16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.
3:dje afd. 4:de afd.
Kr. öre. Kr. öre.
karta, förutom föreskrifven lösen, hvilken
för karta Iran Generallandtmäterikonto-
ret arkris utgår med mot lösen svarande
stämpel, geometrisk .................................... 0: 50. 0: 50.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1886.
I. Lyttkens.
]S:o 80.
Af Herr G- F- Östberg: Om skrifvelse till Kong!. Majd med be¬
gäran om framläggande af förslag till förändrade bestäm¬
melser angående inspektion af folkskolorna.
Man har ofta framställ klagomål öfver att undervisningen i folkskolan
icke allestädes skötes på ett tillfredsställande sätt. Och ehuru det hör med
styrka framhållas, att folkskolan under senare tider visat en kraftig utveck¬
ling, så kan det likväl icke förnekas, att klagomålen ega befogenhet och att
åtgärder äro behöflig^ för att ytterligare befrämja folkskolans utveckling.
Man kan dervid rigta sin uppmärksamhet åt trenne håll, dels åt lä-
rarnes utbildning, dels åt förbättring af skolstyrelsen, dels åt förstärkning af
folkskoleinspektionen.
I det förstnämnda afseende!, lärarebildningen, synas för närvarande
ingå förändringar böra vidtagas, då lärareseminarierna i de flesta afseende!!
Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.
17
på ett tillfredsställande sätt fylla sitt värf och deras verksamhet ej varit
föremål för anmärkning.
I fråga om skolstyrelsernas verksamhet hafva deremot vigtiga anmärk¬
ningar varit gjorda. Förhållandena hafva sä gestaltat sig, att i allmänhet,
synnerligen pa landsbygden, skolans ledning ligger helt och hållet i prester-
skapets hand. Detta må nu bero derpå, att pimsten ensam egen förmåga att
bedöma undervisningsfrågor eller på en välmenande önskan hos honom att
befria skolrådets öfriga ledamöter från ett betungande arbete eller på en
önskan hos honom att ensam behålla makten öfver skolan eller på liknöjd¬
het och bristande pligtkänsla hos skolrådsledamöterna, alltnog, förhållandet är
sådant, att församlingen icke direkt deltager i omsorgen om undervisningens
befrämjande, hvilket dock ur flera synpunkter skulle vara för skolan gagne¬
ligt. Då det rådande missförhållandet, som icke blott ur prinoipiel synpunkt
är att beklaga, utan äfven i många fall visat sig hinderlig! för undervis¬
ningens 1'igtiga ordnande och bedrifvande, har ansetts ega ett stöd i kyrko¬
herdes sjelfskrifvenhet såsom ordförande i skolrådet, hafva yrkanden om upp¬
häfvande af denna sjelfskrifvenhet flerfaldiga gånger framstälts inom Riks¬
dagen.
Att emellertid helt enkelt upphäfva denna sjelfskrifvenhet utan att
på annat sätt skaffa tillräckliga garantier för skolans behöriga ledning, vore
enligt mitt förmenande ett högst vådligt experiment, som enligt all anledning
skulle bota ett ondt med ett sämre. Man har nemligen utgått från den helt.
och hållet oberättigade föreställningen, att församlingen alltid skulle tillse,
att till ordförande i skolrådet sattes den lämpligaste personen, vare sig pastor
eller någon annan. Enligt min öfvertygelse skulle det mycket ofta inträffa, att
pastor icke valdes till ordförande i skolrådet, äfven när han vore den lämpligaste
eller kanske den enda lämplige personen för ifrågavarande befattning. Under¬
stundom skulle ett mindre godt förhållande mellan pastor och inflytelserikare för¬
samlingsmedlemmar föranleda, att en annan person valdes, som för skolan vore
vida mindre lämplig. Mången gång skulle en skollärare, som kände sig besvärad
af pastors öfverinseende, förmå församlingen att välja till ordförande en
person, som utan sjelfständigt omdöme i skolfrågor icke blefve annat än
skollärarens verktyg. Inom församlingar, der sekteriska rörelser af ett eller
annat slag gjort sig starkt gällande, skulle dessas anhängare uppbjuda alla
sina krafter för att sätta en af de sina på ordförandeplatsen. På de ställen,
der befolkningen vore delad i partier, hade man att äfventyra flitiga om¬
byten af ordförande med olika åsigter och omkastningar i sättet för skolans
verksamhet, skadliga för skolans arbete och hinderliga för folkskoleinspek¬
törens framgångsrika verksamhet. Man skulle således genom att utan vidare
upphäfva pastors sjelfskrifvenhet såsom ordförande i skolrådet äfventyra,
Bill. till Rilcsd. Prot. 1886. 1 Sami 2 Afd. 2 Band. 11 Raft. 3
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.
