Motioner i Första Kammaren, N:o 27.
19
faderskapet lagligen vunne har sin hemorts- och för-
sörjningsrätt, att årligen betala hälften af den försörj¬
nings- och uppfostringskostnad, som drabbat den kom¬
mun, der barnet har hemorts- och försörjningsrätt.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 27 Januari 1886.
P. M. Söderberg.
Nio 27.
Af Herr Lithander: tibed fö i slete] idl eindi mejcti t fö i eu dntngen
angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864.
Utan att vilja förneka, att den utvidgade näringsfrihet, som genom
Kongl. förordningen den 18 Juni 1864 blifvit inom riket gällande, med¬
fört afsevärda fördelar i åtskilliga fall, kan det dock icke heller bestri¬
das, åtminstone icke af den, som har blicken öppen mera för verkliga
förhållanden inom samhället än för mer eller mindre genomförda teo-
rfer, att berörda frihet i ett och annat hänseende åstadkommit rätt svåra
olägenheter och orättvisor. Särskildt hafva under senare år försports
allt mera högljudda klagomål öfver den vrångbild af den gamla gårdfari-
handeln, som i skydd af gällande näringslagstiftning tillskapats. Nämnda
vrångbild är allt för väl känd af allmänheten för att erfordra en när¬
mare beskrifning; men det må dock vara tillåtet att här sammanfatta
de märkligaste konturerna af densamma.
20
Motioner i Första Kammaren, N:o 27.
De talrikaste idkarne af sagda näring utgöras af s. k. polska judar
och andra schackrare, hvilka inom riket kringsprida och utprångla högst
betydliga qvantiteter af till största delen värdelöst utländskt kram och
isynnerhet tyska utskottsvaror, för hvilket allt den lättrogna svenska all¬
mänheten aflockas sina penningar. Ett alldeles särskildt slag af bedrä¬
geri i dylik handel, hvarom tidningarna ofta hafva att förmäla, är för¬
säljningen af s. k. »holländska linneduktyger», hvilka dock alltid vid
undersökning befinnas vara klistrade och manglade tyska bomullsvaror,
vårda blott eu bråkdel af det pris, som betingas. Som bekant plägar, då
försäljning af sådana »linneduktyger» icke, trots de oförtrutnaste bemö¬
danden, kan åvägabringas, de s. k, köpmännen »inlemna varorna i för¬
var» hos någon välvillig landtbo, emot qvitto på ett förut iordningstäldt
papper, hvilket sedermera dyker upp såsom eu — accepterad vexel, hvars
belopp skoningslöst utkräfves.
En annan af de kringvandrande s. k. schackrarne med förkärlek be¬
gagnad metod består deri, att de tillbyta sig landtbefolkningens gamla
silfver, der det någon gång ännu finnes qvar, mot mera eller mindre
värdelösa utländska lyxartiklar.
I samma mån som dessa affärsmän kunnat utvidga sin verksamhet,
har den blifvit för sitt ändamål allt bättre och bättre organiserad. På
vissa platser i landet slå sig de mera försigkomna ned med upplag af
varorna. Här ifyllas handelslådorna, så ofta det behöfves, hvarefter »han¬
delsmännen» i hundratal tåga ut i bygderna för att lyckliggöra landt-
befolkningen med krämet, väckande begär till lyx och öfverflödsvaror
och drifvande en verkligen »fri» rörelse; ty äfven om behörig kontroll
kunde utöfvas, hvilket i många fall torde vara omöjligt, lärer den i
allmänhet ske temligen lamt, och »landsplågan» bedrifver sitt ofog,
utan att man vet eller undersöker, hvarifrån han kommer eller hvart
han far.
Hvad nu anförts om den s. k. gårdfarihandel!! har ett motstycke,
som ej heller bör lemnas opåaktadt. Detta motstycke betecknas kortast
sålunda: »auktionen och »realisationer». Då efter försäljningen af de mera
kuranta varorna i lådorna, afyttringen af återstoden börjar gå trögt,
later man nemligen auktionsväsendet betjena sig; ty allmänheten måste
komma i besittning af lådkramet ända intill draggen. Och i städerna
etableras »tillfälliga» försäljningar å diverse herbergen. Man annonserar
i befintliga tidningar t. ex. att en utländsk konkursmassa låter under en
kort tid »på detta sätt och till enormt billiga priser» realisera sitt lager.
