22
Motioner i Första Kammaren, N:o 28.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles; och behagade Utskottet före¬
slå ordalydelsen för de förändringar i åberopade Kongl. förordningen,
som med motionen åsyftas.
Stockholm den 27 Januari 188(1.
jV. P. E. Lithander.
N:o 28.
Af Herr Mailkcll: Angående sockertullens nedsättande.
Då jag nu för tredje gången vågar återkomma med mitt förslag
angående nedsättning af tullen å socker, anser jag mig böra anföra de
särskilda skäl, som föranledt mig dertill.
I min första derom vid 1884 års riksdag väckta motion framhöll
jag den väsentliga omkastning uti hela vårt beskattningsväsende, hvilken
sedan innevarande århundrades början egt rum så till vida, att den
progressiva inkomstskatten allt mera blifvit förminskad, under det att
förbrukningsskatterna, som mest måste trycka på de obemedlade klas¬
serna i förhållande till skatteförmågan, i stället till nämnda klassers
nackdel blifvit förökade, hvarjemte flere personliga skatter blifvit bibe¬
hållna. Likaså framhöll jag, att statsverkets tillstånd var sådant, att en
skattelindring utan olägenhet kunde medgifvas, hvilket äfven erkändes
af regeringen, som samtidigt föreslog eu nedsättning af tullen å kaffe.
I följd deraf påyrkade jag i främsta rummet upphäfvande af mantals-
penningarne. Och bland förbrukningsskatterna ifrågasatte jag företrä¬
desvis nedsättning af sockertullen, dels emedan denna tull, så väl som
kaffetullen, år 1879 blifvit höjd i följd af en tillfällig orsak, nemligen
då inträffande statsbrist, som sedermera bortfallit, dels emedan bland
Motioner i Första Kammaren, N:o 28.
23
öfriga s. k. kassaartiklar och allmänna förbrukningsartiklar tullen å väf-
nader för skyddets skull icke ansågs böra vidröras, hvilket äfven vore
fallet med tullen å sirap, som åtminstone icke blifvit höjd, och med
tullen å fotogen, som nyligen blifvit nedsatt.
Emellertid ansåg sig 1884 års Riksdag hvarken kunna bifalla det af
regeringen väckta förslaget om kaffetullens nedsättning ej heller mitt
förslag angående sockertullens nedsättning eller mantalspenningarnes upp¬
häfvande. Som likväl statsverkets ställning vid 1885 års riksdag fort-
farande var lika fördelaktig, vågade jag då åter upptaga så väl mitt
eget förslag angående sockertullen som regeringens angående kaffetullen,
fastän blott vilkorligt, nemligen under förutsättning af ettdera afslag på
regeringens då framlagda proposition angående grundskatternas afskrif¬
ning eller också af bifall till då ifrågasatta förslag till lifsmedelstullens
införande. Derjemte ådagalade jag, att sockertillverkningen icke skulle
kunna lida genom en proportionel tullnedsättning på raffinad och råsoc¬
ker, äfven som att hvitbetssockerfabrikerna arbetade med en sådan fram¬
gång, att deras redan förut befintliga skydd syntes tillräckligt. Slutligen
påyrkade jag i en särskild motion äfven upphäfvandet af den personliga
sjukhusafgiften.
Vid 1885 års riksdag bifölls likväl den af regeringen föreslagna af-
skrifningen af grundskatterna, hvarjemte lifsmedelstullar icke pålades,
i följd hvaraf mina förutsättningar för tullnedsättningar bortföllo och så¬
ledes mina förslag i den rigtningen af sig sjelfva förföllo. Ej heller fann Riks¬
dagen för godt bifalla mitt förslag angående sjukhusafgiftens upphörande.
Då sålunda tvenne riksdagar efter hvarandra vägrat bifalla mina
förslag angående upphäfvandet af personliga skatter, anser jag mig icke
nu kunna förnya desamma, ehuru jag fortfarande är af den öfvertygelsen,
att nämnda skatter i främsta rummet borde afskaffas.
Dernäst synes mig i synnerhet böra ifrågakomma nedsättandet af
sådana skyddstullar, som hvila å de obemedlade klassernas allmännaste
förbrukningsartiklar, såsom väfnader och garner af alla slag till kläder
eller underkläder, läder, husgerådspersedlar o. s. v., samt hvilka dertill
icke sällan beräknas efter vigt. Men något förslag i den rigtningen
lär under nuvarande förhållanden icke hafva utsigt till framgång.
