o
Motioner i Första Kammaren, JV.o 46.
N:o 46.
Af Herr Smith: Om anvisande af medel till grundfond åt en
jordbruksförlagsbank samt med förslag till reglemente
för en sådan bank.
Jordbruksnäringens kreditbehof har under de sista årtiondena varit
i ett fortsatt stigande, utan att det sätt, hvarpå medel till dess fyllande
beredts, kan anses fullt tillfredsställande. Sådant må visserligen till
väsentlig del tillskrifvas den gällande lagstiftningen i ämnet, som, efter
hvad jag i en föregående motion sökt visa, uti flera afseende^ är både
bristfällig och ofullständig. Dock torde det icke vara tillräckligt att
vidtaga förändringar derutinnan för att jordbrukaren medelst kreditens
tillhjelp må komma i åtnjutande af det kapital, som billigtvis kan af
honom påkallas, utan erfordras för detta måls vinnande skapande afen
eller flera penninginrättningar, som äro lämpade efter det ekonomiska
läge, hvaruti jordbrukaren befinner sig. Och det är för att såmedelst
få undanröjd åtminstone en af de olika svårigheter, hvaremot denne i
våra dagar har att kämpa, som jag tillåter mig att underställa Riks¬
dagen nedanstående förslag.
Ännu under början af innevarande århundrade påkallade jordbru¬
karen af den allmänna krediten föga understöd. Värdet å mindre jord¬
bruksfastigheter var så lågt, att lån emot säkerhet deruti allenast inom
orten kunde förväntas. Gemenligen klöf det någon dervarande gods-
egare, som härmed tillhandagåck och, i händelse betalning ej erhölls,
gjorde sig betäckt genom öfvertagande af det intecknade hemmanet.
Med anledning af svårigheterna vid en liqvid å en aflägsen plats samt
behofvet af en ständig uppsigt å egendomen, kunde det knappast ifråga¬
komma, att Rikets Ständers Bank eller någon allmän kassa skulle ut¬
lemna lån emot inteckning i dessa mindre egendomar. För de större
3
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
var deremot förhållandet olika, i det att desamma till följd af dervid
, fästa sociala förmåner och af andra skäl voro en ganska begärlig för-
mögenlietsplacering; hvadan belåning deraf så väl hos enskilde som hos
de befintliga allmänna inrättningarna merendels ej mötte hinder.
Hen skuldsättning, som förekom, var emellertid ej på långt när
så allmän eller betydlig, som för närvarande är fallet; och förändringen
härutinnan må till hufvudsaklig del tillskrifvas inträffade agronomiska
och ekonomiska förhållanden, som ställa större kraf å förmögenhet hos
jordbrukaren.
Tillika hafva vissa lagreformer härvid medverkat, ibland hvilka
särskild! märkes den år 1845 genomförda lika arfsrätten mellan son
och dotter, hvarförutom den af större penningtillgång framkallade lätt¬
heten att öfvertaga jordbruksfastighet kanske allt för högt stegrat salu¬
värdet deng hvilken omständighet i sin ordning vållat, att ett ej ringa
antal jordegare icke hafva mer än en mindre del af den förmögenhet,
som jordegendomen representerar, eller med andra ord äro för större
delen af dess värde skuldsatte.
Ingalunda må man sålunda anse, at t, uppoffringar vid sjelfva jord¬
bruksnäringen grundlagt inom densamma nu befintliga skulder. Hade
detta varit fallet, skulle förvisso kikare af jordbruk illa förstått att be¬
gagna sig al de lyckliga förhållanden, under hvilka jordbruksnäringen
den föregående tiden arbetat.
Man erinre sig sålunda, hurusom värdefallet å riksbanksedlar och
den ar 1830 beslutade myntregleringen faktiskt medförde en afskrifning
a intecknade skulder, äldre än år 1807, till belopp af nära två tredje¬
delar af det ursprungliga beloppet. Upptäckten af de störa rikedomarne
utaf guld och silfver i Amerika och Australien 1848 och 1851 beredde
vidare ett nedgående värde derå med motsvarande förhöjning af prisen
a, både jordegendomar och jordbrukanister, hvarigenom jordbrukaren
under årtionden utan någon egen åtgärd såg sin förmögenhet ökas.
Samtidigt härmed inträffade den lyckliga förändringen med hänsyn till
grundskatternas utgående år 1855 äfvensom tid efter annan vidtagna
partiella eftergifter vid jordbeskattningen. En friare tullagstiftning så
väl bär som i utlandet, alstrade tillika ett förut saknadt tillfälle till för¬
delaktig afsättning, särskild! af skogseffekter, under det att på samma
gång industriartiklar till vida billigare pris än förut blefvo för den jord-
brukande befolkningen tillgängliga. Vidare hafva jernvägar och ång¬
båtar icke blott föranledt eu betydlig nedsättning af de förut tryckande
transportkostnaderna, utan tillika för jordbruket öppnat nya förvärfs-
källor, hvartill slutligen kommit, att med stadsbefolkningens tillväxt och
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
ökade förbrukningsförmåga efterfrågan å jordbruksalster mycket tilltagit
samt jordegendomsvärdet år ifrån år stigit, hvilket naturligen temligen
allmänt gifvit upphof till omfattande odlingsföretag och andra jordför¬
bättringar likasom till kostsamma byggnadsarbeten, hvarigenom jord¬
egendoms användande för produktivt ändamål ytterligt stegrats, särdeles
vid jemförelse med tillståndet för eu trettio år tillbaka.
Det har emellertid uppgifvits, huru som den lång tid nästan regel-
messiga värdestegringen å jordbruksförmögenhet sedan några år af¬
stanna!, ja, efter hvad mången vill påstå, efterträdts af ett tillbaka-
gående, hvarigenom jordegaren icke längre kunde hoppas att hafva
uti den af honom förvärfvade egendomen samma förmögenhet som un¬
der en förfluten tid. Dock vill det synas, såsom särskildt sistberörda
farhåga skulle sakna grund. Såvida hav uti landet befolkningstillväxten,
efter hvad. man får antaga, kommer att fortgå, skall ovilkorligen den fasta
egendomen, såsom varande underlaget för afl produktion, blifva föremål
för stegrad efterfrågan och härigenom äfvenledes få ökadt värde.
Att jordbruksförmögenhet å sista tiden lemnat en mindre inkomst,
må gerna medgifvas; men detta är ej någon för densamma egendomlig
företeelse.
Företager man sig nemligen att jemte jordbruksnäringen betrakta
åtskillig annan ekonomisk verksamhet, visar sig temligen bestämdt,
huru som å nästan alla näringsområden nettoafkastningen långt ifrån
svarat emot förväntningarna; och särskildt har densamma ingalunda
stått i skäligt förhållande till den å penningkapital beräknade ränta.
För ådagaläggande häraf tillåter jag mig efter ett uti Tyskland
utkommet arbete0) meddela följande sammandrag af den utdelning, som
under tiden 185(>—1881 belöpt å aktier i större industriella och kom¬
mersiella bolag efter den gruppering, som i arbetet återfinnes; och skulle
medeldividenderna per år vara uti kolindustrien 5,29 °/0, jern- och me¬
tallindustrien 4,a:; saltverk, torfindustri och svafvelkisgrufva 1,88 °/0,
sten- och jordindustri 2,26 "/,,, metallförädlingsindustrien 2,55 °/0, niaskin-
och verktygstillverkningen 4,34 °/0, kemisk industri 3,34 °/0, oljeindu¬
strien 4,68 "/„, väfnadsindustrien 2,79 papper-, läder-och guttapercha-
industrien 5,51 °/0, trälörädlingsindustrien, 3,94 °/0 qvarn-, bageri-, bryg¬
geri-, sprit- och tobaksindustrien 3,84 " badinrättningar 2,57 °/0, bygg-
nadsnäringen 2,23 °/0, konstslöjdindustrien 5,54 °/0, handelsfacket 5,46 °/0,
olika yrken för ångbåts- och annan trafik 5,16 " „, diverse yrken 2,59 °/n,
*) Statistische Studien iiber clio Bewährung der Actieugesellscliaften af E. von der
JBorght. Jena 1883.
5
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
banker och kreditanstalter 5,62 n/0, samt inrättningar för brandförsäkring
20,87 7n, hagelförsäkring 9,43 %, lifförsäkring 8,57 °/0, återförsäkring
19,25 °/0 samt transport och allmän försäkring 16,89 7„.
Anförda siffror ådagalägga, alt med undantag för försäkrings-
verksamhet, som lemnat eu medelutdelning, icke obetydligt öfver¬
stigande 6 °|0, densamma för alla ö)kriga, med inbegrepp af den såsom
mycket inbringande ansedda bankrörelsen, understigit nämnda belopp;
och om i betraktande härvid kommer, huru som de flesta näringsgre¬
nar utom den förstnämnda till ej ringa de! arbetat med upplånadt
kapital, löpande med eu last ränta, ofta öfver 5 °jn, må man icke finna
klagomålen från dem, som underkasta sig den osäkra affärsrisken,
obefogade, utan blir mer förvånande, att det lyckats låntagare betinga
sig eu fast inkomst å sitt penningekapital till nämnda belopp.
Huru vida jordbruk under omförmälda tidrymd lemnat bättre resultat,
är svårt, ja omöjligt att säga. Å ena sidan förekommer, att vid det¬
samma kanske mer än inom industrien och handeln ränta till fordrings-
egare afgått, under det att, å den andra, qvarstår såsom ett obestrid¬
ligt faktum, att jordbruksfastighet af all uti produktionens tjenst
användbar egendom i vida mindre grad än annan förmögenhet är
underkastad värdeförminskning. Sålunda veta vi allt lör väl, huru som
industriella anläggningar och dermed förenad rörlig egendom till sitt
värde står i det största beroende af åtskilliga alldeles tillfälliga för¬
hållanden, i anledning hvaraf också dess användbarhet såsom hypotek
för skuld är mycket begränsad!.
