Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.
45
upphäfvande af sådana nu gällande föreskrifter, hvilka,
efter den nya lagens trädande i kraft, kunna finnas
öfverflödiga eller mot densamma stridande.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålla,s vördsamt.
Stockholm den 28 Januari 1886.
Joll. Ohlsson.
N:o 110.
Af Herr E. W. Wretlind: Om beviljande af ett anslå;/ af 15,000
kronor till nylcterhetsverksamhetens befrämjande.
\ id sistförflutne och många föregående riksdagar har — vid menings¬
bytet rörande lagstiftningen om rusgifvande drycker — den meningen
framhållits, att man icke borde gå för långt med inskränkande lag-
stadganden, enär nykterhetens sak borde gå fram, icke så mycket på
lagstil (ningens, utan fast hellre på öfvertygelsens väg.
Detta påstående är visserligen så till vida sanning, att hvarje lag¬
stiftning måste ega grund och stöd i öfvertygelsen om dess nödvändig¬
het hus åtminstone den politiskt myndiga delen af folket, i fall lagarne
skola kunna vinna aktning, lydnad och bestånd.
En följd häraf varder då den, att det ligger i statens intresse att
främja bland folket en sann och sund uppfattning af rätt och orätt,
nyttigt och skadligt. Så gör ock staten, när han i allmänhet främjar
god folkupplysning. Om dess värde äro ock alla ense.
46
Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.
När ett folk nu hotas af särskilda faror i lekamligt eller andligt
hänseende, tillhör det derför staten att på ett särskildt sätt främja
folkets upplysning just i dessa hänseenden. Att dryckenskapen är ett
sådant särskildt ond t i vår tid, synes vara uppenbart. Derför kan sta¬
ten hafva anledning att göra något särskildt för folkets upplysning om
dess faror, så mycket mera som dessa äro af djupt ingripande betydelse,
ej blott för den närvarande, utan ock för kommande generationer.
Under den långa strid, som förts i vårt land mot rusdryckerna,
bär det emellertid ofta sett ut, som om statsmakterna endast motvilligt
låtit sig draga med af folkviljan. Lagstiftarne och de styrande hafva
icke gått i spetsen för nykterhetsrörelsen, utan snarare i eftertruppen.
Denna deras reserverade ställning har må hända på ett indirekt sätt
medverkat dertill, att nykterhetsrörelsen — långt ifrån att afstanna —
fast hellre under de senare åren visat en styrka, som kan kallas våld¬
sam. De sex år, under Indika goodtemplarrörelsen pågått i landet, hafva
förskaffat den omkring 60 tusen fasta medlemmar. Blå bandet här¬
under ett par års lopp anlagts af mer än 20 tusen personer. Och eu
petition till regeringen, gällande icke mer eller mindre än absolut rus-
drycksförbud i landet, har erhållit omkring 300 tusen underskrifter,
och nya undertecknade listor ingå fortfarande till komitén.
De ekonomiska offer, Indika alla dessa nykterhets vill mer pålägga
sig för sin saks befrämjande, äro äfven rätt betydliga. Enligt sista
revisionen af de båda goodtomplar-storlogernas räkenskaper, cl. v. s.
för arbetsåret 1884—1885, hade ordensmedlemmarne för uppehållande
af don gemensamma verksamheten under detta år utbetalt 35 tusen
kronor. Härförutom bär hvarje loge betydliga utgifter för dess lokala
verksamhet, så att hvarje goodtemplaro anses årligen i medeltal skatta
kontant omkring 3 kronor, hvithet för alla goodtemplaro varder eu
summa af ISO tusen kronor. Då nu det öfvervägande flertalet good-
templare tillhör den för dagspenning arbetande klassen, så måste er¬
kännas, att dessa offer af dem äro ganska betydande. Huru störa de
summor äro, Indika af alla andra nykterhetsvänner offras, låter sig icke
ens tillnärmelsevis bestämma.
Dä nykterhetssaken alltså för don stora massan af folket — och
visserligen för den bästa kärnan deraf — alltmer varder eu lifssak,
synes det mig både orätt och oklokt, om Riksdag och regering gent¬
emot denna störa frivilliga rörelse intager eu neutral och ointresserad
ställning. Denna ställning kan icke gerna annat än misstänkas och
misstydas af den stora massan, då lion å erm sidan ser på de millioner,
Indika stat och kommuner inhösta på rusdryckshandteringen, och å
Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.
47
andra sidan ser på den ytterliga försigtighet, som gör sig gällande
vid hvarje ifrågasatt nytt lagstadgande, som afser inskränkning i denna
handtering.
