Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
i
M:o 1.
Ank. till Riksd. Kansli den 17 Febr. 1885, kl. 3 e. m.
Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande Ko 1,
angående meddelande af lagbestämmelser till förebyggande
af enskilda skolors menliga inverkan på, folkundervisningen.
Uti motionen N:o 26, som blifvit till Utskottets behandling hänvi¬
sad, har Herr Pettersson yrkat: »att sådana lagbestämmelser meddelas,,
att folkskolestadgans § 62 mom. 1 ej må till skada för folkundervisnin¬
gen saklöst, efter erhållna föreställningar, eluderas.»
Denna motion är i allt hufvudsakligt ett återupprepande af samme
motionärs vid nästföregående riksdag väckta motion N:o 7, hvilken —
behandlad af Första Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 2) — blef, enligt
dess hemställan, af Kammaren förklarad icke böra till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Då Utskottet icke har sig bekant några omständigheter, som kunde
verka till en förändrad uppfattning nu af denna fråga, och då motionä¬
ren icke anfört några nya skäl för sitt yrkande, får Utskottet med hän¬
visande till den motivering, som förekommer i Första Kammarens Till¬
fälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 14 vid 1884 års riksdag, hemställa,
att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 16 Februari 1885.
På Utskottets vägnar:
o
ROBERT DE LA GARDIE.
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 8 Sami. 2 Afd, 1 Band. 1 Häft.
Första Kammarens Tillf Ulliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
Reservation:
af Herr Pettersson: »De förhållanden, som förlidet år framkallade motio¬
nen i denna fråga, hafva icke upphört, utan, efter hvad jag erfarit, har man,
med åberopande af Kongl. förordningen den 15 okt. 1880, fast mer sökt sätta
dem i system till undergräfvande af en allmän folkskolebildning på evan-
geliskt-luthersk grund, med starka uppmaningar till föräldrar att icke låta
sina barn komma i de allmänna skolorna, på det att ock omsider, såsom det
sagts, Kongl. Maj:t måtte nödgas att så ställa, att all religionsundervisning
ur de allmänna skolorna uteslutes, hvarigenom ock det väsentliga etiska
elementet skulle från dem borttagas och allt annat än en sund och god
folkanda befrämjas. Många äro de, hvilka, om det öfverlåtes åt deras
fria behag, alldeles icke skulle vårda sig om sina barns undervisning hvar¬
ken i ett eller annat; — hvilka svårigheter att föra folkundervisningen till¬
börligen framåt måste då ej möta, när personer kunna saklöst uppvigla till
trots af ordning och lag och inenige man se, att både dessa och de, som
följa dessas råd, hafva frihet dertill? Varning kan visserligen gifvas;
men hvad kan den väl vei’ka, då den neutraliseras af motsatta uppma¬
ningar, och den eller de varnade kunna saklöst förakta varningen? Så
inträffar t. o. in. under nuvarande frihetsförh. ål 1 and eu, att barn tvingas
ifrån att enligt sin vilja få följa sina jemnåriga i skolan. Månne dessa
svaga ej behöfva skydd? Komma omsider några af dessa från de all¬
männa skolorna afhållna barn till dem, så har ej sällan för dessa barn
en dyr tid förspilts, så att de före afgången från skolan ej kunna in¬
hemta det i folkskolestadgan föreskrifna kunskapsmåttet. Derjemte in¬
verkar deras upptagande i skolan ej sällan störande på dess gång, enär
de ej rätta sig efter skolan att komma i rättan tid, utan skolan skall
rätta sig efter dem. Och hvarföre skall sådant tillstädjas? Derför åbe¬
ropas vissa abstrakta teorier, som de, hvilka måhända högst utropa dem,
väl vilja tillämpa till förmån för sin frihet, men, att döma af flera be¬
teenden, ej i lika måtto till förmån för andras, och hvilka teoriers fulla
rigtighet så vederlägges af verkligheten t. o. m. från det fria Amerika,
enligt hvad man derifrån kan lära, t. ex. af »de sista dagarnes heliga»,
att dessa teoriers allmänna hållbarhet i full utsträckning väl må sättas
i fråga. Utskottet anför såsom skäl för sitt afstyrkande, att motionären
ej anfört några nya skäl. De gamla synas mig redan vara ganska ta¬
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o 1) Utlåtande N:o 1.
lande och ej nöjaktigt vederlagda. Utom dem och hvad nu sagts har
jag i motionen tillika erinrat, att den tolkning, som förlidet år gafs åt
kyrkostämmoförordningens § 28, ej synes kunna hålla stånd vid betrak¬
tande af samma §:s slutord, hvilka just synas förutsätta hvad jag äskar.
Vore en lag i det syfte, jag begär, icke behöflig, komme den ju att hvila
i tillämpningen; kanske skulle dock dess blotta tillvaro, för att i nödfall
kunna anlitas, redan utöfva sin goda verkan. Här föreligger en fråga,
som, enligt min tanke, påkallar ordnande, och jag yrkar fortfarande bi¬
fall till min motion pa det sätt, att en underdånig skrifvelse i frågan må
till Kongl. Maj:t aflåtas.y>