Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.
1
lSTso 23.
Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1885, kl. 5 e. m.
Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 9,
angående väckt motion om åvägabringande af likformighet
i afseende på läroböcker vid undervisningen i statens
läroverk.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 38) har Herr B.
Rääf, med framhållande af de olägenheter, som skulle blifva en följd
deraf, att statens olika läroverk så ofta använda för undervisning i samma
ämnen och kurser läroböcker af olika författare, hemstält, »att Riksdagen
i skrifvelse till Ivongl. Maj:t måtte anhålla, det Kongl. Maj:t, när frågan
om läroverkens ordnande kommer före, då äfven behagade fästa afseende
vid den del deraf, som rörer läroböckerna, och för afhjelpande af de här
ofvan omnämnda olägenheter föreslå de åtgärder, som kunna befinnas
lämpliga».
Motionen, som af Första Kammaren hänvisades till dess Första Till¬
fälliga Utskott, understöddes af detta, som hemstälde, »att Riksdagen i
skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla, det Kongl. Maj:t behagade vid¬
taga sådana åtgärder, som kunna befinnas lämpliga, för vinnande af största
möjliga likformighet i afseende på de läroböcker, hvilka antagas till be¬
gagnande vid rikets allmänna läroverk».
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 17 Käft.
1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.
Första Kammaren har gillat sitt Utskotts förslag, med den ändring
endast att orden »största möjliga» utbytts mot »större», och har nu, sedan
detta Första Kammarens beslut blifvit Andra Kammaren delgifvet, frågan
af denna för vidare utredning till Utskottet hänvisats.
Sedan motionären ur läroverkens redogörelser för läsåret 1883—84
framdragit exempel derpå, huru det ofta förekommer, att för samma
ämnen och kurser olika läroböcker användas vid olika läroverk, framhåller
han de olägenheter, som häraf kunna orsakas å ena sidan för en lärare,
som förflyttas från ett läroverk till ett annat, enär han då ofta nödsakas att,
icke utan svårighet, börja undervisa efter andra läroböcker än dem, hvilka
han förut må hända under en längre tid följt, å andra sidan och i än
högre grad för en lärjunge, som ombyter skola, enär denne med ens dels
ser en stor del af sitt bokförråd obrukbar, dels får offra ej obetydlig tid
för att sätta sig in i de inköpta nya läroböckerna.
Vidare synes motionären vilja antyda, att den nu nämnda olikformig¬
heten ur undervisningens egen synpunkt är obefogad och menlig. Då
målet naturligen vore att söka bibringa lärjungarne ett bestämdt kunskaps-
mått i bestämda ämnen, vore det svårt att förklara, att meningarna kunde
vara så olika om hvilka läroböcker skulle begagnas. Att de alla skulle
vara lika goda, kunde man väl ej antaga, och lätt leddes man då på den
tanken, att vid många läroverk mindre goda läroböcker användes, hvaraf
ett sämre resultat torde följa.
Fn invändning mot den af honom önskade likformigheten upptager
motionären sjelf till besvarande. Genom den fria konkurrensen, skulle
man kunna säga, hade synnerligen goda resultat vunnits i afseende på nya
läroböcker, och många utmärkta sådana hade derigenom framkommit.
Men motionären vore öfvertygad, att den åsyftade likformigheten och den
dermed följande strängare kontrollen vid valet icke skulle verka hämmande
af det redbara arbetet på utgifvande af goda läroböcker, ty de, som an-
toges till allmänt begagnande i statens skolor, skulle lemna sina utgifvare
så riklig belöning genom sin stora spridning, att deraf eggelse till fort¬
farande sträfvan skulle vinnas. I förbigående anmärker ock motionären,
att han äfven velat förekomma de missbruk, som kunna uppstå genom
att författare och förläggare ej hafva så långa intresse af att nya böcker
och förändrade upplagor deraf ofta utgifvas och antagas till begagnande.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.