När emellertid förhållandena icke medgifva en mera snabb utveck¬
ling af lagstiftningen i nykterhetsvänligt syfte, är det säkerligen både
klokt och skäligt, att statsmakterna på annat sätt visa sitt bifall till
och intresse för nykterhetsrörelsen. Detta kan ske derigenom, att en
liten bråkdel af de millioner, Indika staten skördar af rusdryckerna,
anslås till nykterhetssakens befrämjande. Visserligen har det svenska
nykterhetssällskåpet sedan många år hatt direkt af regeringen från
Ecklesiastikdepartementets besparingar ett litet understöd, som först
utgick med något högre belopp, men sedermera minskats, så att det
förlidet år icke utgjorde mera än 2,500 kronor. Och den öfriga, nu
mera vida litskråftigaro iiykterhetsverksamhot.cn i landet har icke hug¬
nats med någon motsvarande uppmuntran.
I broderlandet Norge disponerar regeringen ett anslag af 8,000
kronor till nykterhetssakens befrämjande, hvilket fördelats sista året
så, att »Det norske totalaflioldsselskab)), som är Norges största och
mest lifskraftiga nykterhetsförening, lätt 4,000, »Det norske Afholds-
selskab» i Bergen 1,500, sällskapen »Det blåa Banad», »Det sydligt
Norges Storloge af Independent order of Good-templars» och »Norges
Storloge af Uafhamgig orden Good templars», hvardera 800 kronor.
Det synes mig billigt och rättvist, om svenska Riksdagen stälde
till sin regerings disposition ett anslag vid pass dubbelt sä stort som
det i Norge afl, efter regeringens bepröfva!ide, fördelas mellan de
olika nykterhetssällskapen i vårt land.
Vid 1877 års riksdag' väcktes i Andra Kammaren en motion i
detta syfte af Iierr Jonas Jonasson i Gullaboås. Denna motion blot
då visserligen på ett ganska knåp]händigt sätt behandlad och afvisad
af Riksdagens begge Kamrar. Mgn förhållandena sedan dess hafva
betydligt förändrat sig både inom och utom riksdagen. Ett statsanslag
i det nu angifna syftet är en desto billigare begäran, som staten genom
sjelfva nykterhetsverksamheten bär direkta inkomster vida större än
det anslag, som nu kali ifrågakomma. Sålunda utbetalade året 1 Juni
1884—31 Maj 1885 de amerikanske goodtemplars storloge för resor
i Sverige 7,350 kr. 79 öre samt i postafgifter 2,136 kr. 96 öre. De
engelske goodtemplars storloge utbetalade på samma konto 10,018 kr.
79 öre och 2,208 kr. 32 öre. Huru stora inkomster hafva icke stats¬
banorna derjemte vid nykterhetsmöten, der en hvar deltagare betalar
kostnaderna ur sm egen ficka! I Förenta Staterna resa enligt regel
48
Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.
alla nykterhetstalare (likasom ock andra predikanter) för hälft pris å
de flesta jernvägar, ehuru dessa egas af enskilda bolag.
Mot förslaget om statsunderstöd till nykterhetsverksamheten skall
sannolikt förnämligast invändas, att dylik frivillig verksamhet går lika
bra, ja kanske bättre, statens mellankomst förutan. Härtill må svaras,
att erfarenheten visserligen visat, att den gått ganska bra derförutan
och kanske äfven så skall göra. Men med den allt mer utvidgade verk¬
samheten varda ock kostnaderna allt mer ökade, och då det statsanslag,
som jag vill föreslå, blott varder en liten bråkdel af de uppoffringar,
nykterhetsvännerna i landet dock fortfarande måste göra, kan derigenom
ingen hämsko läggas på den frivilliga verksamheten, utan varder stats¬
anslaget snarare att anse såsom — om man hellre så vill — en upp¬
muntrande' premie, hvilken bevisar statsmakternas gillande af nykter¬
hetsverksamheten. Eu sådan uppmuntran skall motverka den nedslagen¬
het, som lätt uppstår hos dem, Indika arbeta för eu för dem stor och
dyrbar sak, när de tycka sig sakna stöd hos dem, från Indika de helst
ville vänta det. Ett sådant statsunderstöd skall ock •— enligt min
mening — motverka den fara, som åtskilliga tro sig se deri, att ordens-
verksamhet, ansedd och planlagd för nykterhetsverksamhet, kan slå
öfver att verka i andra för densamma främmande syften.
Då emellertid nykterhetsverksamheten nu hos oss befrämjas såväl
af flere ordnade samfund som ock af enskilda personer, lärer icke Riks¬
dagen kunna i detalj bestämma, huru ett anslag till befrämjande af
densamma skall användas, utan måste detta öfverlemnas till regeringens
bepröfvande.
Jag vågar derför vördsamt hemställa,
att Riksdagen behagade anvisa ett anslag af
Femtontusen (15,000) kronor för år 1887 att ställas
till regeringens förfogande för att enligt hennes
bepröfvande användas till nykterhets verks ämbetens
befrämjande i riket.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1880.
E. it: Wretlind.
I denna motion instämma:
P. Waldenström. A. G. Jönsson, Mårarp. ./. E. Ericsson, Ahlberga.
B. P. Ersson. L. F. Od dl. J. Andersson i Lysvik. Joll. Nyqvist.
Per Truedsson. P. J. M. Erikson. .7. G. Siljeström.