i synnerhet
beträffande fullfärdiga persedlar, med visshet afgöra om de vore till¬
verkade af det ena eller andra, till utseendet hvarandra liknande skinn-
slaget,
I de länder, Tyskland och Frankrike, der skyddssystemet för när¬
varande ansåges synnerligen väl genomfördt, vore lösa beredda pels¬
skinn, likasom de oberedda, i Tyskland helt och hållet och i Frank¬
rike de vanligast förekommande tullfria; och vid bestämmandet i dessa
länder af tullsatserna å bearbetade pelsvaror förekomme i Tyskland för
oklädda fårpelsar samt alla slags hopsydda beredda skinn en gemensam
tullafgift af omkring fem öre per kilogram samt för fullfärdiga persed¬
lar, alla slag, likaledes eu enda gemensam tullsats af 150 mark per
100 kilogram, eller ungefär 1 krona 34 öre per kilogram. I Frankrike
åter utginge tullafgiften för vissa beredda och hopsydda skinn med 1
franc, eller 72 öre per kilogram; samt för färdigsydda persedlar så kal¬
lade »vanliga» med 1 franc 60 centimer, eller omkring 1 krona 15 öre
per kilogram, och för »fina» med 5 francs, eller 3 kronor 60 öre per
kilogram.
9
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 26.
Enligt embetsverkens mening satte dessa förhållanden utom allt
tvifvel, att ofvan antydda förenkling af vår tulltaxa kunde och borde
genomföras, likasom att vid bestämmandet af tullsatserna å de tvenne
olika grupper, i hvilka beredda skinn skulle indelas, hänsyn förnäm¬
ligast borde egnas åt beredningskostnaden för de skinnslag, som egent¬
ligen kunde anses utgöra föremål för bundtmakareyrkets verksamhet.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter hade embetsverken funnit
sig kunna tillstyrka, att för mindre värdefulla beredda skinnslag den
nu stadgade tullafgiften, 25 öre pr kilogram, bibehölles, och äfven till-
lämpades å de under rubriken »andra slag» nu hänförliga pelsskinn, för
hvilka skyddstullen hittills utgått med 20 procent å 50 öre eller blott
10 öre pr kilogram, äfvensom å de med dem i värde närmast jemför-
liga hiller-, kin kil la- och närtzskinnen, samt att till den andra gruppen
hänfördes de dyrbaraste slagen, nemligen blåräf-, bäfver-, mård-, sobel-,
svar.träf-, s. k. kapsk säl samt utter, med en tullsats af 50 öre pr kilo¬
gram, närmast motsvarande den skyddstull af 20 procent å 2 kronor 40
öre, eller 48 öre pr kilogram, som nu gällande tulltaxa för de dyrba¬
rare beredda skinnslagen medgåfve.
Under erinran att uti nu gällande tulltaxa beredda hopsydda pels¬
skinn vore underkastade lika tull med de beredda lösa skinnen, samt
att petitionärerne velat bibehålla detta stadgande oförändradt i af¬
seende å hamster- och kaninskinn, hvaremot de i öfrigt i sitt förslag
hänfört hopsydda skinn, såsom foder och brämer, till lika tullbehand¬
ling med delvis arbetade och fullfärdiga persedlar, hafva embetsverken
i afseende härå anfört, att någon giltig grund till ett sådant skiljaktigt
förfarande beträffande likartadt bearbetade olika skinnslag icke syntes
förefinnas; och hade också en del petitionärer vid de af embetsverken
ombesörjda undersökningar frångått nämnda förslag. Både sjelfvahop-
syningsarbetet och den omständigheten, att vid hopsyningen större eller
mindre affall uppkomme, närmade tvifvels utan de hopsydda pelsskinnen
till mer eller mindre färdiga persedlar, och då all tvetydighet, så vidt
möjligt, borde minskas, hade embetsverken ansett sig böra föreslå en
i sådant hänseende förändrad lydelse af ifrågavarande stadgande.
Härigenom bereddes visserligen ett vidare ökadt tullskydd för
bundtmakareyrket, för så vidt en del hopsydda pelskinn, på sätt peti¬
tionärerne antydt, skulle hafva utgjort föremål för annan handelsom-
sättning än som af bundtmakare förmedlades, men betydelsen af detta
tullskydd kunde i brist på statistiska källor icke beräknas.
