12
Motioner i Forsla Kammaren, N:o 52.
N:o 52.
Af Grefve Ströiufelt: Om upphäfvande af förordningen deri 29
Maj 1874, angående Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden.
Medelst interpellation den 20 Maj förlidet år (Första Kammarens
Protokoll, delen III, n:o 45) påvisade jag inför Herr Finansministern
och Första Kammaren några af de o egentligheter samt vårt lands skatte-
intresse och industri kränkande orättvisor, hvartill Kongl. General-
tullstyrelsens tolkning af det i mellanrikslagen förekommande ut¬
trycket »tillverkningar» gifvit upphof.
Jag androg, bland annat, hurusom den svenska tulltaxan bestäm¬
mer, att vid införsel till Sverige af artikeln »kläder» tull skall beräk¬
nas »med 20 procents förhöjning i den tull, som är bestämd för tyget
eller det ämne, hvaraf klädes- eller liushållspersedeln hufvudsakligen
består», och att, liksom tullen å kläde icke utgör klädets verkliga värde,
så utgör icke heller tulltillägget för kläder — 20 procent af klädes-
tullen — sömnadsarbetets verkliga värde, men att båda tullbeloppen
vore representanter för af Riksdagen antaget förhållande emellan värdet
af sjelfva klädet och värdet af detsamma» apterande till »kläder». Så¬
som bekant eger icke Regeringen ändra Riksdagens beslut i afseende
å tulltaxan, tullens ä inkommande och utgående spanmål förhöjande allena
undantagen, och än mindre lärer sådan rätt tillkomma Tullstyrelsen.
Med anledning häraf anförde jag, att Tullstyrelsen icke kunnat, utan
bemyndigande af Regeringen, ingå öfverenskommelse med norska re¬
geringens finans- och tulldepartement om tolkning af tullförfattning
i rak strid mot och upphäfvande Riksdagens beslut, på sätt som
IB
Motioner i Första Kammaren, N:o 52.
visar sig hafva skeft i dess cirkulär af den 18 September 1874. Detta
cirkulär bär följande lydelse:
»Kongl. Generaltullstyrelsen bär velat till behörig känne¬
dom meddela, att, i fråga om tullbehandling af kläder, som äro
tillverkade i det. ena åt de förenade rikena Sverige och Norge
af utländskt, der förtulladt tyg, styrelsen samt Kongl. norska
regeringens finans- och tulldepartement sammanstämmande äro
åt den åsigt, att det sömnadsarbete, som å tyget nedlägges
för dess apterande till kläder, utgör eu så vigtig del af pro¬
duktionen, att sådana kläder böra behandlas som varor, till¬
verkade i det land, hvarest de äro sydda, och således vid in¬
förseln från det ena till det andra riket, enligt §§ 3 och 14 i
Kongl. förordningen af den 29 Maj 1874 angående Sveriges
och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden, vara
tullfria.))
På framstäld fråga, om något bemyndigande af Regeringen blifvit
lemnadt Generaltullstyrelsen att med norska regeringens finans- och
tulldepartement träffa sådan, mot gällande tulltaxa stridande tolkning
af deri så kallade mellanrikslagen och tillämpning på artikeln »kläders»
tullbehandling, som detta cirkulär upptager och bestämmer, svarade Fi¬
nansministern ett bestämdt nej.
. Här föreligger således, efter mitt förmenande, ett godtyckligt och
olagligt förfarande af Tullstyrelsen, hvilket haft och än mer får ett skad¬
ligt inflytande på svensk industri, beröfvar statskassan den tillkom¬
mande intrader och gifver upphof till oärlig konkurrens, sådan som
den, mot hvilken Tullstyrelsen i dess cirkulär af den 19 Januari 1885
måst uppträda.
För allt kläde, halfylle eller bomullstyg, sota från utlandet infö¬
res till Norge och der aptera» till »kläder», b vilka sedan införas till
Sverige, uppbär norska statskassan ensam tullen. Svenska statskassan
förlorar den, och Sveriges motsvarande fabriker och handtverkerier
tryckas al denna, som jag ännu tror, alldeles oberättigade konkurrens.