3
Men afseende på sättet att nå det af honom eftersträfvade målet an¬
ser motionären, att saken lämpligen kunde ordnas så, att af Kongl. Maj:t
ju förr desto hellre och sedan hvart femte år tillsattes en gransknings-
kommission af ett behöfligt antal dertill kunnige män, som under året
skulle granska och för följande fem åren bestämma, hvilka läroböcker i
statens skolor och dess olika klasser skulle användas. Men då motionären
ej med visshet kunde antaga, att Riksdagen skulle gilla detta förslag,
vågade han blott göra den hemställan, som här ofvan ordagrant återgifvits.
Första Kammarens Första Tillfälliga Utskott — och Första Kamma¬
ren sjelf, för. så vidt den biträdt Utskottets förslag — synes hafva haft
i sigte dels samma mål som motionären, nemligen att samma läroböcker
måtte föreskrifvas vid samtliga statens läroverk, dels äfven ett annat, nem¬
ligen att vid hvarje särsldldt läroverk ombyte af läroböcker mindre ofta
måtte ega rum samt större enhet råda i undervisningen inom de olika
klasserna.
I förra hänseendet ansluter sig nämnda Utskott temligen nära till
motionären. Det finner de exempel, som i motionen anföras, icke allenast
bekräftade, utan äfven här ytterligare illustrerade genom »Bidrag till
Sveriges Officiella Statistik: Undervisningsväsendet». Det upptager ock till
bemötande ännu en invändning, som kan göras mot motionärens förslag,
nemligen den, att läraren icke bör allt för strängt klafbindas vid valet
af läroböcker, emedan den ena läroboken möjligen kan lämpa sig bättre
efter den ene lärarens individualitet, den andra efter en annans, och er¬
inrar härvid, att friheten bör — i detta som i andra fall — icke få urarta
till sjelfsvåld, och att lärarens anspråk icke få tillgodoses i så hög grad,
att derigenom lärjungens på ett betänkligt sätt lemnas utan afseende.
Beträffande åter förhållanden, som för det närvarande inom en och
samma skola ofta skulle förefinnas, anför Första Kammarens Första Till¬
fälliga Utskott, att den ofta obemedlade ynglingen måste vidkännas inga¬
lunda obetydliga utgifter genom att vid flyttningen — icke allenast från
ett läroverk till ett annat, utan — från en klass till en annan vid samma
läroverk ej sällan nödgas anskaffa sig ett helt och hållet nytt bokförråd;
att vidare undervisningen måste på ett betänkligt sätt lida genom detta
ständiga ombyte af läroböcker, der lärjungen har svårighet att igenkänna
t. ex. samma språkföreteelser under nya namn och uttryck, måste lära sig
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.
samma sak med olika ord och finner en helt och hållet ny uppställning
af ämnet i sin helhet; och slutligen att särskildt med afseende på moders¬
målet det måste anses högst betänkligt, att, såsom allmänt kändt vore,
vid mer än ett af statens läroverk ynglingarne under genomgåendet af
skolans samtliga klasser hade att göra med flera särskilda lärare, af hvilka
ofta hvar och en hyste sin olika åsigt i rättskrifningsläran, så att den
stafningsmetod, som i den ena klassen inlärdes, i den andra förkastades.
Med erinran derom att i de tid efter annan af regeringen tillsatta
lärobokskoinmissionernas arbeten en säker och tillräcklig ledning förefun-
nits för eforaten och lärarne att göra goda urval bland tillgängliga läro¬
böcker, samt med framhållande deraf att, om denna vink blifvit behörigen
uppmärksammad, en vida större enhet otvifvelaktigt skulle hafva åstad¬
kommits, än som nu vore fallet, och anledningarna till klagan dermed
väsentligen blifvit undanröjda, gör nämnda Utskott, då så icke skett och
då tidpunkten för förnyade och bestämdare åtgärder i detta hänseende
torde vara särdeles lämplig, när Kongl. Maj:t inom kort antages komma
att taga läroverksfrågan i sin helhet under behandling, den i början af
detta betänkande anförda hemställan.