Återstår således blott att återkomma till den förut ifrågasatta ned-
sättningen af tullen å kaffe och socker till samma belopp, som den var
före 1879. Och anser jag för närvarande statsverkets tillstånd vara så
fördelaktigt, att derigenom ensamt en dylik nedsättning synes vara fullt
befogad. Med afseende derå vågar jag åberopa den utredning, som
lemnades i mitt anförande i Första Kammaren den 23 sistlidne Januari
24
Motioner i Första Kammaren, N:o 28.
vid remissen af den Kongl. statsregleringspropositionen till Stats-Utskot-
tet och hvari ådagalades att nämnda nedsättning, uppgående till närmare
3 millioner, kan åvägabringas ettdera genom statsinkomsternas något
högre beräkning eller också genom nedsättningar på den föreslagna bud¬
geten eller också genom båda medlen gemensamt. Bland de i detta
yttrande anförda siffrorna må det blott tillåtas mig erinra om de sti¬
gande öfverskotten på de beräknade inkomsterna under de sistförflutna
7 åren, nemligen i kronor:
År
|
Beräknadt öfverskott
|
Verkligt öfverskott
|
1879
|
—
|
384,000
|
1880
|
—.—
|
2,789,000
|
1881
|
—■—
|
4,100,000
|
1882
|
3,300,000
|
5,254,000
|
1883
|
5,200,000
|
6,800,000
|
1884
|
6,400,000
|
8,153,000
|
1885
|
7,418,000
|
?
|
Fastän jag sålunda anser att statsverkets fördelaktiga tillstånd en¬
samt bör kunna befoga till den ifrågasätta skattenedsättningen, vill jag
likväl derför icke hafva nekat, att det nu pågående sträfvandet efter
införandet af lifsmedelstullar och förhöjda skyddstullar till densamma
bör utgöra ett mäktigt bidragande skäl. Det synes blott vara med den
enklaste och påtagligaste billighet öfverensstämmande, att de obemedlade
klasserna, om nu sistnämnda tullar skulle införas, erhålla så väl denna
som andra ersättningar för den ökade börda, som blifver dem pålagd.
Hvad särskildt tullen å socker beträffar, torde densamma så mycket
hellre böra nedsättas, som det till en icke ringa del synes vara å just
denna artikel, som de sistförflutna årens betydliga öfverskott uppkommit.
Införseln gestaltar sig på följande sätt uti kilogram:
1879
|
Raffinad
12,795,417
|
1880
|
13,462,680
|
1881
|
11,234,779
|
1882
|
11,100,000
|
1883
|
15,339,000
|
1884
|
17,700,000
|
1885
|
10,905,000
|
Råsocker
17,907,831
18,741,784
21,421,252
24.560.000
26.622.000
23.800.000
26.370.000
Tillsammans
30,703,248
32,204,464
32,655,031
35.660.000
41.961.000
41.500.000
37.275.000
Hvad som af denna tabell äfven genast faller i ögonen, är att den
inhemska sockertillverkningen med allt större framgång täflar med den
Ö O Ö
25
Motioner i Första Kammaren, N:o 28.
utländska, äfven som att till dess fördel måste lända, om tullen på rå¬
varan nedsättes, blott det sker proportionelt med nedsättningen af tullen
på den förädlade varan. Tullen å socker inbringade statsverket år
1883 10,871,187 kronor, således närmare tredjedelen af årets hela tull¬
inkomst. Den nu ifrågasatta nedsättningen af 5 öre pr kilogram skulle,
efter beräkning af en medelinförsel under de senaste åren af omkring
40 millioner kilogram, medföra en skattelättnad af närmare 2 millioner.
Sannolikt kommer likväl den nedsatta tullen att medföra en ökad in¬
försel, hvarigenom statsverket återfår eu del af sin mistade inkomst.
Hvad beträffar den inhemska hvitbetssockertillverkningen, har till-
verkningsafgiften för densamma under de senaste åren, enligt uppgift i
statsregleringspropositionerna, ökats på följande sätt:
År 1881 uppgick den till kronor
»
»
))
»
1882
1883
1884
1885
101,324
114,945
129,888
268,440
333,500
Äfven denna näringsgren har följaktligen utvecklat sig på ett så
fördelaktigt sätt, att den så mycket hellre synes kunna tåla vid den
föreslagna tullnedsättningen, som det af Riksdagen medgifva uppskofvet
uti tillämpningen af den vid 1869 års riksdag beslutna successiva höj¬
ningen af tillverkningsafgiften för samma näringsgren torde utgöra till¬
räckligt skydd.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte besluta, att från början af år
1887 tullen på raffineradt socker måtte nedsättas till
28 öre och tullen på oraffineradt socker till I8V2 öre,
allt per kilogram.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1886.
J. Manicell.
Bill. till Riksd. Prat. 1880. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Haft.
i