Man skulle kunna förmena, att, när rättigheten är ömsesidig, cirkulärets
bestämmelse icke borde verka till någotdera landets skada. Men eme¬
dan Norge saknar större fabriksindustri, sä är hälen der å kläde och
bomullstyg rida lägre än i Sverige och detta bär till följd, när utländskt
tyg till Norge införes för mycket lägre tull och, efter cirkuläret af den
18 September 1874, lår tullfritt befordra» till Sverige såsom kläder, att
14
Motioner i Första Kammaren, N:o 52.
Sveriges utförsel till Norge af kläder, hvarken är eller kan blifva jem¬
förlig med Norges utförsel till Sverige. Statistiken konstaterar äfven
detta. År 1882 utfördes från Norge till Sverige »kläder» för kronor
485,059, under det att samma artikel utfördes från Sverige till Norge,
för kronor 68,578. År 1888 både Norges utförsel af »kläder» till Sve¬
rige ökats till kronor 619,949, under det Sveriges utförsel till Norge,
det året minskats till kronor 54,763. Således ö lent las utförseln åt »klä¬
der» från Norge till Sverige pa ett ar med 134,890 kronor, under det
att utförseln från Sverige till Norge samma år minskades med 13,815
kronor. Norges utförsel till Sverige öfverst.eg således Sveriges utförsel
till Norge af denna artikel året 1882 med ett värde åt 416,481 kronor
och året 1883 med eif värde af 565,186 kronor. Statistiken utvisar
sålunda, afl Norges utförsel af kläder till Sverige sta/er, under det att
Sveriges utförsel till Norge sjunker, och detta måste blifva den natur¬
liga. följden af cirkuläret. År 1883 utfördes tran Norge till Sverige
i/ileeiifuader för ett värde af 3,490,268 kronor, under det samma år från
Sverige till Norge utfördes ylleväfnader för endast 919,039 kronor. Då
känd! är, att Norges väfnadsindustri är obetydlig emot Sveriges, före¬
falla dessa siffror oförklarliga, om man icke lår i det ofta aberopade
cirkuläret söka grundtal till detta förhållande. Till vinnande åt upp¬
lysning härom har jag försökt att i Norska ministeriets arkiv i Stock¬
holm få reda på ylletillverkningsvärdet eller tillverkningsqvantiteten i
Norge. Efter beredvilligt lemnadt biträde härmed, tick jag till sist det
svar, att Norge troligen saknar all statistik i berörda hänseende. Samma
resultat hav erhållits vid efterforskning i Norge. loke heller bär man
derstädes kunnat vinna upplysning om införselvärdet åt utländska ylle¬
varor. Det är då icke mitt, fel, att jag bär icke kan anföra några jem¬
förande siffror till vägledning.
('irkulärefs andemening, eller alt ed ringa, i ettdera landet ned¬
lagdi arbete å eu utländsk tillverkning förvandlar hela varan till svensk
eller norsk »tillverkning», hvarigenom den lar tullfritt införas till det
andra landet, tillämpas nu på de fleste andra artiklar än »kläder», derest
de icke äro uttryckligen undantagna i mellanrikslagen, och detta till
lika stor fördel för Norge och dess statskassa, sedan Norge nedsatt
införseltullar ä textilindustrien under Sveriges tulltaxa, som till skada
för Sveriges s katteintresse och industri. Skulden härtill bär det, åbe¬
ropade cirkuläret genom den tolkning, derigenom gifvits åt uttrycket
»tillverkning».
Så har på sista åren uppstått eu industri i Norge, som hotar att
draga den hufvudsakliga införseln till Sverige åt oblekt bomullsväf från
Motioner i Första Kammaren, N:o 52. 15
England tullfri öfver Norge, sedan norska statskassan tillgodogjort sig in¬
förseltullen derå.