Den osanna uppgiften, att varorna egas af en konkursmassa i utlandet,
Motioner i Första Kammaren, N:o 27. 21
är egnad att väcka allmänhetens nyfikenhet, så att derutinnan missräk¬
nar sig icke den kringresande försäljaren. Ej heller förfelar löftet om
»enormt billiga priser» sin verkan. Försäljningen går bra. Den ena af¬
färsmannen reser och den andra kommer. Stadens bofaste köpmän få
stillatigande åse detta oberättigade och orättfärdiga intrång. Dock ega
de rätt och giltiga skäl att beklaga sig deröfver, att, ehuru de för sin
handelsrörelse erlägga skatt till både stat och kommun och måhända i
ganska väsentlig mån deltaga äfven i samhällets andra bördor, intet hin¬
der finnes för en kringresande handelsman, hvilken ofta ej ens är svensk
medborgare och i de flesta fall drifver en alldeles oskattad rörelse, att
under hvilken tid han behagar utöfva en i högsta måtto skadlig inver¬
kan på all reel handelsverksamhet.
Förvissad om att rigtigheten af de faktiska förhållanden, jag nu
tillåtit mig anföra, icke kan jäfvas och då de af mig omförmälda arter
eller rättare afarter af handelsrörelse icke i närvarande tid, med dess
utvecklade post-, telegraf-, jernvägs- och bankväsende, och med dess
öfverflöd på bofaste handlande i alla brancher så väl i städerna som på
landet, kunna anses vara betingade af något det ringaste behof, vare sig
för industrien, eller för handeln, eller för allmänheten, utan tvärt om
måste anses medföra skada för folket samt olägenhet och orättvisa för
redbare, svenske näringsidkare, tvekar jag icke att begära Riksdagens
medverkan till afhjelpande af missförhållanden, Indika, såsom förut blif-
vit sagdt, allt mer framträda och öfverklagas.
Jag föreslår alltså vördsamt,
att Riksdagen måtte för sin del besluta sådana
ändringar i Kongl. förordningen angående utvidgad
näringsfrihet den 18 Juni 1864, hvarigenom dels rättig¬
heten för näringsidkare att sjelf eller genom annan,
utom den ort der han är bosatt, kringföra varor till
salu annorledes än å marknad inskränkes derhän, att
endast landtmannaprodukter och andra födoämnen samt
alster af svensk slöjd må sålunda kringföras; och dels
stadgande meddelas derom, att den, som vill medelst
auktioner eller tillfällig handel å annan ort, än der han
är bosatt, afyttra handelsvaror, skall vara skyldig att
inom den kommun, der sådan försäljning sker, erlägga
skatt, beräknad för minst tre månader, äfven som att
ställa till vederhäftigheten styrkt borgen för skattens
behöriga gäldande.
22
Motioner i Första Kammaren, N:o 28.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles; och behagade Utskottet före¬
slå ordalydelsen för de förändringar i åberopade Kongl. förordningen,
som med motionen åsyftas.
Stockholm den 27 Januari 188(1.
jV. P. E. Lithander.
N:o 28.
Af Herr Mailkcll: Angående sockertullens nedsättande.
Då jag nu för tredje gången vågar återkomma med mitt förslag
angående nedsättning af tullen å socker, anser jag mig böra anföra de
särskilda skäl, som föranledt mig dertill.
I min första derom vid 1884 års riksdag väckta motion framhöll
jag den väsentliga omkastning uti hela vårt beskattningsväsende, hvilken
sedan innevarande århundrades början egt rum så till vida, att den
progressiva inkomstskatten allt mera blifvit förminskad, under det att
förbrukningsskatterna, som mest måste trycka på de obemedlade klas¬
serna i förhållande till skatteförmågan, i stället till nämnda klassers
nackdel blifvit förökade, hvarjemte flere personliga skatter blifvit bibe¬
hållna. Likaså framhöll jag, att statsverkets tillstånd var sådant, att en
skattelindring utan olägenhet kunde medgifvas, hvilket äfven erkändes
af regeringen, som samtidigt föreslog eu nedsättning af tullen å kaffe.
I följd deraf påyrkade jag i främsta rummet upphäfvande af mantals-
penningarne. Och bland förbrukningsskatterna ifrågasatte jag företrä¬
desvis nedsättning af sockertullen, dels emedan denna tull, så väl som
kaffetullen, år 1879 blifvit höjd i följd af en tillfällig orsak, nemligen
då inträffande statsbrist, som sedermera bortfallit, dels emedan bland