Beträffande slutligen de af petitionärerne framstälda förslag så väl
till fördelning i olika grupper af de hel- och halffärdiga pelsvarorna som
Bill. till Biksd. Prof. 1886. 1 Samt. 1 Afd. 15 Höft. 2
10
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
till tullsatser å hvarje särskild grupp m. m., åberopade embetsverken i
fråga om varornas gruppering hvad i fråga om de beredda pelsskin-
nens fördelning redan blifvit anfördt. Naturligen måste samma grund
följas vid tulltaxans uppställning i afseende å de färdiga persedlarne,
som i fråga om de beredda skinn, hvaraf persedlarne bestode.
Likasom skinnen af bäfver m. fl. dyrbara slag år 1884 utgjorde
eu ytterst ringa del, blott 2,i procent af hela införseln utaf beredda
skinn, så både också införseln af fullfärdiga persedlar utaf samma dyr¬
bara skinnslag nämnda år befunnits så anmärkningsvärdt obetydlig, att,
äfven med kännedom om det ringa bruk, hvartill de dyrbaraste pels-
varorna hos oss kommit, en så ytterst obetydlig införsel deraf knappast
läte sig förklara. Denna införsel inskränkte sig nemligen till 57 kilo¬
gram eller föga mer än 1/2 procent af hela årets import utaf färdiga
pelsverk. Och likväl utgjorde tullsatsen då, såsom nu, icke fullt 3
kronor 46 öre pr kilogram.
Nu yrkade petitionärerne tullafgifter till belopp af 20 kronor, 10
kronor och 8 kronor pr kilogram för de olika varugrupperna, och detta
på samma gång som tullafgifterna å de oberedda skinnslagen skulle
upphöra.
Det, nuvarande tullskyddet för fullständiga persedlar hade efter
afdrag- för råvarutullen utgjort för de dyrbaraste slagen nära 1 krona
6 öre samt för de tvenne andra varugrupperna i nu gällande taxa re¬
spektive 30 öre och 22 öre pr kilogram.
Om det ock finge medgifvas, att dessa tullsatser i och för sig
inneburit föga skydd, synnerligen då bundtmakareyrket varit underkastadt
den tryckande bördan af icke ringa tullbeskattning å dess hufvudsak-
liga råvara, samt att följaktligen billighet och jemlik behandling med
andra näringar påkallade icke blott att, såsom ofvan vore anfördt, rå¬
varan gjordes tullfri, utan ock att densammas beredning och förarbet¬
ning tiligodosåges med måttligt tullskydd, kunde embetsverken dock
ingalunda ens närmelsevis understödja de anspråk, som petitionärerne
i nu förevarande hänseende framstält.
Äfven om handelsvärdet å olika slag af pelsverk stundom kunde
uppgå till så höga belopp, som petitionärerne uppgifvit,, eller ännu högre,
så borde likväl erinras, att dessa höga varuvärden kunde antagas endast
ytterst undantagsvis i handeln förekomma och i hvad fall som helst
ingalunda kunde grunda något skäligt anspråk hos bundtmakaren på
någon efter dessa värden lämpad skyddstull, då det icke vore hans ar¬
bete, utan råvarans mer eller mindre dyrbara beskaffenhet, som hufvud¬
sakligen bestämde värdet.
11
Kongl. Maj: is Nåd. Proposition N:o 26.
Emellertid funne embetsverken af hvad vid den verkstol da sorg-
fälliga undersökningen kunnat inhemtas och vid jemförelse så väl med
hvad hittills hos oss varit stadgadt som med lagstiftningen i andra upp-
gifna länder sig ega anledning tillstyrka att, med afseende så väl å de
olika tullafgifterna för de beredda skinnen som å de vanligen högre
tullbeskattade materialier, hvilka vid förfärdigande af en del dyrbarare
pelsverk användes, hopsydda pelsskinn samt delvis arbetade och full¬
färdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg måtte indelas i två grup¬
per, den ena omfattande uppräknade dyrbarare slag med tullsats af 2
kronor, samt den andra, omfattande alla öfriga slag, med en tullsats af
1 krona per kilogram.
Deremot måste embetsverken helt och hållet afstyrka petitionä-
rernes hemställan, att kläder med pelsverk till foder men med öfvertyg
af väfnader måtte tullbehandlas såsom färdiga pelsvarupersedlar, enär
en dylik föreskrift skulle komma i uppenbar strid med hvad genom
handelstraktaten med Frankrike vore i afseende å tullafgiften å kläder
bestämdt.