I Kristiania liar eu Herr Seliouw anlagt ett färgeri för bomulls¬
väfnad, .som blifvit till Norge införd från England, för att, efter verk¬
stad!, hittills ofullständig färgning, åter utföra samma vara tullfri till
Sverige med Kristiania tullkammares produktionsbevis öfver att vara
»norsk tillverkning». Tullen i Norge är 13 öre och i Sverige 50 öre
per kilogram, sa att affären bär sig alldeles förträffligt, äfven med full¬
ständig' färgning. Den ofullständigt färgade varan, hvaraf eu del an¬
kommit till Göteborg, var al sudd att medelst tvättning sedan frigöras
från sin »norska tillverkning» och här i landet säljas ofärgad. Härom
skrel tullkammaren i Göteborg till Generaltullstyrelsen, att, om en »så
ringa och ofullständig bearbetning af varan skall bereda densamma tull¬
fri införsel i riket, den hufvudsakliga importen af oblekt bomullsväf
hädanefter kommer att ske öfver Norge)». Cirkulärets rätt utdragna
konseqvens blef Generaltullstyrelsen alltför stark och varan tick icke
tullfritt passera, men förtjensten häraf torde tillkomma tullkammaren,
som gjorde anmärkningen. 1 Generaltullstyrelsens tolkning af i mellan-
rikslagen förekommande uttrycket »tillverkning» och deraf följande cir¬
kulär tar man söka roten till sa väl donna affär som de norska produk-
tionsbovisen. Detta framgår a! följande skriftvexling' emellan Herr
Schouw, Kristiania Tullkammare cell Kong!. Norska Departementet,
hvaraf alskrifter blifvit mig lemnade:
»Gjenpart
Til Christiania Toldkammer.
1 anledning de af mig til Sverige exporterede Bomulds-
vterer, hyoraf siste Sändning per Oscar Dickson i Januari Jette
Aar er tilbagelioldt af Toldmyndighederne i Göteborg, har jeg
paa h oranlcdning åt Herr Toldinspektören for mitt vedkom-
mende åt oplyse folgende:
hor omkring 2 Aar siden anmodede nogro svenske Herrer
mig om åt paatage mig Farvning af Bomuldstöier, der skulde
anvendes til Foder, til Gardiner, til Enig tor Sadelmagero,
Tapetserere og liga ende, hvad kun udfordrede eu simpel Frern-
gangsmaade, nemlig (enfarved) Behandling, og skulde Fabri¬
kationen efterhaanden blive udvidet og forbedres.
Jyg tog ikke.i Betänkning al ingaa herpaa, da jeg selv-
lölgelig. forinden jeg naagensinden exporterede Varer af denne
Motioner i Företa Kammaren. N:o 02.
Art herfra til Sverige, confereredo med det Norske Toldvaesen,
der, efter åt hav© bese! og uudersögt linne Prover, orklärede
att den af mig farvede Vare kunde angiv ce som norskt Fa¬
brikat og forpasses til Sverige i Egenskab heraf.
Da jeg havde forvisset mig om åt Varen — der selvföl-
gelig blef in förd t Fertil fra England, h vilket jeg ogsaa opgav
hervierende Toldvmsen — efter åt vivre bio ven farvet her,
kunde seudes herfra til Sverige som norsk Produkt, da den
var foredlet lier, tog jeg ikke i Betänkning åt optage
denne Forretning uden åt vide eller kjende noget til \ arens
videre Behandling i Sverige.
Pröve af Fabrikater i röd Färre vedlegges ligesom jeg
skal oplyse åt forskjellige andre Farver hare vinref, benyttede
efter önske fra Varemodtageren.
Sluttelig benytter jeg Anledningen til åt ansöge det inrede
Toldkammer, om åt det Parti som henligger i Göteborg man
blive inlevereret. til Varemodtageren.
vErbördigst
Adolf Schomr.»
Kristiania tullkammares förklaring till Departementet är ej min¬
dre belysande, så väl i afseende å svårigheten att, med anledning åt
svenska" General tullstyrelsens cirkulär af den 18 September 1874 och
dermed i sammanhang stående norska cirkulär af den 28 Oktober 1874,
bestämma »inhemsk tillverkning» och deraf följande produktionsbevis,
som ock i afseende på ändamålet med det anlagda s. k. färgeriot.
