Motioner i Andra Kammaren, N:o OÖ.
15
N:o 60.
Herr E. J. Ekman: Angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med be¬
gäran om ändradt sätt för offentliggörande af allmänna
kungörelser och tillkännagifvanden.
För närvarande finnes intet annat sätt för publicerandet af Kongl.
Maj:tn, landshöfdingeembetenas eller annan offentlig myndighets kungörel¬
ser med bindande kraft, vare sig för menigheterna i sin helhet eller för
enskilda medlemmar af dem, än genom det offentliga uppläsandet deraf
från predikstolarne i våra kyrkor. Endast ett sådant publicerande har
officiel giltighet, då fråga blir om tid för besvärs inlemnande eller för
bevakande på annat sätt af ens rättigheter. Att i städer myndigheter
pläga . meddela sina kungörelser i stadens tidningar är helt och hållet
ett frivilligt tillmötesgående, hvartill de i allmänhet icke hafva någon
skyldighet.
Att emellertid det närvarande sättet för publikation med officiel
giltighet nu mera är i högsta grad opraktiskt, för att icke säga våd¬
lig!, torde vi lätt kunna inse, om vi besinna: l:o) att medlemmar af
lagliga dissenterförsamlingar alls icke infinna sig på svenska kyrkans
predikolokaler på söndagsförmiddagarne, hvilket man ej heller skäligen
torde kunna begära; 2:o) att äfven medlemmar, som tillhöra svenska
kyrkan, ega rättighet enligt Kong], förordningen af den 11 December
18G8 att under pågående gudstjenst samlas till Guds ords betraktande
pa annat ställe än i kyrkosalen, blott detta icke egen rum så nära
denna lokal, att gud stjernsten deraf störes, och det torde icke heller vara
obekant, att tusentals svenska medborgare begagna sig af denna rät¬
tighet och del mången gång i en sådan utsträckning, att de enskilda
samlingslokalerna äro öfverfylda af menniskor, under det att kyrkorna
mångenstädes stå nästan tomma; 3:o) att till och med de, som besöka
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 60.
svenska kyrkans predikolokaler, i flesta fall lemna kyrkan genast efter
gudstjenstens slut och icke invänta kungörelsernas uppläsande, hvadan
det ofta händer, att den tjenstgörande presten jemte kyrkobetjeningen
äro de ende, som äro qvar i kyrkan under publicerandet af nämnda
kungörelser. Särskildt är detta händelsen i städerna,
Det torde dock vara statens oafvisliga pligt att utan hänsyn till
kyrkliga och religiösa förhållanden tillse, att dess medlemmar få del
af dessa mången gång vigtiga publikationer, hvilka angå den borger¬
liga rätten, på ett sätt, som uppfyller sitt ändamål. Kan det tydligt
bevisas, att det hittills brukliga sättet för kungörelsers publicerande
nu mera icke uppfyller sitt ändamål, så torde tiden vara inne, att ett
lämpligare sätt väljes.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag föreslå,
att Riksdagen för sin del ville besluta att i un¬
derdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga de åtgärder, som erfordras, på det att publi¬
cerandet af myndigheternas kungörelser och af öfriga
offentliga handlingar, som förut blifvit från predik-
stolarne i kyrkorna upplästa, måtte ske på annat sätt
än hittills, så att allmänheten måtte derom få nödig-
kännedom.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 21 Januari 1886.
E. ,1. Ekman.