Annorlunda är det åter med jordegendom. Visserligen lyckas
icke innehafvaron deråt under eu tid, då handel och industri stå i sin
högsta blomstring, bereda sig enahanda inkomst, som här blir att för¬
vänta, och mången jordegare förledes ock deraf att belåna sin fastighet
lör att medelst det sålunda erhållna kapitalet blifva delaktig af den
utanför jordbruksnäringen lockande affärsvinsten; men under det att
förr eller senare ställningen å det industriella och kommersiella området
försämras derhän, att ingen inkomst eller rent af total kapitalförlust
derstädes blir en vanlig företeelse, befinnes jordbruksfastighet under
dessa dåliga tider mäktig att allt framgent skänka en viss afkomst.
Härmed plär följa, att likasom förut jordegare sökt att såsom aktie¬
ägare komma in uti industrien och handeln, så visar sig sedermera
jordegendomens solida värde utgöra en lockelse för förmögna personer
inom de kommersiella och industriella kretsarne till förvärf deraf, oafsedt
att de derpå icke hafva utsigt till erhållande af annat än eu ytterst
ringa inkomst, hvilken omständighet naturligen motväger värdefallet
derå. Särskild! är detta händelsen i länder, hvarest de agronomiska
6
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
anordningarna icke till förnämlig del bestämma jordvärdet, så att det¬
samma ej i följd af någon naturföreteelse, såsom i Frankrike phyloxerans
framträdande, helt plötsligt kan nedgå till eu obetydlighet af hvad
det varit.
Det ekonomiska betrycket inom samhällets mest produktiva
kretsar, som man länge förmodat vara öfvergående, men ty värr an¬
tagit en permanent karakter, tiar man tillskrifvit olika omständigheter.
Mig synes emellertid förnämsta orken dertill vara det här ofvan af
mig antydda missförhållandet, att inom nästan afl verksamhet af större
betydenhet brukas lån ad t kapital mot högre ränta än som åt närings¬
idkaren erhålles å den utaf honom sjelf der insatta förmögenheten,
hvarigenom inträffar, att den overksamme längij c av eu skördar största för¬
liden. Sådant kan naturligen icke fortfara, utan måste kapitalräntan,
så snart fråga är om nya produktionsanordningar och äfven annars,
sänkas derhän, att sjelfva näringsidkaren erhåller hvad honom med
rätta tillkommer, pa tunik et sätt den närvarande krisen skulle omsider
kunna bringas till slut; oe/i blir det statens uppgift att, hvad pa den an¬
kommer, dertill medverka.
Ingen verksamhet torde i förevarande hänseende tillskyndas
olägenhet i lika hög grad som jordbruksnäringen, förnämligast af den
orsaken, att kikare deraf måste förfoga öfver så betydlig både last och
rörlig förmögenhet, och dessutom många särskilda omständigheter bi¬
draga till ökande af deri vid jorden lästa skuldbördan.
I afseende å fastighet är nemligen det egendomliga förhållandet
för handen, att densamma ofta får vara ett hjelpmedel till anskaffande
af kapital för främmande ändamål. Särskild! inträffar detta under eu
tid, när industriel och kommersiel verksamhet lemnar stigande in¬
komst, i det att då personer i syftemål att inlåta kapital deruti, ja
till och med blott för att förtjena å eu uppkommande rån ( (‘skilnad,
belåna sina fastigheter, utan att nedlägga å desamma ens någon del
af de erhållna penningarna; och som dermed plär förenas gynsamt
tillfälle till afsättning af jordbruksalster, fortfar man så mycket hellre
att låna, som samtidigt uppkommer eu tilltagande benägenhet för
agronomiska förbättringar, deraf man förväntar uti eu nära framtid stor
tillökning af nettoinkomsten.
Sålunda, fortgår det, tills omsider sämre tider inträda, hvarmed
åter följer ökadt behof af tillfälliga försträckningar, Indika, trots svårig¬
heten af snar återbetalning, bekommas å kommersiella penninginrätt¬
ningar; hvarefter inträffar, att allt flere och flere jordbrukare bringas
till undergång, till väsentlig dol visserligen genom de nedbragta
7
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
prisen å jordbruksalster, men också i följd af den betungande räntan
och de plötsliga trafven.
Skulder af nu antydda beskallenhet äro för visso till någon del
utaf öfvergåenende natur, men icke obetydligt deraf qvarblifver dock
läst, vid jorden. . Ytterligare 'tillkommer allt som upplånats till liqvide¬
rande åt köpeskilling eller inlösen af sterbhusdelegare, likasom till för-
v-irl al rörlig jordbruksförmögenhet, och härigenom be finnes jordegen¬
dom blifva underpant för eu skuldbörda, om hvars storlek de med¬
delade uppgifterna beträffande beviljade, förnyade och dödade inteck¬
ningar uti fastighet å landsbygden lemna en inblick.
Under aren 1874—18S3 beviljades inteckning för Kr.
och förnyades ..........
J ................................................... -n 9)
eller tillsammans ......................................................
under det att derifrån bör afgå inteckningar, som
under tiden dödats ..................................
då slutliga summan bl ifver ............................................
595,546,191
„ 511,216,746
Kr. 1,106,762,937
Kr. 176,536,865
Kr. 930,226,072.
Ingalunda får man emellertid antaga, att egare af fastighet å
landet halta i skuld för hela den nämnda summan. Af de förnyade
förbindelserna ingå, a ena sidan, åtskilliga under 1 O-årsperioden två
g angel, under det afl, a andra sidan, en mängd af de dödade inteck¬
ningarna äro af äldre datum än de uti beräkningen inbegripna. För¬
hållandet mellan de förra och de senare är visserligen ej kändt; men
loa antagas, att summorna äro temligen lika, under hvilken förutsätt¬
ning den ofvan berörda siffran utmärker totalbeloppet af gällande in¬
teckningar vid 1883 ars slut. Med all säkerhet belöper emellertid eu
stor del deraf å förbindelser, som infriats och reserverats för framtida
behof. Mugga äro tillika hypotek för skuld till lägre belopp eller,
såsom fallet är beträffande till grundfondshypotek hos de enskilda
sedelutgifvande bankerna lemnade inteckningar, allenast betalnings-
gilda under eu viss eventualitet, utom det att slutligen vid amorterings¬
lån icke obetydligt af den ursprungliga skulden är återbetaldt.
AK Mf afdrag i anledning häraf må göras, är uppenbart, men
storleken deraf förblifver naturligen alltid oviss. Skulle man emeller¬
tid beräkna detsamma allenast till 10 "j(i, blifver den verklma skuld¬
summan 837,203,465 kronor, under det att vid det beräkningssätt,
som uti chefens för Justitiedepartementet embetsberättelse för år 1883
iakttagits, summan blifver 861,857,762 kronor. Ställer man häremot
hela värdet af fastighet å landsbygden, hvarå taxeringsvärdet för år
8
Motioner i Första Kammaren, N:o 40.
1883 utgör 2,305,999,864 kronor, men hvarå verkliga saluvärdet ej
torde kunna skattas under 3 millioner kronor, befinnes den omförmälda
skulden ej vara mer än circa 37 UJ„ af taxeringsvärdet och 28 oj(l af
den senare summan.
Detta förhållande, som redan i och för sig må betecknas såsom
ganska gynsamt, är så mycket mer märkligt, som det stora flertalet
fastighetsegare i förening med sjelfva jordegendomen hafva för skötsel
deraf erforderliga inventarier, hvilka sistnämnda, äfven under antagande
af skilda egare dertill å eu femtedel af all jordegendom, skulle vid
beräkning af inventarierna till 20 'j0 af taxeringsvärdet hos fastighets-
egarne förutsätta en förmögenhet af ytterligare 400 millioner eller,
om detta belopp med hänsyn till några landsdelar må hända skulle vara
för högt, åtminstone 350 millioner, hvartill kommer inomhus befintligt
lösörebo, ofta till ganska höga värden.
Under vanliga förhållanden bör i anledning häraf eu inteckning
uti fastighet å landsbygden vara ett särdeles godt papper. Dertill
bidrager, att här uti Sverige merendels utsträckningen af den enskilda
fastighetens egor är mer betydlig, hvarföre värdet mindre än i utlan¬
det betingas utaf jordkulturen och hushållningssättet. Egarens till-
vägagående får härigenom icke samma betydelse som i det sydliga
Europa, hvilket ensamt förklarar lagstiftningens förbiseende af inteck-
ningsliafvarens anspråk å egendomsvärdets uppehållande; och det lig¬
ger för öppen dag, att, om i detta hänseende intet försummas, belåning
af jordbruksfastighet bör kunna ske å särdeles billiga vilkor och vida för¬
månligare än för närvarande är fallet.
Härefter följer uti ordningen att taga i betraktande det sätt,
hvarpå belåningen af jordbruksfastighet i riket gestaltar sig; och har
jag då först att bemärka de lån, till största delen emot inteckning uti
egendom å landsbygden, som blifvit hos hypoteksföreningarna upptagna.