»1 skrivelse af den 28 förrige Maaned har det Kongl. De¬
partement begja-rt Toldkamrets Erklmring af hoslagte, filbåge-
fölgende Skrivelse af den 19 mest for med Bilage fra den
Kongl. Svenske Generaltoldstyrelse angaaende Forsendelse tra
Christiania til Göteborg af ubleget engelsk Bomuldsltered, som,
efter åt vivre underkastet Farvning i Christiania, er medgivet
Attest for åt vivre af norsk invirkning.
Toldkamret skal tilläde sig åt anföre, åt det i sin Alminde-
lighet kan vivre förbundet med Yanskelighed åt sige livilke
Forandringer et udenlandsk Produkt bör vivre undergaaet her
i Handeln for åt kunne overgaa til Navnet af Norsk Produkt
ligesom det ved det Kongl. Departements Bestemmelser er an¬
17
Motioner i Första Kammaren, N:o 53.
taget åt Kladder syede her af udenlandskt Töi skulde betragtes
som norske Produkter.
Toldkamret har overbevist sig om åt Adolf Schouw i för¬
rige aar bär indföret hertil icke ubetydlig Partien af udenlandsk
Bomuldsberod og var bekjendt med åt han drev et Farveri.
L Henhold til Afsenderons — der tillige har opgivet sig som
Fabrikant •—• afgifne Erkhering på Tro og Love og i Henhold
til det Kongl. Departements circulär af 28 October 1874 er der
af Toldvaesendet meddelt Produktionsbevis.
Nogen Undersögelse af Varens Beskaffenhed her ved Af-
sendelsen kan icke godt finde stod, i det den fremkommer i
saadan emballeret Stånd, åt nogen Brydning af Emballagen
ikke udon uoverkommelig Ulemper kan foregaa, lige saa lidt
som nogen saadan Undersögelse kan ansees nödvendig da Vå¬
rens Overensstemmelse i Art med Toldforpassningen ju maa
blive undersögt paa Ankomststedet, liv or dens mindelig Told-
barhet skal afgjöres.»
Den här afliandlade, olagliga exporten på Sverige, som skett ute¬
slutande på grund af cirkuläret, har länge fortgått oantastad, hvilket
äfven af de anförda skrifvelserna bestyrkes.
När man läser Kristiania tullkammares förklaring, att det är i
allmänhet svårt att säga, hvilka förändringar eu utländsk vara skall
hafva undergått i handeln för att kunna öfvergå till namnet af norsk
produkt, såsom med kläder, sydda af utländskt tyg, så framstår det
orimliga i G eueraltullstyrelsens tolkning af uttrycket »tillverkning)) klart,
och den s. k. förklaring, stridande mot både andemening och språkbruk,
som samma myndighet företagit sig med mellanrikslagens bestämmelse,
visas dermed hafva varit eu »bortförklaring)), hvilken, liksom alla dylika,
gifvit anledning till missbruk och missuppfattning, der ilen behöfttillämpas.
Efter det yttrande, Herr Finansministern, med anledning af inter-
pellationen, hade i Första Kammaren, ingaf Norrköpings fabriksförening
till Konungen en skrifvelse, hvaruti föreningen framhöll det rätts vidriga
uti Generaltullstyrelsens tolkning och tillämpning af mellanrikslagen,
den skada, dermed tillfogas don svenska industrien, och de orimliga
konseqvenser, den slutligen måste medföra, hvarför fabriksföreningen
anhöll, att Kongl. Magt täcktes förständiga vederbörande embetsmyn¬
dighet att till de respektive tullkamrarnes efterrättelse vid införsel af
Bill. till liilcsd. Prof. 1886. 1 Sami. 3 Afd. 1 Band. 10 Höft. 3
18
Motioner i Första Kammaren, N:o 52.
textilindustriens alster från det ena till det andra af de förenade rikena
fastställa af föreningen angifna grunder, som vore i öfverensstämmelse
med mellanrikslagen.
