Motioner i Andra Kammaren, N:o 189.
1
S:o ISO.
Af Herr P. PCFSSOll i Isie: Om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga
om inrättande eif en pensionsanstalt för rikets samtliga
invånare.
För deri händelse att, vid gemensam votering, tull å spanmål blif-
ver beslutad, så, enär tull i allmänhet anses ifrån nationalekonomisk syn¬
punkt vara ett nödvändigt ondt, bör det från lagstiftningens sida ses till
att, så vidt möjligt är, icke för stor orättvisa sker.
Att tull är en personlig, indirekt skatt, som bestämmes och uttages
utan hänsyn till förmögenhet eller inkomst, och sålunda orättvis, och detta
så mycket mer, som denna skatt uppgår till öfver trettio millioner kronor
årligen. Men anses skyddstull vara en nödvändighet, så synes det mig
som konseqvensen leder dertill, att den ena lika så väl som den andra
borde hafva skydd för sin näring mot utländsk konkurrens. Den opposition,
som här och der i landet visat sig, specielt mot spanmålstull, kan ju anses
berättigad, dock icke med mera skäl än hvad angår tull å beklädnads-
ämnen, som äro lika nödvändiga ting som spanmål för alla.
Då staten icke är i behof af denna ökade inkomst, som genom
spanmålstull uppkommer, synes det rättvist och billigt att af dessa medel
bildas en pensionsfond, hvaraf kunde utdelas pension till hvarje af rikets
invånare, som uppnått en viss ålder. Om detta sker, kan på så sätt en
del af arbetarefrågan anses vara löst, så väl som den trassliga härfvan om
fattighjons hemortsrätt.
Bill. till Hämd. Prut. 1886. 1 Sund. 2 Afd. 2 Pund. 24 Höft.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 189.
På grund af dessa i korthet anförda skäl får jag föreslå,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för en
kommande Riksdag framlägga förslag till en pensions-
inrättning af sådan beskaffenhet, att hvar och en åt
rikets invånare erhåller pension efter eu viss ålder.
Till den blifvande pensionsfonden tagas årligen i
främsta rummet de tullmedel, som inflyta för importerad
spanmål, och sedan hvad Riksdagen dertill beviljar.
Stockholm den 8 Mars 1886.
Petter Persson.
Stockholm, John Björkmans boktryckeri, 1886.