Den förändrade uppställning af tulltaxan, som embetsverken så¬
lunda förordat, tilläte icke en noggrann beräkning öfver det inflytande
på tullinkomsten, som förändringarne kunde komma att medföra, äfven
om antagas kunde, att införseln af hvarje särskild!, varuslag fortfarande
blefve ungefär densamma som hittills. Men den mening ansåge sig
dock embetsverken kunna uttala, att förändringarne icke kunde antagas
utöfva något för statskassan afsevärdt inflytande.
Obestridligen är den för vissa dyrbarare oberedda skinn nu stad¬
gade höga tullsats af 2 kronor 40 öre per kilogram att räkna såsom be¬
skattning å en öfverflödsvara, men då inkomsten af denna skattetitel
varit för statskassan af en alldeles försvinnande betydelse, och med-
gifvandet af tullfrihet för de råvaror, hvaraf bundtmakareyrket betjenar
sig, bör lända yrket till ett afsevärdt gagn, tvekar jag ej att förorda
embetsverkens förslag om tullfrihet för de oberedda skinnen. Rörande
tullsatserna å de beredda lösa skinnen har jag ej annan erinran att
göra, än att tillräckliga skäl synas mig ej hafva blifvit anförda för ute¬
slutning från den högre tullbeskattade gruppen af hiller, kinkilla och
närtz, hvilka för närvarande äro i tulltaxan likstälda med de skinn,
hvilka embetsverken i öfrigt upptagit i samma grupp.
12
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 26.
Beträffande slutligen de hopsydda skinnen samt de delvis arbetade
och fullfärdiga persedlarne med pelsverk till öfvertyg, bör naturligtvis,
såsom embetsverken ock erinrat, grupperingen göras på enahanda sätt
som i fråga om de beredda lösa skinnen, hvilket jag ock iakttagit idet
förslag till rubrikens lydelse, jag ämnar för Eders Kongl. Maj:t fram¬
lägga. Instämmande med embetsverken deri, att de af petitionärerne
för dessa persedlar föreslagna tullsatser äro oskäligt höga, måste jag
dock anse att embetsverken å sin sida satt tullsatserna allt för lågt, då
man besinnar, att det är just i fråga om de färdiga pelsvarorna som
bundtmakarne äro utsatta för den svåraste täflan, och de från utlandet
inkommande varorna inom denna affärsgren till stor mängd utgöras af
särdeles underhaltiga persedlar. Eu tull af en krona per kilogram för
sådana artiklar som t. ex. muffar och kragar, livilka ju äro temligen
lätta i vigt, utgör ett så obetydligt skydd, att, när man vill bibehålla
denna näring bland de skyddade, och annat har icke från något håll
ifrågasatts, fullt skäl synas vara att låta de af embetsverken föreslagna
siffror i detta afseende höjas från två till fyra kronor för de finare sla¬
gen af pelsverk och från en till 2 kronor för de öfriga.
Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Majt må i nådig pro¬
position till Riksdagen föreslå, att tullsatsen beträffande artikeln '»hudar,
och skinn, pelsverk», må erhålla följande förändrade lydelse:
»oberedda alla slag ....................................................... fria
beredda, lösa:
blåräf-, bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-,
närtz-, sobel-, svarträf, s. k. kapska
säl- samt utter .......................................... 1 kilogram — 50 öre
,, andra slag ........................................................ 1 „ 25 öre
hopsydda skinn samt delvis arbetade och
fullfärdiga persedlar med pelsverk till
öfvertyg af:
blåräf, bäfver, hiller, kinkilla, mård, närtz,
sobel, svarträf, s. k. kapsk säl samt
utter.................................................................... 1 kilogram 4 kronor
„ andra slag ........................................................ 1 „ 2 kronor
2:o.
Som, vid tillämpning af den i gällande tulltaxa förekommande rubri¬
ken hattar, färdiga eller halffärdiga, svårighet visa sig möta att i åt¬
13
Kong!- Mnj:ls Nåd. Proposition N:o 26.
skilliga fall särskilja halffärdiga hattar från väfnader, som val voro af-
sedda att användas för tillverkning af hattar, men ännu icke undergått
någon sådan behandling, som kunde anses falla inom den egentliga
hatt-tillverkningens område, anmodade jag genom embetsskrifvelse af
den 12 December sistlidet år Kommerskollegium och Generaltullstyrel¬
sen att till Finansdepartementet inkomma med yttrande, huru vida icke
ifrågavarande rubrik tarfvade ändring i syfte att få närmare bestämd
den bearbetning, en artikel skulle hafva undergått för att kunna hän¬
föras till halffärdig, äfvensom att, i den händelse embetsverken funne
eu dylik ändring påkallad, på samma gång afgifva förslag dertill.