Äfven från flertalet bomullsväfnads- och bomullsspinnerifabriker
ingafs en skrifvelse till Konungen, hvari de, efter andragna skäl, an-
höllo, att Kongl. Maj:t täcktes afhjelpa de för deras tillverkningar skad¬
liga inflytelser, som äro och blifva en följd af det sätt, på hvilket
mellanrikslagen tydes och tillämpas. Till dessa skrifvelser, så väl som
till derefter ingifna påminnelser, har dessa dagar saknats tillgång, emedan
de icke funnits i departementet, hvarför några utdrag ur dem icke bär
kunnat inflyta.
Dessa skrifvelser remitterades till Generaltullstyrelsens och Kom-
merskollegii hörande, hvilka embetsverk, mer eller mindre lyckadt, sökt
i ett gemensamt utlåtande försvara Generaltullstyrelsens tolkning af
mellanrikslagen såsom varande i full öfverensstämmelse »med lagen
eller förarbetena till densamma». Embetsverken säga, att »hvarken
sjelfva lagen eller förarbetena till densamma gifvcr någon anledning att
antaga, att lagstiftaren åsyftat att från tullfriheten utestänga annan in¬
hemsk industri, än den nyss antydda, hvilkas alster i lagens 3 och 14 §§
särskild! undantagils. Häraf måste följa, att den industri, som syssel¬
sätter sig med att bearbeta och förädla en utom de förenade rikena
alstrad eller tillverkad vara, skall vara berättigad att för sina tillverk¬
ningar åtnjuta tullfrihet lika väl som den industri, hvilken förädlar en
inom ettdera af rikena alstrad råvara».
Hvad beträffar det häri omordade utestängandet från tullfrihet för
»annan inhemsk industri» än den i lagen undantagna, så har ingen gjort
någon sådan hänsyftning, än mindre påstående; tvärt om hafva så väl kla¬
gandena som jag bestämdt uttryckt samma åsigt. Vi skilja oss endast
deruti från embetsverkep, att vi fordra att denna tullfrihet endast skall,
såsom mellanrikslagen bestämmer, tillkomma de förenade rikenas in¬
hemska tillverkningar och att icke en inhemsk tillverkning skall få släpa
med sig eu utländsk tillverkning tullfri, för hvilken det andra landet
uppburit hela tullbeloppet, och hvilken utländska tillverkning i de flesta
fall många gånger i värde öfverstiger det derpå sedermera nedlagda
arbetsvärde. Äfven det hafva vi städse erkänt, att den industri, som
sysselsätter sig med att bearbeta och förädla eu utom de förenade ri¬
kena alstrad eller tillverkad vara, skall vara berättigad att för sina till¬
verkningar åtnjuta tullfrihet. Men den slutsats, som embetsverken deraf
dragit eller att i eu svensk eller norsk fabriks »tillverkning» skall, vid
export till det andra landet, inräknas den förut i utlandet, t. ex. Eng¬
19
Motioner i Första Kammaren, N:o 52.
land, skedda tillverkning af eu vara, som ytterligare bearbetats i ott af
de förenade rikena, bestrida vi såsom både origtig och till sina följder
vådlig. Embetsverken söka för donna deras tolkning af det i mellan-
rikslagen förekommande uttrycket »tillverkning» stöd i förarbetena till
denna lag och i lagstiftar nes mening. Jag skall här reducera detta upp¬
gift stöd till dess, som jag tror, rätta dimensioner, för så vidt ord äro
uttryck för tankar. Först torde jag dock böra anföra några auktoritets-
bevis för uttrycket »tillverknings» omfattning, hvarom i denna motion
så ofta fälas.
Kong]. Kommerskollegium har till Sveriges fabrikanter aflåtit
cirkulär i och för statistiken, hvari föreskrifves följande: »då vid eu och
samma fa bruksanläggning idkas liera olika slag af kandi eringar, t. ex.
väfning, spillning, tryckning, färgning, blekning o. s. v., bör hvarje så¬
dan handtering betraktas såsom en särskild fabrik» etc.