Dessa lån voro enligt bankinspektörens rapport för år 1884 hos
den äldre afdelningen af hypoteksföreningarna ursprungligt belopp
75,949,259 kronor, hvaraf amorterats 26,069,050 kronor, och hos den
yngre afdelningen ursprungligt belopp 209,402,321 kronor, hvaraf amor¬
terats 28,109,748 kronor, varande alltså totalsumman af lemnade lån
345,351,580 kronor och amorteringssumman 54,839,404 kronor, under
det att den återstående fordran utgör 290,512,175 kronor, i anledning
hvaraf slutligen den utbetalning, som årligen åligger låntagarne, vid
beräkning å ursprungliga summan af 0 procent blifver 20,721,094
kronor, och sålunda, om dermed jemföres räntebeloppet efter 5 °|0 å
resterande skulden, eller 14,256,087 kronor, befinnes den årliga kapital-
afbetalningen vara närmare 6 millioner kronor.
Motioner i Första Kammaren, N:o 46. 9
Hypoteksföreningarne, som vid sin första tillkomst beredde jord-
egarne ej mindre nedsättning af den förut allmänna räntefoten 6 °|0
än äfven fördelen af en regelmessig amortering, äro emellertid för
närvarande icke längre de enda anstalter, hvarest icke uppsägbara
amorteringslån emot säkerhet af inteckning uti jordbruksfastighet
meddelas. Det sker till och med mångenstädes å fördelaktigare vilkor,
i det att dels hos hypoteksföreningarne utgående förvaltningsbidrag
ej fordras, dels ock, såsom fallet är hos allmänna brandförsäkrings¬
verket för åbyggnader å landet, räntefoten blifvit nedsatt till 4 °j0.
Med all säkerhet är den penningeplacering, som hos allmänna
inrättningar likasom försäkringsbolag sålunda beredts, högst betydlig.
Då härom officiella uppgifter saknas, stannar man likväl i ovisshet be¬
träffande totalsumman af den skuld, vare sig med eller utan amortering,
som emot inteckning uti jordegendom der finnes; men förekommer det
antagligt att ifrågavarande penningeplacering icke understiger 80
millioner kronor.
Alltså komme den så att säga fonderade skulden att belöpa sig
till 370 millioner kronor, hvaraf en årlig tillökning naturligen blir att
emotse. Särdeles hypoteksföreningarne äro, i anledning af den lätt¬
het, hvarmed för närvarande stora lån å fördelaktiga vilkor, åtminstone
relativt till förhållandet under en förfluten tid, upptagas, för visso i
tillfälle att utlemna lån åt jordegare uti en betydligt större omfatt¬
ning än hittills skett, och äfven mot betydligt nedsatt ränta. Detsamma
kan dock icke sägas om de öfriga anstalter, hvarom här ofvan val¬
fråga, i det att för dessa utlåningen endast har karakteren af en pla¬
cering utaf egna tillgångar.
Allenast ett fåtal jordegare hafva sålunda utsigt att der erhålla
lån, och särskild! alla de, som blott hafva ett mindre hemman, äro
hänvisade till hypoteksföreningarne. Lånerätten derstädes är emeller¬
tid ytterligt begränsad, och, om vid uppskattning af egendom, jemlikt
meddelad, af nu gällande lagstiftning föranledd föreskrift, både åbygg-
nader. och skog ej tagas i beräkning, skulle med all säkerhet lånen
ej blifva höga.
Afgå förenämnda 370 millioner från den af mig antagna total¬
skulden 837,203,465 kronor 20 öre, återstå cirka 470 millioner, som
egare af intecknad fastighet må antagas vara mot inteckningar skyldig
att i allmänhet sex månader efter uppsägning inbetala.
Häraf är någon del placerad i allmänna penningeinrättningar.
Enligt de officiella månadsrapporterna innestå uti olika banker ett be¬
lopp som i medeltal för de 11 första månader af förra året belöper
sig till cirka 54 millioner kronor emot inteckning uti fast egendom.
Bill. till Riksd. Prof. 1S86. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band 0 Hälft. 2
10 Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
Huru mycket deraf kommer å landfastighet, är ej angifvet,; men
om man antager samma förhållande deremellan och stadsfastighet, som
vid fråga om beviljade och förnyade inteckningar, skulle å först¬
nämnda slag af fastighet komma högst 35 millioner kronor.
Ytterligare märkes, hurusom sparbankerna utlemnat lån emot in-
teckningssäkerhet uti jordbruksegendom, och må beloppet deraf kunna
uppskattas till cirka sextio millioner kronor, i följd hvaraf sammanlagda
summan blifver inemot 100 millioner kronor.
Hela återstoden, circa 370 millioner kronor, är alltså å enskilda
händer. Mycket deraf torde i följd af öfverenskommelse vid afdel¬
ning, köp eller annat tillfälle vara en fest placering, ehuru vanligtvis
blott för en kortare tid; och om än slägtskapsförbindelser och andra
förhållanden esomoftast medföra en viss förväntan, att lån, äfven der
rätt till uppsägning finnes, må å obegränsad tid få qvarstå, är likväl
städse jordegaren medveten, att härmed icke är någon säkerhet för¬
bunden, utan att fordringsegaren, vare sig af ena eller andra skälet,
kan efter kort tids förlopp påkalla betalning af kapitalskulden.
OfvanståencLe framställning utvisar, hurusom af hela den skuld, som
hvilar å jordegendom, säkerhet emot plötslig uppsägning finnes allenast för
belopp, motsvarande circa 16°;0 af taxeringsvärdet å jordegendom eller
circa 44° f0 af hela den intecknade skuldsumman.
Någon del af den intecknade skulden belöper säkerligen å till¬
fälliga försträckningar, som jordegare erhåller med större fördel i ban¬
kerna än annanstädes; och likasom han härvid må begagna sig af in¬
teckningar såsom hypotek, lika väl kan detta ske beträffande kassa-
kreditiv, hvarå den 30 November 1885 utestod circa 89 millioner kro¬
nor, af hvilken summa ganska mycket säkert bekommits å sådant
hypotek; men det länder intet tvifvel att nu ifrågavarande lån som
både från rättslig sida och affärssynpunkt äro ämnade att snart
återbetalas, ingalunda utgöra den största delen. Särdeles gäller detta
beträffande den stora belåningen af olika inteckningar i sparbankerna,
enligt uppgift för 1883 tillsammans circa 87 millioner kronor eller
42,51 °/0 af de förvaltade medlen, hvilket, då sådant är lika äfyentyrligt
för långifvaren, som farligt för låntagaren, ovilkorligen hänvisar å en
svårighet att finna lämplig placering för dit inkomna penningar. För¬
ändring härutinnan skall också förr eller senare blifva nödvändig, och
man frågar då, hvart den lånesökande jordegaren har att vända sig.
Det må visserligen förmodas, att sådana lagförändringar, som af
mig i en annan motion föreslagits till befästande af inteckningshafva-
res rätt, skulle hos allmänna penningeinrättningar alstra större benä¬
genhet att emot underpant af jordbruksfastighet lemna försträckning å
Motioner i Första Kammaren. N:o 46. 11
för jordbrukare lämpliga betalningstider; men man får icke derpå grunda
förhoppning, att återbetalningstiden skall mer allmänt utsträckas så
långt att, såsom önskvärdt blifver, tillfälle till afsättande af kapital¬
skulden motsvarande besparingar under lånetiden yppas.
Enskilda personer kunna med hänsyn till de olika eventualiteter,
hvarför de äro utsatta, ej vara benägna att för någon längre tid afsäga
sig och sina rättsinneliafvare befogenhet att återfordra lemnad för¬
sträckning; och hanker af olika slag med inbegrepp af sparbanker, som
hafva sig anförtrodt att fruktbar gör a för kort tid insatta penningar, handla
på samma gäng orätt och oförsigtigt, om de för många år framåt binda
någon af sevärd del af sålunda influtna kapital.
Väl plär inom bankerna återbetalningen af lån, som emot säker¬
het af inteckning uti fast egendom meddelats, genom upprepade om¬
sättningar under åratal framskjutas; men derpå får den enskilde lån¬
tagaren icke förlita sig och än mindre att derstädes erhålla medel till
betalning af uppsagda förbindelser hos enskilde. Hvad bankerna vid¬
komma, kunna omständigheter plötsligt inträffa, hvarigenom jordegaren
nödgas att utom desamma söka medel för infriande af hela sin derva¬
rande kapitalskuld. Upphör, såsom man må både hoppas och förmoda,
uti en icke aflägsen framtid den enskilda sedelutgifningsrätten, och
sker derigenom eu nedsättning af räntan för de å deposition insatta
medlen, på samma gång som all räntebetalning på giro måste upphöra,
kommer med all säkerhet beloppet af desamma att minskas med en
stor del af de penningar, som nu insättas utan annat ändamål än att
för obestämd tid vara räntebärande, kvilket i sin ordning torde nödga
bankerna att återgå till sin ursprungliga uppgift att vara handelsban¬
ker, hvarmed äter icke låter förena sig att utlemna län till personer, som
må förutsättas oförmögna att ä förfallodag en, vare sig tiden bestämmes till
sex månader eller ett år, återbetala sin sladd.
Huru önskvärd en bankreform i antydda syfte må vara, skulle
dock under närvarande förhållanden ett deraf föranledt inställande af
nu brukliga lånerörelse med antagen rätt för låntagaren till omsätt¬
ning, vålla särskildt jordegare stora bekymmer, derest ej för dem lämp¬
lig kreditanstalt dessförinnan eller åtminstone samtidigt tillkommer och
öfvertager delvis deras förbindelser i banker. Af de lån, som nu der
finnas, skulle endast ett fåtal kunna omsättas i allmänna kassor, under
det att den hjelp, som från enskilde personer blefve att förvänta, vore
i mer än ett afseende ganska äfventyrlig, och säkerligen skulle vid
en större förminskning af utlåningen i de sedelutgifvande bankerna
mången förmögen jordbrukare af brist å erforderliga rörelsemedel för¬
lora sin egendom eller åtminstone få vidkännas stora uppoffringar.