Af de två i det hela temligen skilda frågor, hvilka inom Första
Kammaren sålunda bragts på tal, vill Utskottet behandla hvar och en
för sig och gör början med den af dem, som af motionären i ämnet ej
särskildt vidrörts, nemligen den, som afser förhållandena inom en och
samma skola.
Ur gällande läroverksstadga må, till belysning af denna fråga, föl¬
jande bestämmelser anföras:
* § 81. Eforus bestämme, på förslag af vederbörande rektor och
lärare, valet af läroböcker, derest ej i ett eller annat hänseende är eller
varder för läroverken i allmänhet annorlunda förordnadt, samt ege tillse,
att vid undervisningen de lärometoder begagnas, hvilka med iakttagande
af denna stadgas föreskrift finnas till ändamålet ledande; och bör hvarje
förändring i dessa afseenden ofördröjligen till Ecklesiastikdepartementet
inberättas.
§ 96, mom. 2. Rektor skall tillse, att, der flere lärare undervisa i
samma ämne, behörig likformighet i undervisningen iakttages, äfvensom att
endast sådana läroböcker begagnas, som blifvit i vederbörlig ordning antagna.
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.
§ 120, mom. 1. Lärarne i samma ämne sammanträde på kallelse
af rektor eller vederbörande hufvudlärare inom de tvenne första veckorna
af hvarje termin för att samråda om och uppgöra gemensam plan för
ämnets behandling i läroverkets olika klasser, hvilken plan underställes
rektors pröfning. Lektor såsom hufvudlärare åligge att vaka öfver den
faststälda planens ändamålsenliga genomförande, och kåfve han i följd
deraf tillsyn öfver det sätt, hvarpå biträdande lärare undervisningen med¬
delar, men ege icke utan rektors vetskap och bifall deruti göra några
anordningar. Finnes vid ett läroverk flere hufvudlärare i samma ämne,
fördele de sins emellan nämnda åliggande. Äro lärarne af olika meningar
i dessa frågor, medle och skilje rektor dem emellan. Der hufvudlärare
icke finnes, fullgöre rektor de åligganden, som enligt denna § tillkomma
hufvudläraren.
Mom. 2. Lärare i de ämnen, som ega närmare sammanhang med
hvarandra, böra tid efter annan på kallelse af rektor och under ledning
af honom eller den bland lärarne, som han derom anmodar, samman¬
träda och rådgöra om ett i möjligaste måtto likformigt sätt att behandla
dessa ämnen.
Med afseende på sättet för antagande af läroböcker för hvarje sär¬
skild skola förefinnas således redan tydliga bestämmelser, och det synes
Utskottet, att det tillvägagående härvid, som är föreskrifvet, äfven är det
under nuvarande förhållanden naturligaste. Då nemligen eforerna utgöra
den enda egentliga läroverksstyrelse, som för närvarande finnes, torde det
vara med fullt fog, som bestämmandet af läroböcker — efter initiativ
från läroverken — är åt dem öfverlemnadt. Huruvida åter eforerna äro
lämplige att utöfva icke allenast den här ifrågavarande, utan äfven
öfriga befattningar med läroverkens styrelse, är en omtvistad sak, som
här icke föreligger, men som utan tvifvel inom kort, i sammanhang med
öfriga till läroverkens organisation hörande frågor och med anledning af
läroverkskomiténs häruti gjorda förslag, skall blifva föremål för Kongl.
Maj:ts pröfning och derpå följande framställning till Riksdagen.
