10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
15®.
Af Herr J. AimIlTSOI! i TenlmU: Om ändring i vilkoren rid
utarrendering af statens domäner.
Den tryckta ställning, hvari jordbrukaren nu befinner sig, är inga¬
lunda. minst känbar för dem, som pa arrende innehafva statsverkets joid-
domäner, hvilka i allmänhet hafva skyldighet att betala vissa i arrende¬
kontrakten utsatta naturapersedlar, ej etter det för orten i allmänhet gäl¬
lande pris, utan efter 10-årigt medelmarkegångsvärde, hvilket under som¬
liga år och i synnerhet för närvarande i rätt betydlig mån blir för ar-
rendatorerna särdeles tryckande.
För att åskådliggöra den verkliga förlust, som utan arrendatorers
förvållande kan drabba dem för det arrendeår, som nu är, vill jag en¬
dast för eu af de många kronoegendomar, som äro inom den valkrets
jag tillhör för statens räkning utarrenderade, hvars arrende endast och
allenast utgör lösen af spannmål, nemligen 945,8 kubikfot rag och lika
mycket korn, nödgas att lösa denna spanmal efter 10-arigt medelpris,
inom Jönköpings län efter 2,7 9 för råg och 2,31 för korn,
tillhopa ....................................................................................... 4,S23: 58
Årets i markegångstaxa upptagna pris under Lit. A är 2,07
för råg och 1,9 7 för korn, gör ............................................. 3,821: 04
Arrendator!) får således en prisskilnadsförlust af........................ 1,002: 54
En annan olägenhet och jemväl förlust, som hvarje år återkommer,
bör icke lemnas obeaktad, nemligen den, att sa väl kontanta arrendet som
lösen för naturapersedlarne skola vid kronouppbördsmöten, som vanligen
hållas i Januari och i början af Februari månader, erläggas, och således
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
11
blir en gifven följd att arrendatorerna måste under den tid på året, då
landtrnannaprodukterna stå som lägst i pris, afyttra sina varor.
Då kändt är, att kronans uppbördsman ej förr än omkring den 1 Maj
årligen redogöra för uppbörden, föreställer jag mig, att ifrågavarande ar-
rendatorer utan olägenhet och utan statsverkets förlust böra och kunna
få anstånd med arrendevilkorens utgörande till närmare slutet åt hvarje
arrendeår.
Inom flera orter i landet, och särskilt den ort jag tillhör, hafva un¬
der de senare, mera gynsamina ar än nu, arrendeskyldigheterna blifvit
allt för högt uppdrifna; många arrendatorer hafva till följd deraf efter
5 års arrendetid nödgats afgå från arrendet och sin egendom till löftes¬
män och borgenärer afträda.
Arrendatorerna af statens egendomar böra betala i arrende hvad rätt
och skäligt är, men ingalunda så att dessa och deras löftesmän för arren-
det nödgas tillsätta sin enskilda förmögenhet. De dryga arrenden, som i
allmänhet äro utfästa, lära icke under den tid arrendeaftalet gäller
kunna nedsättas, men deremot antager jag att lättnad kan beredas på det
sätt att anstånd med arrendevilkorens fullgörande kan lemnas någon tid
utöfver den nu bestämda; sådan lättnad, hvilken ej medför ringaste för¬
lust för statsverket, skall säkerligen af alla, som deraf beröras, med stör¬
sta tacksamhet emottagas.
Med anledning af dessa erinringar får jag vördsamt hemställa:
Do) att Riksdagen för sin del ville besluta, att
alla de, som arrendera statsverket tillhöriga jordegen¬
domar, samt de, hvilka samtidigt med sådant arrende
innehafva skogsarrende, hädanefter ega, om de så ön¬
ska, få anstånd med arrendevilkorens fullgörande till
den 10 Mars för hvarje löpande arrendeår;
2:o) att i de arrendekontrakt om statsverkets jord-
bruksdomäner, som hädanefter uppställas, tiden för
arrendenas erläggande bestämmes till sistnämnda tid.
Stockholm den 25 Januari 1886.
J. Anderson
från Tenhult.