14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 95.
N:o 95.
Herr J. G. Granlund: Om förändring i punkterna 117 och 118
af tulltaxan under rubriken »flyttsaker».
Under en tid som denna, då till Riksdagens pröfning kommer att
föreläggas ett större förslag till förändring af nu gällande tull satser,
torde vara nödigt att tillse, huruvida icke vår nu varande tulltaxa gifver
anledning till åtskilliga missförhållanden vid dess tillämpning, så att
detta icke må, såsom hittills kunnat ske, föranleda till annulering af åt¬
skilliga tullsatsers utgående.
Under rubriken »Flyttsaker», punkt 117, af nu gällande tulltaxa
finnas följande föreskrifter:
»llesefömödenheter, af egaren sjelf medförda, dä de af vederbörande tull¬
kammare eller tullinspektion finnas ej öfverstiga hans behof under resan, fria.»
Under ordet »reseförnödenlieter» kan inbegripas ett stort antal olika
effekter, hvaribland jag särskild! vill nämna, att om eu resande i ut¬
landet köper sig en dyrbar vagn och sjelf enligt ordalydelsen medför
densamma, så kan han ganska väl anmäla den såsom för sitt behof
nödig under eu fortsatt resa. Och huru skall nu en tullinspektion
kunna säga att den öfverstiger hans behof under resan och äfven
sedan? För att bedöma detta torde en närmare kännedom om perso¬
nens enskilda förhållanden vara nödig än den tulltjenstemannen vid ett
flygtig! påseende af den resande kan inhemta. Men denne kan under
åberopande af tulltaxans medgifvande lugnt påstå att vagnen är, huru
dyrbar som helst, för honom behöflig såsom en reseförnödenhot och
han gör anspråk på att få den tullfri, hvilket ock ofta lärer beviljas.
Samma förhållande är det med seldon och andra reseffekter, och
mången gång får man höra: »Jag medförde de och de artiklarne åt
den och den, som gjorde min resa betald».
Uti punkten 118 under samma rubrik »Flyttsaker» föreskrifves:
»Ofriga inkommande gamla och brukade husgeräds- eller andra läs-
Motioner i Andra Kammaren, JV:o 95.
15
örepersedlar, när, efter det eg av en på tro och heder afgifvit intyg att
han dem för eget bruk och icke i handelsafsigt infört, vederbörande tull¬
kammare eller tullinspektion prof var dem icke öfverstiga egarens behof,
f r i a.
Med denna föreskrift eller medgifvande kan icke vara annan me¬
ning än den, att personer, som i verkligheten inflytta till Sverige från
utlandet för att här bosätta sig, må eg a att tullfritt med sig och för
sitt behof hit införa sina gamla och brukade lösörepersedlar. Men det
lärer stundom gå litet egendomligt till väga vid tillämpningen och be¬
dömandet af detta förhållande. Ordet »brukade» kan ofta missbrukas.
Man kan ju lätt afsigtlig! låta något bruka eu sådan artikel, som kan
hänföras till de många som inberäknas såsom lösörepersedlar för att
få den hänförd under rubrik »gamla brukade» och således åtnjuta tull¬
frihet. Detta kan lätt ske med t. ex. möbler, ljuskronor, dyrbara lam¬
por m. fl. En liten skada, som med beräkning åstadkommits, gör före¬
målet till »brukad!», och man fordrar att få det tullfritt infördt.
Såsom vagnfabrikant har jag särskildt fäst mig vid hvad som
från flera orter af landet erfarits, att vagnar ofta till följd af ofvan-
stående medgifvande införas tullfritt.
Det lärer vara ganska vanligt att, när man i utlandet köper eu
ny vagn för att hit införa, åker man på den samma någon mil, så att
den blir nedsmutsad och ser brukad ut och till följd deraf anmäler
man den till införsel under rubrik »gammal och brukad». Hur skall då
tulltjenstemannen kunna vägra en sådan tillämpning eller bedöma be¬
hörigheten af det intyg egaren sjelf afgifvit, att han inför åkdonet till
eget bruk eller att det icke öfverstiger hans behof.
I afseende på åkdon har man sålunda genom ofvanstående före¬
skrifter tvenne sätt att med mer eller mindre framgång försöka undvika
förtullning, antingen att anmäla dem såsom reseförnödenheter eller
göra dem till gamla brukade.
Visserligen är i vissa fall eu slags pröfningsrätt lagd i tulltjenste-
männens händer, men man kan dock icke hos alla dessa begära en
fullt praktisk kännedom i dessa hänseenden, helst de ofvannämnda
medgifvanden för tullfrihet öfvervägande tala till fördel för den re¬
sande, som sig deraf vill begagna.
Sedan jag nu visat nödvändigheten af eu förändring uti de bestäm¬
melser, som finnas uti tulltaxans 117 och 118 punkter, hade jag må
hända bort formulera ett förslag, till förändring i nämnda punkter,
men öfvertygad att det i tullfrågor erfarna Bevillnings-Utskottet fram¬
kommer med ett förslag, som förekommer det missbruk, hvartill de
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.
nuvarande bestämmelserna gifvit anledning, och under förhoppning att
Riksdagen antager ett sådant förslag, får jag vördsamt anhålla,
att Bevillnings-Utskottet måtte till Riksdagen in¬
komma med ett förslag till förändring af de före¬
skrifter, som nu varande tulltaxa innehåller under
rubrik »Flyttsaker» punkterna 117—118 i det syfte
jag i motionen anfört.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1886.
J. G. Granlund.
N:o 96.
Herr Friherre A. E. Nordenskiöld: Om förhöjning i anslaget till
ritningars utförande vid Naturhistoriska riksmuseum.
Det Naturhistoriska riksmuseum åtnjuter för det närvarande af
statsmedel ett årligt anslag af 2,200 kronor till ritningars utförande.
Detta för museets vetenskapliga verksamhet i hög grad vigtiga anslag
tog sin början för öfver femtio år sedan, då några akademiens leda¬
möter förbundo sig att under fem år, räknade från och med 1835,
årligen tillhandahålla akademien 450 kronor till ett arfvode åt en ritare
vid riksmuseum, under önskan att Wilhelm von Wright blefve dertill
förordnad. Ett enahanda belopp kom 1840 och ett eller annat föl¬
jande år museum till godo genom gåfva af en okänd person, till dess
ett årligt anslag af 750 kronor till ritningars utförande blef af Riks-