Och vidare i samma cirkulär förordnar Kongl. Kollegium: »vid be¬
räkning af värdet å tillverkningarna vid sådana fabriker, t. ex. färgerier,
kattunstryckerier, vissa garfverier o. s. v., som ej åstadkomma någon ny
produkt, utan blott gifva eu redan förut åstadkommen tillverkning ett högre,
värde, bör endast tillökningen i värdet upptagas, såsom färgningskostnad,
tryckningskostnad» o. s. v.
Må vara att orsaken till detta cirkulärs tillkomst är statistiken,
sa bär dock Kongl. Kollegium obestridligen bestämt begreppet »tillverk¬
ning») till dess omfattning och detta i öfverensstämmelse med naturliga
lagar och språkbruk. Bestridas kan icke, att detta cirkulär finnes, och
ganska antagligt är, att, om tullsatserna för textilindustri vore lägre i
Sverige än i Norge — förhållandet är nu motsatsen — och en export
egde rang till Norge af från Tyskland eller England till Sverige införda
varor, Indika här endast blifvit apterade till kläder eller färgade eller
blekta, Norge skulle fordra, att endast skrädderiarbetets värde, färgnings¬
kostnad och blekningskostnacl finge, med stöd af mellanrikslagen, till
Norge införas utan tull, och jag betvifla!’ att våra embetsverk då skulle
kunna bestrida rigtighoten häraf, ty endast denna ytterligare bearbetning
kan, efter Kongl. Kommerskollegii egen bestämning, utgöra »inhemsk»
tillverkning och således ega anspråk på tullfrihet emellan de förenade ri¬
kena vid inbördes ut- och införsel. Fastän nu förhållandet är omvändt,
iorde samma lagtolkning böra gälla. Märkligt är, att i sist åberopade
cirkulär benämnes icke, såsom i finansministerns i det följande intagna
anförande mot mig under interpellationer!, kläde eller tyg »utländska rå¬
ämnen» utan hvad de i sjelfva verket äro — en förut åstadkommen till¬
verkning, och detta är betecknande.
20
Motioner i Första Kammaren, N:o 52.
Embetsverken hafva åberopat lagstiftarens mening såsom stöd för
tolkningen af uttrycket »tillverkning», och jag erkänner donna, aukto¬
ritet. Förordningen af den 29 Maj 1874 utgör den nu gällande s. k.
mellanrikslagen, hvilken tillkom på motion af nuvarande presidenten
i Kongl. Kommerskollegium Herr C. F. Wrnrn. Enligt 1825 års mellanriks-
lag skulle utländska varor, som dragit tull i ett af de förenade rikena och
sedan utfördes till det andra landvägen, derstädes erlägga half_ tull al
der gällande tullsats. Motionären anför i sin motion, att en industri
hade i Norge utvecklat sig att dit införa tobak. De norska tobaks-
fabrikanterna hade stor afsättning af tuggtobak, hvartill tobaksbladen an¬
vändas, men föga af snus, och saldo derför till svenska snusfabrikanter
den till snus lämpligare stjelken. Motionären yttrar vidare att mellanriks¬
lagen bonde, så vidt möjligt, hvila på den grundsats, att de tullafgifter,
som för utländska varor erläggas,_ tillkomma det land, inom hvilket
konsumenterna bo (se motionen). Ån vidare säger motionären: »en för
mig bestämmande orsak att önska uppilåfvandet af ifrågavarande stad¬
gande är, att det inskränker den sjelfständighet jag anser böra till¬
komma hvardera riket att för sig uppgöra den allmänna tulltaxan,
emedan med denna bestämmelse en tullsats, i det ena riket åsatt eu vara,
blifver kraftlös, om det andra riket endast skulle antaga hälften deraf
såsom tullsats å samma vara, eller mindre. Så högst oneklig likhet i
de båda förenade ländernas tulltaxor är, bör den dock alltid hvila på
frivillighetens och ej på tvångets grund.»