Fn undersökning deraf, huruvida i verkligheten giltig anledning till
klagomal med afseende pa beskaffenheten af de läroböcker, som för när¬
varande användas vid de särskilda läroverken, förefinnes, torde svårligen
Utskottet kunna anställa, allra minst nu på den knappa tid, som vid
Riksdagens slut statt till dess förfogande. Ej heller kan Utskottet, såsom
motionären, af det förhållande, att olika läroböcker användas vid olika
läroverk, draga den slutsatsen, att de vid några läroverk begagnade äro
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.
mindre goda. Deremot tiar Utskottet för att utröna, huru pass befogadt
det tal om »ständigt ombyte af läroböcker», som förekommer i Första
Kammarens Utskotts betänkande, kan vara, för så vidt dermed förhål¬
landet vid ett och samma läroverk åsyftas, ur läroverkens årsredogörelser
för läsåret 1883—84 sökt inhemta upplysningar i denna fråga; enligt
gällande föreskrift skall nemligen i ett särskildt moment af dessa redo¬
görelser uppgift lemnas om det ombyte af läroböcker, som under läsåret
egt ruin. Utskottet har då funnit, att i 14 af rikets 35 högre allmänna
läroverk intet ombyte af läroböcker egt rum under nämnda läsår; i 11
har en ny lärobok införts, i 5 två, i 2 tre, i 2 sex och i 1 åtta. Med
kännedom om det antal ämnen, som i läroverkens olika klasser läsas,
kan man ej säga, att dessa uppgifter häntyda på ett allt för starkt ny¬
hetsbegär. Härvid bör ock märkas, att nya läroböcker numera införas
successivt i klasserna, så att en lärjunge, som regelbundet flyttar från
klass till klass, icke behöfver köpa sig en ny lärobok till samma omfång
och med samma uppgift som eu förut af honom använd, hvilket natur¬
ligen ej hindrar, att sedan han på skolans lägre stadium användt en
mindre lärobok i något ämne (t. ex. Odhners mindre lärobok i svenska
historien), han sedermera på ett högre stadium måste anskaffa en annan
lärobok i samma ämne, affattad efter en utförligare plan (t. ex. Odhners
större lärobok i svenska historien). — Äfven för de 5- och 3-klassiga
läroverken är Utskottet i tillfälle att lemna motsvarande uppgifter. I 13
af de förra, hvilkas hela antal är 23, infördes under läsaret 1883—84
ingen ny lärobok, i 5 en, i 2 två, i 2 tre och i 1 åtta. I 14 3-klassiga
läroverk infördes under samma läsår ingen ny lärobok, i 4 en och i 1
två. Samma omdöme, som nyss uttalades beträffande de högre lärover¬
ken, torde äfven ega sin giltighet med afseende på dessa senast omnämnda.
Hvad åter beträffar det af Första Kammarens Utskott särskildt fram¬
hållna läroämnet, modersmålets rättskrifning, så torde af de här ofvan
gjorda utdragen ur gällande läroverksstadga framgå, att med afseende
på detta, likasom öfriga läroämnen, förefinnes för rektor och lärare en
bestämd skyldighet att tillse, att ämnet blir likformigt behandladt inom
de olika klasserna af ett och samma läroverk. Om, särskildt för detta
ämne, något större svårigheter att fullgöra denna skyldighet möta, sa
torde detta icke bero derpå, att en mindre god lärobok användes, än
mindre derpå att läroboken ofta ombytes, utan på det väl kända för¬
hållandet, att en allmän stor osäkerhet i modersmålets rättskrifning lör
närvarande råder. Åtgärder till undanrödjande af denna synas Utskottet
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N'-o 1) Utlåtande N:o 23.
af behofvet påkallade, men torde knappast stå i samband med utförandet
af det af motionären väckta förslaget. Det torde ock kunna framhållas,
att från enskilda lärareföreningars sida kraftiga åtgärder vidtagits för att
vinna reda i denna i skolornas verksamhet visserligen djupt ingripande fråga.
Utskottet öfvergår nu till behandling af den af motionären väckta
frågan, nemligen den om införandet af samma läroböcker vid samtliga
läroverken i riket.