12
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
Så blef i följd af den nedsatta lånerörelsen i bankerna under år
1857 ställningen bland jordbrukare mycket sorglig, och likväl hade vid
denna hd lånekapiialet icke i lika hög grad, som för närvarande är fal¬
let, koncentrerats inom bankerna.
Det är sålunda icke blott för tillgodoseende af jordbrukarens för¬
del, utan älven af andra skäl, som det förekommer önskvärdt att an¬
ordning snarast träffas till beredande af lån åt jordbrukare å lång åter-
betalningstid och under fördelaktiga vilkor i öfrigt, utan att samma
begränsning egen rum, som för hypoteksförening ärna för närvarande är
föreskrifven.
Omsorgen härom finner mången vara den enskildes sak. Banker
och andra penningeinrättningar hafva tillkommit å enskildt initiativ;
och om de nu bestående med hänsyn till sitt verksamhetssätt ej skulle
lämpa sig för jordbrukets behof, förmenas detsamma kunna afhjelpas
utan något ingripande från statens sida, vare sig genom associationer
af intresserade jordegare, hvilka under sin solidariska betalningsgaranti
åstadkomma den erforderliga lånetillgången eller ock genom inrättnin¬
gar å aktiebolagsgrunden.
A förra sättet hafva, efter hvad kändt är, tillkommit ej mindre
de uti nordöstra Tyskland redan under senare delen af 1700-talet
grundade s. k. Landschaften utan äfven härvarande hypoteksförenin-
gar, ehuru dock vid åtskilliga af de förra förefunnits en viss kommu¬
nal ansvarighet; och alla dessa särskilda anstalter hafva lyckats, att i
högre grad än man till en början vågat hoppas fylla sin förelagda
uppgift.
För den tid, då de grundlädes, voro de utan all fråga mycket
lämpliga inrättningar. Kapital förekom då mycket sparsamt; och det
var hufvudsakligen hos godsegarne, som större samlad rikedom före-
fans. Desse hade emellertid blott jordegendom. Penningeförmögenhet
saknade de åter; och det gälde just att bereda dem tillgång deraf för
att de skulle blifva uti stånd införa en förbättrad landthushållning.
Härvid blef det allmänna förtroende, hvarpå de kunde räkna, ett mäk¬
tigt stöd, hvadan ock, tack vare den åtagna gemensamma betalnings-
garantien, det lyckades dem skaffa kapital i erforderlig myckenhet.
Redan detta var en stor fördel; och dertill kom det gynsamma infly¬
tande å förvaltningen, som den ömsesidiga ansvarigheten utöfvade,
bland annat i det afseende att största begränsning vid belåningen
iakttogs.
Mycket har emellertid nu förändrats. Den solidariska ansvarighet,
hvarpå under en förfluten tid icke utan skäl synnerligt värde fästes,
Motionär i Första Kammaren, N:o 46. 13
befinnes icke skänka de fördelar, som man deraf förväntat, lika litet
som densamma af den enskilde jordegaren med tillfredsställelse öfver-
tagas. Tillvaron af omförmälda betalningsgaranti bär väl en återhål¬
lande verkan så till vida att lån erhålles endast till någon mindre del
utaf jordegendoms uppskattade värde; men, sedan rörelsen fått större
omfattning, blir det inflytande å förvaltningen, som de enskilda del-
egarne. utöfva, ej något mer ingripande; och betydelsen utaf betalnings-
garantien gent emot fordringsegarne är i grund och botten temligen
illusorisk.
De egendomar, hvarför inträde erhållits, kunna ej tillgripas för
gäldande af annan skuld än den der intecknade, så vida annan än del-
egarens rätt derigenom beröres eller med andra ord blott till så stor
del af dess värde, som icke motsvaras af meddelade inteckningar och
andra gravationer.
Antagligen skulle derföre, om kraf från föreningens sida blefve
att förvänta, icke få jordegare omintetgöra verkan deraf genom bere¬
dande af inteckning till enskilde förtroendemän; men hvad den ored¬
lige gäldenären derpå vunne, förlorade naturligen en hvar, som funne
sig manad att uppfylla åtagna förpligtelse!-. Med hänsyn härtill och
då tillika krafrätt emot gamla medlemmar vid utfärdad årsstämning
icke alltid bevaras eller ersättes genom öfvertaget personligt betal¬
ningsansvar af efterföljande jordegare, länder det knappast något tvif¬
vel, att det förtroende, som hypoteksbanker jemte de särskilda hypo-
teksföreningarna med rätta åtnjuta, för närvarande mindre grundar
sig å den medlemmarna ursprungligen åliggande personliga ansvarig¬
heten än å dessa penningeanstalters inneliggande inteckningshandlin-
gar samt besparade fonder.
Under det sålunda allmänheten ej längre har anledning att fästa
synnerligt _ värde vid en under nu ifrågavarande förhållanden prokla¬
merad solidarisk eller personlig ansvarighet, ser den enskilde ej den¬
samma med lika ögon. Han är medveten, huru som utfästelse deraf
ingalunda påkallas för det ekonomiska målets vinnande, men också
att, om af orsaker, som han ej alltid förmår utreda, tillämpning deraf
tilläfventyrs skulle ske, sådant skulle gifva honom intet annat val än
att antingen ställa sig utan tillgångar eller ock att besväras af en
ytterligt betungande betalningsskyldighet.
Det är med hufvudsakligt afseende å nu omförmälda omständig¬
heter, som de uti utlandet under de sista årtiondena tillkomna anstal¬
ter för beredande af stående lån åt jordbrukare icke inrättats efter
mönstret af de Preussiska Landschaften, utan under formen af aktie¬
bolag.
14
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
Detta gäller i första rummet Frankrike, hvarest år 1852 på grun¬
den af förut bestående »Banque Fonciére de Paris», inrättades det be¬
kanta kreditinstitutet »Credit foncier de la France». Detsamma, som
gynnades med understöd af allmänna medel och i likhet med Banque
de France trädt i nära förbindelse med statsförvaltningen, hade efter
sista styrelseberättelsen ett aktiekapital af 155 millioner francs, förde¬
lade å 310,000 aktier. Lån utlemnas af kreditanstalten ej mindre till
fastighetsegare än äfven till kommuner, hvarjemte densamma öfverta-
git befattning med lån af statsmedel för vissa allmännyttiga arbeten.
Totalsumman af qvarstående försträckningar utgjorde den 31 December
1884: mot inteckning uti fastighet 1,925,504,213 francs 12 cent., samt
emot förbindelse af kommuner 827,418,302 francs 11 cent. Aktiekapi¬
talet har naturligen ej härtill förslagit, i följd hvaraf det blifvit nödigt
att upptaga lån å s. k. »obligations foncieres» af 1,810,482,047 francs
49 cent., samt å s. k. »obligations communales» af 770,872,855 francs
60 cent. Bemärkansvärdt är, att likasom ett liufvudsakligt antal af
aktieegarne tillhöra Paris, så har äfven kreditanstaltens lånerörelse
haft största omfattningen i denna stad och den omgifvande trakten,
under det att i många departement belåning af fastigheter uti Credit
foncier är mer ovanlig. Af hela det under perioden 1852—1884 ut-
lemnade lånebeloppet 2,749,353,738 francs 25 cent., kommer sålunda å
departementet Seine 1,800,618,742 francs 92 cent.
Beträffande Tyskland märkes, att lån emot säkerhet uti jordegen¬
dom från provinsföreningar äro ännu ganska brukliga, dervid emot-
tagaren af det utsprida pantbrefvet anvisas såsom säkerhet i främsta
rummet en viss uppgifven fastighet med rättighet dock att, om den¬
samma skulle befinnas ej förslå till fordrans gäldande, utkräfva den¬
samma af öfriga till eu association förenade jordegare.
Å de sista åren hafva för belåning af fastighet inrättats åtskil¬
liga aktiebolag, hvilkas rörelsekapital utgöres af delegarnes insatser
och utstälda obligationer, åt hvilka senare, ehuru oegentligt, plägat gif-
vas benämningen af pantbref.
De först omförmälda pantbrefven hafva länge i Tyskland varit
omtyckta värdepapper, löpande efter vanligheten med 4°/0 årlig ränta
och hafva de härigenom för jordegarne blifvit förmånligare än lån från
aktiebolagen, i det att hos dem ränta i allmänhet beräknats till högre
belopp. Sådant må tillskrifvas flera omständigheter. Till en början
är förvaltningen inom aktiebolagen ganska kostsam, och vidare hafva
de obligationer, som dessa emitterat för att öka sina lånefonder, aldrig
lyckats tillvinna sig allmänhetens fulla förtroende, så att nominelt
eller faktiskt räntan icke stannat vid 4 procent utan skjutit icke obe-
Motioner i Första Kammaren, N:o 46. i 5
tydligt deröfver, hvarjemte slutligen, såsom i sakens natur ligger,
aktiebolagens sträfvan varit att utöfver affärsomkostnaderna bringa
åstad en utdelning till delegarne och såmedelst hålla uppe allmänhe¬
tens förtroende, på samma gång som den egna fördelen blifvit till¬
godosedd. Härmed har äfvenledes följt, att aktiebolagens belånings-
rörelse företrädesvis haft till föremål stadsfastigheter; och då de der¬
vid, i ändamål att få eu vinstbringande placering för sina penningar,
vid utlåningen icke iakttagit nödig begränsning, vållade den buskris,
som öfvergått nästan alla Tysklands större städer, att bolagen nödgats
öfvertaga för egen räkning en mängd fastigheter, hvarigenom inträffat
eu stockning uti lånerörelsen samtidigt dermed att tilliten till dessa
anstalter försvagats. De, som kunnat förblifva i verksamhet, hafva
emellertid utsigt att med betydlig förtjenst afyttra af dem till vanpris
inköpta fastigheter, hvilket redan ett par år visat sig vara händelsen
och tillfört anstalterna stor vinst.