att skolan komme i händerna på personer, som hvarken egde förmåga
eller god vilja att föra skolan framåt, att skollärarne komme i tillfälle att
förskaffa sig ett obehörigt stort och otillräckligt kontrolleradt inflytande
på skolans ledning, att sekterism komme att på skolan utöfva ett inflytande,
som blefve af vida betänkligare art än det, som af statskyrkans prester
utöfvas, att skolstyrelsen blefve föremål för partiers stridigheter och att
skolan blefve utsatt för ofta upprepade förändringar i sitt arbetssätt.
I)ä det för närvarande icke torde vara möjligt att bereda några verk¬
samma garantier emot de vådor, som en lagändring af nyss omförmälda be¬
skaffenhet skulle bära i sitt sköte, anser jag, att man icke nu bör söka
vinna eu förbättring af skolans lokalstyrelse genom förändring i gällande föreskrif¬
ter om skolrådsordförande. Jag tror deremot, att om man med tillräcklig styrka
fäster presterskapets uppmärksamhet derpå, att det är dess pligt såsom ord¬
förande att för skolans uppgift intressera och till verksamhet för skolan
uppkalla alla dugliga lekmannakrafter inom församlingarna, skall en sådan
vädjan icke blifva utan verkan.
I en förstärkning och utveckling af folkskoleinspektionen ser jag der¬
emot det sätt, hvarpå man icke blott lättast och med minsta rubbning i
nuvarande organisation kan åstadkomma förbättring i skolundervisningen,
utan äfven hastigast och säkrast kan vinna detta mål.
Då denna institution först upprättades, var det naturligt, att man i
saknad af erfarenhet om det gagn, som deraf skulle kunna härflyta, gaf åt
densamma en helt tillfällig organisation. Men det förefaller underligt, att
den ännu, sedan mera än BO års erfarenhet visat dess stora nytta, förblifvit
qvarstående på samma provisoriska ståndpunkt. Ett sådant förhållande lärer
dock knappast bevisa, att man ansett folkskoleinspektionen hittills hafva
fullgjort allt, som genom en inspektion kan åstadkommas. Tvärt om före¬
ställer jag mig, att hvar och en skall medgifva, att på detta område ännu
mycket kan förbättras.
Folkskoleinspektörsbefattningen är i de flesta fall en bisysselsättning.
Vid genomgående af 1885 års matrikel öfver folkskoleinspektörer m. fl.
finner man, att af samtlig^ 51 inspektörer voro
kyrkoherdar, komministrar och kateketer..................... 18
lärare vid folkskoleseminarier ....................................... 14
lärare vid högre läroverk ........................................... 7
folkhögskoleföreståndare...................................................... 3
utan uppgifvet annat yrke ................................................ 9;
hvarvid bör anmärkas å ena sidan, att bland de sistnämnde förekomma alla
de 5 af skolstyrelserna i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Malmö och Jön¬
köping tillsatte inspektörerna, och å andra sidan, att en och annan af de
19
Motioner i Andra Kammaren, N:o SO.
öfrige inspektörerna egen tjenstledighet från sin ordinarie befattning. Om
det redan i och för sig måste anses betänkligt, att inspektionsverksamheten
blir en bisak vid sidan af andra embetsgöromål af vigtig art, så måste detta
ännu mera vara förhållandet, när inspektionsdistrikten äro så vidsträckta, att
de icke ens kunna tillfredsställande skötas åt en person, som vore i till¬
fälle att deråt egna hela sin verksamhet. Utan att kunna fullständigt utreda
frågan om inspektionsdistriktens omfång, vill jag till belysning af saken
meddela, att nyss åberopade matrikel anger skoldistriktens antal inom riket
till 2,434 och folkskolelärarnes, oberäknad! småskolelärarnes, till 4,859. Om
dessa skulle jemt fördelas på de 51 inspektörerna, finge hvar och en på sin
andel 48 distrikt och 95 lärare samt minst lika många småskolelärare. Då
man tager i betraktande å ena sidan den begränsade tid, som inspektörerna
i allmänhet kunna egna åt skolorna, och å den andra det stora antal, på
somliga _ trakter från hvarandra vidt skilda skolor, som äro anförtrodda åt
hvarje inspektörs uppsigt,^ så är det ej att undra på, att inspektörer ej alltid
medhinna att ens en gång om aret besöka hvarje skola och att besöken
ofta blifva sa brådskande, att inspektören hufvudsakligen ser till, att skolans
längder äro ordentligt förda och att skolans lokal är i giltigt skick, men
icke medhinner att åt läraren meddela väckelse, råd och anvisningar i af¬
seende å undervisningen och skolans skötsel i öfrig!, hvithet dock är det
vigtigaste, som man med inspektionen bör åsyfta.