Här är motionärens och lagstiftarens mening förvarad. Da han
den tiden, och derom är ju frågan, ansåg »half tull eller mindre», för
en utifrån införd och vidare till ettdera af rikena exporterad vara, in¬
skränka ländernas sjelfständighet, så måste ju än mer ingen tull förnärma
deras sjelfständighet i uppgifna hänseende. Den tiden erlades tull för
»kläder», införda från Norge och tillverkade af utländskt tyg, och när
lian, lagstiftaren, ansåg att de tullafgifter, som för utländska varor er¬
läggas, böra tillkomma det land, inom hvilket konsumenterna bo, skall
väl ingen kunna förnärma honom med påstående, att han dä hyst den
tanken att med sin motion bereda norska statskassan fördelen af att
få åtnjuta hela tullen för utifrån införda kläder och tyg och beröfva det
land densamma, der konsumenterna al dessa varor, i form af »kläder»
eller med åsatt färg, hafva sitt bo. Han kan så mycket mindre hafva af-
sett detta, som lian föreslog såsom grundval för ny mellanrikslag, i
full öfverensstämmelse med sina anföranden, att tull enligt den taxa,
hvart land för sig antager, bör erläggas af alla utländska varor, som
införas från ena riket till det andra»; likaså föreslog lian i § 5: »tull-
Motioner i Första Kammaren. N:o 52.
21
pligtiga enligt de för hvardera riket särskild! gällande tulltariffer äro
vid införsel från det ena landet till det andra, med det undantag,
som i § 8 bestämmes» (småpartier vid rosa öfver gränsen), »alla
utländska, varor». Sådan var lagstiftarens mening med den sedermera
af Generaltullstyrelsen bortförklarade lagbestämmelsen. Detta bevisas
ytterligare af följande:
Herr Finansministern anförde, till bevis för att tullstyrelsen rätt
skulle hafva förfarit, i Första Kammaren följande:
»Jag kan dock icke underlåta att fästa den ärade tala¬
rens» (interpellantens) »uppmärksamhet derpå, att den tolk¬
ning af mollanrikslagen, som han sjelf angifver, då han-synes
förutsätta att ett på utländska råämnen nedlagdt arbete icke
skulle göra varan till en norsk tillverkning, att denna tolk¬
ning — säger lag: — icke lärer öfverensstämma med den be-
stämmelse i samma lag, han sjelf nyss uppläste. Det heter
der, att norska tillverkningar i allmänhet äro tullfria, men att
från donna tullfrihet äro undantagna vissa artiklar och deri¬
bland exempelvis brändt och målet- kaffe. Der är det ju all¬
deles tydligt, att lagstiftaren ansett det arbete, som genom brän¬
ningen och målningen nedlagts på det utländska råämnet, vara
tillräckligt för att förvandla detsamma till eu norsk tillverk¬
ning. Detta exempel ur sjelfva lagen torde vara ganska bely¬
sande i afseende på lagstiftarens mening i förevarande fall.»
Herr Bennich instämde häruti, då han derefter fick ordet. Det
tillkommer nu mig att visa halten af denna bevisföring för frågans
rätta och rättvisa bedömande. Äfven i detta fall böjer jag mig för den
också här åberopade »lagstiftarens» mening och har aldrig åsyftat annat
än att förmå vederbörande myndighet att fullfölja denna till den sven¬
ska statens och den svenska industriens fromma.
I ett protokoll öfver finansärenden, som hölls inför Kong!. Magt
i sammansatt svenskt och norskt statsråd den 10 December 1873, der
regeringens förslag till den sedermera år 1874 antagna mellanrikslagen
slutbehandlades, förekommer följande yttrande af finansministern: »Det
andra tillägget är brändt eller målet katte, till undvikande af det missför¬
stånd att kaffet genom bränningen eller förmalningen blifvit inhemsk
tillverkning.» Uti departementschefens tillstyrkande instämde stats¬
rådets öfriga ledamöter, och bland dem befunno sig två norska statsråd.