Sättet för läroböckers antagande gjordes äfven år 1862 till föremål
för Riksdagens pröfning, om ock ärendet då förelåg under väsentligen
annan form än den nu förevarande. En motionär inom Ridderskapet
och Adeln föreslog nemligen, att Chefen för Ecklesiastikdepartementet
skulle utse en nämnd, bestående af 3 personer, för att granska hvarje till
departementet inkommande lärobok; denna nämnd skulle sammansättas
af olika personer, allt efter som den inkomna skriften afhandlade olika
undervisningsämnen. Annan lärobok än sådan, som af en dylik nämnd
blifvit godkänd, skulle ej få vid statens läroverk användas. Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet understödde motionen. Det ville visser¬
ligen icke bestämdt förorda ett stadgande, enligt hvilket allestädes samma
läroböcker skulle begagnas, enär sådant onekligen motverkade en äfven
inom denna litteratur gagnelig författaretäflan, samt icke enhet i föreva¬
rande hänseende vore det vigtigaste ändamålet, utan man förnämligast
hade att tillse lämpligheten af de använda läroböckerna, hvadan det torde
göra till fyllest att i sådant afseende föreskrifva eu granskning, hvar-
förinnan ingen lärobok skulle få i skolorna användas. Utskottet hade,
lika med motionären, tänkt sig denna granskning af en nämnd; men
denna borde vara ständigt att tillgå och således ej för hvarje särskild!
fall eller för viss kortare period tillsättas, och vid sådant förhållande,
samt för att inom sig inrymma tillräcklig sakkunskap i alla de särskilda
ämnen, som kunde komma under dess ompröfning, borde den ej vara
fåtalig. Då Utskottet emellertid ansåg, att enskildheterna vid utförandet
ej borde göras till föremål för Riksdagens omedelbara beslut, hemstälde
det endast, att Riksdagen skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anmäla —
bland annat —, att den ansåge, »att läroböcker, innan de få vid något
läroverk begagnas, skola undergå granskning och bedömande, i enlighet
med hvad Kongl. Maj:t rörande sättet för en sådan gransknings verkstäl¬
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.
lande kan fimia lämpligt föreskrifva)). Denna hemställan bifölls endast
af Bondeståndet. I Presteståndet afslogs den utan diskussion; samma öde
rönte den ock i de två öfriga stånden, men först efter meningsutbyten, i
hvilka såsom skäl mot Utskottets förslag framhölls, att det sammas genom¬
förande skulle verka hämmande och uniformerande på författandet af
läroböcker. — Ett sådant omdöme, om det ock med afseende på det då
behandlade förslaget icke kunde anses obestridligt, kan deremot med fog
uppställas beträffande det förslag, som nu föreligger.
I våra dagar höras ofta klagomål öfver att samtliga statens skolor
äro stöpta i samma form, att derigenom undervisningsväsendets fria och
friska utveckling omöjliggöres, att de ansatser, som af nitiska och skick¬
lige lärare kunna tagas till förbättringar, strax i början hejdas af regle¬
menteringens band, och att ändtligen samtlige individer af det uppväxande
slägtet få de gryende anlagen böjda åt samma håll och tuktade efter
samma snitt, hvarigenom en för kulturen menlig, ensidig uppfattning
kommer att göra sig gällande. Att närmare undersöka befogenheten af
dessa klagomål torde här ej vara platsen; men Utskottet vill för sin del,
åtminstone ej utan tvingande skäl förorda något förslag, som genomfördt
skulle gifva ytterligare näring åt sagda klagomal. Pa den grund kan
Utskottet ej heller tillstyrka bifall till Första Kammarens nu föreliggande
beslut. Att detta, äfven med den förmildrande vändning det inom Kam¬
maren erhöll, skulle, om det hos Kongl. Maj:t vunne det afseende, motio¬
nären, Första Kammarens Utskott och Första Kammaren sjelf åsyfta!,
hafva till följd, att läroboksförfattarnes verksamhet blefve i betydande
mån klafbunden, anser Utskottet vara obestridligt, Fara är ock, att de
åsyftade åtgärderna skulle medföra en ensidig rigtning i hela vårt under¬
visningsväsende, så mycket betänkligare, som på detta område, pa grund
af lärareverksamhetens egen natur, ändock förefinnes en ganska stark
frestelse att råka in i slentrianens föga drifvande strömfåra.