Om inspektionen i detta afseende skall kunna göra full nytta, är det
enligt mitt förmenande nödvändigt, att inspektörerna försättas i den ställning,
att. de kunna egna hela sin verksamhet åt inspektionen och att deras distrikt be¬
stämmas till ett sådant omfång, att de kunna grundligt inspektera hvarje skola
minst tvenne gånger om året. I hvilken mån deras antal för detta måls uppnå¬
ende kan behöfva ökas, lärer endast genom en särskild undersökning kunna
utrönas.
För en sålunda förändrad organisation erfordras emellertid såsom vilkor,
att åt inspektörerna gifves en mera betryggad ställning, än nu är händelsen.
för att erhålla dugliga inspektörer och för att få behålla dem under längre
tid blir nödvändigt, att de erhålla ordinarie anställning och en tillräcklig
aflöning.
Anslagen till arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer
utgöra för närvarande 109,400 kronor, nemligen 95,000 kronor från staten
och 14,400 kronor från landstingen. Tydligen måste den omorganisation, jag
anser böra vidtagas, kräfva en betydlig förhöjning i dessa anslag, men be¬
tänkligheterna i fråga om kostnaden höra vika för hvar och en, som till¬
räckligt uppskattar vigten af eu god folkundervisning och i likhet med mig
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.
tror, att en fördubblad utgift skall göra inspektionen mer än dubbelt så
verksam för folkskolans höjande.
Äfven i ett annat hänseende skulle jag anse en förändring önskvärd.
Inspektörerna förordnas nu af chefen för Ecklesiastikdepartementet med un¬
dantag för de fem, som tillsättas af skolstyrelsen i större städer. I samma
män som inspektörernas makt och myndighet utvidgas, vare sig lagligt eller
faktiskt, kan man deri se en fara för den kommunala sjelfstyrelsen i fråga
om folkskolan. En sådan fara skulle man kunna undvika genom att sätta
folkskoleinspektionen i beroende af landstingen. Redan nu hafva några lands¬
ting genom af dem lemnade bidrag till aflöning åt inspektörer förskaffat sig
ett visst inflytande öfver deras tillsättning och verksamhet. Sedan nu folk¬
skoleinspektionen vunnit allmänt erkännande och en viss stadga, är det möj¬
ligt att fortgå på denna väg, och det synes i alla afseenden lämpligt att låta
landstinget såsom den större kommunen öfvertaga ansvaret att öfveivaka och
understödja den mindre kommunens arbete för undervisningen. Landstingen
borde derföre ega rätt att inom stadgade kompetensvilkor tillsätta folkskole¬
inspektörer samt öfvervaka deras verksamhet, Men mot denna rätt borde
svara skyldighet att bidraga till deras aflöning. Denna skyldighet synes
bäst kunna ordnas på det sätt, att landstinget aflönar inspektören med rätt
att af statsmedel uppbära ett understöd, uppgående till viss andel af lönen.
På grund af hvad jag sålunda anfört vågar jag hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Konungen anhålla,
det Konungen behägade lata utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till förändrade bestämmelser angående
inspektion af folkskolan, hvilande hufvudsakligen på de
grunder, att inspektörerna erhålla ordinarie anställning
och tillräcklig aflöning för att kunna egna hela sin verk
samhet åt folkskoleinspektionen, att inspektionsdistrikten
bestämmas till det omfång, att hvarje skola kan inspek¬
teras minst två gånger om året och att landstingen er¬
hålla inflytande på tillsättandet af inspektörerna och till¬
synen öfver deras verksamhet i förening med skyldighet
att deltaga i deras aflönande.
Stockholm den 26 Januari 1886.
G. F. Östberg.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1886.