Hvad sålunda timat med hänsyn till aktiebolagsinrättningarna,
bär minskat de förhoppningar, som å dem från jordbrukarnes sida till
en början stäldes. Det enskilda intresse, som beredt deras tillkomst,
må väl hafva yttrat sig uti en fördelaktig sträfvan att få rörelsen än¬
damålsenligt, reglerad och bedrifven, men redan det oaflåtlig^ dermed
förbundna bemödandet att åt delegarne bereda högsta möjliga vinst,
hvaraf ofta soliditeten äfventyrats, låter knappast förena sig med ut¬
ställande af lån till jordbrukare å lång återbetalningstid med lägsta
möjliga ränta. Af omständigheternas makt bringas nu i frågavarande
anstalter å en tid, då penningar ymnigt ingå eller på synnerligen för¬
delaktiga vilkor erhållas, att för dessa medel, som icke kunna blifva
odisponerade i afbidan å framtida behof, söka användning utom den
egentliga fastighetskrediten eller, med andra ord, dessa anstalter föras
in å en för deras egenskap af långifvare åt jordegare och andra inne¬
hafvare af fastighet menlig bankverksamhet, som, i stället för den ön¬
skade stabiliteten, framkallar en mottaglighet för konjunkturerna å det
industriella och kommerciella området, under det att särskildt belåningen
af jordbruksfastighet eftersättes såsom varande föga egnadt, att bringa
upp de årliga dividenderna till ett högre belopp utan låntagarnes ytter-
terliga betungande.
Genom den säkerhet åt penningeinsättare, obligationsinnehafvare
och andra, som aktiekapitalet medför, blir det emellertid för aktieinrätt¬
ningar möjligt att meddela lån till större del af fastighetsvärdet än
som må förväntas af de förut omförmälda jordegare-associationer, hvilka,
såsom förut framhållits, nästan uteslutande grunda sin kredit å de för
lån emottagna inteckningarna, tillsammans med den gemenligen obe-
i G Motioner i Första Kammaren, Ko 46.
tydliga reservfond, som bildats, emot hvilken fördel af utsträckt be¬
låning dock väger den högre räntefoten, som har större betydelse och
ensamt skulle ställa aktieanstalterna efter de andra inrättningarne,
derest ej i afseende å de sistnämnda förekomme först den personliga
ansvarigheten hos delegarne och vidare de tunga former, under hvilka
verksamheten, för att helt och hållet vara betryggande emot förlust,
hardt när ovilkorligen måste handhafvas, hvilken sist berörda omstän¬
dighet har till följd att jordegarne icke af dessa anstalter få det låne¬
understöd, som för dem är behöfligt. Bland alla de personer, som i
egenskap af låntagare också äro delegare uti föreningen, är det för öf-
rigt få, som, efter det lån en gång erhållits, egna någon tanke eller
något arbete å vården af föreningens förvaltning, hvarigenom inträffar,
att densamma lätt blir mindre tidsenlig, helst alla de ömsesidiga in¬
tressen, som genom en förändring derutinnan beröras, i viss mån göra
en alltför stor konservatism förklarlig.
I betraktande häraf förekommer det mig alldeles uppenbart, att
anstalter med uppgift att försträcka jordbrukare penningar, icke med
fördel kunna inrättas, vare sig såsom jordegareassociationer med per¬
sonlig ansvarighet för delegarne eller under formen af aktiebolag.
Begge dessa slag af institufioner hafva sina särskilda förmåner och
olägenheter; och har man att söka tillegna sig de förra, men på samma
gång undvika de senare vid skapande af en för jordbrukare lämplig
kreditanstalt.
Mig vill alltså synas, att der bör bibehållas den för aktiebolag i
viss mån kännetecknande grundfonden såsom hufvudsaklig garanti gent
emot anstaltens egna fordringsegare för å rörelsen uppkommande för¬
luster, under det att hvarje personlig ansvarighet utöfver den åtagna
skulden för låntagarne bör försvinna. Likaledes gäller det, att så långt
möjligt är aflägsna vid aktiebolagen öfliga fikande efter högsta möj¬
liga vinst samt slutligen att ordna förvaltningen så, att kostnaderna blifva
sä låga som låter förena sig med en affärsmessig skötsel, samt framför
allt nedbringa räntefoten.
Att å enskild väg åstadkomma en för det ifrågavarande ändamå¬
let tillräcklig grundfond, möter emellertid den största svårighet. En¬
dast utsigt till förvärf eller säker placering förmår den enskilde att
uti ett företag insätta kapital; i anledning hvaraf delaktighetsbevis uti
en dylik grundfond blefve begärliga allenast i det fall att temligen hög
ränta eller vinstutdelning derpå vore att emotse; men härmed blefve
det också omöjligt att mot säkerhet uti jordbruksförmögenhet utlemna
lån å låg ränta.
Man ledes härigenom att påkalla statens ingripande och förmed-
17
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
ting. Gerna må medgifvas det önskvärda deraf, att staten härutinnan
förblifver passiv; men allt för vigtiga intressen stå på spel för att detta
i förevarande afseende må ega rum.
Af hela den i produktionens tjenst verksamma förmögenheten är
jordbruksegendom en hufvudsaklig, ja, den förnämsta delen; och de
personer, som af jordbruk hafva sin utkomst, torde kunna beräknas
till hälften, ja, mer af hela rikets folkmängd.
Det ekonomiska välbefinnandet inom denna samhällsklass är nära
förbundet med tillfället till erhållande af kapitalförsträckning ä bil¬
liga vilkor; och detsamma har betydelse icke blott för dem, som ega
jord utan äfven för alla, som äro anstälda inom jordbruksnäringen, ja,
återverkar till och med utom deras krets genom uppkommande ökad
rörelse och förbrukningsförmåga'.
Under sådana förhållanden, och då förmögenhetsvilkoren inom
olika samhällsklasser har ett afgörande inflytande å den inkomst, som
genom beskattningen tillföres staten, samt förty åtgärder, som från
rent privatekonomisk synpunkt icke äro alldeles välbetänkta, kunna, när
de vidtagas af staten, vara fullkomligt berättigade, torde statsmakten,
om densamma mer direkt ingriper i syftemål att underlätta erhållande
af lån för jordbrukare, långt ifrån öfverskrida hvad som må anses vara
dess uppgift; och så mycket mer skäl dertill förekommer, för den hän¬
delse hjelpen efter hvad af mig afses, skulle begränsas till anvisande
af ett garantikapital åt en under dess kontroll stäld anstalt.
Under förutsättning att staten för ifrågavarande ändamål, i likhet
med hvad förut skett med hänsyn till Hypoteksbanken och Aktiebolaget
Sågverksegarnes garantiförening, såsom grundfond anvisar svenska sta¬
tens obligationer till erforderligt belopp, skulle efter min tanke mest
vinnas genom upprättande af eu för hela riket gemensam anstalt.
Emot en centralisation härutinnan må visserligen åtskilligt an¬
märkas; men, om man fasthåller, hurusom största vigten ligger å an¬
skaffandet af penningar å billiga vilkor, befinnes uppenbart, att den
större anstalten arbetar under gynsammare förhållanden än flera min¬
dre. Äfven,. der säkerheten är densamma, har den förra utsigt att få
sina obligationer högre noterade, hvartill särskildt bidrager, att den
större anstaltens papper, såsom varande mer kända, också blifva mer
begärliga, och finna lätt afnämare å de utländska handelsplatserna, om
icke tillräckligt och billigt kapital kunde inom landet erhållas. Tillika
hafva enstaka förluster mindre betydelse för den kredit, hvarpå anstal¬
ten kan räkna, utom det att slutligen förvaltningskostnaderna der blifva
lägre. . Sådana omständigheter hafva också medfört den nuvarande
centralisationen beträffande hypoteksinrättningarna.
Bih. till Bilcsd. Prof. 1886. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 9 Höft.
3
18
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
Det ligger dock i sakens natur att centralanstalten bör hafva sina
underordnade organer. Frågor, som fordra lokalkännedom, kunna ej
med erforderlig säkerhet af densamma behandlas; och mig synes der¬
för, att till dess biträde bör för hvarje ort anställas ett särskildt för¬
valtningsråd med uppgift i främsta rummet att yttra sig om belånings¬
värdet, vidare att öfvervaka hushållningen å egendom, som är inteck¬
nad för meddeladt lån samt slutligen att, der förlust blir att befara,
häremot ingripa.
Detta förvaltningsråd bör ovilkorligen vara en publik institution.