Häraf framgår alldeles tydligt, att de! icke varit lagstiftarens me¬
ning, att en till ettdera riket införd tropligtig vara skulle genom ett
22
Motioner i Första Kammaren. N:o 52.
å densamma derstädes nodlagdt arbete förvandlas till »inhemsk» till¬
verkning' och på den grunden få införas tullfri till det andra. Den
norska regeringen yrkade på undantag för brändt och målet, kaffe, just
emedan hon fruktade att ett sådant missförstånd en gång skulle kunna
eg a rum, och yttrar, att tullintägtcn »icke bör utsättas lor att lida in¬
trång (skaar) genom spekulationer i differenser emellan tullsatserna i
länderna.»
Den tolkning af uttrycket »tillverkning», som embetsverken så¬
lunda, enligt hvad här visats, emot lagstiftarens och lagens mening an¬
tagit, har ej allenast tillskyndat svenska statskassan ett otillbörligt af¬
bräck i inkomster och verkat mycket nedsättande för svensk industri,
utan ock frammanat eu sådan spekulation på ländernas tulldifferenser,
som norska regeringen ansett oläglig; ja, uppkallat hela fabriker ute¬
slutande för detta ändamål.
De betänkliga, missförhållanden, som gifvit närmaste anledning
till denna motion, äro af största betydelse för staten och landets in¬
dustri. .Tåg har framburit dem för Herr Finansministern uti interpella¬
tion förra riksdagen, men utan att något resultat försports. Flera kor¬
porationer hafva inför regeringen andraga! sina allvarliga bekymmer
angående samma förhållanden, utan att något svar på dessa framställ¬
ningar erhållits. Embetsverkens afgifna utlåtanden och Herr Finans¬
ministerns svar på min interpellation äro af den beskaffenhet, att på
den vägen föga hopp torde finnas att vinna rättelse. Som fatalietiden
för motioners afgifvande sålunda utgår, utan att regeringens ställning
till frågan är af mig känd, tvingas jag nu till motion, och då svenska
Riksdagen icke ensam kan göra de ändringar i mellanrikslagen, som
åt behofvet äro påkallade, föranledes jag föreslå lagens upphäfvande.
Några uppgifter torde jag dessförinnan böra lemna, som på frå¬
gans bedömande kunna inverka.
Medelexporten från Norge till Sverige under perioden 1864—1873
utgjorde _..............................................1.......................... Kronor 8,341,900
D:o från Sverige till Norge under samma tid ............ „ 5,193,500
Således stod då Sveriges export till Norge i
förhållande till Norges export på Sverige såsom 5 : 8.
Medel exporten från Norge till Sverige under perio¬
den 1875—1884 utgjorde .......................................... „ 16,479,800
D:o från Sverige till Norge under samma tid ............ „ 8,113,400
Således stod då Sveriges export till Norge i
förhållande till Norges export'på Sverige såsom 8 : 16.
Motioner i Första Kammaren, N:o 52.
Emellan dessa båda perioder inträffar den nya
mellanrikslagen af år 1874.
Värdet af artikeln »kläder», som exporterats från
Norge till Sverige, utgjorde år 1882................
„ 1883................
„ 1884...................................
Värdet af artikeln »kläder», som exporterats från
Sverige till Norge, utgjorde år 1882...........
1883..............
n
1884.
|
23
|
Kronor
|
485,059
|
11
|
619,949
|
ii
|
606,650
|
ii
|
68,578
|
ii
|
54,763
|
ii
|
35,681
|
ii
|
1,907,546
|
ii
|
2,337
|
Värdet af jern och spik, som exporterats från
Norge till Sverige, utgjorde år 1884....................................
D-o jern och spik från Sverige till Norge år 1884 „
Pa grund af hvad anfördt blifvit får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen behagade för sin del upphäfva
mellanrikslagen af den 29 Maj 1874.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1886.
Fr. Strörnfelt.