I skrifvelse af den 13 sistlidnc Januari hafva embetsverken af¬
gifva det sålunda begärda yttrandet med öfverlemnande tillika af ett
från packhusinspektionen i Stockholm infordradt utlåtande, deruti in¬
spektionen, under förmälan, att det uti ifrågavarande tulltaxerubrik
förekommande uttrycket »halffärdiga» aldrig, inspektionen veterlig!, gif-
vit anledning till tvist vid andra tullbehandlingstillfällen än när fråga
varit om förtullning af till hattar ämnade s. k. filtstumpar, hemstält
att, då af ett vid utlåtandet fogadt intyg af två i hattfabrikationen sak¬
kunniga personer framginge, att dylika filtstumpar vore minst halffärdiga
hattar, enär de redan undergått mera arbete än som återstode för att
de skulle blifva färdiga hattar, ifrågavarande tulltaxerubrik måtte till
undvikande af tvist vid omförmälda fall erhålla följande lydelse:
»Hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna till hattar
synbarligen ämnade s. k. filtstumpar.»
För egen del anföra embetsverken, att, då den behandling, som
erfordrades för tillverkning af dylika s. k. filtstumpar, hvarom fråga
vore, vare sig de förfärdigades af hår eller ull, måste på grund af hvad
upplyst blifvit anses falla inom hattfabrikationens område, och tillverk¬
ningen af nämnda vara kräfde mera arbete än som erfordrades för att
deraf tillverka färdiga hattar, i följd hvaraf dylika filtstumpar borde i
förtullningshänseende anses såsom halffärdiga hattar, embetsverken,
hvilka ej hade sig bekant att ovisshet rörande tillämpningen af ifråga¬
varande tulltaxerubrik uppstått vid andra tillfällen än då fråga varit om
tullbehandling af ifrågavarande varuartikel, funne sig böra, med hänsyn
till vigten deraf att tullbehandlingen vid rikets samtliga tullkamrar
blefve likformig, hvilket med bibehållande af nu gällande mångtydiga
rubrik svårligen vore möjligt, då varan dels hänfördes till »hattar, andra
slag» med tull af 40 öre för stycket och dels till »väfnader, ylle, filtar»
med tull af 60 öre pr kilogram, hemställa, att tulltaxerubriken »hattar»
måtte erhålla den af packhusinspektionen föreslagna lydelse.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Med afseende å hvad embetsverken sålunda anfört hemställer jag
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition före¬
slå Riksdagen, att den i gällande tulltaxa förekommande rubriken »hattar,
färdiga eller halffärdiga» må erhålla följande lydelse:
»Hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna till hattar
synbarligen ämnade s. k. filtstumpar.»