Om utseendet deraf skulle öfverlåtas åt långifvarne, det är obligations-
innehafvarne, skulle man äfventyra, att, då dessa äro tillförsäkrade eu
årlig ränta och ej kunna riskera att förlora sin fordran, valberättigade
personer försumma att dermed taga befattning, äfven der sådan fin¬
nes inom distriktet. Åt låntagarne kunde lika litet öfverlåtas omsor¬
gen härom, enär dermed borde följa skyldighet att ansvara för hvar¬
andras förbindelser. Det återstår alltså blott att lemna valet till stats-
eller kommunalmyndigheterna. Skulle Kongl. Maj:t utse dessa förvalt¬
ningsråd, blefve det nogsamt efter förslag af dennes representant i
orten, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande; och ehuruväl jag ej betvif-
lar, att resultatet deraf blefve godt, tyckes dock med anledning af
de olika enskilda intressena, livilka skulle af förvaltningsrådet hand-
hafvas, det vara mer lämpligt, att personer, hvilka alldeles otvetydigt
erhållit befolkningens särskilda förtroende att föra dess talan i lokala
angelägenheter, också i denna sak finge sig öfverlåtet att handla; af
hvilken orsak det ifrågavarande valet torde böra öfverlemnas till lands¬
tinget, med undantag beträffande ordföranden, som bör af Kongl. Maj:t
tillsättas för att betrygga både kontinuiteten af anordningarna och ett
noggrant iakttagande af formerna.
Deremot förekommer mest betryggande, att Kongl. Maj:t utser
ordföranden och Riksdagen utser ledamöterna i centralanstaltens styrelse.
Redan hänsyn å det sätt, hvarpå dess grundfond skulle bildas, föran¬
leder dertill; och dessutom torde medelst eu sådan anordning största
säkerhet beredas för erhållande af en på samma gång insigtsfull och
opartisk styrelse.
Till grundfond för denna penningeanstalt, som torde benäm¬
nas Svenska jordbruksförlagsbanken, bör, såsom förut anmärkts, anvisas
Sveuska statsobligationer till belopp, efter hvad jag här tillåter mig
föreslå, af 25 millioner kronor, utan att emellertid något deraf må ut¬
släppas, så länge permingeanstalten förfogar öfver andra medel och i
hvarje fall ej till annat ändamål än fullgörande af dess egna skuld¬
förbindelser.
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
19
Rörelsekapitalet skulle erhållas genom emitterade egna obligatio¬
ner, lydande å 5,000, 1,000, 500, 100 och 50 kronor guldmynt med
ränta af högst 5°/0, som halfårsvis den 30 Juni och den 30 December
erlägges, och bör dervid tillfälle vara lem midt för penningeanstalten
att utan särskild större kostnad anlita postverkets tjensteman uti de
städer, der Riksbanken icke har afdelningskontor, ej mindre att till
faststäld kurs aflåta obligationer än äfven att verkställa ränteliqvid å
förfallodagen. Med undantag för det fall att öfverenskommelse om
emission af ett större lån träffas, böra obligationerna i allmänhet till
såväl belopp som förfallotid lämpas efter storleken och återbetalnings-
tiden af de försträckningar, som af penningeanstalten lemnas under
iakttagande att tiden ej sättes kortare än fem år eller utsträckes öfver
tjugofem år.
Lån, som af anstalten utlemnas, torde ej få öfverskjuta tre femte¬
delar utaf värdet af den intecknade fastigheten i förening med, så framt
mitt i detta syfte framsända lagförslag bifalles, dervarande hus, skog och,
gröda, samt till underpant anvisade jordbruksinventarier; och är det
min förhoppning att vid den värdering, som må föregå belåningen,
fastighetens alla tillhörigheter kunna medtagas, så att i främsta rum¬
met någon tvekan ej förefinnes om åbyggnadernas inbegripande under
den förpantade egendomen.
Äfven växande skog synes mig kunna tagas i beräkning på så
sätt, att egaren förpligtar sig att blott enligt hushållningsplan, som af
uppgifven skogstjensteman upprättats, under kontroll af denne begagna
skogen till afsalu, vid äfventyr, om annorlunda sker, att sådant anses
utgöra vanvård af egendom och förty berättiga till det försträckta ka¬
pitalets omedelbara indrifvande. Till låneaftalet bör böra utfästelse af
årliga afbetalningar, likasom sådana förbehåll, som äro erforderliga för
att betrygga lånebeloppets säkra ingående å utsatt tid.
Genom antagande af mitt nu framstälda förslag skulle efter min
uppfattning till allmänhetens disposition ställas ett värdepapper, som,
enär till säkerhet erböllos både statsobligationer och jordegendom med
dess inventarier, borde tillfredsställa äfven den mest nogräknade affärs¬
man. Och om, efter hvad af mig föreslagits, både förvärfvet deraf
underlättas genom dess allmänna utbjudande i smärre valörer inom lan¬
det, samt ränteliqviden göres för obligationsinnebafvare så beqväm
som möjligt, må man förvänta, att papperet blifver en vanlig placering
äfven af sådana mindre besparingar, som nu merendels i form af de¬
positioner utan annat än namnsäkerhet ingå till bankinrättningar och
derifrån tyvärr alltför ofta utgå för att tjena den improduktiva förbruk¬
ningen. Bekräftar sig denna min förmodan, skulle anordningen blifva ett
20
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
verksamt medel till att gifva penning estr ömmen i viss mån förändrad ret¬
ning och mer än hittills skett komma jordbruket till godo.
Det är vidare att märka, hurusom, om än den ifrågavarande
penningeanstaltens uppgift skulle blifva att lemna lån åt jordegare, den
dock ej komme att på något sätt inkräkta å hypoteksföreningarnes
verksamhet, utan tvärt om säkerligen nedbringa deras räntefot. Under
det att de sistnämnde förmedelst sina å flera årtionden meddelade amor¬
teringslån underlätta öfvertagande af fast egendom och härigenom,
efter hvad åtminstone vid början af lånetiden blir fallet, uppehålla jord¬
värdet, skulle den nu ifrågavarande jordbruksförlagsbankens ändamål
hufvudsakligen vara att lemna lån, hvaraf återbetalningen bör kunna
förväntas ske redan under den närvarande jordinnehafvarens lifstid.
Äfvenledes skulle lånen derstädes icke ovilkorligen vara emot
första inteckning, utan densamme kunde hos hypoteksföreningen be¬
lånas, hvarjemte alltid qvarstår, att derstädes den bästa säkerheten fun¬
nes; i anledning hvaraf hypoteksbankens obligationer skulle vid jem¬
förelse med deu andra penningeinrättningens snarlika, ehuru de förra
underlägsna, förbindelser ovilkorligen hemta nytta, med den påföljd
att kursen derå ytterligare stegras eller hvad är detsamma, räntefoten
nedbringas.
Från olika synpunkter skärskådadt, förekommer mig alltså den
föreslagna penningeanstalten skänka Sveriges jordbruk stora fördelar,
utan någon som helst risk för staten; och får jag förty, under åbero¬
pande af hvad här ofvan blifvit anfördt, vördsamt föreslå,
att Riksdagen till grundfond åt en Jordbruks-
förlagsbank anvisar 3| °/0 statsobligationer till nomi-
nelt belopp af 25 millioner kronor, samt i samman¬
hang dermed besluter grunderna för penningeanstal¬
tens verksamhet.
Förslag till reglemente bifogas.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
L. O. Smith.
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
21
Förslag
till
reglemente för jordbruksförlagsbanken.
§ 1.
Denna allmänna inrättning, som grundats i ändamål att bereda
jordbrukare afbetalningslån emot säkerhet af panträtt uti fast och lös
egendom, är understäld Kongl. Maj:ts och Riksdagens gemensamma
uppsigt.
§ 2.
Inrättningen har sitt säte i Stockholm, hvars rådstufvurätt är dess
laga forum uti mål och ärenden, som ej röra utom nämnde stad va¬
rande fast egendom.
§ 3-
Jordbruksförlagsbankens grundfond utgöres af svenska statens
obligationer till nominelt belopp af 25 millioner kronor, som deponeras
under dess och Sveriges Riksbanks gemensamma vård i Riksbankens
brandfria hvalf.
§ 4.
I ändamål att erhålla för lånerörelsen erforderliga medel upp¬
tager jordbruksförlagsbanken obligationslån, vare sig efter aftal med
22
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
in- eller utländska bankinrättningar eller ock utan deras bemedling
genom direkt försäljning.
För underlättande af obligationernas placering inom landet, som
i första rummet bör efterträfvas, skall banken söka träffa anstalt med
svenska postverket att å alla de platser, der postkontor finnas, emot
af banken faststäld kurs aflåta nu i fråga varande obligationer, likasom
att till innehafvare af å postanstalten förvärfvad obligation emot ränte¬
kupongens aflemnande betala förfallen ränta.
Obligationerna, som ställas å innehafvare!! eller å viss man, böra
lyda å 5,000, 1,000, 100 och 50 kronor guldmynt, med förbehåll om
rätt till uppsägning för anstalten, derest ränta förskrifvits till 4-|°|0 och
härutöfver, men annars utan nämnda inskränkning å de vilkor, som
Kongl. Maj:t föreskrifver. Uppsägningstiden i förra fallet må dock icke
ställas kortare än sex månader.
Innehafvare af obligation, som lyder å viss man, må kunna, sedan
han styrkt sin eganderätt dertill, få obligationen förändrad att gälla
för innehafvare!!, och jemväl obligation, som är stäld å innehafvare!!,
må på begäran omskrifvas och ställas på viss man; men skall i begge
dessa fall dermed förenad kostnad anstalten godtgöras.
Obligationer, som af inrättningen utgifvas, må ej vara betalnings-
bara å kortare tid än lånen lemnats, så att bankens förmåga att obliga-
tionsskulden å förfallodagen infria ej äfventyras.
§ 5.