Mot dessa olägenheter och vådor synas de olägenheter, öfver hvilka
motionären anför klagomål, vara af jemförelsevis ringa betydelse. Hvad
först beträffar den omständigheten, att en lärare, som kanske under en
längre tid vant sig vid vissa läroböcker, skulle, da han förflyttas från
ett läroverk till ett annat, få svårt att sätta sig in i andra läroböcker,
som vid detta senare möjligen begagnas, torde dels denna svårighet endast
i undantagsfall vara af någon betydenhet, dels den framhallna olägenheten
än oftare komma att visa sig, om motionärens förslag vunne afseende,
enär man nu kan dröja med införandet af en ny lärobok, tills förhallan-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23. 9
dena vid läroverket derför ej lägga hinder i vägen, under det att, enligt
motionärens önskan, ombyte af läroböcker skulle ega rum samtidigt vid
samtliga statens läroverk, hvarje särskildt sådant må vara beredt derför
eller icke. Deremot är visserligen den olägenhet, som motionären egent¬
ligen synes åsyfta, nemligen den, som kan träffa en lärjunge, då han
flyttar från ett läroverk till ett annat, vida mer afsevärd. ° Men icke
heller denna torde, i betraktande af det jemförelsevis ringa antal lärjun¬
gar, som för den samma äro utsatta, ‘vara tillräckligt skäl för Första
Kammarens beslut gent emot de starka skäl mot detsamma, som bär
ofvan blifvit anförda. Endast sa mycket borde, enligt Utskottets förme¬
nande,. i denna sak göras, att vid ett lägre läroverk och vid det högre,
till hvithet det förras lärjungar efter dettas genomgående vanligen vände
sig, så stor likformighet i förevarande hänseende blefve rådande, att en
lärjunge vid öfvergången till det högre läroverket dels ej behöfde köpa
sig nya läroböcker, så vida detta icke i alla händelser af lärogången be¬
tingades, dels utan särskilda svårigheter der kunde följa med undervis¬
ningen. Men för detta ändamål torde ej en skrifvelse från Riksdagen
till Kongl. Maj:t vara af nöden, likasom ett sådant resultat ej heller
skulle motsvara motionärens och Första Kammarens önskningar. Såsom
ett bevis på att denna sak redan är beaktad, kan för öfrigt anföras, att
Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk för lång tid sedan
förordnat, att inom de fem lägsta klasserna af samtliga under densamma
1) dande läi overken enahanda, läroböcker skola begagnas.
Slutligen kan Utskottet icke undgå att anmärka, att för uppnåendet
af det mål, som motionären eftersträfva!', och med honom Första Kam¬
maren, om än denna ej tänker sig detsamma lika strängt genomfördt,
skulle kräfvas ganska omfattande anstalter. Motionären har sjelf fram¬
kastat den tanken, att Kongl. Maj:t hvart femte år skulle tillsätta en
granskmngskommission, hvilken under året hade att granska tillgänglig
läroböcker och för de följande fem åren bestämma, hvilka bland dem°i
statens skolor och ^dess olika klasser skulle användas. Men det torde
vara klart, att en sådan kommission icke skulle vara till fyllest, utan att,
med hänsyn till läroämnenas mängd och vexlande natur, ovilkorligen
flere sådana, kanske ända till 6, skulle blifva af nöden.
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band 17 Höft.
2
10
Andra Kctiiwiarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N*o 23.
Utskottet, som anser, att en sådan likformighet i läroböcker för
samtliga läroverk, som Första Kammaren synes åsyfta, icke skulle vara
lycklig, och som är öfvertygadt om att frågan om bästa sättet för an¬
tagande af läroböcker inom kort skall, i sammanhang med frågan om
förändrad organisation af läroverkens styrelser, blifva föremål för Kongl.
Maj:ts pröfning, hemställer,
att Andra Kammaren icke måtte biträda Första
Kammarens ifrågavarande beslut.
Stockholm den 11 Maj 18S5.
På Utskottets vägnar:
SIGFRID WIESELGREN.
Reservation:
af Herr E. Öberg.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKEKIET, 18 85.