3:o
I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift hafva telegrafdirektören
Sten Schaar, aktiebolaget Hakon Brunius & C:o, Allmänna telefonförenin¬
gen, Göteborgs Bell Telefon aktiebolag, ingeniörerne Davy Robertson och
O. A. Ericsson, telegrafkontrollören A. Falk, electro-mekaniska bolaget
Thor, elektriska centralstationen, A. J. G. Bismark & C:o samt Ramberg
& Bauer, samtliga i Göteborg, i underdånighet anhållit, att, som i gäl¬
lande tulltaxa icke funnes någon särskild rubrik, som afsåge elektriska
telegrafkablar och ledningstrådar för telegraf- och telefonledningar,
ringledningar, elektrisk belysning och elektriska intrument, samt Gene¬
raltullstyrelsen i ett särskilt dess pröfning understäldt mål angående
tullbehandlingen af ett till Göteborg från Liibeck inkommet parti om-
spunnen koppartråd, förklarat att all öfverspunnen metalltråd borde så¬
som karkasser tullbehandlas, med tillämpning af hvilket beslut de mest
brukliga slag af ledningstrådar, alla telegrafkablar och större delen af
de kablar, som användes för elektrisk belysning skulle komma att be¬
läggas med samma höga tull som karkasser, Eders Kongl. Maj:t täck¬
tes i nåder antingen förklara, att enligt tulltaxan enkla koppartrådar
med en diameter af 0,8 millimeter eller af större tjocklek, likasom ock
isolerade kablar, äfven om dessa vore sammansatta af finare koppartråd
än nyss nämnts, finge i riket tullfritt införas, eller ock vidtaga sådana
åtgärder, som kunde leda till en förändring af tulltaxan i berörda syfte;
och hafva sökandena till stöd för sin underdåniga framställning anfört,
att koppartrådar af 0,8 millimeter och större diameter, i hvilkas isole¬
ring ingått guttapercha, eldsäker impregnering eller stark asfaltering
dittills ej tillbehandlats såsom karkasser, utan fått tullfritt införas; att
genom beläggande af sådan koppartråd som användes för elektriska
belysningsanläggningar, med den för karkasser bestämda införselsafgift,
1 krona 10 öre per kilogram, priset på dylik tråd komme att så för¬
dyras — i fråga om vissa dimensioner deraf med ända till 60 procent
— att derigenom elektricitetens användande på det praktiska och in¬
dustriella området skulle i väsentlig mån hämmas; att inom Sverige
15
Kongl. Mqj.is Nåd. Proposition N:o 26.
icke tillverkades telegrafkablar eller liknande artiklar samt endast få
sorter isolerade ledningstrådar; att koppartråd impregnerad eldsäkert
eller med asfalt eller tjära och dylikt, i synnerhet de dimensioner deraf,
som egde en diameter af 0,8 millimeter eller derutöfver, icke kunde
användas såsom karkasser och alltså icke torde böra såsom sådana tull-
behandlas; att med bomull öfverspunnen koppartråd af 0,8 millimeter
eller större diameter hufvudsakligen användes vid fabrikation af dynamo-
maskiner och således borde tullbehandlas såsom maskindelar, hvartill
jemväl finare isolerad koppartråd borde i förtullningshänseende hän¬
föras, då sistberörda tråd nästan uteslutande användes till ringklockor,
telegrafapparater och elektriska instrument, hvilka alla artiklar tullfritt
infördes under rubriken maskiner; samt att karkasser aldrig tillverkades
af koppartråd, hvarföre någon förvexling af dylika och isolerad koppar¬
tråd ej vore att befara.
Jag tillåter mig erinra, att enligt tulltaxan af den 9 Oktober 1885
träd af metall, öfverspunnen med silke, tråd eller papper, skall tullbe¬
handlas såsom karkasser, äfvensom att tullafgiften för karkasser och
karkassband är bestämd till 1 krona 10 pr kilogram.
Sedan Generaltullstyrelsen genom nådig remiss den 17 April
sistlidet år anbefalts att yttra sig öfver nu omförmälda framställning,
har Styrelsen, efter att hafva infordrat yttranden i ämnet från packhus¬
inspektionen i Stockholm och Styrelsens tekniska biträde, Professoren
vid Tekniska Högskolan J. O. Andersson, den 1 påföljande Juni afgifvit
det infordrade utlåtandet.
T det utlåtandet bifogade, af Professoren Andersson afgifna
yttrande anför denne, att, enär, så vidt han kunnat utröna, öfverspunnen
koppar- eller bronstråd icke användes till karkasser, emedan den vida
billigare öfverspunna jerntråden härtill vore lika eller bättre användbar,
och då öfverspunnen koppar- eller bronstråd, så vidt utrönas kunnat,
endast användes till elektriska ledningar, syntes skäl ej vara för handen,
som talade för någon dimensionsgräns å öfverspunnen koppar- eller
bronstråd såsom vilkor för tullfrihet; att denna uppfattning äfven vunne
stöd deraf, att den öfverspunna koppartråd, som till betydande mängd
användes i telefonapparater, i regel vida understege 0,8 millimeter, hva¬
dan, om tullfrihet beviljades för den öfverspunna koppar- eller brons¬
tråd (0,8 millimeter i diameter och deröfver), som användes inom den
elektriska belysningen eller telegrafien, det torde få anses billigt, att
tullfrihet äfven beviljades för den öfverspunna koppar- eller bronstråd
(under 0,8 m. m. i diameter), som användes inom den i vårt land icke
obetydliga telefonindustrien; samt att hvad sålunda anförts om öfver-
16
Kong!,. May.ls Nåd. Proposition N:o 26.
spunnen koppar- eller bronstråd äfven och med lika skäl torde få anses
gälla elektriska kablar eller enkla eller sammanförda koppar- eller
bronstrådar, öfverdragna med s. k. isoleringsmassa af guttaperchakom-
positioner eller dylikt.