Jordbruksförlagsbankens styrelse, som i alla afseenden företräder
den samma, består af fem ledamöter, som alla innehafva sin befattning
för en tid af 5 år.
Af dessa ledamöter utnämner Kongl. Maj:t en, hvilken inom
Styrelsen är ordförande, under det att de öfriga tillsättas af Riksdagen.
Jemte ordinarie ledamöter skola äfven förordnas suppleanter för dem,
under angifvande af den ordning, uti hvilken inträde till tjenstgöring
skall ske.
Skulle ordinarie ledamot eller suppleant aflida, dömas till urbota
ansvar, råka i konkurstillstånd eller genom laga förfall hindras att sin
befattning vidare utöfva, bör annan person i hans ställe genast förordnas,
och hafva fullmäktige i Sveriges Riksbank och i Riksgäldskontoret att
å tid, då Riksdagen ej sitter, å dess vägnar utse efterträdare till af
den samme förordnad styrelseledamot, dock ej för längre tid än till
dess att nästföljande Riksdag i saken beslutat.
Motioner Första Kammaren, N:o 46.
23
§ 6-
Styrelsens medlemmar välja inom sig en verkställande direktör
äfven som suppleant för honom, till hvilket uppdrag dock ej den af
Kong]. Maj:t tillsatta ordföranden må utses.
§ 7.
Styrelsen antager och entledigar på förslag af verkställande direk¬
tören intendenterna i landsorten, ombudsmannen och öfriga under¬
lydande tjenstebiträden; och har styrelsen tillika att för dem likasom
för verkställande direktören utfärda instruktion. Aflöningen till tjenste-
personalen bestämmes af styrelsen.
§ 8.
Det åligger verkställande direktören att efter styrelsens beslut
göra utbetalningar, expediera bref och skrivelser samt att i allmänhet
handlägga löpande ärenden.
Utan uppdrag af styrelsen eger verkställande direktören att hos
högre och lägre domstolar sjelf eller genom befullmäktigad! ombud
söka ändring uti beslut, som inrättningen angå, likasom att till inrätt¬
ningens tjenstebiträden och ombud meddela förhållningsregler.
§ 9.
Styrelsesammanträde skall hållas minst två gånger i veckan; och
må, om behof af extra sammanträde yppas, kallelse härtill af verk¬
ställande direktören utfärdas.
Styrelseledamot, som utan laga förfall uteblifver från samman¬
träde, vare ändock ansvarig för beslut som der fattats. Inträffar för
styrelseledamot eller för suppleant af styrelsen laga förfall till in¬
ställelse, skall förfallet genast till verkställande direktören anmälas.
§ io.
Å styrelsesammanträde är verkställande direktören föredragande
med skyldighet att anmäla alla sedan näst föregående sammanträde in¬
komna, å styrelsens åtgärd beroende ärenden.
Styrelsen är ej fulltalig, der ej minst två af dess ledamöter jemte
24
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
verkställande direktören äro närvarande. Befinnas meningarne i något
ärende vara delade och. skulle härvid rösterna falla lika å båda sidor,
eger ordföranden utslagsröst.
§ U.
Jordbruksförlagsbankens styrelse eger för den samma ingå aftal,
träffa förlikning, förvärfva fast egendom, likasom sälja sådan samt vid
domstolar och andra myndigheter anhängiggöra och utföra anstaltens
talan; dervid styrelsen har att ställa sig till noggrann efterrättelse all¬
män lag, gällande reglemente samt de särskilda föreskrifter, som med¬
delats; och skulle genom åsidosättande häraf anstalten tillskyndas pen-
ningeförlust, äro styrelsens medlemmar, som deruti del haft, förbundne
att utgifva ersättning.
§ 12-
Skriftliga afhandlingar och förbindelser, som för anstalten afslutas,
skola undertecknas af minst en ledamot och verkställande direktören
med utsättande af dess antagna benämning: jordbruksförlagsbanken.
§ 13.
I förening med verkställande direktören har ordföranden att ut¬
arbeta och styrelsen förelägga kassarapporter för hvarje vecka; börande
ordföranden å förvaltningen utöfva daglig uppsigt.
§ 14-
Inom hvarje landstingsområde tillsättes för handläggning af låne¬
ärenden ett förvaltningsråd med en ledamot från hvarje domsaga inom
området. Dessa ledamöter tillika med suppleanter för dem väljas af
landstinget för en tid af 5 år, och förordnar Kongl Maj:t ordförande i
förvaltningsrådet. Detsamma sammanträder utan särskild kallelse å
första tisdagen i hvarje månad och än oftare då göromålen det fordra.
Ärendena föredragas af intendenten, som bör hafva i hvarje ärende
afgifvit utlåtande.
I fall två närvarande ledamöter begära uppskof med pröfningen
af ärendet, må härmed anstå till nästa sammanträde, då beslut skall
fattas. Skulle ledamot i förvaltningsrådet befinnas hafva lemnat vilse¬
ledande uppgift, och är härigenom förlust anstalten tillskyndad, vare
han härför ersättningsskyldig.
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
25
Ledamot vare förbjudet att med låuehandlingars emottagande eller
annorledes biträda lånesökande.
15 §.
För hvarje landstingsområde i riket förordnar styrelsen till inten¬
dent en för insigter uti jordbruk, affärsförmåga och redbarhet känd man,
hvilken, jemte det han har att vara föredragande i förvaltningsrådet,
iir skyldig att emottaga låneansökningar, att å dag, som i ortens tid¬
ningar kungöres, tillhandagå med upplysningar i fråga om anstaltens
låneverksamhet, att tillse det försäkringsafgift beträffande hos inrätt¬
ningen förpantad egendom i rätt tid erlägges, att under resor i distriktet
undersöka tillståndet å de egendomar, som utaf inrättningen belånats,
att då värdet deraf genom innehafvarens åtgöranden i afsevärd grad
nedbringas, derom till styrelsen inkomma med uppgift samt slutligen
att efterkomma hvad honom af styrelsen anbefalles, att utan särskild
föreskrift i ärenden, der dess rätt beröres, den samma bevaka och, då
särskildt ombud påkallas, derom i god tid göra anmälan hos styrelsen.
§ 16.
Intendenten skall för det landstingsområde, som hans verksamhet
omfattar, upprätta årlig redogörelse i fråga om anstaltens lånerörelse
derstädes, efter de närmare föreskrifter, som af styrelsen meddelas.
§ 17-
Jordbruksförlagsbanken, hvars uppgift det är, att till lägsta ränta
försträcka jordegare penningar, har vid utöfningen af sin lånerörelse
att iakttaga den instruktion, som uti ämnet af Kongl. Maj:t utfärdas.
Såsom grundsats vid dess låneverksamhet gäller att räntan icke må
sättas högre än som motsvarar hvad inrättningen å sina obligationer
under beräkning af parikurs betalar med tillägg af förvaltningskostnader.
På det att inträffande förluster ej må återfalla å grundfonden, skall
till bildande af eu delcrederefond af hvarje lån innehållas någon del,
som, efter den erbjudna säkerhetens beskaffenhet må beräknas till högst
10°:0 och minst 3°j(l af kapitalet. Detta belopp jemte ränta efter 4° 0
återgäldas låntagaren, sedan han sin skuld till fullo betalt med afdrag
af det, som, på grund af inträffade förluster å hans lån belöpt, under
iakttagande af nedan omförmälda beräkningssätt.
Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 2 Afä. 1 Band. 9 Höft.
4
26
Motioner i Första Kammaren, N:o 40.
§ 18.
Skuldförbindelser, som inrättningen bekommit å utlemnade lån,
skola i allmänt förvar nedsättas senast inom en månad efter emottagandet
och allenast för inteckningsförnyelse uttagas; hvarjemte det åligger
anstalten att uti Sveriges Riksbank deponera eller mot inköp af stats¬
obligationer eller Allmänna hypoteksbankens obligationer placera å sina
utstälda obligationer influtna medel, som för utlåningsrörelsen under
den närmaste tiden ej erfordras.
Jemväl andra kontanta medel, skola i bankinrättning insättas.
§ 19-
Lån, som från inrättningen erhållas, skola återgäldas medelst år¬
lig kapitalafbetalning och må ej, derest densamma äfvensom ränta i
behörig tid erläggas, uppsägning af annan anledning än detta regle¬
mente omförmäler, göras.
Ränta erlägges halfårsvis den 1 Juni och 1 December, å hvilken
sistnämnda dag tillika den utfästade kapitalafbetalningen utgöres. Såsom
säkerhet emottages jordbruksfastighet så väl å landsbygden som å
stads område; och må i förening dermed, om sådant i lag medgifves,
såsom underpant för fordran anvisas å den intecknade egendomen be¬
fintliga jordbruksinventarier samt växande och inbergad gröda.
Har låntagare förbehållits rätt att till afsalu begagna egendomens
skog, skall myckenheten af det, som årligen må aflåtas, genom hän¬
visning till hushållningsplan eller annorledes angifvas, och anstalten
tillförsäkras rätt att, om större myckenhet till afsalu afverkats, genast
erhålla qvarstad å egendomen, med inbegrepp af allt dervarande virke,
af hvilket sistnämnda anstalten, oafsedt om dess fordran är förfallen
eller ej, må göra sig, så långt den dertill förslår, betäckt. Vid för¬
pantning af lösegendom bör egaren ställa borgen af två vederhäftiga
män, deruti de ikläda sig betalningsansvar för det egendomen åsätta
värde, i den händelse låntagaren skulle förskingra större eller mindre
del deraf.
