Motioner i Andra Kammaren, N:o 68.
11
N:o 68.
Af Herr Thermseriilis; Om ändring i gällande bestämmelser i
afseende ä ordalagen vid edgång.
Den utgång edsfrågan erhöll vid 1885 års riksdag var i hufvud¬
sak af sådan beskaffenhet, att den måste föranleda frågans återupp¬
tagande. 1 ett afseende var dock resultatet sådant, att det gifver hopp
om frågans förande framåt i den rigtningen, att mera hänsyn än hit¬
tills bör tagas till den individs religiösa ståndpunkt, som för en eller
annan orsaks skull förständigas att aflägga ed. Den antagna lagen
angående lydelsen af judes edliga förpligtelse innebär nemligen ett
erkännande af lagstiftningens pligt att låta den, som skall aflägga ed,
dervid begagna sådana ordalag, som äro förenliga med den troslära
han omfattar.
Utgår man från detta betraktelsesätt, är det klart, att gällande
lag om edgång lemnar mycket öfrigt att önska för alla dem, som på
grund af Nya testamentets ord icke kunna »svärja», d. v. s. icke kunna
aflägga ed efter nu gällande formulär. Ofverläggningarna vid förlidet
års riksdag och vid många föregående tillfällen, liksom ock vårt lands
rättegångs historia från senaste tiden, innehålla ett så rikt material för
denna frågas belysning, att jag inskränker mig till att i förbigående
endast erinra derom.
Att emellertid Nya testamentet på flera ställen innehåller ord, som
i all sin enkelhet utgöra ett fullständigt, bibliskt edsformulär, är lätt
att påvisa. Sådana ställen äro, bland andra, 2 Kor. 1:23: »Jag hallar
Gud till vittne öfver min själ», och 2 Kor. 11: 31: »Gud vet att jag icke
ljuger.» Då dessa ord jemväl kunna anses fullt bindande äfven för
den, som icke af hjertat gjort de nytestamentliga skrifternas bud till
sin lefnadsregel, så bör mot deras tillfälliga användning icke den in¬
12
Motioner i Andra Kammaren. N:o 68.
vändningen med fog kunna göras, att den samvetslöse möjligen komme
att vid edgång begagna sig af ett edsformulär, som var ämnadt att —
i likhet med livad som åsyftas med undantagslagen för judarne —
användas af de af nytestamentliga skäl samvetsömme.
Jag tillåter mig på nu anförda skäl hemställa, det Riksdagen
ville för sin del besluta följande förändrade lydelse i gällande bestäm¬
melser rörande ordalagen vid edgångs fullgörande af dem, som icke
för sitt samvetes skull kunna använda det vanliga edsformuläret:
att begynnelseorden: »Jag N. N. lofvar och svär
vid Gud och hans heliga evangelium», utbytas mot
orden: '»Jag JK. JK. tager Gild till vittne öfver min själ»;
att bekräftelseorden: »så sant mig Gud hjelpe
till lif och själ», utbytas mot orden: »Gud vet, att jag
icke ljuger»; samt
att i vittneseden ordet »uppsåtligen» inskjutcs
mellan »ej» och »något förtiger».
. Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1886.
Edv ard 1 'h ermcenius.