Generaltullstyrelsen yttrar för egen del — med förmälan tillika,
att styrelsen icke, på sätt sökandena uppgifvit, meddelat någon allmän
föreskrift derom, att all öfverspunnen koppartråd borde såsom karkasser
tullbehandlas, utan endast i särskilda fall tillämpat tulltaxans bestäm¬
melser å inkommande varupartier — att vid bedömande af nu före¬
varande fråga å ena sidan förekomme, att tulltaxans föreskrift om tull¬
behandling af öfverspunnen metalltråd såsom karkasser, hvilken före¬
skrift otvifvelaktigt vid sin tillkomst afsåg vissa hufvudsakligen för
fruntimmerskostymer användbara och såsom lyxartiklar betraktade
samt derföre högt beskattade varor, qvarstode sedan längre tid tillbaka,
under det att, å andra sidan, senaste tidens stora uppfinningar på elek¬
tricitetens område för vigtiga praktiska ändamål visat sig vara i behof
af just sådana varor, som väl hemfölle under rubriken öfverspunnen
metalltråd, men ingalunda kunde, med aktgifvande på grunderna för
vår tullagstiftning i öfrigt, antagas hafva varit med den höga tullafgiften
åsyftade. Alla slag fysiska instrumenter vore nemligen hos oss tull¬
fria, och det kunde vid sådant förhållande icke skäligen ifrågasättas,
att lagstiftaren skulle, om ens med någon, åtminstone icke med en, en¬
ligt sökandenas påstående, ända till 60 procent af värdet uppgående
tullsats, beskatta det för en del elektriska apparaters användning er¬
forderliga materiel af öfverspunna ledningstrådar.
Då numera genom de af sakkunnige män meddelade yttranden
enligt Styrelsens mening finge anses ådagalagdt, att till karkasser och
karkassband för beklädnadsändamål icke begagnades annan metalltråd
än af jern och stål, samt att äfven långt finare öfverspunnen koppar-
eller bronstråd än 0,8 millimeters tjocklek användes för elektriska led¬
ningar, har Styrelsen, i öfrigt åberopande hvad Professoren Andersson
i sitt nyss omförmälda yttrande anfört, i underdånighet hemstält, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes förklara så väl öfverspunnen koppar- eller
bronstråd som enkla eller sammanförda koppar- eller bronstrådar,
öfverdragna med så kallade isoleringsmassa af guttaperchakompositioner
eller dylikt, böra antingen medgifvas fullkomlig tullfrihet eller, då
någon industri för metalltråds öfverspinning inom landet lärer bedrifvas,
åtminstone såsom varor, som icke kunde hänföras under någon af
de i tulltaxan upptagna bestämmelser, mer eller mindre arbetade, be¬
läggas med en tull af allenast 10 procent af värdet.
17
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
Lika med Generaltullstyrelsen finner jag de af sökandena i deras
underdåniga framställning påpekade förhållanden värda synnerlig upp¬
märksamhet och instämmer i hvad Styrelsen yttrat om önskvärdheten
deraf. att de ur dessa förhållanden härflytande olägenheter för den
elektriska industrien varda i möjligaste mån undanröjda. Då emellertid,
efter _ hvad. Styrelsen antydt och jag sedermera fått bekräftadt, en in¬
dustri för metalltråds öfverspinning verkligen här i landet under senare
tid uppstått, torde af de utaf Styrelsen alternativt föreslagna förändrin-
garne den senare böra föredragas, och hemställer jag alltså i under¬
dånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riks¬
dagen, att taxerubriken tråd må sålunda ändras, att så väl öfverspunnen
koppar- eller bronstråd som enkla eller sammanförda koppar- eller
bronstrådar, öfverdragna. med så kallade isoleringsmassa af guttapercha-
kompositioner eller dylikt, må beläggas med en tull af allenast 10
procent af värdet.»
Hvad Herr Statsministern sålunda yttrat och hem¬
stält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af dqn
lydelse bilagan Ditt. A vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Fredrik Zethelius.
Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami, 1 Afd. 15 Käft.
3