Likaledes må inrättningens styrelse vid lånets meddelande, i ända¬
mål att under ogynsamma konjunkturförhållanden kunna fördröja en
försäljning, affordra låntagaren vilkorlig upplåtelse af nyttjanderätt till
den pantsatta fastigheten för hela lånetiden, hvilken upplåtelse!) andling
då bör i vederbörlig ordning intecknas.
Finner inrättningen sig af eu dylik upplåtelse böra göra bruk,
skall den i samråd med egarens öfriga gäldenärer söka erhålla uti
27
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
arrende högsta möjliga belopp, oberoende af hvad uti upplåtelsehand¬
lingen derom finnes stadgadt, samt till jordegaren eller hans fordrings-
egare redovisa hvad som återstår, efter det ränta å oguldna lånet tillika
med omkostnader till anstalten utgått.
§ 20.
Försummar låntagare att å utsatt tid gälda ränta, årlig afbetal¬
ning å hufvudstolen äfvensom förvaltningsafgift, tillhör det styrelsen
att, genast inom två månader efter den dag, då beloppet till betalning
förfallit, i laga ordning utsöka detsamma med deraf föranledda kost¬
nader.
Skulle en och samma låntagare under en tid af fem år hafva
mer än en gång försummat att liqviden inom stadgad tid fullgöra, är
styrelsen berättigad, vare sig att öka beloppet af den årliga amorte¬
ringen eller ock att uppsäga oguldna kapitalet till betalning tre må¬
nader derefter.
§ 21.
Belåningsvärdet å egendom fastställes genom särskild värdering,
men må lånesökande utan afbidan derå erhålla försträckning till det
belopp som styrelsen bestämmer.
Jordegare, som önskar värdering å fastighet bör skriftligen anmäla
sig hos intendenten, som derom på hans bekostnad föranstaltar. Värde¬
ringen skall förrättas under Maj—September månader, i enlighet med
de föreskrifter, som styrelsen meddelat ; och bör jordegaren med upp¬
lysningar dervid tillhandagå.
§ 22.
Lån emot inteckning uti jordbruksfastighet, som saknar erforder¬
liga åbyggnader, må ej beviljas.
§ 23.
Räntefot och den årliga afbetalningen bestämmes af styrelsen efter
aftal med lånesökanden. Aterbetalningstiden må emellertid ej ställas
kortare än fem år eller utsträckas öfver 25 år.
§ 24.
År lån meddeladt emot inteckning uti fastighet, som sedan skiftas;
eller galler den flera hemman, ankommer det å styrelsen att bestämma
om fördelningen af lånet å de särskilda delarne.
28
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
§ 25.
Ofvergår genom laga fång hos inrättningen förpantad egendom
till annan egare, förblifver emellertid den förre egaren eller hans sterb-
husdelegare ansvarige för återbetalningen af lånet, så länge frikallelse
derifrån ej meddelats, och nya egaren åtagit sig betalningsansvar.
§ 26.
Lån mot hypotek af löpande skuldebref, som i lånesökandens
egendom är intecknadt, må, ändock han dertill ej är innehafvare, be¬
viljas att utgå, i den händelse sökanden uti bestyrkta afskrifter före¬
tett lånehandlingarne för styrelsen. Den samma vidtager derefter i
afseende å skuldebrefvets inlösen de åtgärder, som, jemte inrättningens
fullkomliga säkerhet, lämpligast befordra ändamålet.
§ 27.
Har enskild man eller bolag till annan upplåtit jord under för¬
behåll om årlig afbetalning af den utfästa köpeskillingen, eger bankens
styrelse att såsom i taka händer emottaga ifrågavarande afbetalniugar,
för att, sedan hela den utfästa summan ingått och köparen förklarat
sig hafva erhållit fullständiga eganderättshandlingar, tillhandahållas
säljaren.
§ 28.
Låntagare, som önskar återbetala erhållet lån eller derå göra
större afbetalning än den utfästa, eger derom göra framställning hos
inrättningens styrelse, men ankommer det å den samma att, med fästadt
afseende å tillfälle till placering utan ränteförlust af de inflytande med¬
len, bestämma, huruvida bifall dertill må lemnas.
§ 29.
Låntagare må till inrättningens hufvudkontor i Stockholm insända
betalning med posten eller ock för dess räkning insätta summan å an¬
visad bankinrättning i orten, i hvilket senare fall dock insättnings-
qvitto skall till hufvudkontoret öfversändas; och må senast en månad
härefter inrättningens qvitto hos intendenten afhemtas.
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
29
I 30-
Ersättning för brandskada å byggnader, tillhörande fastighet, som
är hos inrättningen belånad, berättigas styrelsen att, om den dertill
finner skäl, hos försäkringsanstalten uppbära, och, derest nya byggnader
ej inom tid, som af styrelsen fastställes, varda uppförda, öfvertaga så¬
som afbetalning å det lemnade lånet.
§ 31.
Sedan föregående års förlust å lånerörelsen inom hvarje lands¬
tingsområde utredts, och den derom gjorda beräkningen till styrelsen
från förvaltningsrådet inkommit samt befunnits öfverensstämmande med
inrättningens egna räkenskaper, fördelar styrelsen årets totalförlust i
proportion derefter å de olika områdena och påför, hvad under iakt¬
tagande häraf å de särskilda områdenas låntagare belöper, efter för¬
hållandet emellan det ursprungliga beloppet af hvarje lån och total¬
summan af meddelade sådana; börande förlustens fördelning emellan
landstingsområdena genom styrelsens försorg införas i länskungörelserna.
§ 32.
Uppstår öfverskott å inrättningens rörelse, skall deraf bildas eu
reservfond, som i första rummet användes till betäckande af uppkom¬
mande förluster.
§ 33.
Hafva omständigheterna föranledt försäljning af grundfondsobliga-
tioner, vare inrättningen pligtig så väl att, så snart ske kan, åter in¬
köpa ett det försålda motsvarande belopp af samma obligationer, som
ock att till Riksgäldskontoret godtgöra den för de sålda obligationerna
upplupna ränta, till dess att grundfonden på nämnda sätt blifvit till
sitt ursprungliga belopp återstäld.
Genom denna föreskrift beröres dock ej inrättningens fordrings-
egares rätt att utan förbehåll göra sig betalda af nu ifrågavarande
grundfondsobligationer.
§ 34.
Kan sådant återköp, hvarom i förra paragrafen förmäles, ej ske
inom den af Riksgäldskontoret styrelsen förelagda tid, skall jordbruks-
30
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
förlagsbanken till Riksgäldskontoret för de ännu utelöpande obligatio¬
nerna aflemna full liqvid, och varde derigenom berättigad att i de an¬
vändas ställe erhålla nya obligationer till motsvarande belopp.
Skulle grundfonden tillhörande obligationer hafva blifvit för jord-
bruksförlagsbankens behof pantsatta, skola de senast inom ett år från
pantsättningsdagen af banken åter inlösas.
§ 35.
Om genom försäljning eller pantsättning af de till grundfonden
hörande obligationer den samma skulle komma att nedgå till 20 mil¬
lioner kronor, må jordbruksförlagsbanken ej upptaga nytt lån, förr än
grundfonden blifvit till sitt ursprungliga belopp återstäld.
§ 36.
Revision af jordbruksförlagsbankens förvaltning och räkenskaper
skall årligen verkställas och taga sin början den 1 April. Revisorerne
äro till antalet tre. Af desamma utnämner Kong!. Maj:t och Riksdagen
hvardera en, under det att. den tredje tillsättes af inrättningens lån¬
tagare, sålunda att desse må å tryckta blanketter, som vid lånets ut¬
lemnande tillhandahållits för hela lånetiden med tryckta årtal, till sty¬
relsen före den 1 Oktober insända förslag till revisor för året.
Röstsedlarne skola, i den mån de till styrelsen ingå, numereras;
och är den, som befinnes hafva erhållit de flesta rösterna, till revisor
utsedd, och den der näst i ordningen följande suppleant åt honom.
Jemväl Kongl. Maj:t likasom Riksdagen utse suppleanter.
§ 37.
Revisorerne skola uppsätta en fullständig berättelse öfver inrätt¬
ningens rörelse samt tillika, om anledning till anmärkning förekommit,
sådant anmäla; och skall berättelsen tillika med styrelsens förklaring
tryckas och hållas för allmänheten tillgänglig; varande revisorerne
dessutom obetaget att omedelbart delgifva fullmäktige i Riksgäldskontoret
eller Kongl. Maj: t förelupna felaktigheter vid skötseln af inrättningens
förvaltning.
§ 38. .
Aflöningen till styrelsens medlemmar, likasom arfvodena till revi¬
sorerne, bestämmas af Riksdagen; och öfverlemnas till landstingen att
31
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
fastställa lönevilkoren för de personer, som tillhöra det uti 14 para¬
grafen omförmälda förvaltningsråd.
§ 3(J.
När helst Kongl. Maj:t eller fullmäktige i Riksgäldskontoret kunna
finna skäligt låta anställa granskning af förlagsbankens förvaltning
och räkenskaper, skola alla banken tillhörande handlingar, kassor och
räkenskaper för den granskning hållas tillgängliga.
§ 40.
Kostnader, hvilka till lagsökningar, inteckningsförnyelser, rätte¬
gångar och bevakningar förskjutas af styrelsen, skola af vederbörande
gäldenär ersättas, hvarföre det åligger ombudsmannen att sådana er¬
sättningar skyndsamt indrifva och redovisa.
§ 41.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, domare och alla vederbörande
embetsmyndigheter lemna jordbruksförlagsbanken och dess styrelse laga
handräckning till skyndsamt biträde.