16
Motioner i Första Kammaren, N:o 25.
Elna Sandgren, Vindstorp.
Anna Olsson, Lomma.
Selma Strandqvist, Stafvie.
Bothilda Paradis, Fru Ahlstad.
Kersti Andersson, Fru Ahlstad.
Elna Andersson, Anderslöf.
Cecilia Osterlin, Anderslöf.
Bengta Persson, Tullstorp.
Johanna Jönsson, V:a Vemmenhög.
Elna Svensson, Brönnestad.
Marie Jönsson, Vestra Ahlstad.
Elna Mårtensson, Öveds socken.
Elina Björk, )) »
J. Mårtensson, __ » »
Elna Larsson, Örja.
Augusta Liljestrand, Tjureda, Små¬
land.
Vilhelmina Carolina Johansson,
Aringsås.
N:o 25.
Af ITerr Fogel in: Om upphäfvande af 41 § Konkurslagen eller
införande af ett tillägg i samma lags 73 §.
Då det i praxis visat sig, att Rättens ombudsmans-institution är
alldeles obehöflig samt att hans åligganden mycket väl kunna ombesör¬
jas af gode män ocli syssloman i konkursen, och dessutom genom denna
institutions upphäfvande den fördel skulle vinnas, att kostnaderna för
konkursutredningen genom minskning af utredningsmännens antal ned-
sattes, vore önskligt, att densamma afskaffades; men i händelse den bi¬
behålies, anser jag, att ett sådant åläggande föreskrifves honom, att han
må vara skyldig meddela dem, mot hvilkas bevakningar anmärkningar
antingen å inställelsedagen eller inom den i 71 § Konkurslagen för an¬
märkningars afgifvande bestämda tid blifvit gjorda, underrättelse derom,
för hvilket tillägg torde vara nog att såsom skäl anföra, det man, såsom
ur min egen erfarenhet visat sig, kan genom okunnighet om, att anmärk¬
ning mot ens bevakade fordran blifvit gjord, gå förlustig den rätt, som,
Motioner i Första Kammaren, N:o 26.
17
om en dylik skyldighet ålegat Rättens ombudsman, genom bevakningen
kunnat vinnas. Häremot torde den anmärkning komma att göras, det
dylika underrättelser allmänt pläga af Rättens ombudsman lemnas, ehuru
Konkurslagen derom intet nämner, men då det visat sig, att ej alltid
Rättens ombudsman följer denna praxis, torde ett bestämdt åläggande
för honom i lagen vara behöflig!, en skyldighet som ej är förenad med
större besvär, än att det uppväges af den godtgörelse, han för sina i
konkursen häfda besvär erhåller.
P4 grund af ofvanstående får jag vördsamt anhålla,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att § 41
Konkurslagen upphäfves, och att, i händelse detta ej
vinner dess bifall, ett tillägg till § 73 af ofvanstående
lydelse göres.
Stockholm den 26 Januari 1886.
C. J. Fogdin.
N:o 26.
Af Herr Söderberg: Med förslag till stadgande i f råga om skyl¬
digheten att uppfostra oäkta barn.
Uti ett lagstadgande — Kongl. Maj:ts förordning den 9 Juni 1871,
angående fattigvården, § 24 — är bestämdt, att gift qvinnas mantals-
och skattskrifningsort, så ock hennes försörjningsort, då behof för henne
af fattigunderstöd ifrågakommer, skall vara densamma som hennes man
eger: myndig, gift qvinna kan lagligen icke vinna sjelfständig hemorts-
Bih. till Riksd. Prut. 18Sti. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. J Haft. 3